Vår vän Dolf skrev i dagarna om att skilja på hat och hot, att de är av helt olika natur. Det är självklart en helt korrekt slutsats. Man måste skilja på åsikter/känslor och handlingar. Jag vill nu anslå ett sidospår och titta på frågan ur ett annat perspektiv.
Jag tvivlar högaktningsfullt på att män skulle vara mer förskonade än kvinnor från allmänhetens ogillande, men det tar sig lätt olika uttryck. Liksom det gör i fikarummen på arbetsplatserna, och andra ”forum” också. Jag stod nyligen i samma rökrum som två kvinnor som rök ihop. Ömsom kritiserade de varandras bröst, ömsom varandras frisyrer. Det skulle aldrig hända att ens de mest omogna bland män skulle bete sig så mot varandra. Jag stod förundrad av skådespelet.
Men istället för att bara gå vidare stannade jag upp och funderade. Varför fånade de sig med sådana skenargument? Och varför tog de åt sig? Ganska omgående insåg jag att den andra frågan besvarade den första. De använde dessa ”argument” för att motståndaren tog åt sig. Svårare än så var det inte!
Att försöka kränka en man sexuellt fungerar dåligt, de flesta män ignorerar sådana anklagelser som irrelevanta. Men hos kvinnor (över lag) verkar det träffa rakt i hjärtat. Och det antagandet stämmer så kommer kränkningarnas art att ta sig olika uttryck eftersom att kränkningars syfte är att irritera eller distrahera motståndaren.
Men om vi återgår till de rökande kvinnorna, vad försvarade de när de försvarade sina frisyrer och sina bröst från tillmälen? Jo, synen på sig själva som vackra och attraktiva! En drivkraft som i många avseenden verkar överträffa de flesta andra drivkrafter hos kvinnor, men några få undantag. (Någon som vet varför?)
Får de flesta män är utseendet inte en kvalitet. Kvaliteten ligger i det vi kan, vad vi gör, och hur vi uppträder mot andra. Det formar vår bild av oss själva, oavsett vad andra råkar anse som saken. (Med viss reservation för tonåren då pojkar ofta är mer känsliga än senare i livet.) Många män är ganska fula, men det spelar ingen roll. Vi är inte vårt utseende i samma utsträckning, vi bara bär det. Samma sak gäller sexuella anspelningar. Om någon skulle påstå att jag haft för få ligg så skulle jag fundera på vad han vet om det? Men om en kvinna ”fått för lite kuk” så blir det en personlig anklagelse om att inte vara attraktiv nog. Varför?
Jag uppfattade i början Blondinbella som något av en ”bimbo”, även om jag aldrig uttryckte det offentligt. Men när jag läste på så har den fördomen vänts till respekt för kvinnan. Till skillnad från yrkesfeministerna tror hon mer på det hon ser än det hon läser. Och hon ser att kvinnor ställer till problem för henne, inte män. Alltså måste det vara sant.
Jag menar att man som publik skribent måste ha en ganska hög tröskel för det skit man ska tåla. Vi kan inte gärna ha poliser som jagar alla som anser att jag har för få sängerfarenheter eller för ful frisyr. Inte heller kan feministerna ha det. Annars kanske man ska göra något annat av sitt liv. (Och som Dolf påpekade, direkta hot är en annan sak.) Kritik och kränkningar ingår till stor del i paketet. Det är inte försvarbart, men vi kan inte bli av med det heller. Många yrken har liknande baksidor. Man måste lära sig att bortse ifrån det.
Jag är själv ovanligt klen, är för ful tom för skype och har kort snopp utan stadga, har fitthår på huvudet, är kortväxt och utan tjej. Jag har stora hårda läppar och krokig näsa. Kom igen och håna mig nu!
Teo
Det är bara kvinnor som är värda att värnas så det spelar ju ingen roll men självklart har du rätt i att det är olika ämnen vi är känsliga för. Exakt vad som är känsligt har vi olika åsikter om. För kvinnor är attraktion, dygd och värnbarhet viktigt tänker jag. Alla kvinnor kan få sex så det är ingen kritik mot en kvinna. För män är status, förmågan att skaffa en kvinna och att försvara henne viktig. Få män kan få sex i den utsträckning som de vill så det är en kritik mot en man.
