Sexistiska Syokonsulenter, Sura
Uppstötningar, Underbar Uppfostran
Del III – TV-Indoktrinering (TVI) och uppfostran
avatar

Eders Ödmjuke lider men lever

Jag har i de två tidigare inläggen Del I – Kirunamaffian och Del II – Skolans SYO-svek tagit upp de två första av tre nyligen (nåja, så hemskans gamla är de inte) timade magsura incidenter:

  1. Granskningsnämnden räckte lång näsa åt mig när jag anmälde Rapport
  2. Rapport har ett inslag om SYO-verksamhet och, sist men inte minst,
  3. TV:s indoktrinerande barnprogram

Det har nu blivit dags att gå in på del III som så att säga kombinerar de två elementen från del I, TV, och del II, indoktrineringen av barnen, vilket sedan leder in på själva uppfostran.

TV-Indoktrinering, usch och TVI!

Public service gör en björntjänst

Den 25 september, det vill säga, för ungefär en månad sedan, dök det upp på blogg.svt.se/barnkanalen (sidan ser ut som en av SVT:s officiella, men jag är osäker på om den verkligen är det, eller om den är privatdriven) en artikel om ett barnprogram kallat Superdräkten som tydligen skall börja sändas i januari. Programledare blir klädskaparen och dragshowartisten Peter Englund. Jag har ingen aning om vad Peter Englund är för nån filur, men jag får mina aningar när han blir glad som en lax över möjligheten att få genusindoktrinera barnen, för som han själv säger (min emfas):

Det här är det roligaste jag har gjort. Precis allt är möjligt! Jag gillar dessutom genustänket i detta program. Det ska inte vara en frågeställning kring vilka kläder man ska ha på sig, man ska få vara den man är.

Jag tänker inte dissa programserien, den har ju inte börjat visas ännu, och kanske är den helt ok. Presentationen ger mig dock dåliga vibbar. Jag brukar inte se på barnprogram, men när det sker så tycker jag nog att man alltför ofta kan notera hur programmen genomsyras av ett PK-budskap.

Det intressantaste var dock efterspelet i kommentarsfältet. Jag vet inte vad det säger, bara att det säger något.

När jag först såg artikeln fanns det bara en eller två kommentarer. Jag skrev en egen, negativ, kommentar som hamnade i ”väntar på moderering”-kö. Nyfiken på om den skulle släppas eller inte kollade jag under drygt en veckas tid dagligen, och sen tröttnade jag.

Men efter ytterligare nästan två veckor så trillade då ett automatiskt mejl ned om att någon svarade på min kommentar. Detta var i skrivandes stund för 12 dagar sedan. Jag gick in på sidan, och helt plötsligt var det fullt med kommentarer där. Jag noterade att några var negativa, men det överväldigande flertalet var översvallande positiva, vilket fick mina små grå att vakna till liv. Det kändes helt enkelt inte rätt. Så jag kollade lite närmare på saken.

Genusoterna hoppar högt av glädje

Av alla kommentarerna var det 13 stycken (däribland en från Eders Ödmjuke) som var skrivna samma dag som artikeln pubbades. Alla övriga, ett hundratal, kommentarer var skrivna under två, tre dagar nästan tre veckor senare när man plötsligt släpper alla kommentarer. Och ser man på, jag tror att varenda en av de färska kommentarerna var översvallande positiv till programmet. Jag säger ”tror”, för det går inte längre att verifiera, senare samma dag som kommentarerna släpptes kom negativa responser på de positiva kommentarerna. Kommentarerna publiceras inte strikt kronologiskt, utan är nivå-indelade efter vilken tidigare kommentar de svarar på. Vilket gör att det är omöjligt att avgöra den strikta kronologiska följden. Men när jag kollade första gången var det runt ett hundratal som hade skrivits dagarna innan släppet, och jag såg inte en enda av dem som var negativ.

Det hela ger en ganska intressant bild:

  1. Artikeln pubbas, 13 kommentarer; 11 negativa, 2 positiva skrivs (1 eller 2 pubbas)
  2. Tystnad, inga nya kommentarer under 18 dagar
  3. Ett hundratal nya kommentarer kommer in under ett par dagar, varav inte en enda är negativ, tvärtom, de är genomgående genomsyrade av en ensidigt översvallande entusiasm.
  4. Alla kommentarer (11 från ursprungliga pubbningsdagen, resterande färska) släpps.
  5. Innehållet bland kommentarerna är i detta ögonblick gravt obalanserat, men balanseras sedermera något när även den kritiskt inställda sidan uppmärksammar att kommentarerna släppts.

Vore man konspiratoriskt lagd skulle man kunna tro både det ena och det andra. Och nej, jag tror inte att det är någon från TV som manipulerar kommentarsfältet. Vad jag däremot tror är att det finns en gemensam källa till den plötsliga anstormningen av ensidigt positiva kommentarer. Förmodligen har artikeln uppmärksammats av någon feministisk (välbesökt) bloggare som uppmuntrat alla läsare att gå in och kommentera, eller något åt det hållet. För inte sjutton är det tillfälligheternas spel som ligger bakom.

Det uppstår förstås en diskussion inte bara om TV:s roll, utan också om barnens rätt att få utvecklas utan tvingande normer och bla bla bla. Och bland annat uppkommer då följande sub-tråd om uppfostran (ganska kul förresten att kolla tummenupparna och dissningstummarna i den här tråden):

dolf • för en månad sedan
jag tycker att det låter som politisk och ideologisk indoktrinering av barnen. Genustänket hör inte hemme i vare sig skolan eller barntv.
Yes  9  No

Herman → dolf • för 12 dagar sedan
Mmm.. Men mina barn indoktroneras också varjedag av hetronormativa, kärnfamiljsideal varje dag med disney och sånna som du, så jag tycker nog det kan vara lite nice med en liten motpol
Yes  0  No

Maria Brusell → dolf • för 12 dagar sedan
Ledsen men genustänket är lagstadgat i läroplanen…
Yes  0  No

dolf → Maria Brusell • för 12 dagar sedan
ännu värre. skolan ska lära ut färdigheter och kunskaper. inte ideologi.
Yes  3  No

