Det andra könet.
avatar

Inledning

Nu hade ni förväntat er Hirdman, va? Först ska vi ta en annan bok, Det andra könet. Denna gång kommer jag gå lite annorlunda tillväga och presentera två feminister, dels författaren Simone de Beauvoir, dels en norsk kvinna vid namn Toril Moi.

Simone de Beauvoir, 1908-86, var en fransk författare, filosof, existentialist och feminist. Beauvoirs tankar brukar, enligt wikipedia, beskrivas som en blandning av ateistisk existentialism samt fenomenologi.

 

Toril Moi, född 1953, norsk litteraturvetare, professor vid Duke University i North Carolina, USA. Hon innehar för närvarande av en professur i litteraturvetenskap. Moi använder sig feministiska, psykoanalytiska och marxistiska teoribildningar. Moi är kritisk till feminism av idag och vill se en återgång till de Beauvoirs tankegångar.

 

Det andra könet

Det andra könet, som är de Beauvoirs mest kända verk, är skriven 1949-50. Den är en av feminismens verkliga klassiker. Från denna bok kommer ett av hennes mest kända citat ”man föds inte till kvinna, man blir det”, dvs teori om social konstruktion.
Beauvoir inleder med att resonera kring biologin, med utgångspunkt i så väl mänsklig biologi som resonemang kring djurens värld. Beauvoirs slutsats är att biologin inte kan försvara eller förklara de hon menar är kvinnors underordning. Hon menar att de biologiska skillnaderna tolkas i en social kontext där det som är manligt generellt sätt värderas högre. En förklaringsmodell till kvinnors situation som lyfts fram är att kvinnor är fjättrade av moderskapet och att det ur ett historiskt perspektiv innebar att kvinnor blev försvagade och beroende av mäns beskydd vid graviditet, menstruation och amning.

Beauvoir går vidare med att fokusera på sin samtid där hon analyserar kvinnors situation under olika livsperioder. Det är här, när den tidiga barndomen står i fokus, hon fäller de berömda orden ”Man föds inte till kvinna, man blir det.” Beauvoir fortsätter genom tonåren fram till äktenskap och moderskap. Hon tar bland annat upp hushållsarbetet. Hon ser ett visst mått av kreativitet i matlagning men på det stora hela beskriver hon hushållsarbetet som repetitivt, tråkigt och meningslöst. Beauvoir menar att hushållsarbetet hindrar kvinnor från att ägna sig åt mera utvecklande och kreativa sysslor.

Toril Moi

Moi är kritisk mot dagens feminism, uppdelningen kön – genus och menar att Simone de Beauvoirs kroppen är en situation är ett bättre förhållningssätt för ett feministiskt arbete. Kroppen är en situation, vilket innebär att vårt biologiska kön påverkar vilken livserfarenhet, levd erfarenhet, vi får. Det betyder att kvinnor genom sin kropp och biologi kommer att se, uppleva och tolka världen som kvinnor då vår levda erfarenhet hänger ihop med vårt biologiska kön, t. ex. erfarenheter från den kvinnliga homosociala gemenskapen eller andra könsspecifika faktorer/situationer i samhället. Vi känner alltså världen genom det biologiska kön vi tillhör, och världen känner oss genom kroppen.

(Det här begreppet, levd erfarenhet, behöver jag inför nästa inlägg i denna serie. Det är därför Toril Moi är med på ett hörn nu.)

Mois tankegångar är alltså ett steg närmare ”oss”, skillnaden är bara att man behöver inse att männen också har en levd erfarenhet och att man tror på kvinnans underordning.

Mina reflektioner

När jag först läste boken, Det andra könet, så var det med avsmak inför den kvinnoföraktande tonen jag upplevde. Allt kvinnor gör är kass, en gift kvinna likställs med prostituerad, hemarbete är värdelöst slaveri. En ton så negativ av kallsinnigt förakt angående sina medsystrars liv och levene och om kärlek och äktenskap.

Sen, när jag hade lagt den ifrån mig och det hade gått några dagar, så förändrades min inställning. Boken måste tolkas ur sin kontext. Simone de Beauvoir tillhörde en fransk borgerlighet under första delen av 1900-talet. Kanske upplevde hon samma frustration och sorg för kvinnors situation på den tiden, som jag känner av männens situation i dagens Sverige? Kanske gjorde hennes tid lika ont i henne som dagens misandrin och mansdiskriminering gör i mig?

Kommentarer

Det andra könet. — 10 kommentarer

  1. Min kommentar fortsätter ungefär där ditt inlägg slutar. Jag tror som du att det låg mycket frustration över situationen hos Simone, men jag tycker ändå inte det försvarar den tonen i boken du beskriver. Jag är ju uppvuxen under mycket friare omständigheter än henne, och har väl i princip kunnat forma mitt liv hur jag vill. Och jag värderar hemarbete, giftemål och kvinnliga saker rätt högt. Det är inte alls så värdelöst att städa tex. det är rogivande och om jag kunde så hade jag gärna varit en hemmafru. Men då skulle jag ändå ha barnen i förskolan hyffsat mycket, om det inte vore så att man bodde i ett område där många barn var hemma (tänk bullerbyn).

    Men om man ska tänka lite på hur genustänket är nu för tiden (som tex. ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”) så är ju hela poängen att man ska få göra och leva hur man vill utan att dömas.

    Det ska bli intressant att läsa mer av dina analyser av feministiska böcker. Yes

  2. De Buevoir går nästan jämföra med samtida Marie de Curie som vetenskap gör mot postfreudiansk nevros .De lirar i samma division.Jag minns när jag köpte ”Det andra könet” som nittonårig student på befäl av min (dåvarande) utmärkta lärare i svenska/Litteratur. Och . Blev.fullständig.Paff.Av. Något. som. inte. angick. mig.

    Senare kom jag i kontakt med en viss Monsieur Sartre. Läste ” Äcklet” (En klockren existentialistisk studie av ett människoobjekt upptagen av sin egen misär) och tänkte …….ok. Här fanns något. Något att faktiskt relatera till.

    Sedan fann jag ut att nämnda Madame Beuvoir och Sarte hade ett långtvarigt förhållande. Beuvoir skildrade detta förhållande i ”Det andra könet” bl.a. Två hyperintellektuella tänkare som aldrig fann ro i en omvälvande tid. Två föregångare. fascinerande historia.

    Sedan rasslar alla mallar om det kvinnliga offret i en patriarkal värld på plats. Beuvoir valde att typifiera sig själv som ”kvinnan” utan makt, fast hennes endaste önskan var att se SIG SJÄLV delaktig i processen, så förmådde hon inte kasta av sig rollen som ”kvinnlig” underordnad.

    Edit : jag har stora problem med att stava till de Beuvoir , så att det stämmer med mitt stavningsprogram. det ligger ilskna röda understrykningar, hur jag än gör.

  3. Jag läste alldeles nyligen denna rätt saftiga beskrivning av beauvoirs liv:

    Daily Mail:
    Dangerous liaisons and sex with teens: The story of Sartre and de Beauvoir as never told before

    Yet a fascinating new book paints this supposedly high-minded duo as serial seducers bent on their own gratification and as a couple who used their apparently lofty philosophy as a springboard to excuse their multiple liaisons, often with under-age teenagers who were broken by the experience.

    And while Simone de Beauvoir preached her ideal of feminist independence and equality, eschewing such ’bourgeois’ concepts as marriage and children, and claiming women should behave just like men, the truth is such a lifestyle made her bitterly unhappy and she became obsessively jealous over Sartre’s countless conquests.

    Despite her high-flown rhetoric, it was only for revenge and out of frustration that she embarked on affairs, always secretly hoping they would provoke Sartre to return to her.

    And, astonishingly, it was her craven desire to please him that led de Beauvoir to groom young female lovers for Sartre, commonly girls she had bedded herself.

    In this sordid relationship of supposed equals, he was always one step ahead of her – though it didn’t start that way.

  4. Ulf T
    Tragisk läsning, förutsatt att det i artikeln är sant. Så som jag har förstått Sartres och de Beauvoirs existentialistiska filosofi förespråkar den en oundviklig pilkt hos individen att ta ansvar för sina handlingar och att bry sig om andras situation(existentialism är en humanism). Robert Solomon hade en serie av föreläsningar(fanns på youtube men togs bort ett tag sen) vars titel sammanfattar det bra: ”no excuse – existentialism” Och sedan hade dessa människor som lärare legat med deras underåriga studenter! Otroligt.

    Och för att säga något om de Beauvoirs argument…

    Har bara läst introduktionen av det andra könet men det framstår som om hon menar att män har blivit subjekt och kvinnor objekt och att hon nu vill göra båda till subjekt. Många skulle nog förklara denna dynamik könen emellan på ett annat sätt, ett sätt som inte grundades i en existentialistisk för-sig filosofi utan i modern forskning utan ett maktperspektiv.
    En bättre version av subjekt/objekt rollen(anser jag) ser man i Warren Ferrells citat ”Kvinnors största styrka är deras fasad av svaghet, mäns största svaghet är deras fasad av styrka”. Och GWW menar ju att män har vuxenstatus och kvinnor har barnstatus och att båda statusarna har för och nackdelar.
    Har som sagt ännu inte läst de senare kapitlen där hon attackerar traditionell kvinnlighet. Men bilden jag får från modern forskning är att det är inget snack om att kvinnor kan bli ansvarstagande subjekt och kick-ass utan att man behöver fördöma det traditionellt kvinnliga.

  5. Pingback: Genus – om det stabilas föränderliga form | Genusdebatten

  6. Pingback: Rosa – Den farliga färgen | Genusdebatten

  7. Pingback: Feminismens och dess genusindustris hela bibliotek. « Malte on the Roxxx

  8. Pingback: Genusdebatten

  9. Pingback: Genus – om det stabilas föränderliga form | Genusdebatten