Eftersom den mest attraktiva mannen inte kan befrukta alla kvinnor och försörja barnen (för det kräver våra hjälplösa barn) är det en fördel att vara högst bland kvinnorna, att hon blir vald av de bästa männen. Kvinnor har i genomsnitt den sexuella makten, men inte när det gäller top dog. Beckham har betydligt större sexuell makt (att välja partner) än vad de flesta kvinnor kan drömma om. För dem står kvinnorna i kö. Därför konkurrerar kvinnor för jämnan, och de gör det med att vara attraktiva. Dvs se friska, lagom kurviga och kåta ut.
Just därför får du se två kvinnor racka ner på varandras frisyrer, bröst, kläder osv. En man som säger åt en annan man att han har en ful tröja blir mycket riktigt utskrattad. Däremot kan man angripa hans förmåga. Vad är det filmskurken säger när han vill såra hjälten? Du kan inte skydda dina kvinnor! Säger du åt en man att han är en loser som inte kan försörja sina barn får man en snyting.
På den sexuella fronten finns det två könsbundna trauman. Att inte bli mamma och att inte få upp den. Ett brutalt vapen mot en kvinna som försöket i åratal att bli med barn är att ständigt prata barn (Oj nu sparkar den). Det går rätt in i hjärtat. Hon är ingen riktig kvinna.
En annan rolig sak är när kvinnor skryter om barn och pojkvänner. Det handlar om att visa status över för de andra kvinnor. Sällan man hör män diskutera sina flickvänners/fruars företräden och förehavanden med andra män på det sättet.
Jag har tidigare konstaterat samma sak men hittar inte länken i ett huj. Men klart står att män inte påverkas märkbart av tillmälen som gäller utseende eller sexualtet. Kvinnor gör det däremot och detta vet och utnytjar en hel del män. Men, framförallt är det kvinnor som vet vad som påverkar och sårar mest.
@Johan Grå: Alla kvinnor kan få sex, ja. Men alla kvinnor kan inte få sex av de män de helst vill ha sex med. En ”ful” kvinna kan nog hitta någon att ligga med, men någon ”fru Beckham” blir hon aldrig. Hon får nöja sig med Trucker Joe med ölmage. Toppen av den sexuella pyramiden fylls av toppattraktiva män. De kan välja och vraka (och gör det). Bland medelmåttorna är det tvärt om. Kanske därför feminister bara ser männen i toppen när de jämför kvinnors och mäns makt.
@AV: Tror du är inne på nått viktigt där. Kvinnor konkurrerar om högstatusmännen. Det är de som feministerna ser som representanter för gruppen män. Alla vanliga medelmåttiga män ser feministerna inte och än mindre de män som befinner sig i botten samhället. Vilken kvinna vill ha en loser? Inte ens en feminist skulle jag tro. Då är inte jämställdheten längre så viktig.
Lite långsökt kanske, men ”heder” verkar många män gå igång på. Att bli kallad lögnare, att inte stå för (känna stolthet över) vad man gjort eller än värre, påstås fingera kunskaper och färdigheter man inte har.
Med andra ord: manlig duglighet?
@Grodan Boll:
Absolut!
Jag tror mycket av detta är delvis av biologiska grund, just för att jag avviker så från ”strukturen”. Jag tar inte åt mig av det som vanligtvis riktas mot kvinnor, så som ”hora” eller ”ful”. För mig blir det bara; ”jaha? Tycker du jag är ful så titta du på ett annat håll. Skiter väl i vad du anser om mitt yttre.”
Mina akilles sitter mer på den manliga hälen
och för mig handlar nog om ”heder”. Gud nåde den som påstår att jag är dålig på de saker jag är stolt över att jag är/gör bra (på). Och lögnare är, för mig, ett grovt påhopp.
Heder… Ja, men det är nog mer ett samlingsnamn. En kvinna som blir kallad ”hora” får sin heder ifrågasatt, därför är frågan känslig.
Så heder gäller nog båda könen, men med olika innebörd.
AV
Ibland skriver du så bra att jag bara vill ge dig en kram.
Teo
”Men om vi återgår till de rökande kvinnorna, vad försvarade de när de försvarade sina frisyrer och sina bröst från tillmälen? Jo, synen på sig själva som vackra och attraktiva! En drivkraft som i många avseenden verkar överträffa de flesta andra drivkrafter hos kvinnor, men några få undantag. (Någon som vet varför?)”
Kvinnors erotiska kapital är något dom är mycket medvetna om och utnyttjar till max. Det är inget dom vill tona ner heller ju högre de tar sig i samhället, därför att det är en sak dom inte vill vara utan. En kvinna som blir bankrutt har ändå kvar sin sexuella status medan en man som blir bankrutt tappar ofta kvinnan han är ihop med. En mans identitet hänger ihop med hans produktiva förmåga och som Torbjörn sade ovan så ser inte feministerna annat än högstatusmännen och sen har dom sin teori klar. ”Män är överordnade kvinnor.” I den ”teorin” har de inte tagit med kvinnors sexuella överordning mot män och inte att dom tenderar att titta på toppen av samhället. Inte helt vanligt att dessa högstatusmän går feministers ärenden då de har råd att göra det. Dom sitter ju ändå där med sitt kapital. Den dagen kvinnors erotiska kapital diskuteras i jämställdhetsfrågor kommer vi börja oss vandringen mot sanning och realitet. Om vi tittar på de där exemplena där brandmän inte kommer in för att dom är män, medan föredetta nagelbyggare kommer in för att dom är kvinnor så kan vi se det ojämställda om vi krasst går in på vilka effekter det får i olika scenarier.
Mannen som blev utan jobbet kommer inte ha en en bråkdel av samma chans att få en partner som kvinnan har om hon hade blivit utan jobbet. Det här är verkligheten och det är så pass utbrett att det är en stort hån att feminism överhuvudtaget idag kan vara synonymt med jämställdhet. Ett hån och det är egentligen helt galet att den biten är utelämnad i genusvetenskap och kvinnostudier. Kvinnor är sexuellt överordnade män och det tillsammans med kvinnors val av män är samhället.
@Teodor Linde: Att kalla en kvinna för ”Hora” är just att degradera hennes kvinnlighet. En hora, och då menar man i första hand gatuprostituerade, är ju en kvinna som har sex med vem som helst. Även losers. Hon avsäger sig jakten på statusmännen. Och man hör allt oftare unga kvinnor använda det skällsordet till varandra. Jag upplever det är vanligare mellan flickor i skolan än att pojkar säger det till en flicka.
Kram på dig Teo.
@AV:
En färgstark beskrivning av det finns i boken ”Got Your Back”, skriven av Tupac’s livvakt. Här är ett utdrag. För biten om hans kvinnor, sök på ”Hoochies”.
Välja och vraka är bara förnamnet… Här kommer ett exempel. Pryda läsare får sluta läsa nu.
Osv, osv. Så han var förmodat kräsen, men hade ändå ett bisarrt antal kvinnor. Om nu vissa undrar över hans kvinnosyn, så… ja, vad skall man säga? Han hade i alla fall ett rätt stort urval, om än rätt ensidigt.
Johan Grå skrev nyligen en utmärkt bloggartikel (som vanligt), där jag speciellt fastnade för en formulering:
Jag kan inte minnas att jag hört det sägas förut, men det känns klockrent.
När jag var tonåring lärde feminismen mig att inte kritisera andra tjejers utseende, ej heller mitt eget. Jag och många av mina tjejkompisar insåg att vi dög som vi var. Vi pratade mycket om det här.
Visst ibland vill man byta ut allt, men då har man oftast en mental svacka i övrigt och då är det så lätt att kritisera allt med sig själv. Som tur är blir man bättre på att hantera sådant med åldern.
All den här utseendehetsen bland unga kvinnor tar oerhört mycket energi och tid. För att inte tala om att det kostar. Nu pratar jag inte om normalt underhåll och hygien. Jag pratar om den totala besattheten av sitt utseende som många unga kvinnor lider av. Jag hoppas de kan bli bättre på att hantera det med åldern. Lära sig slappna av, bygga upp en intressant personlighet istället. Skaffa sig mer givande intressen. Jag hoppas de kan uppmuntras och uppmuntra varandra till det.
