Kvinnomaktsutredningen – En normkritisk läsning, del 1
avatar

Jag hittade några intressanta formuleringar, bland annat om kvinnors företagande på 1700-talet och 1800-talet, i en statlig utredning från 1997, Mot halva makten – elva historiska essäer om kvinnors strategier och mäns motstånd. Bara titeln ger en indikation om vad det är som läsaren skall förstå: kvinnor har fått kämpa för att få del av makten, och männen har kämpat emot. Detta synsätt kan vi tryggt betrakta som en norm.

Det är ju på modet att läsa normkritiskt, så jag tänkte göra det. Eftersom Dolf har hudflängt mig för att jag publicerar för lite, tänkte jag också huvudsakligen identifiera några frågor som väcktes, åtminstone hos mig, vid läsningen av materialet. Temat kan sägas vara misstanken att författarna utgått ifrån ovanstående norm, och i många fall inte ens prövat tanken att kvinnor själva skulle ha kunnat ha något att tjäna på att motarbeta förändringar.

Hur fakta tolkas och spetsas till kan man se exempel på redan i den första uppsatsen, ”Ekonomisk makt och ekonomiskt ansvar – två skilda storheter”, sid 4:

Förbud att försörja sig och sina barn?

År 1900 utfärdades en ny arbetsskyddslag. En paragraf i lagen avsåg nyblivna mödrar.

Med arbete i industriellt yrke må kvinna, som fött barn, icke sysselsättas under de fyra första veckorna efter barnsbörden, därest icke med läkarintyg styrkes, att hon tidigare kan utan men börja arbetet.

Fabriksanställda kvinnor förbjöds alltså att arbeta under fyra veckor efter en förlossning. Lagparagrafen var tillkommen med hänsyn till kvinnans och barnets behov av vila, och särskilt för att modern skulle kunna amma barnet.

Men någon ekonomisk ersättning skulle inte utgå under den tvångsmässiga ledigheten, som istället blev ett slag mot kvinnans och barnets försörjning.

(Här tvingas jag lägga ut lite bakgrund som jag senare kan återkomma till i min ’normkritiska läsning’. Det blir därför inga fler axplock ur essäsamligen i detta inlägg. Jag räknar med att återkomma till den i senare inlägg).

Notera formuleringarna: ”förbud att försörja sig”, ”tvångsmässig ledighet”. Att lagen tillkom för att skydda nyblivna mammor och deras barn nämns i förbigående, men ges ingen vikt. I följande text noterar man att ”kvinnor [hade] varken rösträtt eller representationsrätt i riksdagen.” Hur kom sådana här frågor upp alls, frågar man sig? Var det så att kvinnor ursprungligen var fria och lyckliga arbetare i industrin, och männen började stifta lagar, under täckmanteln av omtänksamhet, som egentligen syftade till att driva bort kvinnor från arbetsmarknaden?

Notera även en liten formuleringsdetalj i lagtexten: ”icke sysselsättas under de fyra första veckorna.” Min tolkning är att kvinnan här ses som den som utnyttjas, vilket lagen försöker begränsa.

Jag berörde denna period tidigare i mitt inlägg Det omhuldade skyddet och tävlingen i lidande. Min källa då var avhandlingen Den svenska arbetar­klassen och reform­ismens genom­brott inom SAP före 1914 (Hentilä 1979). Avhandlingen beskriver den enorma omdaning av ekonomin och arbets­marknaden som skedde under denna tid. Jag citerade: ”I 1864 års lag avskaffades alla de tidigare nämnda restriktionerna. Kvinnorna tillerkändes i princip samma rättigheter att delta i näringslivet.” Om man läser denna avhandling parallellt med kvinnomakts­utredningen kan man få känslan att medan Hentilä beskriver de stora ekonomiska och politiska omvälvningarna, och endast emellanåt nämner kvinnors roll, gör kvinnomakts­utredningen tvärtom, och beskriver samma period som om det i princip handlade om att kvinnor antingen skulle skyddas eller förtryckas, med de makro­ekonomiska förut­sättningarna som ett slags kuliss, som bara delvis hade någon inverkan på ’maktkampen’.

