Prostitutionen av idag
avatar

Den fråga jag tänkte dyka i idag är prostitutionens, eller sexsäljarnas som de själva väljer att kalla sig. Frågan är tudelad, vilket inte kan ignoreras om man vill komma med en vettig analys.

  1. Det är sexuella tjänster dessa personer säljer, och man betalar för. Det är inte kroppar. Liksom vilken hemhjälp som helst så behåller de sin kropp när de är klara. Du kan bara vara nöjd eller missnöjd med uträttat arbete. Här finns inte mer människohandel än i den övriga tjänstesektorn. Det skulle kunna stanna här, men situationen har skapat ett hack till i kedjan.

  2. Att sexuella tjänster kostar är inget nytt. Men nytt är de öppna gränserna i kombination med den extrema kontrasten mellan de rika och fattiga skikten i Schengenområdet och EU. Och sådant kan givetvis både nyttjas och missbrukas. Flyktingfrågan kommer också att spela en allt större roll.

Grundtankarna med EU är fri rörlighet för kapital, varor och tjänster. Syftet är att de anställda ska kunna ta jobb var de vill i unionen och på så sätt kunna pressa upp sina inkomster. På motsvarande sätt ska arbetsgivare kunna söka tjänsteutövare var som helst och på så sätt försöka pressa ner priserna. Och då borde det sinom tid uppstå en gemensam balans mellan vad köparen har råd att betala och vad säljaren måste ta betalt för att klara en skälig levnadsstandard.

Att vissa ”profiterar på andra människors fattigdom” är just den drivkraft som är tänkt att utplåna nämnda fattigdom. Det är ett sundhetstecken sett med marknadsekonomiska glasögon. Det gäller även här även om kontrasten är mindre. Hur skulle det gå om IKEA bara ville anställa de som har råd att säga nej till jobbet? (Det är DÄR balansen finns, i utrymmet mellan vad arbetstagarna behöver och arbetsgivaren kan betala.)

Ovanstående förutsätter dock att alla har samma och korrekt information, och att ingen låter sig köras över i förhandling. Det förutsätter också en viss redlighet.

Att andra kommer hit och arbetar, eller tigger, är således inte ens en problemställning i detta skede. (Det är frågan om EU-medlemskapet.) Att andra kommer hit och säljer sexuella tjänster istället för att göra det i hemlandet är därför inte heller en fråga. Däremot kan vi titta på formen det sker under. Plötsligt börjar vi sakna fakta. Intressant.

Vilka fakta saknar vi?

  1. Vi vet inte om personerna är här frivilligt. Då talar jag om lika frivilligt som andra yrkesgrupper. Albanska lastbilschaufförer skulle nog hellre köra i hemlandet om de fick välja. (Istället för att ”prostituera sig” på den Europeiska transportmarknaden.)

  2. Hur står förhållandet mellan de som kan ta sitt pick och pack och åka hem om de känner för det, respektive hålls kvar? Här går gränsen mellan fritt val och slaveri.

  3. Hur är förhållandet mellan det som är organiserat av ljusskygga ligor respektive frilansare?

  4. Vad tjänar sexsäljarna? Anser de att insatsen står i proportion till förtjänsten? Deras åsikt räknas, ingen svensk förare skulle köra för albanska löner.

Den Svenska Modellen

Sverige skryter ofta om hög demokratinivå, men samtidigt har vi extremt lågt till tak i många frågor. Detta är en sådan, invandring en annan, islam en tredje, våldtäktsdebatten en fjärde.

Jag vet att många har reflexmässiga svar på ovanstående fyra frågor. Men reflexmässigheten gör dem inte till sanningar. Det gör heller inte branschen principiellt ond eller dålig. Ingen skulle tex få för sig att förbjuda nybyggnation bara för att det finns så många oseriösa och inkompetenta aktörer.

Men utan korrekta svar på dessa frågor är det svårt att gå vidare annat än på ren principiell nivå.