Dessutom tror jag mycket på att så fort som möjligt i livet inse vilken liga man spelar i. Både när det gäller partnerval och ”karriärs”- möjligheter. Visst det finns skitsnygga killar, men om man inte spelar i den ligan kommer man aldrig i närheten. Och man vill kanske inte ens komma i närheten. Tro det eller ej, men en hel del kvinnor dras inte till rövhål trots att de är rika. Och som sagt, rör man sig inte ens i de kretsarna är det oerhört svårt.
Till exempel jag spelar i samma liga som hantverkare och programmerare. Tydligen. Det är i den ligan jag hittar flest likasinnade. Jag generaliserar rejält nu, men i det stora hela ser det ut så.
Vad räknas som en medelmåttig man? En snickare? En sjuksköterska(manlig)? En byggare? En lastbilschaufför? En servitör?
De enda jag inte kan släppa är kritiken mot varandras bröst. Kan liksom inte se det framför mig… Hur låter sån kritik?? Känns helt overkligt att man pratar så?
Mariel
Minns inte ordagrant, men ungefär så här minns jag det:
Jag behöver inte stå här och tjaffsa med dina bröst!
Nä, men du har inga bröst.
De hänger inte ut som dina.
osv…
Den ena var en plattbörstad kvinna på över 70 med ett tanigt spretigt hår, troligen förstört av permanent. Den andra var storbystad med iögonfallande uring och kanske 25-30. Att det blev som det blev beror nog på att den yngre av dem hade fått i sig lite mer alkohol än hon tålde.
Jenny
Det är sant att feminismen inte lägger något värde i utséende, tvärtom kan de göra en sak av att inte engagera sig i det.
De flesta verkar tappa sin fixering vid utseendet med åren, ja. Vet inte vad som gör det? Är det när de upptäcker att de ofrånkomliga ålderstecknen inte verkar påverka hur omtyckta de är? Eller att den fula bristningarna kring magen inte är hela världen?
Unga kvinnors jakt på alfahannen fachinerar mig mycket. Som när Justin Bieber var på besök i Oslo tör en tid sedan. (Lite bilder.) Stan invarderades av tonårsflickor som alla ville ha en glimt av stjärnan. Det blir en kollektiv jakt. Tonårspojkar skulle inte agera så för någon kvinna i världen. Är man störtkär i en kvinna så är det ens ensak, om det är en stjärna eller grannen är oviktigt.
”Vad räknas som en medelmåttig man? En snickare? En sjuksköterska(manlig)? En byggare? En lastbilschaufför? En servitör?”
Jag misstänker att med mest korrekta svaret är, typ ja.
Teo
tja.. exemplena lät tyvärr trovärdiga. Bra skrivet Teo.
@Teodor Linde:
Ja vad är det som gör att man blir mindre utseendefixerad med åren? Jag tror helt enkelt det beror på att världen blir större. Man reser kanske, träffar människor man är mer likasinnad med, jobbar, utsätts för värre saker än bristningar osv osv.
”Unga kvinnors jakt på alfahannen fachinerar mig mycket.”
Det där fascinerar mig mycket också. Det påminner lite om bilderna på folk som avgudade Hitler. Vi kanske ska vara glada så länge det är en liten pojke som Justin Bieber?
”Jag misstänker att med mest korrekta svaret är, typ ja.”
And that makes me a medelmåtta. Rätt nice ändå.
@Jenny:
”And that makes me a medelmåtta. Rätt nice ändå.”
De flesta är ju, per definition, en medelmåtta. Även om det säkert finns grader av medelmåttighet. Men alla vi som jobbar ca 40h i veckan för en ok men inte jättebra lön och mest längtar till helgen är väl någon slags medelmåtta?
@Jenny:
”And that makes me a medelmåtta. Rätt nice ändå.”
Ja absolut, särskilt om man börjar se vad andra offrar för att inte vara en medelmåtta.
Visst kan man vara född jättesmart osv, men likt förbannat så är du aldrig ledig när du sitter där på din VD post och tjänar massvis av pengar.
Så väldigt få saker är gratis här i livet, du kommer att få betala på eller annat sätt.
Särskilt om man har familj.
Pingback: Massmedia ljuger OM NÄTHATET – Del 1 Fallet Julia | Genusdebatten