Hentilä säger (sid 23) att hans arbete ”dikterats av strävan att finna den ’sociala basen’ för reformismens genombrott.” I detta syfte målar han upp en detaljerad bild av hur industrialiseringens framväxt förändrade både det sociala och det politiska landskapet: speciellt arbetarrörelsens utveckling som en konsekvens av konflikten mellan arbetaren som ’handelsvara’ och som agent i kampen för arbetares levnadsvillkor, samt det framväxande förhållandet till Välfärdsstaten. Det verkar rimligt att försöka förstå denna dynamik till fullo för att kunna sätta in kvinnors motsvarande kamp i sitt rätta sammanhang. Kvinnorna levde inte i ett vakuum, utan var ofta ekonomiskt beroende av en man för försörjning, samtidigt som mannen var skyldig enligt lag att ansvara för denna försörjning. Slutligen kritiserar Hentilä begreppet arbetararistokrati som främst empiriskt väldigt svagt underbyggt. Idén om en arbetararistokrati – dvs. en särskilt gynnad del av arbetarna som motarbetar förändringar i socialistisk riktning – känns besläktad med den feministiska idén om patriarkatet som på motsvarande sätt motarbetar jämställdheten för att få behålla sina egna privilegier. Jag tycker därför att Hentiläs analys känns synnerligen relevant:

Min undersökning är framför allt en tolkning, som strävar till att peka på stora samband och beroendeförhållanden, bedöma existerande fakta och forskning på ett kritiskt sätt och utveckla en historisk metodik för att tolka reformismens genombrott. Den historiska forskningen i Sverige rörande den svenska arbetarrörelsens historia befinner sig på ett sådant stadium att tiden är mogen för dylika omvärderingar. [Hentilä sid 36]

Låt oss så formulera en provisorisk hypotes som vi låter färga vårt läsande:

I ett samhälle stadd i snabb förändring, kommer många familjeförsörjare (män) finna sin situation hotad. De personer (kvinnor) som står i beroendeställning till dessa män kommer sannolikt att verka, så gott de kan, för att hotet inte skall slå igenom och drabba dem personligen. Om (andra) kvinnors önskan att öka sina möjligheter, ökar hotet mot deras egen försörjare, kommer de troligen agera i egenintresse, snarare än att altruistiskt stötta Kvinnokampen. De män som verkar för att försvara sin egen ekonomiska ställning, gör det därmed troligen med sina hustrurs goda minne.

Kan vi finna stöd för det? Tja, i Historisk Tidskrift: Finansiell verksamhet som ett socialt projekt (Liselotte Eriksson 2008), kan man läsa:

De reformer som under 1800-talet riktades mot kvinnor rörde främst de ogiftas förhållanden. År 1858 kunde ogifta kvinnor bli myndiga vid 25 års ålder efter ansökan i domstol, och 1863 blev de automatiskt myndiga. Detta tillsammans med att yrken öppnades för ogifta kvinnor under 1850-1860-talen var förändringar som tillkom för att många borgerliga ogifta kvinnor stod utan försörjning. De ogifta kvinnornas civilrättsliga status höjdes allt mer, i kontrast till de gifta kvinnornas, vilket var en av anledningarna till tillkomsten av den första föreningen för kvinnors rättigheter i Sverige, Föreningen för gift qvinnas eganderätt (GKÄ) 1873.

Lite statistik hittade jag i artikeln Om qvinnan och arbetslönen av signaturen ”Bessie”, i Tidskrift för hemmet 1860:4 – en av de första tidskrifterna som riktade sig mot kvinnor (i synnerhet gifta kvinnor):

ogifta-qvinnor-1851-55-0
ogifta-qvinnor-1851-55-1

Artikeln visar att det fanns nästan 700 000 änkor och ogifta kvinnor över 15 år som försörjde sig på eget arbete. Den stora omvälvningen hade inte bara tvingat många män att bli ’egendomslösa’ och osäkra familje­försörjare, utan också tvingat ut många ogifta kvinnor i arbete. Artikeln noterar också att deras löner fördubblats under senaste decenniet, då efterfrågan på arbetskraft ökat kraftigt.

Vi ser här alltså ett antal krafter som drar åt olika håll. Det som sågs som ’idealet’ – Det Lyckliga Äktenskapet – var när mannen fick (och kunde!) vara familje­försörjare, och kvinnan kunde ägna sig åt att sprida kärlek och glädje omkring sig. Industrin, å andra sidan, behövde så många i arbete som möjligt, och den stora konkurrensen och föränderliga arbets­marknaden gjorde att många män inte nådde upp till detta ideal; samma krafter tvingade många kvinnor ut i arbete, vare sig de ville eller inte. Som reaktion mot de ofta tuffa arbets­förhållandena utvecklades skyddande lagar inte minst för kvinnor och barn. Staten gick i ökande grad in som garant både för kvinnors frihet att göra karriär och kvinnors rätt att slippa bli utnyttjade.

Liselotte Eriksson skriver mer om pionjärerna i GKÄ i ”Män, myter och socialt engagemang”: Livförsäkringsmän och gifta kvinnors äganderätt, i slutet av 1800-talet. Lite överraskande var dessa män, men det kan möjligen ha att göra med att endast män kunde sitta i riksdagen. Möjligen var inkörs­porten för dessa mäns engagemang i frågan just det speciella problem som uppstod när en man tecknade en livförsäkring med sin hustru som förmånstagare – hustrun var ju inte myndig och hade inte äganderätt! Nu blev det aldrig något problem i praktiken, eftersom man i alla förekommande fall dömde till kvinnans förmån i alla fall, och lagen anpassades så småningom. Dock drev flera inflytelserika män frågorna vidare utifrån vad som möjligen var en principiell och social övertygelse.

