Ett tragiskt dubbelmord har skett på en skola i Trollhättan och polisen tvingades skjuta angriparen som dog, så det blir ingen rättegång. Istället hamnar hela efterspelet i media. I samma anda som Dolfs Dolfs jämförelse av hur IKEA-morden och Trollhättanmorden hanterats i media och offentligt så tänkte jag här ge ett unikt perspektiv på hanteringen av Trollhättanmorden genom att granska andra liknande händelser i media. Vi börjar med Expressen som den 9 februari 2007 kommenterade den då senaste av ett antal våldsamma attacker som skett. På Södermalm hade det skett en misshandel där en 44 årig man slagit en 50 årig man upprepade gånger i huvudet med en bräda. I Expressen blev rubriken ”Misstänkt för mordförsök ville ha psykvård”. När händelsen sattes i sitt sammanhang såg det ut så här i tidningen:
Psykiskt sjuka gärningsmän svarade i fjol för flera uppmärksammade våldsbrott som drev på debatten om den svenska psykvården. I september knivdödade en mentalsjuk 24-åring en femårig flicka på Gategårdens förskola i Arvika och dömdes till rättspsykiatrisk vård. Samma straff fick en 33-årig man för att i augusti ha attackerat två äldre kvinnor med ett samurajsvärd på Kungsholmen i Stockholm, och en 35-årig man som i juni knivskar en arbetskamrat på arbetsplatsen i Kalmar. En 32-årig psykiskt sjuk man beväpnade sig i maj med ett järnrör och dödade en pensionär och skadade sex personer på en gångväg i Åkeshov i Stockholm. Samma månad körde en psykiskt sjuk man i hög fart in med sin bil på Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm och körde ihjäl två personer och skadade flera allvarligt.
Det är alltså inte något nytt i Sverige att personer som inte mår så bra beväpnar sig med tillhyggen för att döda/skada oskyldiga. Det har hänt upprepade gånger förut med flera dödade och skadade som följd. Vidare som en och annan genusexpert skulle påpeka i den mån det fanns någon röd tråd i Expressens text var det att de allihop var av manligt kön. Där finns det dock flera olika möjliga tolkningar: Antingen bryr sig samhället för mycket om män eller så bryr sig samhället för lite om män, eller så bryr sig samhället på fel sätt om män. Extrema fall i allmänhet är vidare överrepresenterade hos det manliga könet så det går inte att ha 50-50 som utgångsläge mellan könen. Det kvinnliga könet saknar heller inte egna livsfarliga galningar även om de är färre. Exempelvis den 28-åriga mamman i USA som skall ha huggit ihjäl sina tre 3-åriga döttrar – händelsevis med samurajsvärd och sedan försökt begå självmord.
Vi fortsätter med ännu ett exempel från Expressen. Denna gång har vi en hyfsat aktuell text som är från Juli 2015. Rubriken lyder ”Man höggs i bröstet med svärd och yxa”. Redan i undertexten framgår dock att det var flera personer som skadades den natten i stockholmsområdet. Minst fyra personer skall ha skadats med stickvapen, varav en med svärd och yxa. Det rörde sig vidare om flera olika händelser och gärningsmän.
Rubricering: Grov misshandel (förmodligen alkohol inblandad)
Så har vi händelserna i Helsingborg den 12 december 2001. Aftonbladets rubrik lyder ”Poliser till sjukhus – attackerades med svärd”. Tre poliser hade blivit förda till sjukhus efter en inbrytning i en 36-årig mans lägenhet. Man hade hört ett ett pysande ljud från lägenheten och misstänkte att mannen var psykiskt sjuk och kunde sätta eld på hela kåken. Efter misslyckade förhandlingar bröt sig polisen in och mannen angrep då poliserna med ett svärdsliknande föremål. De fördes till sjukhus med skärskador i ansiktet.
Den misstänkte mannen kunde gripas. Han var förutom svärdet beväpnad med en yxa. Vapnen kunde beslagtas. 36-åringen misstänks för olaga hot, grov misshandel och mordbrand. Han hade tillsammans med en 26-årig kvinna som också fanns i bostaden försökt tända eld på lägenheten. Även kvinnan greps. Det fanns tydliga brandskador därinne, enligt polisen.
