En sak som kommer upp lite då och då är påståendet att medan kvinnohat är något hemskt som måste bekämpas till varje pris, har manshat inga negativa konsekvenser, utan är bara uttryck för kvinnors viktiga behov av att få uttrycka sina känslor.
Lady Dahmer skrev nyligen ett inlägg där hon ville förtydliga detta, för henne uppenbara, förhållande:
Manshat har NOLL konsekvenser. Manshat leder inte till några negativa konsekvenser överhuvudtaget. Män kanske blir lite ledsna när jag skriver att jag hatar dem. Men kvinnohat begränsar hela mitt liv och min vardag.
På denna blogg har vi åtskilliga gånger bemött påståenden om hur kvinnohat skulle vara systemiskt och verkligen orsaka alla de saker som t.ex. LD påstår. Jag tänkte lämna det därhän denna gång. Kort kan jag säga att det mesta av det hon räknar upp dels kan vederläggas med fakta, och i den mån något av det är sant, bestrider jag att det orsakas av kvinnohat. Jag påminner bara kort om mitt inlägg Vem är inte sexist? nyligen, där jag försöker visa hur ivrigt även forskare lyckas behäfta män med epitetet sexist/kvinnohatare.
Men hur är det med Det Goda Manshatet? Är det verkligen så att det har ”noll konsekvenser”? Det är ju inte bara LD som tycker så.
Problemet är att inte få hata som man vill.
När vi undersöker sanningshalten i detta påstående, finner vi – som så ofta när det gäller feministisk dogma – att fakta visar på det närmast rakt motsatta.
En intressant studie av Murray Straus m.fl. försökte kartlägga sambandet mellan ”gender hostility” och faktiskt våld mot det motsatta könet.
Gender Hostility and Violence Against Dating Partners (Straus et al 1996)
Visa av erfarenheten vill vi förstås se hur Straus et al mäter ”gender hostility”. De fann att det inte existerade någon riktigt bra mätmetod, så de utvecklade sin egen skala, beskriven mer i detalj här (utdrag ur formuläret nedan).
Gender Hostility questionnaire (Straus & Yodanis)
Det kan nämnas att de först gjorde lite utforskande experiment, där män och kvinnor fick beskriva i fritext vad de gillade resp. ogillade om det motsatta könet. Utifrån detta försökte man formulera representativa frågor för att fånga upp fientlighet mot endera könet, samtidigt som man försökte undvika bias åt något håll. Man testade formuläret mot en försöksgrupp.
…men tend to have similar hostility scores regardless of gender. Their scores are 69 [på en skala 32-132] for both Hostility to Men and Hostility to Women on the total scale, and 49 for both men and women on the negative beliefs subscale. A slight exception appears on the negative emotions subscales where men indicate fewer negative emotions toward men than women. However, the differences in the scores is still not large (19.3 vs 20.1)
For women, there are substantial differences in their hostility to men as compared to hostility to women. Women tend to have higher scores on the scales measuring hostility to men than on hostility to women. The exception is the same as the exception for men: the negative emotions scale. Women’s scores for negative emotions toward men are very similar to their scores on negative emotions toward women.
Although not a perfectly consistent pattern, it appears that men do not make a sharp distinction between men and women in their attitudes and beliefs. Women, on the other hand, seem to perceive greater differences between men and women. These findings are supported by qualitative data which also showed that women identified more aspects of each gender that they liked and did not like than did men.
Comparison: men’s & women’s mean hostility scores
Åter till den första studien. Med en hyfsat uttestad Gender Hostility Scales mäter åt båda hållen, kombinerade man resultaten med utfallen från CTS2 (Conflict Tactics Scale), som är den mest robusta och neutrala skalan för mätning av partnervåld (Det är för övrigt oftast när man använt CTS/CTS2 som man finner bevis för att partnervåld är ganska jämnt fördelat mellan könen.) Detta var deras ingångshypotes:
Given the attention to gender hostility in psychological, sociological, and feminist analysis, and given the relationship between gender hostility and sexual aggression, we hypothesized that the higher the level of hostility toward the opposite sex, the greater the probability of physical assault towards a partner of that sex. We further hypothesized that this relationship would be strongest for men.
