Igår skrev Dolf om den senaste filmen som gjorts i syfte att få folk att öppna plånboken och få till nya hårdare lagar i en sann anda av moralpanik. Här kommer mina tankar om densamma.
Hösten 2008 skulle jag åka tåg till Stockholm. När jag gick på toaletten så var där kö … lite längre fram i kön stod en man med en lång tjock fläta hängandes ner till midjehöjd. Han vände sig om i kön och fick syn på mig och sprack upp i ett leende.
Efteråt stannade han och pratade med mig och frågade om vi inte kunde slå oss ner tillsammans. Jag svarade jakande och vi slog oss ner. Egentligen var det inget unikt med Daniel, det händer – med tanke på hur sällan jag befinner mig på allmän plats – ganska ofta att jag möter en ”fiskare”, som jag kallar flörtande män i mitt inre. Det som gjorde detta sociala möte minnesvärt för mig – förutom att vi hade trevligt – var att jag då till fullo hade förstått vad det innebär att vara i hans kläder. Jag förstår också idag varför singelmän ibland ”tar varje tillfälle”. Den roll som män har i vårt sexuella samspel är en roll som jag absolut inte avundas dem, för jag vet att många män tycker den är riktigt, riktigt jobbig. Norah Vincent, som under 1,5 år levde som man under en studie, beskriver det så här:
”Att vara man och dejta kvinnor var en lektion i kvinnlig makt och det gjorde mig till något av en kvinnohatare /…/ Jag betraktade mitt kön från andra sidan, vilket fick till följd att jag tyckte illa om kvinnor ett tag.” (min emfas, källa, s. 120)
Alla dessa steg jag gått i männens skor har på djupet förändrat mig och Daniel var den första man som ”drabbades” av denna insikt jag fått. När vi sen talat en stund – det tog ett tag att samla mod för jag var nervös för hur han skulle reagera – sa jag ungefär så här:
Du, Daniel … jag är intresserad av könsroller – i synnerhet männens situation. Jag vet vad det heterosexuella spelet innebär för er. Jag är gift och jag är inte intresserad. Jag spenderar gärna tågresan med dig, men när vi kommer till Stockholm skiljs våra vägar så du vet. Det är helt okej med mig om du vill använda tiden till något annat istället.
Under några sekunder som kändes som en evighet satt han tyst … sen tittade han leende på mig och sa kort och gott: ”Tack.”
Daniel valde att sitta kvar och slå ihjäl tiden med mig och det blev, som jag sa, en mycket trevlig resa och tiden bara flög iväg. Framme i Stockholm fick jag ett visitkort, som jag tyvärr lyckades slarva bort på festen jag var på i Stockholm. Tyvärr för jag tror att jag och Daniel kunnat bli bra vänner … Några av mina vänskaper genom åren har börjat just så – en ”fiskare” som istället hittade en god vän i mig.
Trots att mitt bäst-före-datum, som står i min ring, passerats med snart 20 år så dyker fiskare upp längs min väg. Jag skrev jag så här från semesterorten i somras till mina vänner på GenusDebatten:
Det är mycket mer ”patriarkal struktur” … eller vad man ska kalla det … här.
Och här på landet, ALLA hälsar på varandra. Även om man bara mötts på trottoaren.Till [min mans namn] säger man ”hallo”, men män hälsar på mig med ”hello dear”.
Jag har på dessa få dagar blivit flörtad på vid tre tillfällen när jag tillfälligt varit utan maken …
Jag måste säga att jag tycker mångt bättre om denna ”könskultur” än det feminismen lyckats skapa hemma.
Jag tycker alltså, med få undantag, att dessa ”trakasserier” är trevliga. Inte ens den gången jag blev ikappsprungen på en gågata i Lund tyckte jag det var obehagligt, för jag gillar social kontakt och jag tycker män är trevliga. Är jag ”off i humöret” så väljer jag bort det med hjälp av klädkod – grått och ”figurlöst” fungerar för mig i alla fall.
Men det är ytterligare tre problem med denna action:
1) Kulturer är olika. När man kommer till andra kulturer kan man uppleva det besvärande för att man inte är van och/eller inte förstår de sociala signalerna där. När jag jobbade i Italien så längtade jag hem till en kultur där jag själv fick dra ut stolar och öppna dörrar. I Frankrike upplevde jag kontaktsökandet obekvämt. På fantastiska Kap Verde höll jag på att bli tokig på ”No stress”. Kulturen på Irland, där jag tillbringade 8 semesterdagar, som jag skrev om ovan, den passade mig perfekt. Jag tyckte de var artiga och trevliga, men utan att vara så tråkigt svenskt tillknäppta och asociala.
Med tanke på att mannen som gjorde motsvarande experiment i samma område (se Dolfs inlägg) fick ett likvärdigt resultat, så är det troligt att den sociala kulturen är mer öppet interagerande där. Vem bestämmer vad som är ”det rätta”?
