Gästinlägg: Att skapa sitt eget varumärke
avatar

Här ett inlägg från signaturen Leverpastej. Bilder och bildtexter är redaktionens.

radio displayHäromdagen, på väg hem från jobbet, så lyssnade jag på den av bilförsäljaren så snällt installerade feminismupplysaren, radion, och de hade ett inslag om löneskillnader i olika kommuner.

Ju mer kvinnorna tjänar, desto större blir gapet till männen i samma kommun. I Danderyd har männen en genomsnittlig lön som ligger 79 procent högre än kvinnornas.

För oss, som läser här på Genusdebatten, så är det hon kom fram till inte någon överraskning och jag förstår att det måste vara frustrerande att vara feminist när jämställdhetsparadoxen sticker upp sitt hånflinande nylle hela tiden. Ju bättre folk har det och ju mer mannen tjänar desto friare är deras fruar att välja hur mycket de vill arbeta.

Vidare ”konstaterar” hon, utifrån sin feministiska världsbild:

– Speciellt märks detta i rika storstadskommuner, som till exempel Danderyd och Lidingö, och jag tror att man kanske rubbar en maktbalans mellan män och kvinnor i hemmet.

”Rubbar en maktbalans”?

Rubbar vems maktbalans och vilken maktbalans anses som den korrekta? Att den ena i familjen jobbar och tjänar pengar, medan den andra tar hand om hemmet innebär också en form av maktbalans men jag gissar att det inte är den rätta formen, eller är den rätt om den som stannar hemma är en ”frigjord” man? Hur ska maktbalansen i hemmet fördelas ifall båda tjänar lika mycket?

Dagen efter åt jag frukost och tittade samtidigt på en video, som Dolf lagt upp, från några med det passande namnet PJTV, jag satt nämligen i min PJ men jag gissar att det inte egentligen betyder något helt annat. Den handlade om män som inte ser förhållanden som något värt att sträva efter. En inställning som jag både ser som sorglig samtidigt som jag inser att jag troligtvis skulle ha valt den vägen om jag inte redan hade hittat någon att ”dela makten med”.

Plötsligt så slog mig en tanke att en del av pusslet är att det handlar om att bygga sitt varumärke.

Coca-Cola-Summer-coke-2083352-859-1200Inom marknadsföring består en stor del av av att bygga varumärket, på engelska branding. Coca-Cola lägger miljoner på att få folk att vilja tillhöra Coca-Colafamiljen som ser ut att vara så framgångsrika och har så kul. Alla känner nog igen melodin från Gilettes reklam och vem skulle inte vilja ha en massa coola kompisar att titta på fotboll med, så om jag bara…

Hur bygger man då sitt eget varumärke, vad vill man sälja, vad vill man uppnå, vilken kundgrupp riktar man sig till?

Jag skulle kunna tippa på, jo det här inte vetenskap utan bara mina funderingar, att det riktiga byggandet börjar ungefär samtidigt som man inser att man är en sexuell varelse, typ i puberteten eller så snart man är säker på sin sexualitet. Då är man klar över sin kundgrupp.

Vad vill man då sälja? Svaret är inte så enkelt som att man vill sälja sig själv för det hänger ju också ihop med vad man vill uppnå. Vill kunden köpa en bilmekaniker så lär man sig fixa bilar och paketerar sig som det, men de flesta har nog inte som innersta dröm och drivkraft att fixa bilar. De flesta av oss följer nog det tråkiga svaret på frågan ”vad är meningen med livet” och väljer (troligtvis inte ett så medvetet val) att säkerställa artens fortlevnad.

Kvinna i baddräkt

Kvalitetsvara med paketering

Då man har klarat av frågorna om kundgrupp och vad man vill uppnå så återstår att komma fram till hur man ska paketera sin vara. Jag vet att det finns många olika sätt att göra detta på och det finns exempel på de som lyckats trots att de gjort helt tvärt om men som sagt var, detta är bara en hypotes och en fluga gör ingen sommar. Hur övertygar man kunden att man är ett ”bra köp” och når fram till själva fortplantningsfasen? Vissa har, av naturen, utrustats med ett utseende som signalerar bra köp, medan andra har mindre av den fördelen och behöver då jobba med packeteringen lite mer. En paketering som signalerar stor möjlighet till framgång ger pluspoäng. För män gäller det att visa att man är kapabel att försörja och skydda familjen och för kvinna att visa att hon kan ta hand om avkomman.

