I kväll skulle jag på mitt livs första jämställdistträff. Jag var så sjukt nervös att jag tog fel skor och jacka. Men de andra stod ut med mig … trots jag hade gympaskor.
Inför mötet skrev jag ett mejl till Fredrik med en fråga som löd ungefär så här:
”Jag tycker området däromkring är obehagligt att gå själv i, vet du om det är någon som jag kan sällskapa med?”
Fredrik skrev ett snabbt svar att han skulle komma och hämta mig. Vi bestämde tid och plats.
Jag har mycket mindre reell orsak att tycka att det är obehagligt att vara i detta område än vad Fredrik har. Det är, rent statistiskt, en betydligt större risk för honom än det är för mig. Jag vet om att det är så, men känslor och logik går inte hand i hand. Och det första kvinnliga privilegiet är att jag har rätt att känna så. Hur lätt är det att ställa denna fråga för en man?
Det andra privilegiet är att det räcker med att jag ställer en fråga för att män skall hjälpa mig. Och jag fick njuta av den känsla av trygghet det ger att ha en man vid min sida. Får en man som tycker att ”området däromkring är obehagligt att gå själv i” göra det?
Jo, män känner också så ibland.
Efter träffen erbjöd sig en annan av deltagarna att köra mig hem. Jag sa typ: ”Tack, men släpp av mig vid X, det räcker.”
Jag fick, bara för detta möte, uppleva tre vardagsprivilegier som jag förr inte ens insåg jag hade. Det var bara så självklart att det var helt osynligt, för jag hade ju ingen kunskap om något annat än ett liv som kvinna. Jag tog det för givet. Ju mer jag lär mig om män, manlighet och mansrollen, desto mer beundrar jag dem och desto mer inser jag vad jag har att vara tacksam för, bara för jag är kvinna.
På jämställdistträffen pratade vi om vad vi vill för framtiden, planerade, diskuterade och, inte minst viktigt, umgicks. Jag har känt mig mentalt slut ett tag, inte fått gjort det jag planerat och såna saker. Denna träff gav den injektion av energi jag så väl behövde just nu. Så:
Tack, Fredrik och Rasmus, för detta initiativ!
Och tack till er alla, för en underbar kväll!
Kul att att det blev en lyckad träff där i söder också.
Va roligt! Hur många var ni på träffen?
Jag har märkt att en hel del kvinnor är rädda att gå hem från after work som blev lite sen. Flera gånger har jag blivit tillfrågad att ”cykla med en bit”. Detta i en mellansvensk småstad där överfall är ovanligt. Vi pratar inte precis Hisingen.
Min undran är vem som gynnas av denna rädsla. Här ska tilläggas att det är skillnad mellan sund försiktighet och obefogad rädsla. Helt rätt är det statistiskt sett män som ska vara försiktiga i vissa kvarter. Men även män är sällan offer. Om man ska vara rädd för något när man går hem från krogen är det att bli överkörd. En kvinnlig kollega frågade om jag inte var rädd för överfall. Nej, det handlar om kunskap om risker och attityd. De som överfaller tar lätta offer. Se ut som att det kostar mer än det smakar, utan att vara provocerande aggressiv. Men helt klart är att någon tjänar pengar på att piska upp en överdriven rädsla hos speciellt kvinnor. Media och de som jobbar med ”mäns våld mot kvinnor” förslagsvis.
Att vara ge råd om att vara sunt försiktig är inte att skylla på offret. Världen är ibland grym, det får man rätta sig efter.
Några bra regler vi borde lära våra ungdomar.
1. Tro inte på allt som skrivs och att mediebilden är sann.
2. Drick inte mer än att du kan ta hand om dig själv, men man behöver inte vara helt nykter.
3. Ha bestämd attityd, utan att vara aggressiv. Var tydlig vad du (inte) vill och kommunicera det.
4. Lämna inte en kamrat ensam med främlingar. Om någon kompis däckar är festen slut och ni andra hjälper denne hem. Ta hand om och se efter dina kamrater.
5. Tänk på din klädsel på stan. Det borde inte spela någon roll, men det gör det. Som kille bör man inte ha på sig onödigt provocerande kläder, som kvinna ha kläder man kan röra sig och springa i. Världen är inte perfekt.
6. Hitta en balans mellan försiktighet och risk. Var rädd för rätt saker och låt inte obefogad rädsla begränsa ditt liv. Ha kul.
Fint att läsa att det gick bra och att du trivdes
Ninni:
Vad var det för område och varför tycker du att det är obehagligt att gå där själv?
Kommer det någto reportage med bilder?
Inga galenskaper med flygande pappersflygplan som km farandes med avklippta snoppar som i Sthlm förra året? Hoppas ni hade trevligt!!!