Det man fann stämde dock inte med hypotesen.
To our surprise, we found no correlation between gender hostility by men and assault against a partner. However, the hypothesized relationship between gender hostility to men and assaulting a male partner was supported for women.
…
Thinking that the near zero correlation between hostility to women and violence against women partners might be due to a non-linear relationship, we transformed the GH scale scores into quintiles (to have enough cases in each category) and performed analyses of covariance (controlling for [Socio-Economic Status], age, length of relationship, and whether there was sexual intercourse) and plotted the means. For male respondents, there were only small and non-significant differences in violence between GHW quintiles, and there was no discernable pattern. For female respondents, however, we found large differences, as shown in Figure 1. [se bild nedan]
Violence toward male partner by HTM scale
Forskarna fann alltså en stark koppling mellan ”manshat” och faktiskt våld mot manliga partners, medan motsvarande koppling mellan ”kvinnohat” och våld mot kvinnliga partners var ”nära noll”.
Detta är förstås bara en studie, från 1996. Den har citerats i 15-talet andra studier, men ingen har refuterat den. I en studie noteras ”Little other research has examined the link between female hostility and male violence, although research has found women’s hostility towards women to be related to lower self-worth, lower life satisfaction, lower collective self-esteem, hostility towards men, and an acceptance of IPV” [refererar till denna studie]. Just denna studie ”utökar” det resultat som Straus & Yodanis nådde, t.ex. genom att observera att män och kvinnor som utövar psykologiskt och fysiskt våld uppvisar mer ”Hostility towards Others”, dvs mot både män och kvinnor.
Nu var förstås frågan för dagen om [Hostility Towards Men] har ”NOLL konsekvenser”. Vi kan ifrågasätta om det verkligen är så att [Hostility Towards Women] har noll konsekvenser – och det har vi aldrig hävdat, annat än att Straus & Yodanis fick det resultatet i sin studie.
En studie, riktigt stor, som tittat på Gender Hostility och partnervåld, är Predictors of Sexual Coercion AgainstWomen and Men:
A Multilevel, Multinational Study of University Students (Denise Hines 2006).
Results showed that the relative status of women at each site predicted significant differences in levels of sexual victimization for men, in that the greater the status of women, the higher the level of forced sex against men. In addition, differences in adversarial sexual beliefs across sites significantly predicted both forced and verbal sexual coercion for both genders, such that greater levels of hostility towards women at a site predicted higher levels of forced and verbal coercion against women and greater levels of hostility towards men at a site predicted higher levels of forced and verbal coercion against men.
Jag har fetstilsmarkerat delarna som gäller kvinnors status och Hostility Towards Men och våld mot män. Det omvända sambandet fanns också, men det är det alltså ingen som har ifrågasatt.
Denna studie, som alltså använt ett ”convenience sample” (7 667 personer) ur en stor multinationell studie om partnervåld bland dejtande universitetsstudenter, fann bland annat följande om män:
Almost 3% of men reported forced sex and 22% reported verbal coercion. For the forced sex items (analyses not shown), 2.4% reported forced oral or anal sex, and 2.1% reported forced vaginal sex. For the verbal coercion items, 13.5% reported that their partner insisted on sex without a condom, 11.7% that their partners insisted on vaginal sex, 7.5% that their partners insisted on oral or anal sex, 1.9% that their partners threatened them to have oral or anal sex, and 1.9% that their partners threatened them to have vaginal sex. Also shown in Table 1, close to 30% of the sample overall reported at least one type of [Child Sexual Abuse], and the mean number of items endorsed was .55.