Kille som tränar på gym

Ett varumärke byggs

Män bygger upp sitt varumärke genom att konstant tävla för att på så sätt rangordna vem som kan visa upp största beskyddar och försörjarförmågan. Vem springer fortast, vem hoppar högst och vem är starkast. Vem kan visa upp finaste bilen, prylen och det mest statusfyllda jobbet.

Kvinnor tävlar säkert också men för mig som utomstående betraktare så känns det mest som en intern tävling för att fastställa hackordningen i gruppen så den lämnar jag till någon mer insatt. Det jag ser är att kvinnor bygger upp sitt varumärke genom att visa att de är omhändertagande och att de därför kommer söka sig till fritidsintressen som signalerar omhändertagande och till yrken som vård och skola.

Män och kvinnor bygger medvetet och omedvetet upp sina varumärken och det visar sig i statistiken där vi ser mer män i statusfyllda, högavlönade yrken och fler kvinnor i omhändertagande, lågavlönade yrken. Vidare visar det sig i statistiken som Charlotta Mellander studerade eftersom de män som tjänar mest, har starkast varumärke, kommer att välja de kvinnorna som har starkast varumärke som omhändertagande.

P.S.
Jag vet att jag drar väldigt generella, förenklade och biologiska förklaringar men rent ut sagt: klockan är tre på natten och jag ville få ner det här innan jag somnar och vaknar imorgon med blankt huvud. God natt.

leverpastejTack o hej
/Leverpastej

Kommentarer

Gästinlägg: Att skapa sitt eget varumärke — 22 kommentarer

  1. Definitivt en intressant teori!

    Kan månne hårdare branscher ha mer hårt arbetande partners av båda kön? Mina föräldrar samt deras chefer på yngre dar är båda forskarpar som är extremt framgångsrika inom sina fält, samt jobbat mycket tillsammans.

    Kan en hård bransch få båda partner att släppa fritids-flummet och investera i varandra eller familjeföretaget istället?

    http://en.wikipedia.org/wiki/George_Klein_%28biologist%29

    Jag ser även liknande mönster i andra ”nördar som hittat varandra tidigt”. Man är inte så intresserad i vissa typer av viftande, utan investerar båda i familjenyttiga saker som inkomst, eller en delad livs-vision.

  2. Man har gjort flera sociala experiment som just visar det du skriver i artikeln att kvinnor saluför sig med omvårdnad t,ex så gjorde man ett test där två manlig skådespelare(vilka även låtsas söka jobb)visar intresse eller inte för olika kvinnor som fått ett fejkerbjudande till ett jobb,där sedan en kvinna går förbi och tappar matvaror.
    Dom kvinnor en av männen eller båda pratat trevligt med och visat ett intresse för ville genast hjälpa kvinnan som tappat sina matvaror,medans dom kvinnor som bara fått ett artigt hej och inget större intresse av männen var det knappt någon som ville hjälpa kvinnan.

  3. Jag anser att det handlar mycket om klass också. Det skulle vara intressant att se siffror på ur vilken samhällsgrupp de högavlönade statusmännen hittar sina partners.

    Är det vanligt att högavlönade bankstatusmannen ”Markus” bildar par med lågavlönade vårdbiträdet ”Ann-Charlotte”?

  4. @Andreas:
    Kanske ligger en hel del i uttrycket “lika barn leka bäst”

    @michael:
    Nu har jag inte sett experimentet men skulle det inte kunna va så att det var de som kände att de hade en chans att få jobbet som ville visa framfötterna?

    @Jenny:
    Varför ska vi alltid jämföras med den sista procenten?
    För just “Marcus” så är att gifta sig med en civilekonom samma steg som om en “vanlig” skulle gifta sig med en uteliggare men det finns en del exempel på rika som, precis innan döden, hittat sitt livs kärlek i en sköterska Wink

  5. @Leverpastej:

    ”Varför ska vi alltid jämföras med den sista procenten?”

