Idag är det internationella kvinnodagen, en av av de mest uppmärksammade dagarna på listan för Förenta Nationernas internationella dagar. Naturligtvis vill även jag som jämställdist instämma i hyllningskören och uppmana till kamp för alla kvinnors rätt till ett värdigt liv.

Även om listan kan göras lång över orättvisor som drabbar kvinnor i ett globalt perspektiv (t ex könsstympning, prostitution, religionsförtryck, krig, vidriga arbetsförhållanden mm) tänkte jag nöja mig med att rikta blicken mot några kvinnogrupper i Sverige som enligt min mening förtjänar att uppmärksammas en dag som denna.

Här kommer min hyllning till alla fantastiska tjejer och kvinnor i Sverige:

• Till alla fantastiska kvinnor som genom historien stridit för lika rättigheter och drägliga arbetsvillkor, inte minst kvinnor ur arbetarklassen.
• Till alla ensamstående mammor som kämpar för att få livspusslet att gå ihop och lönen att räcka till för att ge sina barn en trygg uppväxt.
• Till alla äldre kvinnor som valt att arbeta inom en lågavlönad sektor eller stannat hemma med sina barn och nu tvingas leva på en pension som knappt räcker till det mest nödvändiga av levnadsutgifterna.
• Till alla kvinnor som lider av psykisk ohälsa, självskadebeteende, ätstörningar mm ibland som  följd av orealistiska kroppsideal
• Till alla kvinnor som lever med ett dolt och  skambelagt missbruk i ett desperat försök till självhjälp att döva sin själsliga smärta.
• Till alla tonårstjejer som brottas med tvivel kring sin identitet och sitt utseende, som ständigt undrar om de faktiskt duger som de är.
• Till alla unga flickor som växer upp i dysfunktionella familjer med föräldrakonflikter och ibland tvingas axla ett vuxenansvar de inte borde få ta.
• Till alla kvinnor som utsatts för våld i nära relationer, sexuella övergrepp och alla individer bakom medias nyhetsrapportering.
• Till alla homo-, bi- och transsexuella kvinnor som känner att deras sexuella läggning är mindre värd än andras och för deras kamp och mod att stå upp för sig själva och gå sin egen väg.

Många fler grupper finns naturligtvis och ovanstående lista ska bara ses som ett axplock av alla de grupper som förtjänar uppmärksamhet en dag som denna. Men eftersom Genusdebatten är en blogg där båda könen räknas känns det inte mer än rätt att i anständighetens namn räkna upp ytterligare några grupper som förjänar uppmärksamhet idag. För att inte fastna i ett sexistiskt och konservativt könsrollstänkande lämnar jag tillfälligt genusperspektivet och uppmanar alla att inte glömma bort följande grupper som förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet (jag bortser  även här från globala och internationella problem som rör t ex  könsstympning, prostitution, religionsförtryck, krig, vidriga arbetsförhållanden mm och begränsar mig till svenska förhållanden). Här kommer därför en hyllning till dessa grupper som enligt min mening inte bör glömmas bort en dag som denna:

• Till alla fantastiska män som genom historien stridit för lika rättigheter och drägliga arbetsvillkor, inte minst män ur arbetarklassen.
• Till alla ensamstående pappor som kämpar för att få livspusslet att gå ihop och lönen att räcka till för att ge sina barn en trygg uppväxt.
• Till alla äldre män som under ett långt  yrkesverksamt liv arbetat med fysiskt tunga arbeten med risk för skador och olycksfall.
• Till alla män som lider av psykisk ohälsa varav alltför många väljer att lida i det tysta eller att ta sitt liv.
• Till alla män som lever med ett dolt och  skambelagt missbruk i ett desperat försök till självhjälp att döva sin själsliga smärta.
• Till alla  tonårskillar som brottas med tvivel kring sin identitet och sitt utseende, som ständigt undrar om de faktiskt duger som de är.
• Till alla unga pojkar som växer upp i dysfunktionella familjer med föräldrakonflikter.
• Till alla män som utsatts för psykiskt våld och skuldbeläggning  i nära relationer, sexuella övergrepp och alla individer bakom medias nyhetsrapportering.
• Till alla homo-, bi- och transsexuella män som känner att deras sexuella läggning är mindre värd än andras och för deras kamp och mod att stå upp för sig själva och gå sin egen väg.

Jag undrar om jag inte vid närmare eftertanke vill utbrista i en hyllning till alla människor runt om i Sverige och hela världen, oavsett kön,  som kämpar på olika sätt!