Efter en underbar julafton satt jag och slösurfade lite och strax efter midnatt ramlade jag in på ett gammalt inlägg av Tino Sanandaji.
John Locke påpekade att äganderätten moraliskt härleds från skapande eller från arv från den som skapade det som ägs. Att säga att Sverige byggdes av invandrare är ett sätt att ta heder och rätt från den majoritetsbefolkning som till överväldigande del faktiskt byggde Sverige. Det är inte en särskilt attraktiv agenda, särskilt eftersom många av de som jobbade hårt hela livet för att bygga landets välstånd fortfarande är vid liv.
[…]Att frånta rättigheter från en folkgrupp genom att skriva om historien är aldrig trevligt, men att se ett lands elit försöka delegitimisera sitt eget folk är häpnadsväckande.
Min svärfar föddes i en stor och fattig familj sent 1920-tal. Det var en av de familjer som omfattades av barnrikehussatsningen och han växte upp i ett av landets barnrikehus. Han var, av undernäring, sjuklig i småbarnsåldern och några av hans syskon dog. Som nioåring fick han börja hjälpa till att dra in pengar till familjen, bland annat jobbade han hos ölkusken.
Ölkusk. Bildkälla
Färgad av denna tid av fattigdom och av krigets ransonering blev han en mycket hårt arbetande fader. Han startade och arbetade upp ett företag med ganska många anställda. Han är alltså en av många svenskar som byggde det Sverige vi har idag och han gjorde så på bekostnad av både tid med sina egna barn och sin egen hälsa i en strävan för att hans barn och barnbarn – och kommande generationer – skulle få ett bättre liv än det han hade upplevt.
När min svärfar blev äldre fick han själv några år att njuta av frukten av sitt livslånga slit – där vår son var det starkaste ljuset för honom. Jag har tidigare skrivit om denna tid i min svärfars liv, då skrev jag:
När vår son ville höra berättelserna från förr klättrade han upp i farfars knä, lutade sig mot hans axel och sög i sig varje ord om fattigdom, om matransonering, om rädslan att gå från kuskens stall i mörkret efter jobbet … om allt det där mörka farfar som barn och ung vuxen hade upplevt. Men också om allt det ljusa, om lekar och bus, om hur de tillverkade sina leksaker själv och om när han ärvde sitt första instrument och började sin bana till musiker.
Det gav en allmänbildning vi aldrig lika effektivt kunnat ge vår son, och det gjorde honom ödmjuk inför all den välstånd vi idag gärna tar för givet.
Men jag har haft äran att ha fler Berättare i mitt liv, en kvinna har jag tidigare skrivit om i ett inlägg:
Andra halvan av 80-talet besökte jag ofta en änka(född ca 1905) på ålderdomshem, då vi delade en passion för att sjunga. Det var en kvinna, som utöver att hon hade kvar en fantastisk sångröst trots sin höga ålder, var en storslagen berättare. Hon berättade ofta om sitt liv. Hennes första man hade gått bort endast 42 år gammal för, som hon sa: ”det var en hård tid och han hade slitit hårt.” Han jobbade som rallare, flottare och timmerman. Hon tog hand om hem och barn, och i perioder följde hon med arbetarna och var då kokerska till männen i skogen.
Med blod, svett och tårar har generation efter generation byggt vårt land och vår kultur har långsamt formats. Det är ett mycket vackert arv våra förfäder lämnade efter sig – ett kollektivt nationellt arv. Det är ett arv som jag känner stor tacksamhet för och det är, i mina ögon, vår generations skyldighet gentemot de som slet hårt, att var och en efter sin förmåga, förvaltar och förädlar detta arv vi lånar av kommande generationer.
Men: Sen decennier tillbaka har etablissemanget – politiker och journalister hand i hand – medvetet bedrivit en medborgarfientlig agenda bakom en ridå av lögner:
– Flykting och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. [Janne Josefsson]
Lögnen kan få dystra politiska konsekvenser. Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan journalister, politiker och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi – jodå, jag tillhörde lögnarna – förnekade problemen, fast vi alla såg dem. Vi satt i teve och förnekade att det vid sidan av det positiva och nödvändiga också fanns svårigheter och problem. [Birger Schlaug]
Det är i kontrast mot denna samtidskontext byggd av lögner och mörkande som Sverigedemokraterna upplevs som främlingsfientliga. (Jämför gärna med hur Pär Ström på grund av att han kontrasterade mot de feministiska lögnernas samtidskontext – hur lugn och saklig han än framförde det jämställdistiska budskapet – upplevdes av många som kvinnofientlig bakåtsträvare. Det är samma sociala fenomen.) Problemen har varit kända och påtalade väldigt länge, t.ex 2004 försökte Ilmar Reepalu (S) få ett femårigt stopp för invandring till Malmö (unvis.it-länk), 2007 sändes ett förvånansvärt frispråkigt program i två delar (del 1 och del 2) där Janne Josefsson summerar invandringen 1991–2007. Se programmen, det är åtta år sen!
