Noiva do Cordeiro

I södra Brasilien, 10 mil utanför Belo Horizonte, ligger byn Noiva do Cordeiro [”Lammets brud”], enligt legenden skapat av kvinnor för kvinnor, för att undfly patriarkatet och skapa en idyll byggd på kärlek och samarbete.

De över 600 sexiga kvinnor som bor där har tydligen bara ett problem: för få män att kyssa! Därför gick de ut på nätet och efterlyste ungkarlar som kunde tänka sig att komma till kvinnornas paradis och underkasta sig kvinnors regler. Tydligen innebär dessa regler bland annat att män tvingas ge sig iväg till storstäderna, och besöka familjen endast på helgerna.

Some of Noiva de Cordeiro’s women are already married and have families, but their husbands – and any sons over 18 – are made to work away from home and only allowed to return at the weekends.

It means girl power rules in the rural community, with women in charge of every aspect of life – from farming to town planning and even religion.

Enligt Daily Mail är annars allting bättre när kvinnor får bestämma.

I Noiva do Cordeiro är det kvinnor som bestämmer

’There are lots of things that women do better than men. Our town is prettier, more organised, and far more harmonious than if men were in charge,’ said Rosalee Fernandes, 49.

’When problems or disputes arise, we resolve them in a woman’s way, trying to find consensus rather than conflict.

Låter det trovärdigt?

Själv satt jag och undrade lite över varför, om kvinnors sätt att göra saker är så mycket bättre än mäns, hur kommer det sig att det som livet i kvinnornas paradis handlar om är att arbeta med flåhacka ute på fälten? I dokumentärfilmer (på portugisiska) såg jag i och för sig en och annan traktor, något kommunalhus som såg välbyggt ut och ett bibliotek med datorer. Men alla kvinnor som syntes i filmerna gjorde typiska kvinnosaker (arbete i åkern är inte okvinnligt). Vem konstruerade traktorn? Datorerna? Vem byggde husen? Eller tjänar de verkligen så pass mycket på lantbruket att de har råd att köpa dessa saker? Det är ju Brasilien, så kanske…

Och budskapet var tydligen att när kvinnor styr, då får männen ge sig av och bara komma tillbaka när kvinnorna vill ha lite sex. Det låter inte så jämställt, om man säger, men enligt Daily Mail borde detta vara attraktivt för ungkarlar. Kvinnorna är ju sexiga! (hur de nu håller sig sexiga om de jobbar dagarna i ända på fälten?)

Sanningen?

Enligt BBC Brasil var detta inte alls med sanningen överensstämmande. De sexiga bilderna kom från byns gemensamma Facebook-sida, och var från en fest (maskerad). Byn består inte alls av över 600 kvinnor mellan 20 och 25, utan av ca 300 människor i alla åldrar, ungefär lika många män som kvinnor.

Det är bara så att nästan alla män i arbetsför ålder veckopendlar till Belo Horizonte och arbetar i fabriker där.

Kvinnorna har skapat gemensamma aktiviteter medan männen är borta, dels för att det är roligare, och dels för att vissa kvinnor kunde bli utsatta om de var ensamma. Man försöker även dryga ut inkomsterna med lantbruk. Det finns ingen kampanj för att rekrytera ungkarlar till byn.

Själv tycker jag att detta påminner om den forskning jag skrev om i Myten om manlig överordning, där Susan Carol Rodgers kartlagt maktförhållandena i bondesamhällen. Hon beskrev också vad som händer när männen i byn tvingas resa till städerna för att jobba:

With the demise of the ‘domestic mode of production’ […] If a man is working as a wage employee of someone else, it is very difficult for him to continue to support the fiction that he is ”son maitre”; his boss is not likely to be publicly deferential to him. Furthermore, because he is now likely to be working outside the community, he may no longer be perceived as a full community member. He can neither publicly control his family’s standing in an arena in which he no longer fully belongs, nor can he maintain even fictive control over community activities. […] Women may continue to influence family standing in the community through informal means and may also take over village-level activities, so that their activities determine family prestige as well. In this instance, a woman no longer needs to protect her husband’s image in the community by behaving as if he were in control at home.

Inget nytt alltså, utom möjligen vinklingen att detta skulle vara en tillvaro som attraherar män från välbärgade delar av världen.