2) Unga osäkra tjejer. Jag har också varit 11-12 år och jag minns det allt för väl. Som över en natt hade någon bytt ut ens kropp mot en ny och den nya var fet, för att inte säga vrålfet! Plötsligt hade jag misskapta lår som stack ut på sidorna, hugha! Att det blev liv i luckan när jag deklarerade ”det är inte min ätdag idag”, att läkaren som mamma skickade mig till när jag fortsatte vägra äta försökte få mig att förstå att jag var helt normalviktig … det spelade mig ingen roll alls. Jag fortsatte med min matvägran … mamma var förstörd, läkaren gav rådet att servera det jag tyckte mest om varje gång … inget bet.
Det som gjorde skillnad var killarnas reaktioner … Deras visade intresse fick mina tankar att vända till ”jag kanske duger ändå … fast jag är fet” för att till slut bli en insikt om att det där ”fet” var ”kvinna”.
Killarnas visade intresse var det som hjälpte mig, denna film hade varit total katastrof! För det jag inte hade sett då är att denna film ska spädas ett hundratal(!) gånger. Det är som att säga ”saften är äcklig” när man dricker den koncentrerad. Det jag inte heller hade sett då, som jag ser idag, är att många människor runt henne har varmare kläder än vad hon har. (Inte hela tiden, men i vissa sekvenser.) ”Obekvämt/otillräckligt kombinerat med sexigt/tajt” signalerar till män att en kvinna vill ha kontakt. Vilken klädkod gäller där? Vad ska män gå på om de inte kan tolka klädstil?
En ung Ninni hade tolkat denna film som en bekräftelse: ”jag är vrålfet och ful!” då jag inte fick uppmärksamhet så frekvent som det framstår i denna extremt koncentrerade återgivning.
3) Många kvinnor upplever det som obekvämt att ta initiativ till kontakt, för den som tar initiativ är också den som riskerar nobben. Så långt tillbaka som jag kunnat se så har man försökt att få kvinnor att ta initiativ, t.ex. med ”damernas” när det är dans. Många kvinnor gör det inte ändå för att de vill vara ”följare”. (Det kommer att komma mer om detta längre fram.) Det finns ingen orsak att betvivla att detta är biologiskt, dels för att andra djurarter har sin ”parningsdans” och vi är en djurart vi med, dels för att det finns vetenskapligt belagt – för djur lika väl som för människan – att honan tycks vara mer räddhågad. Om man lyckas med denna kampanj och får igenom ett förbud, så är jag rädd att det kommer få negativa konsekvenser:
Press, press, press … Feminister dikterar villkoren.
3a: ”Sjysta män” kommer i ökad mängd att vända kvinnor ryggen för att riskerna blir för stora eller så kommer de att försöka anpassa sig till feministers villkor. Skitstövlar gör som de vill och det som fungerar! Andelen skitstövlar bland de som har ett för kvinnor fungerande sätt att interagera kommer alltså öka.
3b: Det är ingen slump att ”sexualiseringen” har ökat; det är en bieffekt av en jämställdhetspolitik som inte är i en fungerande samklang med vår arts biologi. När man gör könsrollerna i det heterosexuella sociala spelet otydligare följer det naturligt att signalerna måste bli tydligare. (Unga) kvinnor kommer alltså med detta tvingas vara än mer extrema i sina signaler när de, medvetet eller omedvetet, vill ”locka till sig en hane”; det vill säga, ”sexualiseringen” kommer att fortsätta öka.
Angående ’varannan damernas’, kvinnor vill inte dels för att de är rädda att bli nobbade men mer (tror jag) för att de inte behöver och det vet de om. Det är inbyggt i vår kultur (och alla mänskliga kulturer). Tänk på det gamla maximet ’rädda pojkar får inte kyssa vackra flickor’.
Och se hur många kvinnor beskriver sig som kap. Till och med LD beskriver sig själv som ett kap. Med andra ord, något som ska uppvaktas och är man bra nog så får man nåden. Jag vet INGEN man som talar om sig själv i de termerna.
Sedan tycker jag att Norah Vincents bok borde vara obligatorisk läsning.
Den måten du møtte Daniel er slik jeg skulle ønske kvinner flest oppførte seg når menn er frempå og flørter. Slik jeg opplever det er det altfor mange kvinner(gifte eller på andre vis ikke-interesserte) som vil ha singelmenns oppmerksomhet og flørt, de misbruker sin posisjon,spiller med uten å fortelle at de er i ett forhold/gift og får oss til å kurtisere dem for deretter å avvise oss ved en senere anledning, selv om de hele tiden visste at de ikke ville takke ja til invitten. Kvinner elsker oppmerksomhet, men de kaster bort singelmenns tid(og skaper en og annen bitter mann) om de igrunn vet at de ikke kommer til å ha sex med vedkommende men likefullt lar seg oppvarte.