Det framstår som att livför­säkrings­männen i riksdagen snarare gick kvinno­rörelsens ärenden än livför­säkrings­rörelsens. De framförde exempelvis aldrig livför­säkrings­rörelsens finansiella intresse av att definiera ägande­rätten och förändra skuld­reglerna i giftermåls­balken. Tydligast illustreras detta av att livförsäkringsmännen inte pläderade för ett tillägg i giftermåls­balken om hur livför­säkringar skulle hanteras mellan makar, något som hade krävts även om särägande och enskild förvaltning hade vunnit stöd i riksdagen.

Riksdagsmännen i GKÄ lade fram ett antal motioner, men med endast begränsad framgång, och de kvinnliga medlemmarna tappade så småningom tålamodet, och GKÄ gick sedermera upp i Fredrika Bremerförbundet, där man bland annat såg med oblida ögon på manlig representation i styrelsen.

Jag kan förvånas över Erikssons fascination över vad som skulle kunna vara dessa mäns drivkraft. Samtidigt är jag barnsligt tacksam för att någon kvinnlig forskare ställt sig frågan om en man möjligen skulle kunna drivas av annat än egenintresse eller kvinnohat. Själv tycker jag att deras beteende är helt rationellt. Dessa män är pionjärer i en framväxande marknadsekonomi, och de har, genom sin erfarenhet, identifierat strukturella (!) problem som tarvar en lösning. Minns att män är enkelspåriga. En riktig man har i detta läge endast en hedersam väg att gå: att åtminstone försöka påverka sitt samhälle i den riktning man anser att det behöver gå.

Den första ordföranden i det som alltså var Sveriges första kvinnosaksorganisation, var Generaldirektör Gustaf Fridolf Almquist, riksdagsman i första kammaren, styrelseledamot i Skandia, halvbror till Carl Jonas Love Almquist, och morfar till Dag Hammarskjöld. En annan medlem i GKÄ var Emil Key, pappa till den legendariska feministen Ellen Key. Man hittar där även Julius Oscar Mörner, son till stadsrådet Adolf Göran, i sin tur son till greve och hovmarskalk Carl Gabriel.

Man skulle kunna säga att Patriarkatet var väl representerat i den första kvinnosaksorganisationen.

Notera att inget av detta står på GKÄ’s wikipediasida. Den som känner sig hågad kan gå in och komplettera.

Kommentarer

Kvinnomaktsutredningen – En normkritisk läsning, del 1 — 24 kommentarer

  1. Pingback: Feministsekten igen del 1 | WTF?

  2. Tjoho, detta är SA mycket intressantare att läsa om än ”valdtäkter” hit och dit. Bravo Ulf. Ser fram emot kommande inlägg.

  3. Intressant.
    ”Möjligen var inkörs­porten för dessa mäns engagemang i frågan just det speciella problem som uppstod när en man tecknade en livförsäkring med sin hustru som förmånstagare – hustrun var ju inte myndig och hade inte äganderätt!”

    Det är förmodligen. som du skriver, rationella skäl som ligger bakom ett antal reformer som till slut ger kvinnor rösträtt i andrakammarvalet. Vad det gäller män så är införandet av allmän värnplikt 1901 en faktor, och det är rationella skäl bakom att män fick allmän och lika rösträtt till andrakammarval ett knappt decennium senare. Vad det gäller kommunalvalen (och indirekt till första kammaren) så växte antalet man som fick röster i den 40-gradiga skalan upp till bortåt 60% vid förra sekelskiftet. May I stand corrected men i kommunalvalen levde rösträtten i förhållande till inkomst fanns kvar efter allmänna och lika röster för män till andrakammaren.
    Kommer nån ihåg Sofia Arkelsten, som häcklades i tidningarna för att hon hävdade att moderaterna införde allmän rösträtt? Hon hade inte så fel som journalisterna vill ha det till. Statsminister Arvid Lindman gjorde flera försök att reformera valsystemet, just med värnplikten som motiv. Sedan verkar det ha hänt en del i mitten på 1860-talet, vilket Ulf T tar upp.
    Vilket jag gissar har en del att göra med att representationsriksdagen infördes 1866 (innan dess var det ståndsriksdag)

  4. Helt off topic:
    Är det bara jag som skrockar glatt åt ironin varje gång jag passerar en reklam med volvos nya postrer girl robyn? Robyn som i samma veva stöder ett parti som inte vill ha biltrafik?