Nattdjur → dolf • för 12 dagar sedan
Konservatism är precis lika mycket en ideologi. Felet är att du föreställer dig det traditionella tankesättet som helt ”neutralt” och ”opolitiskt” (- ”rent”), till skillnad från genustänket, det normbrytande, som då plötsligt blir ”ideologiskt”.
De gamla normerna och könsrollerna är inte mindre ”indoktrinering” än genustänket, bara för att det gjorts under en längre tid.
Yes  0  No

dolf → Nattdjur • för 12 dagar sedan
saker som att kunna läsa, skriva och räkna är inte ideologiskt färgade.
I övrigt, min åsikt (understryker att det är en åsikt) är att uppfostran av barn skall (såvida det inte direkt strider mot de egna värderingarna) så långt det är möjligt ske i samklang med de rådande normerna. Varför? Därför att det ger barnen bäst möjligheter att klara sig och bli framgångsrika i framtiden. Man måste lära sig hur en grupp fungerar innan man börjar försöka förändra den. Den principen gäller också för barn när de skall ta plats i gruppen ”samhället”. Det är barnens egen uppgift att utforska de gränser och normer som finns och själva ta ställning till vilka normer de skall förkasta och vilka gränser de vill tänja.
Det jag motsätter mig är inte att normer omdefinieras. Det jag motsätter mig är att det sker som en politisk indoktrinering från ovan istället för att det sker spontant som en del av uppväxten. Att uppfostra barn inom den rådande kulturen är inte i sig indoktrinerande, speciellt inte om man samtidigt lär dem hänsynstagande och att själva forma sin identitet.
Det är fel att auktoritärt lära barn att den rådande normativiteten är den enda rätta och att det är fel att bryta den. Men det är lika fel att subversivt lära dem att den rådande normativiteten är fel och måste brytas.
Dagens klimat där leksakskataloger anmäls om pojken håller i en hammare och flickan i en docka, medans katalogen hyllas om flickan håller i hammaren och pojken i dockan är sjukt. Därmed inte sagt att flickor inte kan leka med hammare eller pojkar med dockor. Men det är en perverterad moral när det traditionella anses vara fel bara för att det är traditionellt och motsatsen automatiskt hyllas.
Yes  0  No

Det är inte första gången jag säger detta om att man skall uppfostra sina barn inom den rådande kulturen. Men det är på något vis en ofullständig idé som känns lite halvbakad. Så det har blivit på tiden att det rättas till. Vilket jag gör i nästa inlägg, fullt medveten om att jag lovade redan i förra inlägget att jag skulle göra det i detta. Men den som väntar på något gott, då särskilt mina visdomspärlor, väntar aldrig för länge. Eller jo, om genusmaffian hinner ta över först är det förstås för länge, men riktigt så illa ska det inte få gå.

Och så vill jag påminna om att då det är olagligt att uppmuntra till olagliga handlingar så uppmuntrar jag ingen att smita från sin TV-licens. Alla upproriska initiativ av de slaget tas på eget ansvar. Jag tvår mina händer. (Föregå gärna som en laglydig och ansvarstagande medborgare och betala lite extra utöver den obligatoriska TV-licensen och bidra ideellt till TV-licensen för Reinfeldt och andra hemlösa stackare.)

Sammanfattning så här långt:

Usch och nej och fy
släpp söta flickan fri
låt parveln leka hårt
public service får mig spy
unket genus, urk och TVI!
ska det va så jäkla svårt?

Fortsättning följer i trilogins del IV …

NEWSFLASH:

Det här är 150 % Off Topic, men precis några minuter innan jag skulle pubba detta inlägg nåddes jag via Rapport av den tråkiga nyheten att rocklegendaren Lou Reed har avlidit. Han blev 71 år gammal.
Min absoluta favoritlåt med Lou Reed är live-versionen av Sweet Jane från Rock’n’Roll Animal, men det är i mångt och mycket på grund av det härliga introt med gitarristerna Dick Wagner och Steve Hunter, och även om Sweet Jane nog får anses som Lou Reeds signaturlåt, den finns utgiven i minst 3 miljoner olika versioner, så är låten som på något vis känns mest passande just nu nog den här, fast denna sorgens dag är allt annat än perfekt:
(Om någon undrar över texten eftersom det står ”with lyrics”, så finns den i beskrivningen till videon på youtube)

Publicerat i Dolf Märkt , , Permanent länk

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Sexistiska Syokonsulenter, Sura
Uppstötningar, Underbar Uppfostran
Del III – TV-Indoktrinering (TVI) och uppfostran
— 66 kommentarer

  1. Disney heteronormativ kärnfamilj, WTF?

    * Tre trillingar som bor med sin farbror, som alltid går med rumpan bar i sin bögiga sjömanskostym.
    * En hund (Långben) umgås med en snubbe som har en annan hund som slav i koppel
    * Knappt några familjer med mamma-pappa-barn i hela stan, bland de mer kända namnen

  2. Socialisterna , har alltid spelat på nyblivna førældrars osækerhet och de øvertar gerna førældrarskapet.
    Det du inledningsvis beskriver var naturligtsvis ingen tillfællighet , utan kan/ær en medveten mediastrategi från SVT/producenter.
    .
    Per hagman
    .

  3. Pingback: Påtvingad Indoktrinering | Toklandet

  4. @michael:
    Vet inte om jag räknar honom bland mina favoriter, men högt nog på min lista för att det skall finnas ett tiotal vinyl av honom i mina backar från 70-talet. Och tillräckligt mycket av en favorit för att jag skall känna mig personligen berörd av hans bortgång. Har sett honom i alla fall två gånger live.

  5. @Bashflak:
    Ha ha, ja, Disneys värld är väl allt annat än heteronormativ.
    Vad har hänt med din gravatar förresten?

  6. Lou Reeds låt Valery Solanas från ”Songs for Drella” kan rekommenderas. Bra text btw.

  7. @Bengt:
    Jag vet att jag hörde något med Lou Reed för inte så där jättelänge som hade just med Warhol och Solanas att göra. Visste inte vart det kom ifrån, men tog reda på det nu under kvällen. Och faktum är, vid närmare eftertanke, Lou Reed var ju ganska mycket en normbrytare och tydligen bisexuell och det ena med det andra, så när allt kommer omkring kanske det inte är off topic för bloggen att ta upp honom. Funderar nästan på att skriva ett inlägg imorgon om honom.

  8. @MiT: Ja, när man ser kommentarer om ”riktiga” forskare som ”bevisat” att könet är en social konstruktion är det så man får lust att ta ner skylten en gång för alla och krypa ned i kistan och stänga locket för all framtid. Men det är väl det som de hoppas på.

  9. @Bashflak:
    ”Disney heteronormativ kärnfamilj, WTF?

    * Tre trillingar som bor med sin farbror, som alltid går med rumpan bar i sin bögiga sjömanskostym.
    * En hund (Långben) umgås med en snubbe som har en annan hund som slav i koppel”

    HAHAHA!! Smile

  10. Pingback: Sexistiska Syokonsulenter, SuraUppstötningar, Underbar UppfostranDel III – TV-Indoktrinering (TVI) och uppfostran - UmeNytt.se - Nyheter Sverige

  11. När jag läser inlägg här på GD brukar jag i de flesta fall nicka instämmande och mot slutet av inlägget vara nöjd och le eftersom jag håller med i det mesta. Men nu spärrades mina ögon upp mer och mer. Det måste vara något jag inte förstår här.

    saker som att kunna läsa, skriva och räkna är inte ideologiskt färgade.

    Jag är av annan åsikt. När man lär sig räkna, skriva och läsa är de inte enstaka ord och siffror man lär sig (jo, i början förstås, men inte senare) utan man lär sig utan texter och helheter. Jag tycker det är väldigt tråkigt att som matematiklärare enbart ha ”mamma, pappa och barn”-exempel i läromedlen. Oberoende vad du lär dig så styr läraren genom de val av texter och uppgifter hen gör.

    uppfostran av barn skall (såvida det inte direkt strider mot de egna värderingarna) så långt det är möjligt ske i samklang med de rådande normerna. Varför? Därför att det ger barnen bäst möjligheter att klara sig och bli framgångsrika i framtiden.

    Här har jag två frågor. Vad menar du med att uppfostra barn i samklang med de rådande normerna? Ska jag styra barnets lek genom att välja att endast ge bilar och andra traditionella pojkleksaker åt en pojke och t.ex. dockor åt flickor? Senare skriver du att barnet ändå ska få välja själv vilka normer barnet vill följa, i ett senare skede. Varför kan man inte genast från början erbjuda barnet alla möjligheter och låta det leka med de leksaker det vill och ha de kläder det vill? Eller missuppfattar jag något?

    Dagens klimat där leksakskataloger anmäls om pojken håller i en hammare och flickan i en docka, medans katalogen hyllas om flickan håller i hammaren och pojken i dockan är sjukt. Därmed inte sagt att flickor inte kan leka med hammare eller pojkar med dockor. Men det är en perverterad moral när det traditionella anses vara fel bara för att det är traditionellt och motsatsen automatiskt hyllas.

    Jag tycker att leksakskatalogen med pojken och dockan bara visar att det också är rätt att pojkar leker med dockor, inte att det är fel att flickor gör det. Varför tolkar du att det är fel att pojkar leker med hammare ifall en flicka också gör det? Jämför med bilkörandet i Saudiarabien, ifall kvinnor får rätt att köra bil blir det väl inte fel att männen fortsätter köra.

  12. @Anna:
    Jag har inget emot att tjejer leker med leksakspistoler och pojkar med dockor men genuspedagoger är inte så neutrala som dom vill låta påskina.
    Dom säger att det är bra att bryta könsstereotypa lekar vilket gör att förskolepersonal undermedvetet börjar se könsstereotypa lekar som ett problem om genuspedagoger istället sa att det är lika bra när barnen väljer könstereotypa lekar som när dom bryter mot dom skulle det inte bli något problem.

  13. @Anna:

    saker som att kunna läsa, skriva och räkna är inte ideologiskt färgade.

    Jag är av annan åsikt. När man lär sig räkna, skriva och läsa är de inte enstaka ord och siffror man lär sig (jo, i början förstås, men inte senare) utan man lär sig utan texter och helheter. Jag tycker det är väldigt tråkigt att som matematiklärare enbart ha ”mamma, pappa och barn”-exempel i läromedlen. Oberoende vad du lär dig så styr läraren genom de val av texter och uppgifter hen gör.

    Det är riktigt att det underlättar lärandet om man kan ge eleverna exempel som de kan relatera till. Men poängen här är ju igenkännandet. Jag tror att man skall passa sig för att stämpla det som normativ indoktrinering att tala om det familjära.

    uppfostran av barn skall (såvida det inte direkt strider mot de egna värderingarna) så långt det är möjligt ske i samklang med de rådande normerna. Varför? Därför att det ger barnen bäst möjligheter att klara sig och bli framgångsrika i framtiden.

    Här har jag två frågor. Vad menar du med att uppfostra barn i samklang med de rådande normerna? Ska jag styra barnets lek genom att välja att endast ge bilar och andra traditionella pojkleksaker åt en pojke och t.ex. dockor åt flickor? Senare skriver du att barnet ändå ska få välja själv vilka normer barnet vill följa, i ett senare skede. Varför kan man inte genast från början erbjuda barnet alla möjligheter och låta det leka med de leksaker det vill och ha de kläder det vill? Eller missuppfattar jag något?

    Uppfostran är förstås en balansgång, men det vi behöver lära våra barn är ju hur deras omgivning fungerar, och vilka skrivna och oskrivna regler de behöver förhålla sig till. Jag tror att bästa sättet att lära ut normkritik till våra barn är att de får uppleva förhållningssätt som vi själva framgångsrikt integrerat. Om vi försöker lära våra barn hur vi tycker att de borde vara, men inte själva klarat av att leva upp till själva, får vi räkna med att inlärningen kommer att stappla, och alternativ skapa obehag och förvirring.

    Barnen lär sig mer av våra handlingar än våra ord.

    Jag tycker att leksakskatalogen med pojken och dockan bara visar att det också är rätt att pojkar leker med dockor, inte att det är fel att flickor gör det. Varför tolkar du att det är fel att pojkar leker med hammare ifall en flicka också gör det?

    Nu förstod jag Dolfs poäng som att man idag attackerar den ena bilden men hyllar den andra. Vi behöver komma ihåg att leksakskatalogerna inte är några läroböcker i uppfostran. De är till för att marknadsföra varor. Om vissa illustrationer säljer bättre än andra (och uppfyller samhällets etiska krav på marknadsföring), kommer företaget att använda dem. Det fina är förstås att oavsett hur katalogen ser ut står det dig helt fritt att köpa docka till sonen och hammare till din dotter, om det funkar för dig.

    Om vi lyfter blicken från dockor och hammare, är den underläggande principen demokrati i ekonomiska transaktioner: människor röstar med sina pengar, och precis som i den politiska demokratin kan vi inte kräva att människor skall rösta precis som vi vill, eller att alla kandidater skall vara högstående och moraliska.

  14. @Johan Grå: Inget! Jag tycker det är tråkigt att det enbart är mamma-pappa-barn-exempel. Det finns nuförtiden väldigt många andra familjekonstellationer. Och då kan man inte känna igen sig, som Ulf T skrev att är viktigt, om man inte hör till den traditionella konstellationen.

    @Ulf T:

    Jag tror att bästa sättet att lära ut normkritik till våra barn är att de får uppleva förhållningssätt som vi själva framgångsrikt integrerat.

    Jag är ifrågasätter alla normer och jag följer väldigt få normer. Kanske inga? Måste fundera lite. Hmm, nä jag rakar nog benen på sommaren, så den normen följer jag. Men inte många andra. Så då är det väldigt konstgjort att lära mina barn att följa normer när jag själv inte bryr mig om dem särskilt mycket.

    Nu förstod jag Dolfs poäng som att man idag attackerar den ena bilden men hyllar den andra. Vi behöver komma ihåg att leksakskatalogerna inte är några läroböcker i uppfostran. De är till för att marknadsföra varor. Om vissa illustrationer säljer bättre än andra (och uppfyller samhällets etiska krav på marknadsföring), kommer företaget att använda dem.

    Jag tolkar kritiken mot könsstereotypa reklamer och hyllningen av de mera blandade reklamerna som ett sätt att säga ”jag gillar inte detta, ändra det eller så köper jag inte dina varor”. Alltså det är en åsikt i att man inte är nöjd med reklamen som försöker sälja produkten. Sen får förstås företaget göra som det vill, fortsätta i samma stil eller ändra, för att se hur det påverkar försäljningen. Men själva ”hyllningen” eller ”attacken” är en fingervisning för företaget att de kunde göra ett bättre jobb.

  15. @Anna:

    Jag tror att bästa sättet att lära ut normkritik till våra barn är att de får uppleva förhållningssätt som vi själva framgångsrikt integrerat.

    Jag är ifrågasätter alla normer och jag följer väldigt få normer. Kanske inga? Måste fundera lite. Hmm, nä jag rakar nog benen på sommaren, så den normen följer jag. Men inte många andra. Så då är det väldigt konstgjort att lära mina barn att följa normer när jag själv inte bryr mig om dem särskilt mycket.

    Jag tror vi tolkar in olika saker i ordet ’normer’. För mig handlar det om det sociala ’kittet’ som gör att vi kan fungera i sociala sammanhang, dvs regler för socialt umgänge. Vissa av dessa normer är könsspecifika, men de flesta är det inte. Enligt detta synsätt skulle du knappast fungera i sociala sammanhang om du följer väldigt få normer. Men det är nog inte detta du menar…?

    Jag tolkar kritiken mot könsstereotypa reklamer och hyllningen av de mera blandade reklamerna som ett sätt att säga ”jag gillar inte detta, ändra det eller så köper jag inte dina varor”. Alltså det är en åsikt i att man inte är nöjd med reklamen som försöker sälja produkten. Sen får förstås företaget göra som det vill, fortsätta i samma stil eller ändra, för att se hur det påverkar försäljningen. Men själva ”hyllningen” eller ”attacken” är en fingervisning för företaget att de kunde göra ett bättre jobb.

    Men det går betydligt längre än så. Det handlar om gränsöverskridande kampanjer, där man anmäler företag till myndigheterna för att de agerar på ett iofs helt lagligt sätt, men emot de särintressen som dessa grupper har.

    Även deras agerande är för all del lagligt, men det är fullt legitimt att kritisera dem.

  16. @Ulf T: Ja, jag talade enbart om könsspecifika normer. Jag följer nästan inga sådana: jag sminkar mig inte, bryr mig inte om mitt utseende, följer inte modet… är totalt sett än väldigt dålig konsument ur företagens synvinkel.

    Men det går betydligt längre än så. Det handlar om gränsöverskridande kampanjer, där man anmäler företag till myndigheterna för att de agerar på ett iofs helt lagligt sätt, men emot de särintressen som dessa grupper har.

    Även deras agerande är för all del lagligt, men det är fullt legitimt att kritisera dem.

    Jag tycker kampanjen du länkade till är bra. Jag tycker att det är bra att ifrågasätta könsroller i reklamer. Jag har inget emot att du kritiserar dylika kampanjer, det har du förstås all rätt att göra. Där är vi av olika åsikt tydligen Smile Jag har faktiskt ett kritiskt inlägg om en leksakskatalog vi fick hem på hälft, kanske jag skulle göra det klart och skicka det som gästinlägg till GD?

  17. Läste lite mera i kampanjen, och märkte att jag inte är nöjd. Den är bristfällig, t.ex. detta

    This Christmas and every Christmas, we want girls to know they can be whatever they want to be, regardless of what retailers want to sell them. We believe that companies have a responsibility and a duty to encourage girls to use their imaginations and be inspired to explore, as widely as they can, the world of possibilities that is out there for them.

    borde inte gälla enbart flickor. Ifall man ändrar ”girls” till ”children” är kampanjen bra.

  18. @Anna:

    borde inte gälla enbart flickor. Ifall man ändrar ”girls” till ”children” är kampanjen bra.

    Här är vi överens. Smile

    Dessutom tycker jag att organisationens namn, ”Pink Stinks”, talar emot deras påstådda mål, att barn skall få välja fritt. Min dotter tycker för all del illa om rosa, men det är inget som vi försökt vare sig uppmuntra eller motverka. Det är hennes preferens, helt enkelt. Att upphöja det till ideologi är jag helt emot.

    Dessutom finns det anledning att fördjupa debatten för att försöka förstå varför könsrollerna är så svåra att förändra, även när de åtminstone ytligt ser ut att vara kontraproduktiva. Här tycker jag att många av jämställdismens kritiker närmast avsiktligt misstolkar kopplingarna till biologi och evolutionspsykologi som en strävan att cementera traditionella könsroller och motarbeta det fria valet. Jag ser det snarare som en förankring av analysen: för att en hypotes om social konstruktion skall bottna, bör den stödjas av biologi, evolutionspsykologi och/eller konkret observerbara handlingar för att vidmakthålla mönstret. Kan man inte visa detta, är det troligt att hypotesen är fel.

    Här vet vi att kvinnors fokus på utseende har stora förutsättningar att löna sig på datingmarknaden, eftersom män bevisligen påverkas av detta. Ett sätt att försöka balansera det hela skulle kunna vara att belysa de fördelar som kvinnor kan tillskansa sig genom att fokusera på sitt utseende och betona sin kvinnlighet. Det skulle kunna hjälpa män att styra sina egna impulser. Risken är förstås att man därmed börjar beskriva kvinnors ’utseendehets’ som något ’manipulativt’ i syfte att vinna egna privilegier, snarare än något påtvingat av Patriarkatet. Den diskussionen är i dagsläget i princip tabu.

    En annan diskussion som sällan förs, är i vilken utsträckning män ’straffas’ för ’omanligt’ beteende. Detta syns i statistik, som t.ex. den tydliga korrelationen mellan mäns karriärframgångar och relationsstatus, men även i biologiska observationer, som att kvinnor blir mer attraherade av maskulina drag och dofter i samband med ägglossning. Denna diskussion skulle kunna hjälpa kvinnor att balansera sina egna impulser. Om det kan hjälpa dem att stärka sin sexuella attraktion till män vars karaktär skulle hjälpa dem själva att t.ex. göra karriär (mjukispappor som vill vara hemma med barnen), har jag svårt att uttala mig om, men tror man på information som förändrande kraft i genusfrågor, kanske man faktiskt borde föra fram dessa frågor också?

  19. Bilkösfunderingar:

    I morse, när vi skulle gå till dagis, så hittade jag två mössor. Jag höll fram båda och frågade vilken han ville ha och han pekade på den ena och sa att den andra var en ”tjejmössa”. Ok, sa jag, då tar jag ”tjejmössan” då, och satte den på mitt huvud.
    Senare i bilkön till jobbet, med ”tjejmössan” på, så började jag fundera. Kan det va så att vi bör låta barnen bli hur könsstereotypa de vill, att det kanske behövs för att de senare ska ha en grund att stå på senare i livet när de själva väljer att utmana könsrollerna?

  20. När jag var ung och naiv köpte jag genusbrytande julklappar till mina syskonbarn. Men efter alla besvikna miner vet jag idag bättre.

  21. @Anna:

    ”Jag är ifrågasätter alla normer och jag följer väldigt få normer. Kanske inga? Måste fundera lite. Hmm, nä jag rakar nog benen på sommaren, så den normen följer jag. Men inte många andra.”

    Normen kanske inte är könsspecifik, åtminstone inte överallt? I avsnitt två av ”Allt för Sverige”, säger en amerikansk kvinna till två av sina manliga medtävlare (41:45-):

    ”-Raring, du måste raka benen. Ni har riktig päls båda två.
    -Så fort vi kommer hem ska vi ta fram rakhyveln.
    -Ja, snälla!
    – Vi behöver fårsaxar. Det är enda sättet att få bort håret.”

    http://www.svt.se/allt-for-sverige/se-program/del-2-445

  22. @Ulf T: Här är vi överens.

    Tycker du att kampanjen i så fall vore bra? Eller håller du med om att kampanjen var dålig innan och att den med förändringen är onödig men acceptabel? Alltså att man skulle förändra kampanjen så den blir könsneutral och ta bort ord som t.ex. pink stinks, att inte nedvärdera de traditionella valen. Bara nyfiken, svara om du orkar, men du brukar orka Wink

    Här vet vi att kvinnors fokus på utseende har stora förutsättningar att löna sig på datingmarknaden, eftersom män bevisligen påverkas av detta.

    Eftersom jag själv aldrig har förstått grejen med att sminka sig har jag själv många gånger frågat många kvinnor varför de gör det. Nästan alltid är svaret inte att de gör det för männens skull utan för sin egen. När de känner sig vackrare blir de mer självsäkra och vågar mera. Visst, att de vågar mera betyder ju att de också vågar kontakta män mera, så indirekt är det ändå kanske ibland fråga om att sminka sig för män. Många har också svarat att sminkandet har blivit en vana som är svår att bryta.

    Risken är förstås att man därmed börjar beskriva kvinnors ‘utseendehets’ som något ‘manipulativt’ i syfte att vinna egna privilegier, snarare än något påtvingat av Patriarkatet. Den diskussionen är i dagsläget i princip tabu.

    Det vore en väldigt intressant diskussion! Jag har aldrig förstått människors utseendehets eftersom jag aldrig har haft problem att få män trots att jag bryr mig väldigt lite om hur jag ser ut.

    @JonasBsson: Ja, jag tycker du har rätt i att man ska låta barnen vara precis hur könsstereotypa dom vill! Eller förstås hur icke-könsstereotypa dom vill. Men det är också viktigt att poängtera att det inte är fel ifall en kille vill ha en tjejmössa. Det visade du ju väldigt bra med ditt exempel.

    @Bashflak: När du skriver ”vet jag bättre” – menar du att du har slutat ge genusbrytande presenter eller att du har börjat fråga vad barnen är intresserade av innan du skaffar presenten?

  23. @John Nilsson: Haha! Jag tror jag skulle behöva en fårsax ibland också. Wink Nä, men det kan faktiskt hända att det inte finns nästan några könsspecifika normer när man börjar fundera mera. Visst finns det många män som sätter mycket tid och pengar ner på sitt utseende också.

  24. @Anna:

    @Ulf T: Här är vi överens.

    Tycker du att kampanjen i så fall vore bra? Eller håller du med om att kampanjen var dålig innan och att den med förändringen är onödig men acceptabel? Alltså att man skulle förändra kampanjen så den blir könsneutral och ta bort ord som t.ex. pink stinks, att inte nedvärdera de traditionella valen. Bara nyfiken, svara om du orkar, men du brukar orka

    Usch! Det är så mycket enklare om man kan få komma med handviftande kommentarer och inte besväras med en massa följdfrågor. Smile

    Jag håller med såtillvida att vi behöver en aktiv och öppen diskussion om hur vi skall förbereda våra barn för ett vuxet liv i ett modernt samhälle – med insikt om att vi egentligen förstår rätt lite om vad som faktiskt tjänar dem bäst, eller ens egentligen i vilken riktning samhället kommer att utvecklas.

    Jag tror inte att vägen går genom aktivism, där man anmäler företag för diskriminering på ideologiska grunder. Men grundfelet tycker jag är att man har en så ensidig bild av könsrollsproblematiken. Det problemet går mycket djupare än en enkel omformulering, men om man kunde börja där, och faktiskt begrunda varför man uttryckt sig så ensidigt till att börja med, kanske man (i alla fall vissa) skulle kunna nå fram till en intressant dialog.

    Eftersom jag själv aldrig har förstått grejen med att sminka sig har jag själv många gånger frågat många kvinnor varför de gör det. Nästan alltid är svaret inte att de gör det för männens skull utan för sin egen. När de känner sig vackrare blir de mer självsäkra och vågar mera. Visst, att de vågar mera betyder ju att de också vågar kontakta män mera, så indirekt är det ändå kanske ibland fråga om att sminka sig för män. Många har också svarat att sminkandet har blivit en vana som är svår att bryta.

    Min hypotes här är att många kvinnor antingen är förbluffande oförmögna att genomskåda sitt eget beteende, eller medvetna om vad de gör, men oförmögna att stå för det. Men mer generellt är det nog så att båda könen har sina blinda fläckar, framför allt inom områden som rör könsidentitet och självbild. Här är en studie som behandlar kulturella- och könsskillnader i hur vi besvarar olika frågor. Kvinnor tycks ha lättare att svara ärligt på vissa frågor, och män på andra.

    Att kvinnor skulle hålla på att sminka sig för att attrahera killar, skulle ju kunna tolkas som att de är lättfotade, vilket nog inte så många kvinnor vill gå med på att de är.

    Men en möjlig förklaring till skillnaderna skulle ju kunna vara det mätbara förhållandet mellan mäns och kvinnors intresse för vackra personer. Män är mer attraherade av utseende – kvinnor bryr sig mer om sitt utseende. Kvinnor är mindre attraherade av utseende – män bryr sig mindre om sitt utseende.

    Det vore en väldigt intressant diskussion! Jag har aldrig förstått människors utseendehets eftersom jag aldrig har haft problem att få män trots att jag bryr mig väldigt lite om hur jag ser ut.

    […]

    Jag försökte formulera något svar till den där, men tror nog att jag står över ändå. Wink

  25. @Anna:

    Det handlar om individuell anpassning. En verktygslåda var ett dåligt val till tjejtjejen, medan en effektbox till elgitarren var perfekt till hennes kusin rocktjejen. Och rocktjejens lillasyster älskar både rosa prinsessor och Spiderman.

  26. @Anna:
    a) man ska låta barnen vara precis hur könsstereotypa dom vill!
    b) Eller förstås hur icke-könsstereotypa dom vill
    a = b
    Bara olika sätt att säga samma sak Smile

  27. @Ulf T:

    Jag håller med såtillvida att vi behöver en aktiv och öppen diskussion om hur vi skall förbereda våra barn för ett vuxet liv i ett modernt samhälle – med insikt om att vi egentligen förstår rätt lite om vad som faktiskt tjänar dem bäst, eller ens egentligen i vilken riktning samhället kommer att utvecklas.

    Aktiva och öppna diskussioner är alltid bra. Jag ser det inte bara som en förberedelse för vuxenlivet utan jag tänker mig in i ett barns situation. Om ett barn upplever att det begränsas eller har fördelar av att tillhöra ett visst kön kommer det troligen att ha samma upplevelse också i vuxen ålder.

    Män är mer attraherade av utseende – kvinnor bryr sig mer om sitt utseende. Kvinnor är mindre attraherade av utseende – män bryr sig mindre om sitt utseende.

    Låter väldigt enkelt! Kanske det är så enkelt? Undersökningen du länkade till (läste bara abstraktet) skrev inte ifall kvinnorna var sminkade eller inte. Vore också intressant att veta ifall män tittar längre på en sminkad kvinna eller ifall det inte har betydelse.

    Jag försökte formulera något svar till den där, men tror nog att jag står över ändå. Wink

    Haha, troligen första gången jag ser dig dra dig undan en diskussion! I vanliga fall brukar du ha raka svar ackompanjerade med forskningsresultat, oberoende av vad diskussionen gäller Wink

    @Bashflak: Yes

  28. @Anna:
    Nej, förmågan att läsa, skriva och räkna saknar ideologisk färg. De må hända att sätten man lär ut dessa saker på är ideologiskt färgade. Men det var inte det jag menade. Jag menade att kunskapen och förmågorna är neutrala.
    1 + 1 = 2 oavsett om skolan är konservativ, feministisk eller i upplösningstillstånd.
    Likaså spelar det ingen roll om man är feminist, revolutionär eller en reaktionär bankir för hur länge man skall koka ett ägg om man vill ha det löskokt.

    Vad själva katalogen beträffar, jag invänder inte emot att pojkar håller i dockor och flickor snickrar. Det jag syftade på var att man idag anmäler leksakskataloger reklamombudsmannen när pojken har hammaren och flickan dockan, och att det, även om det inte i juridisk mening är ett brott, ändå behandlas som ett sådant. Det är lite tröttsamt att se rapporter om hur företag får på huden därför att deras produkter eller reklam råkar vara könsstereotypa och att de därför drar tillbaka dem.
    Jag vänder mig inte emot rosa leksaker för pojkar, jag vänder mig emot att i dagens samhälle är blå leksaker för pojkar en faux pas.
    Det är inte längre frågan om att flickor skall kunna leka med hammare och pojkar med dockor. Idag anses det fel att pojkar leker med hammare och flickor med dockor. Och det har jag invändningar mot.
    Och lite parentetiskt, jag förstår inte riktigt varför det blivit ett sånt problem idag, när jag var liten hände det att jag lekte med dockor tillsammans med tjejer. Inte ofta eller mycket, men det hände. Och vi lekte mamma, pappa, barn. Och tjejerna var med och lekte cowboys och indianer, eller tjuv och polis. Och vi hoppade rep och hage tillsammans.
    Så även om en del lekar var typiskt grabbiga och andra typiskt tjejiga så såg jag aldrig att det var några direkta problem med att man gick över gränserna och lekte på ”andra sidan”.

    Resten hoppar jag över att svara på nu, eftersom jag kommer med ytterligare ett inlägg där jag utvecklar min tankegång. Jag hade tänkt skriva det idag, men det får maka på sig nån dag eftersom jag tänker sticka emellan med annat ikväll.

  29. Ja det intressanta är att genuspedagoger skrivit hur mycket som helst om hur bra det är när barn inte väljer könstereotypa lekar men knappt skrivit något om vad som är bra med könsstereotypa lekar.
    Och tänk om det nu är så att den stora majoriteten av barn mår bra av att leka könsstereotypt där dom känner sig trygga harmoniska lite som att hitta hem och det blir som en biologisk pusselbit som gör pusslet färdiglagt för att bli en hel person i ett tryggt jag.
    Om barn då får höra att dessa val är fel av vuxenomgivningen och där kalle när han leker med dockor vilket han finner tråkigt eftersom han inte får leka med dom på sitt sätt alltså krig utan måste leka med dom av personalen en uppsatt ram som en hemmapappa för att bli godkänd och där leksaksspisen inte får bli ett rymdskeps kommandobrygga som styr mot avlägsna stjärnor.
    Då begränsar man barnen i ett politiskt syfte och som genusvetaren Ingemar Gens sa att det finns inga frialekar utan även dom måste styras av personalen då har man glömt bort att barns fria lekar har dom just för att komma bort från uppfostran och vuxnas måsten där barnen själva bestämmer spelreglerna för att växa till ett jag.
    Det intressanta är att genuspedagoger ser på barn som defekta som måste korrigeras för att bli fullvärdiga medborgare och inte på dom som barn vilka ska få äga sin egen barndom med sina egna fria lekar utan även där ska deras barndom och fantasier tas ifrån dom så den blir korrekt lekt på förskolan.

  30. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Ja, du har rätt att det inte ingår ideologi i själva kunskapen. Men eftersom så gott som alla människor lär sig dessa färdigheter med hjälp av texter, uppgifter och exempel som relaterar till någon slags verklighet, ofta färgad av ideologi, kommer alla som får kunskap att på köpet få något annat beroende på läraren.

    Det är lite tröttsamt att se rapporter om hur företag får på huden därför att deras produkter eller reklam råkar vara könsstereotypa och att de därför drar tillbaka dem.

    Ifall reklamen eller produkten inte möter konsumentens önskemål är det ju företagets uppgift att ändra stilen så att den passar konsumenten.

    Jag vänder mig inte emot rosa leksaker för pojkar, jag vänder mig emot att i dagens samhälle är blå leksaker för pojkar en faux pas.

    Nu lever jag inte i samma samhälle som du, men jag har personligen aldrig stött på att man förbjuder pojkar att leka med pojkleksaker och vice versa. Däremot har jag upprepade gånger sett att könsmönster begränsar. Många av mina bekanta kan inte tänka sig att klä en pojke i ljusrött för att det är en tjejfärg. Eller att en pojke inte ska ha hårband. Av de två problemen att tvinga ett barn bort från ett könsspecifikt mönster och att förbjuda ett barn att frångå ett könsspecifikt mönster är det senare ett större problem.

    I mina öron låter dina ord att det idag anses fel att pojkar leker med hammare och flickor med dockor helt absurt. Vem har påstått att det är fel? Jag bor inte i Sverige och om det allmänt förekommer att man förbjuder barn att leka med det de vill kommer jag att ha svårt att smälta den infon.

    Resten hoppar jag över att svara på nu, eftersom jag kommer med ytterligare ett inlägg där jag utvecklar min tankegång. Jag hade tänkt skriva det idag, men det får maka på sig nån dag eftersom jag tänker sticka emellan med annat ikväll.

    OK, ha en trevlig kväll, vi återkommer!

  31. @Anna:

    måste förtydliga lite: Av de två problemen att tvinga ett barn bort från ett könsspecifikt mönster och att förbjuda ett barn att frångå ett könsspecifikt mönster är det senare ett större problem.

    –> med detta menade jag ett kvantitativt sett större problem. Problemen är givetvis lika allvarliga men det senare problemet förekommer oftare.

