Äntligen kom den första svenska rapporten som visar det som länge varit ett känt faktum för alla oss som inte är blinda sexister: män drabbas också av partnervåld, och det i betydande utsträckning. Mäns utsatthet blir dubbelbottnad till följd av att vårt samhälle tabubelägger kvinnors våld mot män. Detta anser vi, utan att förringa utsatta kvinnor, är ett stort samhällsproblem. Denna situation medför att manliga offer har svårt att få hjälp utöver att enögdheten begränsar samhällets kunskapsuppbyggnad om partnervåld som fenomen.
Sveriges attityd angående män som offer för partnervåld
Bildkälla
En som internationellt tidigt uppmärksammade denna problematik är Murray Straus:
Inte helt oväntat reagerar Sekretariatet för genusforskning:
Förfasar Sekretariatet för genusforskning en framtid där det är lika synd om [de drabbade] männen?
Jag längtar efter den dagen då vi ser individer istället för kön.
Bildkälla
Såväl Krantz som Sahlgrenska sjukhusets tillförordnade kommunikationschef har fått kritik för pressmeddelandet från Sekretariatet för genusforskning. En projektanordnare menar att vinklingen av pressmeddelandet ”framstår som att våld i nära relationer är ett lika stort (eller till och med ännu större) problem för män som för kvinnor.”
Professor Gunilla Krantz, som står bakom den efterlängtade rapporten om mäns utsatthet, säger enligt SVT.se:
– Allt fokus har lagts på att män skulle vara lika utsatta eller mer än kvinnor – det är en total förvrängning av våra resultat, skriver hon bland annat.
Det är mycket möjligt, jag har inte läst just den rapporten, men jag har läst många andra internationella. Poängen är, det är ingen tävling i lidande mellan könen! Partnervåld är inget som drabbar kvinnor eller män som kollektiv, det drabbar individer. Den individ som är offer ska ha möjlighet att få hjälp och där har vi i Sverige gigantiska problem på manssidan. Jag anser att kritiken som framförts angående en eventuell vinkling i media av resultatet är ett försök att tysta genom att man silar mygg och sväljer elefanter.
Män som offer är, i mitt tycke, ett av våra större samhällsproblem. Detta av tre orsaker:
- Det är tabu att prata om män som offer. Vi måste arbeta bort stereotyperna ”offer = kvinna, förövare = man” då de långt ifrån alltid stämmer.
- Utsatta män har i stort ingenstans att vända sig.
- Våld mot män av kvinnor, i liten eller stor omfattning, är ett accepterat samhällsfenomen. Se här och här.
Hur stor andel av männens självmord är en följd av att man förtiger problemet med kvinnors våld mot män? Hur många män tar sitt liv för att vi, som samhälle, inte finns där för dem?
Hur många är egentligen ett offer till följd av partnervåld? Den frågan saknar vi svar på.
Bildkälla s. 10
Jag tror det stora problemet ligger i att se kvinnor som förövare, inte så mycket män som offer. Det är ett så stort tabu att inte ens de vanligaste kritikerna hittar normalt den vändningen.
Bra sammanfattning annars (och den som vill får gärna titta på min blogg där jag också kommenterat det hela).
Pingback: Så var det ”locket på”? - UmeNytt.se - Nyheter Sverige
En sak som är intressant med Murray Straus’ föreläsning är ju att han villigt erkänner att han själv i början censurerade sin egen forskning och minimerade eller bortförklarade könssymmetrin.
Ytterligare en intressant detalj är att det var just reaktionen från omgivningen som fick honom att börja titta närmare på vad som egentligen låg bakom.
Så reagerar en forskare med integritet!
Man kan se hur Straus skrev i början, Straus & Gelles: Intimate Partner Violence (1988), t.ex. på sid 90. Han är inte direkt avfärdande, men söker förklaringar som han senare, bland annat i presentationen ovan, kommer att vederlägga.
”Poängen är, det är ingen tävling i lidande mellan könen.”
.
Bra sagt.
.
Nær slaget treffar…førsvinner …kærleken , oavsett hur løst slaget er.
,
Per Hagman
.
”Mäns våld mot kvinnor” är som jag ser det helt enkelt ett av de viktigaste benen som teorin om könsmaktsordningen vilar på varför det inte är konstigt att det sitter långt inne att överge den ”sanningen”, omedvetet eller medvetet. Här en bra artikel av Erin Pizzey även om jag inte håller med om varenda stavelse, men till 97% så
http://www.dailymail.co.uk/news/article-430702/How-feminists-tried-destroy-family.html
I vårt land är ”locket på” helt normalt… Det har blivit en nationalsport, eller åtminstone en överklassport som golf var en gång i tiden. Om det alls blir någon diskussion, så är det en debatt om debatten, en metadiskussion.