    Enkelt. Det är de enda män som kvinnor ser. Övriga bara finns där (knappt) eller är till för underlätta kvinnors vardag (i kvinnors ögon). Om inte alla kvinnor tjänar lika mycket som ”Markus” så är det helt enkelt ojämställt (på ett feministiskt vis).

    PS. Kul inlägg för övrigt. Även om det är generaliserande är det ändå ganska träffsäkert.

  6. Intressant. Jag tror också att det för kvinnor handlar en del om att visa att man kan ha hand om hem och familj och sköta markservicen. Att man både tävlar med andra kvinnor men även som ”säljargument” till potentiell partner att man kan sköta hem, hushåll och barn så att partnern kan fokusera på arbetet. Jag tror den typ av niche för män är nästan obefintlig iallafall för heterosexuella par. Det vore roligt att höra vad ni tjejer på tycker och känner igen er i?

  7. @Jenny: En liten gissning är att det inte är så ovanligt att välbeställda män tar sig fruar/älskarinnor ur lägre klasser. Men att det då handlar om kvinnor som framgångsrikt marknadsför sig som kvinnor (läs strippor, fotomodeller osv.), har ett driv och är hyfsat intelligenta. De satsar på något vis, och blir därför ”upptäckta”. Dvs. de må komma ur de lägre klasserna, men är förmodligen inte särskilt representativa för dem.

  8. Barn av sin tid.

    Sett från min vy anser jag att det ej går att jämföra önskemål eller visst aggerande vad det gäller trygghet/risktagande för respektive kön som verkar just idag med tidigare historik och jag lägger en gräns vi runt början mitt 90-talet, påbörjade relation vilka gårin vid gräns kan dra lite längre in i framtiden med sitt motiv av trygghet/risktagande från tidigare livsstil i det friare och därmed välfungerande samhället

    När det gäller svenskt feminism är den påväg mot sin slutliga ökenvandring, kan avläsas i sin extremt aggresiva språkbruk fullt öppet i SVT/SR samt pappers-media.
    Media via datatrafik räknas icke då feminism går enkelt att skydda sig mot till skillnad från övrigt där feministiskt språkbruk vävs in i helheten.

    Man bör även hålla i minnet att feminism är en icke föraktlig inkomstkälla och om den sinar blir det besvärligt att finna nytt värddjur.
    Besvärligt även fördem vilket behöver aktuell konflikt och veå-fasa med isåfall lösspringande utan mål, feminister. Betyder att livsstilen får underhållas och ett köttben kastas till feminism emellanåt, dock allt parasiterande har ett slut och kan, som jag serdet, avläsas i den stigande volymen av ropande från allt nämn det självt och vilket är kopplat till feminism.

    Appropå barn av sin tid och -”Det är synd om människor” och fortfarande, tyvärr, ett hyggligt lukrativ parasiterande, såkallat feminism.
    Jag tycker synd om de tänkta ungdomar och speciellt pojk och vilket vuxit upp och tyvärr även bit framåt kontinuerligt bombaderas av SVT/SR samt pappersmedias flöde av omoget feministiskt språkbruk.
    Denna tids föräldrar ni moste lära er avkomma att avfärda omoget resonemang, oavsett, speciellt i skolans häng och gentemot lärares, tyckande, givetvis lära ut att avfärda på ett, klokt vis.

  9. @ Jenny

    Det är inte helt ovanligt att den stormrike bankmannen gifter sig med ett vårdbiträde. Däremot gifter sig den stormrika kvinnan aldrig någonsin med en man med motsvarande yrkesstatus. Hon skulle inte behöva ett öre till, men ändå klassificerar hon männen efter inkomst. Jag skulle inte moralisera över detta beteende om inte hyckleriet från alltför måna kvinnor vore så enormt.

  10. @Rick:

    Men den stormrike bankmannen gifter sig ju med ett mycket vackert vårdbiträde.
    Det är ju de ytliga attraktionerna som könen söker. Män vill ha vackra kvinnor och kvinnor vill ha rika män (eller snarare högstatusmän). ”problemet” som kan uppstå är att skönhet avtar med stigande ålder medan rikedom brukar öka med stigande ålder.