Roligt att det blev ett fint möte och att lilla Ninni som inte ens är två lortar hög kunde delta
Förövrigt tycker jag det varit intressant att följa debatten om den friande domen från HD i det uppmärksammade våldtäkts målet där feminister och rasister gjort gemensam sak och när man surfat runt och läst vad dessa skriver upptäckt att om man byter ut män mot invandrare eller vice versa så är dom förvillande lika i sitt generaliserande hat ,det kanske skulle vara intressant att ta vad en fullblods rasist skriver och byta ut invandrare mot män och skriva det i ett feministiskt forum och se om man fick stående ovationer det ena fel det andra rätt.
@Anders/AV:
”Att vara ge råd om att vara sunt försiktig är inte att skylla på offret. Världen är ibland grym, det får man rätta sig efter.”
Precis, att uppmana och råda ens dotter eller son att vara försiktig och undvika vissa situationer och platser är inte preemptive skuldbeläggning, det är sunt förnuft.
@Anders/AV: Den alltid läsvarda JudgyBitch skriver på det ämnet idag: http://judgybitch.com/2013/10/03/hoax-or-not-the-boston-serial-rapist-has-some-important-lessons-to-impart/
Jag borde varit där, men det är svårt att komma loss från familjelivet
@Chr Ewrk:
Eftersom det var en kickoff för deras aktionsgrupp och dom kommer fortsätta träffas regelbundet, så vill jag inte ta med några detaljer alls. Vill Fredrik eller Rasmus svara på den får de göra det
@Anonym:
Vad var det för område och varför tycker du att det är obehagligt att gå där själv?
Var det var kvittar (se svaret ovan). Varför? För jag är en asocial fegis vars känslor inte följer mitt tänkande?
Däremot låter jag det inte begränsa mig. Jag gör saker även om jag tycker det är obehagligt om jag vet att obehaget inte är logiskt och motiverat (som i detta fall). Men kan jag undvika det så gör jag helst det. Livet ska vara trevligt, tycker jag.
@michael:
Roligt att det blev ett fint möte och att lilla Ninni som inte ens är två lortar hög kunde delta
Tre lortar, tack!
@Anders/AV:
Absolut.
”Var tydlig vad du (inte) vill och kommunicera det.” tycker jag är extra viktig idag till unga tjejer av idag. När vi har en så förvrängd bild av män i samhället … jag menar ”våldtäktskultur” och såna galenskaper man påstår är en struktur.
Då förmedlar samhället till tjejerna att killarna bara är ute efter en sak oavsett vad de själva vill och det blir liksom tjejernas öde att ställa upp.
Hade jag haft en dotter så hade jag noga med att förklara hur det fungerar på männens sida. Om att unga killar gärna vill ha sex, men det handlar om samtycke. Att prata om att den klart övervägande majoriteten inte vill om det är mot tjejens egentliga vilja är viktigt för att motverka den skada vårt feministiska samhälle gör.
Jag har gjort motsvarande för min son. För samhällsandan av idag förhöjer problematiken på båda sidor. ”Killar/män vill alltid ha sex” ger problematiska förväntningar på unga killar. Och den är mycket starkare idag än den var när jag var ung. Därför har jag talat om honom att han har precis lika stor rätt att säga nej om han inte vill. Blir den andra stött för ett nej, så är det dennes problem att leva med.
@Bashflak:
@Ninni:
”Däremot låter jag det inte begränsa mig.”
Fast jag tycker att man är begränsad om man inte törs röra sig fritt på egen hand. Vad obehaget bottnar i kan ju vara väldigt olika, men självklart ska man be andra om hjälp om man tycker att något är obehagligt.
@Anonym:
Fast jag tycker att man är begränsad om man inte törs röra sig fritt på egen hand.
Det håller jag inte med om. Säg att Fredrik istället hade svarat. ”Nej, tyvärr, jag vet ingen som bor på ditt håll som du kan sällskapa med.” Då finns det två möjliga utfall så att säga
Jag svarar:
”
1. ”Ah, synd, då kommer jag inte.”
2. ”Okej, vi ses där
Jag hade svarat 2. Jag hade gått oavsett och det har hänt massor gånger att jag går fast jag tycker det är obehagligt. Och då begränsar det ju inte mitt liv, för att jag inte tillåter det begränsa mitt liv. Eller hur?
Går det ordna träffar på fler orter? Hur går man till väga, det går ju köra i mindre skala.
Vilken kul tillbakamelding.
Før en gång skull en individ som reflekterer och kan ge uttryck før sin… tacksamhet.
.
Per Hagman
Låter trevligt. Nästa gång kanske.
@anonym
Ta dig ett nick eller namn istället. Du är inte hos MA nu där alla kallar sig anonym för att de är rädda för dolk i ryggen.
@Ninni:
Är inte alla det?
@ Ninni den 4 oktober, 2013 kl. 13:23 skrev:
@Bashflak:
Shock Är du från Skåne?
