Dagens jästpaket kommer från Kille–97, som tidigare skrivit några kommentarer på GenusDebatten. Det är mycket glädjande för oss med ungas röst i debatten och vi välkomnar både Kille–97 och andra unga att skriva.
Jag går i en bra skola. En bra skola, men en skola styrd av en utbildningselit som är fruktansvärd. Jag tänker nu inte bara för min egen del. Det som verkligen skrämmer är tanken på de som kommer efter mig.
Jag läste min sista historiebok när man började prata om historieförfalskning från regeringens sida. Jag hade redan läst om Gustav Vasa, Karl XII, Goobbels, Himmler … Jag har redan lärt mig vår historia. Men nu vill utbildningsministern kvotera in personer i historieböckerna. Inte för att det de har gjort är viktigare än det som kommer behöva plockas bort, utan helt enkelt för det helt irrelevanta: könet personerna i fråga hade.
Framtidens elever kanske inte lär sig om de personer och händelser som format vår värld till den den är idag därför att det ser bättre ut för feminister att kunna peka ut historiska kvinnor än de viktigaste personerna. Har de förresten inte snackat i alla år om hur förtryckta kvinnor var och att de inte fick göra skillnad? Hur går det ihop med att hälften av alla viktiga historiska personer plötsligt är kvinnor? Kan någon förklara den logiken? Oavsett anledning till att man vill ändra historien så är det ett enormt kunskapsbortfall. Det klagas mycket på hur lite min generation presterar i kunskapstest och allmänbildning. Blir det bättre av det här?
Men detta är saker som även berör mig här och nu. Jag deltog i en vetenskapstävling. På provbladet stod att om jag inte kvalificerar mig kan jag få en sponsrad resa för att vara på plats och se finalen. Det vill säga jag hade kunnat få det om jag varit kvinna. För det viktiga i svensk skola är inte rättvisa utan att rätt kön gynnas. Eller att rätt kön förtrycks, hur man nu väljer att se det.
Jag hörde några i min parallellklass tala om möjligheten att för en dag besöka ett tekniskt högskoleprogram, precis det program jag vill gå. Så jag frågade var de hittat den möjligheten och fick svaret att lärarna erbjudit dem det, men det var inte lönt för mig att försöka för det var bara för tjejer. Bara för att jag är kille får jag alltså inte besöka högskolan för att se om den lever upp till mina förväntningar utan skall famla i blindo då jag söker in dit om ett år.
För två år sedan gjorde jag min första kommentar på GenusDebatten då jag skrev av mig tårarna efter det misandriska nationella provet som jag tvingades genomlida i 9:an. Har något hänt? Ja, men inte till det bättre.
Jag hade ett tag en lärare. En lärare som stoltserade med att vara feminist. Jag kan omöjligt bevisa detta påstående, vilket ni säkert kan förstå, men det verkade som att varje gång hon satte betyg för en kille så letade hon efter alla anledningar hon kunde hitta att sätta så lågt som möjligt. Det gjorde hon inte på tjejerna. Dock fanns det ett sätt att som kille få bra betyg, att skriva feministiskt skitsnack på proven och komma med feministiska uttalanden på lektioner. Då kunde det gå bra ändå.
Jag minns särskilt ett tillfälle då vi hade en lektion i just genus. Hon började mala på om sociala skillnader (hon var likartsfeminist). Hon påstod att alla skillnader var skapade socialt. En elev räckte upp handen och berättade om en vetenskaplig källa han sett som sa att en specifik skillnad också fanns bland många andra däggdjur. Han undrade hur det då kan vara socialt. Hennes svar: ”Man kan inte lita på forskningen.” Så vi skulle lyssna på hennes ogrundade teorier, men inte på forskning. Detta sa hon till en teknikklass och jag tror att det var sista gången någon tog henne på allvar.
Lyckligtvis så slutade hon innan slutbetyget sattes och jag fick en mycket bättre lärare som gjorde rättvisa bedömningar. Men inte alla med en dålig lärare har turen att få en ny, bra sådan.
Det talas om att införa genuslektioner redan i grundskolan, för att tidigt indoktrinera barnen med ”rätt” åsikter. För det är vad sådana lektioner kommer att grundas på. Åsikter.
