Tidlösa mönster
avatar

De senaste dagarna har jag hamnat i lite diskussioner med amerikanska Social Justice Warriors på twitter. Det är ett bra sätt att dra på sig anklagelser om att man skulle vara ”tröttsam”, ”okunnig”, ”medioker [man]”, ”empatilös”, osv. Det skiljer sig för all del inte så mycket från vad som händer när man debatterar svenska feminister; alldeles nyligen blev jag utnämnd till ”skitstövel” och blockad för att jag försökte svara konstruktivt på frågan om hur kvinnor kan undvika att bli våldtagna.

Ulfwins Lag (parafras på Godwins Lag)

Ulfwins Lag (parafras på Godwins Lag)

Nå, ett antal saker poppar upp hela tiden. En sak som grumlar till det inte minst på twitter är svepande referenser till ”strukturer”, som om bara ordet skulle förklara något. Jag har några invändningar. Tillåt mig skissa lite grann, och försöka föreslå ett annat synsätt.

Rent allmänt skulle man väl kunna säga att ”strukturer” som problem är när enskilda individer kommer i kläm på grund av grupptillhörighet. Ett utopiskt ideal vore att vi alltid kunde se individen och var och en bidra optimalt till varje människas materiella och själsliga utveckling. Oavsett hur nära detta ideal det ens är praktiskt möjligt att komma, kan vi säga säkert att vi inte når dit genom att ersätta vissa (verkliga eller påhittade) strukturer med andra strukturer.

Inte alla strukturer är likvärdiga

”Strukturer” tycks ha blivit ett signalord som mest är ägnat att validera valfri åsikt och tvinga åsiktsmotståndare att lägga sig platt. Främst verkar ”strukturer” verka på samma sätt oavsett om vi talar om kvinnor, invandrare eller folk med ”icke-normativ” sexuell läggning. Framför allt borde allmänheten lära sig att bli misstänksamma mot grupper som handviftande hänvisar till magiska ord som förklarar ingenting men antas förklara allt.

För att krydda framställningen tänkte jag knyta an till ett annat sätt att tänka, också det ”strukturorienterat”, men med ett helt annat mål: den smått legendariska boken The Timeless Way of Building av arkitekten Christopher Alexander. Boken har blivit enormt inflytelserik, inte minst inom arkitektur och mjukvarudesign. Alexander utgår ifrån de behov/krafter som verkar på oss när vi befinner oss i olika situationer; syftet med strukturer/byggnader man skapar, bör vara att i största möjliga mån uppfylla de organiska behov som uppstår.

We are searching for some kind of harmony between two intangibles: a form which we have not yet designed and a context which we cannot properly describe.

Alexander ser på strukturer som något vi skapar för att tjäna individers och samhällens behov; de strukturer som fungerar lever vidare medan andra strukturer rivs, eftersom det saknas intresse för att uppehålla dem. I hans anda skulle jag vilja tala om mönster som speglar våra underliggande behov, och strukturer möjligen som något som skapats och uppbärs för att uppfylla dessa behov. Inte alla strukturer är tidlösa, utan kan bli obsoleta om de behov de skapades för att uppfylla inte längre är relevanta. Alexander var på jakt efter den tidlösa balans som är gemensam för oss alla – han kallade det ”The Quality Without a Name”:

To seek the timeless way we must first know the quality without a name. There is a central quality which is the root criterion of life and spirit in a man, a town, a building, or a wilderness. This quality is objective and precise, but it cannot be named.

Låter det flummigt? Jag föreställer mig att ni ser lika förbryllade ut som gammelmedias journalister när de frågar ut Jimmie Åkesson om vad han menar med ”svenskhet” [the name without a quality?]. Smile

4. In order to define this quality in buildings and in towns, we must begin by understanding that every place is given its character by certain patterns of events that keep on happening there.

