Jag och Erik var ju med i Danmarks röst i torsdags och pratade om sexism. Det är väl egentligen inte det som ligger mig varmast om hjärtat som ämne, men när jag nu fick chansen att vara med så hoppade jag givetvis på tåget. Den som lyssnade lite uppmärksamt kanske noterade att mitt huvudbudskap egentligen handlade om totalitära tendenser i samhället. Det är också det som är kärnan i mitt engagemang, jag betraktar mig i det närmaste som en individualist, inte jämställdist. För mig gäller att individen står i centrum. Jämställdhet, feminism och så vidare är inte intressanta för mig i sig själva, de är intressanta just därför att dessa saker är tongivande i den frihetsinskränkande agendan som drivs politiskt. Äkta individuell frihet under ansvar kan bara uppnås med en äkta formell jämställdhet, det vill säga, vi har alla samma upplaga av regelboken som gäller. Och en äkta jämställdhet kan bara uppnås när individen ställs i centrum.

Efter min och Eriks medverkan i Danmarks röst kom jag att åter tänka på detta inlägg som jag påbörjade för någon vecka sedan efter ett ögonblick av klarsyn – likt när en lampa tänds för Uppfinnarjocke – där jag såg den kommande samhällsutvecklingen framför mig. Men, det hela går ju inte bara framåt, det finns ju en historia bakåt också. Historiker har ju som ordet antyder en tendens att granska historien och utifrån det dra slutsatser om dagens samhälle, och kanske också dess framtid. Jag kör ett litet annat stuk …

Jag roar mig lite titt som tätt med att tänka mig in i olika roller – gärna ondskefulla, det passar liksom min läggning – och fundera på ”hur skulle jag bära mig åt om …”; det perfekta mordet, råna en bank, skaffa sig ett harem i källaren, eller vad som nu faller mig in. En rolig liten övning är att fundera på hur man skulle kunna bli diktator för ett slavsamhälle.

Nu är det väl inte precis så att jag ser mord som något önskvärt, jag tycker också bankrån är något man bör undvika och jag tycker inte heller att ett slavsamhälle är något eftersträvansvärt, men skulle det vara så att man en dag hamnar i en situation där man sitter med en massa makt och känner behov att vara diktator slash gud kan det ju vara bra att ha en modell för hur man skall gå till väga, om inte annat för att det förenklar förverkligandet av idén (som jag gillar ) om ett harem i källaren.

En gammal pålitlig devis som användes redan av romarna och de gamla grekerna är att ”Söndra och härska”, men det är ju lättare sagt än gjort. Hur gör man egentligen för att söndra och härska?

Steg ett, att söndra, innebär ju att man skall splittra upp folket i motstridiga grupperingar, och idealt, då så att det består av isolerade individer. Idealsamhället för härskaren är ett där alla är ensamma. Den mest grundläggande gruppen i samhället, tegelstenen så att säga, är kärnfamiljen. Inte av någon gudagiven eller biologisk nödvändighet, andra former än kärnfamiljen är fullt tänkbara, men det är den moderna västerländska tegelstenen. Så storbingo i härskarlotteriet är om man kan splittra kärnfamiljen, för då uppnår man – så länge vi inte har en naturligt framväxt ersättning för vår tegelsten som en grundläggande komponent i samhällsbygget – målet med ett samhälle av alienerade och lättkontrollerade främlingar.

Kärnfamiljen har tre huvudkomponenter: mamma, pappa, barn. Det bästa vore ju om man bara kunde ta barnen och indoktrinera dem till goda slavar direkt, men det låter sig inte göras så länge kopplingen mellan mamma och pappa är ostörd.

En bra början för att åstadkomma splittringen är att med lite ekonomiska ”styrmedel” och ”reformer” (läs skatter) parat med en bra marknadsföring börja få ut bägge föräldrarna i arbete utanför hemmet. Med det skapar man också behovet av barnförvaring, vilket ytterligare höjer skattetrycket, vilket då mer och mer tvingar bägge föräldrarna ut ur hemmet. Och man har fått en självgenererande mekanism som återskapar sig själv.

Nästa steg i söndringen kan man tänka sig vore att ställa könen mot varandra. Då kan man ju företrädesvis börja med att se på inkomstskillnader. Kan man sen lyckas med konststycket att göra heterosexualitet fult och homosexualitet fint så har man ju verkligen lyckats slå in en kil mellan könen. Stigmatisera och skuldbelägg all kritik som på något vis riktar sig mot homosexuella, framställ heterosexuella som bakåtsträvare. Driv på budskapet att heterosexuella män är förtryckare och att heterosexuella kvinnor är förrädare. Tabubelägg minsta antydan till att homosexualitet skulle vara något som är valt eller att de homosexuella ens teoretiskt skulle kunna tänka sig vilja byta inriktning på sin sexuella läggning.

Med lite tur kan man till och med kriminalisera yttringar av åsikten att homosexualitet skulle vara något onaturligt, och ve den som genom förbön försöker omvända homosexuella. Propagera samtidigt för att alla har en homosexuell dragning, och uppmuntra folk till att bli homosexuella genom särskilda parader, och varför inte ge ut en handbok i hur man blir lesbisk?

Nu har vi nått dithän att vi har både män och kvinnor ute förvärvsarbetande i samhället. Barnen är redan från sina första levnadsår statens egendom i så kallade förskolor och skolor, där man indoktrinerar dem med den rätta ”värdegrunden” och med en utpräglad floskelisering fråntar vi dem möjligheten att utveckla ett kritiskt tänkande. Nedvärdera kunskaper, uppvärdera ideologi. Skapa en miljö som förstärker tendenser hos neurotiska och osäkra flickor medan den verkar förtryckande på aktiva och företagsamma pojkar.

Vi har nu uppnått söndringen. Nu kommer vi till själva härskarbiten.

Vi noterar att män generellt har högre inkomst än kvinnor. Vi väljer förstås att bortse från att de arbetar mer, betalar mer i skatt och en massa andra saker som också talar till mäns fördel. Det ger oss möjlighet till att börja ”tämja” individen genom olika former av lagstiftning som skall ”motverka normer”, medan de under täckmanteln av att öka rättvisan i verkligheten inskränker friheten på olika plan. Så vi bestämmer att företag skall ha 50% kvinnor i styrelsen, det skall vara ”varannan kvinnornas” på valsedlar och så vidare.

Nästa del i slaviseringen är att vi ser till att ensamstående kvinnor (som det finns gott om nu) får rätt att bli mödrar genom insemination. Män får givetvis inte motsvarande rättigheter. Men ensamstående kvinnor kan inte på egen hand försörja barn. De måste försörjas via skattsedeln. Samtidigt skall ”orättvisa löneskillnader” motverkas. Alltså styr man politiskt så männens löneökningar hålls tillbaka, medans kvinnornas löner lyfts. Skatterna höjs för att betala de ökade kostnaderna med barnen till ensamstående föräldrar. Inför särskild mansskatt för att kompensera kvinnorna för de orättvisor de utsätts för.

Vi har nu uppnått tillståndet att staten har tagit över faderns roll i familjen, fäderna har istället reducerats till en manlig underklass som arbetar för staten, som använder skattemedel för att säkerställa att de har en framtida tillväxt av slavarbetare genom barnen till ensamstående mödrar, vilka i sin tur själva är en form av slav­arbetare som fungerar som värphöns, fast de är så hjärntvättade att de tror att de är fria och lyckliga.

Parallellt med detta driver man förstås på en ökad användning av droger för att motverka den ”ökande psykiska ohälsan” hos människor och för att få dem i det rätta tillståndet av foglig apati. De få kritiskt tänkande individer som finns kvar stävjas genom att vi kriminaliserar kritik av den förhärskande ideologin.

Yttrandefriheten inskränks genom att kritik klassas som hat. Är man riktigt skärpt kan man till och med lyckas genomföra att det krävs ”körkort” för att få tillgång till internet.

Andra roliga kontrollmedel man kan införa är att alla finansiella transaktioner genomförs elektroniskt. Lyckas man göra samhället kontantlöst kan man lätt ställa misshagliga individer utanför den samhälleliga gemenskapen.

Med sexuallagstiftning har man alltid möjlighet att sätta åt de misshagliga. Särskilt om man den vägen lyckas undergräva den normala rättssäkerheten. Andas ett ord om pedofili, och häng ut de åtalade medan målsägarnas identitet skyddas. Lägg därtill en pervertering av språket där vad som helst kan rubriceras som våldtäkt, häktningar på obestämd tid, rättegångar bakom lyckta dörrar och, i förlängningen, ett klimat där kvinnor är så rädda att man kan införa straff som kastrering, så har man alla effektiva verktyg man behöver för att tysta kritiska röster.

Det finns förstås mycket mer än detta man kan skulle kunna göra. Det var bara ett snabbt axplock på idéer jag har för hur man skulle kunna gå till väga. De som härskar, män som kvinnor, står förstås själva ovanför allt detta och lever gott som de maktgalna psykopater de är.

Detta är givetvis ren fiktion och spekulation från min sida. Jag påstår inte på något vis att en enda av dessa stolligheter någonsin skulle omsättas i verkligheten, och alla eventuella likheter med vårt faktiska samhälle är helt och fullt oavsiktliga.