Jag skriver inte detta för att gnälla. Jag skriver detta för att inte många andra gör det. Jag skriver för att ni skall förstå vad unga ambitiösa killar idag möter. Vad framtidens barn och ungdomar möter och för att ge de styrande en vink:
Var det verkligen det här vi ville?
Kille–97
Om det är någon tröst för dig så ser man inte särskilt mycket av detta i arbetslivet. Jag jobbar inom STEM och där ”uppmuntras” kvinnor på olika sätt, men det finns ändå chanser för män som är framåt.
Om du är en ung kvinna inom STEM med intresse för att leda arbete så kommer du automatiskt att bli chef. Om du är man så kommer du KANSKE att bli chef, om du är bra nog.
Men trots ovanstående påstående så upplever jag arbetsmiljön som förhållandevis rättvis. Kanske för att män är i överväldigande majoritet och, faktiskt, varandes betydligt bättre.
Svinbra skrivet, varmt välkommen med fler blogginlägg kille-97. På tal om ingenting du observerar samma sak som jag gjorde här:
”Har de förresten inte snackat i alla år om hur förtryckta kvinnor var och att de inte fick göra skillnad? Hur går det ihop med att hälften av alla viktiga historiska personer plötsligt är kvinnor? Kan någon förklara den logiken?”
Så här skriver jag om samma sak:
”För att kunna säga att det borde finnas fler kvinnor i historieböckerna måste man först mena att kvinnan inte varit så diskriminerad i riktiga livet som många tror. Antingen anser man a) att kvinnor hade en roll som inte uppmärksammades, eller så anser man b) att kvinnor pga diskriminering saknade roll i utvecklingen.”
http://genusdebatten.se/svar-till-charlotte-hit-och-dit-om-mansnormen-och-pojkars-skolresultat/
Fint inlägg! Mycket av det du skriver stämmer överens med mina egna iakttagelser som förälder till barn av bägge könen. För övrigt verkar du inte ha drabbats av ”antipluggkulturen” och du är helt säkert inte ensam om det…
Förresten, vill man vara riktigt ironisk så kunde man väl säga att de gott och väl kunde kvotera bort Goebbels ur historien, för de har redan kvoterat in så många liknande karaktärer i skolan.
Du sätter fingret på den mycket ömma punkten i dagens skola. Ditt vittnesmål är mycket viktigt. Tycker du skall försöka sprida din artikel vidare. Till skolverket, till lärarnas riksförbund, utbildningsministern och andra politiker, och till media. Anonymt om det känns bäst. Eller när du slutat skolan?
Väl skrivet!
Glädjande och hoppfullt att det finns så smarta unga som genomskådat indoktrineringen. Fint att du skriver här, men sprid också dessa kloka ord i din näromgivning.
Men några varningens ord, jag skulle mera oroa mig för vad som händer på parmarknaden mellan män och kvinnor. Kom ihåg; tro inte bara på vad kvinnor säger, bedöm dom efter vad de gör.
Men ändå, keep up the good work!
Tack för ett mycket välskrivet och intressant inlägg!
Som Johan skrev borde du ha rätt bra chanser att få ett jobb inom tekniksektorn, där prestation ännu väger tyngre än kön. Så länge politikerna håller fingrarna borta, vill säga.
Den attityd till lärande och karriär som du ger uttryck för är precis vad Sverige behöver, så ge inte upp! (Du ska betala min pension…
)
Att vissa kvinnliga lärare gynnar flickor och missgynnar pojkar är dessvärre inget nytt. Jag är snart 50, och känner igen det från min skoltid också. Låt mig dock betona att det handlar om vissa kvinnliga lärare – de allra flesta var rättvisa på min tid.
Jag instämmer i Joakim Stenebergs kommentar om att den här texten bör spridas till dem den berör.
Ja man ska ju komma ihåg att en ung man med bra betyg är en del av det framtida patriarkala förtrycket,det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.
Jag har en kollega vars son besökte Chalmers och Linköpings universitet i höstas med två killkompisar, så jag undrar om det stämmer.
