Popkulturen är döende, det är den enkla slutsatsen av den senaste tidens utveckling och orsaken är vänsterradikalisering, specifikt mer eller mindre förtäckt kulturförakt. Den senaste Stjärnornas Krig filmen ”The Last Jedi” har inte bara fått negativa omdömen från stora delar av varumärkets egen fandom den har även underpresterat ekonomiskt och på 1,33 miljarder dollar hamnat under de minst optimistiska förutsägelserna. Ni kanske tycker 1,33 miljarder låter mycket? Nedan video visar att så inte är fallet. Vidare så har The Last Jedis försök att i högre grad represenetra ”mångfald” inte gjort den mer populär i andra delar av världen – bara mindre populär i USA. Dess radikala feminism och öppna mansförakt har heller inte gett stora kvinnliga publiker, bara mindre manliga publiker precis som Sonys feministiska Ghostbusters-reboot 2016 och även då var det bara en del av befolkningens som var positiva – nämligen mediefolk/journalister/kritiker.

Utifrån en beräkning av 450 miljoner dollar för produktion och marknadsföring så var den totala vinsten på ”The Last Jedi” totalt 266,8 miljoner dollar. I vanliga fall hade detta varit ett godkänt resultat men när man räknar in de 4 miljarder dollar som Disney köpte Starwars för och normalt index så är det i själva verket mindre pengar än Disney hade fått in om de behållt de 4 miljarder dollar de köpte Starwars för från början. Vidare så stannar det inte där. Utöver att The Last Jedi drog in långt mindre pengar i biobiljetter än ens de mest pessimistiska prognoser förutsagt och beräknas ha tappat minst 500 miljoner dollar i biobiljetter (mestadels pga uteblivet intresse för återbesök hos fans) så har vi också den skada som Starwars försök att locka nya publiker har orsakat varumärkets övriga produkter. Där har vi ett tydligt exempel i Toys R Us ekonomiska svårigheter.

Så det är inte bara biopubliken som varit ointresserad av den nya vänsteradikaliserade inriktningen hos varumärket Star Wars. Det visar sig att de nya leksakerna inte heller gått hem hos fansen och då skall man komma ihåg att franchise-rättigheterna som George Lucas lyckades kapa åt sig (T-shirts, Leksaksfigurer etc) från första början drog in mer pengar än filmerna i sig. Man kan se den första filmen som en 10 miljoner dollar dyr reklamfilm för Star Wars leksaker. Saken är dock den att de nya ägarna Disney liksom många andra har lyssnat på media som alltid vill sälja neråt i åldrarna. Neråt i åldrarna idag hittar man dock främst dataspel, inte leksaker. Sedan många år tillbaka var det inte primärt barn som stod för leksaksförsäljningen utan äldre manliga samlare som köpte dem pga det kulturella värde och av nostalgiska orsaker. Den nya inriktningen har inget att erbjuda dem. Detta gäller inte bara Star Wars det gäller Hollywood i allmänhet. vilket vi kan se i vårt nästa exempel: Hollywood-galorna

Ett typiskt exempel är Oscarsgalan. Årets Oscarsgala hade världens sämsta tajming då den kom i kölvattnet av flera #metoo anklagelser mot högprofilerade Hollywoodstjärnor. Det viktiga är dock inte anklagelserna i sig utan hur verklighetsfrånvänt Oscarsgalan valde att hantera situationen. I ett uttryck av fascinerande dumhet så försökte Hollywood-eliten (vars egna medlemmar både begått övergrepp och hållt tyst om andras) göra sig själva till förepråkare FÖR #Metoo och galans tema till kamp mot de saker som de själva bar skulden till. För att få folk att glömma att det var deras egna medarbetare som begått övergreppen det talades om så valde galan att ”double down” på vänsterradikalism och prata öppet om sitt förakt för Trump och Pence. Vilket inte fick vänsterpubliken tillbaka men lyckades göra galan helt osebar för dem som var neutrala och trodde det var en FILmgala. Ben Shapiro gör här en perfekt summering av varför publiken har tröttna. De ger Oscarsstatyetter till budskap, inte till filmer.

När slutade Oscarsgalan vara en filmgala? Om man skall gå på filmernas popularitet så var det runt 2003. Från 2002 och bakåt så gav man pris för bästa film till filmer som folk faktiskt ville se, filmer som ”Sagan om Ringen” och ”Gladiator”. De senaste 15 åren har Oscars gång på gång slängt iväg Oscarsstatyetten för bästa film på filmer som publiken är totalt ointresserad av att se, men som får Hollywood-eliten själva att känna sig viktiga och moraliskt högstående. Samtidigt har all spänning under prisutdelningen försvunnit då alla nu vet på förhand vilket budskap som skall pushas. Enda gången något blivit överraskad på sistone var nog förra året när Warren Beatty läste kuvertet för bästa skådespelerska ”La La Land” när alla redan visste att Moonlight skulle vinna eftersom La La Land faktiskt hade gått bra hos publiken.

Hur stor var skillnaden? La La Land spelade in över 400 miljoner dollar, Moonlight spelade in 65 miljoner dollar. Och vilken av de filmerna var det som Hollywood-eliten tyckte var bästa film: Givetvis inte den film som var populär hos biopubliken. Popkulturen är inte bara döende. Dess representanter strävar aktivt efter att minska populariteten till utvalda delar av befolkningen. Vad är det då som är orsaken att popukulturens nya inriktning inte fungerar i praktiken? Det enkla svaret är en extrem övertro på socialkonstruktionism. De har inbillat sig de kan säga till folk vad de skall gilla. Det enda de lyckas med är stöta bort stora delar av den publik de hade från början – försöken att ersätta dem med en ny publik är ett totalt misslyckande och den enkla anledningen är att människors preferenser till stor del är biologi.

Det går inte att säga till människor vad de skall gilla för någonting. Det går att sluta göra saker de gillar man då får man sjunkande intresse som förutsäbar konsekvens. Det är därför popkulturen är döende. Det är därför leksaker som ingen vill ha fyller hyllorna i Toys R Us affärer som skall läggas ner. Den nya inriktningen har varken kulturellt eller nostalgiskt värde. Det är helt enkelt skräp som inte bara skapas av kultureliten utan även skapas för kultureliten. Det är skräp som kritiker kan höja till skyarna varefter samma kritiker kan skrika arga artiklar där de anklagar människor för att vara biologiska varelser – inte de socialkonstruktionistiska fantasiväsen som de fått höra om på sönderpolitiserade vänsterradikala låtsasutbildningar den lilla tid de har att lära sig annat än hur viktigt det är att ständigt vara på Stasi-vakt mot ”microaggressions”