  5. @Magnus:

    Jag rekommenderar läsning av Liselotte Erikssons ”Män, myter och socialt engagemang”. Hon fördjupar sig i orsakerna bakom männens agerande och går även igenom flera av de motioner de lade i första och andra kammaren, tillsammans med referat av debatten. Bland annat betonas männens ansvar att sörja för kvinnors trygghet.

    När arbetande kvinnor gifte sig fick de även i regel lämna sin anställning och stod utan egen inkomst. Det borgerliga familjeförsörjaridealet som uppkom i industrialiseringens tidevarv, accentuerade änkans svårigheter att försörja sig på grund av att hon under åren som gift hade haft en obefintlig eller svag anknytning till arbetsmarknaden.

    Den propaganda för livförsäkringen som spreds grundade sig just på dessa förhållanden mellan män och kvinnor i äktenskapet, livförsäkringsrörelsen argumenterade för att familjeförsörjaren även efter sin död var förpliktigad att säkra sin familjs försörjning.

    Det som framträder är alltså att dessa män tog sitt ansvar att representera de svaga i samhället på visst allvar. Läser man biografin om Almquist framkommer att han var drivande i många sociala frågor – ”Han var i allt människovännen. Hjälpsamhet var hans glädje.”

    En annan intressant sak som framkommer i Erikssons artikel är hur livförsäkringsbolagen identifierade kvinnorna som viktiga marknadsföringsobjekt. Det var alltså inte för att de var kunderna – de var i förkrossande majoritet förmånstagarna, men det var mannen som behövde teckna och betala för försäkringen. Redan här tycker man sig ana att kvinnan låg bakom flera investeringsbeslut i familjen …

    Man såg således inte kvinnor som en särskilt gynnsam grupp att försäkra. Mellan åren 1900-1920 ökade andelen livförsäkrade kvinnor något, men ökningen skedde främst bland de ogifta kvinnorna. De gifta kvinnornas roll som mottagare av livförsäkringsbrevet var desto viktigare. Denna relation var grundläggande för livförsäkringsrörelsen, då livförsäkringens idé framställdes genom kvinnors behov av försörjning i änkeståndet. Trots detta började Thule, i motsats till tidigare bolag, att se kvinnor som en potentiellt viktig målgrupp.

    Thule som startades 1873, använde kvinnliga agenter, utarbetade prospekt riktade särskilt mot kvinnor och anställde Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström som försäkringsläkare för att locka kvinnliga kunder. Kvinnliga agenter rekryterades bl.a. från kvinnorörelsen där Sven Palmes fru Hanna och andra kvinnor kopplade till försäkringsrörelsen var verksamma. Thule utmanade således kvinnors roll som endast passiva mottagare i livförsäkringstransaktionen, en roll som livförsäkringsrörelsen gynnades av.

    Att gifta kvinnor inte hade äganderätt innebar således inte ett problem för själva försäljningen av livförsäkringar, snarare tvärt om.

  6. Man ska ha klart för sig att ”industri” betyder helt andra saker nu än då. Ska vi se dåtidens arbetsförhållanden idag får vi bege oss till Indien och fjärran östen. Samtidigt var risken att dö i komplikationer i samband med graviditet och förlossning 2,5 promille, att jämföra med dagens 0,05 promille (ca 5 om året i Sverige). Barnadödligheten före 5 års ålder var 150/1000 barn. En ganska påtaglig risk. Kanske var en sådan lag ett sätt att åtgärda några av dessa problem. Just efter förlossningen är mor och barn som mest sårbara.

    Man kan vrida allt till förtryck och döma med historiens facit om man vill, men det är föga seriöst.

  7. @Ulf T:

    Jo, industrialiseringen låter som en starkt bidragande orsak. I bondesamhället (det är först på 1920-talet som fler svenskar försörjer sig utanför jordbruket än i) har ju åtminstone självägande bönder egendom som har ett värde – marken. Det försvinner i och med industrialseringen. Samtidigt så är industraliseringen ett resultat av effektivare födoämnesprodution. Tänk skifte, växelbruk, bättre plogar, upfinningar som skälvbindaren (hästdragen föregångare till främre delen av en modern skördetröska, alltså skärbord och kärv-knytare), tröskverket (bakre delen av tröskan). Tittar man 200 år bakåt i tiden är produktionsökningen inom jordbruket helt sjuk. Och mat är Maslows behovstrappa steg 1… Men, industrialiseringen innebär också att färre människor (bönder) äger en värdefull resurs (mark).

  8. @Magnus:

    Ja, och i bondesamhället ingick ju att det gifta paret tillsammans tog hand om gården. Man säkrade alltså genom äktenskapet full sysselsättning för båda parter. Industrialismens ’egendomslösa’ arbetare hade inte alls samma möjlighet, så en anpassning av försörjningsdynamiken var helt nödvändig.

  9. Anders.

    Jag har aldrig gillat Carl Larsson bonde-romantiken som man alltsom oftast springer på i olika sammanhang.
    Även en del antifeminister har en tendens att hävda att det var bättre i det gamla bondesamhället där mor var hemma hos barnen och far arbetade på åkern. Riktigt så sörgårdsmysig var det inte, barnen passades av sina äldre syskon och mor och far slet hund och dog i förtid, med dagens mått mätt.
    Min tremänning har släktforskat och har en sajt på nätet om min farfars släkt – det var för övrigt där jag fick reda på att jag är släkt med Gudrun Schyman – och om man läser om min farfars generation så har de haft ett hårt liv. Min farfar föddes 1887, en av 10 syskon. Och då är han barn till självägande bönder, han själv var grisfarmare och sålde verksamheten ungefär 1950 och levde ytterligare drygt 20 år på de pengarna. Det var ingen fattig man, han köpte bil på 1920-talet. Men även i en relativt välbärgad familj dog 4 av 10 syskon innan de själva blivit föräldrar. Enligt kyrkoböckerna dog två småbarn samtidigt i difteri, en flicka i epilepsi och en tonåring i en kranolycka i Göteborgs hamn. Och då pratar vi slutet av 1800-talet – 1915. Syskonen blev föräldralösa tidigt, de yngsta var fortfarande tonåringar. Människor blev 70, i några fall uppåt 85, men de flesta dog i sjukdomar som idag är ganska triviala, eller i olyckor. Min farfar dog för övrigt stilenligt 1970 i sviterna av en mopedolycka (hjälm?? 1969?? Eeehh..)

    Sen har jag personligen sett jordbruk, mjölkproduktion, på nära håll eftersom jag var sambo med en tjej på 80-talet, vars föräldrar hade en mjölkgård med 60-70 djur. Med dagens mått mätt en fjuttgård. Hennes föräldrar, notera pluralformen, jobbade hårt. Och det var inte människor som var uppvuxna med jordbruk, de var jurister som i nån slags gröna vågen-yra köpte en mjölkgård 1960. Jag har sett min potentiella svärmor iklädd overall laga utdygningen, mjölka med maskin och köra in ensilagebalar med traktor. Intressant nog var föräldrarna aktiva moderater, i ett centerpartistiskt hav. De hade en mycket tydlig syn på familjen som en sammanhållen ekonomisk enhet. Konservativt kanske man kan tycka om man inte arbetat under de villkoern, men ur deras perspektiv förmodligen nödvändig.

    Dagens mjölkfabriker har 1000 djur, automatiserad utfordring och mjölkning, lösdrift, och 2-3 personer kan sköta den.

    Nåväl, med dessa anekdoter ville jag egentligen säga att livet på landet hårt, för 200 år sedan en fråga om överlevnad ett år i taget, och att industrialisering och mekanisering har på det stora hela ökat livskvaliteten för de flesta människorna. I perspektivet 100 år (farfar) har det hänt massor, i perspektivet 30 år (exet) har det också hänt en del. Givetvis kommer det att påverka synen på samhället i stort.

  10. Angående feministiska historiemyter så minns jag en akademisk tillställning för historiker om Sveriges första riksdagskvinna Kerstin Hesselgren. Publiken bestod mestadels av kvinnor, men även jag och några män hade dykt upp. Hesselgren är ju trots allt en viktig gestalt i Sveriges historia. Givetvis spårade tillställningen ur i allmänt snyftande om kvinnornas tragiska liv i historien parat mer ett gränslöst kollektivt självförhärligande. Om Hesselgren som ensam kvinna i Riksdagen hävdades att hon drev igenom flera lagar trots männens aktiva motstånd. Jag bad om ordet och påpekade att berättelsen är orimlig. Om Hesselgren som ensam kvinna i Riksdagen lyckades driva igenom lagar, så måste åtminstone hälften av männen ha stött henne.
    Min invändning kom tydligen som en total överraskning för både talare och publik. Visserligen fick jag aldrig något egentligt svar på min fråga, men jag tyckte mig märka att en del kvinnliga proffshistoriker faktiskt öppnade ögonen och begrep det pinsamma i feministisk historieskrivning.

  11. @Rick:

    Där fick Du verkligen in en fullträff Rick !
    Det feministiska narrativet är ju inte alltid så logisk som sagt .

    I medier möts vi bl.a av feministiska berättelser om kvinnors kamp för rösträtt . Trots det manliga kollektivets påstådda motstånd p.g.a rädsla att förlora sina privilegier , drev kvinnorna igenom reformen sägs det.
    Detta lider ju av samma logiska hälta .

