Detta är tredje dagen som jag skriver om Bonniers censur av Jan Lööf. Första här och Andra här. Egentligen är dock det här en förlängning på Kulturhusets censur av TinTin och liknande affärer som alla drivits av samma sorts personer med samma sorts argument så egentligen har jag skrivit fler inlägg än så. Därför anser jag det mesta redan vara sagt så här läggs fokus på svar och slutsatser. Expressen har faktiskt varit rätt balancerade i den här frågan. Sålunda finns det en artikel jag håller med mindre om skriven av Maria Rydhagen och en jag håller med mer om skriven av Jan Lööf själv.. Av naturliga skäl är det i den förstnämnda som argumenten finns.

”Först såg det ut som 1–0 till Team Jan Lööf. Jag menar en sturig, genialisk äldre man mot en kvinnlig förlagschef – hur skulle det annars kunna sluta?”

Som man kan vänta från en identitetspolitiskt troende så börjar Rydhagen sin artikel med att prata om vem som föddes som vad (kön). Den ena är ju KVINNA, den andra är ju MAN. Är man identitetspolitiker så är detta såklart det viktigaste. Inte vad som är sant, inte vad som är riktigt, inte vad personer gjort med sitt liv, inte vad personer kan, nej vi skall alla vara cementerade vid hur vi föddes – ras och kön ras och kön – för teori de flesta knappt känner till på lovar och svär att då blir man friare från ras och kön och teori kan inte ha fel, det vet vi för det har teori sagt. Teori behöver inga källor, den bara finns.

”Ängslig, det värsta man kan vara. Jan Lööf fick en beställning från förlaget: Teckna om ett antal figurer. De ger en stereotyp bild av andra kulturer.”

Det där stämmer inte så bra med verkligheten. Om det är sant att änslig är det värsta man kan vara, varför är det inte ängsliga personer som får krav på sig från storföretags chefer att ändra på sig? Påståendet är uppenbart nonsens.

”Och DÅ kommer kärringjäveln från förlaget med KRITIK.”

Om jag vore elak skulle jag kalla det där för en sexistisk hänvisning. Det är hur som helst andra gången fokus läggs på hur förlagschefen föddes (kön). Vad är egentligen tanken här? Skall Rydhagen föreställa världens sämsta feminist eller kommer vi att få höra den patetiska ursäkten att hon inte skriver hur hon själv tycker utan hur hon tycker att andra tycker?

”Det såg kort sagt ut som 1–0 till alla Lööf-lovers. Men sedan intervjuade DN i slutet av artikeln Eva Dahlin, litterär chef på Bonnier Carlsen. Hon sa något som fick mitt hjärta att frysa en kort stund: ”Har man till exempel sitt ursprung i Mellanöstern kan man vara trött på att sällan vara på den goda sidan i litterära skildringar.”

Jaså? Ja, tänk vad mycket oftare barn som har ursprung i Nazityskland, Sovjetunionen, Brittiska-, Spanska-, Belgiska-, Holländska-, Tyska- och Franska kolonialväldena framställs som den goda sidan i grundskolan, gymnasiet för att inte tala om i massmedia? Eller nej vänta så är det ju inte! Även detta är uppenbart nonsens. Här är lite snabb Europahistoria

Fast det kanske inte är ursprung de menar när de säger ursprung. De kanske menar ”ras” när de säger ursprung? Då får man ju en bekväm ursäkt att hjärtat inte fryser när barn av fel sort drabbas av att sällan få vara på den goda sidan historiskt. ”Vita” anses ju inte kunna ha det problemet för det är ju bara för exempelvis vita tyskar att ta på sig ett annat vitt lands ”ursprung” eller rentav ta på sig en europeisk låtsastillhörighet som ursprung.

Vidare, med ursprung kanske de inte ens menar ras. De kanske går steget längre och menar ”rasifiering” vilket är en svensk variant av ”people of color” dvs ett finare sätt att säga ”gäller bara de som inte är vita”. Men då återkommer vi till frågan huruvida judar skall räknas som vita eller som personer med israeliskt ursprung? Inte för att svaret spelar någon roll då attacker mot judar redan har motiverats med hat mot Israel. Det var ju därför TV-serien Bron tappade sin danska stjärna Kim Bodnia..

Vidare även om vi exkluderar alla som inte är rasifierade så blir det tungt. Dels har vi Maoist-Kina som inte direkt brukar stå för en stor del av den goda sidan historiskt. Som om inte det skulle räcka har vi Japanska kejsardömet vars ursprung fram till 1945 både inkluderar en allians med Hitler, en förtryckande monarki och egna krigsbrott som ”The rape of Nanking”. Här är sålunda några av de grupper för vars ursprungs räkning Bonniers redaktion skulle behöva granska sina böcker så att de inte framställs negativt för ofta historiskt. Som Eva Dahlin säger och Marie Rydhagen stödjer: Man kan ju vara trött på att sällan vara på den goda sidan.

Britter (Kolonialmakt: Palestina och halva världen)
Fransoser (Kolonialmakt: Syrien, Algeriet, stora delar av Asien)
Portugiser (Kolonialmakt: Brasilien)
Spanjorer (Kolonialmakt: Övriga Sydamerika)
Italienare (Mussolini och Kolonialmakt i Afrika)
Ryssar (Lenin, Stalin och gänget, Putin)
Holländare (Kolonialmakt: Ostindien)
Belgare (Kolonialmakt: TinTin i Kongo någon?)
Tyskar (Adolf Hitler, Nazism, Förintelsen och även Kolonialmakt i Afrika)
Kineser (Maos välde, Det stora steget)
Japaner (Nanking, Pearl Harbor)
Israeler/judar (Israel-Palestina konflikten)

Mitt syfte här är givetvis inte att förespråka att man granskar ännu mer litteratur och redigerar bort ännu mer oönskade ursprung. Mitt syfte är tvärtom att visa hur absurt och verklighetsfrånvänt det är att resonera på det vis som Bonnier, Dahlin och Rydhagen gör. Det är för övrigt inte bara absurditet det handlar om. Skulle Bonnier inte redan ha agerat i denna linje även för de grupper som jag har räknat upp så kan man även diskutera hur mycket ärlighet som ligger bakom Bonniers påståenden. De säger att de bryr sig om något som vi med egna ögon kan se de inte brydde sig om FÖRRÄN det gällde en grupp och då gällde det bara den gruppen och inga andra. Det gäller fortfarande bara den gruppen och jag förutsätter att Bonniers granskare knappast kommer at börja bry sig om de ”ursprung” som jag nämnt här. Med detta sagt till författaren själv.

Jan Lööf: Varför letar ni fel i mina böcker?. Hur bra koll har då Jan Lööf på vad dessa diskussioner handlar om? Med tanke på de första raderna skulle jag svara: Bättre än medel

”Jag tittar sällan på tv men lusläser tidningar. Det sägs att på senare tid har extrema politiska idéer fått inflytande över kulturdebatten och inte bara det. Det som kallas identitetspolitik har även fått fäste inom institutioner som museer och universitet.
Nya nyckelord är inkludering, kulturell appropriering, folk ska utbildas i intersektionalitet och postkolonialism och man bör ägna sig åt att dela in folk i olika grupper.”

Hela texten är väl värd att läsa då Jan Lööf ger flera historiska exempel på hur tendenserna funnits länge. Men här nöjer jag mig med dess början och slut.

”En sista fråga till er (militanta pk-entusiaster eller vad man ska kalla er). Vad är det för fel på oss? Vi försöker vara sansade och resonera så gott det går. Vi tror inte att affekt är ett lämpligt tillstånd att befinna sig i när man ska argumentera. Ni vet att vi inte är dumma utan tvärtom ganska kloka. En god gissning är att ni tycker vi är för gamla.”

Vilket är lika sant för varenda revolutionär rörelse någonsin. Gamla människor är alltid i vägen när någon vill samla extremister och utropa revolutionär väg mot paradiset. Det ser likadant ut vare sig man pratar om fascister i 30-talets tyskland eller maoister under Kinas kulturrevolution. Vad de alla har gemensamt är mängder av unga människor som med glödande blick idealiserar ett samhälle där alla lär sig tycka lika.

Där är också mitt svar till författare som Jan Lööf: För personer vars ideal är att alla skall tycka lika så är det ingen fördel att vara klok, sansad och resonera. Det enda sådana människor vill se eller ens accepterar är människor som håller tyst och lyder. När Jan Lööf frågar vad det är för fel är svaret enkelt. Jag lärde mig det här när det inte var böcker som drabbades utan dataspel (en miljardindustri med större omsättning än hela Hollywood) men för er som vill ha svaret så kommer det i STORA BOKSTÄVER i nedan video (Källan anges vid 6.15)