Nå har jeg ingen rett til å klage over at jeg ikke har noe sexliv lenger, for jeg avsluttet all form for initiativ for 3 år siden, jeg orket ikke lenger å hele tiden måtte være frempå ovenfor kvinner, jeg har ingen selvtillit eller sterke nok nerver til det mere. Men temaet er ytterst interessant likefullt, takk igjen til deg Ninni for bidrag til bedre hetero-klima
@en annan Erik: Jag är ett kap, det är bara kvinnorna som är alltför korkade för att inse det.
Well, eftersom de flesta av dessa radikalfeminister inte tror på biologiska beteenden har de inte koll på dem heller. Tror man att man kan skapa ”den nya människan” efter sina ideal är man lika fel ute som man var i DDR. Det gick inte så bra. Även om man skulle införa lagar och regler skulle det inte fungera. Sexdriften och viljan att föröka sig är betydligt starkare än deras sociala ingenjörskonst. Visst kan det kännas jobbigt om man är ung och attraktiv att män stöter på en, speciellt om det inte är män man är intresserad av. Men det är nog än värre om män inte tar kontakt, när den sexuella makten minskat. Då får man ta eget initiativ. Och riskera att bli ratad. Man kan t ex börja med nätdejting. Då finns det å andra sidan många män som kontaktar en kvinna även utan profil, men knappast sådana de flesta kvinnor söker. Ska hon ha mr right får hon presentera sig själv och då även riskera att bli ratad. Fördelen är att hon slipper bli ratad rakt i ansiktet. För män är det att vara aktiv eller bli utan som gäller. Tar du inte initiativ kommer du aldrig att få något. Vågar du inte bli ratad får du leva i celibat.
Om feminister verkligen vill hindra män i att ta kontakt med kvinnor på stan får de uppmana kvinnor att vara mycket mera aktiva i att initiera kontakt. Men som de flesta högre djur är det honan som riskerar mest vid förökning. Större risk och högre kostnad. Han visar sig duglig, hon väljer. Med våra stora huvuden och hjälplösa barn är risken för förlossningsskador högre än alla andra djur. Det gör kvinnor betydligt mera kräsna än andra honor i djurvärlden. Lycka till att gå mot de biologiska drifterna.
@ Ninni
Angående din punkt 3a. Förståndiga sjysta män förstår att leta efter en lämplig kvinna utomlands.
Angående din punkt 3b så är den otroligt insiktsfull och intelligent. Och intelligenta kvinnor är sexiga.
@Ninni
Och anledningen till att han vände sig om och fick syn på dig var troligen att han kände sig observerad alltså så var det du som tog första steget och initierade kontakten, eller?
@en annan Erik: Annars har jag sett att kvinnor beskriver män som kap. Var det inte wigwag som skrev att Cissi Wallin gjort ett kap men att LD som är ihop med kapets brorsa inte har gjort samma bra affär. Skulle LD vara ett kap? Tillåt mig tvivla.
@barfota: Enligt en beskrivning jag har läst går det till så här:
1) Män visar upp sig. ”grovsållning.”
2) Kvinnor väljer en man till andra uttagningsomgången genom att möta hans blick. Den man som går fram utan att ha fått en blick är diskvalificerad.
3) Mannen får visa vad han kan i ”diskussionsmomentet.”
Tack och lov att man är gift.
Jag tvingade mig själv att lära mig ta kontakt med folk, eftersom jag var på väg att utveckla nåt som i värsta fall hade blivit en social fobi.
Det var då primärt för att lära mig ragga tjejer, jag var 22-24 då, men det funkade ju i så många andra sammanhang också. Jag är mer än dubbelt så gammal idag.
”Många kvinnor upplever det som obekvämt att ta initiativ till kontakt, för den som tar initiativ är också den som riskerar nobben.”
Det är nog många män som gör också, MEN de kommer inte undan med det, till skillnad från kvinnor. Det upptäckte jag för 25-30 år sedan.
”Sjysta män kommer i ökad mängd att vända kvinnor ryggen för att riskerna blir för stora eller så kommer de att försöka anpassa sig till feministers villkor.”
Njae. Att vara en skitstövel har inte fungerat speciellt bra (har testat det också), däremot har det funkat bra att vara aktiv/offensiv när man tar kontakt med folk, och inte vara defensiv. Finns ingen som helst anledning att gå på ljuget om att det är sexuella trakasserier att ta kontakt med en kvinna. Analogt med att det knappast är (ickesexuella) trakasserier att prata med okända på bussen. Jag gör faktiskt det också. Jag satt och pratade med skådisen Tina Leijonborg på tåget mellan Stockholm-Norrköping en gång i tiden, om ditten och datten, för att jag hade tråkigt. Nej, jag raggade inte på henne.
Jag kanske borde flytta till Irland…
Det finns ju olika grader och sammanhang (på gatan, krogen osv) vg ”raggande” och ”fiskande” är ju inte problemet sas utan var gränsen går och det finns gränser de flesta är mer eller mindre överens om och det är det som är ”grejen”.
Fö 1) Män väljer alltså vem som får välja, pre-grovsållning. Killarna på videon önskar ju inte varje kvinna de möter en ”Have a nice day, darling”
@Runar:
Det fungerade faktiskt över förväntan bra. För i själva flörtandet så är det inte bara att män behöver ta initiativ han ska också ”visa sig duglig” för att bli vald … Och han släppte det där ”visa sig duglig” varvid vi blev som två jämlika parter i en diskussion där båda bidrog till att göra stunden trivsam.
Önskar fler kvinnor var medvetna om vad det där ”kostar” för er …
@Anders/AV:
Som i gruppen och herrarna: (ur minnet) ”Vi utgår från att könen skapas. Det finns ingen kärna att komma till.” Man blir bara matt.
@Rick:
Effekten blir densamma för kvinnor i Sverige.
Haha. I en av mina mindre ljusa stunder (läs: För mycket god dryck) så tog jag hand i en vadslagning, en utmaning i mensa-test. Skulle jag behöva stå till denna dumhet – ett vadslag jag kommer förlora – så ska du få ett exakt värde så du vet om jag håller mått.
@barfota:
Njä. När man står där i kön i trånga gången på tåget så tittar man ju framåt dvs. i nacken på de som står framför. När han då vänder sig om så får vi naturligt ögonkontakt utan att jag gör något alls.
Däremot i nästa steg: Ler någon mot mig så ler jag tillbaka och där gör jag ett ”brott mot seden” (punkt 2 som Kristian skriver). Jag ska slå ner blicken. Men vi behöver lite medmänsklig värme i världen, tycker jag. Och jag tar ju ansvar för det.
Jag är generellt en ”glaset är halvfullt”-människa som oftast ler och tittar inte med blicken lite neråt så kvinnor ofta gör. Och jag tror det är därför som jag trots jag är medelålders och inte – som du vet – tillhör kategorin ”vacker kvinna” ändå förvånandsvärt ofta får denna typ av uppmärksamhet. Jag tror man i mig ser ”en glad prick” och att det är något som är attraktivt för vissa män.
@Magnus:
Du kan ta bort ”nog”, jag vet det är så.
Jag levde nog där i mitt förra liv, för det var som gjort för mig. Varma och trevliga människor. Jag fick tom. kram av två okända kvinnor bara för jag var turist i deras lilla håla.
@Mia.:
Inom en och samma kultur är de flesta mer eller mindre överens om gränserna, ja. Mellan kulturer skiljer så väl sociala signaler/beteendekoder och därmed också gränserna.
Jag kan inget om kulturen där, men signalerna är ofta något som sker på en omedveten nivå. Tittar en kvinna normalt ”rakt fram” där? Bara en sån liten sak, precis som mitt leende i tidigare kommentar, kan fångas upp och göra skillnad.
Sen är denna film uppenbart gjord i moralpanik-syfte för att man tjänar pengar på det. Varför menar jag det?
ca 10 ”trakasserier”/h koncentreras till ca 31 (varav någon jag inte ens kunde se att det var till henne öht) på 1,5 min, vilket skulle motsvara 1240 st/h om filmen visade hennes verklighet på ett sanningsenligt sätt. Det är precis så man gör i en moralpanik, man ”skruvar upp volymen” så att säga. Jag har svårt att förstå att folk inte ser igenom sånt här. Tänker folk inte alls?
Sprid denna video vidare:
Janice FIamengo: What’s Wrong With Women’s Studies
Den här grafen, som Laasanen postade i sitt gästinlägg här, förklarar väldigt bra vad vi ser i filmsnutten med tjejen som går runt i slumkvarteren. De tar en kvinna som befinner sig till höger om C och låter henne träffa män till vänster om A. Efter tio timmar har de samlat ihop två minuter användbar film.
I filmen med mannen som går runt i samma kvarter, så har de tagit en man som också är till höger om C. Han behöver bara tre timmar för att få ihop sina två minuter film.
Den här grafen är för övrigt en av nycklarna till att förstå vad hela den nutida jämställdhetsdebatten handlar om. Med denna bild tillsammans med IQ-grafen kan man förklara en stor majoritet av de fenomen som feminister beklagar sig över.
@Ninni:
Precis och jag uppfattar det som att fler är överens här än de är där.
Undrar om beteendet fördömts lika mycket av vanligt folk (alltså ej feminister) om de som tilltalade henne också varit till höger om C. Anta att en kille som sett ut som om han vandrat raka vägen ur en reklamfilm för Gillette gått fram, lett ett stomatolleende och raggat på henne. Hade det varit samma sak? Jag slår vad om att åtminstone en del av kommentarerna av modell ”What a creep!” istället hade varit ”He was kinda cute though”
Nu förstår jag att oönskad uppmärksamhet kan vara jobbig men jag tycker mig ha sett ett mönster där skillnaden mellan kvinnors dom gällande om man är cute eller creep ofta kan utgöras av utseendet endast eller att vara slängd i käften vs. att vara osäker.
ot: rätt av svt att publicera den här typen av texter (vilket de gör relativt ofta)? http://www.svt.se/kultur/sa-borde-disneyhjaltarnas-midjor-se-ut
nog för att det är okej att ha synpunkter på disney osv men är det svt:s roll att bedriva den här typen av åsiktsjournalistik?
@Mia.:
Jo, hur väl man är ense om kulturella koder beror ju på hur homogen kulturen är. Är det mångkultur så kommer kulturer krocka med varandra … och troligen är det det vi ser.
Precis som jag pratar om män och kvinnor och genuskrockar så är broar av förståelse för skillnaderna som som förbättrar situationer. Genom denna film skapar man istället ilska för att när man ”skruvar upp volymen” svartmålar.
När jag var yngre och ute på krogen kunde jag uppleva dessa raggningsförsök och ”fiskande” som jättejobbiga. Inte uppmärksamheten eller uppvaktningen i sig, utan mer för att jag kunde känna mig illa till mods för att nobba någon. När det blev uppenbart att någon hyste större förhoppningar än jag hade lust att infria, slutade det ofta med att jag tog bussen hem långt innan krogen stängde.
Idag har jag mycket lättare att signalera ”Tack för visat intresse. Jag uppskattar det verkligen men jag är inte intresserad.” men att göra det på ett sätt som inte ska såra den andres självkänsla.
Jag hör också till dem som tycker det hör till vanligt hyfs att tacka ja om jag blir uppbjuden (de ytterst få gånger som jag är ute) om inte den andre är plakatfull eller otrevlig. Idag har jag lättare att ge tydliga signaler om jag är intresserad eller inte fast på ett finkänsligt sätt.
Men när jag i 20-årsåldern bodde i Frankrike tyckte jag uppmärksamheten från främmande män på gator var fruktansvärt jobbig. I början kände jag mig verkligen antastad så fort jag rörde mig utomhus. Det var väldigt ofta från nordafrikanska män eller äldre vilka jag uppfattade som ”snuskgubbar”. Jag började dock fundera på varför fransyskor inte blev ”antastade” på samma sätt som jag. Att jag var blond räckte inte som förklaring. Jag studerade fransyskornas kroppsspråk, hur de rörde sig och använde blicken. Och efter ett tag upptäckte jag att jag behärskade det språket och fick vara i fred i högre utsträckning. Det var inget märkvärdigt egentligen, röra sig avspänt, inte ta ögonkontakt men inte vara överdrivet spänd.
Jag skulle vilja påstå att kvinnan i filmklippet som nu cirkulerar ger ganska motstridiga och dubbeltydiga budskap med sitt kroppsspråk. Å ena sidan signalerar hon: ”håll-er-borta-från-mig” men å den andra ”jag-vet-att-ni-kommer-att-titta-på-mig”. Jag tror inte det är den enda förklaringen men med en mer avspänd kroppshållning tror jag hon hade dragit mindre uppmärksamhet till sig. Det är vad jag tror i alla fall.
@Annelie Sjöberg:
Jag upplevde precis samma sak i Frankrike som fjortonåring.
Och som jag skrev i den andra tråden så gör det något med den som utsätts. Jag såg det i Mexiko, Frankrike, Egypten bland annat. Det råder en machokultur i de länderna och tjejer/kvinnor anpassar sig. De lär sig att bemästra det. Men när man pratar med tjejerna/kvinnorna så uttrycker de hur jävla trötta de är på det.
Nu är jag tillsammans med en serb som inte alls beter sig som en serb. Men många serber jag träffat via honom vittnar om samma machokultur och ja, jag såg det långt innan. På kvinnorna och männen, hur de pratade och rörde sig. Min pojkvän hade inte ens behövt säga något.
Ja det måste vara fruktansvärt att efter 10timmars vandrande runt i samma kvarter och då få så ”många” kommentarer,där flera säger sådana vidriga saker som ha en bra dag.
Oattraktiva kvinnor måste leva i ett paradis som aldrig får en enda kommentar,dom förstår inte vilket helvete attraktiva kvinnor har.
Jag hoppas att alla killar/män har lärt sig av dom senaste dagarnas debatter hur dom ska uppträda 1.tilltala aldrig en kvinna 2.sänk alltid blicken ner i backen i kvinnors närvaro,detta är det nya svarta från feminismens vett och etikett skola.
Grejen med machokulturen och symptomen på den är att den är jäkligt stel och trist.
Tacka vet jag tafatta svenska män som har en skönt skruvad humor.
I machokultur finns ingen humor och det är jag-tar-mig-själv-på-för-stort-allvar som ersätter humorn.
Och jag håller med Mia. Man kan ragga mer eller mindre snyggt. Detta har Erik Wedin skrivit om så svetten stänkt. Han och alla de män som kartlagt hur kvinnor fungerar. Hur man ska ragga osv.
Jag tror inte att där står att man ska stå i ett gathörn och tilltala vilken kvinna som helst. En av hundra kvinnor kommer ge nobben och det enda som hänt är att man gjort av med en massa energi i onödan.
Kommer bara att tänka på när jag körde hem från Stockholm förra sommaren. Solen gassade. På motorvägen innan Örebro körde jag, i min gamla skruttiga slitna Fiesta, förbi en vacker tjej som åkte i en öppen sportbil med håret fladdrande i vinden. Jag ”fingervinkade” åt henne när jag passerade. Hon log och fladdrade tillbaka med fingrarna. Made my day.
Man gör alldeles för stor affär av alla glada tillrop. Jag tror ”Hello beautiful” för det mesta bara är glada fingervinkningar, inte utpräglade raggningsförsök.
Min poäng med motorvägs-”flörten” är att det uppenbart inte fanns något hopp om att ragga upp henne eller att det skulle bli något mer. Hon syntes mig bara fager, det gladde mitt hjärta, och med min lilla vinkning tackade jag henne för att hon bidragit med ett litet stycke skönhet till min värld.
Det är naturligt att vilja ge tillbaka när man får något. Att tala om, eller visa, för en kvinna att hon är vacker, är att försöka ge tillbaka för att man fått något. Och har man som kvinna problem med det, kanske man bör söka terapi.
1. Män ger uppskattande kommentarer till attraktiva kvinnor. Kvinnorna: män är djur! (eller idioter)
2. Män låter bli att ge uppskattande kommentarer till kvinnor. Kvinnorna: det finns inga riktiga män längre!
You can’t win.
MGTOW
@anonym:
Det hade varit lite mer rätt om de inte bara hade tagit upp problematiken från ena könets perspektiv (se bilden).
Sedan hade det varit ännu mer rätt om de hade intervjuat forskare som studerat i vilken grad barn påverkas av tecknade figurers fysik, vilka faktorer som spelar in osv.
Som det är nu är det ju såklart bara propaganda.
http://www.metro.se/teknik/sa-ar-det-att-vara-kvinna-och-ga-pa-gatorna-i-nya-zeeland/EVHnke!ugydvYMjtsc3c/
@jenny:
Jag funderar på om machokulturen kan vara en klass- och utbildningsfråga? För den enda mexikan jag har känt var glad och trevlig, men nästan försynt på vissa sätt. Han var högutbildad med en lika högutbildad fru. Jag har svårt att tänka mig att han gått och tagit folk i skrevet. Det lät också på honom som att mexikaner är ”pryda” på vissa sätt pga att Mexico är ett katolskt land. Man visar sig tex inte nakna för varandra i omklädningsrum. Vet inte om det gällde både kvinnor och män dock…
@jenny:
Machokultur härstammar ur hederskultur, som i sin tur växt fram i miljöer där man t.ex. har boskap över en stor yta, och inget fungerande rättsväsende med åtföljande starkt stöd för privat ägande. Det man gör då, eftersom man inte kan bevaka sin egendom effektivt, är att markera att man kommer att hämnas alla oförrätter med närmast galen konsekvens och frenesi (s.k. ”Vigilante Justice”).
Det ingår i konceptet att ju mer man är i underläge, desto galnare behöver man vara för att kompensera – om man är man, vill säga. Det följer logiskt att man måste kunna visa upp en beredskap att dö på kuppen, om det är det som krävs för att freda sin familj.
Jag har aldrig flörtat, men jag pratar ofta med kvinnor t.ex. på tåget, i baren, på bussen, på (de alltid svinkalla) läktarna på ridskolan medan döttrarna rider osv. Ett problem i kommunikationen är ju att kvinnor nästan alltid tror att man flörtar när man bara pratar helt utan att ha några sexuella avsikter.
Om jag satt och pratade med en kvinna på tåget och hon helt plötsligt deklarerade att hon inte var intresserad av mer än att prata en stund så skulle jag bli generad å hennes vägnar och inte veta vad jag skulle säga.
Jag tror att det här med mäns sexuella begär överdrivs på den här bloggen nästan lika mycket som hos feministerna (skillnaden är att det inte skuldbeläggs här). Sedan jag träffade min fru har jag inte haft någon avsikt att ha sex med någon enda annan kvinna, jag har ändå inte saknat vilja att kommunicera med kvinnor och funnit nöje i kvinnlig sällskap. Även innan dess har jag alltså aldrig, inte en enda gång, tagit kontakt med en kvinna med avsikten att försöka få ha sex med henne, aldrig.
Jag har ändå inte saknat sexualpartners och i min ungdom var jag precis som de flesta nästan alltid villig att ha sex. Det här kan ju inte vara ovanligt. Jag har ju även sett kompisar sitta och prata med tjejer som uppskattat samvaron för att sedan avbryta när någon vill dra vidare till nästa ölkällare, uppenbart har de bara uppfattat det som ett samtal med en trevlig eller intressant människa som råkar vara kvinna.
@Ulf T:
Då kan man säga att det feminismen i Sverige ser som en seger,att allt fler tjejer utbildar sig medans allt fler killar halkar efter,kommer leda till en allt starkare machokultur.
@Ulf T:
Det måste inte vara just boskap, det är kulturer där man med lätthet kan förlora allt eller det mesta man äger. Sådana kulturer kan också uppstå ganska snabbt i t.ex. krigssituationer eller vid katastrofer där det blir brist på tillgångar. Med detta följer också en enorm lättkränkthet, vilket ju har till syfte att bevisa att varje oförrätt får obegränsade konsekvenser.
Men där de här kulturerna finns kvar idag är det oftast tidigare boskapskulturer, som i Nordafrika eller Sydvästra USA. Det finns intressanta undersökningar av det här, bland annat en där en amerikan stöter ihop med amerikaner från olika delar av USA och filmar reaktionerna. Från någon nordstat är reaktionerna ursäktande och från en sydväststat är reaktionen aggressivt kränkt. (Jag hinner inte leta efter den nu) Det finns också exempel från Norge och Kanada hur plundring och avsaknad av polis blixtsnabbt leder till hederskultur/machokultur.
Men en sak jag upptäckt när jag jobbat (idrottsledare) med ungar och nyblivna vuxna från socialt utsatta områden, främst invandrarungar. Är att en liknande personlighet uppstår hos killar som växer upp utan pappa/män som står dem nära. De är lättkränkta som fan och de ska alltid överdriva konsekvenserna, om någon råkar knuffa ner deras väska från bänken så ska de slåss, om någon nämner deras mamma så ska de slåss osv, men samtidigt så underkastar de sig auktoriteter (det var aldrig problem att styra dem, och sa man till att beteenden var oacceptabla så var svaret alltid ”förlåt”). Jag har tolkat det här beteendet som att de har skapat sin manliga identitet utifrån den kvinnlighet de haft tillgång till, de har tagit vissa moraluppfattningar men sådant de har uppfattat som kvinnligt har de vänt till sin motsats.
Där bör man ju då uppmärksamma att i de här hederskulturerna så är fäderna ofta frånvarande i barnens uppväxt.
@MJ:
Här sätter du fingret på varför jag var nervös. Det var ju inte säkert att min upplevelse av situationen var korrekt och det hade ju blivit lite pinsamt. Men det som Runar skriver så här:
Det är inte alls ovanligt för mig att höra detta och jag ser det som en form av (medvetet eller omedvetet) utnyttjande … alternativt som Annelie Sjöberg beskriver från sin ungdom ”för att jag kunde känna mig illa till mods för att nobba någon.” Och jag vill inte det, då tar jag hellre risken att det blir pinsamt.
I følge denne har Boko Haram kidnappet flere gutter og unge menn enn jenter:
In addition to the 219 abducted and still held from the raid in Chibok on April 14, it is important to note that many hundreds of other Nigerians – primarily boys and young men but also including young girls and young women – have been abducted over the past five years by the group, some co-opted as members, others whose fates are simply not known.
http://africacheck.org/factsheets/factsheet-how-many-schoolgirls-did-boko-haram-abduct-and-how-many-are-still-missing/
Jeg har ikke klart å finne noen annen kilde på det enda. Den sier heller ikke om gutter er i flertall i forhold til jenter eller om unge menn må inkluderes for å få et mannlig flertall. Jeg er svært interesert i å finne kilder på dette for å bruke det som grunnlag for en artikkel. Så kom gjerne med tips om dere har kommet over noe relevant.
@jenny: Ja, det verkar väldigt jobbigt att vara man också i vissa kulturer.
Ang din klädkod för att slippa kontakt. Detta är också ett alternativ som vissa tycker är rimligt…
http://www.dn.se/nyheter/varlden/ordern-alla-kvinnor-som-gar-till-barer-ska-gripas/
PS Din klädkod funkar inte för mig. Jag kan vara sunkigt klädd och t o m otvättad och med skitigt hår och ändå råka ut för kontaktförsök. Inte för att jag nu tycker att det ligger på mitt ansvar för att klä mig så att andra inte uppfattar mig som lovligt bytte.
Jo sade jag det. Jag är +40 år gammal.
@Kristian: Ja men precis så. Att gå fram utan att ha fått ögonkontakt, om man raggar och inte bara är allmänt social, är så avtändande. Vare sig det gäller kvinnor mot män eller män mot kvinnor.
Veckans utmaning. Tilltala en CEO för vallfritt bolag av och av valfritt kön för…
Hi honey, eller Hello darlig, och kolla vilket mottagande ni får. Fundera sedan ett pat varav på varför ni får det som ni får.
@Hmm Hur vet man vem som är CEO? Jag menar vad utesluter tjejjen i filmen från att vara vd? Dessutom hur vet man det utan att fråga? (detta då att fråga någon redan är ett kontaktförsök som jag förstått)
Sen undrar jag med vad ”råka ut för kontaktförsök” är för något. Är det att du skriver på internet eller att någon tilltalar dig eller räcker ögonkontakt? Jag är kille men jag får kontaktförsök hela tiden från både män och kvinnor om än av olika slag. Kanske det enklaste om man inte tål att någon ser, pratar eller tittar på en är att stanna hemma eller bo väldigt ensligt? Det kan ju inte vara alla andra som måste anpassa sig till att en person har social fobi
@Ulf T:
Just du och jag har ”pratat” om detta innan. Och visst bottnar det i hederskultur. Som exempel ser man det ute på landsbygden i en del arabländer, eller i katolska fattiga länder som Guatemala. Och i Saudi Arabien som fortfarande styrs som på medeltiden. Vi hade det även här i Sverige innan landet var enat, innan det fanns en stark stat. Nu består vår heder mer av att ”göra rätt för sig”.
