Kärleken är död –
Länge leve Kärleken
2:a oreviderade upplagan
avatar

[brasklapp: Det har ju varit en hel del tjat om hat och näthat på sistone, och i samband med det så har man ju börjat prata om nätkärlek också. Hur man nu tror att man skall kunna få till stånd nätkärlek i dagens kärleksdöda samhälle. Så, särskilt med tanke på det och dagen till ära, det är ju faktiskt alla hjärtans dag, så tänkte jag att det kunde vara lämpligt att återigen publicera det här inlägget som jag skrev på Ninnis blogg för några månader sedan. Om du redan har läst det kan du skita i det, det är ingen skillnad i texten mellan 1:a och 2:a upplagan förutom den här brasklappen (fast det är ett jädrans jox att få bilderna att passa in i texten, så layouten ser lite annorlunda ut, ber om ursäkt för det). Likaså kan du skita i det här inlägget om du är allergisk mot sentimentalt slisk. Du har blivit varnad, kom inte och gnäll för att det inte motsvarade vad du väntade dig. I morgon lovar jag att jag åter är mitt vanliga sviniga jag.
Amat mortuus est.
Quando et odium moritur,
potest amare resurrexisse.
]

Eders Ödmjuke är för en gångs skull ödmjuk på riktigt.

Eders Ödmjuke är för en gångs skull ödmjuk på riktigt.

Jag har egentligen en hel serie med planerade inlägg som jag borde arbeta med, inte minst mitt ”parti”-inlägg, men det är lite svårt att få tummen ur. Så det här är ett av de mer spontana slaget, egentligen borde jag väl ha skrivit färdigt det till i onsdags 2012-12-12 som tydligen var en liten renässans för kärleken då folk vallfärdades till kyrkor och statsfullmäktige för att vigas så de kunde skriva in 12 12 12 i vigselringarna. Men jag vet inte vad det var som triggade mig till detta inlägg, det var inte 12.12.12 i alla fall, men av någon anledning så slog det mig plötsligt hur kärleken saknas i jämlikhetsdebatten. Jag vet att det inte är någon särskild märkvärdig upptäckt. Alla är medvetna om det, och det nämns lite då och då. Men … ändå tycker jag att kärleken lyser lite väl mycket med sin frånvaro.

Jag vill inte ge mig ut för att vara någon slags expert, tvärtom, jag är förmodligen en av de singlaste människor som finns i detta land. Inte för att jag medvetet valt att vara singel, det har bara fallit sig så, de jag gillat har inte varit lika förtjusta i mig som jag i dem, och vice versa. Det har varit nära ibland, men då har alltid omständigheter utanför min kontroll lagt hinder i vägen, såsom att motparten har planerat att emigrera till andra sidan världen. Något som nästan varit ett mönster i mitt liv. Det är inte min mening att beklaga mig eller visa hur patetisk jag är, jag vill bara framhålla att jag egentligen vet skit intet om vad jag nu uttalar mig om, och att jag förmodligen kommer att framstå lika naivt korkad som jag är.

ring på finger

Fy vad hemskt – är det verkligen tillåtet att visa sånt hatmaterial på svenska bloggar?

Men jag fattar inte riktigt det här med den moderna jämlikheten, där det verkar som att en partner bara är ett ovälkommet bihang som man skall skilja sig från så snart som möjligt. Och barnen skall sättas på barnhem för att båda föräldrarna skall kunna arbeta och försörja sig, och man kan betala skatt så staten kan ta hand om barnen. Och skall man döma av dagens kvällstidningar, som Expressen och Aftonbladet, så är en partner inte mycket mer än ett självgående onanihjälpmedel man har som skall serva en med orgasmer. Jag har alltid trott att det var ”tills döden skiljer oss åt” som varit idealet, men ur mitt perspektiv är världen så upp-och-ned att jag börjar tro att jag missförstått alltihop och det egentligen är ”efter döden fört oss samman” som är livets syfte och hemlighet.

Brudpar

Tills döden skiljer oss åt

kärleksfulla skelett

Efter döden fört oss samman


Sveland

Happy Happy?

Eller är det motsatta könet en förbrukningsvara, ungefär som toalettpappret ICA hade extraerbjudande på, en bekvämlighet som finns där enbart för vår personliga tillfredsställelse och för att göra livet lättare för oss själva. Och när man tröttnar på sin personliga betjänt som inte möter ens höga standard och tillhandahåller tillräckligt kraftiga orgasmer i en tillfredsställande kvantitet, ja då är det bara att skilja sig från fanstyget och leva som Maria Sveland, Happy Happy, i en självförverkligande ensamhet utan att behöva besväras av en annan person resten av livet. Man kan ju alltid hitta en tillfällig älskare på krogen, när det börjar klia mellan benen. Och vill man inte skilja sig ännu, därför att man fortfarande har användning för krypet, så kan man ju ordna lite omväxling i tillvaron genom att gå in på Victora Milans hemsida och få kontakt med någon annan som också insett att det bara är trams det där med trohet mot den äkta hälften. Eller …

ensamt skelett

Ensam är stark

Och vad är barnen egentligen till för. Jag har förstått att alla ser det som en rätt att skaffa barn, utan att man för den sakens skull skall involvera eller ha något samröre med det motsatta könet. Och när man väl fått barnen utan några insatser från det motsatta könet så är de en jädrans börda, och man kan hata mannen eller kvinnan som inte är där och tar sin del av ansvaret, och ungfan dumpar man på dagis. Jag vet, det sista handlar mest om kvinnor, det är rent praktiskt mycket enklare för kvinnor att bli ensamstående föräldrar än det är för män. En kvinna behöver ju bara gå på krogen och ragga upp nån kåt snubbe, för en man är det lite besvärligare att få till en surrogatmoder. En surrogat­mamma får ju så att säga arbeta lite mer i själva barn­produktionen än surrogatpappan som bara behöver skvätta lite och kanske inte ens vet om att han är far, förrän han blir dragen inför domstol och bespottad som våldtäktsman.

Vart tog kärleken vägen?

Det är nu vi kommer in på det pinsamt patetiska i det här inlägget, och jag ber så mycket om ursäkt om det generar er, men jag har alltid fattat det som att det där med att vara tillsammans och att göra saker för varandra var en del av det som gav livet mening. Som jag ser det blir livet ett helvete när alla andra är fiender och meningslöst när det tillbringas i ensamhet. Tillsammans med andra som man älskar och vill väl, blir livet härligt. N’est-ce pas?

Knallhatten med familj

En kärnfamilj – allvarligt är det verkligen tillåtet att visa sådana här bilder? Ingen som tänker anmäla det som hatbrott?

Jag kan inte hjälpa det, hopplöst naiv som jag är, men jag ser faktiskt inget fel i att män uppvaktar kvinnor med blommor eller uttrycker en önskan att vara tillsammans med någon på ett mer än vänskapligt plan (Aktivarum råkade av en tillfällighet just i morses – vilket har hunnit bli igår morse nu – posta ett inlägg som passande anknyter till detta, där han tar upp Girl Writes What video om feministers avsky av ”nice guys”.) Jag har alltid hört att människan skall vara ett socialt djur, och är inte det på något vis den mest grundläggande sociala konstellation man kan bilda, man slår sig ihop två stycken av olika polaritet (dvs. kvinna och man) och producerar avkomma som man uppfostrar. En gammal, klassisk, hederlig kärnfamilj.

Jag är avvikande på många sätt, och jag antar att detta är sista spiken i kistan, men jag uppfattade den kärnfamilj jag växte upp i som något positivt. Det enda jag kommer ihåg som negativt var att far var sjuk, och han dog strax innan jag fyllde femton, och tvärtemot vad som tydligen är det naturliga idag, så tyckte inte jag att det var en lycklig tilldragelse eller något att fira att vi inte längre hade en kärnfamilj utan var en helt vanlig normal familj med ensamstående mamma och två barn, som till och med hade samma far, hemska tanke. Men så var det också 70-tal när farsgubben trillade av pinn. Istället för att uppfyllas av en obeskrivlig lycka bekom det mig tvärtom faktiskt ganska illa, och det tog mig många år att bli vän med världen igen. Och det som, när jag ser tillbaka på det i backspegeln, slår mig som den positiva kraft som genomsyrade familjen och gjorde den till en trygg och inspirerande gemenskap var kärlek. Kärlek mellan mina föräldrar, och kärlek från mina föräldrar till mig och min syster. Mitt eget bidrag var däremot knappast något att hänga i julgran.

Knallhatten ger blommor till Daisy Mae

Är detta verkligen så fel?

Jag förstår inte riktigt klyftan som finns mellan könen, och den egocentriska synen som finns i dagens samhälle, där det har blivit fult, eller åtminstone suspekt, att göra något för någon annan utan att ha sig själv i första rummet. Jag har alltid uppfattat kärlek som impulsen som driver en till att göra något för en annan för dennas egen skull. Jag vet, jag är helt efterbliven, men har jag lyckats med konststycket att bli kär i en kvinna så köper jag faktiskt inte blommor till henne för att komma in under troslinningen, utan därför att jag vill att hon ska bli glad och känna sig omtyckt och uppskattad. Det är för övrigt själva tecknet på att jag blivit kär, jag blir glad och mår bra utifrån att göra saker för en annan utan tanke på någon egentlig egen vinning. Min vinning är helt enkelt hennes vinning. En mix av beundran och önskan att bidra till hennes lycka.  Eller som Nils Ferlin sa, i Roffe Wikströms tolkning:

Vad det här med sex anbelangar, är det bara jag som är färdig för tvångströjan och den madrasserade cellen, eller finns det ett svagt glimmer av förnuft någonstans i den bottenlöst vansinniga föreställningen jag har, att det faktiskt är något som är galet med ett sexliv som har som utgångspunkt att man kräver saker från sin partner? Jag har aldrig hajat det där med att man ska ha sex för att få njutning och orgasmer. Jag har alltid fattat det som att poängen med sex är att ge njutning, och jackpot är när partnern får orgasm. Den egna njutningen är belöningen, inte målet, för ett välförrättat värv.  Eller som Stephen King uttryckte det, (i The Green Mile har jag för mig, fast jag har kanske tagit fel på bok, för nu hittar jag inte stycket) , fritt citerat och översatt ur minnet var det: “Man är inte intima för att kunna ha sex, man har sex för att bli intima.” Och jag tycker han satte fingret på kärnpunkten där.

Ensam kvinna på parkbänk

Det ljuva livet som singel

Jag föreställer mig (för som jag sa, jag är en av landets absolut singlaste män, så jag har egentligen helt noll koll på vad jag talar om) att tvåsamhet, ett förhållande, innebär att man har ett gemensamt liv, eller rättare sagt, att en stor del av livet är ett gemensamt företag, där man hjälper varandra på olika sätt. Man samarbetar för att man bägge två (eller hela familjen om man har barn) skall få det så bra som möjligt, och man gör saker för varandra både för den gemensamma trevnadens skull men också, och det tror jag är det som definierar ett lyckligt förhållande, därför att man vill att den andra parten skall vara lycklig i förhållandet.

Daisy Mae

Det motsatta könet gör mig varm inombords –
jag vill inte vara fiende med det

Förhållanden med det motsatta könet, och att bilda familj, är inte nödvändigtvis ett mål man behöver ha, eller på något vis det viktigaste i livet. Men är det inte en ganska fundamental del av tillvaron, och är man verkligen så lycklig som singel? För att återigen citera Stephen King, och den här gången vet jag med säkerhet att det är från The Green Mile, för jag hittade det: ”A man with a good wife is the luckiest of God’s creatures, and one without must be among the most miserable, I think, the only true blessing of their lives that they don’t know how poorly off they are.”

Ett förhållande där själva drivkraften är att man ställer krav på varandra verkar i mina ögon som ett ogästvänligt förhållande där bägge parter är förlorare. Ett förhållande där drivkraften är att göra vad man kan för partnerns lycka är, om bägge parter har denna drivkraft, ett ombonat och kärleksfullt förhållande där bägge vinner.