Brottets konsekvenser

Sexköpslagen förbjuder utbyte av sexuella tjänster mot pengar. Det betyder att minst en part begår en kriminell handling vid en affär. Men då alla parter har ett intresse av att den genomförs så är behovet av diskretion ömsesidigt. De kommer anstränga sig för att krypa under polisens radar. Det är inte ett naturligt problem, utan ett vi själva skapat och kan avskaffa.

Vi får anta att övriga sexualbrott är vanligare här, eftersom att det är den bransch de rör sig inom. Lite som att stölder och snatterier nog är vanligare i detalj- och dagligvaruhandeln. Sådant skulle vi självklart kunna förebygga ganska effektivt med en anpassad lagstiftning. Förmodligen skulle arbetsmiljöverket kräva både preventivmedel, larmknapp och närhet till väktare. Men nu faller det helt utanför sådan skyddslagstiftning. Problemet är inbyggt, men vi har valt bort att lösa det. I Sverige brukar vi lagstifta när branschen misslyckas med att självsanera sig. (I andra branscher har vi tex kassalagen och lagen om färdskrivare för att förebygga inbyggda problem.)

En annan effekt är att dessa brott börjar ta en plats som är direkt påträngande. Tex att man utnyttjar korttidskontrakt bland intet ont anande uthyrare. Dessa blir först förda bakom ljuset och sedan förknippade med denna tabubelagda verksamhet. Det senare ska vara ett fritt val. Förr användes hotell, men därifrån är de mer eller mindre utträngda.

Huruvida något är lagligt eller inte ska man ta med en nypa salt. Man ska alltid fundera på om det är positivt eller negativt. Sådant är flytande och förändras ibland över tid. Vad skiljer de som smugglar demokratimaterial i Kina mot de som smugglar opium från Afghanistan? Eller vodka från Tyskland? Alla tre är olagliga gärningar med mer eller mindre stöd i de olika samhällena. Att generalisera och säga att smuggling är fel, blir ibland ett helt kontraproduktivt verktyg. Att göra uppror är alltid olagligt, men det kan ändå vara rätt under vissa omständigheter.

En naturlig medelväg?

Vissa saker kan vi inte förhindra, men vi kan på verka dem. I princip gör folk som de vill oavsett vilka risker det medför. De blir bara mer eller mindre sofistikerade. Där är jag för reglering snarare än förbud. Hur extremt kan vi driva denna tes? Tja, ska vi tro på SvD så avrättade Nordkorea runt 80 personer som tittat på utländska tv-serier. Folk är redo att äventyra sitt liv för en sådan ”skitsak”. Vad är då inte drivkraften när det kommer till pornografi, pornografiska texter eller sexuella handlingar? Långt mycket starkare!

Det finns helt enkelt ingen seger i denna fråga. Lagstiftarna har gått i klinch med en motståndare som inte går att besegra. Som bara slår fulare och fulare tills den vinner, med verkliga offer strödda längs vägen.

Det är också dags att luta sig tillbaka och fundera över hur marknadsekonomin fungerar. I de flesta branscher finns svarta sektorer som gör allt från utmärkta jobb till skitjobb, mer eller mindre buffligt med asfaltsläggare i åtanke. Det finns också helt vita sektorer som utnyttjar sitt ekonomiska övertag till bristningsgränsen, något som här skulle anses lite väl oetiskt. I Sverige brukar vi se till att sådant ”bara funkar”, vi har inte ens behövt lagstifta om en minimilön.

Med sexköpslagen så gör vi en Nordkorea i miniatyr. Och vi håller effektiv arbetstagarna utanför allt rättsligt skydd att tala om. I den må de är offer, eller inte får upprättelse, så är svenska staten medskyldigt till detta genom sitt förhållningssätt.

Missförstå mig rätt, ideologi och visioner är inte fel. Men det blir fel när man låter ideologiska önskemål övertrumfa verkligheten. Kejsaren är naken, vare sig man tror på det eller ej. Det är hårdfakta! Det vi kan diskutera är hur han nu ska kläs lite mer propert. Hur får vi denna dysfunktionella del av ekonomin att fungera i ett modernt samhälle? Någonstans måste vi också dra streck i debatt och gå vidare och lämna närmast religiösa och dogmatiska personer bakom oss. Nu är det de som håller stafettpinnen, det är hög tid att ta den tillbaka. Flyktingsituationen öppnar snart en avgrund i frågan, och då måste vi redan manövrera åt rätt håll för att hjälpligt rädda situationen. För det kan bli fruktansvärt mycket värre. Långt värre än vad dogmatikerna föreställer sig.

För ju mer ”professionellt kriminell” en bransch blir, desto svårare blir det att bryta upp frågan sen. Istället för de inledande”småkriminella” får vi mer och mer hårdnackade gangsters. Det blir svårare och svårare att hantera och konsekvenserna blir mer och mer förödande. Det är en resultatet av att släppa marknadsekonomin helt fri då skillnaden mellan rika och fattiga är stor. Dags förs staten att ta tillbaka initiativet. Eller ska vi vänta lite till?

Teo

Kommentarer

Prostitutionen av idag — 17 kommentarer

  1. Hej.

    En läsvärd text. Jag tillåter mig två kommentarer, och en filosofisk utläggning:

    För det första saknas den moraliska aspekten och diskussion om människovärde. Oavsett om man anser att allmän moral skall regleras i lag eller ej bör det resonemanget få ett eget stycke, eftersom den annars lätt försvinner i resten av texten.

    För det andra förstör du i mitt tycke för dig själv via liknelser som denna:
    ”Vad skiljer de som smugglar demokratimaterial i Kina mot de som smugglar opium från Afghanistan?”

    Det finns bättre liknelser som är mer passande, och det finns också en intressant följdfråga med tanke på Sverige: låt säga att vi etablerar ett system med statligt inspekterade och sanktionerade bordeller, skattat och snyggt skött. Innebär det att den som är arbetslös måste söka jobb där? Innebär det då att den som sökt jobb måste tacka ja om tjänsten erbjuds och därmed tillåta att främmande personer tillfredsställer sig på personen? skall man bli av med a-kassan för att man vägrar låta främlingar ha sex med en?

    Andra spännande tankar du väcker är samvetsklausuler för anställda: att neka en kund samkönat sex måste ju vara grund för diskriminering då säljare av vara eller tjänst inte kan neka affär baserat på läggning eller kön, och moderna marknadsliberalism inte medger diskriminering annat än på monetär grund.

    Sedan kan man botanisera bland diverse sexuella praktiker. Givetvis skulle en marknadslösning kunna tillhandahålla personal som själva inte har några förhinder, men hur blir det då i andra servicebranscher?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  2. @Rikard:
    Förstår inte riktigt varför du menar att Teo förstör sig själv genom att jämföra demokratismuggling i Kina med opiumsmuggling från Afghanistan. Själva poängen är väl just att i bägge fallen handlar det om smuggling, men vi i västerlandet betraktar per default demokratismuggling i Kina som ett hjältedåd men opiumsmugglingen som ett nidingsdåd.

    Sen är onekligen följdfrågorna om arbetsvägran på bordell och diskrimineringsgrund om man nekar samkönat sex som du tar upp intressanta. (Enligt min mening visar detta på varför många verksamheter måste vara privat drivna och att diskriminering bara bör kunna åberopas i offentlig verksamhet.)

  3. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.

    Opium kan enligt mig knappast jämföras med informationsmaterial.

    Vad sägs om att jämföra opiumsmuggling där, med alkoholsmuggling här? Bägge är olagliga, och överdriven alkoholkonsumtion är inte vidare nyttigt det heller. Skillnaden, bortsett från eventuell kulturell sådan (fast man får ju höra att alla kulturer är lika ibland) är hur de olika gifterna påverkar brukaren, såväl psykiskt som fysiologiskt.

    Jag ser egentligen inga principiella eller moraliska fel med någon form av lagligt sexarbete; däremot ser jag idiotjättestora problem med att genomföra detta i Sverige. Fast vem vet, det kanske blir som med kasinoverksamheten. Ett par statliga bordeller där den organiserade brottsligheten kan tvätta pengar, och staten tjäna en hacka.

    Tangentiellt:
    Man kan dra vidare diskrimineringsprinciperna på andra områden för att se när man hamnar i de oanständiga förslagens tassemarker; (och om det är alldeles för OT så får du väl ta fram eldkastaren Big Smile

    Kvinnor och män väljer fortplantningspartners någorlunda medvetet (i den mån de får välja). Således sker diskriminering ur ett tillgängligt urval, och vissa blir bortsorterade. Kvinnor som väljer subventionerad insemination får inte specificera donatorns kvaliteter. Därmed berövas kvinnan på samma gång möjligheten att diskriminera, och rätten att välja.

    Om hon får välja tillåter vi diskriminering på grundval av bland annat hudfärg. Om hon förbjuds att välja, varför skall den som skaffar partner på vanlig väg få diskriminera?

    Hur löser man detta principiella dilemma? Enkelt. Inspirerad av rättviseförmedlingens arbete fick jag idén att vi helt enkelt förbjuder normal fortplantning; alla män och kvinnor donerar istället varje månad lämpligt material till en kommunal genbank, där ägg och sperma matchas via blind slump, och den som önskar föräldraskap ansöker om inseminering med slumpvis befruktat ägg. Superjätterättvist, eller hur?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  4. @Rikard: ’För det andra förstör du i mitt tycke för dig själv via liknelser som denna:
    “Vad skiljer de som smugglar demokratimaterial i Kina mot de som smugglar opium från Afghanistan?” ’

    Den poäng jag vill gör är att visa att det som är (o)lagligt förändras över tid. Ibland är själva gärningen densamma, men syftet som skiljer.

    Tittade för en tid sedan på taxiverksamheten über samt relevanta regelverk. Den enda slutsatsen man kan dra är att de är ärkekriminella. Ändå ingriper inte rättsväsendet än. Det kan inte uteslutas att det är regelverket som slutligen får ge spelrum till den nya aktören. Just nu står alla och tittar på och undrar om verksamheten kan fungera. (Frågan är om det inte blir skattemyndigheten som agerar först genom att börja jaga in moms från förare?)

    Moral och diskriminering
    Diskriminering behöver inte vara något negativt. Vi gör det hela tiden, även om vi då använder lite andra begrepp. Det är bara lagreglerat i några få preciserade fall.

    Även idag kan vilken anställd som helst i serviceyrken neka att arbeta om arbetsmiljön gör arbetstagaren särskilt sårbar. I städbranschen kan du knappast neka att städa en galleria eller en flygplatsterminal. Men är du inte trygg med att städa hemma hos andra, eller i synnerhet hos speciella kunder så får arbetsgivaren lösa det på annat vis. Det finns lösningar på dessa problem.

    Moral är en lurigare fråga i en demokrati. En av poöngerna är ju att du ska kunna ställa dig utanför det anständiga med tryggheten i behåll. I praktiken frångår alla demokratier denna princip lite här och var.

    Vissa verkar anse att demokratiens uppgift ska vara att stryka majoriteten medhårs. Dvs hålla folk på så gott humör som möjligt. Med en sådan syn är morallagstiftning självklar.

    Ska sådan lagstiftning finnas, så tycker jag att det vara med några rimliga uttalade syften. Och att lagen sedan ska undanröjas när målet är nått eller att man visat sig ha fel. Morallagstiftning är en inskränkning i de rättigheten en demokrati ska garantera.

    I vissa frågor, bland annat denna, så finns både branschen och marknaden. Det handlar inte om att införa något nytt. Vi kan bara välja vad vi gör av den. Vi kan inte få det bästa av världar, men vad är det bästa vi kan ådstakomma?

    Teo

  5. @Teodor: Hej.

    Att lagar förändras av diverse faktorer, teknologisk utveckling inte minst, är en självklarhet. Det medför inte att spridande av informationsmaterial är att likställa med försäljning av opium. Jag hade föredragit ett annat exempel, helt enkelt.

    Din punkt om att du i serviceyrken kan vägra service om du känner dig osäker är tämligen vansklig. I en liberal ekonomi med låga löner och låg anställningstrygghet är dina alternativ att lyda för lön, eller att känna dig säker istället.

    Den gamla poängen med en statsmakt som avgör och lägger fast arbetsplatssäkerhet innehöll också en tanke om att staten inte skulle vara aktör, då den i så fall inte längre kunde vara neutral mellan arbetsgivare och arbetare. Symbiosen med socialdemokratin och fackföreningsrörelsen eroderade detta, på samma sätt som motsatsen kan observeras i länder i princip helt utan fack eller arbetssäkerhetslagstiftning (de facto, inte de jure förstås).

    Über ser jag som ett naturligt och harmlöst steg bort från reglering: jag som kund har ett ansvar att agera moraliskt, och så har även föraren. Det är en tjänst som lämpar sig för konkurrensutsättning in extremis. Kunde vi få verklig konkurrens inom det som kallas kollektivtrafik vore det ännu bättre. Skattefrågan kommer kanske att lösas såhär: ogiltigförklara och förbjud kontant betalning, gör det obligatorisk med GPS och färd-dator i alla fordon (utom ägarens kontroll), och kontrollera dataflödet. Om en transaktion äger rum registreras ju detta, och så även färddata (hastighet, färdväg, bränsleförbrukning). I mina ögon en liberal dystopi, men det är dit vi är på väg.

    En morallagstiftning om gott och ont, eller vilka nyanser av grått som är acceptabla vill jag inte se. Däremot bör samtliga lagar och förordningar baseras i principer om vem som lider skada, hur, och varför. Minsta möjliga skada på alla områden. Följd-aktligen kan jag inte på moralisk grund vara för ett allmänt förbud för sexarbete eller prostitution, och inte heller för visst substansbruk. Vad jag kan vara är skeptisk till hur en fungerande balans mellan kontrollapparat, mogna medborgare och moral skulle se ut i praktiken, enligt principerna ovan. Detta gäller ju även det vi kallar diskriminering: har jag rätt att välja, så har jag per automatik och definition rätt att välja bort. Jag tror att en diskrimineringslagstiftning måste begränsas till det offentliga, och då underställd en tanke om att personen skall vara förmögen att utföra arbetsuppgiften. Lika viktigt är att en diskrimineringslag måste skilja på av individen valt beteende (magiska ritualer ej förenliga med arbetsuppgiften exempelvis) och medfött/ofrivilligt (närsynthet, hårfärg, diverse funktionshinder/-nedsättningar).

    Jag tror inte vi står så långt ifrån varandra egentligen. Det är i alla fall min känsla. Därmed tackar jag för en trevlig och tänkvärd (och läsvärd förhoppningsvis) debatt, och ser fram emot din nästa artikel.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  6. @Rikard:

    Lika viktigt är att en diskrimineringslag måste skilja på av individen valt beteende (magiska ritualer ej förenliga med arbetsuppgiften exempelvis) och medfött/ofrivilligt (närsynthet, hårfärg, diverse funktionshinder/-nedsättningar).

    Vet inte om jag förstår dig rätt, men jag uppfattar detta som att du menar att det är rätt att neka den barnmorskan Ellinor Grimmark anställning för att hon vägrar utföra aborter på grund av sin kristna tro, då hon själv har valt sin inställning, men det skulle vara fel att neka någon anställning på grund av närsynthet som är medfödd/ofrivillig?
    Jag har i så fall en starkt avvikande uppfattning, men är osäker på om jag förstått dig rätt.

  7. @Rikard:

    ”Din punkt om att du i serviceyrken kan vägra service om du känner dig osäker är tämligen vansklig. I en liberal ekonomi med låga löner och låg anställningstrygghet är dina alternativ att lyda för lön, eller att känna dig säker istället.”

    Det kan tyckas. Kanske har du rätt? Men det är en avvägning som redan finns, och de bör hanteras på motsvarande sätt. Men det är absolut ingen svartvit fråga med glasklara lösningar.

    ”Über ser jag som ett naturligt och harmlöst steg bort från reglering”

    Håller helt med. Olagligt behöver inte vara dåligt. Det regelverk som finns ser ut att vara skräddarsytt för hindra uppstickare, tröskeln för att starta något nytt från grunden blir så hög att det blir närmast ogörbart. Därför ska det bli intressant att se hur det går. Vi behöver en OMreglering.

    ”En morallagstiftning om gott och ont, eller vilka nyanser av grått som är acceptabla vill jag inte se. Däremot bör samtliga lagar och förordningar baseras i principer om vem som lider skada, hur, och varför.”

    Problemet är att skada och gråtoner ibland hänger ihop. Kanske inte i fråga om innehav av anstötlig pornografi. Men tveklöst i fråga om tex droger, alkohol och tobak inkluderat. Rätten att påföra sig själv skador är då en viktig aspekt.

    Ibland smiter frågan över gränserna. Det franska slöj-förbudet tex. Det är inte kvinnorna man vill åt, utan de män som man tror tvingar på dem slöjan. Rent konkret har man försökt förbjuda en klädstil man inte gillar, vilket i mina ögon är lika förkastligt som att tvinga på någon en dylik. Normalt skulle en sådan regel vara absurd.
    1) Men är den försvarbar med rådande motiv och omständigheter?
    2) Den har funnits ett tag nu, fungerar det?
    Är svaret nekande på någon av frågeställningarna bör regeln avskaffas. Men den ska alltid kunna ifrågasättas och diskuteras sakligt.

    Diskriminering
    Vi diskriminerar även medfödda defekter. Det är i regel begränsningar man inte kan åtgärda så lätt. De synfel du nämner kan vara ett problem inom räddningstjänsten och flyget. Ju mer påtagligt handikappet är, desto mer är man utstängd ifrån.
    Om religiösa föreställningar är sällan det viktiga för arbetsgivaren, utan om en person är villig att göra ett jobb. Vi kan inte ha personal på intensiven som vägrar att utföra blodtransfusioner. Om det beror på religiös övertygelse är om de bara är blodrädda är av mindre konkret betydelse. Men även detta finns det verktyg för att hantera. Sådant poppar upp då och då, man får lösa det så smidigt som möjligt för alla inblandade.

    Teo

  8. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.

    Tron är mellan dig och din(a) gud(ar), inget annat. Dessutom är den självvald, precis som det är självvalt att dyka upp till ett arbete i butikskassa i olämpliga kläder.

    För att dra ut det till absurditetens händelsehorisont:
    Min religion säger att jag skall ha en inkomst på [X] SKR/månad, att jag skall ha ett boende med viss standard, och att de otrogna (alla som inte tillhör min tro) skall betala detta som en offergåva/själapant/blot. Absurt och orimligt. Jag är fri att hysa åsikten, jag är fri att tro att det är moraliskt gott och rätt (hur jag nu väljer att rationalisera mig fram till det), men jag är inte fri att tvinga andra att på grund av en idé jag valt att leva efter anpassa sig till denna. Slut på exemplet.

    Därmed kan tro och religiös tillhörighet inte få ha ett generellt undantag från att utföra arbetsuppgifter. Om en privat arbetsgivare frivilligt medger den rätten är en sak; staten och andra offentliga arbetsgivare skall stå över gudagnabbandet.

    Att tillåta att någon slipper en arbetsuppgift med hänvisning till scientologi eller veganism är att säga att den som inte delar denna tro skall jobba mer utan att tjäna mer.

    Möjligen kan man tänka sig en samvetsparagraf om den åtföljs av löneavdrag; den troende slipper att utföra arbetsuppgifter den väljer bort, men avlönas därefter. Sett utifrån principer om individuell valfrihet borde den kompromissen tillfredsställa de flesta.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  9. @Rikard: Det är väldigt svårt att få till en bra legalisering av sexarbete utan att det på ett eller annat sätt skapar tveksamma företeelser. Så länge det inte finns någon bevisat riktigt bra modell för att reglera det tror jag det är bättre att bara avkriminalisera och erbjuda stöd och effektiv hjälp genom rättsväsende mot utnyttjande, etc.

    För egen del skulle jag mycket hellre arbeta som sexarbetare än med ganska många arbeten som idag förmedlas genom arbetsförmedlingen. Sex är helt enkelt inte något jag upplever som väldigt speciellt så jag har svårt att känna någon skillnad mellan det eller annat fysiskt intimt arbete, och då finns det bra mycket värre saker man kan ’tvingas’ till som bryter mot både personlig moral och integritet. Om man är orolig för en sådan utveckling (vilket jag inte finner sannolikt oavsett), så kan man ju legalisera just den biten genom t.ex att införa någon form av licens för att vara kvalificerad med t.ex grundläggande sexualundervisning, lite juridik, psykologi och medicin, samt en psykisk utvärdering för att avgöra om man är kapabel att arbeta med det. Rätt utformat skulle det sätta stopp för risken för sådana horribla effekter.

    Vad gäller diskriminering så kan det naturligtvis bli ett problem för en verksamhet om den aktivt ägnar sig åt specifik uttalad diskriminering vid faktisk legalisering, men för enskilda yrkesutövare står det ändå i praktiken alltid fritt att vägra enskilda kunder service utan att ha några skäl för det.

  10. @Rikard: Arbetsförmedlingen tvingar inte människor att ta alla jobb, t ex strippa, soldat, slaktare, så det är inget argument vad gäller prostitutionens vara eller icke vara.

  11. ”Långtidsarbetslösa 56- åriga Gunnel och 38- åriga cancersjuka Johan arbetstränar på bordellen ”Red Star”. Regeringens nya satsning för att få ner bidragsberoendet.”

  12. Gunnel: ”Jag har fått så många nya fina arbetskollegor på bordellen, vi är som en enda stor familj som stöttar och skojar med varandra. Jag trodde aldrig jag skulle få det så bra i arbetslivet igen och jag vill tacka Ivan (bordellchef) som tog emot mig med öppna armar.”

    Cancersjuka Johan faller nu in i samtalet:

    ”Jag stormtrivs! Efter prostatacancerdiagnosen trodde jag aldrig mer att jag skulle kunna njuta av ett livligt sexliv, men så fel jag hade. Och nu när vi ska ut och tala på gymnasiemässorna inför höstens gymnasieval så måste jag säga att livet kunde inte blivit bättre för min del.”

  13. @Pinjata: Hej.

    Vägran att söka anvisad plats, och vägran att ta erbjuden anställning kan (i praktiken alltid) medföra avstängning från ekonomiskt bistånd eller annan ersättning. Försåvitt AF och andra relevanta myndigheter inta ändrat sitt regelverk och sin praxis.

    I ett kapitalistiskt liberalt samhälle med hög valfrihet och endast privata försörjningsförsäkringar bortfaller förstås argumentet, då ingen ersättning utanför den försäkringsgivaren medger existerar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  14. @Rikard: Jag tror inte du lästa vad Pinjata skrev? Vissa yrken är redan nu undantagna från tvånget att söka. Så det borde inte vara något hinder att lägga till ett till.

  15. @J.G: Hej.

    Nej det gjorde jag inte, tydligen. Ordet ’alla’ hoppade jag över. Får väl säga till mig själv som jag säger till eleverna när de säger att de är färdiga med en text: ”Läs den igen, långsammare, och leta efter vad du missat.” Med ursäkt till Piñata.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  16. Pingback: Sexköpslagen igen – en uppföljare | Genusdebatten