Genom att rasiststämpla alla som försökt opponera sig mot den förda invandringspolitiken så har man kunnat driva detta så långt att vi står inför en samhällskollaps och trots det kopplar man fortfarande inte … Att vara kritisk mot förd invandringspolitik och vara förespråkare för en mycket restriktiv invandring handlar inte om rasism eller främlingsfientlighet, det handlar om realism och att vårda vårt arv. Assar Lindbeck, svensk nationalekonom och professor emeritus i nationalekonomi, säger så här:
Ett rikt land som Sverige med nio miljoner invånare i en värld med många miljarder fattiga kan omöjligen ha fri invandring, de måste ha restriktiv invandring och den måste vara ganska restriktiv om man ska skydda löner och välfärdssystem i rika länder. Det är fullständigt ofrånkomligt. Redan Gunnar Myrdal insåg det för många år sen när han skrev att ”välfärdsstaten är ett nationellt projekt”. Med det menade han att de förmåner en nation lyckats skaffa genom att ha en framgångsrik ekonomisk utveckling under hundra år kan man inte erbjuda resten av världen utan att våra system går omkull.
Det är bara den ena delen av problemet, de sociala konsekvenserna av en invandringsnivå som är högre än ett land klarar absorbera är ett än mer allvarligt problem:
@andreasnurbo @lindbergpolemik det viktiga är inte olika kulturer umgås – u integration, assimilering o hög grad av mellanmänsklig tillit
— Mattias Sjödin (@matsjo69) 22 december 2015
Hög grad av mellanmänsklig tillit är en grundläggande parameter för att ha ett välfungerande och bra samhälle. Men den sociala konsekvensen som framkommer i forskning om kulturell (och/eller ekonomisk) spridning i ett samhälle är just en lägre mellanmänsklig tillit – det gäller inom grupper, mellan grupper samt mellan individ och stat/myndigheter. Den politik man för leder till att vårt tidigare välfungerande samhälle blir ännu ett land med kulturellt grundade konflikter och om detta inte upphör blir Sverige – på sikt – ännu ett land drabbat av inbördeskrig.
Vi är den sista generation som ärvde ett bättre samhälle än vad de fick ärva av sina föräldrar. Vi är den första generation som lämnar över ett samhälle i sämre skick än det vi fick i arv av våra förfäder. [Ledarsidorna]
Och då befinner vi oss bara precis i början av utförsbacken … Jag känner ett mycket djupt förakt mot de politiker och mediepersoner som medvetet försatt Sverige i denna situation.
Vad ni gjort, i er godhetskamouflerade grava enfald, är att ni gett bort något som inte är ert. Ord kan inte rättvist beskriva er skam.
— Linus Bylund (@LinusBylund) 16 november 2015
När man dessutom hånar och rent av förnekar vår svenska kultur utöver att förringa det hårda arbete våra svenska förfäder utfört som ligger bakom vårt välstånd idag då tar man – som Tino Sanandaji uttryckte det – ”heder och rätt från den majoritetsbefolkning som till överväldigande del faktiskt byggde Sverige”. Det är som att spotta på mina högt älskade och lika saknade svärföräldrars grav.
Jag kan inte med ord beskriva
den känsla det väcker i mig.
Som vanligt hamnar i Sverige i ett antingen eller. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Invandringens bidrag till Sveriges uppbyggnad ska varken förnekas eller överdrivas. De händer som grävde på Göta kanal satt på sega, knotiga män med mestadels nordiska anor sedan hedenhös. Å andra sidan har vi fått in kunskaper och influenser utifrån. Från vikingarnas resor, med munkar, med bergsmän, valloner och Holländare. De har alla hittat en plats i det svenska samhället. Därmed har båda blomstrat. Den stora utmaningen är vad flyktinginvandrare kan bidra med. De som är utbildade, sekulariserade och utåtriktade blir en tillgång. De har förmågan att anpassa sig, navigera i gränslandet mellan två kulturer och har fungerande yrkeskvalifikationer. Om Balkan kan resa sig ekonomiskt kommer vi att ha nytta av nya svenskar med rötter där. T ex Fiskarheden säljer massor av svenskt trä till Nordafrika. Utan de duktiga arabisktalande säljarna hade de inte haft den marknaden. Med allt som förhoppningsvis snart ska byggas upp i Irak och Syrien finns det nya marknader för svenska företag.
Utmaningen ligger i den stora grupp som inte har yrkeskvalifikationer på den svenska arbetsmarknaden och de som inte är tillräckligt sekulariserade för att kunna navigera i kulturella gränsland. Ofta hänger dessa ihop.
Jag skulle skulle vilja se följande förändringar i invandringspolitiken:
1. Signalpolitik är viktig. Danmarks signaler ”Hit kommer man för att arbeta, inte för att leva på bidrag i evigheter” gör att rätt personer kommer, och lagom många.
2. Man börjar med TUT. Välkommen hit så länge du riskerar att förföljas/dödas hemma, men sen får du nog åka hem. Sen kan man kvalificera sig till PUT. Lära sig svenska, fixa en utbildning som är gångbar på den svenska marknaden, hålla sig från brott, skaffa ett jobb, dvs komma in i samhället och bli bidragande. Först då får man möjlighet till anhörig, som man måste kunna försörja. Ev maka/make man tar hit börjar också på TUT. Det gör att importerade fruar måste ut i yrkeslivet för att få PUT. Om vi ska hålla oss till genusaspekten här, är det faktiskt ett stort problem att invandrarkvinnor hamnar isolerat i utanförskap. Ofta ser jag invandrartjejer jobba hårdare i skolan än sina bröder. De vet att det är vägen ut, medan pojkarna tror de kan fortsätta styra och ställa sen också.
3. Sluta dalta och var naiva. Fuskare, lögnare och brottslingar åker ut. Ljuger man om sin ålder? Ut. Åker man till IS? Stanna borta om du är utländsk medborgare. Svenska medborgare åtalas vid hemkomst, med påtagliga straff. Räcker med att man varit med. Vem som höll i kniven spelar ingen roll. Har man skalat potatis åt IS är det medhjälp till terror och mord.
4. Bättre möjligheter för att validera och komplettera utländska utbildningar. Bra och effektiva sfi-kurser. För den med huvudet på skaft ska det gå fort att kvalificera sig till jobb och PUT. Måste finnas morötter och möjlighet att få dem.
5. Förhindra diskriminering och förenkla för invandrare att få sina första svenska meriter. Säg anonymiserade förstahandssållningar för offentliga arbeten. Först när man bestämt sig för de 5 som går vidare till intervju får chefen veta namn och kön. Fler praktikplatser för ungdomar och invandrare med få eller inga meriter. Om vi ändå betalar deras uppehälle, kan de lika gärna göra rätt för sig och samtidigt få sina första meriter att söka jobb på. Fatima är alltid i tid, jobbar självständigt, hittar egna uppgifter efter behov utan att bli tillsagd osv.
Kort sagt, en genomtänkt blandning av krav och morötter. Det borde inte göra mig till SDare, som jag uppfattar håller på med på med för mycket ”folksjäl”, ”svensk nation” och allt för ofta företräds av obildade idioter. No offence, Ninni. Nu åkte kulsprutetanten visserligen ut, men det är lite för mycket sånt.
@Anders:
Vad gäller invandringspolitiken, så är det SD-politik. Sen är partiet bredare än så, och allt passar inte mig heller, så är det med partipolitik.
Det får du lov att tycka, jag håller inte med. Eftersom du är lärare, har du koll på vår skolpolitiska talesperson? Vet du något om vår skolpolitik?
@Anders:
En ganska bra lista över lag tycker jag nog. Sen det där med SD, tja, ”obildade idioter” finns det nog gott om i alla partier. Jag har för mig jag hade med en kommentar från flashback i något inlägg, men hittar den inte, det var i alla fall något om hur medierna skildrar negativa nyheter utgående från parti. Något åt hållet att om det är någon från MP, V, Fi så sägs det bara att det var ”en politiker”, var det en borgerlig politiker nämner man partitillhörighet i brödtexten, var den en sverigedemokrat är det stor fet svart rubrik, oavsett om det är en petitess eller allvarligt brott.
@Anders:
UlfT gav bra exempel i en kommentar till ett tidigare inlägg.
TINO SANANDAJI –
många svenskars favoritinvandrare.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Ja, precis så. Anders skriver ”No offence, Ninni”. Det hade han inte behövt för jag är så van vid att folk har fått sin uppfattning från media vilket jag menar detta är ett prov på. För det är precis den bilden av partiet och dess företrädare media vill ge.
Jag träffar regelbundet SD:are på olika nivåer, så jag har en helt annan bild av företrädarna för partiet. Finns det ”idioter”? Absolut, i vilken grupp gör det inte det? Men är det ofta? Nej, absolut inte. Övervägande majoriteten är riktigt bra, anser jag, men de får inte plats i media det platsar inte för medias narrativ – det ger nämligen inga svarta rubriker.
Var och en väljer själv om och på vad de vill bilda sin uppfattning. Det är ett helt fritt val. Vill man gå runt media så finns Landsdagarna i tre delar på svtplay forum. Där möter man ett representativt urval av aktiva Sverigedemokrater. Då får man även ta del av politiken och hur debatten förs och kan så bedöma själv om SD ”håller på med på med för mycket ’folksjäl’, ’svensk nation'”.
@Ninni:
(Förklaring till citationstecken: Jag gillar inte kalla folk ”idioter” för att de gör saker jag inte uppskattar. Jag tycker helt enkelt ”obildade idioter” är ett osmakligt epitet om medmänniskor. Så det var inte att förringa det exempel Anders tog upp, där är vi helt ense. Hennes agerande var bortom alla gränser och jag är glad att mitt parti, till skillnad från sju andra partier i riksdagen, städar ut personer som inte har i partiet att göra.)
Självklart innebär flyktingströmmen en ansträngning, men en ”samhällskollaps”…? Det låter som ett önsketänkande, om än ett negativt sådant. Jag ser inte denna ”samhällskollaps” i alla fall.
Och självklart är jag mycket tacksam för vad mina förfäder gjort för att jag ska ha det så bra som jag har det idag. (Ja jag har skäl att vara tacksam!) Men det var då det – ingenting lever i och genom nostalgi.
Människan är en kreativ och positiv varelse. Och är samhället så kreativt och positivt och stabilt som Sverige varit i typ 100 år, så har vi kunnat ta emot och få att blomstra individer som Tino Sanandaji, men det Sverige som Tino föreställer sig har ingen jordmån för knappt någonting. Än så länge har jag inte sett att han har rätt.
@Nils D:
Jag rekommenderar dig att ta del av informationen på Ledarsidorna.se.
@Ninni: Alla partier har tomtar. Kanske har SD i sitt tillväxtskede dragit till sig ovanligt många. Kudos för att ni kastar ut de flesta. Sen har ni några i toppen som jag inte riktigt tål. Vem vet, efter några års utveckling av partiet kan du kanske övertyga mig med.
Du vet att det inte var dig jag menar när jag sa ”obildade idioter”.
”Eftersom du är lärare, har du koll på vår skolpolitiska talesperson? Vet du något om vår skolpolitik?” Inte mycket. Han verkar ju trevlig. Skulle jag absolut kunna prata skola med över några öl. Fler sådana och färre som kallar folk för ”babbe” på stan, blir ni största parti 2018. Just nu behöver ni bara sitta still i båten och låta de andra göra bort sig.
@Nils D: det är lite som att sitta i en bil som går i 180 på blankis raka väggen mot en bergvägg och säga ”bilen verkar gå bra”.
@Anders: tål du folk i toppen på övriga partier?
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): ”tål du folk i toppen på övriga partier?”
Nej. Röstar inte på de partierna heller. Jag är en sån där invandrare, som dessutom envisas med att inte bli svensk medborgare trots 39 år i landet. Så även om jag skulle få för mig att rösta på något av de andra, får jag inte. Kan jag leva med. Går att jobba för demokratin på andra sätt. Att jag inte får bli polis eller sjökapten är också ok. Att bli utvisad till Danmark känns med det rådande läget inte som något straff.
@Anders:
Det bär mig emot att säga, men jag måste tyvärr erkänna att jag funderar på att söka asyl i Danmark.
@Anders:
Förresten, om du har koll på ”the fall out” i Danmark från Debatt där sverige och danmark hade landskamp förra veckan så vore det inte helt fel med ett inlägg om det … just sayin’
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Här är en länk. Totalsågning kan man säga. http://ekstrabladet.dk/opinionen/sorenkjacobsen/%C3%85rets-vildeste-debat—den-svenske-inkvisition/5886366
@Anders:
Det är en del av demokrati att inget blir exakt som man vill. Vi människor tycker olika, inklusive vem som är eller inte är en tomte.
Jag vet att många som är kritiska mot SD är det i synnerhet mot Ekeroth. Ni får tycka vad ni vill, det är helt okej. Min åsikt om Kent är att han skulle behöva många extra poäng på sin EQ-skala, ingen tvekan om den saken. Han är ibland smidig som en elefant i en porslinsbutik.
Men det är inte det som är det avgörande för mig. Jag vill ha kompetenta och intelligenta politiker som sätter sig in i sakfrågor och tänker efter före. Som har ryggrad och som agerar lika före och efter val. Kent är mycket kompetent i sina sakfrågor (juridik). Så även om han inte är min personliga favorit så förstår jag varför han får många personkryss och jag respekterar det demokratiska valet.
Det finns en SD-politiker i riksdagen som jag personligen tycker illa om, men skulle jag välja bort parti för att alla dess företrädare inte duger åt mig skulle jag inte ha något att rösta på alls. Någonsin. Det ligger i demokratin i sig.
Överlag så är jag (vilket jag upplever är mycket vanligt) mycket nöjd med mina förtroendevalda. Det du ser hos Stefan Jakobsson ser jag hos en mycket hög andel. Ett annat exempel som SD-kritiska sällan känner till (än) är Julia Kronlid. Lika trevlig som kompetent, med erfarenhet från biståndsarbete.
Jag vet att det inte var mig du kallade “obildade idioter”. Poängen var: jag delar inte din bild alls av att SDs förtroendevalda ofta passar in i epitetet. Jag delar inte den bilden ens nästan.
Mindre beroende på tillväxttakten, mer beroende av medias demonisering. Medias demonisering ger moment 22.
Jag kan ta min familj som exempel, man har velat ett tag att vi ska ta poster men vi har tidigare tackat nej pga riskerna det innebär. Förlorad inkomst, utslängda ur facket, politisk motiverad misshandel är reella risker man måste vara beredd att ta om man gör sitt namn offentligt som aktiv SD:are och därför har vi – mot vår egentliga vilja – tackat nej.
Idag är situationen annorlunda, vår son är vuxen och situationen (då syftar jag på antidemokratiska och direkt farliga krafter inom de etablerade partierna, inte invandringsfrågan) har förvärrats. I det läget kände vi att vi inte kan stå tillbaka och hoppas att ”någon annan gör”. När demokrati och yttrandefrihet på allvar är hotad så finns det ”saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort” [Bröderna Lejonhjärta]
Jag har en vän som är egen företagare sen många år. Han hade varit guld med sin erfarenhet. Han vill men kan inte ta risken att förlora kunder då han har små barn att försörja.
Så vem som tar plats beror dels på personlighet och dels på vad man har att förlora. “Obildade idioter” är, antar jag, mindre tveksamma och är troligen lätt förhöjd inom SD än andra partier. Men det rättar till sig efterhand folk ser igenom medias demonisering och det sker nu i ett förbluffande tempo.
Har du inte tagit del av opionionsundersökningar? Med den utvecklingen är inte siktet, för min del, längre ”största parti” utan egen riksdagsmajoritet. Så vi har inte tid att sitta still i båten, vi har ett högt mål att nå.
Jag har skissat lite på det och jag tror inte det är helt omöjligt mål även om det är låg sannolikhet.
@Ninni:
Problemet SD får är när de ska göra sig av med tomtarna och ersätta dem med politiska broilers, är ju att de får politiska broilers istället, precis som alla andra partier. Frågan är om man kan ha samma populistiska framgångar genom att vara precis som de andra partierna? SD behöver sticka ut och vara annorlunda för att fortsätta växa.
T.ex. genom att inte låta media bestämma över partiet.
Sedan kan man se hur man vill på obildade idioter, men visst är det SD:s väljarbas hur man än vrider och vänder på det. Folk som t.ex. tror att slöja är främmande för Sveriges kulturarv, människor som tror att skolresultatet sjunker som en sten efter 20 år av privatiseringar pga folkhemmets ”flumskola”, personer som tror att nyliberaliseringen av Sverige som de själva röstat fram istället är en systemkollaps som svartskallarna orsakat osv.
Det som är lustigt tycker jag är att SD lyckats hålla populismen stången i vissa frågor, utan att någon reagerat. T.ex. var SD emot Sveriges krigsäventyr i Afghanistan, tidigare i vart fall med det nationalistiska argumentet att Afghanerna fick styra sitt land själva, men väljarbasen är ju generellt sett för kriget eftersom man har ihjäl svartskallar. Eller att SD är för en livskraftig vargstam trots att deras absolut mest fanatiska väljare i vissa delar av landet också är helt tokigt fanatiska varghatare.
@MJ:
Ha!
Som nu när Gunnel Gomér verkar ha gjort en kul grej och klagat på att man i en teateruppsättning om en flyktingfamilj från Mellanöstern bland annat påpekat att familjen var flyktingar och att en av familjemedlemmarna spelades av en person som inte var vit.
Det är ju de här roligt korkade grejerna som många skrattar åt, men som får ”obildade idioter” att rösta på partiet.
(Jag kollade på hennes twitter för att kontrollera att det var sant, man kan ju inte vara så säker på det när det gäller mittfåremedia. Där såg jag också att hon hyllade massinvandringen till Palestina av personer med främmande kultur och religion som ledde till en kollaps av det palestinska samhället, inbördeskrig och massflykt av palestinier från Palestina. Även detta hysteriskt roligt med tanke på hur hon ojar sig över att samma sak kan hända här.)
@MJ:
Falsk dikotomi.
SD sticker ut och kommer att växa om det når fram till väljarna. Jag tror inte ens ni kan gissa vad som är den viktigaste punkten för mitt val. När (/om) det når ut till folk kommer tillströmningen till SD öka.
Nej, det kan man inte säga längre. Att det främst var lågutbildade och unga från början beror på att det är personer som bor i de utsatta områdena som lever med följderna av den misskötta politiken och där bor samhällets socioekonomiskt svaga grupper.
Ibland är du korkad, ibland överträffar du dig själv och är än mer korkad. Här vann du nog priset i din egen tävling.
@Anders: Jo jag såg den, det var just den artikeln som fick mig att fråga om du hade pejling på läget i DK. En höna gör som sagt ingen sommar.
@Ninni:
Njae, det är ju en praktisk dikotomi. För SD är det ju bättre att ha tomtarna än att ha broilers och i praktiken är det de två val man har.
SD sticker ju förvisso ut genom att alla de andra (riksdags)partierna hjälper dem genom att göra skillnad på oss/sjuklövern och dem/SD. Det gör ju också att de som tror att man måste välja ett riksdagsparti (ca 95% av väljarna) och som är missnöjda med den förda politiken bara har ett val. Men det är ju riskabelt att bygga sin ställning på motståndarnas korkighet. En dag kommer de ju på att det är korkat, då kan det vara bra att sticka ut av egen maskin.
Nu använder jag inte ”obildad” som synonymt med ”outbildad”. Jag känner många obildade människor som är hiskeligt välutbildade och jag känner också en del bildade människor som har mycket låg utbildningsnivå. Men jag hittade inget i valun som stödde endera ståndpunkten. Det uppseendeväckande var väl att SD-väljare var underrepresenterade i alla kategorier som undersöktes, till och med bland svenskar. Jag tror nog att de som var med ”från början”, om vi med det menar 90-talet var överlag mer bildade och smartare. Jag umgicks en del i SD-kretsar på 90-talet och det var ganska skärpta killar (och ett fåtal tjejer) men en tydlig nationalistisk ideologi, och ”tredjevägare”. De hatade USA-imperialism lika mycket som de hatat Sovjet. De stod på ockuperade nationers sida, Palestina, Baskien, Nordirland, Västsahara m.m. och hade den huvudsakliga inställningen att alla folk skulle vara fria i sina nationer. De var inga korkskallar, de visste att deras mormödrar hade haft sjal över håret.
Hahaha, ja det är kul. Det var som när jag diskuterade folkmordet i Libyen med en sosse och påpekade att sossarnas antirasism inte var något att skryta med när de varit med och mördat 100 000 negrer i Libyen, och sossen blev upprörd över att jag kallade dem för negrer, att de mördats av sossens fränder var inte så allvarligt däremot. (Jag brukar ta upp det i den allmänna SD-debatten, att om SD hade haft makten så hade det rasistiska oket som vilar på oss svenskar varit lättare, eftersom de motsatt sig deltagande i de rasistiska krigen.)
Hej.
Finns inget att tillägga efter ett sådant inlägg annat än att tråkigt nog hävda att de flesta svenskar under fyrtio inte har stor aning om vad deras mor- och farföräldrar arbetade med, än mindre en generation tidigare än så. Inte heller förstår de vad det spelar för roll.
Jag fick det en gång förklarat för mig av en släkting med skog, när jag som parvel undrade på barns direkta sätt varför farbror planterade träd han aldrig skulle få se fullvuxna. Värt att tänka på för diverse mångkulturrasister och öppna gränser-fanatiker.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ps @Ninni:Angående partikultur: sådana resonemang lämnar sig gärna öppna för petimäter-noga besserwissrar som ställer upp det som att det antingen finns en äkta och sann ideologiskt renlärig kärna (alltså ’tomtar’), eller medialt triangulerande spindoctors och broilers. Att det kan finnas personer som helt enkelt vill arbeta med sakfrågor inom sitt givna fält för att eftersträva ett gott resultat givet personens och partiets värderingar kan den sortens person som vill finta bort diskussionen inte tillåta – då blir ju denne tvungen att diskutera faktiska förhållanden utifrån fakta. Mycket lättare att istället ägna sig åt hårklyverier, blanda bort korten och distraktion. Ds
@Rikard:
Angående ditt Ps.
Uppenbart har det uppstått begreppsförvirring. Den sanna ideologiska kärnan är väl det som alla skulle vilja att deras partier egentligen bestod av. Tomtarna är de där som fransar ut och gör bort sig. Men för att ha någon ideologisk kärna så måste man vara tillåtande mot tomterier, för så fort man börjar likvidera folk för att de har gjort bort sig så öppnar man dörren för att låta media bestämma vilka som ska få vara med och leka politik.
Som t.ex. Rickard Wall, han är lite pinsamt egen, men media hoppar på honom och försöker göra bort honom mer än han har förtjänat. SD vågade inte stå emot blåsten utan uteslöt honom lydigt, för 10 år sedan hade det varit otänkbart att SD hade uteslutit förtroendevalda på tillsägelse från media.
Vad gäller att plantera träd så är skogsvårdslagens införande ett aber för den svenska naturen. Vi har idag ca 2% riktig skog och 98% plantage, på den mark som var skog år 1900. Din släkting nyplanterade inte sitt plantage för sina barn eller barnbarns skull, eller av någon tradition, han gjorde det för att staten infört ett krav på detta.
@Ninni: berättelsen om din svärfar kunde varit berättelsen om min far. Med tillägget om att ibland kom det lärda från universitetet och skulle mäta ut vem som var idiot. Min farmor stod pall mycket, men när hon berättade om det skakade hon av vrede och vanmakt.
Den meritokrati som Sverige varit och är, även om vissa vill rasera det, gav min far möjligheter som han valde att ta.
Mitt val politiskt skiljer sig dock från ditt.
@Rikard:
Och där satte du fingret på varför det var en falsk dikotomi.
Det är ju precis så det är, vi är helt vanligt folk som fått nog av maktmissbruket som förstör vårt land och som bestämt sig för att – var och en på det den kan bäst – åtgärda problemet och som kan skriva under på dess ideologiska grundstumme. Tillsammans skapar, förändrar och breddar denna grupp vanliga människor partiets politik (görs på landsdagarna vartannat år). Därför blir också sakpolitiken något som jag menar kommer falla en stor andel av folket i smak när de sätter sig in i den.
Jag skrev tidigare, ”Jag tror inte ens ni kan gissa vad som är den viktigaste punkten för mitt val.” Det är något som internt omnämns som SD-andan och det handlar om synen på demokrati (Kort: makten tillhör folket och ska vara nära folket) och en kunskapsvänlig ”läs på”-anda. Det finns ingen utrymme för ”varit naiva”-mentalitet, det är bara att se till ta reda på vad som har funkat eller inte funkat, vad säger forskningen, hur ser verkligheten ut? På det bygger man sin ståndpunkt.
Därför har statsvetare och politiska experter lite problem med att de inte kan få in oss på höger eller vänster-fack och jag blir bara så full i skratt av att se på när de yrar. På frågan: ”Är SD höger eller vänster?” är det rätta svaret ”nej”. SDs politik utgår från vad som har visats vara fungerande i varje enskild sakfråga och då är man ibland ense med ena sidan ibland med andra sidan.
Det är därför jag i en tidigare kommentar pratade om en riksdagsmajoritet som mitt mål. OM SD bara kan komma framför medias demoniserings-ridå så att folket faktiskt ser vad SD står för sakpolitiskt så är jag övertygad om det. Men det är ett problematiskt ”om” …
Den som lever får se, spännande är det iaf.
@Rikard:
Japp, allt för många tycks tro att ”staten” är ett område där det växer pengaträd. Det är ett problem som skulle behöva åtgärdas, kanske att det borde ingå i svensk historia i skolan? Typ: Hur byggdes vår välfärd och hur fungerar den.
@ChristinaG:
Usch, det kan jag förstå. På en bondgård i närheten av min svärmors barndomshem så när de gamla i huset gick bort så hittade man ett av deras barn som fått bo undangömd bland djuren i stallet för att han var handikappad på något sätt som jag inte minns. Kanske valde man så för man tyckte det var bättre än institution? Verkligen främmande tider.