Vi kan vidare notera att [Table 3] utav 38 olika universitet var det bara tre där Hostility Towards Women var (lite) högre än Hostility Towards Men: Winnipeg (2.00/1.98), Pennsylvania (2.03/2.02) och Washington D.C. (2.40/2.24). På övriga ställen var förhållandet det omvända. Totalt var förhållandet 1.88/2.01 – en signifikant skillnad (p < 0.001). Det svenska utfallet (Gävle) var 1.70/1.71.
Motsvarande rapporter från kvinnor:
2.3% of the sample overall reported sustaining forced sex from their current or most recent romantic partner, and close to 25% of the female sample sustained verbal sexual coercion. 1.6% reported that their partners forced them into oral or anal sex, and 1.6% reported that their partners forced them into vaginal sex. For the verbal coercion items, 11.0% reported that their partners insisted on having sex without a condom, 14.7% that their partners insisted on vaginal sex, 8.3% that their partners insisted on oral or anal sex, 1.7% that their partners threatened them into having oral or anal sex, and 1.8% that their partners threatened them to have vaginal sex. Overall, as shown in Table 2, 32% of the female sample reported at least one type of CSA, with a mean of .66 different types of CSA.
Beträffande sambandet mellan Gender Hostility och Forced Sex:
Inspection of the model presented in Table 8 indicated that Gender Hostility to Women significantly predicted forced sex, with every one point increase in this scale increasing the odds of forced sex by 57%. […] and for each one point increase on the Gender Hostility to Men scale, the odds of forced sexual coercion increased by 38%.
Men vi kan samtidigt notera att utöver att manshatet var något större än kvinnohatet, så var en större andel män än kvinnor utsatta för sexuellt tvång.
Sammanfattningsvis kan vi alltså konstatera att påståendet att manshat skulle ha ”NOLL konsekvenser” alltså är en ren lögn, alternativt önsketänkande. Det finns inget ”gott” hat; det är förstås viktigt att få ha sina känslor, men när vi uttrycker våra känslor får vi acceptera att det kan ha konsekvenser för vår omgivning. Hat tar sig också uttryck i våra handlingar, på olika sätt.
I slutändan handlar det om att vara beredd att ta ansvar för sina ord och handlingar. Idén att det skulle gå att uttrycka hat utan att det har effekt kan endast tolkas som ett slags infantilisering – det kan bara vara sant om den som yttrar sig inte tas på allvar av någon.
Det är i grunden samma ”det är annorlunda när vi gör det”. Alla som rättfärdigar sina gärningar de inte acepterar från andra ”slår uppåt, arbetar för en god sak”. LDs påstående att hennes hat inte har någon effekt annat än att män kanske blir lite ledsna är samma ”de känner inte smärta som oss”. En vidrig människosyn i grunden oavsett vad de rättfärdigar sig med.
Jep, kvinnor är könskonventionellare än män.
Men hur är det nu enligt Lady Dahmers tänkande? Om kvinnor visar sig vara förtjänta av hat och förakt, enligt hennes egna mått, är det fritt fram för män att hata kvinnor, som hon hatar män?
Jag är inte bra på att läsa statistik, men hur stor var skillnaden mellan könen i denna fråga Rick? Var skillnaden endast marginell eller betydlig?
@Anders/AV:
Jag har förstås ingen förväntan att så många feminister skall sluta med sitt ”manshat skadar ingen”-mantra; jag har refererat till ovanstående studier tidigare, utan effekt.
Men det kan ju vara skönt för andra att ha lite sakligt stöd när de möts av den attityden.
Mycket intressant Ulf T.
På en 100-gadig skala (32 – 132) uttrycker kvinnor något större fientlighet mot män än vice versa. Skillnaden är dock någon enstaka procent, dvs. mot bakgrund av hela skalan verkar könsskillnaden ganska liten. Det intressanta i mitt tycke är hur lika svaren är. Den skillnad som ändå går att observera kan kanske förklaras med t.ex. att kvinnor tillåts ge utlopp för irrationella känslor i högre grad än män.
Sedan var det ju onekligen ett resultat värt att titta närmare på när man kopplade dessa värderingar till faktiskt våld.
