Detta är inte ett gästblogginlägg eftersom att inlägget inte är skrivet just för oss, men med blogginnehavarens samtycke återbloggar jag detta till er för att prata om. Jag tyckte Bittergubben hade gjort en väldigt intressant karta över de olika jämställdhetsbeteckningar som finns idag. Delar du kartans uppfattning om att feminism inte är jämställt? Motivera gärna ditt svar
>>Från Bittergubben.wordpress.com<<:
”En jämställdists Jämställdhetslabyrint”
Pelle Billing har haft en gästblogg där Kristian Stålne presenterat en jämställdhetslabyrint, som ger en version av hur olika ismer i jämställdhetsdebatten förhåller sig till varandra.
Här gör jag min version. Jag bryr mig inte om indelningen av den moderna feminismen i olika varianter, utan tar feminismen som ett paket.
Tabellen är ordnat utifrån hur stor relativ vikt man ger till mäns respektive kvinnors perspektiv. Ju längre åt vänster, desto mer värderar man män och mansperspektiv, men skiter i kvinnoperspektiv, och visse versa åt höger, så som indikeras i första raden. Jag har sedan stoppat in ett antal ismer utifrån vilket spektra de upptar på den här skalan. De i sammanhanget vanligast förekommande är i fetstil. I sista raden några exempel på vad som kan sägas.
Man behöver inte vara med i en ism bara för att man är i samma kolumn, och man kan vara med i en ism utan att vara med i alla de kolumner som går ihop med den ismen, och de flesta kommer inte instämma i exempelpåståendena i sin kolumn. Men om man är med i en ism, så är man i en av de kolumner som hör till ismen.
Många feminister skulle antagligen hävda att mittenkolumnen, den lika värderingen av kvinnor och män, borde rymmas inom feminism och inte inkluderas i antifeminism. Men många antifeminister baserar sin ståndpunkt just på att de anser att män och kvinnor skall ha samma rättigheter, skyldigheter och människovärde, och tar utifrån det avstånd från feminismen. Och feminister reagerar då i allmänhet med att kalla dessa för antifeminister, eller rent av kvinnohatare. Hur många feminister är det som hävdar att t.ex. Pär Ström skulle vara feminist?
Må vara att det fanns en tid, med vad som idag kallas urfeminism, då feminismen även inkluderade jämställdheten, inte bara kvinnochauvinism, men i dagens Sverige är det inte fallet.
Extra komiskt blir det när feminister hävdar att feminism handlar om jämställdhet. Feminismen har ingen avgränsning till höger i diagrammet, det finns ingen grad av manshat eller kvinnochauvinism som är för extrem för att passa in under feminismen. Om man implicit hävdar att extrem kvinnochauvinism är en extrem form av jämställdhetsförespråkande, då har man verkligen perverterat sitt språk. Ju mer kvinnochauvinistiskt någonting är, desto mer ensidigt det värderar kvinnoperspektiv och skiter i mansperspektiv, desto mer överens är folk om att det är feministiskt.
Någon skulle kanske vilja tillämpa motsvarande resonemang på antifeminism, att man inte kan röra sig för långt åt vänster i tabellen för att upphöra att vara antifeminist. Och det stämmer ju. Det är inte bara jämställdister/antichauvinister som är emot feminismen, utan även manschauvinister/maskulinister.
För att en ism skall kunna göra anspråk på att vara för jämställdhet, och hävda att den anser att båda könens perspektiv skall ha samma värde i analysen, måste den avgränsa sig både mot manschauvinism/maskulinism och mot kvinnochauvinism/feminism. Det blir ju besvärligt med var respektive gräns dras, var man tycker att mitten är. Men har en ism överhuvudtaget inget begrepp för sådant som korsar gränsen åt ena hållet, då kan en sådan ism inte definieras i termer om att vara för jämställdhet.
Manschauvinism och feminism är motpoler, inte komplement
Ibland hävdar någon feminist att det är ok att feminismen bara beaktar kvinnoperspektiv, eftersom den hanterar kvinnofrågar, och att män själva får ta hand om mansfrågorna. Men det funkar inte så. Nästan alla så kallade kvinno- och mansfrågor rör i själva verket båda könen, relationen mellan könen. Att frågan tillskrivs ett kön är för att det könet i någon mening anses få sämre utfall på det området, det innebär inte att frågan bara berör det könet. Och skall vi på ett vettigt sätt analysera en fråga som rör relationen mellan könen, som involverar båda könen, så måste båda könens perspektiv beaktas. Här gör feminismen ett magplask med sin likgiltighet/fientlighet inför mansperspektiv, som gör den oförmögen att göra meningsfull analys av några köns- och genusfrågor överhuvudtaget. Även om trasiga klockor visar rätt tid två gånger om dagen, är de inte så användbara för att ta reda på vad klockan är.
