Three things happen when they are in the lab: You fall in love with them, they fall in love with you, and when you criticize them they cry.
Nobelpristagaren Tim Hunts skämtsamma inledning till en middagsskål för vetenskapsjournalister i Sydkorea, fick i alla fall min mamma att skratta hjärtligt. Andra var mindre roade, och efter en storm i sociala media (”internet exploderade av näthat”, som det ju brukar heta i svenska media när arroganta tjejer får svar på tal) tvingades Hunt lämna alla tunga positioner inom akademin.
Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om det påstådda förtrycket att kvinnor värderas högre på anställningsintervjuer om de klär sig som män, så emellanåt dröjer mina tankar kvar vid det ämnet. Nu på morgonen funderade jag på labbrockar. Dessa plagg är ju synnerligen neutrala och har normalt unisex-skärning. De används dels av läkare och dels av laboratorieforskare (forskarna var först, och läkarna hängde på under 1800-talet för att framstå som mer vetenskapliga; det var då som labbrockarna blev vita för att förmedla läkarens renlighet och ansvar att inte göra skada).
Labbrocken har alltså utvecklats till att vara mer än bara ett förkläde, utan även en uniform. Den symboliserar vetenskaplighet, renlighet och ändamålsenlighet.
Hur ser det då ut när kvinnor skall skaffa labbrock? Det finns väl ingen anledning att anpassa designen för kvinnors behov?
Tydligen gör det det.
Det visar sig att labbrockar numera finns i tre olika kategorier: unisex- herr- och dammodell.
Labbrock, unisex (arkiv)
Lab coat, men’s 5-pocket (arkiv)
Labbrock, princessmodell (arkiv)
Ett midjebälte har förstås också effekten att det framhäver såväl brösten som svanken, även dessa viktiga prediktorer för attraktion och fruktbarhet.
Lab coat, women’s junior (arkiv)
Physical characteristics, such as breast size and waist-to-hip ratio (WHR), function as important features used by human males to assess female attractiveness. Males supposedly pay attention to these features because they serve as cues to fecundity and health. Here, we document that women with higher breast- to-underbreast ratio (large breasts) and women with relatively low WHR (narrow waists) have higher fecundity as assessed by precise measurements of daily levels of 17-β-oestradiol (E2) and progesterone. Furthermore, women who are characterized by both narrow waists and large breasts have 26% higher mean E2 and 37% higher mean mid-cycle E2 levels than women from three groups with other combinations of body-shape variables, i.e. low WHR with small breasts and high WHR with either large or small breasts. Such gains in hormone levels among the preferred mates may lead to a substantial rise in the probability of conception, thus providing a significant fitness benefit.
Dammodellen av labbrocken tycks alltså signalera något utöver de traditionella budskapen, som alla var förknippade med själva yrkesrollen. Möjligen blir det konkurrerande budskapet ”men glöm för guds skull inte att jag är kvinna!”. Balansen mellan dessa budskap varierar med modell, och var och en får försöka bedöma hur starka konkurrerande signaler de vill sända ut på arbetsplatsen.
Experts agree that one of the biggest fashion mistakes women make, for example, is showing too much cleavage.
“It’s distracting and inappropriate in a business environment,” says Ginger Burr, president of Total Image Consultants in Lynn, Mass., and author of Fashion Secrets Mother Never Taught You.
Jag ser fram emot kommentarer som förklarar hur det inte är just dessa saker som motiverar kvinnliga avsteg från unisexmodellen, utan kanske specifika komfortrelaterade aspekter, som bara råkar sammanfalla med biologiskt betingade markörer för fruktbarhet.
Jag noterar dessutom att kvinnan på unisexbilden ser ut att vara på jobbet, medan kvinnan som står modell för kvinnorocken måste ha missuppfattat sin funktion på sjukhuset.
Det skall väl sägas att det där med ”too much cleavage” inte tycks vara något problem just i labbet eller i läkarkåren (och jag hittade inga sådana kläder på webbshopen jag besökte), även om det tydligen har förekommit.
Jag tycker mig höra kvinnokollektivet i fjärran skrika ”men det är inte därför jag vill vara snygg, det är för att JAAAAG gillar det!”.