Förbudsskylt mot gifta par

När vi nått hit, vilket väl lär ske ganska snart, vill jag inte vara med längre.

De bästa minnena ur mitt liv är inte de tillfällen jag fått något, utan de tillfällen då jag lyckats göra någon annan lycklig eller på något vis har hjälpt någon på ett sätt som har inneburit en verklig skillnad för den personens liv.

En värld där det inte finns kärlek vill jag inte leva i. För i min naivitet så hör kärleken och att vara tillsammans med någon till de där sakerna som gör livet värt att leva. Men det är jag det. Men det samhälle jag ser gör mig bara deprimerad. Och vill ni bli lika patetiskt deprimerade som jag kan ni lyssna på Lill Lindfors vemodiga tolkning på svenska av Harry Chapins A Better Place to Be:

Ensam varg framför månen

Självporträtt

Själv tänker jag sätta på tidernas bästa rockalbum (som jag fick av en kärleksfull far sista julen han var med, trots att han avskydde min musik) och fasa ut från det här melankoliska pladdret med Be My Lover, och sen värma upp med Halo of Flies och Desperado (som var en hyllningslåt till Jim Morrison) innan jag återgår till mitt normala elaka jag och vrider upp på högsta volym med den långa brutala sviten Dead Babies – Killer.

Till den kärlekslösa världen har jag bara en sak att säga: Fuck You!

Och nu har jag gjort bort mig tillräckligt så nu håller jag käft.

[Uppdatering 2016-11-11] Leonard Cohen har gått bort 82 år gammal. Som den kärlekens trubadur han är känns följande uttalande från honom extra sorgset:

Mitt rykte som en kvinnokarl är ett stort skämt som fått mig att skratta bittert under de tiotusentals nätter jag tillbringat ensam.

Jag förstår precis vad han menar, och detta inlägg dediceras härmed till honom.

 

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Kärleken är död –
Länge leve Kärleken
2:a oreviderade upplagan
— 22 kommentarer

  1. Jo det kanske är vanligare att man skiljer sig nu för tiden… för att bli Happy happy… kanske saker som att ”gräset e grönare på andra sidan” som lockar, och att det är enklare än någonsin att separera. Paren som håller ihop tills döden skiljer än åt känns.. ovanliga och jag beundrar alltid sådana förhållanden, fastän jag egentligen inte vet någonting om dem.

    Du är inte patetisk… men kanske lite naiv. Två personer hinner ju förändras ganska mycket under en livstid… vad är oddsen egentligen för att man passar under så långa perioder.

    Men blir världen verkligen kärlekslös för att inte kärnfamiljen upprätthålls? Kärlek kommer ju i så många former… och idag är en dag att ta tillfälle att visa den.

    Rose

    SvaraSvara
     
  2. Det är väl inte underligt att det blir så om folk lyssnar på feminismen.
    Jag reagerade på följande citat på cafe rättvisans blogg, om ett feministiskt seminarium:

    seminarium ”Queera perspektiv på fittan”: ”Vårterminens första seminarium tar sin utgångspunkt i feministisk så kallad fittaktivism, vars strävan generellt sätt (sic!) syftar till att uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär dock en syn på fittan som förknippad med föreställningar om ursprunglig femininitet. Hur kan en transfeministisk och queer fittaktivism bedrivas är temat för detta samtal. Måste talet om fittan till exempel alltid hänga ihop med talet om kvinnor? Efter seminariet går vi tillsammans vidare till centrum för genusvetenskaps lunchrum för postseminarium och fittpyssel.”

    Vad står det här igentligen?

    ”syftar till att uppvärdera det kvinnliga könsorganet i synnerhet och den kvinnliga kroppen i allmänhet. Detta sätt att förstå fittbärande kroppar innebär dock en syn på fittan som förknippad med föreställningar om ursprunglig femininitet.”

    Ehh, så för att bli uppskattade som kvinnor, behöver de också börja bete sig som kvinnor?

    Jag skrev en rajerande text om det på cafe rättvisans blogg. Där finns det ytterligare exempel på utskick från sekretariatet för genusforskning….. Bara ett sådant uttryck som ”fittpyssel”…… Eller det känslofyllda uttrycket ”fittbärande kroppar”….

    SvaraSvara
     
  3. Är det månne en robot helt utan känslor som skrivit detta citat? En alien som gör experiment? ”De fittbärande exemplaren av denna art..”

    SvaraSvara
     
  4. Tack för att du delar med dig. Det är så personligt så jag tycker det är svårt att kommentera, men det är så viktigt ämne så jag tänker göra det ändå.

    Jag håller med om samhällskritiken du levererar, rakt av. Det är en stor tragedi att vi trasar sönder själva fundamentet för kärlek, familjen. Jag antar att det känns som en stor seger för de som vill rasera sin egen civilisation, ända tills de själva sitter ensamma med alienerade barn och partners de inte kan lita på. Tyvärr ser de aldrig sambandet.

    Tyvärr, och jag drar mig för att påpeka detta, är din förhoppning om en gränslös oändlig kärlek inte motpolen.

    Kärlek till en partner är inte samma gränslösa trygghet vi behöver som barn. Kärlek mellan vuxna kommer ur behovet av att samarbeta för att säkerställa sin och barnens överlevnad och föra gener vidare. Barn-föräldrakärlek kommer ur barns behov av att lita på sina föräldrar och föräldrars behov av att vara uppmärksamma och uppoffrande gentemot barnen för genernas överlevnad. Föräldrakärlek är därför ovillkorlig och små barn har inte utrymme för att tvivla på föräldrarnas förmåga att finnas där för dem. Barn överlever inte utan föräldrarna och föräldrarnas gener överlever inte utan barnen. Vuxna överlever utan varandra, åtminstone med andra vuxna, men det finns stora fördelar av att kämpa tillsammans, förutsatt att vi gemensamt är värda att kämpa för.

    Vuxen kärlek bygger på förmågan att fullfölja det gemensamma projektet, familjen. Därför ställer den mer krav och växer av att vi fyller roller i varandras liv. Det innebär inte att cynikerna har rätt, men inte heller de som vill återgå till den oändliga kärleken. Vuxen kärlek handlar om vilka vi är för varandra.

    SvaraSvara
     
  5. Dolf har gjort sig till språkrör för den unkna heteronormativiteten och det kvinnohatande patriarkatet. Som vi alla vet är de ”fittbärande kropparnas” (Dolf skulle antagligen i sann patriarkal anda ha kallat dem kvinnor) högsta önskan att vagga omkring i en lesbisk marsch på kvinnofolkhögskolan, eftersom vi som tillhör gubbslemmet bara vill misshandla, våldta och näthata dem.

    SvaraSvara
     
  6. @dolf
    Som vanligt tycker jag du är inne på rätt spår (din obotliga romantiker) Grin
    @Johan Grå skriver mycket bra… ”Vuxen kärlek handlar om vilka vi är för varandra.” Kanske extra mycket när problemen hopar sig eller man blir sjuk, gammal och orkeslös. Kanske är den partner jag delat ett långt och strävsamt liv tillsammans med, sammansvetsats med och som älskar mig trots alla mina brister tryggare att förlita sig på än en mera tillfällig partner. Kanske tryggare för barnen att växa upp med ett föräldrapar än fyra fem olika styvmammor/pappor också. Många av de barnen som kommer på glid har uppfostrats av ensamstående mammor, samma mammor som oftast är initiativtagare till en skilsmässa, som gör allt för att försvåra eller förhindra papporna från att få vårdnaden, som pimplar rödvin i sin ”happy happy” ensamhet för att sedan spy galla över och beklaga sig om frånvarande pappor och män som ”inte tar sitt ansvar”.
    Kanske helt enkelt tryggare för alla med en kärnfamilj, trots allt.

    SvaraSvara
     
  7. Dolf, du blir gissnings aldrig lika ”patetisk” som jag, och för att bevisa det ska jag än en gång hänvisa till… …just det, Erich Fromm. När nu ämnet kommit upp och det är ”Alla hjärtans dag”, vad kan var bättre (eller mera patetiskt?) än att hänvisa till hans bok ”Kärlekens konst”, som man bland annat kan köpa här:

    http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9127099571

    Eller här (begagnade exemplar):

    http://www.bokborsen.se/page-start?issearch=1&sall=1&scat=0&maincat=1&extendedsearch=0&mediatype=0&sallstr=k%C3%A4rlekens+konst&screator=&stitle=

    Ett par inlägg skrivna om, eller med inspiration från, Erich Fromms ”Kärlekens konst” finnes här:

    http://antoniettas.blog.se/bok-erich-fromm-karlekens-konst-1956/
    http://www.sourze.se/K%C3%A4rlekens_konst_10637196.asp

    Programmet OBS i Sveriges radio P1 uppmärksammade också Erich Fromm i höstas, under rubriken ”Guru då – död idag?”, och jag citerar från länkarna nedan:

    ”Sociologen Roland Paulsen gillar psykoanalytikern Erich Fromm, död 1980, eftersom Fromm lyckades förena vänsterns samhällskritik med en tro att varje enskild individ kan fatta val som leder till ett bättre liv.”…

    ”I Fromms analys finns ett radikalt ifrågasättande av vad som egentligen är psykisk sjukdom. Tjugo år innan den så kallade antipsykiatrin frågade sig Fromm om smärta verkligen var en bra indikator på sjukdom i ett samhälle som själv ter sig som i grunden sjukt. Nej, skriver han, en frisk människa, det vill säga en människa som klarat sig undan fullständig alienation, som fortfarande har förmågan att känna, att lida med andra, som inte förlorat all värdighet, som inte är ”till salu”, som inte reducerat sig själv till ett ting, kommer ofta att känna sig ensam, svag och isolerad i dagens samhälle. Hon kommer att ifrågasätta sig själv, sitt förstånd, och även sin mentala hälsa. Men inget av detta, och inte heller de neuroser som smärtan ger upphov till, betraktar Fromm som det egentligt sjuka. Det sjuka utgörs snarare av den ständiga över- och underordning som vi tar till för att slippa undan vår ensamhet.”

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5295114
    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=5295987

    Frågan om du, jag eller någon annan individ är ”patetisk”, är till sist alltså kanske inte så viktig, relativt frågan om vårt samhälle som helhet är ”patetiskt” eller ”sjukt”, tänker jag.

    SvaraSvara
     
  8. När kvinnor fostras i den feministiska andan där den ena parten beskrivs som ond och den andra som god blir det lätt att se partnerns fel och brister men inte sina egna.
    Och där man har vänt på perspektivet att det finns en och annan bra man men dom flesta är dåliga fast sanningen är det omvända så blir det lätt att gräset är grönare på andra sidan.
    Feministers resonemang är egentligen bara det gamla vanliga om en prins på vit springare fast man har lindat in det i politiska termer.

    SvaraSvara
     
  9. Dolf, jag tror att du har sett alltför många romantiska komedier. Wake the fucking triple fuck up to reality. Ok? =)

    SvaraSvara
     
  10. @Mariel:
    Nja, det är väl inte så att världen blir kärlekslösare för att kärnfamiljen inte upprätthålls. Jag menar väl snarare tvärtom. Kärnfamiljerna håller på att bli historia därför att världen blir kärlekslösare och vi i vårt moderna samhäller faktist odlar fram egocentrismen.
    Sen är det ju inte så att alla skilsmässor eller uppbrott är av ondo, men smhällstrenden där förhållanden ses ungefär som en ny juiceblender som skall hålla i ett par år innan den kasseras och man skaffar sig en ny, den anser jag är av ondo.
    Och det kan för all del också finnas godtagbara alternativ mot kärnfamlljen. Jag är inte den som bashar alternativa livsstilar. Men ett samhällsklimat där kärnfamiljen hat blivit något fult är inte ett sunt samhällsklimat utan det är något som är allvarligt fel där.
    Rose Rose

    SvaraSvara
     
  11. @Anders Senior:
    Jag såg också det där citatet och de övriga hos Café rättvisan. Den riktiga radikalfeminismen är rent ut sagt sinnessjuk. Jag brukar säga att feminismen sannerligen inte är rosa, dess färger är tvångströjans vita och den madrasserade cellens gråa. Jag tror allvarligt att samhället skulle bli bättre om vi lät de inlåsta schizofrenikerna byta plats med feministerna.
    Och så kunde vi låsa in övriga psykopater (läs politiker) samtidigt.

    SvaraSvara
     
  12. @Johan Grå:
    Nja, riktigt så naiv är jag inte så jag tror på något slags utopia där alla går omkring och är gränslöst kärleksfulla. Men jag tycker någon behöver slå ett slag för kärleken, och också säga att kärlekens grundvalar är inte vad man får, utan vad man ger.
    Och jag tycker dagens samhälle där alla verkar må sämre, tjejer skär sig och killar tar livet av sig (fan vet om jag tror på att självmorden har minskat), utanförskapet ökar, och man tuggar i sig psykofarmaka som vore det godis, talar sitt tydliga språk.
    Jag menar inte att vi ska gå omkring och älska alla och envar i ett rosenrött skimmer. Men det finns behov av en attitydförändring. Ungeäfr som att tänka positivt istället för negativt så behöver vi börja tänka kärleksfullt (det vill säga sätta andras väl och ve i första rummet) istället för det alltmer egocentriska tänkandet.

    SvaraSvara
     
  13. @Dolf Jag tror många, kanske alla, innerst inne längtar efter den gränslösa kärlek man förlorat.

    Fast när du svarar tänker jag att man nog bör skilja på olika typer av kärlek. Det är stor skillnad på kärlek till sitt barn, till sin partner, till sin vän och till medmänniskor i allmänhet. Jag tycker samhället behöver mer av alla varianter men det är inte samma fenomen. Till det gemensamma för alla sorters kärlek hör dock tillit, trygghet och stabilitet. Tre fenomen som vissa grupper verkar besatta av att förinta.

    SvaraSvara
     
  14. @John Nilsson:
    Man skulle väl ganska enkelt kunna sammanfatta det lite spetsigt med att i ett friskt samhälle kommer sjuka individer på kant, i ett sjukt samhälle kommer friska individer på kant.
    Jag är inte bekant med Fromm (känner igen namnet, men inte mer), han verkar i alla fall inte vara helt fel ute. Har inte hunnit kolla länkarna ännu, men ska försöka göra det lite senare.

    SvaraSvara
     
  15. @michael:
    Jag tror personligen att det är en mycket mer djupgående psykos som driver feminismen. Det handlar helt enkelt om att tvinga på andra sin vilja och världsbild. Själva könsaspekten tror jag egentligen mer är ett symptom.
    Men att feminismen lyckas så sån split mellan könen är verkligen en tragedi. Det finns fördelar och nackdelar oavsett vilket kön man har, fast de politiska krafterna försöker skjuta över alla nackdelar åt ett håll och alla fördelar åt det andra. I grund och botten är det besvärligt att vara människa och vi behöver alla hjälp och, ja just det, kärlek.

    SvaraSvara
     
  16. @Johan Grå:
    Jo men visst är det som du säger. Det kanske verkade som jag bara tänkte på kärleken man-kvinna eller kärnfamiljen, men det var också menat att förstås i mer vid bemärkelse. Jag tycker bara att kärlekslösheten syns bäst i kärnfamijens sönderfall, och kärnfamiljen har alltid varit en grundläggande byggsten i samhället, så jag tror att den kärleken liksom är den som borde prioriteras om man skall laga samhället, den är liksom murbruket som håller ihop (usch, att jag ska behöva ta till detta ord) strukturen.

    SvaraSvara
     
  17. OT men kan man få subventionerad SEX-köp nu efter denna vetenskapliga upptäckt?
    Regelbundet sex skyddar äldre mäns hjärtan

    ”Sex två gånger i veckan. Minst. På så sätt kan män minska risken att drabbas av allvarlig hjärtsjukdom, som hjärtinfarkt, med upp till 45 procent, visar ny forskning.”

    Källa: SR

    SvaraSvara
     
  18. Pingback: He’s Back (the Man Behind the Mask)and He’s Out of Control | Genusdebatten

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting