@Rikard:
Nu är det ju inte säkert att det finns polis tillgänglig, men oavsett, poängen är att fotograferingen i sig är fel problem, det främsta problemet är att folk hindrar räddningstjänst. Så skall man lagstifta bör man lagstifta mot det, inte mot fotograferingen.

@Rp:
Melin hävdar i klippet att man på sin höjd kan få några hundralappar för en bild, men enligt reportern anger Aftonbladet själva att man kan få upp till 50 tusen för en bild (och expressen 71717 kronor).

@Hannah:
Jo, det är två problem. 1) är praktiskt och 2) är moraliskt. Fotoförbudet är fel just för att man försöker hantera 1) genom att lagstifta om 2).

Det är givetvis helt förkastligt när folk ställer sig i klungor och fotograferar olyckor för att det har något slags ”nyhetsvärde”, för att man är nyfikna och liknande saker. Det är rätt och slätt ett vidrigt beteende. Men det kan man inte lagstifta bort, i så fall skulle man lika gärna kunna lagstifta mot dåliga nyheter (vilket jag många gånger önskat att man skulle kunna, så vi slapp Aftonbladet, Expressen, SVT osv.).

Men jag tänker mig i andra änden, säg att man är först eller bland de första som kommer till en olycksplats. Då kan det vara värdefullt av många anledningar att ta ett par bilder om man kan göra det enkelt. Ta till exempel bara att man skulle få direktiv över telefon om hur man skall göra med en skadad. Då kan det ju vara direkt avgörande att man skicka över en bild till den sakkunnige. Det var ju alldeles nyligen ett inslag på nyheterna om att man ville införa försöksverksamhet på vissa platser där folk som ringer 90000 (eller vad det är för nummer nu för tiden) för ambulans skulle skicka in bilder på sina skador för bedömning. Tanken var då att man kanske kan undvika onödiga utryckningar för att man har en möjlighet att bedöma skadan utifrån bilderna. Eller att det vid en färsk olycka finns viktiga spår (t.ex. bromsspår i ett snötäcke) som oundvikligen förstörs eller försvinner vid en räddningsinsats eller något annat av vikt.

Själva grejen med ett förbud är att lagen inte ser gråzoner, och när man talar om fotoförbud så försöker man hantera ett praktiskt problem (räddningstjänst hindras) utifrån ett moraliskt ställningstagande (det är ett vidrigt beteende´ att fotografera offer och olyckor). Och moralbaserade lagar för sällan något gott med sig.

En annan aspekt är att det ett fotoförbud i stor utsträckning försöker hantera är problemet med att folk samlar sig i klungor vid en olycksplats. Frågan är det skulle göra någon större skillnad om det vore förbjudet att plåta. Folksamlingar som störde räddningsarbete förekom också före mobilkamerornas tid. Säg istället att man skulle förbjuda folk att överhuvudtaget vara vid en olycksplats. Det vore ju praktiskt om man slapp klungor av åskådare, men samtidigt skulle man då faktiskt förbjuda ansvarstagande människor från att göra aktiva insatser som kanske skulle vara livsavgörande.

Sen har vi dessutom det sluttande planet. Förbjuder man människor att fotografera olyckor är steget inte långt till att man förbjuder fotografering vid andra tillfällen, som t.ex. polisingripanden, och då sätter vi rättssäkerheten ur spel.