Så oskadliggörs ännu en fråga, och göms bakom kvällstidningarnas dagliga nonsens… Tänk inte ”Svenne”, jobba istället!
@Mia.:
Det är klart att det är en av de viktigaste delarna i könsmaktsordningen. Teorin säger ju att våldet (fysiska och sexuella) emot kvinnor inte bara är stort utan också vad som driver den, att det är på det sättet som mäns makts över kvinnor inte bara bibehålls utan också förstärks.
Om det inte fungerar som de säger, självdör hela teorin. Att bara nudda de delarna bränner givetvis rejält hos dessa personer. Jag ser fram emot den dag vi kan tala om mäns och kvinnors olika villkor istället för galna makt-teorier.
Jamen det hela är ju bara resultatet av den hederliga gamla ridderligheten och sagan om den vita, oskuldsfulla oskulden – nuförtiden är just den antika tankefiguren dessutom förstärkt med smygkommunistiskt kollektivistiskt offerkofta till hela ”kollektivet” kvinnor. För den könshatiska könskommunistens (den vita riddarens) egen vinning.
När det hela, nu om partnervåldet, sedan krockar med verklighetens fakta som rent faktiskt, avslöjar, att sagan om den vita, oskuldsfulla oskulden samt att den så genustantigt ”moderna”, kollektivistiska och kroniska offerkoftan bara är påhittade myter, då blir ju såklart: verklighetsförnekelse och mental härdsmälta för de stackars mentala dvärgarna. Igen. Javisst, jag talar såklart då om våra jätteduktigt genuslobotomerade könskommunister som faktiskt har låtit sig lurats att könet de har mellan sina ben – det, det är minsann ändå bara en ”social konstruktion”. Och så ”könsmaktsordningen”!
=)
Pingback: Inga nyanser av svartvitt | Susanna's Crowbar
Jag tycker det här visar väldigt bra att feminism är lika med ojämnställdhet.
@michael:
Ja, och nu blev jag riktigt förvirrad. Sist jag tittade var SAOB/L och Wiki överens om definitionen feminism, men nu glider det betänkligt på Wiki. Enligt SAOB/L är jag inte feminist men enligt Wiki är jag det tydligen.
”Feminism är en samling rörelser som syftar till att främja könens jämlikhet genom att definiera, upprätta, och försvara deras politiska, ekonomiska och sociala rättigheter. …Idag är den huvudsakliga meningen med feminism lika med jämställdhet.”/Wiki
Nä nu går jag (med mina begränsade kunskaper) in och ändrar. Feminism är och förblir en kvinnorörelse ja. Liksom maskulinism är och förblir en mansrörelse.
/amatöraktivisten
@Larsson:
Jag tror det stora problemet ligger i att se kvinnor som förövare, inte så mycket män som offer.
Hade du sagt det 1985 hade jag instämt, Idag anser jag det är fel. Hur hanterar vi män som har det svårt? ”Man up” och hån är vad vi bjuder på. Och det är tillföljd av att vi har svårt att se män som offer eller i behov av hjälp och stöd. Det mest vidriga offentliga exempel på detta, som jag kommer på, är hånandet av Täppas på gräv13.
Med det som skett i samhället från 1990 och framåt så skulle jag säga att vi är minst lika dåliga på att se mäns offersituation, som vi är på att se kvinnor som förövare. Och idag ”män” så långt ner i ålder att det heter pojkar.
@Ulf T:
En sak som är intressant med Murray Straus’ föreläsning är ju att han villigt erkänner att han själv i början censurerade sin egen forskning och minimerade eller bortförklarade könssymmetrin.
Absolut. Det hade jag tänkt skriva om, under filmen. Men youtubeklippet strulade för mig, så glömde jag det. Bra att du tog upp det
@Mia.:
Ja det är intressant att feminister använder samma retorik om kvinnors våld mot män som dom anklagar samhället att göra om mäns våld mot kvinnor dvs att vilja sopa det under mattan och förminska problemet och väldigt ofta brukar feminister säga att det inte är en tävling i lidande när man tar upp t.ex kvinnors våld mot män om det inte är en tävling i lidande varför har dom då så svårt för att tala om problemet.
Och när det gängse argumentet motbevisades så får man hitta andra sätt att förvränga statistiken.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=5685200
Inget fel i forskningen som sådan, men återigen så bryr man sig bara om kvinnor och man tar inte reda på eventuella skillnader i skador mellan könen.