En jämställdhetspolitik, där hälften av frågorna behandlas utifrån ett ensidigt kvinnoperspektiv, och andra hälften utifrån ett ensidigt mansperspektiv, skulle inte bli vettig.
En vettig jämställdhetspolitik baseras på analys som betraktar båda könens perspektiv.
Från Bittergubben.wordpress.com
Min version av den jämställdhetspolitiska skalan finns …
@Bashflak: Är det ok om jag ändrar formateringen i ditt inlägg så att bilden inte svänger utanför kommentarsfältet?
Självklart
Öööh, sen när är det manschauvinistiskt att tycka att alla har rätt till sin egen kropp?
Känns som en väldigt missvisande och ickekomplett karta.
Tycker inte att det finns något att invända mot tabellen eller vad Bittergubben säger. Jag vill bara göra en reflektion och ett ifrågasättande.
Reflektionen: Eftersom den rådande ordningen är feministisk och är ”kvinnligt” ojämställd kommer en sann jämställd rörelse naturligt att få ett maskulinistiskt sken på precis samma sätt som man måste hålla emot åt vänster på en bil som ostyrd drar åt höger. Samhället drar åt ett håll, så vill man få en neutral jämställdhet blir man tvungen att inta en ståndpunkt som är färgad av motsatta inriktningen. Rent praktiskt yttrar det sig inte i att jämställdister hävdar att våldtäkter är falskanmälningar, men man kan få det intrycket då den rådande feministiskta ordningen bl.a. försöker få till stånd omvänd bevisbörda och det då blir nödvändigt att fokusera uppmärksamhet på att det faktiskt förekommer falskanmälningar.
Ifrågasättandet:
Det är nästan ett mantra, även bland de som är feministkritiska, att feminismen var bra, behövdes och har gjort insatser vi alla tjänar på. Jag känner ingen feminist från början av 1900-talet, och mina egna minnen är av naturlig anledning ingen tillgång i denna fråga, men jag kan inte undvika en viss skepsis. Det känns lite grann som ”segraren skriver historien”. Feminismen har mer eller mindre gjort sitt segertåg de senaste decennierna så alla sociala framsteg(?) speglas i en belysning av att feminismen har varit en drivande kraft och att vi har fått reformer och förändringar tack vare feministiska insatser. Typexemplet på hur falsk denna historieskrivning är rösträtten, vilket påpekas gång på gång i forum som dessa och är lätt verifierbart. Den manliga rösträtten som infördes i början av 1900-talet var inte kopplad till att man var man, utan var kopplad till att man gjorde värnplikt, och det som var pådrivande bakom ”allmän” rösträtt var just att om man kunde tvingas ut i krig av staten så borde man också ha något att säga till om, dvs. rörsträtt. (I parantes, rena lurendrejerit, om jag får säga min mening). Kvinnorna fick allmän rösträtt några år innan man slopade värnpliktskravet på männen. Om jag minns årtalen rätt (de kan slå några år åt ena eller andra hållet, men ordningföljden är i vilket fall som helst korrekt) fick kvinnorna rösträtt 1919, som kvinna hade man alltså rösträtt i valet 1921, värnpliktskravet slopades för männen 1923. Som man hade man alltså inte rösträtt i valet 1921. Så feminismens ädla insatser för att alla skulle få rösträtt är ren bullshit, som bäst är det kvinnornas intresseklubb som värnar om sina egna, ungefär som de gör idag.
Och jag undrar om det inte är likadant med mycket av allt annat ”positivt” som tillskrivs feminismen, att det bara är segrarens propaganda.
Jag som jämställdist kan bara hålla med om hur landskapet ser ut när det gäller jämställdhet bra av dig.
@dolf:
Reflektionen: Eftersom den rådande ordningen är feministisk och är ”kvinnligt” ojämställd kommer en sann jämställd rörelse naturligt att få ett maskulinistiskt sken på precis samma sätt som man måste hålla emot åt vänster på en bil som ostyrd drar åt höger. Samhället drar åt ett håll, så vill man få en neutral jämställdhet blir man tvungen att inta en ståndpunkt som är färgad av motsatta inriktningen.
Det är ”värre” än så.
