Den fråga jag tänkte dyka i idag är prostitutionens, eller sexsäljarnas som de själva väljer att kalla sig. Frågan är tudelad, vilket inte kan ignoreras om man vill komma med en vettig analys.

1. Det är sexuella tjänster dessa personer säljer, och man betalar för. Det är inte kroppar. Liksom vilken hemhjälp som helst så behåller de sin kropp när de är klara. Du kan bara vara nöjd eller missnöjd med uträttat arbete. Här finns inte mer människohandel än i den övriga tjänstesektorn. Det skulle kunna stanna här, men situationen har skapat ett hack till i kedjan.

2. Att sexuella tjänster kostar är inget nytt. Men nytt är de öppna gränserna i kombination med den extrema kontrasten mellan de rika och fattiga skikten i Schengenområdet och EU. Och sådant kan givetvis både nyttjas och missbrukas. Flyktingfrågan kommer också att spela en allt större roll.

Grundtankarna med EU är fri rörlighet för kapital, varor och tjänster. Syftet är att de anställda ska kunna ta jobb var de vill i unionen och på så sätt kunna pressa upp sina inkomster. På motsvarande sätt ska arbetsgivare kunna söka tjänsteutövare var som helst och på så sätt försöka pressa ner priserna. Och då borde det sinom tid uppstå en gemensam balans mellan vad köparen har råd att betala och vad säljaren måste ta betalt för att klara en skälig levnadsstandard.

Att vissa ”profiterar på andra människors fattigdom” är just den drivkraft som är tänkt att utplåna nämnda fattigdom. Det är ett sundhetstecken sett med marknadsekonomiska glasögon. Det gäller även här även om kontrasten är mindre. Hur skulle det gå om IKEA bara ville anställa de som har råd att säga nej till jobbet? (Det är DÄR balansen finns, i utrymmet mellan vad arbetstagarna behöver och arbetsgivaren kan betala.)

Ovanstående förutsätter dock att alla har samma och korrekt information, och att ingen låter sig köras över i förhandling. Det förutsätter också en viss redlighet.

Att andra kommer hit och arbetar, eller tigger, är således inte ens en problemställning i detta skede. (Det är frågan om EU-medlemskapet.) Att andra kommer hit och säljer sexuella tjänster istället för att göra det i hemlandet är därför inte heller en fråga. Däremot kan vi titta på formen det sker under. Plötsligt börjar vi sakna fakta. Intressant.

Vilka fakta saknar vi?

1. Vi vet inte om personerna är här frivilligt. Då talar jag om lika frivilligt som andra yrkesgrupper. Albanska lastbilschaufförer skulle nog hellre köra i hemlandet om de fick välja. (Istället för att ”prostituera sig” på den Europeiska transportmarknaden.)

2. Hur står förhållandet mellan de som kan ta sitt pick och pack och åka hem om de känner för det, respektive hålls kvar? Här går gränsen mellan fritt val och slaveri.

3. Hur är förhållandet mellan det som är organiserat av ljusskygga ligor respektive frilansare?

4. Vad tjänar sexsäljarna? Anser de att insatsen står i proportion till förtjänsten? Deras åsikt räknas, ingen svensk förare skulle köra för albanska löner.

Den Svenska Modellen

Sverige skryter ofta om hög demokratinivå, men samtidigt har vi extremt lågt till tak i många frågor. Detta är en sådan, invandring en annan, islam en tredje, våldtäktsdebatten en fjärde.

Jag vet att många har reflexmässiga svar på ovanstående fyra frågor. Men reflexmässigheten gör dem inte till sanningar. Det gör heller inte branschen principiellt ond eller dålig. Ingen skulle tex få för sig att förbjuda nybyggnation bara för att det finns så många oseriösa och inkompetenta aktörer.

Men utan korrekta svar på dessa frågor är det svårt att gå vidare annat än på ren principiell nivå.

Brottets konsekvenser

Sexköpslagen förbjuder utbyte av sexuella tjänster mot pengar. Det betyder att minst en part begår en kriminell handling vid en affär. Men då alla parter har ett intresse av att den genomförs så är behovet av diskretion ömsesidigt. De kommer anstränga sig för att krypa under polisens radar. Det är inte ett naturligt problem, utan ett vi själva skapat och kan avskaffa.

Vi får anta att övriga sexualbrott är vanligare här, eftersom att det är den bransch de rör sig inom. Lite som att stölder och snatterier nog är vanligare i detalj- och dagligvaruhandeln. Sådant skulle vi självklart kunna förebygga ganska effektivt med en anpassad lagstiftning. Förmodligen skulle arbetsmiljöverket kräva både preventivmedel, larmknapp och närhet till väktare. Men nu faller det helt utanför sådan skyddslagstiftning. Problemet är inbyggt, men vi har valt bort att lösa det. I Sverige brukar vi lagstifta när branschen misslyckas med att självsanera sig. (I andra branscher har vi tex kassalagen och lagen om färdskrivare för att förebygga inbyggda problem.)

En annan effekt är att dessa brott börjar ta en plats som är direkt påträngande. Tex att man utnyttjar korttidskontrakt bland intet ont anande uthyrare. Dessa blir först förda bakom ljuset och sedan förknippade med denna tabubelagda verksamhet. Det senare ska vara ett fritt val. Förr användes hotell, men därifrån är de mer eller mindre utträngda.

Huruvida något är lagligt eller inte ska man ta med en nypa salt. Man ska alltid fundera på om det är positivt eller negativt. Sådant är flytande och förändras ibland över tid. Vad skiljer de som smugglar demokratimaterial i Kina mot de som smugglar opium från Afghanistan? Eller vodka från Tyskland? Alla tre är olagliga gärningar med mer eller mindre stöd i de olika samhällena. Att generalisera och säga att smuggling är fel, blir ibland ett helt kontraproduktivt verktyg. Att göra uppror är alltid olagligt, men det kan ändå vara rätt under vissa omständigheter.

En naturlig medelväg?

Vissa saker kan vi inte förhindra, men vi kan på verka dem. I princip gör folk som de vill oavsett vilka risker det medför. De blir bara mer eller mindre sofistikerade. Där är jag för reglering snarare än förbud. Hur extremt kan vi driva denna tes? Tja, ska vi tro på SvD så avrättade Nordkorea runt 80 personer som tittat på utländska tv-serier. Folk är redo att äventyra sitt liv för en sådan ”skitsak”. Vad är då inte drivkraften när det kommer till pornografi, pornografiska texter eller sexuella handlingar? Långt mycket starkare!

Det finns helt enkelt ingen seger i denna fråga. Lagstiftarna har gått i klinch med en motståndare som inte går att besegra. Som bara slår fulare och fulare tills den vinner, med verkliga offer strödda längs vägen.

Det är också dags att luta sig tillbaka och fundera över hur marknadsekonomin fungerar. I de flesta branscher finns svarta sektorer som gör allt från utmärkta jobb till skitjobb, mer eller mindre buffligt med asfaltsläggare i åtanke. Det finns också helt vita sektorer som utnyttjar sitt ekonomiska övertag till bristningsgränsen, något som här skulle anses lite väl oetiskt. I Sverige brukar vi se till att sådant ”bara funkar”, vi har inte ens behövt lagstifta om en minimilön.

Med sexköpslagen så gör vi en Nordkorea i miniatyr. Och vi håller effektiv arbetstagarna utanför allt rättsligt skydd att tala om. I den må de är offer, eller inte får upprättelse, så är svenska staten medskyldigt till detta genom sitt förhållningssätt.

Missförstå mig rätt, ideologi och visioner är inte fel. Men det blir fel när man låter ideologiska önskemål övertrumfa verkligheten. Kejsaren är naken, vare sig man tror på det eller ej. Det är hårdfakta! Det vi kan diskutera är hur han nu ska kläs lite mer propert. Hur får vi denna dysfunktionella del av ekonomin att fungera i ett modernt samhälle? Någonstans måste vi också dra streck i debatt och gå vidare och lämna närmast religiösa och dogmatiska personer bakom oss. Nu är det de som håller stafettpinnen, det är hög tid att ta den tillbaka. Flyktingsituationen öppnar snart en avgrund i frågan, och då måste vi redan manövrera åt rätt håll för att hjälpligt rädda situationen. För det kan bli fruktansvärt mycket värre. Långt värre än vad dogmatikerna föreställer sig.

För ju mer ”professionellt kriminell” en bransch blir, desto svårare blir det att bryta upp frågan sen. Istället för de inledande”småkriminella” får vi mer och mer hårdnackade gangsters. Det blir svårare och svårare att hantera och konsekvenserna blir mer och mer förödande. Det är en resultatet av att släppa marknadsekonomin helt fri då skillnaden mellan rika och fattiga är stor. Dags förs staten att ta tillbaka initiativet. Eller ska vi vänta lite till?

Teo