Anledningen till att många feminister inte vill prata om våld mot män så mycket, är måhända det här resonemanget:
Om grupp A har nio problem och grupp B ett (lika stora för resonemangets skull), ska grupp As problem lösas först eftersom det är mer synd om den gruppen. Behandlar man Bs problem samtidigt kan ju As ”osynliggöras”, alternativt debatteras mindre.
Jag ser flera brister i detta resonemang:
1. Det är individer som drabbas av problem, inte kollektiv. Om en person i grupp B är drabbad vill han/hon gärna slippa det, och ger i det sammanhanget blanka katten i att någon person i grupp A drabbas av fler problem (vilket givetvis inte hindrar att B-personen vill hjälpa A-personer). Om sen orsaken till att grupp A har fler problem är någon ”struktur” som grupp B står bakom är ointressant… behandla ALLAS problem (med hänsyn till eventuella strukturer).
2. Om man behandlar grupp Bs problem samtidigt som As och någon kallar detta ”osynliggörande av grupp A”, har denne någon gjort en väldigt kreativ omdefinition av ordet ”osynliggörande”. Osynligt = syns inte alls, punkt.
3. Om det finns 10 energienheter att lägga på samhällsproblemlösning och grupp A har nio problem medan grupp B har ett, är det synnerligen rimligt att lägga nio energienheter på problemen för A och en för problemen för B. Nej, alla tio hamnar inte hos A, varför skulle de göra det? Har man börjat med alla tio hos A, sedan upptäcker problemet hos B, är en ”omfördelning av energienheterna” synnerligen rimligt.
Observera att jag INTE påstår att grupp A=kvinnor och grupp B=män med denna fördelning av problem, men även OM man tror att det är så blir resonemanget ovan orimligt.
@En annan Andreas:
Suck, ska vi än en gång fås att tro att det rör sig om 28000 polisanmälda fall av ”kvinnomisshandel/våld i nära relationer” (partnervåld) och att 100% av gärningsmännen är män?
http://www.bra.se/bra/brott–statistik/kvinnomisshandel.html
@Kjell:
Eller om 5 av 100 i grupp A drabbas av låt säga överfall på offentlig plats men bara 1 av 100 i grupp B. Ska man då uppmärksamma enbart offren i grupp A eller alla som drabbats av överfall på offentlig plats oavsett grupptillhörighet?
Genussekretariatet använder påtryckning och maffiametoder och Gunilla Krantz kryper rädd tillbaka och dementerar sin egen forkning.
Att tysta ned människor har aldrig någonsin hjälpt någon att öka sin egen trovärdighet och det kommer inte att ske nu heller!
Det är sjuka, syniska männskor vi pratar om på genussekreteriatet som inte bryr sig om något annat än sin egen sak som nu ”råkar” vara att skydd kvinnor som utsätts för våld inom nära relationer.
Att jag skriver ”råka” inom situatinstecken är därför att jag tror inte ens att man inom genussekretariatet bryr sig om de kvinnor man säger sig kämpa för utan dessa kvinnor är bara ett bra verktyg för dem att utöka sin makt!
Locket på var det redan 2005……….
http://www.dads-r-us.se/wp-content/uploads/Kvinnor-lika-valdsbenagna-som-man-i-parforhallanden.pdf
Pingback: Lite genusblandat | WTF?
Ser att Maria Sveland har blivit kolumnist för ETC http://stodforening.etc.se/blogg/valkommen-maria-sveland
Med skadeglädje, för där skriver bara sådana som med god marginal passerat bäst-före-datum för att få bre ut sig i de riktiga medierna.
Mattematisk hjälp sökes!
”Antalet kvinnor som uppgav att de utsatts för fysiskt våld under det senaste året av en partner var åtta procent, alltså ungefär på samma nivå som männen. Samtidigt uppger en större andel – hela 64 procent av männen som utsatts för våld, att de också utövar våld mot sin partner. Motsvarande siffra bland kvinnor är 40 procent”
Jag har funderat på de här siffrorna och jag får inte ihop det.
Om vi säger att befolkningen består av 200 personer, 100 kvinnor och 100 män. 8 kvinnor och 8 män säger att de blir slagna. 6 män säger att de både slår och blir slagna. 4 kvinnor säger att de både slår och blir slagna.
Borde inte de som både slår och blir slagna vara lika många?
@JonasBsson:
Nja, Benke kan ju bonka på en 4-5 stycken, medan Lasse får stryk utan att så tillbaka så att säga.
@Jonasbsson
Ser ut att vara så här.
2 av 100 män slår utan att själva bli slagna.
4 av 100 kvinnor slår utan att själva bli slagna.
Kvinnor använder också i högre utsträckning vapen och saker då de misshandlar sin man.
