Anna E. Nachman har skrivit en artikel, Bli sedd är inte detsamma som att vara objektifierad, idag.
Sanna Dahlin kallar sig feminist och gör sig till alla kvinnors språkrör när hon i sin debattartikel på SVT Opinion använder Olofssons text för att dra alla män över en kam.
Hon slår fast att kvinnor blir otrygga av komplimanger och att män är svin som bedömer och objektifierar. [Olofssons text finns här]
Ja, feminister gör sig till alla kvinnors språkrör allt som oftast. Mig veterligen har feminister aldrig fått sig något förtroendeuppdrag tilldelat av kvinnor som grupp, missade jag det valet?
Och banne mig om jag blir glad då någon påpekar att jag har fina ögon eller snygga skor! Då är jag en könsförrädare som låter mig objektifieras.
Ja, då är man en könsförrädare som inte förstått struuuukturerna, för så har feminister bestämt. Punkt. Men jag kommer fortsätta bli glad över komplimanger oavsett om de handlar om min yta eller min insida och mina förmågor. Och majoriteten människor blir glada av positiv respons. Har man problem med det så ligger det problemet hos en själv och då får man äga sina känslor själv.
Anna E. Nachman sätter fingret på vad feminismen av idag leder till:
Resultatet blir att kvinnor får klara sig själv. Män kan bara vara vänliga mot män och i stället för jämställdhet får vi ett parallellsamhälle med vattentäta skott mellan könen.
Det är vad feminismen av idag skapar och det är redan på gång. Det kallas men at strike och MGTOW. Alla förlorar på det, men detta är en sak där jag menar att man på riktigt kan säga ”kvinnor drabbas värst”. Varför?
På kvinnosidan av genussystemet finns en social bestraffning som verkar hindrande och nedtryckande. Jag skriver ofta om vad min resa inneburit för mig, t.ex.:
Varje gång jag pubbar ett inlägg så gör jag det mot en instinkt som säger “vänta. Kolla en gång till. Låt det mogna.” Jag har lärt mig ignorera den Känslan av att umgås med män.
Att man låter sig hindras av den känslan är ett resultat av att växa upp med kvinnliga homosocialitens sociala bestraffning. När man får modet att bara göra ändå då växer ens självförtroende steg för steg. Styrka och självförtroende är den viktigaste ”gåva” jag fått av att umgås på den manliga sidan, vilket även kvinnor inom Byggnads vittnar om.
”Jag har blivit starkare i mig själv, nu är man precis likadan som killar det finns ingen skillnad, jag är en i gänget nu” …”förut man vågade inte säga ifrån, man var ung och blyg och mesig, nu säger man ifrån. Jag är en i gänget!”» [min emfas, Källa 6, s. 16]
Många (unga) kvinnor har så mycket att vinna av utbytet mellan könen. Dels genom att bli medveten det jag kallar ”det objektivt rätta” så man kan släppa på det oket dels att lära sig hur man ”tar plats”, att våga prova sina vingar och utveckla en tillit till sig själv. Dessa möjligheter att lära och utvecklas i social interaktion med ”de andra” är vad feminismen bestjäl kvinnor när man pressar män till reträtt.
@Ninni Att man låter sig hindras av den känslan är ett resultat av att växa upp med kvinnliga homosocialitens sociala bestraffning.
Satt och pratade med några familjemedlemmar om detta för bara några dagar sedan. Jag ”beklagade” mig över det specifika sättet som dåliga kvinnliga kollegor är dåliga på, till skillnad ifrån det sätt dåliga manliga kollegor är dåliga på, och jag landade någonstans i närheten av det du beskriver som ”känslan”. Själv beskrev jag det nog snarare som ”tafatthet”, en ovilja att pröva och att överföra kunskap ifrån ett område till ett annat och ett behov av att få specifika instruktioner för två i stort sett identiska uppgifter. Det inger inte förtroende i en arbetsmiljö där det är bättre att göra fel än att inte göra något alls.