  11. @ MJ

    Det där är jag självfallet medveten om. Min poäng är att (framgångs)rika kvinnor gott och väl kunde tänkas para ihop sig med män som inte alls är särskilt (framgångs)rika redan i en yngre ålder. Men kvinnorna brukar vilja ha den något äldre mannen med pengar, alldeles oavsett andra parametrar, som t.ex. det där ständiga feministgnyendet om hushållssysslor eller föräldraledighet.

    Låt mig exemplifiera (fiktivt): Kvinnan i 30-års åldern som blev färdig jurist vid 24 och de senaste åren haft en kraftigt uppåtgående karriär i det globala finansieringsföretaget. Vore det inte ett rationellt val från hennes sida att bilda par med den 25-årige historieläraren? (Låt mig för tydlighetens skull säga att jag själv varken är eller har varit 25-årig historielärare Smile )

    Den här sortens parbildningar existerar i praktiken inte. Jag känner dock till några fall där yngre kvinnor bildat par med betydligt lägre utbildade män från främst Afrika, men här ser jag lite andra faktorer spela in.

  12. Jag utgick ganska mycket från mig själv, jag gör det ganska ofta. Jag är definitivt lågstatus, uppvuxen i en helt vanlig arbetarklassfamilj. Jag umgås inte i de högavlönade människornas kretsar överhuvudtaget. Jag antar att det hade underlättat om jag velat gifta mig till rikedom. Men jag talar inte ens språket, kan inte koderna. Jag tror det är mer som Dolf skriver att sådana överskridande äventyr sker ganska slumpartat.

  13. @Rick:

    Ja det kunde de göra, men det sänker deras status, precis som en ful fru sänker en mans status.
    Alla som lever ihop med någon de älskar vet ju att de inte skulle ändra sitt val oavsett om partner föll i status eller i skönhet.

    Jag känner också till några sådana traficking-förhållandet. Jag tror dock att det är så att kvinnorna som skaffar sig sådana prostitutionsmän kan göra det utan att sänka sin egen status eftersom det är uppenbart att de inte har machat status, utan att de utnyttjar mannens lägre ställning.
    Jag har t.ex. aldrig sett sådana förhållanden där kvinnan valt en svensk snygg man.

  14. Hade en länk en gång, på genusnytt, universitetsundersökning i USA om attityder mellan könen, feminism och ekonomi bl.a. Där en intervjuande frågade: ”Vad var mest överraskande?” Svar: ”Att även feminister ville att han skulle tjäna mest!” Och kvinnlig skönhet står nog högst som varumärke, ja utom hos vissa då…
    Men det vore kanske tid att den västerländska mannen snyggade till sig lite? Afrikanska och indiska män t.ex. verkar mer angelägna om ”ett fördelaktigt yttre”, även högre upp i åren? Men här i väst finns ju knappt ens kul kläder för det otäcka könet!

  15. @Joakim Steneberg:

    Personligen tycker jag att indiska män är bland de fulaste på jordklotet. Många män från afrikanska länder har en riktigt taskig attityd. Ungefär såhär: ”Du tittade på mig, jag har gett dig komplimanger, nu är du min och nu får du äran att laga mat och städa åt mig. Har du tur får du föda mina barn.” Tro mig, även tjejer från afrikanska länder håller med mig. Denna attityd gör dem fula.

    Tacka vet jag västerländska män hur de än är klädda.

  16. Jenny
    Ja jag vet ju inte vilka människor du känner, eller dina attityder till andra folk. Eller till män för den delen. Men kan indiska och afrikanska män verkligen vara värre än ”vita, heterosexuella, medelålders män”? Confused

  17. Jenny:

    Jag håller med om att indier är fula. Men det där med afrikanska män har jag svårt för. Det finns ju en extrem kulturell spridning i Afrika (jag antar att vi pratar om söder om Sahara, alltså svarta). Jag har träffat en hel del afrikaner och det är som skillnaden mellan en svensk och en kines i kulturskillnader ibland. En kille från Tanzanias bibelbälte på landsbygden t.ex. är typiskt sett vän och lågmäld, en underklasskille från Gambias eller Senegals kustområden är typiskt sett ”bekymmersfri” och tar mycket plats.