Eders Ödmjuke föredrar äkta underhållning
Anledningen till att jag tar upp det här är att jag råkade slå på tv-n sådär kvart över fem på eftermiddagen igår och får då se någon reporter som står och tjafsar i någon stad framför en massa poliser och brandbilar och gud vet vad. Enligt programtablån var det den svenska dramaserien Markurells i Wadköping. Men jag slöt mig ganska snabbt till att det var Paris det handlade om. Nu bryr jag mig inte ett smack om Markurells i Wadköping, jag har inte tittat på det, och har inga planer på att göra det heller. Vad som slog mig dock är hur likt en fotbollsmatch det hela var. Jag är fullständigt ointresserad av idrott och retar mig alltid oerhört på när idrottsevenemang slår ut fastslagna programtablåer. Jag kan förstå de idrottsintresserade som vill se matcher live, när de händer (vilket inte borde vara några problem med tanke på tillgången till kanaler) men tycker det är ett jäkla otyg när man drar över. (Det här är lite gnälligt jag vet, det råkar bara vara något som retar mig; en lyx som jag unnat mig är en inspelningsbar box för att slippa vara låst av sändningstider. Syftet förfelas ju dock när det kommer en gammal film från 50-talet man länge velat se, men man upptäcker att man på grund av en fotbollsmatch bara har halva filmen inspelad.)
Alltså, det finns en perverterad likhet mellan bevakningen av ett terrordrama och bevakningen av en fotbollsmatch. Och jag undrar om någon kan ge mig en enda bra anledning till att man behöver sända ett terror-drama live? För jag kan fan inte komma på någon.
Reportrar bevakar händelseutvecklingen i Paris
Låt oss gå till botten med detta: vad är egentligen ”nyheter”, varför har vi nyhetsförmedling och vad fyller nyheter för funktion?
Enligt Svensk ordbok:
nyhet subst. nyheten nyheter
• ngt som inte tidigare varit känt men som nu kan förväntas väcka intresse …
□ ofta äv. aktuell information om ngt icke tidigare känt
□ i plur. äv. om radio- el.TV-program med sådan information
Centralt är att det handlar om information. Och information behöver man ju … eller gör man?
Man kan ganska lätt konstatera att det finns bra nyheter och det finns dåliga nyheter. Och med bra respektive dåliga menar jag att de fyller en funktion och är av nytta. Inte att de skulle vara glada eller sorgliga.
Nyheter har ett värde när de gäller saker som berör våra liv och som påverkar våra beslut. Och dit räknar jag inte terrordåd i Paris.
Ett exempel på en ”bra” nyhet är: ”Stor trafikolycka som involverar flera långtradare och personbilar har inträffat på E3 mellan Laxå och Örebro, ungefär 2 km innan motorvägen börjar. Vägen delvis blockerad, räddningstjänst arbetar, förseningar i trafiken på upp till 2 timmar beräknas.”
Trafikinformation har ett värde och är berättigad
Det är en nyhet som är av allmänt intresse. Den berör alla som färdas på E3 mellan Tjockhult och Gröteborg. De kan planera att ta en annan väg, eller är förberedda på trafikstockning. Den är också av intresse för anhöriga och bekanta som därmed får en förklaring varför tant Agnes inte dykt upp ännu, så de kan sätta in maten i värmeugnen.
Vilka har ett intresse av att få veta vad som händer i ett terrordrama i Paris? Tja, först och främst de i Paris med omnejd. De slipper därmed ha obesvarade frågor om ”Vad är det som hänt?” när de ser utryckningsfordon med blåljus fara fram och tillbaka. På Arlanda kan det vara befogat att upplysa resenärer till Paris om varför flyget är försenat, eller för att förbereda dem på att det inte är riktigt som vanligt när de anländer.
Det kan ju vara bra att få veta varför flyget är försenat. Här försenat av ett vulkanutbrott.
Men varför i all världens värld skall en svensk informeras i realtid om vad som sker i detta drama? Vad fyller det för syfte? För det första så är informationen inte ens tillförlitlig. Den ändras minut för minut. Jag hörde igår att de nämnde ”obekräftade uppgifter” om att 4 i gisslan skulle ha dödats. Jag vet ännu inte om det är 0, 2, 4 eller femtioelva döda. Så redan på den grunden är informationen helt värdelös. Om informationen skall ha något värde måste den vara sann. Vet man inte om den är sann, vet man inte om den har något värde, så vad sjutton skall man använda den till? Helt vid sidan av att jag inte vet vad man har för nytta av att veta hur många i gisslan som dödats oavsett hur sant och bekräftat det är.