  32. @Anna: Håller med dig, och fick många tankar av inlägget.

    Men förstår vad Dolf menar också..

    Blandade tankar om detta. Speciellt ni som läst tidigare vad jag skrivit vet att jag kan tänka flera tankar parallellt Grin

  33. @JonasBsson: Jag tänker personligen en blandning. Att vara ärlig och tala om liksom vad som e ”vanligast” och så, och kanske också säga hur andra kan reagera osv. Men samtidigt är jag väldigt sån att jag vill att barnen ska lära sig att det viktigaste i slutändan är att man gör val som känns bäst för en själv. Att ibland göra något normbrytande är inte hela världen, speciellt inte om det bara gäller färger och så.. åtminstone inte här där vi bor.
    Man vill ju gärna att barnen ska lära sig kulturen.. men inom den så måste man ju också lära sig hur man går sin egna väg i livet.

  34. @Bashflak: Ja jag minns att du sa det. Jag antar att du inte köper något som gör dem besvikna igen eftersom du behandlar dem som individer. Men om du stöter på andra barn då? Kommer du bemöta dem som individer och kanske.. hmm… lära känna dem Först innan du köper något och liksom köper något gillar? oavsett om det blir normbrytande lr inte?

  35. @michael:
    Du skriver precis det jag menade med min tidigare fundering. Om man inte låter barnen ”hitta sig själva” utan hela tiden sätter käppar i hjulen för dem och säger att deras beteende är felaktigt så är det frågan om hur de någonsin ska bli trygga i sig själva. Undrar om det gjorts någon konsekvensanalys hur deras ”omprogrammering” påverkar barnen?

  36. @Anna:

    Nicolas Winding Refn har också uttryckt intresse för att ta sig an Wonder Woman. Liksom ”Bridesmaids”-regissören Paul Feig, som nyligen, utan framgång, pitchade en actionkomedi där hon ständigt slår i superhjältevärldens glastak. Kanske tryckte han på en för öm punkt.

    Grundprincipen i en marknadsekonomi är ju att om ett företag gör en undermålig, eller ’fel’ produkt, kommer de straffas ekonmiskt genom att kunderna handlar någon annanstans.

    ’Problemet’ här är väl att enligt den måttstocken, har företag som ToysRus rätt bra koll på vad folk faktiskt köper.

    I förlängningen blir då budskapet att vanligt folk inte förstår sitt eget bästa…

  37. @Mariel,

    @Anna: Jag får mycket mer uppmärksamhet från män om jag är sminkad än om jag är osminkad.

    Det får iofs jag också. Wink

  38. @Mariel: Jag skrev redan ett gästinlägg, men eftersom Dolfs trilogi är på hälft är det kanske bättre att publicera det efteråt. Men det kan hända att det inte finns behov för det sedan, beror på vad Dolf har för visdomspärlor i sitt nästa inlägg Wink

    @Mariel: Aj då, kanske jag måst börja sminka mej, vore intressant att se hur folk skulle reagera! Men nej, inte ens i forskningssyfte.

    @JonasBsson: Om man inte låter barnen ”hitta sig själva” utan hela tiden sätter käppar i hjulen för dem och säger att deras beteende är felaktigt så är det frågan om hur de någonsin ska bli trygga i sig själva.

    Det här gäller ju också åt andra hållet. Om man förbjuder barnet att välja ”fel” könssymboler hindrar man barnet hitta sig själv och säger att dess beteende är felaktigt.

    @Ulf T: I förlängningen blir då budskapet att vanligt folk inte förstår sitt eget bästa

    Hur du kommer till den här tolkningen förstår jag inte. Men om du eller andra har uppfattat kampanjerna så är det olyckligt. Jag tycker en kampanj där man ifrågasätter könsroller i en reklam ger ett budskap åt det vanliga folket att man kan fundera över ifall man själv begränsar sitt barns leksaksurval beroende på barnets kön. Det är aldrig fråga om att begränsa för någon utan att visa att alla barn har alla möjligheter.

  39. @Anna:
    Det här gäller ju också åt andra hållet. Om man förbjuder barnet att välja ”fel” könssymboler hindrar man barnet hitta sig själv och säger att dess beteende är felaktigt

    Givetvis, föräldrar som tror att deras barn ska bli homofiler av att leka med ”fel” leksaker har jag inte mycket till övers för. Tyvärr kommer det alltid att finnas ungar som har ”dåliga” föräldrar som lär sina barn vad som är pojk- och flicksaker så hur man än gör så kommer de få höra det. Själv undrar jag varför man överhuvud taget ska könskoda någonting?
    Min främsta oro är att de när de försöker ”befria” pojkarna så väljer de att skuldbelägga lekar och leksaker som enligt deras definition har ”fel” könskod, typiska pojksaker, och därigenom så låter de inte pojkarna, och de flickorna som vill, utforska dom sidorna också.

  40. @Mariel:
    Det är en svår balansgång. Samtidigt som man själv kanske tycker att det egentligen inte borde va något problem så vet man att det kan bli det.
    Det är kul att se hur de utforskar, undersöker och försöker hitta var de själva passar in. ”Är Nemo en pojke eller flicka” ”Kan pojkar ha rosa” och alla möjliga omöjliga frågor. För min del så älskar jag vart enda ögonblick utav det och det ska bli spännande att se vad ”det” blir i slutändan.

  41. @Anna:

    Hur du kommer till den här tolkningen förstår jag inte. Men om du eller andra har uppfattat kampanjerna så är det olyckligt. Jag tycker en kampanj där man ifrågasätter könsroller i en reklam ger ett budskap åt det vanliga folket att man kan fundera över ifall man själv begränsar sitt barns leksaksurval beroende på barnets kön.

    Det har att göra med perspektivet. Leksakskatalogerna talar inte om för folk vilka leksaker de skall köpa, eller till vem. De erbjuder produkter, och folk köper dem, eller inte. Katalogens utformning blir på så sätt en återspegling av vad folk efterfrågar, ungefär som tidningar som Elle och Amelia speglar det många kvinnor vill läsa om.

    Att uppmärksamma dålig reklam och dåliga produkter är för all del inte fel, men det man kan göra är att försöka informera folk och hoppas att de fattar ett informerat beslut. Det kampanjen försökte göra utöver det var att försöka få myndigheterna att tvinga fram en ändring i marknadsföringen – inte utifrån antagandet att katalogen inte speglar efterfrågan, utan utifrån uppfattningen att folk borde efterfråga något annat, och företagen skall hjälpa dem att göra det.

  42. ”Nicolas Winding Refn har också uttryckt intresse för att ta sig an Wonder Woman. Liksom ”Bridesmaids”-regissören Paul Feig, som nyligen, utan framgång, pitchade en actionkomedi där hon ständigt slår i superhjältevärldens glastak. Kanske tryckte han på en för öm punkt.”

    http://www.svd.se/kultur/fredsmaklare-i-en-patriarkal-varld_8660392.svd

    Snarare är det tvärtom så att den kvinnliga karaktärens uppenbara GLASGOLV gör det svårare att göra intressanta filmer. Sedan har det visat sig att med undantag för Batman är WB urusla på Superhjältefilmer så bara det faktum att Wonder Woman-rättigheterna ligger hos Warner Brothers borde få förespråkarna att satsa på en annan superhjältinna. Föreslagsvis en Black Widow film med Scarlett Johanssen (som redan gjort den karaktären i två filmer)

  43. @JonasBsson: Själv undrar jag varför man överhuvud taget ska könskoda någonting?

    Det har jag också funderat på, många gånger! Men eftersom det är tryggt för vissa människor att använda könssymboler för det egna könet, samtidigt som andra väldigt gärna vill vara så o-könstypisk som möjligt och använda ”fel” symboler, därför finns det en efterfrågan på könskodade prylar.

    @JonasBsson: Det är kul att se hur de utforskar, undersöker och försöker hitta var de själva passar in. ”Är Nemo en pojke eller flicka” ”Kan pojkar ha rosa” och alla möjliga omöjliga frågor. För min del så älskar jag vart enda ögonblick utav det och det ska bli spännande att se vad ”det” blir i slutändan.

    Absolut, håller med! Men barn slutar inte utforska även om dom från början lär sig att ljusröd är en tillåten färg för alla. I stället frågar dom kanske varför flickor använder mera ljusrött en pojkar.

    Sen är det en helt annan historia det där med Nemo. Jag är helt emot kvotering och att tvinga in vare sig kvinnor eller män på alla världens platser men en jämförbar sak måste jag erkänna att jag gör. Eftersom största delen av alla karaktärer i barnböcker och -sånger är manliga och man per automatik antar att ett djur är en hane har jag ändrat könet i visa sånger jag sjunger. T.ex. björnen i Mors lilla Olle är ibland en han, ibland hon när jag sjunger sången. Den värld som återspeglas i barnlitteratur är väldigt mansdominerad, vilket jag inte ser som ett problem, men jag tycker det är tråkigt. Eftersom det finns hälften kvinnor ute i världen, varför skulle karaktärerna i barnböckerna till största delen vara pojkar och män?

    @Ulf T: Leksakskatalogerna talar inte om för folk vilka leksaker de skall köpa, eller till vem.

    Nej, inte för dig och mej, men jag är övertygad om att det finns folk som faller i könsfällan när de ser katalogerna. Och det är olyckligt t.ex. för min dotter vars dockor blir liggande och samla damm medan byggsatserna slits. Men det här kanske vi kan diskutera mera senare?

  44. @Anna:
    Vill bara påpeka som hastigast att ”han” dels är ett maskulint pronomen, dels är ett neutralt. Så ”han” om björnen är snarare att betrakta som ”hen” (usch, nu får jag tvätta munnen med tvål) än ”han”. Det där är också något som jag har tankar på att ta upp separat i inlägg.

  45. Det kommer nog så småningom, men jag behöver avsluta ”serierna” jag har på gång (faktiskt 3 stycken) så det dröjer kanske lite. Men det är en sån där sak som gör sig påmind så fort genusneutralt språk kommer på tal, så jag lär knappast glömma det.
    Tills vidare, det här är defintionen (eller definitionerna snarare, suck, önskar svenska ordböcker hade samma kvalité som de engelska. Det är en milsvid skillnad.) från svensk ordbok (jag har fetstilat den relevanta delen):

    hanˈ pron., objektsform honom
    • personen av manligt kön som är omtalad i sammanhanget vanl. tidigare men ibl. äv. efteråt; äv. om djur av detta kön: Pelle köpte en bok som han genast läste; hon bjöd Pelle på middag men han tackade nej, och sedan dess är hon sur på honom; när det passar honom är Pelle lite lomhörd; han är inte dum, den pojken; han är fin, vovven
    □ äv. med utpekande betydelse: han som står därborta är min bror
    □ äv. med syftning på person (el. djur) utan hänsyn till kön: kunden kan välja den vara han helst vill ha; och göken han gal
    □ äv. som tilltalsord 〈ngt åld. el. provins.〉: skall han ha ett eller två kilo, Karlsson?

    Jag har tyvärr inte tillgång till mitt normala engelska dictionary nu, men du kan jämföra med den här definitionen av ”he”.

    Sak samma gäller också till exempel ”man”, ta till exempel uttryck som ”rätt man på rätt plats”, ”må bäste man vinna”, och sammansättningar som ”talman”, ”riksdagsman”, där svensk ordbok har med följande två definitioner:

    3 vanl. koll., i plur. ofta mannar, man medlem i grupp som är organiserad för viss verksamhet t.ex. besättning, trupp, idrottslag e.d., ibl. oavsett kön: manspillan; manstark; två man hitåt!; alle man på däck!; andra halvlek fick genomföras med bara 10 man; mannarna klarade strapatserna väl
    □ ibl. i måttsliknande användning: den svenska armén vid Narva var på knappt 11 000 man
    gå man ur huse sluta upp mangrant
    4 ofta i sms. person i allmänhet som ingår i sammanhanget, oavsett kön: gärningsman; ombudsman; tjänsteman

    (jag kan tyvärr inte återge teckensnitten, mer än kursivt och fetstil, men jag tror du kan räkna ut vad som är vad i definitionerna ändå)

  46. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): OK, ser fram emot inlägget. Men kan nu redan varna att du kanske kommer att få en del mothugg från mig. Jag är drygt 30 och har aldrig under min skoltid eller efteråt stött på att han allmänt kan avses gälla en flicka eller kvinna. Så du får nog motivera bruket av han som okönat väldigt bra om du ska övertyga mig Wink

    Jag har visserligen gått i skola i Finland, men på svenska – finskan har ju enbart ett okönat pronomen hän i stället för två olika, men som sagt, svenska är mitt modersmål. Men det kan hända att han används olika i Sverige och i Finland. Hur som helst, ser väldigt mycket fram emot den diskussionen.

  47. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): och @Anna:

    Om ni skall diskutera ”teorin” om sexistiskt språk och könsneutrala pronomen så ser jag gärna att ni kommenterar den i sammmanhanget avgörande och centrala artikeln ”Against the theory of sexist language” av Kelly L. Ross. Det som gör denna artikel unik är att den skrevs på uppmaning av Christina Hoff Sommers som ville ha en utvidgning av könets betydelse i olika språk. Någon gång i framtiden kanske jag skriver ett helt inlägg om den men här får den tjäna som referens eftersom ni pratar om nordiska språk och det är intressant att se om de förändraringar som föreslås är nya globalt eller redan existerar (med effekten att vi kan mäta deras effekt)

  48. @Erik:
    Ska försöka ha den i åminnelse när jag kommer in på ämnet. Sakerna den tar upp ingår i det jag tänkt ta upp, fast jag gör det från mer begränsad kunskap eftersom jag inte är någon riktig lingvist. Så det är mer extrapolering och ett visst mått av spekulation från min sida. Men tankegångarna är ganska lika.

  49. Pingback: Barnprogram och könspolitik | WTF?