Mitt inlägg ”Om” häromdagen var tydligen ingen större succé, om det sen var för att titeln på inlägget saknade punch eller om inlägget i sig var otydligt tvista de lärde. Själv tyckte jag det var ganska bra. Så det kan vara värt en liten uppföljning.

Inlägget handlade om ansvar, och hur de som är ansvarslösa har en tendens att säga: ”Om andra gör som jag vill så blir allt bra.”

Ett annat sätt att se på det är att titta på ansvar i förhållande till verklighet, karta och ritning.

Verklighet är det som är.

Karta är en beskrivning av verkligheten som den är.

Ritning är en beskrivning av en önskad verklighet.

Den psykotiskt ansvarslöse kan inte hålla isär dessa saker. För honom är karta och ritning samma sak, och verkligheten skall anpassa sig efter hans karta, specifikt är det andras ansvar att se till att verkligheten stämmer överens med hans karta.

Den ansvarsfulle använder kartan för att navigera och ritningen för att bygga om verkligheten så som han önskar.

Eftersom den ansvarslöse lägger över ansvaret på andra, är bedömningen vad som behövs för att förändra verkligheten för att stämma överens med kartan helt overklig, inte minst för att kartan i sig är fel från början.

Den ansvarsfulle vet att det är han själv som, utgående från den karta han har, måste orsaka de förändringar som gör att ritningarna materialiseras i verkligheten.

Skillnaden kan lätt åskådliggöras med:

Ansvarslös: ”Om du/ni/de …”

Ansvarsfull: ”Om jag/vi …”

Strax efter jag hade pubbat inlägget Om publicerade SvD ett debattinlägg om boken “Alla borde vara feminister” som nu skickas ut till alla gymnasieelever i årskurs två. (Detta hade jag för övrigt uppe på tapeten för ett par veckor sedan i ”Public service vill alla blir feminister som äter ostron”. De som står bakom utskicket av boken är bland annat Sveriges Kvinnolobby, FN-förbundet, TCO, LO, Teskeds­orden, Unizon och Albert Bonniers Förlag. Man vill att boken skall tas upp i undervisningen och kommer i början av nästa år att skicka ut en lärarhandledning till skolorna som en del av denna avsikt. Det är lite lustigt att skolan enligt lagstiftning skall vara icke-konfessionell med avseende på religion, men det är tydligen inga som helst problem att indoktrinera eleverna politiskt.

Clara Berglund, ordförande för Sveriges Kvinnolobby:

Det här är boken jag velat att alla killar i min klass skulle ha läst när jag var 16 år. Därför känns det så viktigt att vi bidrar till det här projektet.

Så på klassiskt feministiskt manér vill de att killarna skall ändra sig för att passa den feministiska kartan.

Jag tycker dock avslutningen på debattinlägget i SvD väldigt talande ger en mycket exakt illustration av min poäng med ”Om” (min kursivering):

Chimamanda Ngozi Adichie ber oss att börja drömma om och planera för en annan värld. En rättvisare värld med lyckligare män och lyckligare kvinnor som är sannare mot sig själva. För att göra det menar hon att vi måste uppfostra våra döttrar annorlunda. Och vi måste också uppfostra våra söner annorlunda. Vi tror och hoppas på en sådan värld. För vi tror att om alla vore feminister, så skulle världen vara mer rättvis.

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.