Jag lät tv-n stå på, av ungefär samma anledning som jag skriver det här inlägget, jag intresserade mig för själva förmedlandet av nyheterna, till skillnad från nyheterna i sig. Och jag har ganska disträ uppfattat brottstyckena av inslag på rapport osv. Jag brukar kolla åtminstone Rapport varje dag för att känna av vartåt vinden blåser i samhällsdebatten, och för att få vind om förändringar i vårt samhälle. Jag är däremot fullständigt ointresserad av nyheter om händelser där man matas med bilder av gråtande människor och förstörda hus, och får höra klyschor och floskler som ”försöker förstå det oförståeliga”, ”en stad fylld av chockade människor”, ”ett land i sorg”, ”sådant här borde inte få hända”.
Har man inte fått nog av döden rekommenderar jag ”Sjunde inseglet”.
Det är en i alla fall en bra, rolig och stimulerande film.
Public service kallas det. Public vampyrism som drivs av nekrofila gamar anser jag att det är. Det tror fan det att många människor i Paris är chockade och genomgår något slags emotionellt trauma. Det behöver inte gnidas in i trynet på oss. Det kan vi räkna ut själva.
Det finns ca 7 miljarder människor i världen. Bara sen nyår har ungefär 1,5 miljoner människor dött. En folkmängd motsvarande hela sveriges befolkning går bort på mindre än 2 månader. Långt ifrån alla dör fridfullt eller hastigt. Vill vi begrava oss i andras lidande och elände kan vi gräva ned oss i det 24 timmar om dygnet utan några problem. Som jag skrev i ”Den uppgivna hopplöshetens förlamande cancer”:
Går du runt i din lägenhet och detaljgranskar den är sannolikheten nog ganska stor för att du någonstans i ett litet undangömt skrymsle hittar en liten harmlös spindel. Sätter du den bästa förstorningsapparatur på den som går att få och projicerar bilden uppförstorad miljontals gånger på lägenhetens alla väggar, tjosan, tjosan, vart du än vänder dig ser du en monstruös spindel som, om du likt mig lider av grav arachnofobi, kommer att förgifta din tillvaro och driva dig till sammanbrottets rand.
Men huvuddelen av din lägenhet är spindelfri, och varken världen eller livet är fyllt till bredden av död, misär och elände.
Jag hävdar inte att man skall förtiga saker som terrordådet i Paris. Men jag ser inget behov av att det är något man behöver rapportera om i realtid eller att vi är betjänta av att man matar oss med en massa emotionellt upprörande bilder och uttalanden. I den normala nyhetsfloran hade man (i efterhand, när fakta var kända och verifierade) kunnat sammanfatta Paris-händelsen ungefär så här. ”Ett terrordåd genomfördes i förrgår på tidningsredaktionen [vad den nu heter] när x beväpnade terrorister trängde sig in med automatvapen och sköt ned x anställda och vid flykten y poliser. Terroristerna greps/dödades senare när de greps i en förort.” Något åt det hållet. Kort, koncist och rena fakta. Levererat på en minut.
Vad som däremot är av intresse är konsekvenserna av en sådan här händelse. Och jag skulle gärna se att de belyses. Det kan ju vara bra om man har en chans att protestera innan Säpo inför rutinen att alla som kommer inom 100 m avstånd från aftonslusket skall utredas och avlyssnas. Typ.
Konsekvenserna är oftast viktigare än själva händelsen.
Jag vet att jag är jävligt underlig, men stympade och traumatiserade människor i bild fångar mig inte alls. Jag skulle mycket hellre se att man huvuddelen av nyheterna ägnades åt framsteg och glada nyheter. Tänk om ”Ett projekt finansierat av XYZ har lett till att befolkningen i ABC nu kan livnära sig på sina odlingar och inte längre svälter” och ”Nya tekniska framsteg inom kärnfysik innebär att vi inom några år kan räkna med billig och riskfri energi som …” vore det normala och eländet undantag.
Om vi ständigt matas med nyheter som likt Lars Ekborgs klassiska nyhetsmonolog är ”elände, elände, eländes elände och mera elände …” kommer det givetvis att påverka vår syn på världen och vårt psykiska välbefinnande. Det fanns en tid när många barn gick omkring i rädsla för ett kärnvapenkrig. Vad nyttade det till? Inget. Saklig information, även om det negativa, är bra. För det innebär att man har ett val, man kan välja att engagera sig och försöka göra något åt saken. Men information som bara upprör tjänar inget syfte.
