Kommer ni ihåg på #P1Debatt när jag frågade professorn i nationalekonomi Eskil Wadensjö om han visste vad man tjänade i mansdominerade yrken som polis, brandman eller kriminalvårdare? Vi får ju höra hela tiden hur vårdyrken är lågavlönade eftersom de är kvinnoyrken men när man påstår det har man då överhuvudtaget jämfört med mansdominerade yrken i offentliga sektorn? Under den talande rubriken ”21 300 kronor är inte en rimlig polislön” kan man på SVT Opinion läsa åtminstone ett delsvar på min fråga
Att vara polis är i dag att ha ett låglöneyrke. Ingångslönen är i genomsnitt på 21 300 kronor, oavsett om du kommer direkt från gymnasiet eller om du har en juristexamen och tio års utredningserfarenhet med dig in i yrket.
Martin Marmgren – som är polis och sitter i styrelsen för polisförbundet västerort – är mycket kritisk mot den låga status som regeringen tillskriver polisyrket. Inte nog med att han kallar polis ett låglöneyrke, han påpekar också att de flesta människor inte känner till var normallönen för poliser ligger någonstans. Vid polisförbundets undersökning ”Vad är det värt”? visade det sig att 77% av de tillfrågade gissade polisen hade mycket högre ingångslön
”77 procent av de tillfrågade tror att ingångslönen är 23 000 kronor eller mer. Då de får reda på vad den egentligen är säger 86 procent att de tycker att polisen borde ha högre ingångslön, 58 procent att den borde vara 25 000 eller mer.”
Här ser vi ett vanligt fenomen i mansfrågor. Människor som hört om och om igen i media att i vårt samhälle har mannen högre status än kvinnan tar för givet att någonting dominerat av män måste ha hög lön och status. Ingen kontrollerar om det är sant för alla tar för givet att någon annan gjort det. Det blir en självuppfyllande profetia precis som jag sade i radio.
Marmgrens artikel fokuserar på att kritisera regeringen och då främst justitieminister Beatrice Ask. Mitt syfte med denna text är dock inte att kommentera de åtgärder som han föreslår, däremot att peka på de mansfrågor som dyker upp i smyg utan att någon med mansfrågekompetens kommenterar dem. Så här säger Marmgren om Beatrice Asks Expressen-artikel.
hon verkar vilja ha en sorts poliser som inte tänker för mycket, som utför det arbete de blir tillsagda att göra utan att vare sig ifrågasätta de usla arbetsvillkoren eller den klantiga politiska styrningen, som snarare efterfrågar friserade siffror än verksamhets- och samhällsnytta.
Enligt Marmgren vill alltså vår justitieminister ha poliser som inte tänker för mycket, utför det arbete de blir tillsagda att göra utan att vare sig ifrågasätta de usla villkoren eller den klantiga politiska styrningen? Själv kan jag inte låta bli att undra om detta handlar om poliser eller om pojkars situation i svenska skolan. Här är en beskrivning av likheterna:
Tänk inte själva, gör som vi säger? Check! Dåliga kunskapsförutsättningar (där kunskap behöver komma från föräldrar)? Check! Klantig politisk styrning (genuspedagogik)? Check! Friserade siffror istället för samhällsnytta? Check! Fattas bara att poliser instrueras skylla alla problem på normer och strukturer så kan Beatrice Ask ta över skolministerposten också.
Bra skrivet.
När kommer du vara på radio/tv nästa gång? Vill se mer av dig i media!
@Erik
Bara ett litet tillägg:
En annan sak man hör ofta är feminister som säger att kvinnoyrken inte värdesätts lika mycket som mansyrken. Men det är ju precis tvärtom. De flesta kvinnoyrken är ju alldeles för viktiga att släppa vind för våg utan något statligt inflytande och jobbar man statligt så tjänar man mindre.
Lägger man till det här till vad du skriver Erik, så blir ju löneläget absolut ingen könsfråga. Snarare i så fall en allmän värdefråga för välfärdstjänster.
PS. Intressant det där med polisers arbetsdirektiv. Man kan ju undra hur sådan syn skulle kunna göra polisen bättre på att till exempel ta hand om brottsligheter på Internet.
Lönerna kanske sjönk när det kom in fler kvinnor i yrket?
Eller när man sänkte kraven för vissa sökande beroende på deras kön?
Marmgren borde nog inte tänka så mycket själv. Särskilt inte efter vad han gjorde mot de där stackars somaliska pojkarna.
Men hur som helst så är det väl en fråga om tillgång och efterfrågan? Det finns mängder av människor som vill bli poliser, staten kan välja ut de som de vill ha utan att höja lönen. Det är först när tillgången på aspiranter går ned eller efterfrågan på poliser går upp som lönerna kommer öka. Egentligen kunde man sänka lönerna några snäpp, det skulle ändå finnas en massa folk att välja på.
@MK:
Som Warren Farrell brukar påpeka kan det också mycket väl vara så att kvinnorna kommer in i ett yrke när det blivit tillräckligt säkert och attraktivt för dem, och den ökade tillströmningen av sökande pressar ned lönerna.
Ytterligare lönepress kan komma av att kvinnor, när de väl etablerat sig, prioriterar andra saker än hög lön: t.ex. flexibla arbetstider, arbetsmiljö, förstärkt föräldrapenning, m.m. Notera t.ex. att den kvinnodominerade offentliga sektorn inte är konkurrenskraftig beträffande lön, men är det just när det gäller dessa förmåner.
@Erik
Det hela är riktigt intressant, jag är glad att även Polisen börjar prata löner. I julas gjorde jag en lite ytlig ”undersökning” av löneläget i den offentliga sektorn, då jag misstänkte att sjuksköterskornas uppfattning att deras löner var kvinnolöner inte riktigt var hela sanningen.
http://kollenomgenus.wordpress.com/2013/12/23/kvinnoloner-eller-offentliga-loner/
@MJ:
Eftersom vi är anställda av staten så sker lönesättningen inte på en fri marknad. Vår arbetsgivare kan inte höja lönerna utan att själv öka sina intäkter, vilket riskerar att göra våra arbetsgivare arbetslösa när folket inte vill betala dom höjda skatterna.
Om Per vill sälja ett äpple till Urban för fem kronor så hjälper inte alla marknadsmässiga krumbsprång i världen, om Urban bara har tre kronor.
Det här är precis det jag gjorde i uppdraget till politiker jag skrev om på Valborg, fast mitt är betydligt mer omfattande genomgång.
@Kollen:
Fast nu har ju urban 800 miljarder varav hälften går till löner. Att ge 20 000 poliser 10 000 mer i månaden skulle kosta 200 000 000, lönekostnaden skulle öka med 0,05% och skatten till staten skulle öka med 0,025%. Om man återställde restaurangmomsen (som inte gett fler jobb och som inte sänkt priserna, en skillnad som folk i allmänhet inte skulle märka alls alltså) så skulle man kunna öka lönen med 23 000 kronor per månad för varenda polis.
Om man vill går det utmärkt att skaffa mer skattepengar.
@MJ:
Min poäng var såklart inte att det är omöjligt att höja dom offentliga lönerna, min poäng var att vi nu för tiden lever efter mantrat ”spara mera” och då blir det svårt att driva igenom substantiella löneökningar. Faktum är att Försvarsmakten har fått i uppdrag att utreda hur vi ska kunna spara 500 miljoner om året i lönekostnader. Jag är dock osäker på ifall beslutet klubbats igenom eller inte. Värt att nämna är också att en av dom stora anledningarna till att soldater säger upp sig (till mycket stora kostnader för FM) är att lönen är så låg, men nu börjar jag balansera på gränsen till OT.
Löneläget ser kass ut i offentlig verksamhet för att det är staten som är arbetsgivare, inte (enbart) för att det är många som vill ha dom arbetena och definitivt inte för att det är kvinnodominerade arbetsplatser.
@Kollen:
Ja det är ju inte så svårt att spara in försvarets lönekostnader. Det är ju bara att sluta ge soldaterna lön, som tidigare. Sen kanske man inte ska ha 5-6 officerare per soldat heller så får man ner lönerna lite till.
Jag tror att anledningen till att soldater säger upp sig helt enkelt är att de flesta tröttnar på att leka krig efter några år. Lönerna är ju inte så låga och det är ju ganska bra förmåner med mycket ledighet m.m.
Om jag inte misstar mig så är det väl däremot så att det är svårt att fylla platserna för soldater, så där är ju tillgången dålig. Poliser däremot finns det ju hur många som helst som vill bli och de säger väldigt sällan upp sig. Så om det du säger stämmer så borde man ta lite pengar från polisens löner och lägga på soldaterna.
(Ett annat problem är att den extremt löjligt lilla krigsmakt vi har inte förslår till ett smack. Om ryssen kommer så är det bara en handfull självmordskandidater som verkligen kommer att göra något. Det är aldrig hållbart att ha ett invasionsförsvar baserat på yrkessoldater. Dessutom är det ju tyvärr så att de som väljer soldatyrket är de personer man helst inte vill se springa runt med vapen)
snart i ett samhälle nära dig: kvinnor kan få barn utan män, men män kan inte få barn utan kvinnor.
@MJ:
Får jag fråga dig hur många soldater du känner? Vad baserar du den uppfattningen på?
Åh, det var som tusan. Jag ser en hel del galla som spys ut över mig och mina kollegor, men jag kanske bara är lite överkänslig. Skulle vi inte förstå ett smack? Tror du att det är vi som tar beslut om hur insatsorganisationen ska se ut och hur den ska vara utrustad? Menar du att jag och mina kollegor sitter med och fattar besluten om hur personalförsörjningssystemet ska vara utformat? Du insinuerar att vi är våldsverkande virrhjärnor som inte bör anförtros med krigets verktyg. (Nu blir jag jättemycket förtryckt-kränkt!)
I övrigt kan jag säga att jag håller med om att vi har alldeles för mycket höga officerare i förhållande till soldater och officerare på plutons- och kompaninivå. Det finns en hel del tokigheter i FM, varav större delen rinner ner ifrån regeringsnivå.
Den här tråden är inte tänkt att diskutera FM, därför nöjer jag mig med att klottra ner mina åsikter en gång för att därefter släppa den här diskussionen.
1. Sverige bör ha ett trovärdigt försvar av eget territorium. Det har vi inte idag och det kommer heller inte att få när vi är klara med att bygga upp den insatsorganisation som (förhoppningsvis och med tillförda resurser) kommer att vara intagen om tio år. Där håller jag med dig, verkar det som.
2. För att ett litet land som Sverige ska kunna hävda sin integritet på den internationella arenan krävs en volym som vi inte kan ha stående över tiden. Däremot är det en bra idé att ha en kärna av yrkessoldater som kan agera snabbt vid mindre incidenter, inom och utom landets gränser. Mitt förslag är att göra som många andra västländer, nämligen att ha en kärna av yrkessoldater och samtidigt behålla en stor del värnpliktiga att kalla in om skiten träffar fläkten.
3. Vi som är anställda soldater är inte rekryterade ur rikets intellektuella bottenskikt. Vi kommer ur dom flesta socioekonomiska grupperna, dock med en övervikt av ”vita män”. Här finns genier, arbetsmyror, rikemansbarn, punkare och gud vet vad. När du säger att vi är en grupp människor som inte borde få hantera vapen vill jag hävda att du inte vet vad du pratar om. Den enda gemensamma nämnaren jag kan finna hos mina kollegor är en vilja att skydda vårt samhälle, trots ett högt personligt risktagande i händelse av konflikt och trots att folk pissar på oss i fredstid.
4. Att en del helt enkelt tröttnar på arbetsuppgifterna och därför slutar är sant, men en hel del slutar på grund av lönen. Detta är extra sant när det gäller personal med goda civila meritvärden, som till exempel mekaniker och andra med specialistkompetens som utan problem kan hitta civila arbeten med avsevärt högre lön. Jag känner flera som slutat av den anledningen, men nöjer mig med att säga att den är vanlig utan att försöka mig på en uppskattning om hur vanlig den är.
5. Angående dom fina förmånerna, visst har vi ett hyfsat kollektivavtal (bortsett lönen på 18~20.000), men ”mycket ledighet” är inte bara något vi får som förmån, det får vi för att vissa veckor arbetar vi 7×24=168 timmar (vilket genererar 7×8=56 timmars ledighet). Andra arbetsplatser har flextid, vi har övningsdygn.
Det här är som sagt OT, så jag avslutar min del i just det här samtalsämnet nu. Vill du diskutera vidare så bjuder jag in dig till kommentarsfältet på min blogg.
@Kollen:
Jag spyr ingen galla över dig eller VÅRA kollegor, och jag insinuerar inget alls.
Jag känner en hel soldater. Jag baserar den uppfattningen på de soldater från olika delar av världen jag stött på och att den generella bilden har varit att de som kommer från yrkesarméér ville man helst inte se med vapen omkring sina barn medan de från värnpliktsarméér var vanliga hyggliga människor. Det märktes om inte annat jäkligt tydligt vid utlandsmissioner, vilka det var som fick civilbefolkningens gillande och vilka som inte fick det.
1. Nej självfallet inte. Det är inte heller meningen att banditförsvaret ska kunna försvar landet. Meningen är att man ska kunna bidra med banditförband till EU:s olika intressesfärer.
2. Jo officers- och befälskåren bör vara i huvudsak yrkesanställda. Men att slösa pengar på stående förband är helt onödigt, inneliggande årskull får agera stående förband.
3. Då har ni ju valt precis fel. Vill ni göra någon skillnad vid ett krig och skydda landet så ska ni skaffa en ordentligt studsare och se till att övningsskjuta några pilar i månaden. Se samtidigt till att inte ha något med krigsmakten att göra så att ryssen inte vet att han ska knacka på hemma hos er. Om man vill leka med en massa roliga krigsleksaker bör man däremot vara inom krigsmakten.
4. Jo det är säkert vanligt. Med tanke på att karriärvägen är effektivt blockerad av en officerskår anpassad efter ett invasionsförsvar så är det ju också svårt att komma någonstans i yrket.
5. På min tid så fick man också extra ekonomisk ersättning på övningsdygnen. Men att kalla det 24-timmars arbete är att ta i, jag tror aldrig jag hade ett övningsdygn utan minst 12 timmars tidsspillan. Facket hade ju en massa synpunkter och man fick inte sova ute med soldaterna, man fick inte vara utan mat och man fick inte vara utan sömn hur som helst. Men jag minns inte reglerna ordentligt, jag hoppade ju av när det blev övertydligt att vi bara skulle vara banditer och inte soldater.
Håller med, varför ha en lön på 21300 kr när det finns aspiranter som skulle göra det ännu billigare. Det handlar om tillgång och efterfrågan.
Låt oss sänka polisers lön till 15000 kr så de inte ens överlever på sin lön.
Kommer det finnas folk som vill bli poliser på 15000kr? JA det tror jag, men för att få ekonomin är gå runt tror jag de får utnyttja sina befogenheter för att få in pengar som de klarar sig på.
Ta svensson i trafikkontrollen och betalt kontant.
Vid husrannsakan stjäla pengar och annat värdefullt.
Vid gripen gärningsman kan man släppa och glömma händelsen för rägt summa.
Listan kan göras lång och poliser kan blir korrupta. Är det den polis vi vill ha i Sverige så varsågod sänk polisers löner!
@a.m:
Instämmer. Dessutom, med skambud i lönesättningen får man två typer av sökande: dom som söker yrket för att dom brinner för den goda saken och dom som söker yrket för att dom söker en auktoritetsposition. Är lönen hög kan man såklart attrahera folk som bara är ute efter pengar, vilket inte behöver vara något problem per definition. Frågan är vid vilken lönenivå den första kategorin helt enkelt inte mäktar med längre och kategori två ”tar över”?
http://www.idg.se/2.1085/1.561487/hon-blir-sveriges-maktigaste-spelkvinna
I sin nya roll blir Susana Meza Graham Spelsveriges mäktigaste kvinna och slår ett välkommet hål i det så kallade glastaket. Hon är den första kvinnan i riktigt hög chefsposition i ett större svenskt spelföretag sedan Camilla Anger lämnade svenska Activision för fem år sedan.
– Jag är väl medveten om att spelbranschen kan vara både tuff och mindre välkomnande för kvinnor, men jag har faktiskt aldrig upplevt det. Jag har bara mötts av respekt, både på Paradox och i de förlags- och kundrelationer jag haft, säger hon.
tio år i branschen och har aldrig stött på de omtalade strukturerna. är inte det konstigt?
@jaja:
Nejdå. Strukturerna är osynliga även för de som drabbas av dem. De är osynliga och uppenbara på en och samma gång. Det är det som gör dem så effektiva.
@a.m:
Vadå inte klara sig? Riksnormen är lite drygt 3000 plus hyra.
Polisen som citeras i inlägget har ju för övrigt skrutit om att han är värre korrumperad än dina exempel så lönen velat inte hjälpa mot det.
Jag förstår verkligen inte det här klagandet från folk med låglöneyrken med relativt hög initialkostnad (studier), typ sjuksyrror, poliser etc.
Uppenbarligen finns det inget problem med tillgången på dessa personer, folk vill vara sjuksyrror och poliser. Anledningen till detta är enkel, det är yrken som ger mer än bara pengar. En polis har väldigt varierande arbetsuppgifter och en syrra får ta hand om människor. Detta sänker såklart lönerna, det är ingenting konstigt med det, och det är inte dåligt.
Dock är det ju inte en perfekt marknad, eller en marknad öht, så det kan ju vara så att efterfrågan är mindre än den skulle vara på en fri marknad, och så är det med t.ex. sjuksyrror och lärare i vissa fall. Även om man inte vill privatisera sjukvården så bör man se till att den artificiella efterfrågan från stat/kommuns ligger relativt nära en rimlig nivå.
Passar inte lönerna kan man ju bli industriarbetare, sophämtare, jobba på oljeplattform eller med något enformigt kontorsarbete. Smakar det så kostar det.
@jaja: Adoption!
Men kan inte poliserna göra som sjuksköterskorna? Att vägra jobb med ingångslön på mindre än 24 000? Och om inte det funkar, inte ta jobbet eller jobba utomlands. Sen vad jag vet så får i alla fall brandmän träna en timme om dagen på arbetstid, eller rättare sagt så är de tvungna till det. I mina öron låter det suveränt. Då kompenseras man för den låga lönen tycker jag.
@Mårten: Jag förstår ditt resonemang rent marknadsekonomiskt, men det är inte så enkelt. Du argumenterar för att trivsel på jobbet är ett fullgott skäl att pressa lönen, men samtidigt måste man väga in sådant som ansvar, utbildning, osv.
En anekdot: För ett antal år sedan jobbade jag som expert och sedermera marknadsansvarig på ett it-företag. Då jag klagade på min låga lön svarade förmannen att eftersom jag valt en humanistisk utbildning så har jag valt en låg lönenivå. Innan jag lämnade företaget skolade jag upp min efterträdare, en nyutexaminerad civilingenjör, vars examensarbete jag hade handlett. Eftersom han var civilingenjör hade han ju valt jobb med hög lön, enligt företagets logik, och följaktligen låg hans ingångslön några tusenlappar över den lön jag haft, för exakt samma jobb.
Sens moral (med åsnebrygga): poliser är underbetalda, och det de straffas för är sin pliktkänsla – att det finns för många personer som vill stå upp för lag och rätt. På samma sätt som sjuksköterskor straffas av att det är så många personer som vill vårda och hjälpa sina medmänniskor.
Till detta skall tilläggas att en soldat tjänar 18000:- och det är också en mansdominerat ouppmärksammat arbete