Inte konstigt att Genussekretariatet vill lägga locket på och att man gör det med indirekta hot!
Kallas för självförnekelse.
@JonasBsson, @MarcusE
Om undersökningen bara omfattade heterosexuella förhållanden skulle väl Jonas antagande stämma.
I annat fall borde det antingen vara så att homosexuella män är mycket mer våldsamma än homosexuella kvinnor, eller så underrapporterar kvinnor att de slår. Eller en kombination av båda.
@JonasBsson:
Nja, nu var det ju 64% män respektive 40% kvinnor av de slagna som själva slog. På en befolkning av 2000 personer, 1000 av vardera sorten, inga hen, så innebär det då att 80 kvinnor plus 80 män blir slagna. Av de slagna männen slår då 51 män själva, av de slagna kvinnorna slår 32 kvinnor själva.
Det betyder att av de 80 männen som slår, så är det 29 stycken som slår utan att själva bli slagna, av de 80 kvinnorna som slår så är det 48 kvinnor som slår utan att själva bli slagna.
Vill man tolka det elakt kan man se det som att de flesta män som slår gör det i självförsvar när de omotiverat blir slagna av kvinnor.
Jag vet inte vad man har för kriterier för ”partner” i det här sammanhanget, men jag uppfattar det i alla fall som att det handlar om fasta relationer, så Benke från MarcusEs: exempel kan vi nog bortse från då det handlar om partnervåld under ett år, och det lär väl höra till undantagen att man har mer än en fast relation under ett och samma år. Några stycken lämnar ett förhållande och ger sig in i ett nytt. Jag har väldigt svårt att tänka mig att Benke hinner med 5 partners på ett år.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
så är det 29 stycken som slår utan att själva bli slagna, av de 80 kvinnorna som slår så är det 48 kvinnor som slår utan att själva bli slagna.
?? menar du inte tvärt om ??
Enligt min logik, har en BS i sandhögsmatematik, så borde det för varje man som både slår och blir slagen finnas en motsvarande kvinna som gör samma sak. Om det inte finns så innebär det att männen antingen inbillar sig att de handlat i självförsvar eller att de bortförklarar kvinnans beteende med att de troligtvis slagit henne för annars skulle hon inte slagit dem. Motsvarande för kvinnor att de inte ser sitt våld som våld.
@JonasBsson:
nej jag menar precis så. Om vi nu har samma antal kvinnor som män som blir slagna och det är ett större antal män som både slår och blir slagna (64%) så måste ju 36% slå UTAN att själva bli slagna. Hos kvinnorna var det då 40% som slog och själva blev slagna, vilket ju ser snyggt ut, för 40% är mindre än 64%, men det innebär ju samtidigt att 60% av kvinnorna slår UTAN att själva bli slagna.
Det skulle då vara nästan dubbelt så vanligt att kvinnor slår ensidigt som att män gör det.
@NisseNyfiken:
Hörde om rapporten på radion för nån vecka sedan, missade tyvärr första halvan av inlägget.
Jag har inte läst undersökningen. Två saker jag funderat på:
I förhållanden där våld förekommer, hur vanligt är det med ”ömsesidigt våld”?
Alkohol? Varenda polis kan ju intyga hur det ser ut runt jul, semester och vanliga helger, vad det gäller utryckningar där folk i samma hushåll pucklar på varandra.
Är förresten alkoholkonumenter kollektivt ansvariga för familjevåld?
(Gillar inte uttrycket partnervåld, ungar och gamla föräldrar går inte fria…). Eller de kanske är kollektivt ansvariga för våld i största allmänhet? Oprovocerat våld mellan okända, törs jag nog säga att alkohol lär mer regel än undantag.
@JonasBsson:
Men visst är det nåt lurt med siffrorna, om vi har lika många män som kvinnor, och lika många av vardera som åker på bonk, så borde onekligen också gruppen ”ger och tar” vara lika stor som båda sidor. Om en person både ger och tar så måste ju den andra också göra det. Så man kan fråga sig hur snedvriden rapporteringen är.
Hörde på TV för en massa år sedan, tror faktiskt det var Anita Kettunen på RFSL, som hävdade ett samkönade relationer mellan kvinnor var de som var mest våldsdrabbade, och de relationer som hade sämst överlevnadschanser på 10 år sikt, snittlängden på en lesbisk relation var bara 3-4 år. Bögars relationer överlever längre än genomsnittet däremot.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
”Men visst är det nåt lurt med siffrorna”
Ja, det är väl förmodligen vad folk har SVARAT, inte hur det verkligen ÄR. ”Mörkertal” och andra spekulationer.
Inte desto mindre är undersökningen synnerligen intressant.