Börja med att göra dig själv en tjänst, bojkotta alla nyheter en månad, jag kan nästan garantera att du kommer att må bättre.
©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Herregud vad jag gillar ditt inlägg.
10/10 poäng
Tyvärr, ända ordet som jag kommer att tänka på är IGNORANT !
@ Dolf
Jag brukar göra skillnad på vad som är relevant och vad som inte är det. Det är nog relevant med vissa detaljer kring terrordådet i Paris (t.ex. vem förövarna var och hur de gick till väga) medan jag klarar mig utmärkt utan medias dramasättning.
Jag har länge irriterat mig på medias ordval, so t.ex. ”det spektakulära rånet” eller ”gisslandramat”, men å andra sidan är dessa ord avslöjande för journalisters tänkesätt.
Huvudet på spiken, Dolf!
Jag är övertygad om att den mest grundläggande orsaken till denna live-hysteri är att våra kära mediemänniskor ska få synas. De tycks ju ha ett omättligt bekräftelsebehov, och genom att med allvarlig uppsyn (des)informera om upprörande händelser visar de upp för oss vanliga dödliga att de utgör en ovärderlig samhällsinstitution och att de förtjänar att avgudas. Eller nåt.
Tyvärr – och märkligt nog – finns det ännu gott om tokstollar som faktiskt tror på det dessa patologiska exhibitionister mässar om. Så fort en faktoid förkunnats startar en emotionell storm på diverse ”sociala” medier bland lämlar som vill visa alla andra lämlar att de minsann är jätteupprörda över det här hemska (och är det förresten nån som har ett bra recept på cheesecake?). Att nämnda faktoid dementeras eller åtminstone motsägs av en ny faktoid fem minuter senare har ingen betydelse. Den startar bara en ny känslostorm.
@Tommy
Din kommentar skulle lika gärna kunna beskriva ett typiskt blogginlgg (tex detta) på en vanlig blogg. Skillnaden är inte så stor.
Om man tänker sig att syftet bakom den här typen av ”nyhets”-förmedling, är just att få oss att må psykiskt dåliga, rädda och osäkra; och därigenom, utan att protestera, går med på att politikerna leder in oss i ett polissamhälle av Orwelliska proportioner (a la Fi) blir det mer lättförståeligt. Mycket tyder på att även detta är en False Flag-operation. Kanske för att varna Frankrike att de inte ska närma sig Ryssland, kanske för att ta strålkastaren från Prins Andrews åtal för pedofili?
Intressant är att Interpols kommentar om att den här typen av händelser sannolikt inte skulle inträffa om folk i gemen var beväpnade, inte kommenterats som en dellösning på problemet.
The only thing that can stop a bad guy with a gun, is a good guy with a gun. Säkert en patriarkal macholösning, men sann likt förbannat.
@Dolf
Intressant läsning och god fortsättning på det nya året.
Men då har väl nyheter av just detta slaget en oerhörd stor betydelse. Terrorismen angår i allra högsta grad oss alla och påverkar våra gemensamma beslut om hur den bäst skall kunna bemötas. Ex. så anser jag att vår gränsbevakning skall skärpas och alla som släpps in i landet skall med säkerhet kunna identifieras, lämna DNA, fingeravtryck och genomgå obligatorisk hälsokontroll.
Klart att man mår bättre av att vara okunnig och ovetande av Islamister och feministers framfart frågan är bara om de skall få stå oemotsagda, jag tror inte det.
Kan någonting bli mera sakligt och närvarande är just direktrapportering i realtid från händelsernas centrum, risken för vinkling och historieförvanskning blir kanske något mindre. Och som du skriver så kan man ”välja att engagera sig och försöka göra något åt saken.”. Däremot så håller jag med dig om att det kan bli för mycket av det goda när det på samma vis som sport direktrapporteras i samtliga kanaler. Ge oss som inte är intresserade av de stora världsproblemen om terrorismen eller Zlatans bravader en egen kanal.
@Ernst:
Håller med om att det kan vara en ”dellösning på problemet.” Så nu återstår bara att lösa problemet vem som är a ”bad guy” eller ”good guy”. Jag är helt övertygad om att jag och Islamisterna eller feminister för den delen inte är överens på den punkten.
@Dolf: ”Det tror fan det att många människor i Paris är chockade och genomgår något slags emotionellt trauma. Det behöver inte gnidas in i trynet på oss. Det kan vi räkna ut själva.”
Det får mig osökt att tänka på en annan sak som det pratats om en del på bloggen. Jag tänker på hur olika män och kvinnor (oftast) förmedlar känslor. Ninni brukar prata om ältandet och jag undrar om det inte är lite så med dom här marathonnyheterna också. Det sägs ju att kvinnor måste få plocka isär allt i småbitar och gå igenom det flera gånger för att må bra, medans män oftare nöjer sig med att berätta hur det är/var och så förväntas dom som lyssnar vara empatiska nog att förstå ändå.
När det är det kvinnliga som ska vara normen så kanske det är så här nyheterna blir?
Jag håller helt och hållet med Dolf. Jag följde dramat till punkt och pricka för jag dras till blod och förstörelse. Jag sökte på Kalashnikov för jag ville se vilka skador Kalashnikov orsakar. Då kom jag till en sida som uteslutande behandlar död och skräck. Jag har varit besatt av sådana sidor förr. Jag började titta. Halshuggningar i Mexico, halshuggningar i Syrien, trafikolyckor i Thailand, självmord i ja över hela världen. Mycket grafiska och otäcka bilder. Men jag tror min kvot är fylld, jag vill inte se det längre.
Jag tror det handlar om att människor, en hel del i alla fall, vid en olycka inte skulle gå fram och hjälpa utan börja filma med mobilen istället. Vi är totalt skärmskadade. Det vi ser på skärmen är mer verkligt än det vi ser i verkligheten. Jag tror många av oss har blivit ganska avtrubbade och lider av någon slags posttraumatisk stress. Vardags PTS kanske. Tänk att ens vardag är full av så mycket lidande. Men ja, man kan absolut välja att stänga av.
Det som störde mig väldigt mycket med dramat i Paris var att det samlades så otroligt många journalister. De var överallt och sprang omkring och hetsade och höll på. Allt för att vara först med något. Tänk om de saboterat polisens arbete. Det är väl bättre för gisslan att polisen får arbeta i lugn och ro än att vi hemma i tevesoffan får en livesändning? Som du skriver Dolf, att få storyn i efterhand hade varit det bästa.
Det fanns till och med journalister som ringde och pratade med gisslantagarna. WTF! Varför ge dem utrymmet, tog de sig inte nog med utrymme ändå?! Det hade kanske varit bättre att ringa till någon i gisslan. De hade kanske något att säga, vi visste ju inte då hur många som skulle dödas. De hade kanske glömt spisen på eller var oroliga för sina katter om de nu skulle dö. Folk tänker på sådant i pressade situationer. Men nä, det är viktigare att prata med en totalt genomarbetad kackerlacka.
Men som någon annan här skrev, det var kanske bara en rökridå för att dölja något annat.
Enligt Mossad tar det ju ungefär tre månader att hjärntvätta en människa. De hjärntvättar kanske, på olika sätt, unga muslimska killar att begå sådana här dåd. För att israelerna, tillsammans med USA och Saudi Arabien ska kunna fortsätta söndra och härska i arabvärlden. Och vi här hemma skulle aldrig komma på tanken att rita satirteckningar om judarna, men med muslimerna är det nödvändigt(?)
@Kollen:
Nej jag tror det är hungern efter blod och lidande som skapar nyheter förmedlade på detta sättet. Och de flesta är ju redan online dygnet runt ändå.
Vill bara poängtera att jag tycker det är nödvändigt att ifrågasätta ALL religion. De skapades för tusen år sen och måste ju uppdateras.
@Ernst:
Jo, men det är knappast sant. Skälet är betydligt enklare: gammelmedia krisar eftersom upplagorna minskar. Att spela på människors naturliga känslighet för oroande nyheter och tendensen att vilja älta saker som är upprörande, ökar antalet läsare/tittare.
@JD:
Skillnaden är väl i så fall publikstorleken. De flesta bloggar läses nog mestadels av bloggarens nära och kära. Några få (relativt sett) har större spridning: upp till några tusen läsare.
Radio- och TV-journalisters åhörarskara, däremot, kan räknas i miljoner när det gäller sådana dramatiska händelser som terrordåd.
Det kan säkert ge en viss kick att veta att 3000 besökare lästs ens blogginlägg, men jag förmodar att det inte går att jämföra med den egoboost vissa får av att med dramatisk stämma berätta om hemskheter för miljoner andlösa tittare.
@Kastriot: Tack för det.
@templar: ???
@Rick: Det är väl det jag säger? Och den relevanta informationen för sjäva dramat kan sammanfattas på en minut. Finns ingen relevant i att direktsända underhållningen.
@Tommy: Dels så är den typiska journalisten en gam, dels så är stora delar av befolkningen indoktrinerade med denna typ av underhållning. Pressen går på knäna nu, därför att stora delar av allmänheten har tappat förtroende för den och söker sig till alternativa källor. Någon gång borde det på samma sätt uppstå en mättnad när det gäller snaskiga nyheter, det blir så mycket att folk helt enkelt inte kan blunda för hur sjukt det är och då istället börjar söka sig till sundare former av underhållning.
@JD: Va? Säger du att mina blogginlägg är ”typiska”? Det var det mest nedslående jag hört på länge.
@Ernst: Jag tror väl inte direkt att det är syftet att vi skall må dåligt av nyheterna så till vida att det finns någon uttalad målsättning eller plan för det. Jag tror mer att det handlar om mentaliteten hos yrkesgruppen. Vilket då förstås inte hindrar de som verkligen har som uttalad målsättning att få oss att må dåligt att untnyttja media för sina syften.
@barfota: Men det är ju det jag säger. Konsekvenserna är av större intresse än vad händelsen i sig självt är. Jag ifrågasätter inte så mycket nyheten i sig, som jag ifrågasätter vad det är man lyfter. Titta på nyheterna med färska ögon som om du vore nyanländ i vår civilisation (och nu menar jag inte nyanländ som en invandrare, utan mer nyanländ som en utomjording). Det vi serveras är inte nyheter, det är perverterad underhållning. Direktrapporteringen borgar inte på något vis för någon kvalitet. All direktrapportering grundar sig på fragmentarisk information och obekräftade källor. Det bästa man kan säga om direktrapporteringen är att den inte hunnits bearbetas i någon större utsträckning ideologiskt eller för att passa en agenda. Men det betyder inte att den är bra.
Beträffande ditt svar till Ernst, nä man behöver inte lösa problemet om vem som är ”bad” respektive ”good”. Bad guys skaffar sig vapen vare sig de får eller inte. Så genom att låta de goda beväpna sig får de samma chanser som de onda som redan är beväpnade.
@Kollen: Förstår vad du menar, men tror inte att det är tillämpligt här. ”Ältandet” handlar ju mer om att inte kunna släppa något som rör en personligt. Nyheter om ett terrordrama är ju inte något som berör en ältare personligen, så det finns inte heller någon anledning för dem att älta saken. Ältandet är ju egocentrerat och har sitt ursprung i att ”jag är missförstådd” ”jag har blivit felaktigt behandlad” ”jag är utsatt för orättvisa” etc etc.
@Jenny: Ujuj. Men jag älskar dig ändå.
Jag dras själv till det våldsamma, makabra och groteska när det handlar om film och liknande. Jag älskar filmer som Clockwork Orange (min favorit alla kategorier), Straw Dogs (Peckinpah, och hans filmer generellt), Reservoir Dogs (Tarantino), Natural Born Killers, Killer Joe etc etc. De låter mig få utlopp för det våldsamma och blodtörstiga inom mig istället för att jag stänger inne det och låter det fräta på mig. Men jag har ingen önskan att se sånt i verkligheten. Jag känner en distinkt avsky för underhållningsprogram där man roar sig med filmklipp där folk slår sig sönder och samman för att de bär sig korkat åt på sina skateboards, cyklar osv. Jag har inga problem med att se blod eller lemlästade människor per se. Jag är inte blödig. Men jag inser att det är verkliga människor som lider på riktigt. Så länge jag inte kan göra något aktivt åt det låter jag det inte heller bekymra mig, men bara att jag vet att det är äkta vara gör att jag får noll glädje ut av det.
@Jenny: Tänkbart.
@Jenny: Vill bara poängtera att det finns åtskilliga religioner som är yngre än tusen år. Finns t.o.m. de som inte fyllt hundra än.
Själv fann jag det intressant hur nyhetsredaktionerna först var som yra hens och släppte fram nyheterna ofiltrerat.
Där man efter den första tidens rapportering som journalister föll in snabbt i sin trygga pk famn för att klämma in terrordådet i åsiktskorridoren dvs det skulle handla om hur detta kunde gynna högerpopulistiska partier som SD,och vad man kunde göra för att stoppa det.Och där radikala islamister endast blev en bisats till det egentliga hotet mot demokratin vilket enligt media är SD och inte islamister.
@Kollen:
Det karaktärsdraget, ”ältande”, som är vanligt bland kvinnor har inte med det att göra. Men du är på rätt spår ändå, menar jag, både journalistiken och politiken har utvecklats mot kvinnlig homosocialitetens karaktär. Jag kanske skiver ett inlägg om det längre fram.
@michael: Därav uttrycket spinndoktor. Man sätter en ”spinn” på nyheterna som gör att det går åt ett visst håll. (Jag vet inte var uttrycket egentligen kommer ifrån, men jag ser för mig en sån där ”snurrblupp”, http://thewoodenwagon.com/Merchant2/graphics/00000001/GM2431-2.jpg, som man ger ett spinn, och sen beroende på vilket håll man satte spinnen på, så drar den åt det hållet).
Kan väl inte precis påstå att jag är förvånad över att man får det till att handla om SD. Medias spinn när det gäller SD är väl överlag så uppenbart så jag begriper inte hur folk kan undgå att se det. Så sent som i förrgår råkade jag se något sammandrag från Gomorron sverige, då satt Lars Ohly tillsammans med Kristina Axén Ohlin och Göran Hägg och diskuterade Björn Söders uttalande om judar (http://www.svtplay.se/klipp/2590197/nyhetspanelen-om-satir-akb-och-soder). Undrar när man får se någon från SD sitta i soffan och diskutera någon vänstertomtes uttalande.
Något som störde mig i rapporteringen var att av de fyra personer kallades tre ”gärningsmän”, den sista kallades ”medhjälpare” … gissa kön på dessa?
Vad hade de för stöd i en direktrapportering för den åtskillnaden? Varför utgår man från att den ena är medhjälpare?
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Ja, verkligen. Och det som förvånar mig är att folk som imponerar på mig för sitt intellekt i andra frågor är som fåret i flocken när det kommer till SD. Mänsklig beteende är fascionerande.
@Ninni: Anar jag mig till att det var 4 gärningsmän, varav en var kvinna?
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Japp, hur kunde du gissa det?
@Ninni: smart, vet du
Ja det är faktiskt intressant hur svenska medier alltid till slut hamnar i SD diket.
Breivik = SD.s fel som polariserar samhället.
Våld mot judar och synagogor = SD.s fel som polariserar samhället.
Vänsterextremisters våld = SD.s fel som polariserar samhället.
Islamisters terrordåd = SD.s fel som polariserar samhället.
Det är fascinerande hur infantil svensk media blivit där man alltid har två svar för allt man anser fel i samhället,vita heterosexuella män eller SD och som media upplyst oss om så består SD av,just det arga unga män.Alltså alla problem i samhället kan härledas till två saker och när dessa två saker korsas dvs vita heterosexuella män som röstar på SD så är dessa tiofalt värre än vilken radikalislamist som helst.
Och denna enögda problemformulering mina vänner kallar svenska journalister för en mångfald av åsikter vilket enligt dom råder i svenska medier.
@Tommy:
Jag ser ingen skillnad på en bloggare och en journalist på AB eller Expressen.
Journalism är ingen profession idag utan mer en benämning på en obildad populist som skriver blogginlägg i en tidning.
Finns nog inget annat yrke som har urholkats så mycket på så få år.
@JD:
”Journalism är ingen profession idag utan mer en benämning på en obildad populist som skriver blogginlägg i en tidning.”
Klockren!
http://cornucopia.cornubot.se/2015/01/journalistik-2015-tt-publicerar.html
@JD:
Det finns massor av kompetenta bloggare, men ytterst få personer i Mediesverige med riktig journalistisk kompetens.
Instämmer. Det skulle möjligen vara ”professor” då, eftersom man börjat kvotera in en massa snippbärare* för att ”förbättra” fördelningen.
Även domarkåren verkar vara på väg ditåt.
*) Jag har förstått att ”kvinna” anses transfobiskt nuförtiden.
@JD: @Anders Senior:
Robert Crumb: ”You don’t have journalists over there anymore, what they have is public relations people.”
observer.com/2015/01/legendary-cartoonist-robert-crumb-on-the-massacre-in-paris/
(Han talar om USA, men det gäller betydligt vidare.)
och medierna bara fortsätter att mata den här nyheten. vet inte hur många ggr jag har gått in på svt.se och förstanyheten handlar om att man sörjar och hedrar offren på olika sätt.
Pingback: Hur lågt kan media sjunka? | Genusdebatten