Jag bodde ett tag i ett område där svenskar var i minoritet (låt vara den största minoriteten), och ca 70% av invånarna var utlandsfödda. Ett tydligt behov hos många av familjerna som bodde där var att komma ut med hela familjen och grilla (lammkött) i något grönområde så fort vädret tillät. Hade det funnits gott om trevliga och brandsäkra grillplatser hade åtgången av (miljö- och hälsoovänliga) engångsgrillar kunnat reduceras, och Räddningstjänstens eldningsförbud under varma sommardagar hade kunnat hanteras.

Främlingsfientlighet lyfts ofta fram som universalförklaring till alla möjliga fenomen, och tjänar mest till att lägga en våt filt på en massa nödvändiga debatter. Det finns onekligen konkreta problem, men i grunden kan vi nog dela upp det i några grundkomponenter: osäkerhet inför det okända, erfarenheter på gruppnivå, social integration vs separatism.

I IFAU 2009:24 – Sådan chef, sådan anställd? studerade Hensvik et al rekryteringsmönster hos infödda respektive invandrade chefer. De fann i båda fallen en tydlig bias till förmån för den egna gruppen: infödda chefer rekryterade helst infödda kandidater, och invandrare rekryterade helst ur sin egen etniska grupp (”Ungefär hälften av de invandrade som rekryteras av invandrarcheferna kommer från samma land/region som chefen”). Något intressant hände dock när man kontrollerade för om chefen hade jobbat med kandidaten (jobbat minst ett år på samma arbetsplats någon gång sedan 1985). Då försvann särbehandlingen bland de infödda cheferna, men minskade bara något bland invandrade chefer.

Instead we interpret our findings as favoring an explanation based on networks or information asymmetries. Most notably, there is no impact of ethnic similarity when native managers, who make up the vast majority of managers, recruit from a known pool of candidates (previous coworkers). This suggests that native managers are unbiased in a setting where information asymmetries are reduced through previous interaction. An alternative interpretation is that they are still biased, but their behavior is counteracted by immigrant workers being more inclined to follow former co-workers. Since this latter explanation requires that the two effects cancel out exactly, we lean towards the former. [min fetstil]

Ett resultat ovan tycks vara att svenska chefer inte är i grunden rasistiska, men föredrar att rekrytera kandidater vars företräden de känner att de kan värdera på ett robust sätt. Detta är nog delvis en förväntad konsekvens av ett starkt anställningsskydd; om det vore enklare att avskeda anställda som inte passar in, skulle det troligen vara lättare att ”chansa” lite i rekryteringssituationen.

Hursomhelst vore det missvisande att anklaga infödda chefer för att vara rasistiska – så enkelt är det inte, och vi kan snarare förvånas över hur villiga de (vi) är att bortse från skillnader i ursprung.

Rapporten spekulerar lite i vad det kan bero på att invandrade chefer är mer benägna än infödda chefer att rekrytera kandidater med samma ursprung. Jag tänker inte gå in på det här, men gissar att det kan bidra till vad jag ovan kallade ”social separatism”, dvs när grupper utmärker sig genom att vara mer intresserade än omgivningen att hålla ihop snarare än att integreras. Gruppsammanhållning kan förstås även bidra till att underlätta integration …

Här finns alltså en spänning mellan behovet att hålla ihop inom gruppen, och behovet av att integreras – då integration nödvändigtvis innebär att ens särart minskar.

Beträffande integration är det förstås svårt att se att invandrade grupper har många konkurrensfördelar (undantaget arbetskraftsinvandring): de kan inte språket, de är ovana vid de sociala koderna, deras utbildning är ofta otillräcklig eller svår att relatera till den svenska arbetsmarknaden.

Pew Research 2007: Must believe in God to be moral?

Pew Research 2007: Must believe in God to be moral?

Beträffande sociala koder finns det olika sätt att illustrera problematiken. I grafen intill kan vi se att svenskar är relativt extrema i att separera religion och moral. Det är troligen inte lätt att komma från ett land där det råder nästan total konsensus om att man måste vara troende för att vara en moralisk människa, till ett land där det nästan råder konsensus om att det inte är så. Och detta är bara en fråga …

10. The people can shape buildings for themselves, and have done it for centuries, by using languages which I call pattern languages. A pattern language gives each person who uses it the power to create an infinite variety of new and unique buildings, just as his ordinary language gives him the power to create an infinite variety of sentences.

