God Jul allihop! Julhelgens mest absurda nyhet kommer i en visserligen gammal – men ändå aktuell – artikel från Australien där en Tomteskola tillhörande det amerikanska rekryteringsföretaget Westaff redan 2007 avrådde blivande tomtar att yttra den välkända frasen:
Ho Ho Ho!
Jag önskade verkligen att det fanns en rationell orsak för detta. Men tyvärr så skedde det av just den korkade orsak man kunde tro när man hörde nyheten. Utbildare på skolan påstod att frasen inte längre var politiskt korrekt utan kunde vara kränkande för – you guessed it – kvinnor och barn. The Denver Post skrev:
The Daily Telegraph reports that Westaff – which supplies hundreds of Santas across Australia – is telling trainees that the signature catchphrase could frighten children and be derogatory to women.
They suggest ”ha-ha-ha,” instead
Hur resonerade då Westaffs Tomteutbildning? Jo, som man kunde gissa menade de att Ho kan uppfattas som ”Hoe” vilket är modern urban slang för ”w_ore” alltså prostituerad. Men vänta, det stannar inte där! ”Hoe” har även hos ungdomar hunnit bli modern slang för ”slut” vilket betyder promiskuös kvinna.
One would-be Father Christmas said he was told that the traditional expression was too close to the American slang for prostitute.
Här blir det lite si och så med konsekvensen för hur resonerar egentligen de personer som protesterar mot slut-shaming med slut walks för att hoe som hos ungdomar även betyder slut skulle vara kränkande för kvinnor nu igen? Även om man tar det idiotiska argumentet på allvar så får man samma problem med konsekvensen som jag tog upp i mitt första svar till Åsa Erlandson. Om man menar att kvinnor skall få vara friare i sin sexualitet – vilket jag håller med om – så kan man inte samtidigt hänvisa till hur kvinnor skall kränkas av ord som betyder promiskuös kvinna. Då styrks ju tvärtom idén att promiskuös kvinna är något dåligt.
Ovanstående är dock överkurs då de flesta människor inte godtog det första argumentet. Såväl företaget Westaff som flera shoppingcenter hamnade i ”damage-control-mode”. Saken är dock att de ansvariga inte på något sätt förnekade de händelser som de kritiserades för. De lät istället tränade PR-folk väva berättelser om att det här visserligen hände men inte alls av de orsaker folk tror.
Här är hur företagen resonerade.
Westaff attackerades i pressen för att ha sagt åt jultomtar att säga ha ha ha istället för ho ho ho. Westaff skrev i sitt pressmeddelande (pdf) att nej, de förbjuder inte tomtar att säga ”ho ho ho” de råder däremot tomtar att anpassa sig till barns oro med olika tekniker exempelvis ändrat röstläge.
Are Westaff-recruited Santas being told not to say “ho, ho, ho”?
Absolutely not. In Australia, Westaff Santas are encouraged to assess a child’s reaction and act accordingly – this may include using various tactics for relieving children’s fears like adjusting their tone of voice.
Lägg märke till att det bara angavs ett enda exempel på hur dessa taktiker ser ut. Att det dock även innebär att säga ”Ha ha ha” bekräftades i ett mail som skickades till flera shoppingcenter. Där skriver Westaff national santa-cordinator Sari Hegarty.
”Part of our advice to our Santas is that they should be mindful of children having their first Santa experience,” she added. ”We ask our Santas to try techniques such as lowering their tone of voice and using ’ha, ha, ha’ to encourage the children to come forward and meet Santa.
Ett annat exempel samma år rörde Myers department store. Daily Mail rapporterade att den 70-årige Jultomten fick gå eftersom förmannen hade problem med att han sade ”ho ho ho” såväl som att han skulle ha sjungit.
”When I asked her why, she replied, ’You said Ho-ho-ho and that’s not appropriate’. ”Not appropriate? How long has Santa been calling Hohoho, for goodness sake? ”She also said I wasn’t supposed to sing.”
En talesperson för affären menade då att det inte alls var på grund av hans ”ho ho ho” som jultomten fick gå. Det var pga hans attityd till jobbet. Här ges ingen förklaring så det är lätt att se att det i detta fall – likväl som tidigare exempel med Westaff – ger företagen ursäkt att göra precis vad de anklagas för att göra.
A spokesman for the store insisted the elderly Santa was dismissed because of ’his attitude’ and not for his Ho-hohoing. ”Our Santas are not banned from using the term,” he insisted.
Nej nej, våra tomtar som sade ho ho ho sparkades inte för att de sade ho ho ho. De fick gå pga attityden de uppvisade. Huruvida den attityden uppvisades till förslag på saker som tomtar ”uppmuntrades” göra säger dock företagen ingenting om. För övrigt så vet ju hur som helst de här PR-personerna ingenting om det inträffade. De är tredjehandskällor.
Den genuskänslige ska inte heller säga ”but”, för det kan associeras till analsex. Man skulle nog kunna göra en hel lista på vardagliga ord som borde förbjudas, för barnens skull.
@Kollen:
T ex Avsnoppad.
Fast det skulle iofs aldrig förbjudas, eftersom det bara skulle vara vita kränkta män som skulle anse sig bli kränkta av att bli avsnoppade.
Pingback: Jultomtar varnade för att ”Ho Ho Ho!” kan vara kränkande - UmeNytt.se - Nyheter Sverige
Något relaterat, möjligen:
Veterans Affairs bans Christmas cards to troops over religious content
@Ulf T: Ang. religion så tycker jag inte att staten och myndigheter ska förespråka tro, men i det här fallet var det väl en enskild medborgare som stod bakom? Att inte aktivt sprida ett budskap och att aktivt censurera är två helt olika saker…
@Kollen:
Just så.
Efter att betydelsen av begreppet ”politiskt korrekt” har varit skiftande och luddig ett tag för mig, har ett konsensus nu börjat utkristallisera sig: Att vara PK innebär att man ska uttrycka sig så att ingen människa blir ledsen, arg eller, hemska tanke, kränkt. (Jag menar att uttrycket ”kränkt” är våldsamt överanvänt och bör sparas till de värsta situationerna).
Det låter ju bra, tills man börjar fundera på alla de 1000 olika orsaker som kan göra en människa ”kränkt”: Rena elakheter förstås, som ”du är ful/ond/dum/knäpp”. Har det med politik att göra? Nej, det är bara elakt.
”Du gjorde något väldigt dumt alldeles nyss”. Visst kan man bli arg eller ledsen av att höra det, fast efter en stund kan man ju faktiskt ha tänkt efter och kommit fram till att det nog var dumt det man gjorde. Tålde man då inte att höra det? Och om kom fram till att man inte alls handlade dumt, kan väl den ”kränkande” ändå ha ansett det. Då får man försvara sig, till exempel genom att reda ut ett missförstånd så att den andre tar tillbaka sitt påstående. Case closed.
En jobbig sak kan vara att få höra en obehaglig sanning. Här kan det förstås vara läge att vara försiktig med att yttra väldigt personliga sådana, men om vi nu för att hålla oss till det politiska tar som exempel en punktering av en ideologisk ståndpunkt med hjälp av fakta som man förut inte kände till, som man haft under 20 år och meddelat alla man känner. Jobbigt? Visst. OK att då skjuta budbäraren? Knappast.
Jag skulle kunna dra massor av exempel, men jag tror ni fattar poängen: Om man inte får säga något som absolut inte kan vara ”kränkande” för någon i något sammanhang, då återstår…. intet. Eftersom total tystnad också kan tolkas negativt, är det game over.
Så hur ser en vettig balans ut? Inga personangrepp, utan hålla sig till sakfrågan. ”Dina åsikter är förfärliga” är då helt OK.
Slutligen: Människor reagerar inte likadant på samma ”kränkning” alltid, inte ens samma person. Det går att tolka allt man hör på det mest negativa sätt (det händer mig själv ibland, tyärr) eller omvänt väldigt positivt (som förstås kan slå över i naivitet). Det som PK-förespråkarna verkar mena är att människors uttryck ska ”optimeras” efter de mest lättkränkta, oavsett hur fel de tolkar ens intentioner, måhända baserat på grupper med låga maktpoäng… orimligt.
@Kjell:
Du är på rätt väg men det där är inte riktigt korrekt. Politisk korrekthet innebär inte att man inte får göra någon människa ledsen eller kränkt. Vad politisk korrekthet innebär är att det i statens ögon är mycket mer okej att kränka vissa grupper än att kränka andra grupper. Alltså vissa grupper har ett statligt privilegium som skyddar dem. Nyligen hittade jag boken ”We’re (Nearly) All Victims Now!: How Political Correctness is Undermining Our Liberal Culture” (2006) av George Green. Så här beskrivs utvecklingen i England:
Ursprungligen var det alltså enbart ras-baserade brott som PK-kommissionen skulle syssla med men med logiken hos småungar ”om de får så skall jag också ha…” så lade man sedan till i tur och ordning religion (muslimska förbund) handikappade (handikappförbund) och HBT-människor (HBT-förbund) Och så var det fyra kategorier istället för den enda som man skapaades att syssla med.
Vidare, det där med låga maktpoäng blir väldigt missvisande för det är ju i själva verket de grupper som har mest makt över världens regeringar som det gäller medan andra grupper inte alls har samma makt och därför inte har kunnat argumentera sin sak. Det handlar alltså om vilka grupper som har makten att sätta press på regeringar och vilka grupper som inte har det.
@Kollen:
Man kan tycka vad man vill om religion men faktum är ju att i moderna demokratier är Julafton inte ens en religiös högtid och budskapet ”Merry Christmas” behöver inte mer vara religiöst menat för att ordet ”Christ” (Kristus) ingår än nationaldagen behöver vara en kristen högtid pga att man reser korsfärgade tygstycken till himlen. Med andra ord handlade detta inte om att göra det mindre religiöst utan tvärtom – om att göra det mer religiöst fast för andra religioner än kristendom. Vilket i praktiken handlar om att försvaga de sekulära kulturella inslagen.
@Erik: Vi menar nog ungefär samma sak: Vissa grupper ska ha mer skydd mot kränkningar, eftersom de som minoriteter är mer utsatta. Jag tycker resonemanget är egendomligt: om en viss grupp oftare utsätts för kränkningar, kommer ju förövarna att åka dit desto oftare. Räcker inte det? Det handlar helt klart om att utjämna livets tråkigheter mellan dessa ständiga grupper, kulturmarxism alltså. Även om man anser principen vara OK, återstår det faktum att enstaka individer i förtryckt grupp A inte alls är förtryckta men får ändå sin fördel pga grupptilhörigheten, och vice versa för folk i den förtryckande grupp B.
Sen blir det hela absurt om man resonerar som bland annat Mattias Gardell (läs boken Ljusets fiender!) och menar att det är rasism att jaga terrorister som råkar vara muslimer… Menar han att olika lagar ska gälla för olika grupper? I så fall undrar jag hur lätt det är att konvertera till lämplig grupp för att slippa undan?
En fråga till Erik: Hur mycket är genusvetenskapen eller universiteten i allmänhet inblandade i de här idéerna
@Kjell:
Ja, vi menar ungefär samma sak, jag säger inte vad du säger är fel jag försöker förtydliga det, göra det mer exakt. En stor del av motståndarsidans taktik går ju ut på att göra det motsatsen till exakt.
Det beror på vilken rättsdisciplin man tillhör. Alltså vilka åtgärder man menar är bäst för att minska/förhindra brott. Vissa menar helt enkelt att förövarnas brott beror på attityder och då är syftet inte att förhindra brott utan att ändra de attityder som antas orsaka brotten ifråga.
Jag är inte så säker på den saken. Det stämmer att det är så de själva vanligen beskriver det att de bara utjämnar men jag betvivlar att de talar sanning. När man istället för att lyssna på vad de säger tittar på empiri så finns väldigt lite stöd för att vad de vill göra (metoden) faktiskt gör vad de säger de vill göra (resultatet). Däremot kan man se andra saker som konsekvent blir det riktiga resultatet. När folk om och om igen vill göra dessa saker är det logiskt att tro de vill se det resultat man vanligen får av dem. Inte något annat som vi magiskt skall tro skall inträffa just den här enda gången.
Frågan handlar mindre om huruvida man tycker principen är okej och mer om man anser det är styrkt att de talar sanning. Annars bör man börja diskutera de riktiga resultaten, inte vad än för floskel de påstår sig eftersträva med metoder som vanligen inte alls leder dit.
Kul att du också läst Ljusets Fiender. Beträffande Mattias Gardells resonemang så gäller samma regler där som ovan. Frågan är inte vad han säger sig vilja åstadkomma utan vad hans metoder leder till. Vidare ifall någon missat det så är Islam ingen ras.
I hans ögon betraktas ju islam som en ras och raser kan man inte konvertera till. Kunde man konvertera till gruppen ifråga är det ingen ras det handlar om. Sålunda är frågan om man inte måste betrakta hans påståenden mer som att föra vissa länders talan mot andra länder.
De är väldigt inblandade i de här ideerna och har varit det sedan genusvetenskapen grundades i USA cirka 1970. Rent praktiskt så började de här separatistiska idèerna med raspolitik i USA som botgöring för slaveriet och segregationen. Ungefär så här verkar utvecklingen ha sett ut i USA.
1. Först kom kritiken att historieämnet var biased till förmån för de starka och så ersattes historia delvis av ”social studies” vilket är ugefär samma sak som ”de svagas historia”
2. Sedan skapade 1968 aktivistern disciplinen ”Afroamerican studies” i syfte att studera ”the black experience” De var alltså först av alla att skapa navelskådning.
3. Ett par år senare skapas Genusvetenskap (Womens studies) av feminister på exakt samma sätt och enligt exakt samma premisser. De skulle studera ”The women experience” och så där fortsätter det med ständigt nya ”studies…” där man skriver egen historia och vill ha officell status i statsmaktens ögon.
Om man skall se detta ur ett vidare perspektiv så är det en konflikt mellan det moderna samhällets universalism och det gamla samhällets uppdelning i stammar och klaner. Att förespråkarna av gamla stamsamhällen kallar sig själva progressiva och påstår motståndare till det är konservativa är nog det största skämtet av alla med tanke på att förespråka ett stamsamhälle inte kan vara annat än bakåtsträvande.