Rubricering: Grov misshandel, olaga hot, mordbrand
Ännu ett exempel på liknande dåd. Denna gång från NSD som den 11 november 2012 skriver under rubriken ”Skjuten svärdsman kvar på sjukhus”. I centrala Stockholm hade en svärdsbeväpnad man tydligen gjort utfall mot flera taxibilar. När polispatrull kom till platsen så försökte mannen angripa dem och då sköt polisen två skott. Det ena missade, det andra träffade höger arm där mannen höll svärdet vilket han då tappade.
Rubricering: Ännu ej anhållen när artikeln skrevs
Sedan har vi fallet med den öppenvårdade psyksjuke man som ledde till Lex Maria-anmälan mot Ryhov efter inte en utan två olika attacker. Jnytt rapporterade den 4 Maj 2011 hur ”Ryhov krävs på åtgärder efter attack av psyksjuk man”. Artikeln handlar först om hur en 79-årig kvinna attackerats på en kyrkogård i Jönköping. Därefter tar man upp den kritik som gjorts mot hur riskbedömningar gjorts på sjukhuset. Det visar sig att även den här personen tidigare begått en svärdsattack.
Mannen, som tidigare varit dömd för rättspsykiatrisk vård för att han attackerat en kvinna med en sabel 2005, dömdes på nytt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
Rubricering: Svår misshandel
Så har vi partnervåld. Exempelvis den 24 Maj 2007 rapporterade Sveriges Radio om den 49-åriga man i Vislanda som efter ett bråk mördade sin exfru – med svärd. Deras tidigare äktenskap beskrivs som ”stormigt”. Vidare framgår hos mordfallisverige att det hela började med att mannen tillkallat polisen på morgonen när hans flickvän var ensam i bostaden och exfrun bröt sig in där. Flickvännen gömde sig på andra våningen medan exfrun tog saker och hann lämna platsen innan polispatrull hann dit. Exfrun återkom vid lunchtiden när mannen var ensam i bostaden, det var då bråket uppstod där han slutlgen tog till svärdet mot henne.
Rubricering: Mord
Slutsatser:
Oavsett om man tar exemplet med Trollhättanmorden eller exemplet med IKEA-morden så framgår det snabbt vid närmare granskning att den närmast till galenskaps nivåer uppblåsta rapporteringen vi ser i media idag är 100% beroende av samma två slumpfaktorer där en svärds- eller knivattack vid ena tillfället leder till skärsår och bara kallas misshandel medan en svärds- eller knivattack vid andra tillfället leder till döden och blir någon sorts nationell angelägenhet.
- Den första av dessa faktorer att ren otur styr hur illa skadade offren blir. De flesta människor har ingen som helst träning i hur man slåss med kniv eller svärd. Det är sannolikt därför vissa svärdsattacker leder till rispor och kallas misshandel medan andra går så illa de leder till döden och rentav kan få dårar att börja hänvisa till terrorism.
- Den andra av dessa faktorer är skillnaden mellan en bra och dålig ”story”. Rent praktiskt så handlar det både i fallet med IKEA-morden och Trollhättanmorden om platsen där morden begicks. IKEA respektive en skola så man kan kalla det ”skolattack”. Hade morden skett på en soptipp hade man knappast kallat det en ”soptippsattack”
Slutligen har vi det kulturella fenomen som kallas ”The politization of everything”. Ezra Klein berättar i en Vox-artikel den 1 november 2014 om studier där bias som man förväntat sig skulle dominera som ras och kön visade sig stå tillbaka för en mycket kraftigare politisk bias. Shanto Lyengar och Sean Westwood på Standford University delade ut resuméer till 1000 personer och bad dem bedöma vem som förtjjänade ett stipendium. Resuméerna innehöll ledtrådar till den sökandes etnicitet, kön och politiska åsikter såväl som deras betyg.
Race mattered. But political orientation mattered even more. Democrats and Republicans chose the resumes that shared their politics roughly 80 percent of the time. Of course, it’s the grades themselves that should have driven the decisions — but the activation of political identity made grades pretty much irrelevant. ”We found no evidence that partisans took academic merit into account,” the researchers wrote.
Det är samma fenomen som driver debatten i Sverige. Det skulle inte förvåna mig om åsikterna om varför IKEA-mördaren och Trollhättanmördarens våldsdåd skedde går att förutsäga till 83% av vad personen som svarar har för åsikter om Invandringspolitiken. Är personen mycket kritisk mot invandringspolitiken så berodde IKEA-morden på invandringspolitiken och Trollhättanmorden på offerskap. Är personen däremot mycket positiv till invandringspolitiken så var Trollhättanmorden den invandringskritiska politikens fel medan det var IKEA-morden som var respons på offerskap.
Min åsikt i den här frågan må vara mindre populär men den är definitivt mer vetenskaplig och det räcker för mig. Jag tänker inte sprida galenskap och felaktigheter för att det är populärt och bekvämare att ta till sig. Som jag visat med flertalet exempel hämtade från massmedia så finns det goda skäl att främst betrakta händelser där ensamma personer börjar vifta omkring sig med svärd och/eller yxa som tecken på att vederbörande inte mår så bra. Alltså är det en fråga för psykvården hur man kan få de som mår dåligt att må bättre.
Konstigare än så är det inte om man vill förhindra fler vansinnesdåd. De heter ”vansinnesdåd” av en orsak.
Hej.
När jag läste retorik och kommunikation i Lund tvingades vi (och ja, för många upplevdes övningen som obehagligt tvång) att först redovisa våra generella ställningstaganden i en rad frågor med principiella skiljelinjer och likheter; exempelvis dödsstraff, forskning på människor, veganism och andra extrema ställningstaganden. Därefter skulle man förbereda ett argumenterande anförande där man tog ställning för något man egentligen var starkt emot. Det gällde att visa förmågan att hederligt och ärligt representera en åsikt man själv inte omfattade.
Majoriteten gjorde endast halvhjärtade insatser, och flera uttryckte motvilja och obehag (utom hörhåll för examinatorn). Jag minns en kvinna som med lugn och saklig röst redogjorde för ekonomiska och vetenskapliga fördelar med att utdöma biologisk forskning istället för fängelse; hon argumenterade alltså för ofrivilliga mänskliga försökspersoner.
Hela den övningen var synnerligen nyttig, för hur skall jag kunna argumentera mot någons ståndpunkt om jag inte förstår den, inte förstår hur personen kan tycka det den gör, och inte heller undersöker urkunderna och källorna till åsikten, vare sig de är externa (ideologisk/religiösa texter, lagar t ex) eller internaliserade (värderingar via uppfostran/indoktrinering i samhällsnorm).
Det har hjälpt mig enormt i mitt jobb som lärare i samhällsvetenskap då jag måste behandla idéer som för mig är anatema rättvist och opartiskt. Tyvärr en kontroversiell ståndpunkt inom kåren, och numera lutar jag åt att det är en kombination av oförmåga (att den intellektuella och kognitiva kapaciteten saknas) och ovilja (åsiktsklustret man bekänner sig till ger bekräftelse och materiella fördelar; varför ens uppleva att ifrågasättande kan existera?). Landets journalistkår tillhör troligen den gruppen som saknar förmågan, och gynnas av denna störning, i brist på bättre ord.
Vad jag inte vet är hur man realistiskt skulle kunna förändra detta. Mina erfarenheter säger mig att man inte anammar den andres tankesätt frivilligt, och tvång vore dels ett övergrepp, dels kontraproduktivt då det istället för att övertyga skulle bekräfta svagheten i argumentationen. Varför använda tvång om argumenten är solida? Manipulation och logiska fällor kanske kan öppna sinnet på de som kontrollerar masskommunikationens kanaler?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard:
”mitt jobb som lärare i samhällsvetenskap”
För ett antal år sen, möjligen 2008-9, var det en del rapporter om ungdomar som fick underkänt betyg just i samhällsvetenskap pga. de motsatte sig mångkultur eller invandring. Jag minns ett kort inslag på TV där en lärare förklarade att självklart var det så, det var man skyldig att göra som lärare givet regelverket.
Sen hörde jag inte mer om det, men om du har tid och lust får du gärna utveckla vad som gäller nu och om det har varit några förändringar senaste 10 åren.
Ämnet har varit uppe flera gånger i samtal med mina barn och jag är verkligen interesserad av att få veta hur det ligger till.
(Ber om ursäkt för att detta är off topic)
@utlandssvensk: Hej.
Det är en ickefråga både för kåren och eleverna. De flesta av landets lärare ’strutsar’ sitt intellekt och luftar bara sina egentliga åsikter i korridoren med undertecknad eller liknande, öppna, dissidenter. Och jag måste ändå balansera på en knivsegg; det gäller att formulera sig så att kollegorna kan lyssna mellan orden s a s. Eleverna är lyhörda nog för att veta hur de skall spela med, och inte råka i klistret.
Det finns en debatt om lärare skall kunna få examen och behörighet om de har fel partimedlemskap: http://www.svd.se/svart-for-sdare-att-jobba-i-skolan
Skollagen:http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Skollag-2010800_sfs-2010-800/?bet=2010:800#K1
Värdegrunden:http://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund
Sedan hänger fruktansvärt mycket på din sociala roll och status i kollegiet, och vem din rektor är. Som lärare blir man snabbt expert på mobbning, om du förstår hur jag menar…
Givet hur brett begrepp som främlingsfientlighet och rasism tolkas och hur subjektivt de tillämpas är min generella rekommendation att vara smartare än lärarna (inte så svårt…), bättre påläst om aktuella data (med referenser och källhänvisningar tillgängliga, perfekt att ha i telefonen) och att hålla huvudet kallt och endast argumentera i sak. Svårt nog för en vuxen, och snart sagt omöjligt för ett barn. Det viktiga är att komma ihåg att det går! Det är publiken (klassen/kollegorna) som skall vinnas.
Jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid att tröska igenom länkarna ovan, lite i taget, för få saker är så jobbiga att hantera som påstridiga föräldrar som dessutom ’fuskar’ genom att kunna reglerna.
Diskutera gärna med andra föräldrar du/ni har en god relation till. Ju fler som säger samma sak, desto svårare att ignorera.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ps via [siris.skolverket.se] kan man snabbt se diverse statistik ner på enskild skolnivå. Ds
@Rikard:
Tack så mycket för svar!
Jag ska kolla på länkarna, men kom ihåg att jag bor i Schweiz, så jag lär inte bli en ”påstridig förälder som dessutom ‘fuskar’ genom att kunna reglerna.”
Orsaken att vi pratar en del om detta hemma är att en klar majoritet av de schweiziska ungdomarna som går på motsvarande gymnasiet är vad man i Sverige minst kallar ”främlingsfientliga”, ”islamofober”, osv. Anledningen till detta är främst att utbildningen håller astronomiskt mycket högre nivå än i Sverige och dessa ungar verkligen kan t.ex Europas historia.
Så när de hör att man får underkänt betyg för att man uttrycker åsikter som de uppfattar som helt vanliga och rimliga, då reagerar de starkt.
@utlandssvensk:
De reagerar alltså inte lika starkt om ovanligare åsikter gav underkänt?
Det låter inte som att de lyckas bättre där då.
@MJ:
”De reagerar alltså inte lika starkt om ovanligare åsikter gav underkänt?”
Du är en rolig prick, du!
Att åsikter som de uppfattar som ”ovanliga” skulle ge underkänt är inget som har kommit upp, men troligen skulle de även reagera starkt mot detta.
@Rikard:
Hej
”förbereda ett argumenterande anförande där man tog ställning för något man egentligen var starkt emot. Det gällde att visa förmågan att hederligt och ärligt representera en åsikt man själv inte omfattade.”
Jag förstår tanken bakom den övningen, jag har själv läst retorik och en gång i tiden hade jag antagligen tyckt vad du beskriver är bra, men jag har gått djupare på ämmnet och insett det finns ett mycket större problem med vad du beskriver: Oavsett om man argumenterar starkt för en åsikt man har eller argumenterar starkt för en åsikt man inte hör så lär man sig nämligen samtidigt en och samma världssyn – Den där allt bara är åsikter.
”Hela den övningen var synnerligen nyttig, för hur skall jag kunna argumentera mot någons ståndpunkt om jag inte förstår den, inte förstår hur personen kan tycka det den gör, och inte heller undersöker urkunderna och källorna till åsikten, vare sig de är externa (ideologisk/religiösa texter, lagar t ex) eller internaliserade (värderingar via uppfostran/indoktrinering i samhällsnorm).”
Nja, att argumentera för den motsatta åsiktssidan ger eleverna varken ökad ärlighet, empati eller insikt. Det är i sin enklaste form en övning i skitsnack (att inte bry sig ljuden som kommer ur munnen) och i mer avancerade former en övning i att emulera sjukdomstillståndet psykopati där man även tycks tro på sitt eget skitsnack.
När jag läste retorik så kunde lärare inte dölja sin besvikelse över hur jag argunmenterade utifrån att faktiskt lära mig saker om världen (logos) och inte bara försökte klara mig med skitsnack o fulknep. För det är nämligen var dagens retorik hamnar. Man lär först ut alla saker, sedan vid praktiska övningar som går ut på att vinna så är det samma enstaka saker som samtliga eleverkör med. Ingen använder något annat för det behövs inte mer för att vinna. Det är precis som med Karate där alla lär sig avancerade krossparkar för gradering men ingen behöver kunna dem för att vinna tävlingar och ta titlar.
”Majoriteten gjorde endast halvhjärtade insatser, och flera uttryckte motvilja och obehag (utom hörhåll för examinatorn).”
Såklart de gjorde det. Gjorde jag också när min grupp skulle argumentera för att killar skall få ta körkort senare än tjejer motiverat av att killar är med i fler olyckor. Rätt person att få den uppgiften eller hur?
”Hela den övningen var synnerligen nyttig, för hur skall jag kunna argumentera mot någons ståndpunkt om jag inte förstår den, inte förstår hur personen kan tycka det den gör, och inte heller undersöker urkunderna och källorna till åsikten, vare sig de är externa (ideologisk/religiösa texter, lagar t ex) eller internaliserade (värderingar via uppfostran/indoktrinering i samhällsnorm).”
Som sagt, problemet är att man fortfarande tvångsmatar sig själv med världsbilden där det viktiga är vilken åsikt man har. Om det viktiga är vilken åsikt man har och uttrycker så blir det ”svårt” att säga de motsatta orden men rent praktiskt kan vem som helst säga vad som helst. Det är bara ord! Jag kan resa mig upp i detta nu och säga högt:
– Che Guevara var en hjälte för sin tid och hans gärningar kan inte förstås utifrån dagens bekväma tillvaro, det var annorlunda i Sydamerika på 80-talet.
Sådär, nu sade jag det, högt och tydligt. Observera att jag inte bara sprider den postmoderna världsbilden genom att tycka allt bara är åsikter, min kommentar att hans gärningar inte kan förstås utifrån idag är ett annat sätt att säga samma sak ännu en gång. Det är alltså dubbelt upp propaganda för åsikten att allt bara är åsikter – OAVSETT om jag var positivt eller negativt inställd till Che från början.
”Det har hjälpt mig enormt i mitt jobb som lärare i samhällsvetenskap då jag måste behandla idéer som för mig är anatema rättvist och opartiskt. Tyvärr en kontroversiell ståndpunkt inom kåren”
Ja givetvis är den det, det var lärarutbidlningar som var de första att infiltreras av de här postmoderna ideerna när de kom. Skrattretande nog såldes de in som verktyg skolor måste använda för att skapa mer jämlikhet. Det är därför personer som Spanskaprofessorn Inger Enkvist kommenterar skolans förfall medan professorer i mer relevanta ämnen som pedagogik och litteraturvetenskap inte säger ett knyst. De som skall föreställa lösningen är i själva verket orsaken till problemet.
”och numera lutar jag åt att det är en kombination av oförmåga (att den intellektuella och kognitiva kapaciteten saknas) och ovilja (åsiktsklustret man bekänner sig till ger bekräftelse och materiella fördelar; varför ens uppleva att ifrågasättande kan existera?).”
Det är långt värre än så. Som unga inbillade de sig att jämlikhet (och antirasism) gynnades av kunskapsrelativism (fokusera mindre på vad vita pojkar är bra på så vinner rätt personer). Idag vet alla med den koll på statistiken att det inte är sant men relativism har den adderade bieffekten att det blir omöjligt att genomföra förändringar av saker som de flesta eller mest högljudda människorna gillar. Så nu kan de glatt skita i om det är sant eller inte. Först smet man in bakvägen, sedan bommade man för bakvägen så ingen annan skulle kunna göra samma sak.
”Landets journalistkår tillhör troligen den gruppen som saknar förmågan, och gynnas av denna störning, i brist på bättre ord.”
Nja, särskilt gynnade är de inte. Tvärtom kan man idag läsa den ena efter den andra artikeln om hur man måste sparka folk och skära ner på redaktionerna i takt med att annonsmarknaden försämras men det kopplar de själva såklart aldrig till egen försämrad kvalitet. Journalistkåren har i hög grad försämrat sin egen situation men det drabbar såklart inte alla journalister. Inom #GamerGate beskrivs hur media bokstavligen tvingas ”eating their own”
”Vad jag inte vet är hur man realistiskt skulle kunna förändra detta. Mina erfarenheter säger mig att man inte anammar den andres tankesätt frivilligt, och tvång vore dels ett övergrepp, dels kontraproduktivt då det istället för att övertyga skulle bekräfta svagheten i argumentationen.”
Alla de här svårigheterna har en och samma källa. Den återkommande åsikten hos utbildningsetablissemanget att det viktiga är vilken åsikt man har. Det var ju alldeles nyligen som amerikas socialpsykologer son pga kollapsen vid ”reproducility” nåddes av insikten att de värderingar man säger sig ha inte följs för fem öre av egna gruppen.
Likadant är det med svenska skoletablissemanget, det måste förmodligen bli en rejäl kollaps först innan nån som helst vilja till förändring kommer till stånd.
@Erik:
”Likadant är det med svenska skoletablissemanget, det måste förmodligen bli en rejäl kollaps först innan nån som helst vilja till förändring kommer till stånd.”
Det stämmer nog men samma sak kan väl sägas om hela landet. Sen finns det ingen naturlag som säger att det som kommer efter blir på något sätt bättre.
Tror du att landet håller ihop i 5 eller 10 år, Erik?
@Erik:
Bra sammanfattning av PUA.
@Erik:
Jag förstår vad du menar, men så behöver man ju inte utföra uppgiften. Man kan ju argumentera för en annan åsikt än sin egen med argument som man själv tycker är bra. Jag gör t.ex. ofta så när jag försöker komma fram till en egen åsikt och även när jag arbetar med bevisvärdering.
Jag läste nyligen igenom förundersökningen i Lisa Holm-fallet; först blev jag tvärsäker på att det var den misstänkte, sedan försökte jag falsifiera min egen uppfattning och då upptäckte jag en del brister i utredningen som jag inte tidigare sett. (Fortfarande övertygad om att den misstänkte är skyldig dock).
Men det var samma sak när jag läste retorik och man hade den där övningen. Varken lärare eller andra studenter förväntade sig retorik (att bli övertygade) utan de förväntade sig ett skådespel där man använde olika svulstiga ”knep” (Citera Churchill och Palme, hänvisa till positiva värden som jämställdhet och lycka, framställa sig själv som anklagad m.m.) som publiken skulle känna igen.
@Rikard:
Vädigt bra formulerat! Samma gäller för sexism. När det gäller män, kan det mesta tolkas som sexism, men trotts sin bredd förekommer sexism inte hos kvinnor? Som man är man sexist bara för att man har ett stereotypt och konventionellt förhållningssätt gentemot kvinnor, samma gäller inte för kvinnor, fast kvinnor är mycket stereotypare och konventionellere än män.
Men det här är en barnslig insikt, för sexism handlade aldrig om rättvisa, jämställdhet och sanning, utan är en könslig konstruktion som finns till för att driva kvinnliga intressen.
För lika många sätt att tolka (inte förstå) något som sexism hos män, finns det lika många sätt att inte tolka något som sexism hos kvinnor.
Sexism är för övrigt ett begrepp som borde tas till en seriös behandling. Begreppet är könstänkandets murkla som bör kokas flera gånger innan man sväljer det.
@utlandssvensk:
”Det stämmer nog men samma sak kan väl sägas om hela landet.”
Nej, det finns ingen central helhet som kan kollapsa. Skolan kan kollapsa för sig. Ordningsmakten kan kollapsa för sig och samma sak med skämtet till låtsasintegration som vi har och där kollapsar all jämställdhetspolitik också det förstår ju en femåring att aldrig så mycket gapande på vita medelålders män är verklingslösa floskler när man samtidigt plockar in tusentals män från länder där samtliga mätningar visar folk tycker motsatsen i alla sociala frågor.
”Sen finns det ingen naturlag som säger att det som kommer efter blir på något sätt bättre.”
Nej, men med svenska skolan är det så enkelt att vad de nu har är det sämsta som går att ha i hela i-världen. De kan ta efter vilket i-land som helst och det går bättre, spelar ingen roll vilket land, de är allihop fullkomligt överlägsna oss nu.
Det enda som hindrar folk i Sverige att fatta det här att de klamrar sig fast vid hamltråt att det inte går att vara så kass på kunskaper som svenska barn utan att samtidigt ha någon slags fördel i kreativitet. DN tog in en insändare idag.
”Vill vi ha kreativitet eller kunskapsmaskiner?”
Hur vansinnigt dum i huvudet måste man inte vara för att inbilla sig det skulle vara en kreativitetsfördel att vara dålig på att läsa, skriva, räkna, lösa problem och kunna något om vetenskap? Hur stor kreativ fördel skulle det vara för DAGENS NYHETER om vi bytte ut all deras personal mot folk som är hälften så bra på att läsa och skriva? Skulle det höja kompetensen tror journalister? Tror de det?
”Tror du att landet håller ihop i 5 eller 10 år, Erik?”
Ja givetvis gör det det. Även om man vill riva ett bastant hus så tar det en massa tid att faktiskt lyckas så även om de öppet försöker förstöra Sverige så finns det mängder av välbyggda saker som inte går att riva ner på kort tid.
”Nej, men med svenska skolan är det så enkelt att vad de nu har är det sämsta som går att ha i hela i-världen.”
Ja, den är nästan löjligt dålig och jag kan verkligen jämföra. Å andra sidan är vi helt ohotad etta i grenen skolbränning, så problemet kanske är självavvecklande:
http://fof.se/tidning/2012/7/svenska-skolor-brinner-mest
Fast jag skulle säga att Sverige ligger i botten bland i-länder på många områden. Du nämner integrationen vilket absolut stämmer, men även t.ex polisen och sjukvården är också helt katastrofala om man jämför med andra länder i Europa. Det är inte normalt att sitta 10-20 timmar på akuten eller att polisen inte ens dyker upp om man rapporterar pågående egendomsbrott.
Infrastrukturen är kraftigt eftersatt och det märks ganska tydligt vad gäller t.ex tågen.
”även om de öppet försöker förstöra Sverige så finns det mängder av välbyggda saker som inte går att riva ner på kort tid.”
Vi får hoppas att du har rätt, men jag är betydligt mer pessimistisk. Den demografiska omvandlingen går i raketfart och svenskarna är inte längre i majoritet bland de yngre årskullarna. Sen har det även blivit ett kraftigt ökat intresse att flytta från Sverige bland den produktiva medelklassen. Om det sker i någon meningsfull skala lär bygget falla samman fort.
@utlandssvensk: Hej.
Avund! Att få undervisa i en miljö där mina ämneskunskaper och min stringens var det viktiga, inte min partibok! Att bli bekräftad av att någon anser ens kunskaper viktiga nog för att kräva att man är skärpt och håller sig á jour med forskning och samhällsutveckling, ack om Sverige kunde få en utbildningsminister värd namnet. Min kandidat till posten är professor emerita Inger Enkvist.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Erik: Hej.
Inger Enkvist är en personlig favorit, och ett föredöme. Jag förstår vad du menar tror jag, i det att den postmoderna inställningen att allt alltid är någons sanning, och ett maktspel, kan bekräftas. Vitsen med övningen är snarare ’släpp sargen och kom in i matchen’.
Jag tror jag blivit vaccinerad genom att ha riktiga jobb först, innan jag blev akademiker. Det finns inte så värst många sätt att stapla ved på, om man jobbar på ackord, annat än det mest effektiva.
Har i en debatt i Lund råkat på en person som med emfas hävdade att även naturlagar (gravitation) är tolkningsfrågor och någons sanning. Samtalet dog när jag erbjöd mig att öppna fönstret på fjärde våningen så att personen skulle kunna nedstiga till jorden på övertygelsen i orden.
Jag tror dock att postmodernisternas tid är räknad. Effekterna börjar bli uppenbara för majoriteten invånare, och vi kommer nog att se ett ’nytt’ ontologiskt paradigm ta över tronen inom ett par år.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard:
”Att få undervisa i en miljö där mina ämneskunskaper och min stringens var det viktiga, inte min partibok!”
Jo, de som undervisar här i motsvarande högstadiet och gymnasiet har ingen lärarutbildning utan en ämnesutbildning.
En typisk mattelärare är t.ex minst motsvarande civ.ing, men många har doktorerat. Språklärarna måste vara helt flytande och dessutom ha något liknande en fil.kand.
Dagens svenska ungdomar kommer inte att ha ens skuggan av en chans på den internationella arbetsmarknaden och det som nästan är mest sorgligt är att många av dem tror att de är fantastiska, eftersom ”höga betyg” verkar delas ut som godis och proven (jag har kollat på de nationella proven i matte) lika gärna kunde ha varit övningar i färgläggning på lekis.
Pingback: Bra av SD att de ändå släpper in mobbare | hexanmexan