Eftersom samhället styrt den bilen som ”ostyrd drar åt höger” genom att ge fullt utslag åt höger i flera decennier, så befinner vi oss väldigt långt vilse åt höger nu. Vi har diskriminering i lag, vi har demonisering, att män får hårdare straff för samma brott, vi har pappa som underställd förälder, vi har ignoreringen av män som är offer för kvinnliga gärningsmän, vi har pojkarna i skolan.
Vi kvinnor har inget som ligger ens i samma världsdel, frågan är om vi ens befinner oss i samma solsystem, som dom allvarliga problem som finns på manssidan. Därför är det helt enkelt en prioritering, de viktigaste/tyngsta problemet först. Vi kvinnor får helt enkelt leva med att det är mansproblemens tur att vara i rampljuset och det fram till skeppets slagsida upphävts.
@dolf:
Du har ju läst Hirdman, väl?
Just i denna frågan gör hon faktiskt något bra. Hon visar(även om hon kanske inte själv inser det, men jag kommer såklart visa upp det) att framstegen vi kvinnor fått uppleva inte beror på feminismen.
Ser fram mot att läsa dina synpunkter på dessa böcker Ninni!
Även om jag inte alltid håller med dig i de små sakerna, och ”käftar emot” ibland, skall du veta att jag uppskattar det du gör i det stora hela väldigt mycket.
@Anders Senior:
Även om jag inte alltid håller med dig i de små sakerna, och ”käftar emot” ibland, skall du veta att jag uppskattar det du gör i det stora hela väldigt mycket.
Tack
En av människosläktets stora defekter i mitt tycke är ”det förbenade ryggdunkandet”. För när kan jag utvecklas i mina tankar? Det är ju när någon sätter ner foten och säger ”Nä nu du, nu yrar du, Ninni!” och argumenterar för varför man anser att jag yrar. Om jag möts av motåsikter så måste jag ju tänka ett varv till
Ibland ändrar jag mig för att den andra får mig att se att jag har fel, ibland anser jag det är denna som yrar. Ibland märker man att man inte egentligen är oense bara missförstår varandra, ibland påverkas ens åsikter och ibland får man enas om att vara oense.
Så, ”käfta emot”, det uppskattar jag. Det är ju en del av politisk debatt och det får man tåla när man sticker ut hakan
Man måste, om man väljer sticka ut hakan, kunna skilja på (kritik mot) sak och person. Jag har aldrig tagit något du sagt personligt.
Det, att skilja på sak och person, är något en och annan av de personer ”där ute” som yrar om ”kvinnohat” borde lära sig. Väljer man att vara mediapersonlighet eller involverar sig i politiken så kan man inte vara prinsessa på ärten, då får man ägna sig åt knyppling. (Jaja, jag kunde inte låta bli att läxa upp dessa mediakvinnor. Jag anser dom är ett seriöst hot mot vår yttrandefrihet och demokrati.)
Av någon anledning syns inte mina kommentarer?
Väldigt bra att det här lyfts fram igen!
Helt rätt Ninni!
i kommentarsfältet) skriver, skriver jag själv inget av den anledningen att saker bara skulle upprepas. Därför blir det oftast bara kommentarer från mig där jag inte håller med, vilket nog får innebörden att jag möjligen uppfattas som motvals. Därför har även ryggdunkandet en funktion som åternatning, om alla 1000 personer som håller med inte skriver något alls, och alla 10 som inte håller med skriver, får man ju en missvisande bild av vad folk tycker. Och det är ju en påverkande faktor när man värderar sina egna åsikter, ”är jag verkligen så ute och seglar?”
Fast en sak som tyvärr inte framkommer i kommentarsfältet, åtminstonde vad mig och mina egna kommentarer anbelangar, är att många gånger som man håller med vad du (och ”ryggdunkarna”
Jämför med aftonbladet tex. Och deras kommentarsfält, som de istället för att inhämta åsikter, försöker påverka och kontrollera…
……. Det är allas gemensamma åsikter som bildar konsensus…..
OT:
Gå gärna in och kommentera…..
http://www.aftonbladet.se/wendela/kronikorer/asaerlandson/article16053680.ab
@Anders Senior:
”vårt 8 procent stora, oförklarliga lönegap”?
Det blev ju lite fel där.
Siffran 8% är delvis rätt (för tjänstemän – se nedan), men det är inte oförklarligt lönegap, utan oförklarat. Stor skillnad.
Konjunkturinstitutet skrev i Lönebildningsrapporten 2012:
De tar sedan upp hur JämO’s lönekartläggning 2008 visseligen identifierade fall av direkt lönediskriminering, men:
Man konstaterar sedan det oförklarade lönegapet är i storleksordningen 3,6 procentenheter av männens lön för arbetare, och ca 8% för tjänstemän (lite beroende på om man räknar in chefer eller ej). Man argumenterar för att det troligen till stor del beror på att lönespridningen är större, men det är inte en faktor man kontrollerar för.
Sedan diskuterar man glastaket, men jag tycker nog inte att man kom fram till något nytt (kanske jag läste för slarvigt).
@Anders Senior:
skriver jag själv inget av den anledningen att saker bara skulle upprepas. Därför blir det oftast bara kommentarer från mig där jag inte håller med, vilket nog får innebörden att jag möjligen uppfattas som motvals. Därför har även ryggdunkandet en funktion som åternatning, om alla 1000 personer som håller med inte skriver något alls, och alla 10 som inte håller med skriver, får man ju en missvisande bild av vad folk tycker. Och det är ju en påverkande faktor när man värderar sina egna åsikter, ”är jag verkligen så ute och seglar?”
Det kan jag hålla med om. För min egen del spelar ryggdunket ingen roll, jag har mina åsikter om jag så är ensam i världen om dom(Jag har debatterat dessa frågor ensam bland feminister innan jag hittade er andra). Jag är lite av enstöring, typ.
Men däremot fyller det en funktion för att visa att man håller med utåt och jag kan tänka mig att andra, som inte är ”enstöringar”, tycker det är jobbigt om man upplever sig stå ensam. Men det är ju just därför som Mariel har satt dit tummarna. Använd dom?(även ni som läser men aldrig kommenterar) Dom fyller den ”ryggdunkarfunktionen”(och dess motsats, vad nu det kan heta) för att visa utåt när ni håller med eller inte.
@Anders Senior:
”Att något har ”gått för långt” låter ju inte alls bra. Det brukar betyda att det finns skäl att bli orolig. Ta skydd. Kräva åtgärder. Ropa på polis. Och framförallt: Det betyder att det finns en gammal och mycket bättre tid som man längtar tillbaka till nu när allt har gått överstyr.”
Japp, precis. Ja, vi är oroliga och för allt vi kan för att få samhället att vakna.
”Så nu ber jag om er hjälp. Till vilket årtal borde vi skruva tillbaka tiden för att få ordning på den här jämställdheten som har skenat iväg? Vilken tid är det som är idealet?”
Kan någon maila henne och berätta för henne att året var ca 1985 när hon ber så fint? Och att vi behöver göra något för att åtgärda den diskriminering och andra galenskaper som införts sen dess?
@Ulf T:
Haha! Undrar när det ska gå upp för dom att dom inte längre kan ”råka” göra fel i internets tidevarv?
Det här är fullt förklarligt med mina teorier. Varför är det så här? Varför är kvinnor överrepresenterade?
Hämtar från en kommentar jag tidigare skrivit på genusnytt:
Pingback: Det är på gång, vänner! | Genusdebatten
Ninni:
”Kan någon maila henne och berätta för henne att året var ca 1985 när hon ber så fint? ”
Mer exakt 1983.
http://bashflak.wordpress.com/2012/12/15/nar-feminismen-gick-i-mal/
Men jämställdheten har aldrig varit i balans, eftersom kvinnor 1983 hade ett antal unika rättigheter som män saknade. Men 1983 upphörde all formell diskriminering av kvinnor i Sverige. Undantaget är våldsamma kvinnors rätt till terapi.
Grundfelet hon gör, är att förväxla jämställdhet och feminism. På den tiden Sverige var genomsnittligen manschauvinistiskt (fram till 1983), var feminismen en metod att ta oss närmare jämställdhet. Men efter 1983 har feminismen bara tagit oss längre bort från jämställdheten. Tiden är sedan länge mogen för EKVALISMEN.
http://bashflak.wordpress.com/ekvalism/
@Pether: Hur menar du med rätt till sin egen kropp? Var det de stycket som handlade om prostitution du syftade på?
@Bashflak: Vet du något som inte jag vet? Har provat att ändra lite hit och dit men bilden är fortfarande kvar. Provade att ta bort ALLA länkar i din kommentar och bilden är fortfarande kvar. Eller är det min dator det är fel på och den egentligen är borta?
(Alltså syftet var från början inte att ta bort den helt, men såg att du egentligen inte hade lagt till den alls? Utan bara länkat?)