@Magnus
”samkönade relationer mellan kvinnor var de som var mest våldsdrabbade”
Det borde i så fall tala för att kvinnor underrapporterar sin egen delaktighet i relations-/familjevåld antar jag?
Inte så förvånande iofs.
Tex pekade studien Gender Differences in Ethics Research: The Importance of Controlling for the Social Desirability Response Bias (Derek Dalton och Marc Ortegren, 2011) åt just det hållet; att kvinnor har en större tendens att ge de svar som är mest socialt accepterade.
@NisseNyfiken:
Det kan bero på att de inte ser det som ”våld”, vilket Straus mfl. diskuterat.
I förlängningen leder dessutom diskrepansen för vad som kallas våld till den egna minnesbilden polariseras med tiden, dvs våld riktat mot en själv ses som orättfärdigt och är något man minns/förstärker, medans våld man själv använder ses som rättfärdigt och snabbt glöms bort eller tonas ner, likt alldagliga sysslor. Detta förklarar också en del av de skillnaderna som man kan se mellan nuvarande och tidigare relationer i flera enkäter.
Dvs, det handlar egentligen inte om att någon ljuger utan om att det är så här som enkätfrågor uppfattas och tolkas och om hur minnet fungerar.
@NisseNyfiken:
Social desirability är en viktig faktor och när man läser undersökningarna är det viktigt att även läsa följebrev eller hur enkäterna presenterats eftersom det sätter kontexten och avgör både hur frågorna tolkas och graden av ”social desirability”/önskan att passa in i svaren. Det är dock inte bara kvinnor som påverkas av dessa även om graden skiljer, exempel i sammanhanget är undersökningar om könstrakasserier/sexuella trakasserier som användes på större arbetsplatser för ca 15 år sen, där följebrevet deklarerade att det var väldigt vanligt att sådana drabbade kvinnor och var ett tydligt tecken på ojämställdhet i samhället. Det var till och med så tydligt att flera kvinnor till svaren bifogade kommentarer om att de förvisso inte ansåg samhället vara jämställt, men ändå inte sett några sådana handlingar. Männen svarade som förväntat med ganska låg utsatthet och även ganska låg svarsfrekvens.
@En annan Andreas:
Dvs, det handlar egentligen inte om att någon ljuger utan om att det är så här som enkätfrågor uppfattas och tolkas och om hur minnet fungerar.
Absolut, genderbias är en faktor man måste ha i bakhuvudet i sådana här sammanhang.
”Man ska vara snäll mot en tjej”, ”man slår inte en tjej”. Ett av de absolut starkaste tabu inom mansrollen är just att göra en kvinna illa, då är man en looser. Och den skam som är förenat med handlingen riskerar nagla in händelser i minnet på ett helt annat sätt, för en man som slår jämfört med en kvinna.
Ofta frågar man om 12 månadersperiod i olika ämnen, (vet inte hur man gjort i just denna rapport). Med förståelse för genussystemet och män och kvinnors olikhet (oavsett om det beror på arv eller miljö) så misstänker jag att 12 månader är för tilltagen tidsram, som jag tidigare nämnt. Jag skulle tycka det var intressant att se forskning i olika frågor med tidsram på tre eller sex månader.
Homosexuella referensgrupper, där bögar och flator visas separat intill de heterosexuella, borde vara obligatoriskt närvarande i allt som rör genus och kön.
De där rackarns patriarkala maktförskjutningarna som bara borde finnas bland straighta har en tendens att ensvisas med att manifestera sig i homogrupperna också.
Märkligt det där.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
”nej jag menar precis så. Om vi nu har samma antal kvinnor som män som blir slagna och det är ett större antal män som både slår och blir slagna (64%) så måste ju 36% slå UTAN att själva bli slagna.”
Tja Dolf! Jag tror att du har räknat rätt men med fel utgångspunkt. Siffrorna 64% och 40% är inte andelar av de som SLÅR, utan andelar av de som BLIR SLAGNA.
Därför gäller att 64% av de slagna männen slår själva, och 36% blir slagna UTAN att slå själva.
Och för kvinnor gäller att 40% av de slagna kvinnorna slår själva, och 60% blir slagna utan att slå själva.
”Det skulle då vara nästan dubbelt så vanligt att kvinnor slår ensidigt som att män gör det.”
Tvärtom vill jag mena. Håller du med?
@Bladet:
Inte bara jag som såg felet
Jag tror att ”felet” mellan 64 och 40% är något man bör kika närmare på eftersom fem-sidan använder skillnaden som argument ”Men siffrorna visar att fler män också slår”. Det är möjligt att urvalet för den här undersökningen gav de här siffrorna men om man matematiskt kan visa att ett större urval, och ärligare svar, skulle ge samma procent så faller det argumentet.
Var är Tanja när man behöver henne?
@Bladet:
ok. tankevurpa från min sida. Även de bästa kan klanta sig ibland. Vilket jag precis bevisat.
@Bladet & @JonasBsson:
Hur som helst, i en stabil population av förhållanden måste antalet ”slår och blir slagen” av logisk nödvändighet vara lika på båda sidor.
Om jag förstått det rätt så var detta inte parinterjuver. Så ang siffrorna ger bara ett par personer relativt stor skillnad i procent. Om jag räknat rätt räcker det med 5+- för att det ska bli ca 50/50
OT (eller inte): Saade berättar om vårdnadstvisten mellan hans föräldrar när han var liten.
http://www.expressen.se/noje/eric-saade-talar-ut-om-skilsmassan/
http://www.aftonbladet.se/debatt/article10416312.ab
Gaah!
Sedan länge är det känt bland rättsvårdande myndigheter, advokater mfl att lesbiska relationer toppar partnervåldsstatistiken, följt av heterosexuella par, och bögar lååångt efter.
You do the math.
@Kim Jong Skill:
Ja, det är verkligen en riktig urk-artikel. Notera dock att den är tio år gammal, fast den tycks dyka upp överallt de sista dagarna.
Jag undrar om det inte finns bilder på män som utsatts för relationsvåld av kvinnor från andra länder t.ex USA Nya Zeeland eller England om ni ska skriva om detta igen kanske det vore bra att lägga ut ett antal sådana till artikeln så det inte blir så abstrakt.
@Dolf
Ja, den har florerat på senaste. Har varit lite extra grinig och trött på genusprojektet de senaste dagarna därav gnället.
En annan gammal goding är ju
http://www.avoiceformen.com/feminism/alexacaliente-alyssapry-anitasarkeesian-jaclynf-newsweek-abc-feminism-and-the-disposable-male/
Kul att de gjort sig besväret att ge oss den i textform. Har även börjat lyssna lite på Honey Badger Radio, good times.
Pingback: Gunilla Krantz ”backar” om partnervåldet | bittergubben
En artikel från fredagens Aftonbladet om mäns överrepresentation som både förövare och offer i våldssammanhang.
”Vi måste prata om de våldsamma pojkarna
Nanne Grönvall: Normen att tiga om känslor och att inte söka hjälp är förödande”
http://www.aftonbladet.se/debatt/article17726075.ab
Fattar inte d där med muskler. Pistol, yxa, gift, kniv, revolver, etc är väl lika dödliga i vilken hand som helst?
@Grodan Boll:
Ja, de patriakala strukturerna tycks manifestera sig när kvinnor är närvarande, men det verkar inte behövas män för det…
Bögar tycks ju vara de som trivs bäst ihop, om man tittar på förhållandenas längd.
Nån som har länkat till Solveig Lövestad och Anita Krantz undersökning?
Finns den på nätet?
@Magnus:
http://www.sahlgrenska.gu.se/aktuellt/nyheter/Nyheter+Detalj/man-mer-utsatta-for-vald-i-relationen-an-kvinnor.cid1185940
http://www.biomedcentral.com/1471-2458/12/945/abstract
http://bmjopen.bmj.com/content/2/6/e002055.long
@JonasBsson:
I morse så insåg jag problemets lösning och som vanligt så är den korrekta lösningen väldigt enkel.
I en heterosexuell relation där mannen blir slagen och även slår så bildar han tillsammans med kvinnan ett par. Oavsett hur många par man än bildar så kommer könsfördelningen vara exakt 50/50%.
Så här står det ju i rapportens sammanfattning:
”Locket på”-mentaliteten tycks stå i konflikt med rapportens rekommendationer…
@JonasBsson:
Det är bara förord m.m; hade redan sett dem men tack ändå. Rapporten i sig har jag inte hittat, men den kanske kommer.
@Ulf T:
Googlar man på Murray Straus så hittar man ganska mycket material om partnervåld. Jag har poliser i släkten så jag har länge hört andra versioner än de gängse män-är-förövare-och-kvinnor-offer. Straus undersökningar bekräftar det som jag har hört, nämligen att dysfunktionella par pucklar på varandra. Ska man tro kusin länsman så är alkohol en i många fall avgörande faktor. Jag har letat efter undersökningar om alkohol och partnervåld, jag TROR det ska finnas nån BRÅ-undersökning från 2008 som berör problemet.
Enligt Stets & Straus ”Gender differencies in reporting marital violence and it’s medical and psychological consequences” 1989
så är en av de största orsakerna till våld att en eller båda parterna är drabbade av posttraumatiskt stressyndrom.
Får en otäck föraning om att dysfunktionella personer ”tar med sig” våld från tidigare förhållanden in i nya…
@JonasBsson: Var ju det jag sa igår 17.09.
@Magnus:
Här är hela rapporten.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Ja, jag vet att du är mycket klokare än vad jag är men jag ville ha den matematiska lösningen.
@Magnus:
Det finns länkar till höger på sidorna ”PDF”
http://www.biomedcentral.com/content/pdf/1471-2458-12-945.pdf
http://bmjopen.bmj.com/content/2/6/e002055.full.pdf+html
Nu tar även SvD upp detta i en vass ledare:
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/ovalkomna-resultat-tystas_8661668.svd
”Men nu försöker NSG kväva debatten. I ett brev till SVT Debatt skriver NSG ”för att inte göra skadan större […] så har vi dragit in all information och ger inga fler intervjuer””
Game over…?
@Hjalmar: Vass var ordet… Ledaren avslutas med ”Så fungerar ideologiskt driven forskning.”.
Just att SvD utan omsvep kommenterade hur patetiskt genusforskarna försöker förklara bort sina egna resultat är mycket glädjande.
”Så fungerar ideologiskt driven forskning.” slutar artikeln.
Det finns ljus även i gammelmediemörkret.
@Hjalmar och @Adam Bek:
Så skönt! Äntligen.
Det är många såna tecken på att folk börjar våga säga sin mening nu. Synd jag inte tänkt på att spara dem, det hade varit bra att skriva ett typ samlat ros-inlägg, då vi ger vasst med ris …
@Hjalmar:
Är jag fel ute men det är väl inte NSG som skrivit det eller genusforskare som bortförklarar sina resultat? Forskningen bedrevs väl inom ämnet ”folkhälsa”?
”Tillförordnade kommunikationschefen vid vid Sahlgrenska akademin Krister Svahn uppger att man inte plockat bort någon information kring forskningen, men säger att Gunilla Krantz uttryckt ett stort behov av att nyansera debatten efter pressmeddelandet.”
http://www.svt.se/nyheter/sverige/professor-vill-stoppa-debatt-om-egna-mansvaldsstudien
@Mia.:
Ps. Dvs att Gunilla Krantz uttryckt ett stort behov av att nyansera debatten efter att NSG upplyst henne om att ”vinklingen är problematisk”.
http://www.svt.se/nyheter/sverige/kritik-mot-valdsrubrik-fran-genussekretariat
@Ninni:
12 månader är i alla fall bättre än att fråga om någon gång efter sin 15-årsdag.
Apropå detta med att lesbiska pucklar på varandra och lesbiska förhållanden är våldsamma
http://www.svenskpolis.se/Artikelarkiv/Artiklar-2010/januari-2010/Valdsoffer-i-lesbiska-relationer-extra-utsatta/
Dale Bagshaw hävdar att 22-46% av australiska lesbiska par rapporterat en våldsam partner (”Reshaping responses to domestic violence”, 2000)
Apropå SvD.
Orkar inte skriva en ny kommentar utan dubbelpostar helt kallt min replik.
http://charlottehitochdit.wordpress.com/2013/10/29/nu-far-det-val-for-i-helvete-vara-nog/#comment-7380
Resultaten är ju knappast speciellt förvånande eftersom liknande studier utomlands visat exakt samma sak. Givet en bred definition av våld så blir resultatet ganska jämnt fördelat mellan könen.
Tolkningen av undersökningen skiljer sig inte från hur man valt att tolka tidigare undersökningar som enbart riktats till kvinnor, dvs att högre svarsprocent på våldsrelaterade frågor innebär större utsatthet, givet våldsdefinitionen som använts (utsatthet tolkas som omfattning). Detta kan man även se i artikeln. Att det sedan finns ytterligare aspekter gör inte att denna tolkning plötsligt blir irrelevant eller felaktig.
Vad undersökningar av det här slaget visar är också att både män och kvinnor som blir slagna ganska ofta (ca 50-70% beroende på undersökning) slår själva, dvs det är inte något som bara gäller för män och exakt samma svårighet att avgöra formerna för våldet finns med alla liknande undersökningar. Man kan alltså inte heller utesluta att det är kvinnorna som pryglar och får ett enstaka slag tillbaka i självförsvar, lika lite som att det skulle gälla männen. Det grova våldet utgör en ganska liten del av våldet och det kan alltså inte hävdas att de 50% av det totala våldet som är ömsesidigt är självförsvar mot grovt våld från den andra parten. En betydande del av både män och kvinnor utsätts också utan att själva slå tillbaka, vilket författarna själva tagit upp.
