Min son satt mitt mot mig när det ringde i hans mobil och han svarade med sitt namn. Sen säger han Hallå? … Hallå? …
Sen sitter han tyst och bara stirrar på mobilen och jag frågar Vem var det?
Han: Jag vet inte … det var bara tyst, sen kom en röst som sa ”Good bye” … Mamma … Det var tonen … Det lät jävligt hotfullt.
Det var garanterat bara en icke-svensktalande person som ringt fel och den hotfulla tonen ett resultat av att denne var dålig på engelska. Så min poäng är inte att få det att framstå som ett hot, för det tror jag absolut inte. Men hans första reaktion och upplevelse, när han satt där och stirrade på telefonen i sin hand, var sådan – till följd av att han har fel åsikter i ett land som fortfarande påstås vara en demokrati med åsikts- och yttrandefrihet.
När min son valde att vara öppen Sverigedemokrat så hade jag ett allvarligt samtal med honom om riskerna som följer – för honom och för oss som familj. Han svarade mig då: Mamma, jag vet det. Men du vet vad jag kan. Om inte jag vågar, vem gör det då? Jag vill kämpa för mitt land, på det sätt jag kan. Om jag dör för mitt land, för det jag tror på och för frihet och demokrati, så har jag dött för något som är värt att dö för.
Det var dessa ord som fick mig att bli aktiv med. Det är min sons val – kan han, kan jag.
Nu till poängen med detta inlägg. Häromdagen ramlade jag på följande text på ledarsidorna.se:
Empiri har visat att vi kommer ha år av arbete framför oss och under de åren bör vi inte underskatta effekterna av att några få av de som söker asyl och skydd kommer visa sig antingen ha en annan värdegrund än vi har eller så kommer de ha en annan agenda än vi tror.
Arbetet med detta har knappt börjat. Detta ligger långt ner på den politiska dagordningen.
Frågan är hur vi kommer lyckas med detta, och försvaret av de svenska grundprinciperna allas lika värde, rätten till vår sexualitet, religösa övertygelse och rätten till det fria ordet utan att rasiststämplas är än så länge obesvarad.
Sverigedemokraterna har redan detta högt på den politiska agendan, för vi har inte ”underskatta[t] effekterna” av vilka risker för ”de svenska grundprinciperna” som följer i kölvattnet av invandring och vi tar oss ”rätten till det fria ordet” för att försvara dessa grundprinciper och vi gör det hur mycket epitet man än smutskastar oss med.
Så jag blev glad av inlägget – fick en känsla av att man äntligen börjar koppla detta helt avgörande problem som makteliten och media måste ta till sig och försöka förstå. Det är en ödesfråga för vår kulturs överlevnad och för att vårt land ska ha en gnuttas chans att åter bli en stabil, fredlig och sammansvetsad nation.
Sen läste jag nästa inlägg och min glädje blev kortlivad …
Där citerar Ledarsidorna Somar al Naher:
Så sent som i slutet av förra året hävdade Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder att judar som behåller sin judiska identitet inte tillhör den svenska nationen.
Nu är Johan Westerholm på Ledarsidorna en av de röster i debatten som jag har djup respekt för, han är en av de viktigaste rösterna i vår samtid och för det betalar han ett högt personligt pris. Så min kritik har inte udden mot hans strupe, snarare en framhållen ros från en som sen länge lämnat socialdemokratin för dess demokratiska förfall och svek men utan att lämna dess grundläggande värderingar – för gissa var man hittar dessa värderingar idag?
Kanske är det så att Johan Westerholm inte ansåg det var av vikt för inlägget att bemöta detta felaktiga påståendet om vad Björn Söder pratade om? Kanske förstod han inte Söders budskap? Kanske noterade han inte att att det fanns både judar och samer som tog Söder i försvar när den stormen blåste? Cattasbubbla – som inte är Sverigedemokrat – förstod Söders budskap och skrev ett alldeles utmärkt inlägg om det.
Åter till Ledarsidorna:
Antisemitism är gammal skit. Nästan lika gammal, och tidlös, som rasismen. Likväl lever de bägge i allra högsta välmåga och här har LO en central roll att spela om de nu vågar. LO måste med kraft visa att de behandlar alla rasister och antisemiter lika. Med samma oförsonliga hårdhet. Oavsett om rasismen och antisemitismen kommer från Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet.
LO har en enda central roll – att verka för sina medlemmar. Det tycker jag de borde återgå till för sina medlemmars skull. Men som Sverigedemokrat är jag tacksam, LO är nästan lika bra som vänsterextremisterna på att hjälpa SD så SD får chans att sprida sitt budskap, i synnerhet när LO gör bort sig såhär:
Här har ni det oklippta originalet.
Skämskudde till LO Bildkälla
Sverigedemokraterna har nolltolerans mot rasism och alla vet att personer får lämna partiet om det visar sig att de hyser sådana åsikter. Men till skillnad från övriga partier så räds vi inte obekväma men avgörande samhällsfrågor i vår samtid och därför ligger dessa inte ”långt ner på den politiska dagordningen” för oss – och det förväxlas med främlingsfientlighet, rasism eller islamofobi.
(Ofta görs detta fult och medvetet då Sverigedemokraterna är ett reellt hot mot makteliten)
Vad riksdagsledamöter glömt
Därför växer så väl alternativmedia som Sverigedemokraterna. Det är en gräsrotsrörelse där folket – längs hela den ekonomipolitiska skalan – förenas mot etablissemangets maktmissbruk och därför är pamparna jättearga på SD.
Priset för den politiska fegheten etablissemanget visar i dessa frågor betalas idag främst av invandrare (här, här) och judar men snart nog av hela folket – av idag och framtida – som får stå med konsekvenserna av makthavarnas maktmissbruk, inkompetens och feghet.
Jag förstår att man tycker det är obehagligt med epitet och att tillhöra ”de onda”, men det första de som räds epitet kan göra är att inte själv delta i epitetskastandet och ta för all del en kurs eller två i vad åsikts- och yttrandefrihet innebär. Så kanske, kanske min son och alla andra som kämpar för demokrati, ”de svenska grundprinciperna” och den svenska kulturen slipper uppleva den där första känslan av obehag för en enkel felringning.
PS: Min son har naturligtvis läst inlägget. Han ville jag skulle poängtera att han inte kände sig hotad utan ”hans första reaktion och upplevelse” var en tanke som spontant slog honom – att det kunde vara tänkt som ett hot på grund av hans politiska engagemang.
Roligt att se att snömoset från SD är exakt samma abstrakta blandning av värdeord och tomma löften som från de andra partierna.
Ni har mognat till att snart kunna platsa som det åttonde bladet på klövern (fast något annat parti faller nog bort).
MJ, förstår att du sörjer svenskarnas parti men du kanske kan hitta på något eget i stället?
@MJ:
Japp. Så är det. Tur du kommer och räddar oss alla med din oändliga visdom.
@Ninni:
Det räddar ingen. Det blir en kollaps och sedan kommer något nytt. Innan dess kommer alla får att trampa på i samma fotspår.
Jag trodde förut att SD skulle bli något nytt. Att den nya blockpolitiken skulle bli mellan block med olika åsikter som det var förr. Men det kommer bara att fortsätta likadant.
Men du vet ju du/ni också, varför skulle ni annars träna er i att bli som och låta som de andra?
@Social konstruktion:
Ja de var ju roliga. Nazister med en finne gift med en svenska i partistyrelsen och en hög funktionär som rasblandade med en thailändska. Men de var ju också roliga genom att de kunde konsten att få publicitet för sitt miniparti genom att utnyttja de extrema motståndarnas idioti. Aldrig förr har ett parti lyckats få ett sådant förhållande mellan uppmärksamhet och storlek, inte ens Fi.
Men det är samma sak med SD, förut så rörde de upp lite, sa lite dumheter, sa lite obekväma sanningar osv som gjorde politiken rolig och som tvingade de etablerade partierna att göra bort sig och att tänka, vilket ju körde ihop sig rejält för dem. Många människor stod på randen till att förstå att alla sju partierna förde samma politik. Men SD pallade inte, partiledningen fick smak för makt och framgång och SD föll in i kören, inte helt än, men de är snart där.
För de som inte är gamla nog så kan jag påminna om att det var samma sak med Mp i deras ungdom.
NyD var samma sak, men däremot anpassade de sig aldrig (fast det var andra faktorer bakom deras undergång).
Problemet som SD har är att om de skulle få regeringsmakten så skulle de inte kunna göra något av allt de lovat, så deras mål kommer vara att vara den ständiga oppositionen, precis som systerpartiet i Danmark som efter senaste valet aktivt valde bort regeringsmakt.
@MJ: Hej.
En tanke: är det mer värt att vara medlem i en regering men inte kunna genomföra sin politik, eller vara ett nödvändigt stöd till en regering så att den kan tvingas genomföra din politik för att få igenom sin egen?
En annan tanke: den mittre röran i svensk politik kan helt enkelt bero på att det inte finns så mycket att göra annat än träta om modifikationer av existerande politiska beslut. Det stora nationsbygget är ju redan klart, och vi har en politikerkår som skapar problem för att de inte förstår att det viktiga när man förvaltar är samma princip som i skog och mark.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard:
OM man har en politik så är det såklart bättre att få driva igenom den. Men som det varit i Sverige sedan 1991 är ju att vi haft två block som för samma politik (med små detaljer som skiljer sig och som de använder som skådespel för folket) och som stödjer varandra. När SD blev vågmästare 2010 så struntade de bara i det eftersom det inte påverkade dem med över 90% av platserna. När SD fördubblades 2014 så tänkte de köra på på samma sätt och trodde inte att SD skulle rösta på borgarnas låtsasbudget (som alla förstod inte skulle hålla eftersom den bara var valfläsk) men SD röstade på den för att de ville ha nyval.
Så de införde DÖ, vilket blev FÖR uppenbart för folk, så nu låtsas de som att DÖ inte finns längre och det verkar ju folk gå på.
Men grundproblemet är att ingen vill ha makt för att driva igenom någon politik, de vill ha makt för att det är det de satsat sina karriärer på.
Nja, vi hade ju ett nationsbygge under efterkrigstiden, folkhemmet. Sedan hade vi ett enormt systemskifte 1991, nyliberalismen (och ingående i EU). Det SD kunde ha blivit var starten på ett nytt systemskifte, men de har bara anpassat sig. Jag tror att nästa systemskifte kommer att komma ”utifrån”, antingen ruineras vi av USA:s och EU:s krig och blir det nya tredje världen, eller så blir det ett nytt storkrig som ödelägger oss och ger jordmån för förändringar.
Kampen handlar om att det ska vara lika naturligt och självklart att kritisera islam som kristendomen,personer inom t,ex politiken och media som gapar om islamofobi och rasism när man kritiserar islam är endast demokratins och yttrandefrihetens dödgrävare ingenting mer ingenting mindre.
@MJ:
Rent statistiskt kan man förvänta sig att ett parti som lockar en femtedel av väljarkåren kommer att vara ganska likt andra partier som lockar en lika stor andel. Eftersom politiska partier väljer sina företrädare, lär företrädarna i stort spegla majoriteten av sina medlemmar. Ju större ett parti eller block blir, desto mer ’mainstream’ lär alltså deras åsikter vara – närmast per definition.
Det är förstås ett påtagligt problem för nischpartier. Ju fler anhängare de lockar till sig, desto mer kommer deras medlemmar likna alla andras, och dessa medlemmar kommer också att söka inflytande i partiet, och därmed sakta förflytta dess positioner i flera frågor.
Samma problem uppstår i organisationer som försöker vara marknadsledande: för att ta sig upp i ledning krävs prestationer som sticker ut från mängden, men efter att man konsoliderat sin ledning och växt, blir det ofrånkomligen så att man rör sig mer mot mittpunkten. Denna trend förstärks av att de personer som behövs för att skapa struktur i en växande organisation är de som varit med förr, och de flesta som varit med förr i större organisationer är personer som har värderingar som är kompatibla med de organisationerna. Enklaste sättet att bidra till stabiliteten i en ny organisation är att göra som man gjorde förra gången det begav sig.
@Ulf T:
Det gäller bara konsensuskulturer och populister. Det har inte alltid varit så, förr hade vi olika partier som hade olika åsikter och vi hade block som företrädde olika samhällssystem. Samma sak i andra länder, Tories och Labour var politiskt olika förr, precis som Demokraterna och Republikanerna i USA var.
Skillnaden mellan populistiska och ideologiska partier är att populisterna anpassar politiken efter vad väljarna tycker, medan ideologerna försöker få väljarna att tycka som partiet tycker. Populister kommer därför alltid att svänga hit och dit beroende på var rösterna finns att finna (SD gjorde det ganska skickligt, när de hade mjölkat sossarna på väljare genom att snacka om folkhemmet, så bytte de bara tvärtom till högerretorik för att mjölka moderaterna på väljare).
Det ÄR samma sak med marknader. Man kan antingen sälja det folk redan vill ha, eller övertyga folk att de vill ha det man säljer. Men det är lättare att anpassa det man säjer (populism) precis som att det är lättare att ändra partiets åsikt. Problemet i bägge fallen är också det samma, det folk vill ha är skräp.
@michael:
Då är väl kampen över då. För det går ju utmärkt att kritisera islam och kristendom på samma sätt.
@Ulf T:
Tror det där också har anknything till ”the diversity theorem”, om gruppers ”intelligence”. Vet att jag hade det här klippet med i ett inlägg, men blir inte klok på vilket inlägg det var: 20 – 3 – Diversity Prediction Theorem-Model Thinking-Scott E. Page – YouTube
Tror jag kommer att återvända till det fler gånger.
@Rikard:
Bingo! Jag förutsätter att SD kommer att agera på det sätt som gör att de har störst möjlighet att påverka politiken. Precis som DF gör. Så det beror på den parlamentariska situationen som uppstår.
”Det stora nationsbygget” fungerade så länge vi var en i stort homogen befolkning som var socialiserade in i den svenska kulturen, för bygget var skyddat av en kraftfull vallgrav – våra nationella gränser.
Det var en avgörande orsak till att jag röstade nej till EU, hoppade av sossetåget och gick genast med i Junilistan som då var ett enfrågeparti – gå ur EU. (och av samma orsak gick Jimmie Åkesson med i Sverigedemokraterna)
Utan vallgrav och utan annat skydd så står vi nu inför en total samhällskollaps där hela det nationella bygget kommer att rasa på grund av 7-klöverns totala oförmåga att förutsäga vad politiska beslut leder till medfört att vår välfärd i princip är halva världens socialtjänst – bara de tar sig fram till socialkontoret.
Det kommer leda till ett mycket korrupt och kriminellt samhälle med statsskulder upp över öronen.
Därför är det, för mig, helt oväsentligt i detta läget om gräsrotsrörelsen har en socialistisk eller borgerlig ekonomisk politik, jag hade röstat på dem även om de var mörkblå.
SD har redan återinförande av tjänstemannaansvar på programmet. Jag menar att vi även behöver författningsdomstol och ordentlig konstitution och att välfärdsstatens förmåner knyts till medborgarskap och att för att få bli medborgare ställs det krav på individen (jmf. Danmark.)
Detta för att skapa en vallgrav som är helt nödvändig för vårt samhällsbygge och ett fungerande välfärdssamhälle har också följden lägre kriminalitet.
Det finns motsvarigheter till SD, högerorienterade reaktioner på högerns svek mot högerväljare, t.ex. BorgFramtid. Men de är hopplöst små och läget är akut och antagligen är det redan försent. Det bästa hade varit, anser jag, att svikna högerväljare gör avkall för sina ekonomipolitiska åsikter för att förena sig i det som är större och viktigare så att SD fick egen majoritet nästa val. Och sen, när man fixat till nationsbygget med dess vallgrav, då kan man splittas upp i höger och vänsteralternativ igen och gnabbas om hur omfattande nationsbygget ska vara.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Absolut. Det är också relaterat till divergent tänkande. Barn som inte börjat skolan är oerhört duktiga på divergent tänkande, och sedan blir de sämre på det ju längre de går i skolan (ju mer de indoktrineras). Det ger en likriktning inom gruppen, vilket resulterar i hans sista exempel: Stort gruppfel = Stort individuellt fel – liten spridning. En korkad grupp.
@Ninni:
Folkhemmet kräver INTE ett homogent folk och befolkningen var inte mer homogen då än nu. Det var nog snarare större variation då än det är nu, även om det nu finns två mer distinkta kulturella grupper, svenskar uppfödda på amerikanska plastkultur och en underklass uppfödda i en kultursoppa.
Folkhemmet avskaffades i samband med omdaningen 1991, före EG-inträdet, men det var bestämt redan långt före omröstningen (T.ex. så tog man bort alla telefonnummer som började på 11 redan under 1993, för att de inte skulle krocka med EG:s larmnummer 112).
Har SD verkligen återinfört tjänstemannaansvar på agendan? Kommer man vilja det när det är SD:s förtroendevalda som sitter i nämnderna och ska fällas för tjänstefel?
Vi har ju redan den folksuveräna motsvarigheten till författningsdomstol, alla domstolar är tvungna att bortse från lagtolkningar som strider mot grundlagen. (Till skillnad från länder där domstolarna inte får ifrågasätta lag och lagarna godkänns av en författningsdomstol, typiskt sett federala stater med maktdelning)
Vad är det för ordentlighetsbrist i vår grundlag?
Det är ju redan så att rättigheterna är grundlagsskyddade för medborgare endast. Däremot finns det kompletterande regler i Europakonventionen, är det frånträde av konventionen du menar?
Det ställs redan krav på individen för att bli svensk medborgare, vilka krav saknar du?
Menar du ett sånt där töntigt kunskapstest som de flesta svenskar inte skulle klara och som kräver ett par timmars studier för den som vill lära sig det?
@MJ:
Japp, tex. motion 2014/15:2119 och motion 2015/16:3213.
Alla människor drivs inte av egen vinning, vissa drivs av rättspatos, majoriteten av en mix mellan dessa. Som sverigedemokrat så lever man med konkreta risker, man kontaktar facket, arbetsgivare, man förlorar kontakten med såväl släkt som vänner och man lever med hotet från AFA m.fl. De riskerna tar man inte om man är en individ som drivs av egen vinning. Sån personlighet som krävs för att ta riskerna som följer … då räds man inte tjänstemannaansvar heller. Så ja, det kommer SD driva igenom så fort man får mandat nog för att få igenom en lagändring.
I princip har utländska medborgare som har permanent uppehållstillstånd och är folkbokförda i Sverige, samma rättigheter och skyldigheter som svenska medborgare. Småsaker skiljer, t.ex. får (eller fick, jag har inte kollat om det är ändrat) man inte bli polis eller yrkesmilitär, man får inte rösta i riksdagsval.
Det jag syftar på är t.ex. att man har rätt till äldreförsörjningsstöd, barnbidrag, föräldrapenning (även retroaktivt) osv. osv. utan att individen (eller dennes föräldrar) bidragit till skattesystemet. Det är inte en hållbar ekvation att göra skattekassan till en världens socialkontor, så enkelt är det. Sen exakt hur man löser det, det kan diskuteras, men att det måste lösas är en självklarhet.
Här och här har du information från 2011. Jag tänker inte lägga tid på att leta upp nyare information till dig. Men Danmark har ökat sina krav sen dess, så den är lite inaktuell.
I övrigt tänker jag inte svara dig mer, jag har annat jag måste lägga min tid på, tyvärr. Kanske är det någon annan som är intresserad av vidare diskussion med dig. Annars, tack för diskussionen.
@Ninni:
1. Tjänstemannaansvaret
Öh? Av motionerna låter det som att de inte vet vad tjänstemannaansvaret är. Det som avskaffades 1974 var alltså tjänstefelsansvaret för POLITIKER, inte för några andra tjänstemän. Alla som fattar beslut på myndigheter kan dömas för tjänstefel, FÖRUTOM om beslutet fattas av en politisk nämnd.
Detta gör att politikerna fungerar som målvakter, där besluten formellt sett fattas av politiker utan att dessa ens vet vad de fattar beslut om, och på så sätt finns det ingen med ansvar.
Men om de verkligen driver igenom det på riktigt så är det superbra.
2. Utsatta politiska minoriteter
Njae, om SD:are nu är utsatta för förföljelse så skulle de väl inte vilja ge sina motståndare ett nytt tjänstefelsvapen att använda mot dem? Det klingar lite falskt, ungefär som en sosse jag pratade med som var rädd för att SD skulle få makt eftersom hon då fruktade att SD skulle börja förfölja sossar. Men hon hade inget emot att utrusta staten med vilken insyn som helst i medborgarnas privatliv eller utrusta staten med vilka maktmedel som helst mot medborgarna. (Med andra ord, hon var inte ett dugg oroad för hon räknade med att aldrig vara i den mottagande änden av den där insynen eller de där maktmedlen).
3. Facket
Jag har aldrig fattat varför SD inte startar en egen facklig organisation. SD:s största väljargrupp är arbetare, jag tror till och med att de har en majoritet LO-anslutna som väljare. Vore väl ett fantastiskt underlag för att starta ett eget NO (Nationsorganisationen) eller RO (Riksorganisationen) eller liknande. Visst kan några svårt borgerliga väljare skrämmas bort av det, men inte så många om man motivera det med att konkurrera med LO.
Då får ju SD:are som utesluts ur LO-fack också en tillflyktsort (Varför skulle en SD:are vilja vara med i LO förresten?)
4. Rättigheter
Kolla rättighetskatalogen i RF, de flesta rättigheter är bara grundlagsskyddade för medborgare.
Men om du läser Europakonventionen så ser du att den ställer krav på stater att de inte får kränka fri- och rättigheter för någon (och en särskild artikel om att rättigheterna gäller lika oavsett nationell tillhörighet osv). Det enda undantaget är att utlänningar får hindras politisk verksamhet genom inskränkningar i Yttrandefrihet, demonstrationsfrihet och föreningsfrihet.
Men du verkar mena att sociala förmåner och bidrag ska ändras, eventuellt så att man bara ska åtnjuta dem om man själv eller ens föräldrar är en god affär för staten?
5. Medborgarskap
Ska det vara högre krav på nya medborgare än andra medborgare?
Vad tror du att man uppnår genom de här kraven?
6. Snömos
Jo jag vet, SD:are förlorar alltid intresset för diskussion när man ber dem vara konkreta.
@MJ:
Fåna dig inte. Jag råkar veta att Ninni har andra saker som tar prioritet över att tjafsa med dig, och de har inte det minsta att göra med vad du insinuerar utan är i sig helt fristående från GD och debatten.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Det är dock alltid så med alla SD:are. De vill inte vara konkreta, för de vet inte vad de konkret skulle kunna hitta på att göra. Sedan kan enskilda SD:are såklart ha andra skäl till att bara leverera snömos men ha tidsnöd som gör att de inte hinner med att vara konkreta.
Det finns ofta sådana här känsliga punkter hos politiker. Testa att ta upp folkhemsideologin (den riktiga alltså, inte SD:s påhittade) med en sosse då vill de snabbt hoppa av samtalet.
Karriärpolitiker oavsett partitillhörighet är grundproblemet.
”Makt korrumperar” är en uråldrig sanning.
Människans grundkonstitution tillåter inte att ett fåtal har makt över flertalet.
Över tid slår makthavarnas preferens för egenintresset igenom och leder till maktmissbruk och inkompetens. Helt enkelt därför att systemet i sig oundvikligen attraherar fel personer till viktiga positioner.
Vi bevittnar ett stigande missnöje i hela västvärlden.
Framgångarna för Trump, Ukip, Front National, SD, och även Kataloniens förestående självständighet är exempel på detta.
Den skenande statsskuldkrisen är själva krutdurken.
Migrationskrisen och terrorvågen kommer lägligt för de korrupta. Påskyndande av genomdrivningen av det kontantlösa samhället, ökad övervakning, fler och högre skatter och avgifter. Allt detta blir så mycket lättare för dem att förverkliga.
Mer makt åt de mäktiga.
Att tro att vi som enskilda individer är annat än taxeringsobjekt för de styrande är en aning naivt.
Antagligen måste systemet falla samman, så som alla större civilisationer före vår, innan en verklig förändring kommer till, eller, för att denna gamla utslitna historia bara ska kunna upprepar sig…
Men!
Ett litet frö har börjat gro i denna vår tekniskt högt utvecklade tid. Man kan bara hoppas att detta eller liknande initiativ är framtiden istället för kaos och blod på gatorna:
http://direktdemokraterna.se/
@Jojje:
Jag tror inte alls på det. Jag har ett halvskrivet inlägg där jag försöker förklara varför vissa kunde se eller räkna ut tidigt vart landet var på väg, ska se om jag kan lägga in detta med och förklara varför jag anser att det inte är ett alternativ.