Varvid dom visar att dom inte förstår skillnaden mellan direkta och bakomliggande orsaker.
Så kvinnor överdriver (som alltid) när de säger att det blir endast bedömda på basen av utseendet. Om de varit lite ärligare och rimligare skulle de ha sagt: Vi bedöms för mycket på basen av utseende (i detta samband).
Newsflash kvinnor! Om man spelar på utseendet, blir man också bedömda på basen av utseendet.
Vissa kvinnor vill få det att verka som att det är ”bara så kvinnor ser ut” dvs. sexiga, men att det är helt obetydligt för om kvinnor blir i professionella samband bedömda för annat än kompetens. Kvinnor ser inte ”bara” ut så, dvs. annorlunda än män, precis som ULf påpekar handlar det utseendet om någonting och är inte obetydligt när man diskuterar dessa fenomen i sin helhet.
Kvinnor är gnälliga varelser, de kan idag se konventionellt kvinnliga ut men göra okonventionella val eller se okonventionella ut men göra konventionella val, men ändå klagar de. Kvinnor borde vara tacksamma för könsroller för det är tack vare dom kvinnor kan gnälla. Män kunde aldrig gnälla över motsvarande problem. Tex.feministen Johanna Sjödin, som är en riktig gnällspik, har börjat träna muskler, vilken struktur hindrade henne från att göra det tidigare?
Intressant!
Skulle gärna se tydligare regler för klädsel i min organisation. En av de nya påläggskvigorna (det heter väl så, kvinnlig påläggskalv) har aldrig haft en kjol som når till knäna när hon står upp. Tack och lov inte någon jag behöver jobba med.
Fast egentligen är väl inte det konstigare än att välklädda män har en italiensk, tight kostym med ”lagom stora” axelvaddar. Allt för att framhäva den Y-form som är karakteristisk för styrka och beslutsamhet.
@Johan:
Ja, bland annat därför tog jag med en del om hur det även finns mer ’manliga’ labbrockar, och avslutade med:
Det är ju inte alls konstigt att man kan styra vilka signaler man sänder ut genom sin klädsel på jobbet (och i andra miljöer). Själv har jag emellanåt jobbat som mjukvarukonsult, och brukar då åtminstone i inledande möten med en ny kund vara noga med hur jag klär mig: jag brukar försöka välja en lite mer formell klädsel än den som gäller på arbetsplatsen, för att sedan gradvis anpassa min klädsel allt eftersom min relation till kunden utvecklas. Syftet är att kommunicera respekt och insikten att jag som konsult är i ett annat läge än de ordinarie anställda: jag debiterar per timme och förväntas vara professionell och effektiv på ett annat sätt än de.
Kontentan är i alla fall att vi berättar en historia med vårt klädval, och det är bra om vi är medvetna om vilken historia det är.
Milo Yiannopoulis debatterar ”sexism in science” efter Tim Hunts uttalande.
https://www.youtube.com/watch?v=kBiS4qTsjCg
Han verkar riktigt bra Milo, har sett några fler debatter med honom.
@Ulf T: Det två mjukvarukonsulter jag kommer ihåg från de senaste åren hade några saker gemensamt: prydligt klädda, oerhört bra på det det jobbade med, och såg hela tiden till att de ”gjorde nytta för sig.”
Den senare av de två är den enda jag sett på min arbetsplats med manschettknappar. Hans arbete höll motsvarande klass.
(Sedan avslutades vårt kontrakt med den kunden. Konsulten gick vidare, jag gick över till annat, och kunden återgick till sin egen hemsnickrade lösning. Så går det.)
Gah. Snälla ta bort alla röstningswidgets. Orkar inte med popups o bilder överallt. Nu går det inte ens att blocka dem med adblock.
@Pether: Om du använder Firefox så gäller ”RequestPolicy” och ”NoScript”. Ser inga widgets eller avatarer.
Trots det är genusdebatten.se den slöaste site jag vet. Den slutar aldrig att ladda. ”Transferring data from …” står kvar i timmar utan att sidan förändras.