11. These pattern languages are not confined to villages and farm society. All acts of building are governed by a pattern language of some sort, and the patterns in the world are there, entirely because they are created by the pattern languages which people use.

Utifrån ett ”alexanderskt” perspektiv bevittnar vi inte så mycket ett strukturellt förtryck av invandrare som en ömsesidig utmaning att hitta gemensamma mönster och strukturer som tillgodoser de nya behov som uppstår i ett föränderlig och allt mer multikulturellt samhälle. Vi saknar formella strukturer för att förtrycka människor i Sverige (vi har snarare strukturer – lagar – som uttryckligen förbjuder det). Däremot har vi gott om strukturer som inte särskilt väl uppfyller de behov människor har idag.

Kvinnor är inte strukturellt underordnade, enligt detta sätt att se det. Vi erkänner här inga ”osynliga strukturer”, utan strukturer är saker vi själva bygger och underhåller. Möjligen kan man argumentera att de är strukturellt underordnade i vissa andra länder, men i Alexander’s anda bör vi hålla i minnet att man behöver förstå de lokala behoven och förutsättningarna för att förstå vilka strukturer som behövs. Vi bör alltså i första hand fokusera på den miljö vi förstår oss på.

Om vi för tillfället bortser de många konkreta strukturer som upprättats för att specifikt underlätta för kvinnor att skaffa högre utbildning, göra karriär på arbetsmarknaden och balansera jobb och privatliv, kvarstår de organiska behov som naturliga strukturer skapas för att tillgodose. Grundläggande är att kvinnor och män i alla samhällen har en symbiotisk relation: vi är båda nödvändiga för släktets fortlevnad och beroende av varann, och vi har genom historien (sannolikt väldigt tidigt) utvecklat en sexuellt dimorf fördelning där vi bidrar på olika sätt. Inom mäns och kvinnors respektive ”maktsfärer” (där vår specialisering kommer bäst till sin rätt) har vi utvecklat våra egna ”mönsterspråk”, anpassat förhållandena till oss själva och anpassat oss själva till förutsättningarna. Allt eftersom förutsättningarna ändras, inte minst genom att vi allt mer lyfter oss själva ur vår historiska kamp för överlevnad, uppstår nya förutsättningar, möjligheter att blanda oss och skapa nya arbetsfördelningar. Nya språk skapas, men också en hel del gnissel, när de gamla strukturerna inte längre passar.

I detta avseende förhåller sig män och kvinnor till varann på ett fundamentalt annorlunda sätt än infödda och invandrare.

13. But in our time the languages have broken down. Since they are no longer shared, the process which keep them deep have broken down; and it is therefore virtually impossible for anybody, in our time, to make a building live.

14 To work our way towards a shared and living language once again, we must first learn how to discover patterns which are deep, and capable of generating life.

15. We may then gradually improve these patterns which we share, by testing them against experience: we can determine, very simply, whether these patterns make our surroundings live, or not, by recognizing how they make us feel.

Alexander är noga med att förklara hur dessa mönster växer organiskt utifrån platsen, de människor som befolkar den, och de händelser som utspelar sig där. Det är inte en top-downprocess eller revolution.

27. Indeed this ageless character has nothing, in the end, to do with languages. The language, and the processes which stem from it, merely release the fundamental order which is native to us. They do not teach us, they only remind us of what we know already, and of what we shall discover time and time again, when we give up our ideas and opinions, and do exactly what emerges from ourselves.

 

Kommentarer

Tidlösa mönster — 15 kommentarer

  1. Ännu ett Alexander-citat:

    But in practice master plans fail – because they create totalitarian order, not organic order. They are too rigid; they cannot easily adapt to the natural and unpredictable changes that inevitably arise in the life of a community.

    SvaraSvara
     
  2. Möjligen kan man argumentera att de är strukturellt underordnade i vissa andra länder

    Jag är inte säker på att ens det är sant. Jag har hänvisat till det här tidigare, och minst en rapport visar att kvinnor är lyckligare även i ”vissa andra länder”, dvs sådana länder som hamnar i botten på jämställdhetsindex och liknande.

    Visst, man har väldigt gammaldags syn på kvinnor i dessa länder. Men det har man på män också.

    SvaraSvara
     
  3. Det var ett intressant och allmänbildande inlägg (jag tror att jag ska läsa Alexanders bok).

    Men jag förstår inte riktigt vad skribenten vill ha sagt. Finns det någon slutsats av resonemanget?

    SvaraSvara
     
  4. @Utlandssvensk:

    Hehe, jag lovade Ninni att jag skulle skylla på värmeslag om budskapet inte gick fram. Smile

    Min tanke var att utmana tankemönstret om ‘strukturer’ som ett slags tvingande top-downkraft som styr oss, och i stället skissa hur många mönster kan föklaras genom att blottlägga de underliggande behoven.

    SvaraSvara
     
  5. ”Hehe, jag lovade Ninni att jag skulle skylla på värmeslag om budskapet inte gick fram.”

    Ja, här i Schweiz är det 40 grader…..Så jag skyller väl även min oförmåga att begripa på värmen Sweat

    SvaraSvara
     
  6. Diagrammet ger en ganska bra bild. Utvecklade länder tenderar att vara mindre religiösa och kan särskilja entiteterna ‘Gud’ ifrån ‘moral’ lättare. Förvånas lite av Tyskland ändå(?) Och även av att EU-kandidaten Turkiets siffror är så förvillande lika ickedemokratierna i Mellanöstern…

    SvaraSvara
     
  7. Finns det siffror på länder som Indien, Kina, Japan och länderna i Sydostasien?

    Ansatsen i artikel är intressant. Det finns ju strukturer i form av lagar, särskilda satsningar på kvinnor (t ex stöd till kvinnors organisering) och liknande ”manifesta” eller institutionaliserade strukturer, men när kvinnoister talar om strukturer synes det vara mera svårgripbara och svårförklarade dito. ”Det verkar finnas något ”där ute”, som gör att det blir olika för män och kvinnor i en del avseenden – och blir det olika måste det bero på förtryck, och eftersom vi lever i en könsmaktsordningmåste det vara män som förtrycker oss kvinnor”, verkar den kvinnoistiska tankegången vara. Frågan är om det behöver vara så det är?

    Att istället söka svaren i kvinnors och mäns behov, i den mån de skiljer sig, verkar mera rimligt, än att hänvisa till de två ytterst luddigt definierade (och icke kvantifierade) begreppen ”strukturer” och ”könsmaktsordning”. Jag känner igen fokuset på människors behov från Nonviolent communication (NVC), där det ofta visar vara ett kraftfullt sätt att nå fram till förståelse och nya konstruktivare sätt att hantera konflikter (eller kanske helt lösa upp dem).

    Den här framförda teorin känns ju också lite luddig i vissa avseenden, så det vore intressant att få veta mera om hur den tar sig an människors behov mera konkret. Jag gissar att frågor om sexuell selektion och behov av att på olika sätt göra sig ”valbar” som presumtiv förälder, kommer att vara en del i diskussionen, när det handlar ”osynliga strukturer” mellan män och kvinnor.

    SvaraSvara
     
  8. @John Nilsson:

    Finns det siffror på länder som Indien, Kina, Japan och länderna i Sydostasien?

    Jodå, om du klickar på bilden kommer du till själva rapporten. Se annars bifogat utdrag.

    Den här framförda teorin känns ju också lite luddig i vissa avseenden, så det vore intressant att få veta mera om hur den tar sig an människors behov mera konkret.

    Teorin som den beskrivs i boken gäller ju arkitektur, så den har inte mycket att säga om jämställdhet… Smile

    Som jag minns det, är Alexanders bok stundtals närmast en meditativ upplevelse, men blir också emellanåt rätt tung att läsa. Han upprepar sig rätt mycket, och försöker både fånga de mer ‘andliga’ aspekterna av mönster som uppfyller våra behov organiskt, och systematisera dem, bryta ned dem och identifiera byggstenar i ett ‘språk’. Det är nog så att få människor kommer att uppskatta båda delarna lika … Smile

    Jag citerade lite ur inledningen. Sedan följer ett gäng konkreta exempel på ‘mönster’, där han beskriver hur olika behov verkar i situationen, or hur olika typer av lösningar kan bidra till att skapa balans. Han namnger sedan dessa mönster och försöker visa hur de sedan samverkar i byggandet av större strukturer, och samhällen. Han ger sedan exempel från några av hans egna projekt, och beskriver hur han resonerat.

    För att ge ett exempel som snuddar vid några av dessa saker, och kanske också har lite bäring på jämställdhetsdiskussionen …

    Efter att ha talat om hur intressanta svar man kan få genom att lyssna på vad folk känner när de besöker vissa platser, snarare än höra dem resonera intellektuellt om vad som borde vara bra, kommer Alexander in på hur svårt det kan vara att faktiskt förstå vad det egentligen är som man känner:

    [sid 295-6]These feelings which are in touch with reality are sometimes very hard to reach.

    Suppose, for instance, that a person proposes a pattern in which water flows in four directions from a fountain. If I say to this person – does that make you feel good, he says yes, of course, that is exactly why I do it – it makes me feel good.

    It needs enormous discipline, to say, no, no, wait a minute, I am not interested in that kind of glib stuff. If you compare the situation where the water comes out in one substantial flow from the pool, and can irrigate an orchard, with the situation where the water trickles out in four directions – and ask yourself, honestly now, honestly &ndash – which of the two makes you feel better – then you know that it makes you feel better when the flow is more substantial – it makes more sense, the world becomes more whole.

    But it is hard to admit this, because it takes so much hard work to concentrate attention on the feelings.

    It is not hard because the feeling is not there, or because the feeling is unreliable.

    It is hard, because it takes an enormous and unusual amount of attention, to pay attention for long enough to find out which does actually feel better.

    Yet it is only this true feeling, this feeling that requires attention, this feeling that requires effort, which is reliable enough to generate agreement.

    And it is only this much deeper feeling, which is connected directly to the balance of forces, and to the emergence of reality.

    Once a person is willing to take his feelings as seriously as this, and pay attention to them – exclude opinions and ideas – then his perception of a pattern can approac the quality without a name.

    En (för oss) uppenbar observation är ju att om man i jämställdhetsdebatten skall nå fram till lösningar som folk känner sig bekväma med, måste det gälla både män och kvinnor, och den disciplin han talar om innefattar naturligtvis också respekt för andras känslor och deras processer.

    Här gissar jag att det är en sann ‘kvinnofälla’ att så fort kvinnor börjar tala om hur det känns jobbigt för dem, rusar ‘Patriarkatet’ fram för att undsätta dem. Det blir då så mycket lättare att stanna kvar i detta tillstånd än att gå bortom och försöka nå den förståelse som verkligen skulle kunna delas med majoriteten av män i deras omgivning.

    SvaraSvara
     
  9. @Ulf T:
    Tack för svar.

    Det är intressant det du skriver och citerar om känslor, för visst kan det vara svårt att veta vad man egentligen känner? Det finns så mycket uppfattningar om vad man borde och kanske rentav måste känna (för att bli socialt accepterad eller ”vara okej”), att man i vissa fall säkert stänger av möjligheten att just ”känna in” vad det är man själv egentligen känner, som individ.

    (René Girards teorier om mimetiskt begär kommer också för mig, och om hur ”individuella” vi och våra begär egentligen är. Har du orkat lyssna på CBC-intervjun med Girard, Ulf? Tror du skulle uppskatta dessa ljudupptagningar (5 avsnitt):

    https://www.youtube.com/watch?v=g8Y8dVVV4To )

    I regeringens proposition 2005/06:155 om jämställdhet, tillmäts kvinnors känslor en större betydelse än mäns liv (på sidan 105), där det heter:

    ”Även om män i högre grad än kvinnor utsätts för våld i offentlig miljö, är kvinnor mer oroliga för att bli utsatta. Rädslan kan utgöra en begränsning i kvinnors liv.”…

    http://www.regeringen.se/contentassets/9efac353f0be439082215ae760326b39/makt-att-forma-samhallet-och-sitt-eget-liv—nya-mal-i-jamstalldhetspolitiken-prop.-200506155

    Detta är vad de hårda strukturerna säger: Kvinnors större oro (än mäns) att drabbas av våld i offentlig miljö, är viktigare än det faktiska större hot som vilar över mäns fysiska liv i offentlig miljö, än dito över kvinnors fysiska liv. Är det konstigt om unga män tillåts skjuta varandra i den omfattning som sker i framförallt Göteborg och Malmö, när man bryr sig mer om kvinnors oro, om deras känslor, än om den faktiska brottsstatistiken?

    Känslor har uppenbarligen kraft att påverka politiken. Kanske ska vi gå samma väg och hävda att våra känslor, mäns känslor, är viktigare än de faktiska hot som vilar över kvinnor? Att hävda sin sårbarhet och skyddsvärdhet fungerar ju uppenbarligen.

    (Har ögnat igenom de 226 sidorna och det är verkligen en dyster läsning. Perspektivet är verkligen så ensidigt som man kunde befara, vill jag påstå. Män har inte problem, män är problem, typ, och jämställdhet är uppnådd när kvinnor dominerar (som till exempel i utbildningen. Suck.)

    SvaraSvara
     
  10. Hm. Tror det här med känslor är ett viktigt område som vi män måste lära oss att hantera bättre. Inte för kvinnors skull, utan för vår egen skull.

    Om kvinnor kan argumentera för att deras känslor ska vara avgörande för politiska åtgärder och resurstilldelning, kan väl vi göra det också? Eller?

    -”Det där säger ni män ju bara för att kvinnor får mera att säga till om och ni känner er hotade i er maktposition!”
    -”Ja precis, jag känner mig hotad, och vilken rätt har du att få mig att känna så (och faktiskt kanske ta min utbildningsplats eller mitt jobb genom ”jämställdhetsåtgärder” som dold eller öppen kvotering)?
    -Eh?
    -Just så, du vill väl att jag skall bli ”bättre på känslor” och lära mig ”fungera och tala som en kvinna”? Här är jag och mina känslor!

    SvaraSvara
     
  11. ”En annan Andreas” kommentar i en annan tråd, har också bäring på mitt tjatande om René Girard och mimetisk teori; om hur enhet och sammanhållning uppnås genom enandet mot en yttre fiende, en syndabock, och även om denne syndabock inte direkt omtalas i hans kommentar, vet vi ju alla vem ”han” är: ”mannen” (= alla män), och som ”social konstruktion eller genus: manligheten och maskuliniteten.

    http://genusdebatten.se/zara-larsson-och-det-har-med-att-hanvisa-till-strukturer/#comment-206191

    Samma mekanismer finns rimligen bland ”oss” också, och jag är förstås medskyldig till det, men om man ska komma tillrätta med ett problem måste man väl kunna se och erkänna det först? Att vi alla gör det, så att säga. Fast just idag upplever jag att fingrarna pekar på oss män, när man kommer till den offentliga diskussionen.

    SvaraSvara
     
  12. @John Nilsson:

    Jag brukar roa mig med att försöka mig på sådant i diskussioner med feminister, men reaktionen brukar ungefär bli så: ”Eh?”

    Det gills naturligtvis inte att hänvisa till sin skyddsvärdhet, eller till sin upplevelse, när man inte tillhör skyddsvärd grupp.

    SvaraSvara
     
  13. @Ulf T:
    ”Det gills naturligtvis inte att hänvisa till sin skyddsvärdhet, eller till sin upplevelse, när man inte tillhör skyddsvärd grupp.”

    Det du hänvisar till är väl gissningsvis en sådan där ”osynlig struktur”, som det talas om ibland, som i detta fallet drabbar mäns möjligheter att föra sin talan ”som grupp”, som det brukar heta.

    Men se, jag övertar feminismens språk begrepp och argumentationssätt, precis som kvinnorörelsen alltid strävat efter det som män sägs ha haft: positioner, makt, pengar och gott om räkmackor och silverskedar. Vi går mot mimetisk kris, där alla vill vara och ha samma sak, och konkurrensen och rivaliteten till sist kommer att utmynna i ett allas våld mot alla, om ingen lämplig syndabock kan utses. För det finns en sak med det utdelandet av syndabocksstatus och fördelningen av skuld som är möjlig att motsätta sig: man behöver inte ta på sig den skuld som läggs på en, och när ”mobben” inte är enig om offrets skuld, fungerar inte syndabockstänkandet längre. Det är då allt kan bryta samman i ett allas våld mot alla, eller så avstår bägge parter (eller bara en?), från den mimetiska upptrappningen, och resultatet blir ett annat.

    Det är här Girards perspektiv blir väldigt ”kristet” och svårt. Men precis lika lite som ”mäns kvinnohat” rättfärdigar ”kvinnors manshat”, så ger väl kvinnoisternas utseende av män som syndabockar, oss jämställdister rätt att utse feministerna som syndabockar? Jag måste erkänna mina svårigheter att leva upp till mina ord här, men finns det en komplexare förståelse att nå, som går bortom syndabockstänkandet, och finns de konstruktivare beteenden att anamma, än att ”göra samma” som ”fienden”?

    SvaraSvara
     
  14. Men vad ska man säga om Länsstyrelsen i Skåne läns ”Jämställdhetsstatistik, där man till exempel har noggranna ”befolkningsprognoser” redovisade per ort och år, men ingen statistik om medellivslängd, där män brukar komma till korta med åtminstone ett par tre år i snitt. Varför har man valt bort den kunskapen? Varför är inte en persons livslängd en viktig variabel i jämställdhetsarbetet, eller talar en sådan statistik alltför tydligt mot den berättelse om ”kvinnors underordning”, som man vill saluföra? Att medellivslängden inte tas med, visar på en hård institutionaliserad struktur, där mäns skyddsvärde och rätt till liv, sålts ut till rabatterat pris. När en individ gör något eller drabbas av något, är det ju inte något bevis för att det existerar en ”struktur”, men hur samhället väljer att svara på det inträffade, kan med viss fog anses utgöra en struktur. Med all oönskad tydlighet visas i den frånvarande statistiken, att mäns skyddsvärde är mindre än kvinnors, eftersom man inte ens vill redovisa att ”gruppen män” har färre levnadsår att se fram emot än ”gruppen kvinnor”.

    Titta gärna också på de två sista tabellerna, där den tabell som redovisar ”Anmälda misshandelsbrott 2010”, är redovisad ”i serie”, så att direkta jämförelser mellan kvinnor och män blir minst sagt svåröverskådliga, om än ej helt omöjliga (om man själv flyttar om siffrorna i en ny tabell). Den tabell som handlar om ”Personer misstänkta för brott i Skåne län 2009” visar däremot siffrorna ”parallellt”, så att en direkt jämförelse är lätt att göra. Det är svårt att dra en annan slutsats än att man vill dölja mäns större utsatthet, men gärna framhåller deras ”skuld” , när det kommer till andelen misstänkt brottsliga personer.

    I statistiken visas också kvinnors större oro (25,3%) i diagrammet ”Andel män och kvinnor som avstått från att gå ut på kvällen på grund av rädsla för våld 2003–2008 (%)”, mot mäns dito (6,3%), på ett tydligt sätt. Inte som ett sätt att visa att kvinnors större oro är obefogad, relativt männens större faktiska utsatthet, utan som något i sig att ta hänsyn till och lägga resurser på.

    http://www.lansstyrelsen.se/skane/SiteCollectionDocuments/Sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/JSStatistikV13.pdf

    Jämställdhet kallar de det. My ass.

    SvaraSvara
     
  15. @John Nilsson:

    Jo, sådant där hittar man lite varstans.

    När FN räkar ut t.ex. Gender Inequality Index (GII), så använder man bland annat ojusterade inkomstsiffror, men justerar livslängd för det förväntade utfallet att kvinnor skall leva 5 år längre än män.

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting