Så har det smällt till på allvar i Mediesverige, i synnerhet hos Aftonbladet och den här gången kan det bli rejäla konsekvenser. Som en följd av efterspelet på skandalen med Harvey Weinstein som resulterade i #MeToo hashtaggen – där kvinnor ger sina ”berättelser” om sexbrott – så har medieprofilen Cissi Wallin nu efter lång tid namngett den mäktiga medieman som hon i samband med #prataomdet skrev om redan i december 2010. Det visar sig vara en känd skribent på Aftonbladet – som ironiskt nog är en av de tidningar som rapporterar andra kvinnors anklagelser i #MeToo.

Detta leder till ett allvarligt dilemma både för Media och Juridiskt.

Men låt oss först se hur det börjar när tidningsmänniskor i total avsaknad av moral försöker komma undan det debattklimat och den skampålekultur de personligen är skyldiga att ha bidragit till. När den av Aftonbladet hyllade #MeToo hashtaggen plötsligt pekade ut en av Aftonbladets egna medarbetare för sexbrott så hade vi plötsligt ett oerhört förvirrat inlägg (utan författare) där man citerar Juridikprofessorn Mårten Schulltz med rubriken ”Dela andras uppgifter kan vara förtal”

OBSERVERA: Mårten Schultz ordval ”dela”. Formatet ifråga är Twitter. Att ”dela” i detta sammanhang är samma sak som att ”rapportera” och vad han varnar för skiljer sig alltså inte i sak från hur tidningar själva både rapporterar sexbrottsanklagelser och sprider precis samma sorts ostyrkta uppgifter som hittas i hashtaggen #MeToo både med och utan namngivning av de anklagade. Mårten Schultz verkar inte veta vilket ben han skall stå på. Å ena sidan skulle rapportering av detta slag ”kunna” vara olaglig å andra sidan stöds den politiskt på samtliga nivåer ända upp till ministernivå.

Vi talar alltså om ett massivt dilemma.

Hos media är det en fråga om hyckleri. Vad gäller juridiken så är det en fråga om hur lagen redan kringgås genom ”återberättelser”. För att kunna diskutera situationen som uppkommit så måste vi dock först ha hela sammanhanget klart. Cissi Wallin skrev på Nyheter24 att mannen hade våldtagit henne på en efterfest och utöver hennes egen historia så fanns det flera berättelser om andra kvinnor som hade råkat ut för mannen ifråga. Dessa inkluderade anklagelser både om misogyni och andra sexbrott.

…snart rasade anklagelserna in. Han hade tagit en tjej mellan benen på Spy Bar. Han hade tryckt in flera tjejer på toaletter och under hot tafsat på dem. Han hade kallat folks flickvänner för hora och luder. Det påstods även att han hade drogat och våldtagit ytterligare en ung tjej.

Det stannade dock inte där. Wallin berättade att mannen var kollega med minst ett av offren och att flera av de mediemänniskor som kallar sig feminister var hans vänner, gick på hans fester och skrev positivt om honom i sina (feministiska?) bloggar trots att de visste vad han gjort. Hon skrev det inte uttryckligen men av sammanhanget framgick att han med största sannolikhet själv var feminist. Alltså en man som regelbundet skickar ogrundade anklagelser mot andra män… Ännu en Kapten Klänning-typ.

I dag är en av de drabbade tjejerna, som inte tycker att det är så farligt att bli tagen på fittan mot sin vilja, kollega med det här svinet. De jobbar ihop regelbundet. Många av de mediamänniskor som kallar sig feminister kallar sig även hans vänner. De går på hans fester och skriver positivt om honom i sina bloggar, trots att de vet vad han gjort mot deras kollegor och vänner.

Som om inte det vore nog så bekräftar deckarförfattaren Camilla Läckberg att hon och ”folk i svängen” kände till att den utpekade mannen var utpekad för det han var utpekad för.

”Cissi är ju inte ensam. Jag har hört från så många andra håll om samma man. I åratal. Ändå tystnad. Från mig. Till honom. Mot honom. Om honom. – O nu från media. Och det är en samhällssjuka”, skriver Camilla Läckberg.

Men vänta det kommer mer. Det visar sig finnas en flera år gammal försvårande omständighet från en annan kvinnlig journalist som legat och bränt i mailkorgen i alla dessa år. Den då blott 14 år gamla grundskoleeleven hade 2007 kontaktat en känd journalist på facebook för att berätta hur hon tyckte om hans texter och så här löd svaret

”Såpass mycket att du vill ligga med mig?”

Vi vet alltså att Aftonbladets Fredrik Virtanen skrev så till en 14-årig tjej för tio år sedan.

Aftonbladet har besvarat anklagelserna men som jag kommer att visa är det ett allt annat än genomtänkt svar som getts av tidningens publisher Sofia Olsson Olsén. Kom ihåg hur det såg ut i början av Weinstein-skandalen. Även där så var arbetsgivarens första reaktion total förnekelse av allvaret i anklagelserna. Ett kort tag inbillade sig till och med kvinnorättsadvokaten Lisa Bloom att hon skulle försvara Weinstein samtidigt som det rapporterades att Weinsteins fru stöttade sin man. Efter kort tid så var historien en helt annan. Lisa Bloom hoppade av och Weinsteins fru meddelade hon skulle separera.

Aftonbladets svar på anklagelserna inkluderar både hyckleri och lögner

En kvinnlig medieprofil anklagar en av våra medarbetare för en våldtäkt som ska ha begåtts 2010

FEL: Hon anklagar honom i själva verket för minst två våldtäkter och minst ett fall av sexuellt ofredande samt flera andra mer ospecificerade former av sexuellt ofredande i form av att ha hotat kvinnor och dragit in kvinnor på toaletter. Sedan handlar det även om grova värdegrundsbrott i form av att kalla kvinnor ”hora” ”luder” etc. Att anklagelserna gäller brott mot andra kvinnor gör dem inte mindre till anklagelser så att anklagelsen skulle gälla bara en våldtäkt är fel.

”Hon har framfört anklagelserna förut. Då anonymt. Nu publicerar hon vår medarbetares namn i ett inlägg på Instagram.”

FEL: hon har inte framför anklagelserna anonymt. Hon har framfört anklagelserna utan att namnge förövaren. Själv har hon inte alls varit anonym och det är vad att framföra något anonymt betyder. Inte att avstå från att berätta vem som åsyftas. På den här sortens slarv kan vi se hur bråttom Aftonbladet måste ha haft när de skrev svaret.

”Polisen utredde anklagelserna 2012. Förundersökningen lades ned för att brott inte kunde styrkas. Det är polisen som utreder, åklagarna som åtalar och domstolarna som dömer. Det är viktiga principer i en rättsstat. Lika viktiga principer som jämlikhet, jämställdhet och ett samhälle fritt från sexuella trakasserier. Det är något jag personligen kämpat för under hela mitt yrkesliv och som jag brinner för nu och i framtiden.”

DUBBELMORAL/HYCKLERI: Låt oss nu granska det mediala och juridiska dilemmat och hur (in)konsekvent de här argumenten stämmer på Aftonbladets och andra tidningars eget agerande i dessa frågor. Det är dags att gräva bakåt i tiden.

Har polisen styrkt brott vad gäller anklagelserna mot Harvey Weinstein som tidningen rapporterat? Är Harvey Weinstein åtalad och dömd? Har polisen styrkt brott vad gäller anklagelserna mot Anders Borg som tidningen rapporterat? Är Anders Borg åtalad och dömd? Har polisen styrkt brott vad gäller Molly Zandéns, Amy Diamonds och Isabella Löwengrips berättelser där Aftonbladets rapportering förutsätter att den man som pekas ut (vare sig det är med namn eller inte) är skyldig till de brott han anklagas för?

Har polisen styrkt brott vad gäller berättelserna från Inger ”Pippi” Nilsson, Alexandra Rapaport, Carina Berg, Anja Pärson eller Titti Schultz som tidningen rapporterat? Har polisen styrkt brott vad gäller skådespelerskan Lili Reinharts berättelse om en filmgubbe som inte är Weinstein som tidningens rapporterat?

Har polisen styrkt brott vad gäller Sverigedemokraten Hanna Wighs anklagelser mot partimedlemmar som tidningen rapporterat? Har tillräckligt många Sverigedemokrater dömts för att det kan anses motivera Aftonbladet-medarbetaren Anders Lindbergs påstånden på twitter att SD har en ”rutten partikultur”?

Vad gäller enligt Aftonbladet egentligen? Behöver polisen styrka sexbrottsanklagelser innan man rapporterar dem eller inte? Tidningen verkar minst sagt sakna en konsekvent linje. Å andra sidan kan ju Aftonbladets redaktion alltid nedtumma Genusdebattens inlägg igen som de påstås ha gjort när vi hade inlägg som visade andelen kvinnor i Aftonbladets och LO:s egna styrelser.

Det är för övrigt intressant så fort man från medias håll påstår att ”männen” begår brott och argumenterar för radikal politik där ”männen” måste ta ansvar för saker ”männen” påstås göra då finns plötsligt inte det minsta behov att polisen först måste styrka att de brott som man hänvisar till överhuvudtaget skett. Då kan man använda brottslighet som argument utan minsta bevis att brotten skett. Då anses berättelsen i sig vara tillräcklig som bevis på mäns påstådda allmänna uselhet.

Sofia Olsson Olsén talar alltså nonsens. Det FINNS inga regler som konsekvent tillämpas vad gäller sexbrottsanklagelser. Det är rena vilda västern (eller snarare vilda vänstern) Tidningar som Aftonbladet har i flera år använt helt ostyrkta anklagelser med eller utan namngiven förövare som språngbräda för politisk aktivism – i regel för att kunna  kräva att ”männen” skall göra något. Samtliga gånger har tidningen brutit mot Sofia Olsson Olséns principer att man inte kan rapportera dessa utan att polisen styrker brott. Det finns inte tillstymmelse till trovärdighet där.

Det är sedan länge vid själva anklagelsen som rapporteringen om sexbrott sker. Varefter den utpekade personen omedelbart bestraffas i form av att åtgärder från arbetsgivare och andra. För de flesta personer som Aftonbladet – eller av tidningen hyllade #MeToo –  anklagat så hade polisen inte alls styrkt att brott skett, än mindre att den utpekade personen var skyldig till brott.

Det tar fem sekunder att googla fram en artikel där någon på Aftonbladet ondgör sig över de brott som någon påstår en man – namngiven eller ej – begått. Här hänger Aftonbladet ut sexuellt ofredande från Arnold Schwarzenegger utan att bry sig det minsta om att polis skall styrka brott.

Så varför hänger de inte ut den mäktige medieman som det finns exakt likadana berättelser om? Det är skillnad på folk och folk och nu har vi helt obestridliga bevis på det hycklande som Aftonbladet sysslar med. Särskilt från den mediekvinna som är kollega med den utpekade mannen och som säger  ”det var inte så farligt” till den händelse som Cissi Wallin beskriver

”Han hade tagit en tjej mellan benen på Spy Bar.”

Alltså – you could not make this shit up –  Hon jobbar i media och tyckte inte det var så farligt – samma media som exploderade av ilska över att Donald Trump hade pratat OM hur vissa män kan göra det. Grattis till den mediekvinnan. Hon har bevisat att Donald Trump hade rätt. En mäktig medieman fick bokstavligen ”GRAB HER PUSSY” och hennes reaktion var att tycka det inte är så farligt – och inte ha några problem att vara kollega med mannen efteråt.

Nyheter idag har rapporterat om flera kvinnors berättelser. Sedan Cissi Wallin namngav Aftonbladet-mannen så har nu fyra olika kvinnor trätt fram. Aftonbladet har redan börjat backa från sin hänvisning till polisen. Nu tillsätter de en internutredning och betraktar det som ett personalärende.