Där och då kunde jag inte sätta fingret på någon trolig förklaring till varför jag upplever att just detta sätt att vara ”dålig” på är så mycket vanligare bland kvinnor, men att uppfostras, formas och leva i en homosocial kultur av den typ du beskriver skulle mycket väl kunna vara en del av förklaringen.
@Kollen:
Ja, det är en del av förklaringen. Jag ser tre orsaker:
1. forskningen visar på en högre nivå rädsla, även i djurstudier.
2. jämfört med pojkars uppfostran curlas flickor
3. kvinnlig homosocialitetens baksidor
I samtliga tre verkar vår feministiska samhällskultur menligt. Det är bara så sorgligt och onödigt det som sker. Och vi kommer få stora problem med den yngre generationen till följd av detta, t.ex. psykisk ohälsa och det du observerat kommer att öka. Någon jämställdhet är vi inte på väg mot … alls.
Sant, men objekifiera är inte heller fel enligt oss. Vi (mestadels kvinnor) blir bara störda när de råkar ut för det själv i ett icke-önskbart sammanhang.
Men sanningen är: Vi objektifierar varandra dagligen.
@straightmansburden:
Det beror ju på vad man menar med objekt, såklart. Vi objektifierar i den meningen att vi emellanåt ser på individer utifrån hur omvärlden påverkar dom snarare än tvärt om. Däremot vänder jag mig starkt emot uppfattningen att detta skulle innebära att vi avskriver individen sin mänsklighet.
Vad skönt att inte kvinnor bedömer och objektifierar – vare sig män eller varandra. Då vet vi ju att det bara är halva mänskligheten som är problemet. Feministisk kunskap när den är som bäst!
@John Nilsson:
Kvinnor objektifierar män och sig själva (spela på sexuell makt) betydligt mera än män kvinnor. När kvinnor säger att de bedöms ”enbart” på basen av sitt utseende är det en grov lögn, kvinnor har alltid värde utöver utseendet, män däremot har inget värde utöver användbarhetsvärde för kvinnor. Om kvinnor sedan blir för mycket bedömda (det här handlar det feministiska gnället ”enbart” om) på basen av sitt utseende, kan kvinnor fråga sig: Men om det finns ingenting annat att uppskatta?
Om män måste vara på ett visst sätt för att ha värde i kvinnors ögon, varför gäller inte samma för kvinnor?
Vi ska alltså inte försöka få slut på objektifierandet, för vi vill inte, vi ska endast tillåta män (om de vill) objektifiera kvinnor likadant som kvinnor män, då råder det balans och rättvisa i universum.
Jag vet inte varifrån kvinnor har fått tanken att könsroller borde vara på kvinnors villkor? Jag förstår nog att de försöker förändra könsordningen mera till sin egen fördel, men jag förstår inte tanken att det borde vara så?? Det finns många intressegrupper i samhället som försöker driva sin sak, men endast feminismen och kvinnor tycker att det bara borde vara så. Barn brukar ju tänka så här
Ärligt talat verkar upprördheten till stor del handla om att feministerna inte vill att män ska ge komplimanger till andra kvinnor. De vill inte höra vad män anser attraktivt, eftersom det känns jobbigt att själv inte leva upp till det.
@Anders:
Så är det, plus att de ondgör sig över att män får njutning av denna kvinnliga skönhet. Det är lättare att acceptera att man är ful och okvinnlig då man tror att kvinnlighet bara är en konstruktion.
En annan aspekt, som gör allt betydligt värre, är att samtidigt bryr sig kvinnor inte det minsta om män har svårt att leva upp till manlighet.
Kvinnor har inga problem med ideal och hierarkier män emellan, endast mellan kvinnor själva och mellan män och kvinnor.
Feminismens världsbild är minst sagt förvrängd. I den får kvinnor preferera och belöna manlighet men manlighet får inte prefereras och belönas i näringslivet och denna kvinnligt belönade manlighet får inte preferera och belöna kvinnlighet.
Endast kvinnor kunde skapa ett sådant system.