Tolkningarna det handlar om är knappast ett ”bisarrt träsk av vantolkningar” utan bara helt korrekta aspekter utifrån gängse och relevanta tolkningar, men aspekter som forskarna ifråga själva vill ge en annan spin. Att de själva helst vill prata om annat, mindre kontroversiellt, gör dock inte vad andra fokuserar på till vantolkningar.
Givetvis kan man diskutera om de gängse tolkningarna är rättvisande, men att göra detta först när resultatet inte blev det man egentligen ville prata om är ganska oärligt och ”tystar debatten” en ganska relevant kritik. I inlägget om vad de ”inte står för” så kan man lite krasst konstatera att de dels inte brydde sig om att redovisa siffran för hur stor del av kvinnorna som själva slog och dels att förklaringen på slutet av inlägget väldigt väl beskriver motivationen bakom som inte har speciellt mycket med fakta i undersökningen att göra.
”Som en effekt av detta har jag kontaktats av myndigheter och organisationer som menar att vi nu ödelägger ett långt och mödosamt arbete som dessa organ gjort för att minska mäns våld mot kvinnor och man är orolig för att all uppmärksamhet nu ska falla på männen såsom att medel till kvinnojourer minskar etc. Jag kan ju inte medverka till detta utan har nu bestämt att man kan läsa våra artiklar – där står allt detta o mer därtill, då kommer nyanserna med.”
Den verkliga motivationen till att inte diskutera är alltså att man är rädd för/inte vill medverka till att våld mot män får samma stöd och uppmärksamhet som våld mot kvinnor har fått, helt i enlighet med resultatet i både denna och andra liknande undersökningar. Detta är väl i så fall något att ha anledning att bli ”Tugga-fradga-kasta-saker-arg” på.
@Ninni: ””Man ska vara snäll mot en tjej”, ”man slår inte en tjej”. Ett av de absolut starkaste tabu inom mansrollen är just att göra en kvinna illa, då är man en looser. Och den skam som är förenat med handlingen riskerar nagla in händelser i minnet på ett helt annat sätt, för en man som slår jämfört med en kvinna.”
Patriarkala kulturer har kryphål för sånt. Vad tror du ”Jag är inte misogyn, jag älskar kvinnor. RIKTIGA kvinnor, det vill säga” kommer ifrån?
@Axel Edgren:
”Patriarkala kulturer har kryphål för sånt. Vad tror du ”Jag är inte misogyn, jag älskar kvinnor. RIKTIGA kvinnor, det vill säga” kommer ifrån?”
Vad är det du försöker säga? Att det skulle råda någon slags föreställning att det är ok att slå kvinnor så länge de inte är ”riktiga kvinnor”?
Då vill jag gärna att du presenterar konkreta bevis för detta.
@Axel Edgren:
Patriarkala kulturer har kryphål för sånt. Vad tror du ”Jag är inte misogyn, jag älskar kvinnor. RIKTIGA kvinnor, det vill säga” kommer ifrån?
Jag antar att det kommer från den kändis som tidigare omtalats av dig. Jag läste artiklarna och att han anklagas för att vara kvinnohatare. Däremot har jag inte sett vad dessa anklagelser grundar sig i och kvinnohat är ett ord ni sveper omkring er om allt möjligt ni inte gillar, inklusive oss feminismkritiska. Så det tar jag med en mycket stor nypa salt. Det blir så när man ropar varg stup i kvarten, vet du.
Om vi går till individnivå. Det förekommer helt säkert en ytterst marginell del som är kvinnofientliga, jag har dock aldrig mött någon sådan människa. För att en störd människa skulle försöka använda bortförklaringar för sitt beteende, gör inte att omgivningen köper bortförklaringen, dvs det är inget kryphål.
Jag har personligen en erfarenhet av att bli vittne till när män reagerar så här. Och det bland riktiga machomän (mc-killar, du vet de där som kör HD med klubbmärke på skinnvästen) Jag vet hur rasande män blev av att en man och en kvinna slogs med varandra. Kvinnan fick omvårdnad, mannen fick duktigt med däng.
Det finns inget kryphål. Om det förekommer i dina kretsar, ta ditt ansvar och byt subkultur. Den är ohälsosam och skall icke stöttas av din närvaro.
Jag tog mitt ansvar i min subkultur och hade ett ”allvarligt samtal” med berörda män efteråt om att jag inte anser att man löser våld med våld, och att de inte vet om han var ”boven” i dramat. Det samtalet lärde mig att det finns inget ”kryphål i patriarkala kulturer”. En man som slår på en kvinna ses inte på med blida ögon av andra män, oavsett orsak.