    Naturligtvis hade kvinnors engagemang stor betydelse , men att låtsas att regering och riksdag ( bestående av bara män) inte var för detta är ju befängt .

    Tre år efter männen fått sin , om än begränsade rösträtt , lade liberala regeringen Karl Staaff 1912 en proposition om allmän rösträtt . Den gick igenom i 2:a kammaren men röstades ner i 1:a kammaren .
    På liknande sätt 1917 .

    Det var den Ryska revolutionen och förspelet till Finska inbördeskriget som slutligen fick den konservativa 1:a kammaren att ändra ståndpunkt p.g.a rädsla för att liknande strömmar skulle få fotfäste i Sverige .

  12. Här ett utdrag från Tidskrift för hemmet 1878:6, tillägg 1:

    De största affärer bedrifvas av bolag eller kompanjoner, enligt olika stadgar, ingenstädes dock utan att vara grundade på likställighet. Endast i äktenskapsbolaget säger man att af de två uppstår ett tredje, familjen – bolagsfirman, hvilken måste representeras av en och denna skulle af både lag och moral bestämmas att vara mannen. Men huru kunna då andra affärer gå utan denna förut bestämda maktfördelning? Det är sannt, äktenskapet är något annat än ett bolag, men just de punkter hvari det skiljer sig derifrån, borde göra likställigheten lättare, icke svårare.

    Men makans och modrens ställning har relativt försämrats; för hvarje steg framåt och uppåt som den ogifta qvinnan tagit, har den gifta qvinnan stannat allt längre tillbaka. Må man dock besinna hvad det innebär att ställa modren så, att hon i frihet och sjelfbestämmingsrätt står efter sin egen dotter! Vår tid är en praktisk tid, och den reder sig illa som i kampen för tillvaron, i den allas strid med alla, hvari ingen undgår att blifva indragen, endast har ideella och andliga vapen till sitt förfogande. Den som i våra dagar är så rättslös, så ekonomiskt vanmäktig som den gifta qvinnan, hvilken anses minderårig då det gäller hennes egendom, men myndig blott då det är fråga om hennes felsteg, den kan icke fylla sin kallelse, verka sin lifsgerning så som sig bör, som vår tid framför andra behöfver och fordrar det. [af L. N.]

    Året innan står det i en artikel i samma tidskrift, att en motionär i riksdagen hade mer långtgående förslag: add änkan skulle få rätt till en tredjedel av mannens kvarlevnad, utan motsvarande rätt för mannen.

    Nu har emellertid den ofvannämnde motionären gått ännu längre och begärt vissa företräden för hustrun – ett i vår tanke olyckligt missgrepp, som torde komma mången att upprepa det gamla ordet: ”Gud bevare oss för våra vänner!” Der man söker likställighet, blir ett företräde lika förnärmande som ett underordnande, och fullt ut så orättvist.

  13. @Göran i Gamleby:

    Jag satt just och funderade på vilka bevekelsegrunder riksdagen fattade beslut om kvinnlig rösträtt till andra kammaren, men det du säger är en tänkbar förklaring.

    Första kammaren satt ju på indirekt val, där landsting- och kommuner tillsatte ledamöterna. I de valen var rösterna proportionella mot inkomster MEN där hade kvinnor som klarade inkomstspärren indirekt rösträtt redan på 1800-talet.
    Första kammaren fanns till 1971 eller nåt sånt.

  14. Detta var det bästa och mest intressanta jag läst på länge!
    Även kommentarerna.
    Tack för det!

  15. @Magnus:

    Helt riktigt Magnus ,första kammaren tillsattes ju via landsting och kommunalval med graderade röster . Översta skiktet kunde ha upp till 40 röster .
    Även kvinnor med förmögenhet hade rösträtt men deras andel var relativt låg .

    Intressant är ju att rädslan för socialismen , som ju gjorde sig påmind i Ryssland och Finland 1917-1918 , skakade Sverige i dess grundvalar .
    Jmfr med den inverkan Putins agerande i dag har haft globalt !

    Riksdagen beslöt sig m.a.o för att satsa på en fullt utvecklad demokrati som en sköld mot ”röda faran”. På detta sättet blev ju kvinnliga rösträtten ett viktigt instrument att hålla revolutionära strömningar stången .

    En analys man kan göra är att dagens feminism till stora delar använder samma revolutinära retorik ; ”kapitalet” och ”proletariatet” motsvaras av ”patriarkatet” resp. ”kvinnor” ,(inkl.invandrare och HBQT -personer) .
    ”Klasskampen” får bli ”könsmaktsordningen”.

    Man kan kanske fundera lite över att kvinnornas röster bidrog till att hålla Sverige öppet och demokratiskt medan man i dag använder socialistisk retorik .