Det tråkiga med hederskulturen är att ansvaret ligger på den kvinnliga delen av släkten/klanen. Det är de som ytterst ska upprätthålla familjens heder. Minsta felsteg, eller en man som vill bli av med sin fru, alltså total godtycklighet kan kosta kvinnan livet. Eller nobba ett erbjudande om dejt kan för kvinnan betyda ett förstört ansikte.
Som jag skrev innan, i sådana kulturer har humorn bytts ut till jag.tar.mig.själv.på.för.stort.allvar. Det måste också vara svårt betungande för en bror att få i uppdrag att mörda en kanske älskad syster.
Allt är ruttet med hederskulturen. Och jag är väldigt allergiskt mot alla yttringar på densamma. Men det är bara jag, det behöver inte innefatta någon annan.
@Alith:
Mexiko är verkligen ett dynamiskt land. Tyvärr håller det på att falla samman. Männen/pojkarna/kvinnorna som ingår i kartellerna dyrkar ”Dödsgudinnan” eftersom de vet att deras själar redan är förlorade, hon är deras enda hopp.
Och tro mig där råder en stark machokultur. Stora klassillnader, korruption osv. Det är svårt för dem som inte föds med de rätta förutsättningarna, långt svårare än i Sverige.
@ Jenny
I hederskulturer är det en fruktansvärd skam för en man om hans fru eller någon kvinnlig släkting synts i s.k. opassande sammanhang (t.ex. ensam ute på gatan). Du skriver att ansvaret ligger på kvinnorna i sådana kulturer. Jag håller nog inte med dig här. En man som förlorat sin heder är inte värd någonting i sådna kulturer, liksom inte heller en kvinna.
@ Hmm
De enda som brukar känna igen en VD (du använder av någon anledning den engelska förkortingen CEO) är anställda vid företaget och de tänker sig självfallet för två gånger innan de alls går och talar med VD:n – alldeles oberoende av ärende. Mig och de flesta andra kvittar det om personen som tränger sig före i kön är VD någonstans eller inte.
Du uppmanade folk att fundera på reaktionerna på att tilltala VD:n för valfritt bolag med fraserna ”Hello darling”eller ”Hi honey”. Jag inte vet om det är precis dessa fraser jag skulle ty mig till för att tilltala VD:n för Norrköpings Vatten och Avfall AB – om jag nu av någon anledning alls skulle känna igenom honom. Jag tror faktiskt att han mest skulle bli förvånad.
@Jenny:
Kulturer ärvs också. Det behöver inte vara så att orsaken till kulturella fenomen finns kvar för att kulturen ska leva kvar. Så är det t.ex. i Västergötland som var en utpräglad bondebyggd och där väldigt få studerade utan man stannade kvar på gården eller skaffade en egen gård. Trots att ytterst få idag lever på jordbruk och det finns många större städer så är det relativt sett få Västgötar som studerar.
Samma sak är det ju i sydvästra USA, hederskulturen lever kvar även i städer m.m. trots normala samhällsfunktioner.
Hederskult lägger inte alls ansvaret på kvinnan. Tvärtom, även om också kvinnor drabbas. Det är betydligt många många fler män som hedersmördas än kvinnor. Irakiska myndigheter gjorde t.ex. en undersökning om hedersvåld strax efter den amerikanska ockupationen (det det blossade upp), 2 600 män och färre än 100 kvinnor hade mördats.
@Jenny:
Jo, men då skulle det ju (till viss del) vara en klass- och utbildningsfråga? Om den lilla, utbildade överklassen inte har samma machokultur som du pratar om. Nu vet jag ju inte om det är så, men kastar fram tanken.
(Och den man jag träffat från Mexico var som sagt inte alls macho och tog faktiskt minst lika mycket ansvar för hem och barn som någon svensk man. Han kan förstås vara ett undantag)
@Alith:
Ja absolut, det är en klassfråga. Men att vara högutbildad i Mexiko betyder inget om man inte har de rätta kontakterna, eller enorm tur. Och många faller in i korruptionen.
Missförstå mig rätt, jag älskade Mexiko, det är ett otroligt vackert land, i alla fall där jag var, Oaxaca. Och maten sen mmmmm….. Tyvärr är det också genomruttet på sina ställen, speciellt vid drogrutten. Men korruptionen är överallt.
@MJ:
Har du någon referens eller länk till uppgifterna om hedersmorden Irak? Skulle kunna vara mycket användbart för att styrka ens argumenterande.
Raggar gör du på krogen och andra sådana sammanhang, inte på gatan. Gör du det på gatan annat ska du hängas ut och skämmas ut i media.