Vår allas Hannah skrev ett inlägg häromdagen som inspirerade mig att skriva. (Det är inte hennes punkter, det är klipp och klistra, typ.)

1. Antifeminister har oftast en klassisk liberal syn på rättvisa medan feminister har en typisk socialistisk, dvs antifeministerna anser att individens personliga frihet är det viktigaste medan feminister anser att det viktigaste är att förändra samhället så att samhället och den stora majoriteten kan främjas långsiktigt (detta gäller oftast även för antifeminister som ligger till vänster samt högerfeminister, lustigt nog). Därför blir det svårt att komma överens i frågor som de angående kvotering och delad föräldraförsäkring.

Vi feministkritiska är allt från liberaler till vänstermänniskor (dvs. en mer socialistisk syn). Det är inte det som förenar oss. För mig personligen så utesluter inte det det andra. Jag anser att individens frihet är viktig och bara individen kan avgöra vad som är rätt val i dennes liv. Men jag ser också saker i samhället som behöver förändras, som skulle främja den stora majoriteten på lång sikt.

Kvotering är diskriminering, jag är mot diskriminering. Målet helgar inte medlet.

Delad föräldrapenning. Föräldrapenningen är delad. Föräldrarna måste göra ett aktivt val bort från lika uttag. Den valfriheten anser jag vi människor ska ha och därför är jag motståndare till de vikta dagar som redan finns. Jag anser alla dagar ska kunna flyttas till ena föräldern, moster eller granne, vem nu än det paret anser är bäst för deras barn och livssituation.

Här finns saker man skulle kunna göra för att förändra på lång sikt. Det ena är att problematisera analysera kvinnors makt i hemmet och synen på kvinnan som barnets första förälder. Det andra är ekonomiska lösningar. Eftersom kvinnor väljer att ”gifta upp sig” så blir ekonomi en faktor som spelar in i valet. Hur trollar vi bort denna faktorn? Full ersättning vid föräldrapeninng? Höja taket? Andra åtgärder som eliminerar den ekonomiska faktorn?

2. Synen på kunskap och vetenskap är olika, antifeminister har ofta en naturvetenskaplig och positivistisk syn på kunskap (det jag förnimmer med mina sinnen är sant), de ser mycket på orsak och verkan medan feminister har en vetenskapssyn som grundar sig i samhällsvetenskapen och sociologin, som ser på omgivningen och på strukturer snarare än bara på individer/företeelser och deras egenskaper. Att se strukturella problem blir svårt om man tycker att alla socialvetenskaper är ”rent flum”.

Jag har inte sett någon på denna sida som menar att alla ”socialvetenskaper är ’rent flum’”.

Jag är ingenjör men har även studerat sociologi. Jag förkastar inte någon av dessa vetenskaper. Däremot är min(vår) kritik mot genusvetenskapen stenhård. Den håller inte minsta mått, vad jag sett så långt, av vad man kan kräva av vetenskap. Dessutom; om man inom socialvetenskap får fram en karta som totalkrockar med verkligheten, så är det kartan som behöver ritas om.

3. Dagens feminism bygger mycket på att könen i grunden är mer lika än olika och att samhälleliga skillnader mellan kvinnor och män inte uppkommit naturligt utan beror på orättvisor.

Det är riktigt illa att utgå från att samhälleliga skillnader beror på orättvisor för att man menar att könen i grunden är mer lika än olika. Jag ska avslöja en sak, könen är mer lika än olika. Så är det även med schimpanser. Människor är mer lika än olika schimpanser också. Utgår ni från att skillnaden mellan människor och apor beror på orättvisor med?

Här är vi lite mer ödmjuka, anser jag. Vi säger, vi vet inte vad skillnader i samhället beror på. Det kan bero på att könen är lite olika, det kan också bero socialisering eller orättvisor. Det kan vara en kombination. Så letar vi efter orättvisor som behöver rättas till och vi har hittat mängder såna.

Det finns saker som tyder på att de små skillnader som finns mellan könen förklarar samhälleliga skillnader, bl. a. det som kallas jämställdhetsparadoxen.

 Ser man till frågor om ekonomi, makt och materiell status blir det uppenbart vilken grupp som förlorar på det (generellt)

Jag tycker inte alls det är ”uppenbart”, tvärtom är jag mycket förundrad över den slutsatsen. Hur har ni gjort för att komma fram till det? ”Vi har X män i samhällets toppen och Y män i samhällets botten, eftersom X är fler än Y(om så nu är fallet, inte vet jag) så är män mer gynnade”?

Kvinnor befinner sig som grupp ”i mitten” hur kan man dra slutsatsen att gruppen är förlorare(generellt)?! Är det inte individer på botten i samhället som är förlorare generellt. Kvinnor får/har dessutom också en större del av kakan privatliv och ett större socialt nätverk. Majoriteten av oss värderar privatlivet som viktigare än yrkeslivet, eller hur? Är det oviktigt i analysen om vem som är vinnare?

Men jag är såklart öppen för att jag kan ha fel. Visa mig gärna den analys som ligger bakom att kvinnor är förlorare med tanke på att jag sällan ser några utslagna kvinnor.
(Sen förstår jag mig inte på denna tävling i lidande ÖHT. För mig är jämställdhetsarbete ett samarbete mellan könen, där båda kön har problembilder vilka ofta är varandras spegelbilder. Pga att feminismen de senaste decennierna gått på övertid har vi kraftig slagsida på skeppet är männens problembilder är mer akuta. Men det är ingen tävling om strålkastarljus, det är ett gemensamt projekt.)

detta implicerar dock att män har roffat åt sig en position de inte har rätt till och det är ju inte kul att höra som man, oavsett om man själv har en hög position själv eller ej.

Ja, det implicerar det. Och nej, ingen får en sådan position genom att ”roffa åt sig”. Det är bara för individer att göra de prioriteringar som behövs för att lyckas. Det är hårt arbete och bortprioritering av privatlivet som krävs.

Dessutom är vi alla fostrade i de traditionella könsrollerna (mer eller mindre) och för många är detta en viktig del i deras identitet, att då komma och påstå att denna viktiga del av ens jag inte är naturlig (som de kanske ansett) och dessutom att den kan vara problematisk blir som en personlig förolämpning, därför blir det nog viktigt för vissa att försvara detta med näbbar och klor.

På ”denna sidan” används sällan känslor som argument, varför försöker ni förringa kritiken genom att anspela på att vår kritik beror på personliga känslor?

4. Missförståndet om att ”feminister skyller allt på männen”, finns säkert fler missförstånd men detta är nog det vanligaste. Ett exempel är när man säger att ”pojkar kommer efter i skolan för att det finns en antipluggkultur” och the antifeminists läser det som ”det är pojkarnas eget fel” medan det vi egentligen menar ”Det är det vuxnas/samhällets fel som uppfostrat pojkar till att vara macho och inte bry sig om skolan”.

Samhället har en antipojk- och antimänkultur, så även skolan. Detta oavsett om man skyller på pojkarna direkt eller indirekt genom att mena att de är fel för att de formats på ett visst sätt. Men i vår antipojkkultur så skiter man i grabbarna. Tvärtom, anser jag, kör man dolken i magen på unga killar med god läsförståelse med årets nationella prov i läsförståelse.

En annan sak, ni utgår från att ni har ”det rätta svaret” i könssocialisering. Tänk om ni har helt fel? Tänk om det faktiskt är manlig biologi som gör att skolan, sådan som den ser ut idag, inte funkar för killar. Det finns en hel del som talar mot könssocialiseringsteorier. Behöver jag påminna om David Reimer och hans likar?

Som jag visar i detta inlägg så vet man vad pojkarna behöver. Man vet också att de åtgärder som behövs är neutralt till positivt för tjejerna. Det enda som står i vägen är feministisk ideologi och under tiden betalar nya generationer priset för er ideologi och vi kan inte ens rösta bort er….

Ett annat exempel är ordet ”patriarkat” som många antifeminister missförstår som att det skulle betyda ”alla män”. Eller när man pratar om ”det är män som står för xx% av alla xx” tolkar det som att ALLA män står för så många procent av vad det nu är.

 

Patriarkat och strukturer används som om orden i sig ger all förklaring som behövs för all världens problem. Det är ett sätt att omöjliggöra debatt. Feminister tror ofta, upplever jag, att vi inte ser ”strukturer”. Men vi diskuterar ofta sånt. Däremot håller vi inte med om era strukturer och så länge det bara används svepande går det inte att debattera. Gå ner på en konkret nivå, lyft en ”struktur” i taget och debatten blir väldigt givande (se tex. detta inlägg med kommentarer)

 

 

 

Den avgörande skillnaden mellan feminister och feministkritiska är att vi anser att ni saknar belägg för era teorier och att de åtgärder ni gör i samhället till följd av felaktiga teorier får oss att komma allt längre från jämställdhet och leder till den misandri/offerkofta vi står med idag.

Så låt oss låta bli att diskutera ”oss och er” och låt oss istället diskutera era och våra ”strukturer” på en konkret nivå. Låt oss diskutera sakfrågor istället för personer och grupper i debatten. Då kanske vi kan få till en konstruktiv debatt.