”Gilla olika” är så det ska vara. Förhoppningsvis kommer vi åter till en tid där alla åsikter och demokratiskt valda partier accepteras.
@Ninni: Hej.
Ett mycket välformulerat svar, och du har, till statsvetares förtret, rätt: Sd är inte höger eller vänster eftersom politik inte är höger eller vänster. Endast medias förenklade och felaktiga skapelse av höger/vänster-begreppet är verklig. Sakpolitiska frågor har ingen ideologisk färg i sig själva; denna visas medelst analys och föreslagen åtgärd (eller avsaknad av åtgärd, det är alltför lätt att tänka att man som politiker måste göra saker – ibland är det bästa man kan göra att inget göra.
MJ skrev ett svar till mig där denne tydligt belyser just den strategi för att slippa diskutera aktuella sakfrågor som är ack så vanlig – om jag skulle svara direkt på detta skulle det helt plötsligt inte längre handla om debatt-teknik eller argumentation och retorik, utan traditioner och synsätt inom svenskt skogsbruk, hur många procent som är odlad eller planterad, definitionen på urskog, odlad, planterad och så vidare, komplett med underkännande av källor, ad hominem, och andra knep.
Angående ditt andra svar: en tidigare kollega brukade resonera om att man inom skolan skulle kunna pröva att ha ett praktikår mellan åk 7 och 8, där ungdomen fick arbeta med enklare manuella arbeten, arrangerat av kommunen för att undvika ’räkmacka’; betplockning, rensning av banvallar, stränder och diken och liknande. Givetvis med lön, men med hänsyn till åldern satt sådan. Syftet skulle vara att tonåringarna skulle få ’verklighetschock’, lära sig alternativet till studier (enkla arbeten må vara hederliga men de är sällan utvecklande karriärer eller roliga), och lära sig uppskatta och förstå att pengar är ett symbolvärde på den tid av ditt liv du arbetat. ”Det skulle lära glyttarna att när di går och handlar, handlar de med timmar av sitt liv” som kollegan sade på skånska. Tyvärr är nog inte så många purpurbarnsfamiljer, lattekärringar av alla könen och liknande särskilt intresserade att rösta fram något sådant (förutsatt att det är en genomförbar och inte minst god idé, förstås).
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard:
Jag har också propagerat för ett ”praktikår” mellan sjuan och åttan, av flera skäl förutom de din kollega nämnt.
De är ofta skoltrötta vid den tidpunkten och skulle med största sannolikhet få tillbaka lusten att studera efter ett års praktik….
Deras praktikår borde bestå av praktik på så många olika arbetsplatser som möjligt, säg en månad (av totalt 10 månader) inom vård/omsorg, en månad inom tillverkningsindustri, en inom it sektorn, etc, etc.
Då får de prova på olika yrken och har lättare för att välja inriktning på vidare studier efter grundskolan, de får lättare att motivera ytterligare studier då de förhoppningsvis nu vet vad de vill bli, och (via studievägledare) vet vad som krävs för att nå dit.
@Anders Senior:
Man kan ju också låta föräldrarna sköta uppfostran och låta skolan sköta kunskapsinlärningen.
@MJ: Hej.
Här är vi rörande överens; den åsikten är sorgligt eftersatt och jag möter (känns det som) dagligen den omvända attityden på alla nivåer. Kanske dags för någon sorts skolmognadsprov igen?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard: @Ninni:
Menar ni att vänster och höger inte finns alls, att det inte finns just i Sverige eller att bara SD inte går att placera på vänster-höger-skalan?
Av de tre alternativen så kan jag ha viss förståelse för tron att det inte finns just i Sverige, pga den extrema likriktningen.
När det gäller tredjevägare så ska man dock komma ihåg att de alltid har menat att de själva reser sig ovan h-v-skalan, inte att andra partier inte skulle gå att placera på den skalan. För i mitten på skalan, varken höger eller vänster, så hittar man liberalismen, som INTE ären tredjevägsståndpunkt.
@MJ:
Frågan är väl inte om den finns, utan dels vad man har för kriterier för skalan, dels hur användbar den är som modell.
Jag personligen betraktar det utslagsgivande för vänstern att den är kollektivistisk, och därmed borde höger vara individualistisk, och utifrån det synsättet skulle jag i allra högsta grad vara högerextrem, men jag tar klart avstånd från fascism och nazism som i det allmänna medvetandet betraktas som högerextrema, men jag ser dem kollektivistiska rörelser som därmed torde vara vänsterextrema.
Och om man tänker sig de klassiska kommunisterna (VPK) jämfört med dagens Fi så är de bägge helt klart vänster, men ändå en milsvid skillnad mellan dem eftersom det gamla VPK var inställda på klasskamp medan Fi ägnar sig åt genital kamp.
Likaså lär inte en höger/vänster-skala passa för att jämföra reaktionära och libertarianska riktningar.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
All politik är kollektivistisk. Jag har hört det där några gånger på senare tid, men ingen har kunnat förklara vad det skulle betyda.
Skillnaderna förklaras på två överlappande sätt:
1. Ju mindre klassklyftor som eftersträvas desto längre åt vänster, och tvärtom.
2. Ju mer politiken förfördelar rika desto längre åt vänster, och tvärtom.
Här kan det vara ett problem att placera t.ex. nazism och fascism på skalan, och de själva uppfattade sig som tredjevägare. Nazisterna hade ju en socialdemokratisk modell med statlig styrning av privatägda produktionsmedel samtidigt som produktion av särskilt statligt intresse fick konkurrera med offentligt ägd produktion (t.ex. husbyggande), så de var knappast höger. Men de ökade också klyftorna och ojämlikheten mellan människor, främst på etnisk eller genetisk grund (men också socialt utslagna, missbrukare m.m. ansågs sämre), så de var knappast vänster. Att de har placerats till höger, högerextrema, beror antagligen på att deras huvudsakliga fiender var vänster och att den inhemska högern lierade sig med dem för att de ansåg att vänstern var värre.
Samma sak med fascism, de byggde ju sin ekonomiska modell på syndikalismens idé om fackförbund som styr produktionsmedlen, inte alls höger, men med toppstyrning av en elitistisk stat, inte alls vänster. Samma sak med fascisterna i Italien, Spanien och Portugal (m.fl. länder), de slogs mot vänstern och rensade ut kommunister och socialdemokrater, men de lierade sig med högern. Inte för att de och högern tyckte lika, utan för att de båda föredrog varandra framför vänstern.
Klassiska kommunister, som VPK före Schyman är helt klart vänster. Men socialdemokrater (alltså de som följer ideologin, inte partiet) är också vänster och de två är klassiska fiender. Det många unga idag inte vet för att de inte kan komma ihåg det är att sovjethatet fanns hos socialdemokraterna, medan borgarna var ganska ljumma i sin inställning till öststaterna. En VPK+S-regering var mycket mer otänkbar än en VPK+M-regering, även om det senare också var otänkbart.
Så v-h-skalan skvallrar inte heller om hur nära varandra man står.
Jodå, libertarianism kan finnas både till höger ock vänster. Höger och vänster täcker inte in alla aspekter på politik, bara just de som handlar om klassklyftor. Man kan lägga till andra dimensioner, t.ex. är det ju vanligt att ha en Y-axel som mäter demokrati, eller personlig frihet. En del lägger till en Z-axel också.
Att det blivit så svårt att prata om höger och vänster i Sverige tror jag handlar om att alla våra riksdagspartier samsas på samma centimeter på en h-v-skala som är en meter lång. Det finns inga märkbara skillnader där och de flesta svenskar förstår inte att skalan är oerhört mycket större än den spridning som finns i Sverige.
@MJ:
Ett av inläggen i den där SD-serien som jag håller på med kommer handla om det. Jag kan inte säga när det blir för jag har lite kul ”genusnyheter” jag vill skriva om också. Och den där begränsningen 24 h/dygn det är en patriarkatets förtryckarmekanism som begränsar mitt liv som stackars kvinna.
@MJ:
Jag har länge undrat varför nazismen inte går under namnet nationalsocialism längre, mina spontana tankar är att det skulle bli en syntax error hos många som pekar på att det är en högerextrem rörelse och därför har det tvättats bort ur språket. Men det verkar ju vara ett internationellt fenomen så jag vet inte riktigt. Intressant är det hursomhelst
@Rp:
Nazism är ju bara en förkortning av det slag som var poppis på den tiden.
Inte är det väl någon som kallar det något annat än det heter? (Ja förutom såklart när man vill dölja vilka man stödjer som med nazisterna i Ukraina)
@Nils D: Kan sammanfattas med ”Malmö.”
Staden ligger 25 år före resten av landet. En tredjedel (5 av 17 mdkr) av budgeten kommer från resten av landet.
Grafen ”skatteinkomst” pekar nedåt sedan 90-talet. Så ser ”på lång sikt” ut.
@MJ:
Jag förstår inte hur mitt föreslagna praktikår skulle frånta ansvaret från föräldrarna gällande uppfostran, eller skolans ansvar för kunskapsinlärning?
Dolf
”Jag personligen betraktar det utslagsgivande för vänstern att den är kollektivistisk, och därmed borde höger vara individualistisk, och utifrån det synsättet skulle jag i allra högsta grad vara högerextrem, men jag tar klart avstånd från fascism och nazism som i det allmänna medvetandet betraktas som högerextrema, men jag ser dem kollektivistiska rörelser som därmed torde vara vänsterextrema”
Haha! Vi vet att analys aldrig har varit din starka sida. Det är nästan aldrig individen ”staten” ”förtrycker” – utom då han/hon vill roffa åt sig ur det allmänna men inte vill betala vare sig andligt eller kroppsligt. Det är nästan alltid ett kollektiv som förtrycks, när det är fråga om verkligt förtryck. Hur funtad är man om man tror sig göra sig hörd av massorna genom att skrika ut att man är individualist varenda dag? Det där är psykologiskt snarare än politiskt: att inte stå ut med att ingen bryr sig om du finns eller inte finns. Bevisligen inte heller staten. Från att ha varit runt 40 är ni idag inte fler än 4-5 personer mot 4000-5000 som ni skulle ha varit… Begriper inte att MJ (den enda tänkande varelsen här) offrar så mycket tid och energi på ***.
Pingback: SDs rötter & historia – alla är vi barn i början.Del 1. | Genusdebatten
Pingback: Ett gästinlägg från Ninni: SDs rötter & historia – alla är vi barn i början. Del 1 | WTF?