    Ett strålande exempel på detta är miljöpartiets partiprogram som gällde fram till början av 2013.
    Där sägs bl.a att :”Kvinnor saknar grundläggande mänskliga rättigheter .” och mycket annat liknande goja rent ut sagt.

    Mp tillåter inte i dag att man läser detta utan det är spärrat via hemsidan.

  16. Som exempel på hur man ändå tog stor hänsyn till kvinnor förr i tiden kan man ta fenomenet att ”konservera änkan”. När prosten, den indelte soldaten, hantverkaren dött, så skulle egentligen kvinnan ut, men den unge aspiranten för en post som var villig att gifta sig med änkan fick företräde till posten.
    http://www.historiesajten.se/handelser2.asp?id=60

  17. Jag håller också på att läsa igenom Ellen Keys Kvinnopsykologi och kvinnologik – En studie och ett försvar. Minns att hennes pappa var med i GKÄ.

    Hon är tydligt vad vi idag skulle kalla särartsfeminist:

    Däraf följer att, ur de för man och kvinna lika lifsfunktionerna, ett till en viss grad likartadt själslif hos båda har utvecklats, men att dock en djup differentiering blir resultatet af att vissa djupt ingripande lifsfunktioner äro olikartade. Det är denna synpunkt, som för mig sedan årtionden tillbaka varit den afgörande för uppfattningen af kvinnofrågan.

    För evolutionsteorin däremot är man som kvinna i främsta rummet könsvarelse, hvilket således för ingendera kan betyda någon öfver- eller underordning – annat än i förhållande till af oss okända, öfvermänskliga väsen, men alldeles icke i förhållande till varandra. Man och kvinna utveckla båda sin andliga varelse utaf och samman med sin fysiska; sålunda är det aldrig från könsvarelse till andlig varelse, man eller kvinna stiger, utan alltid som könsvarelse, ty könets bestämning följer man som kvinna från deras mest omedvetna instinktlif upp till de högsta andliga rymder.

    Senare kommer följande reflektion:

    Det har visat mig att kvinnosaken, för trettio år sedan endast den andliga öfverklassens sak, nu hunnit bli äfven den andliga underklassens: att samma slags personer, hvilka för trettio år sedan skulle varit kvinnosakens blinda fiender, nu äro dess lika blinda anhängare!

    Hon bjuder även på följande profetia:

    Det är till och med vissare att framtiden skall kunna frambringa många medelgoda kvinnliga författare, konstnärer, historieskrifvare och vetenskapliga forskare, många känsligt förfinade män, än att den skall frambringa oändligt stora känslor och idéer. Ty kulturens makt att harmonisera medför äfven makten att nivellera.

  18. @Göran i Gamleby:

    ”Tre år efter männen fått sin , om än begränsade rösträtt , lade liberala regeringen Karl Staaff 1912 en proposition om allmän rösträtt . Den gick igenom i 2:a kammaren men röstades ner i 1:a kammaren . På liknande sätt 1917 .”

    Det stämmer. Mig veterligen skedde dock veto från första kammaren ännu fler gånger och ännu tidigare än 1912. Det man måste komma ihåg är vad som orsakade vad (orsak-verkan).

    1) Man gav myndiga män som hade gjort värnplikten rösträtt till andra kammaren 1909 (grundlagsändring, krävde två beslut så träder i kraft först 1911) vilket givetvis i hög grad berodde på det annalkande och högst väntade världskriget.

    2) På grund av rösträtten till andra kammaren så fick partier som socialdemokraterna och liberalerna mer makt, samma även för socialisterna (v) men eftersom de var revolutionära så deltog de inte i samarbeten och kompromisser på samma sätt

    3) Som jag förstått det så var både socialdemokraterna och liberalerna positiva till kvinnlig försträtt runt 1907 medan kungen och de konservativa var mot sådana förslag. Kungahögern var populär hos de rika och de högutbildade. Rösträtten till första kammaren var inkomstbaserad på 40-gradig skala, att byta ut de ”kvinnofientliga” i första kammaren gick långsamt.

    4) ”Bondetåget” 1914 mot liberala regeringen Staaff i protest mot att Sverige inte satsar på försvar, kungen ansluter sig till protesterna och orsakar konstitutionell kris, arbetare och liberaler motdemonstrerar senare i ”Arbetartåget”

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Bondet%C3%A5get

    5) Första världskriget bryter ut 1914 och pågår till 1918, Under kriget så instiftas ”borgfred” mellan riksdagspartierna och en icke-parlamentarisk ”kungaministär” tar över under statsminister Hammarskjöld som i folkmun kallas ”Hungersköld” pga ransoneringen han inför. Hans borggårdsregering är partipolitiskt obunden men i praktiken på samma sida som kungahögern i första kammaren.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Hjalmar_Hammarskj%C3%B6ld

    ”Det var den Ryska revolutionen och förspelet till Finska inbördeskriget som slutligen fick den konservativa 1:a kammaren att ändra ståndpunkt p.g.a rädsla för att liknande strömmar skulle få fotfäste i Sverige .”

    6) Exakt, men det är först efter första världskrigshotet när borgfreden mellan partierna är slut som vi överhuvudtaget kan ha en debatt i den frågan. Och bevisligen blir den debatten kort. Hammarskjöld avgår som statsminister 30 Mars 1917 och efterträds av en högerregering under Carl Swartz

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Regeringen_Hammarskj%C3%B6ld

    7) Även Carl Swartz höger-regering styr alltså som icke-parlamentarisk ministär tillsatt av kungen pga kriget. Hans styre blir kort, kungaministären upplöses i november 1917 och Sverige kan hålla riksdagsval igen. Så sker och socialdemokraterna och liberalerna vinner valet.

    8) Sossarna blir det största partiet men pga svårigheter för dem att samarbeta med kungahögern så får liberalerna statsministerposten under Nils Edén. Andra kammaren domineras av socialdemokrater och liberaler, högern i första kammaren oroas över effekterna av att så många ”obildade bönder” tar makten i Sverige.

    9) 1917 röstar andra kammaren igenom lika och allmän rösträtt för alla – män som kvinnor – första kammaren lägger veto med motiveringen att man vill se effekterna av att ”obildade bönder” i andra kammaren har makten. Jag vill även poängtera att flera högerkvinnor är helt mot att arbetarkvinnor skall få rösträtt. Jag är ingen expert men jag kan tänka mig att första kammarens resonemang hade mycket stora likheter med Virtanens i Aftonbladet.

    http://genusdebatten.se/ar-detta-var-media-vill-kvaliteten-skall-ligga-i-mansfragor/

    10) Missnöjet med veton från första kammaren blir massivt. I slutet på 1917 kommer rapporterna om revolution och inbördeskrig i Finland och Ryssland. Revolutionshotet är värre än hotet att ge makt till ”bönder” så liberalerna och sossarna i andra kammaren lyckas tvinga igenom lagändring i FÖRSTA kammaren. Den 40-gradiga rösträttsskalan slopas och ännu ett förslag på lika rösträtt för alla – inklusive kvinnor röstas igenom av andra kammaren.

    11) Nu hotas ledamöter i första kammaren av att bytas ut. Rösträttsreformen går igenom utan veto och i slutet på 1918 början på 1919 träder beslutet i laga kraft. Pga grundlagsändring tar det till 1921 innan rösträtten får användas första gången.

    12) Det finns dock en invändning, endast kvinnornas rösträtt är nu allmän för de män som inte gjort värnplikten får fortfarande inte rösträtt. Detta ändras 1923-1924 då även de män som inte gjort värnplikten ”kommer ikapp”

  19. Bra sammanställning om rösträtten Erik.
    Tummen upp för hela diskussionen – mer sånt!

  20. Det kan vara skäl att påpeka att män och kvinnor fick lika rösträtt i Finland 1905 i samband med den för tiden ofattbart moderna lantdagsordningen, dvs. en grundlag. essutom – och det här glöms ofta bort – blev män och kvinnor lika valbara, ds. de kunde ställa upp i val. En anledning till denna reformiver var onekligen att visa nationell enighet mot Rysslands allt hårdare tryck. Tyvärr hjälpte inte detta, för ett inbördeskrig bröt ut i januari 1918. Efteråt har dock den förlorande röda sidan erkänt att det var fel att göra uppror mot det helt legitima styret. De vita har däremot fått leva med samvetsförebråelser för att ha helt åsidosatt rättstatens grundläggade principer under och strax efter kriget.

  21. @Rick:

    Enl. uppgift avrättades uppemot 20 000 från den röda sidan för landsförräderi .
    99 % var förmodligen män .
    Detta har varit ett svårt trauma för Finland ända in i modern tid .

  22. Haha, det här inlägget tycks vara en vattendelare, om man tittar på betygssättningen – antingen topp- eller bottenbetyg. Wink

    Sin vana trogen vill våra kritiker inte konkretisera i kommentarsfältet vad som är så dåligt. Synd – vettiga kommentarer är alltid välkomna.

  23. Lag förslag 4:

    Efter Christer Fuglesang var uppe i rymden fick han skrivas in historieböckerna som förste svenske ute i rymden!

    Detta bör skrivas om då vi menar på att Gudrun långt innan dess hade utomjordisk kontakt!

    Besök Fiff – Feministiskt Initiativ Flummiga Funderingar! på Facebook!!!!

    https://www.facebook.com/pages/Fiff/288693041308271