Intressant artikel: It-branschen hotas av brist på kvinnor
Jag tolkar det som att det behövs fler programmerare oavsett kön, men jag kan förstås ha fel.
Pingback: När Stefan Löfven är ute och reser | WTF?
I en finsk teknisk tidning stod att Sverige behöver mer 60 000 IT personer inom några år. Vi har efter Nokias mobiltelefonavdelnings sälgning till Microsoft enormt mängd arbetslösa IT personer. Och varje vecka blir mer.
Men: 1. De är inte kvinnor. 2. De kan inte svenska, bara engelska. I Finland har vi ett enormt motstånd att lära sig svenska i skolan. Behöver ni IT folk som inte kan svenska och som är män?
@Gigas: Nja,
Artikeln säger faktiskt att problemet är att det inte finns tillräckligt med KVINNLIGA programmerare. Verkligheten å andra sidan, vilket kanske var din poäng, säger att det behövs programmerare i största allmänhet. Kod bryr sig inte om könet på den som gör kodandet.
Enligt artikeln finns det 20 % kvinnliga kodare. Jag har i mitt yrke träffat ett antal kvinnliga utvecklare och ingen av dem hade kodning som sitt största intresse. De var inte dåliga på sina respektive arbeten, men eftersom de inte nördade ner sig så var de heller inte exceptionella. Jag läste någonstans att 97 % av allt arbete som görs på Linux utförs av män. Eftersom Linux är sinnesjukt tråkigt för någon som inte är intresserad av kodning tror jag att procentsiffrorna väl representerar könet på verkligt intresserade utvecklare.
@Hej och välkommen Kille-97!
Tack för ett jättebra inlägg. Jag har en son på gymnasiet, så jag förstår hur du känner av att ni killar behandlas såhär. Du skriver:
Jag vill säga till dig vad jag säger till min son när han uttryckte samma ”det är meningslöst”-känsla. Det är en liknelse:
Om du tänker dig vägen till arbetslivet som ett träningsläger där man ska träna hinderbana. Så det man gör i samhället idag är att göra hindren lättare på banan för kvinnor. Man curlar dem och gör dem bortskämda. Samtidigt försvårar man ytterligare för killar genom den psykiska påfrestningen det är att se att ”de andra” får en lättare bana bara för de har ”rätt” kön.
Men tänk nu: Vem är bäst i slutet av respektive bana?
Träning ger färdighet, så enkelt är det. Man kan inte fuska fram kompetens, man kan inte dalta fram psykisk styrka som behövs i yrkeslivet.
Så när det känns motigt att kämpa med din utbildning i ett könsdiskriminerande samhälle. Tänk på min hinderbana och att den medför att ni, ambitiösa killar, får bättre ”muskler” inför framtiden på er svårare hinderbana.
Kämpa på, du har allt att vinna! Det du lär och kan, det kan man aldrig ta ifrån dig.
Lycka till!
@Gigas:
Det stämmer. Det är en diskriminering som finns med i Mansförbjudet [s. 60-62] och en snabb googling (tekniska högskola besök tjejer) ger massor av träffar, t.ex. denna.
Jag kan inte hitta någon motsvarande för killar.
Den artikel påtalar att det ”fattas” kvinnliga programmerare. Fattas för vad? Vilken uppgift är det som inte blir gjord för att där är färre kvinnor. Koden struntar i kön, ska programmerare bedriva avel med varandra?
Det här man håller på med, det är mycket allvarligt. Man skapar en berättigad ilska mot samhället hos killar och samtidigt skapar prinsessor-på-ärten av tjejerna som kommer gnälla för minsta ärta (vem vill anställa sådana?)
@Gigas: De fick inte följa med på det besöket skolan ordnade. Ringer han själv Chalmers och vill besöka en dag går det säkert bra. Skillnaden att killar själva måste ta initiativ, medan tjejer får ordnat åt sig. Det kommer i sin tur att ge utslag i arbetslivet. Fler manliga doers och fler lyfta kvinnor. Vem har störst chans att verkligen lyckas…
Till kille-97: Bra skrivet. Du har initiativ och kommer klara dig bra. Första insikten att du aldrig får något gratis. Å andra sidan gör det dig stark och ökar dina möjligheter i längden.
@Pauli Sumanen:
Aversionen mot svenska kan man väl förbise, men inte könet.
@johan:
Precis, artikeln säger det, men precis som Ninni har jag svårt att se vad en ökad andel kvinnor ska tillföra. Artikeln ger i alla fall ingen klarhet i frågan. Är det brist på programmerare så borde alla uppmuntras att börja utbilda sig till det, inte bara en specifik grupp.
@Anders/AV & Ninni
Som texten var formulerad kunde tolkas att det inte gick överhuvudtaget för honom att besöka den högskola han var intresserad av. Så fungerar det ju inte nu, men det kanske måste till för att vi ska få till rätt fördelning på våra utbildningar.
tyvärr har det varit könsdiskriminering länge men åt andra hållet. Det du uttrycker varför skall du jobba nu om det ändå inte spelar någon roll. Så har det varit för kvinnor i väldigt lång tid. Så lång tid så vi tror att det skall vara så. Kvinnor har i allmänhet andra egenskaper än män och behövs inom näringslivet. Det är dock ofta egenskaper som är svåra att mäta och därför inte är erkända i en manlig värld. I dag får killar i skolan 80% av lärarnas tid och både tjejer och killar tycker att detta är rätt ????
Hur skall vi förändra så att det inte blir varken killar eller tjejer blir felaktigt behandlade???
@Jess:
Har du några konkreta exempel som belägger dina svepande påståenden?
När var det vanligt att manliga elever bjöds att besöka universitet och högskolor medan kvinnliga elever inte fick följa med?
När fick pojkar bättre betyg än flickor, trots att de skrev sämre på proven?
Vilka specifika egenskaper är det som kvinnor har men män saknar, som behövs inom näringslivet?
Varifrån kommer uppgiften att pojkar får 80 procent av lärarnas tid i skolan i dag?
@Jess:
Företagsvärlden är inte manlig eller för män, män har bara anpassat sig mera till företagsvärldens krav än kvinnor. Och man kan inte skilja mellan företagsvärlden och resten av världen i form av att företagsvärlden är manlig och hemmet kvinnlig, eftersom dom är i en ömsesidig relation till varandra dvs. kvinnor är hemma för att män jobbar och män jobbar för att kvinnor är hemma, precis som kvinnor vill FORTFARANDE ha det. Så man kunde säga att ordningen är kvinnlig.
Men är könsroller inte mera sociala konstruktioner? Förr gällde det ju att kvinnor inte fick vara manliga, nu gäller det att kvinnlighet inte värdesätts. Make up your minds!
Ska vi nu börja erkänna något feminister tidigare förnekat och värdesätta det kvinnliga? Hur tänkte du att det går ihop utan att kvinnor själva börjar värdesätta kvinnlighet i män? Eller är det endast i kvinnor det ska värdesättas mera? Om du inte märkt så värdesätter kvinnor inte kvinnliga egenskaper hos män särskilt mycket? Och hur bra kan denna kvinnlighet vara om man inte ens vet vad man själv är?
Och kvinnorna sätter ju reglerna på dejtingmarknaden (som har ett samband med hur det ser ut i arbetslivet), ska där, på ett motsvarande sätt som med kvinnliga egenskaper i arbetslivet, manliga preferenser värdesättas mera eller är det bara i arbetslivet förändringen ska bli till?
@Jess: De där egenskaperna som kvinnor har som män inte har, är det något biologiskt? Kan du nämna en enda?
Som Bashflak brukar nämna så togs de sista formella hindren för kvinnor bort 1983.
Kan du förklara varför svenska kvinnor klarar sig så mycket sämre inom till exempel IT än kvinnor i tredje världen? Kan det vara att de får för mycket gratis och väntar sig att andra skall göra jobbet – de kommer ju ändå att bli inkvoterade?
@Kille–97: Stort tack för ett bra och viktigt inlägg. Strunta i trollen. (Till skillnad från vad jag gör.
)
Till vad Ninni sade skulle jag vilja lägga: Sverige är inte världen, och skolan är inte livet. Om nu Sverige har bestämt sig för att bli enbart kvotering och bidrag, så finns det många andra länder som uppskattar riktiga kunskaper.
Det där är naturligtvis lätt för mig att säga, med skolan långt bakom mig, och utflyttad sedan över ett decennium. Min poäng är ungefär som Ninni’s: Om du är medveten om vad det innebär att jobba i uppförsbacke så blir det lättare senare när det planar ut. För de flesta händer det ett par år in i ”karriären”: jobb, familj och ”liv” faller på plats. (Hoppas det här inte låter nedlåtande eller som en ”klapp på huvudet”!)
Om din tillfälliga lärarinna hoppas jag för hennes skull att hon aldrig träffar Sofia Johansson (frokenmissnojd.bloggo.nu / @pippiglassbil på twitter). Då jävlar i min låda skulle hon får lära sig veta hut.
@johan: Jobbar själv inom mjukvara och IT-tjänster. Ett fåtal kvinnor, kanske så högt som 15%. Det verkar finnas två sorters kvinnor i mitt område, det som är noggranna och analytiska, och de som har jävlaranamma och skinn på näsan. De förstnämnda gör inget väsen av sig, men stiger sakta men säkert i graderna och är precis som en genomsnittlig manlig IT-tekniker. De andra blir ganska snabbt projektledare eller liknande.
@Rick:
Du gav mig ett gott skratt där. Minns jag inte fel så var det just Goebbels som sa något i stil med ”talar man till en folksamling så ska man tala på en sjuårings nivå”. Det känns som att skolväsendet har tagit det som sitt motto. Välklingande, men genomskinligt!
@Erik: Kul att se att fler märkt samma sak som mig, synd bara att jag aldrig hört någon förklara den logiken.
@Joakim och straightmansburden: Tack ska se om jag kan sprida tankarna på fler ställen.
@Tommy: Det är verkligen synd att samma problem finns kvar efter så lång tid. Det värsta är nästan att jag är rädd att med dagens samhällsklimat så lär det tyvärr bli värre snarare än bättre.
@Gigas: Jag är rädd att jag var otydlig i mitt inlägg. Tack för att du var uppmärksam nog att se det. Ninni har redan gett dig ett bra svar men jag ska också ge ett.
Jag kan självklart själv ta kontakt med skolorna och troligtvis så kommer jag att vara välkommen att delta på någon enstaka föreläsning, eventuellt en heldag, men jag kommer inte att ha möjlighet att delta på mer organiserade och anpassade arrangemang. Dessutom så måste jag helt själv dra i det, skolan söker inte upp mig med erbjudande så som de gör för tjejerna.
@Ninni: Tack för en fantastisk liknelse. Jag är väl medveten om hur viktig erfarenhet är och är ganska självsäker i att jag kan ta mig igenom den svårare hinderbanan. Dock är jag sorgsen för de som hade bemästrat den lättare ”normala” hinderbanan men som p.g.a att de tvingas ta den svåra hinderbanan inte kommer fram. Erfarenhet är bra enbart om du klarar dig igenom utmaningarna. Det sägs att ”det som inte dödar dig, stärker dig” men vad hjälper det dem som ”dör”, misslyckas med svårare hinder?
Sen när man väl är ute på arbetsmarknaden, så för de tjejer som har där att göra, alltså de som inte behövt en lättare hinderbana utan klarat en normal, så har systemet gjort att de saknar nödvändiga erfarenheter och ska tävla mot de som har mer än nödvändiga erfarenheter. Det är ett tveeggat svärd, knappast rättvist på något håll.
@Anders/AV: Tack för stärkande ord.
@johan: Intressant och glädjande. Dock (vilket du verkar ha koll på) så kan inte det faktum att killar i detta fall är i majoritet berättiga fördelar för tjejer. Fördelarna kan dock bli mindre uppenbara när majoriteten är män. Skulle kunna vara därför det upplevs så som du beskriver. Hur som helst så är det glädjande läsning.
@michael: Hur ska jag kunna bli en del av det patriakala förtrycket utan rätt träning och uppmuntring
@Erik:
Jag har med egna öron hört när Gudrun Schyman påstått att män bär ansvaret för att samhället ser ut som det gör, att män har pådyvlat sina patriarkala normer på andra, samtidigt som hon har hävdat att kvinnor har bidragit till mycket gott under mänsklighetens historia och tagit stort ansvar i hemmen, uppfostrat barnen, etc. Om nu kvinnorna uppfostrade barnen och allt är en social konstruktion, varför uppfostrade kvinnorna sönerna till att bli (enligt henne) vidriga skapare och upprätthållare av ”patriarkatet”, och hur kan hon då mena att kvinnorna gjort en bra insats?
Min slutsats är att Gudrun och hennes likar helt enkelt är så pass ointelligenta att de inte förstår att de säger emot sig själva.
Jag kommer att svara på de kommentarer som jag ej hunnit svara på senare. Jag har tyvärr inte haft tid till det idag.
@kille-97: Mycket bra skrivet! Räds för min egen son när han når ålder att börja i skola. Tvivlar dock inte att det kommer gå bra för dig i framtiden, du verkar vara en hårt kämpande, mycket kompetent ung man! Keep it up! Och som du märker finns här folk som är på din sida och delar dina åsikter. Vi får alla fortsätta försöka öppna ögonen på folk och driva på en förändring, hur svårt ska det va? *gulp*
Läste också kommentaren från:
@Ninni: Väldigt bra liknelse, kommer jag definitivt bära med mig i uppfostran av pojken min. Och ev. framtida dotter! Vill definitivt inte att hon ska curlas, här skall fostras kompetenta, självsäkra, självständiga individer!
@Poe: Fast det finns en lösning som innebär att du inte behöver oroa dig för barnen. Gör ragu. (Bara som ett litet anspråkslöst förslag.)
@Jess:
Som påtalat tidigare i tråden så togs sista diskrimineringen av kvinnor bort 1983, då fanns det fortfarande saker som borde åtgärdats för män. Förr var både män och kvinnor könsdiskriminerade på olika sätt, t.ex var män tvingade att göra värnplikt och offra ett år av sitt liv som kvinnor inte behövde/fick. Om de vägrade fick de fängelse. Männens könsdiskriminering har förvärrats sen dess.
Så när var den tiden när könsdiskriminering var ”åt andra hållet”?
Jasså? När?
Jag gick i skolan på 70- och 80-talet. Redan då positivt särbehandlades kvinnor, om än mindre idag. Det hette på den tiden ”kvinnor kan”. Det fanns inget överhuvudtaget som signalerade att att det inte var lönt jobba med skolan för att det inte spelade någon roll längre fram.
Jaså, vilka är dessa egenskaper vi kvinnor i allmänhet har som behövs inom näringslivet?
Killar får mer negativ uppmärksamhet och kollektiv skuldbeläggning för att vissa killar är livliga/stökiga. Läs här och här. Det är inget som är fördelaktigt för killar som grupp, tvärtom.
Genom att kasta feminismen på soptippen.
@Poe:
Ja, tjejerna behöver också stöd i detta. Jag är glad att jag har en son i detta samhälle, för det är inte så svårt om man som förälder är medveten om situationen …
T.ex det här med att högskolan bara anordnade för tjejer. Det är lätt för mig som förälder att säga åt min son: ”Skit i det. Ta kontakt med högskolan själv. Det är nyttig läxa för dig.”
Hur gör man med en tjej för att motverka samhällets curling? Jag har inte en aning … Men kanske hade jag vetat om jag hade behövt det?
@kille-97:
Tyvärr tror jag att du har helt rätt. På min tid berodde det nog mest på att kvinnliga lärare saknade kunskap och förståelse för maskulint beteende och trodde att flickors sätt att vara var det enda rätta. Nu är väl diskrimineringen dessvärre institutionaliserad och ideologiskt påkallad.
@Juggen:
Vädigt bra fråga.
Det är samma problem som när kvinnor är samtidigt starka men offer, detta offerskap verkar inte dra ner på deras styrka eller omvänt; styrka dra ner på deras offerskap.
Nog är det dumt, men kanske det också handlar om dessa kvinnors ovana med jämställdhet, att de inte förstått att man i jämställdhet inte kan dra kvinnokortet när det behagar en.
Men det är ju den samma gamla visan, kvinnor är ansvariga endast för positiva saker, inte för ojämställda som snäva könsroller, utseendepress, hierarkier, våld, ohälsosam konkurrens, orimliga manlighets förväntningar, nazism osv.. Som exempel:
http://www.amazon.com/Hitlers-Furies-German-Killing-Fields/dp/0544334493
http://www.nytimes.com/2013/10/09/books/hitlers-furies-by-wendy-lower-examines-german-women.html?_r=0
Feministen invänder med att ”men kvinnor är inte ansvariga för strukturer”…Ööh, nå varför (eller hur) ska vi då lyfta fram kvinnors aktörskap. Har de endast bakat kakor, diskat o bykat osv.? Här blir det kortslutning.
@kille-97:
Det är ju lätt gjort, man vet ju själv vad man menar. Jag vet inte om du har hunnit märka det än men oavsett hur tydlig du är så kommer en del välja att missförstå dig.
Då gäller det ha tålamod.
Jag måste komma med en varning här, försök inte att svara på alla kommentarer hela tiden och så fort du kan, det finns en risk att du bränner ut dig då. Just nu på det här forumet kanske det inte är så mycket, men det kan fort eskalera. Speciellt om man uttrycker saker som inte accepteras i vissa kretsar.
@kille-97:
Bra att du ser att det inte är rättvist mot tjejerna heller. I din kommentar så tar du upp en ”livets läxa” som ger dig fördelar i långa loppet. Du skriver:
Att kunna ta kontakt, att våga ta egna initiativ, att visa framfötterna … Det är viktiga saker i vuxenlivet – både privat och i yrkeslivet. Och sånt kan kännas lite obehagligt i början, så det behöver man träna på. Att själv kontakta skolan du vill besöka är ett jättebra tillfälle för dig att träna för famtiden.
Vad lär sig tjejerna av att få saker serverade på silverfat?
Vad lär sig tjejerna av att inbillas de måste ha ”egna rum” utan killar närvarande för att kunna göra saker, inför ett vuxenliv där vi är mixade på arbetsmarknaden?
Ja, det är riktigt. Killar som inte har en inre trygghet och självförtroende och/eller stöd i hemmet får förvärrade problem av detta …
@straightmansburden:
Precis så är det tyvärr. Kvinnor är alltid offer och män är alltid förövare, oavsett vad. Kvinnor har alltid gjort bra saker, män har alltid gjort dåliga saker. Det är alltså en verklighetsbeskrivning som dessa svårt förvirrade människor på fullaste allvar tror på och även försöker inbilla andra är verklighet. Tyvärr är det många som inte vågar säga emot dem, eftersom de tror att de kommer anses vara kvinnohatare om de påvisar fakta och faktiskt tillmäter kvinnor eget ansvar för handlingar kvinnor genomfört.
Tack för ett intressant och beklämmande inlägg! Jag började studerade på universitet i slutet av åttiotalet. Våra lärare vara alla män, medan över 90 % av studenterna var kvinnor. Då lyftes frågan om jämställdhet och behovet av fler kvinnor: ingen kvotering, men så att en kvinnlig sökande prioriteras framför en manlig vid likvärdiga meriter. Jag lärde mig samma läxa som du: För att vara hyfsat säker på att få göra det jag vill gäller det att vara mer kvalificerad och ha högre betyg än alla kvinnor på motsvarande utbildning. Lycka till!
Jag har inga söner, men väl döttrar, och den äldsta, tonåringen, hon har reagerat på hur olika pojkar och flickor bemöts i hennes skola. Det om något göder en antipluggkultur, när pojkar gör uppror mot den auktoritet som de känner sig orättvist behandlade av.
Till Kille-97,
Det är mycket glädjande att se att det åtminstone finns en del driftiga unga killar i dagens Sverige. Jag gick ut gymnasiet (natur) med högsta betyg (5.0) i mitten av åttiotalet och redan då fanns det tydliga tendenser till det som nu verkar ha blommat ut fullt.
Men det viktigaste för dig att inse är att den svenska skolan av idag har fallit VÄLDIGT djupt, jämfört med övriga västländer. I senast PISA rankades Sverige sist och Schweiz först bland västländer och eftersom jag bor i det senare landet sen länge och mina barn går i skola här, kan jag berätta att detta är fullkomligt rimligt samt att skillnaden är enorm.
När mina barn gick i 6:an här klarade de lätt de svenska nationella matteproven för 9:an och nu när de går i motsvarande 1:an på gymnasiet får de alla rätt på högskoleprovets matematiska delar.
Utbildningen här är påtaglig bättre än den som jag genomgick i Sverige för 30 år sen, samtidigt som den nuvarande nivån i Sverige endast kan beskrivas som ett dåligt skämt. En mycket intressant observation är att lärarna i Schweiz under perioden från 7:an och uppåt alla är väldigt högt utbildade, ofta med doktorsexamen, men ingen av dem har någon lärarutbildning! Det ger en otroligt mycket högre nivå på utbildningen och eliminerar allt flum och trams.
Anledningen att jag berättar detta för dig är att jag själv har varit en väldigt driven ung man som jobbade hårt för att komma framåt i livet. Men om man ska lyckas måste man förstå verkligheten. Din generation kommer troligen att få ett mycket otrevligt uppvaknande när de flesta inser att deras så kallade utbildning är värdelös och inte accepteras internationellt.
Men du kan undvika detta öde om du redan nu förbereder dig för studier i ett annat land. En framkomlig väg är t.ex att komma in på KTH och sen byta till ett utländskt universitet. Detta går fortfarande men lär vara borta om 5-10 år eftersom nivån sjunker snabbt även inom de tekniska utbildningarna i Sverige.
Läs mycket extra matte och gärna ett extra språk (tyska är väldigt användbart och starkt undervärderat i Sverige). Det lär bli en hel del extra jobb, men om du lyckas ta dig till Schweiz kan du se fram emot nettolöner som endast finns i fantasin i Sverige.
Schweiz har troligen högt löner i Europa och snittet ligger kring 50.000 SEK i månaden. Att tjäna 100-200 tusen kronor i månaden är absolut inget konstigt om man har en vettig utbildning och skatten ligger sen kring 10%. Feminism och mångkultur är i princip icke närvarande och man kan här tala helt fritt om dessa ämnen.
Samtidigt går Sverige alldeles uppenbarligen mot ett sammanbrott, så satsa på att ta dig ut innan det är för sent. 68 kärringarna, deras rabiatfeministiska döttrar och MENA invandrarna förtjänar verkligen varandra, men du bör undvika att bli deras skatteslav.
@Ninni skrev ”… togs diskrimineringen av kvinnor bort 1983″ : Jag har en tidning från 1985 som uppmuntrar kvinnor att söka lumpen. I en fotnot står att ” nu får kvinnor söka till alla förband inom arme’n utom de stridande förbanden som infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna.” Diskrimineringen är borta nu, men den fanns kvar efter 1983.
Jag undrar hur beskrivningmodellen om ”det onda patriarkatet” egentligen hjälper en ung kvinna. Då borde både ansträningarna att vara flitig och dra nytta av förmåner vara förgäves? Patriarkatet slår ju till hur som helst… ?? Om man inte trivs på ett jobb vet jag inte heller hur modellen kan hjälpa. Om chefen inte ser min potential eller jag motarbetas så byt jobb, att stanna kvar och försöka ändra andra kan göra en sjuk.
Tyvärr kan du, Kille -96, inte hoppa av skolan. Se det som en träning i att bita ihop och att markera din integritet. Om någon går över din gräns hoppas jag att det finns vuxna omkring dig som stöttar dig när du återkopplar till lärare och rektor. (den här dealen har jag med min son).
Jag jobbar i tekniskt yrke och jag har sett hur män och kvinnor lyfts fram av välvilja/politik snarare än baserat på vad de kan och vill. Det blir inte bra för de har inte rätt drivkraft. Utfasningen av dessa personer blir ofta tuff och otrevlig.
Kille -97, du har fått många råd om att plugga på. Ett tips från mig är att inte vara rädd för sammanhang där du kommer att träffa personer med andra åldrar och bakgrund, det är nyttigt att prata med folk som har andra erfarenheter och höra hur de tänker. Det har hjälpt mig att forma mig till den jag är och känna mig trygg i det.