Bashflak den 4 oktober, 2013 kl. 18:20 skrev:
@Ninni:
Är inte alla det?
Det är jag med, från Skåne alltså,
även om jag sedan 1999 bor i Småland.
Mvh Uffe
Pingback: Förtrycker män varandra? | Genusdebatten
@Bjorn: Du kanske kan ordna en egen träff? Behövs bara att du bjuder in, och säger tid och plats.
@Chr Ewrk:
Vi var ett halvt dussin.
@Anonym:
Området var Möllevången, feminismens högborg!
@Tanja B:
Vi hade så mycket att diskutera så ingen hade tid till att fotografera, än mindre posera. Reportage, tja kanske kommer.
@Bashflak:
Det kommer fler tillfällen, så tro inte du kommer undan! Vad sägs om redan på torsdag kväll?
@Bjorn:
Hej Bjorn!
Den här träffen var ett initiativ av mig och Rasmus, i syfte att ha regelbundna sammankomster med diskussioner och aktioner om och för jämställdhet ur ett jämställdistiskt perspektiv. Vi har inga givna ledare, utan alla i gruppen uppmuntras till att ta egna initiativ och driva det här framåt.
Precis som Mariel skriver så kan ju vem som helst var som helst ta initiativ till att starta egna lokala grupper. Maila oss gärna enligt adrressen nedan om du vill ha kontakt och bolla idéer.
@JD:
Varmt välkommen!
Vi kommer framöver att träffas varje torsdag kl 18 i Malmö. Ni som vill vara med, vänligen maila oss på malmoforjamstalldhet(snabel-a)gmail.com så meddelar vi var vi kommer hålla hus.
Träffen i torsdags var verkligen balsam för själen!
Tack själv, Ninni, och ni andra som dök upp och inspirerade!
@Fredrik S (a.k.a. Blondinballen): Bara å maila om ni vill skriva något Om själva träffarna, kanske med nån bild på en öl eller så.
@Anders/AV:
Bra där!
1. Tro inte på allt som skrivs och att mediebilden är sann.
2. Drick inte mer än att du kan ta hand om dig själv, men man behöver inte vara helt nykter.
Min kommentar: var måttlig med alkohol. Finns hur många skäl som helst att dricka måttligt, om inte annat så är du faktiskt själv en trevligare och mer ”socialt alert” person om du inte börjar fyllna till.
3. Ha bestämd attityd, utan att vara aggressiv. Var tydlig vad du (inte) vill och kommunicera det.
4. Lämna inte en kamrat ensam med främlingar. Om någon kompis däckar är festen slut och ni andra hjälper denne hem. Ta hand om och se efter dina kamrater.
LÄMNA ALDRIG EN KOMPIS! Gäller killar, gäller tjejer! Förutom det Anders åsyftar, kompisar kan frysa ihjäl ute, de kan åka på stryk, de kan bli påkörda, de kan vara så fulla att de somnar och kvävs i sina spyor, de kan råka ut för en massa skit, avsiktligt eller oavsiktligt. MAN LÄMNAR INTE EN KOMPIS NÅNSIN, punkt!!
5. Tänk på din klädsel på stan. Det borde inte spela någon roll, men det gör det. Som kille bör man inte ha på sig onödigt provocerande kläder, som kvinna ha kläder man kan röra sig och springa i. Världen är inte perfekt.
6. Hitta en balans mellan försiktighet och risk. Var rädd för rätt saker och låt inte obefogad rädsla begränsa ditt liv. Ha kul.
99 gånger av 100 har jag inte råkat ut för otrevligheter ute. Undvik fulla personer, för alkohol har en tendens att locka fram det sämsta hos några få individer. Som kille, undvik stora stökiga gäng. Som tjej, följ inte med tillfälliga bekantskaper, i synnerhet inte om det finns alkohol med i bilden. Jag har åkt på oprovocerat stryk några gånger (och provocerat nån gång också) men det är ovanligt, det har inte skrämt mig att gå ut, och det har inte fått mig att undvika sociala kontakter ute. Det är 27 år sedan jag var inblandad i otrevligheter – den gången oprovocerat våld eftersom ett gäng fulla superaggressiva ungjävlar fick för sig att min snaggade svåger var nazist, så vänsterpartist han nu var. Svenskar för övrigt.
Min mamma har berättat detta några gånger, jag själv hade inte fötts än.
Min farsa muckade lumpen med några kompisar i Skövde.
Efteråt när dom skulle hem så kom han kom avsides från sina kompisar ett ögonblick och ett gäng främmande killar närmade sig. Dom hade tydligt riktat in sig på min far och provocerade och var väldigt aggressiva, två av killarn hade basebollträ.
Som tur var så kom han snabbt därifrån med en av kompisarna.
Annars hade jag kunnat blivit faderlös.