@Rick:
Ja, och man skulle absolut kunna fundera kring orsakerna till det Straus & Yodanis fann, dvs avsaknaden av samband för män. Studien av Robertsson noterade att män ägnade sig mer åt ”anger management” – som jag tolkar det, för att respektera devisen att man aldrig får utöva våld mot en kvinna (eller allmänt, att manlig våldspotential är farlig och måste disciplineras). Det skulle möjligen kunna förklara att det var svårare att se ett samband där.
Jag har också sett i tidigare studier att kvinnor som utövar våld i relationer kommenterat att de vet att deras våld ”inte har några konsekvenser” (åtminstone för dem själva). Här landar vi återigen i att man måste försöka se hat och våld som allmänmänskliga problem, som inte är ett dugg mindre allvarliga om de utövas av kvinnor.
Bra inlägg ULF T !
Lady Dahmer är en hycklare,dubbelmoralist och könsrasist helt enkelt.
Hon vill ha en standard för kvinnor som innebär att de kan bete sig hur illa
som helst mot män medan vi män inte får kritisera henne överhuvudtaget.
Hon få mig att vilja spy ! Maken till vidrig människa får man leta efter.
Ja det förstår ju dom flesta,om man hatar en grupp av människor så kommer man behandla den sämre än andra pga sina fördomar om dessa.
Pingback: Hejdå SVT-sporten | WTF?
@straightmansburden:
I Straus & Yodanis var ju sambandet mellan hostility or partnervåld starkt för kvinnor (se grafen), medan det var ”near-zero” för män. Men trots det tror jag att ett mer robust antagande är att det, som Robertson observerade, syns mer likheter än skillnader hos dem som utövar våld, oavsett kön. Med andra ord: ”Hostility Towards Others” har negativa konsekvenser.
Jag tycker att Robertsons kommentar om ”anger management” är intressant:
Hon spekulerar också kring skillnaden i acceptans för våld av kvinnor jämfört med våld av män:
Hon noterar också att även om hon lite ensidigt mätte just ”acceptance of male violence”, så fanns ett samband mellan detta och kvinnors utövande av våld.
Robertson ansträngde sig också lite extra för att se vilka könsskillnader hon kunde hitta bland dem som utövade (eller drabbades av) våld:
Hon gjorde också ett experiment (kap. 7) där hon försökte kartlägga hur män och kvinnor med erfarenhet av partnervåld kommunicerar (vilket kanske har relevans här):
Här kan man förstås diskutera riktningen på sambandet. Robertson fann i alla fall en koppling mellan kommunikationsstil och partnervåld (både offer och utövare): mindre tillmötesgående (”less facilitative”). Hon noterar att sambandet var starkare hos män.
I kap. 8 undersöker hon mäns och kvinnors attityder till manligt vs. kvinnligt partnervåld. Motståndet mot manligt våld var nära 100%, medan motståndet mot kvinnligt våld var betydligt lägre (78.2%). Det var också klart vanligare att tycka att män förtjänade att bli slagna än åsikten att kvinnor gjorde det. Här är skillnaderna faktiskt rätt kraftiga.
@Ulf T:
Tack för klarläggandet. Och det var du som skrev inlägget och inte Rick, ursäkta för sammanblandningen.
En alternativ tolkning är att kvinnor har inte undertryckt sin agression utan förstår inte sin agression som agression och därför inte har utvecklat ”anger management skills”, som du skriver:
Manligt våld förstås som våld medan kvinnligt våld ses som ”berättigat våld” dvs, inte som våld alls (i vissa fall).
Kan det vara att dessa kvinnor anser att våldsamhet tillhör manlighet och att dessa kvinnor har en konventionell syn på manlighet.
Jag länkade till detta inlägg och lade även ut grafen på sambandet mellan GHM och våld mot manlig partner i en pågående twittertråd, där LD nyss hävdat att kvinnor inte kan vara sexistiska mot män.
https://twitter.com/Ulf_T_MTLT/status/587566602142482432
https://twitter.com/Ulf_T_MTLT/status/587567467595227136
Amanda försökte argumentera att det inte går att jämföra mäns och kvinnors våld, eftersom ”de fulla studiernavisar” att kvinnors våld är i självförsvar.
https://twitter.com/lavigneamanda/status/587568639479586816
https://twitter.com/lavigneamanda/status/587568763018616833
Bland annat Robertsson testade ju just denna hypotes, och fann att det inte stämde – ”males were significantly more likely than females to report being a victim only”.
En av de senaste studierna som testat hypotesen är ju Bates et al 2014.
LD blockade mig direkt.
https://twitter.com/ladydahmer/status/587569623840727040
Ulf T:
Nå låt gå då att sexism reserveras enbart för manligt beteende och manliga förhållningssätt gentemot kvinnor, men vilken term ska vi då använda för kvinnors MOTSVARANDE beteende/förhållningssätt gentemot män? Kvinnism?
Sen kan de ju passa på och tänka ut varför vi skulle behöva olika termer för respektive kön?
Kan någon som har ett twitter konto (och inte är blockad) fråga det av kärringen?
Lady Dahmer;
Meningslöst tycks innebära att man inte tar henne på orden och inte accepterar det oreflekterat. Intressant också att hon, som blockar efter några välgrundade invändningar, ser sig som en som diskuterar?
Föråt nu, men hur 17 har ni fått för er att någon feministisk gaphals skulle vara mottaglig för fakta när inte ens vårt högskoleväsende är det? Jag har aldrig föreställt mig att LD & Co skulle vara karaktärer med något som helst intellekt, så jag är inte precis förvånad.
Betyder detta att det är stor chans att LD utövar våld mot sin partner? :S
@Rick:
Vem skulle ha fått för sig det? Jag skrev ovan att jag inte hade några sådana förväntningar.
Dessa manshatande feminister är inget annat än människor som gud glömde. De kan lika gärna få leva i celibat resten av sina liv.
http://morgonkaffet.se/2015/march/kvinnohat-vs-manshat.html
Förklara för mig hur manshat någonsin kommer att skada mig. Alltså inte det faktum att ingen bryr sig om att män är mer hemlösa eller våldtas i fängelser – det är inte feminismens fel.
@Axel Edgren:
Vad i inlägget var det du inte förstod?
Hur manshat kan leda till fysiska, påtagliga problem för mig som person. Kommer någon läskig feminist sänka min lön? Mobba bort mig från mitt jobb? Ge mig stryk?
Jag är säkrare i en lokal med 1000 av Sveriges värsta kvinnliga manshatare än jag är i ett rum med 100 genomsnittliga anti-feminister (eftersom antifeminiter ser sig själva som Frihetens och Frtänkandets sista korsfarare som motarbetas på det mest ondsinta och fega sätt av Ondskans Förtryckare – de har mycket mer behov av revansch och hämnd mot sina fiender än feminister, som i stället vill angripa ett brett, strukturellt problem på strukturell och bred front. Feminister har ett sociologiskt perspektiv. Antifeminister ett kultur/civilisationskampsperspektiv, som Front National eller SD. Feminister tänker på strukturer och uttryck av dessa. Antifeminister ser Frankfurtskolan, onda agendor, konspirationer, kommunister och fiender till ”västerländska civilisationen”. Det gör antifeminister mer aggressiva och personliga, utöver det faktum att de oftare är män). Det är baserat på vad jag sett och genomlevt.
Samhällets ”ridderlighet” mot kvinnor och den ”uppoffrande mansrollen” kan skada mig. Men feministiskt manshat, i den mått det finns, kommer aldrig skada mig. Det går inte att föreställa mig något sådant, och dåhar jag ändå sett allt ert skrikande om FATTA och ”Klipp Kuken”. Jag läser vad ni säger. Det är bara det att inget av det ni skriker om kommer att påverka mig påtagligt och negativt.
Pingback: Åkessons strukturer kontra Schymans | Genusdebatten