Lou Reed en av mina favoriter.

Dolf, din kommentar om att uppfostra barn inom rådande normer är klockren. Tack!

Lou Reeds låt Valery Solanas från ”Songs for Drella” kan rekommenderas. Bra text btw.

Ojoj, jag läste igenom alla kommentarer och en var ju för mycket. En sa att det fanns RIKTIGA forskare som bevisat att kön är en social konstruktion… Hon kanske syftar på de kloka norrmännen i Hjernevask?

Men alla hyllare i kommentarsfältet är nog de som tycker att detta är bra också, dvs de är ohjälpligt fast i dyn.
http://toklandet.wordpress.com/2013/08/30/for-forskolebarn/

När jag läser inlägg här på GD brukar jag i de flesta fall nicka instämmande och mot slutet av inlägget vara nöjd och le eftersom jag håller med i det mesta. Men nu spärrades mina ögon upp mer och mer. Det måste vara något jag inte förstår här.

saker som att kunna läsa, skriva och räkna är inte ideologiskt färgade.

Jag är av annan åsikt. När man lär sig räkna, skriva och läsa är de inte enstaka ord och siffror man lär sig (jo, i början förstås, men inte senare) utan man lär sig utan texter och helheter. Jag tycker det är väldigt tråkigt att som matematiklärare enbart ha ”mamma, pappa och barn”-exempel i läromedlen. Oberoende vad du lär dig så styr läraren genom de val av texter och uppgifter hen gör.

uppfostran av barn skall (såvida det inte direkt strider mot de egna värderingarna) så långt det är möjligt ske i samklang med de rådande normerna. Varför? Därför att det ger barnen bäst möjligheter att klara sig och bli framgångsrika i framtiden.

Här har jag två frågor. Vad menar du med att uppfostra barn i samklang med de rådande normerna? Ska jag styra barnets lek genom att välja att endast ge bilar och andra traditionella pojkleksaker åt en pojke och t.ex. dockor åt flickor? Senare skriver du att barnet ändå ska få välja själv vilka normer barnet vill följa, i ett senare skede. Varför kan man inte genast från början erbjuda barnet alla möjligheter och låta det leka med de leksaker det vill och ha de kläder det vill? Eller missuppfattar jag något?

Dagens klimat där leksakskataloger anmäls om pojken håller i en hammare och flickan i en docka, medans katalogen hyllas om flickan håller i hammaren och pojken i dockan är sjukt. Därmed inte sagt att flickor inte kan leka med hammare eller pojkar med dockor. Men det är en perverterad moral när det traditionella anses vara fel bara för att det är traditionellt och motsatsen automatiskt hyllas.

Jag tycker att leksakskatalogen med pojken och dockan bara visar att det också är rätt att pojkar leker med dockor, inte att det är fel att flickor gör det. Varför tolkar du att det är fel att pojkar leker med hammare ifall en flicka också gör det? Jämför med bilkörandet i Saudiarabien, ifall kvinnor får rätt att köra bil blir det väl inte fel att männen fortsätter köra.

@Anna:

saker som att kunna läsa, skriva och räkna är inte ideologiskt färgade.

Jag är av annan åsikt. När man lär sig räkna, skriva och läsa är de inte enstaka ord och siffror man lär sig (jo, i början förstås, men inte senare) utan man lär sig utan texter och helheter. Jag tycker det är väldigt tråkigt att som matematiklärare enbart ha ”mamma, pappa och barn”-exempel i läromedlen. Oberoende vad du lär dig så styr läraren genom de val av texter och uppgifter hen gör.

Det är riktigt att det underlättar lärandet om man kan ge eleverna exempel som de kan relatera till. Men poängen här är ju igenkännandet. Jag tror att man skall passa sig för att stämpla det som normativ indoktrinering att tala om det familjära.

uppfostran av barn skall (såvida det inte direkt strider mot de egna värderingarna) så långt det är möjligt ske i samklang med de rådande normerna. Varför? Därför att det ger barnen bäst möjligheter att klara sig och bli framgångsrika i framtiden.

Här har jag två frågor. Vad menar du med att uppfostra barn i samklang med de rådande normerna? Ska jag styra barnets lek genom att välja att endast ge bilar och andra traditionella pojkleksaker åt en pojke och t.ex. dockor åt flickor? Senare skriver du att barnet ändå ska få välja själv vilka normer barnet vill följa, i ett senare skede. Varför kan man inte genast från början erbjuda barnet alla möjligheter och låta det leka med de leksaker det vill och ha de kläder det vill? Eller missuppfattar jag något?

Uppfostran är förstås en balansgång, men det vi behöver lära våra barn är ju hur deras omgivning fungerar, och vilka skrivna och oskrivna regler de behöver förhålla sig till. Jag tror att bästa sättet att lära ut normkritik till våra barn är att de får uppleva förhållningssätt som vi själva framgångsrikt integrerat. Om vi försöker lära våra barn hur vi tycker att de borde vara, men inte själva klarat av att leva upp till själva, får vi räkna med att inlärningen kommer att stappla, och alternativ skapa obehag och förvirring.

Barnen lär sig mer av våra handlingar än våra ord.

Jag tycker att leksakskatalogen med pojken och dockan bara visar att det också är rätt att pojkar leker med dockor, inte att det är fel att flickor gör det. Varför tolkar du att det är fel att pojkar leker med hammare ifall en flicka också gör det?

Nu förstod jag Dolfs poäng som att man idag attackerar den ena bilden men hyllar den andra. Vi behöver komma ihåg att leksakskatalogerna inte är några läroböcker i uppfostran. De är till för att marknadsföra varor. Om vissa illustrationer säljer bättre än andra (och uppfyller samhällets etiska krav på marknadsföring), kommer företaget att använda dem. Det fina är förstås att oavsett hur katalogen ser ut står det dig helt fritt att köpa docka till sonen och hammare till din dotter, om det funkar för dig.

Om vi lyfter blicken från dockor och hammare, är den underläggande principen demokrati i ekonomiska transaktioner: människor röstar med sina pengar, och precis som i den politiska demokratin kan vi inte kräva att människor skall rösta precis som vi vill, eller att alla kandidater skall vara högstående och moraliska.

@Johan Grå: Inget! Jag tycker det är tråkigt att det enbart är mamma-pappa-barn-exempel. Det finns nuförtiden väldigt många andra familjekonstellationer. Och då kan man inte känna igen sig, som Ulf T skrev att är viktigt, om man inte hör till den traditionella konstellationen.

@Ulf T:

Jag tror att bästa sättet att lära ut normkritik till våra barn är att de får uppleva förhållningssätt som vi själva framgångsrikt integrerat.

Jag är ifrågasätter alla normer och jag följer väldigt få normer. Kanske inga? Måste fundera lite. Hmm, nä jag rakar nog benen på sommaren, så den normen följer jag. Men inte många andra. Så då är det väldigt konstgjort att lära mina barn att följa normer när jag själv inte bryr mig om dem särskilt mycket.

Nu förstod jag Dolfs poäng som att man idag attackerar den ena bilden men hyllar den andra. Vi behöver komma ihåg att leksakskatalogerna inte är några läroböcker i uppfostran. De är till för att marknadsföra varor. Om vissa illustrationer säljer bättre än andra (och uppfyller samhällets etiska krav på marknadsföring), kommer företaget att använda dem.

Jag tolkar kritiken mot könsstereotypa reklamer och hyllningen av de mera blandade reklamerna som ett sätt att säga ”jag gillar inte detta, ändra det eller så köper jag inte dina varor”. Alltså det är en åsikt i att man inte är nöjd med reklamen som försöker sälja produkten. Sen får förstås företaget göra som det vill, fortsätta i samma stil eller ändra, för att se hur det påverkar försäljningen. Men själva ”hyllningen” eller ”attacken” är en fingervisning för företaget att de kunde göra ett bättre jobb.

@Ulf T: Ja, jag talade enbart om könsspecifika normer. Jag följer nästan inga sådana: jag sminkar mig inte, bryr mig inte om mitt utseende, följer inte modet… är totalt sett än väldigt dålig konsument ur företagens synvinkel.

Men det går betydligt längre än så. Det handlar om gränsöverskridande kampanjer, där man anmäler företag till myndigheterna för att de agerar på ett iofs helt lagligt sätt, men emot de särintressen som dessa grupper har.

Även deras agerande är för all del lagligt, men det är fullt legitimt att kritisera dem.

Jag tycker kampanjen du länkade till är bra. Jag tycker att det är bra att ifrågasätta könsroller i reklamer. Jag har inget emot att du kritiserar dylika kampanjer, det har du förstås all rätt att göra. Där är vi av olika åsikt tydligen Jag har faktiskt ett kritiskt inlägg om en leksakskatalog vi fick hem på hälft, kanske jag skulle göra det klart och skicka det som gästinlägg till GD?

@Anna:

borde inte gälla enbart flickor. Ifall man ändrar ”girls” till ”children” är kampanjen bra.

Här är vi överens.

Dessutom tycker jag att organisationens namn, ”Pink Stinks”, talar emot deras påstådda mål, att barn skall få välja fritt. Min dotter tycker för all del illa om rosa, men det är inget som vi försökt vare sig uppmuntra eller motverka. Det är hennes preferens, helt enkelt. Att upphöja det till ideologi är jag helt emot.

Dessutom finns det anledning att fördjupa debatten för att försöka förstå varför könsrollerna är så svåra att förändra, även när de åtminstone ytligt ser ut att vara kontraproduktiva. Här tycker jag att många av jämställdismens kritiker närmast avsiktligt misstolkar kopplingarna till biologi och evolutionspsykologi som en strävan att cementera traditionella könsroller och motarbeta det fria valet. Jag ser det snarare som en förankring av analysen: för att en hypotes om social konstruktion skall bottna, bör den stödjas av biologi, evolutionspsykologi och/eller konkret observerbara handlingar för att vidmakthålla mönstret. Kan man inte visa detta, är det troligt att hypotesen är fel.

Här vet vi att kvinnors fokus på utseende har stora förutsättningar att löna sig på datingmarknaden, eftersom män bevisligen påverkas av detta. Ett sätt att försöka balansera det hela skulle kunna vara att belysa de fördelar som kvinnor kan tillskansa sig genom att fokusera på sitt utseende och betona sin kvinnlighet. Det skulle kunna hjälpa män att styra sina egna impulser. Risken är förstås att man därmed börjar beskriva kvinnors ’utseendehets’ som något ’manipulativt’ i syfte att vinna egna privilegier, snarare än något påtvingat av Patriarkatet. Den diskussionen är i dagsläget i princip tabu.

En annan diskussion som sällan förs, är i vilken utsträckning män ’straffas’ för ’omanligt’ beteende. Detta syns i statistik, som t.ex. den tydliga korrelationen mellan mäns karriärframgångar och relationsstatus, men även i biologiska observationer, som att kvinnor blir mer attraherade av maskulina drag och dofter i samband med ägglossning. Denna diskussion skulle kunna hjälpa kvinnor att balansera sina egna impulser. Om det kan hjälpa dem att stärka sin sexuella attraktion till män vars karaktär skulle hjälpa dem själva att t.ex. göra karriär (mjukispappor som vill vara hemma med barnen), har jag svårt att uttala mig om, men tror man på information som förändrande kraft i genusfrågor, kanske man faktiskt borde föra fram dessa frågor också?

När jag var ung och naiv köpte jag genusbrytande julklappar till mina syskonbarn. Men efter alla besvikna miner vet jag idag bättre.

@Ulf T: Här är vi överens.

Tycker du att kampanjen i så fall vore bra? Eller håller du med om att kampanjen var dålig innan och att den med förändringen är onödig men acceptabel? Alltså att man skulle förändra kampanjen så den blir könsneutral och ta bort ord som t.ex. pink stinks, att inte nedvärdera de traditionella valen. Bara nyfiken, svara om du orkar, men du brukar orka

Här vet vi att kvinnors fokus på utseende har stora förutsättningar att löna sig på datingmarknaden, eftersom män bevisligen påverkas av detta.

Eftersom jag själv aldrig har förstått grejen med att sminka sig har jag själv många gånger frågat många kvinnor varför de gör det. Nästan alltid är svaret inte att de gör det för männens skull utan för sin egen. När de känner sig vackrare blir de mer självsäkra och vågar mera. Visst, att de vågar mera betyder ju att de också vågar kontakta män mera, så indirekt är det ändå kanske ibland fråga om att sminka sig för män. Många har också svarat att sminkandet har blivit en vana som är svår att bryta.

Risken är förstås att man därmed börjar beskriva kvinnors ‘utseendehets’ som något ‘manipulativt’ i syfte att vinna egna privilegier, snarare än något påtvingat av Patriarkatet. Den diskussionen är i dagsläget i princip tabu.

Det vore en väldigt intressant diskussion! Jag har aldrig förstått människors utseendehets eftersom jag aldrig har haft problem att få män trots att jag bryr mig väldigt lite om hur jag ser ut.

@JonasBsson: Ja, jag tycker du har rätt i att man ska låta barnen vara precis hur könsstereotypa dom vill! Eller förstås hur icke-könsstereotypa dom vill. Men det är också viktigt att poängtera att det inte är fel ifall en kille vill ha en tjejmössa. Det visade du ju väldigt bra med ditt exempel.

@Bashflak: När du skriver ”vet jag bättre” – menar du att du har slutat ge genusbrytande presenter eller att du har börjat fråga vad barnen är intresserade av innan du skaffar presenten?

@Anna:

@Ulf T: Här är vi överens.

Tycker du att kampanjen i så fall vore bra? Eller håller du med om att kampanjen var dålig innan och att den med förändringen är onödig men acceptabel? Alltså att man skulle förändra kampanjen så den blir könsneutral och ta bort ord som t.ex. pink stinks, att inte nedvärdera de traditionella valen. Bara nyfiken, svara om du orkar, men du brukar orka

Usch! Det är så mycket enklare om man kan få komma med handviftande kommentarer och inte besväras med en massa följdfrågor.

Jag håller med såtillvida att vi behöver en aktiv och öppen diskussion om hur vi skall förbereda våra barn för ett vuxet liv i ett modernt samhälle – med insikt om att vi egentligen förstår rätt lite om vad som faktiskt tjänar dem bäst, eller ens egentligen i vilken riktning samhället kommer att utvecklas.

Jag tror inte att vägen går genom aktivism, där man anmäler företag för diskriminering på ideologiska grunder. Men grundfelet tycker jag är att man har en så ensidig bild av könsrollsproblematiken. Det problemet går mycket djupare än en enkel omformulering, men om man kunde börja där, och faktiskt begrunda varför man uttryckt sig så ensidigt till att börja med, kanske man (i alla fall vissa) skulle kunna nå fram till en intressant dialog.

Eftersom jag själv aldrig har förstått grejen med att sminka sig har jag själv många gånger frågat många kvinnor varför de gör det. Nästan alltid är svaret inte att de gör det för männens skull utan för sin egen. När de känner sig vackrare blir de mer självsäkra och vågar mera. Visst, att de vågar mera betyder ju att de också vågar kontakta män mera, så indirekt är det ändå kanske ibland fråga om att sminka sig för män. Många har också svarat att sminkandet har blivit en vana som är svår att bryta.

Min hypotes här är att många kvinnor antingen är förbluffande oförmögna att genomskåda sitt eget beteende, eller medvetna om vad de gör, men oförmögna att stå för det. Men mer generellt är det nog så att båda könen har sina blinda fläckar, framför allt inom områden som rör könsidentitet och självbild. Här är en studie som behandlar kulturella- och könsskillnader i hur vi besvarar olika frågor. Kvinnor tycks ha lättare att svara ärligt på vissa frågor, och män på andra.

Att kvinnor skulle hålla på att sminka sig för att attrahera killar, skulle ju kunna tolkas som att de är lättfotade, vilket nog inte så många kvinnor vill gå med på att de är.

Men en möjlig förklaring till skillnaderna skulle ju kunna vara det mätbara förhållandet mellan mäns och kvinnors intresse för vackra personer. Män är mer attraherade av utseende – kvinnor bryr sig mer om sitt utseende. Kvinnor är mindre attraherade av utseende – män bryr sig mindre om sitt utseende.

Det vore en väldigt intressant diskussion! Jag har aldrig förstått människors utseendehets eftersom jag aldrig har haft problem att få män trots att jag bryr mig väldigt lite om hur jag ser ut.

[…]

Jag försökte formulera något svar till den där, men tror nog att jag står över ändå.

@Anna:

Det handlar om individuell anpassning. En verktygslåda var ett dåligt val till tjejtjejen, medan en effektbox till elgitarren var perfekt till hennes kusin rocktjejen. Och rocktjejens lillasyster älskar både rosa prinsessor och Spiderman.

@Ulf T:

Jag håller med såtillvida att vi behöver en aktiv och öppen diskussion om hur vi skall förbereda våra barn för ett vuxet liv i ett modernt samhälle – med insikt om att vi egentligen förstår rätt lite om vad som faktiskt tjänar dem bäst, eller ens egentligen i vilken riktning samhället kommer att utvecklas.

Aktiva och öppna diskussioner är alltid bra. Jag ser det inte bara som en förberedelse för vuxenlivet utan jag tänker mig in i ett barns situation. Om ett barn upplever att det begränsas eller har fördelar av att tillhöra ett visst kön kommer det troligen att ha samma upplevelse också i vuxen ålder.

Män är mer attraherade av utseende – kvinnor bryr sig mer om sitt utseende. Kvinnor är mindre attraherade av utseende – män bryr sig mindre om sitt utseende.

Låter väldigt enkelt! Kanske det är så enkelt? Undersökningen du länkade till (läste bara abstraktet) skrev inte ifall kvinnorna var sminkade eller inte. Vore också intressant att veta ifall män tittar längre på en sminkad kvinna eller ifall det inte har betydelse.

Jag försökte formulera något svar till den där, men tror nog att jag står över ändå. Wink

Haha, troligen första gången jag ser dig dra dig undan en diskussion! I vanliga fall brukar du ha raka svar ackompanjerade med forskningsresultat, oberoende av vad diskussionen gäller

@Bashflak:

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Ja, du har rätt att det inte ingår ideologi i själva kunskapen. Men eftersom så gott som alla människor lär sig dessa färdigheter med hjälp av texter, uppgifter och exempel som relaterar till någon slags verklighet, ofta färgad av ideologi, kommer alla som får kunskap att på köpet få något annat beroende på läraren.

Det är lite tröttsamt att se rapporter om hur företag får på huden därför att deras produkter eller reklam råkar vara könsstereotypa och att de därför drar tillbaka dem.

Ifall reklamen eller produkten inte möter konsumentens önskemål är det ju företagets uppgift att ändra stilen så att den passar konsumenten.

Jag vänder mig inte emot rosa leksaker för pojkar, jag vänder mig emot att i dagens samhälle är blå leksaker för pojkar en faux pas.

Nu lever jag inte i samma samhälle som du, men jag har personligen aldrig stött på att man förbjuder pojkar att leka med pojkleksaker och vice versa. Däremot har jag upprepade gånger sett att könsmönster begränsar. Många av mina bekanta kan inte tänka sig att klä en pojke i ljusrött för att det är en tjejfärg. Eller att en pojke inte ska ha hårband. Av de två problemen att tvinga ett barn bort från ett könsspecifikt mönster och att förbjuda ett barn att frångå ett könsspecifikt mönster är det senare ett större problem.

I mina öron låter dina ord att det idag anses fel att pojkar leker med hammare och flickor med dockor helt absurt. Vem har påstått att det är fel? Jag bor inte i Sverige och om det allmänt förekommer att man förbjuder barn att leka med det de vill kommer jag att ha svårt att smälta den infon.

Resten hoppar jag över att svara på nu, eftersom jag kommer med ytterligare ett inlägg där jag utvecklar min tankegång. Jag hade tänkt skriva det idag, men det får maka på sig nån dag eftersom jag tänker sticka emellan med annat ikväll.

OK, ha en trevlig kväll, vi återkommer!

@Anna: Håller med dig, och fick många tankar av inlägget.

Men förstår vad Dolf menar också..

Blandade tankar om detta. Speciellt ni som läst tidigare vad jag skrivit vet att jag kan tänka flera tankar parallellt

Jag tror nog vi inte behöver vara så himla rädda för vad indoktrinerarna hoppas kunna åstadkomma med sitt styrande och ställande. För enligt Eric Turkheimers beteendegenetikens tre lagar:
http://people.virginia.edu/~ent3c/papers2/three_laws.pdf
så står den gemensamma uppväxtmiljön för den minsta betydelsen för hur man formas.

@JonasBsson: Jag tänker personligen en blandning. Att vara ärlig och tala om liksom vad som e ”vanligast” och så, och kanske också säga hur andra kan reagera osv. Men samtidigt är jag väldigt sån att jag vill att barnen ska lära sig att det viktigaste i slutändan är att man gör val som känns bäst för en själv. Att ibland göra något normbrytande är inte hela världen, speciellt inte om det bara gäller färger och så.. åtminstone inte här där vi bor.
Man vill ju gärna att barnen ska lära sig kulturen.. men inom den så måste man ju också lära sig hur man går sin egna väg i livet.

@Anna: Jag får mycket mer uppmärksamhet från män om jag är sminkad än om jag är osminkad.

@michael:
Du skriver precis det jag menade med min tidigare fundering. Om man inte låter barnen ”hitta sig själva” utan hela tiden sätter käppar i hjulen för dem och säger att deras beteende är felaktigt så är det frågan om hur de någonsin ska bli trygga i sig själva. Undrar om det gjorts någon konsekvensanalys hur deras ”omprogrammering” påverkar barnen?

@Mariel,

@Anna: Jag får mycket mer uppmärksamhet från män om jag är sminkad än om jag är osminkad.

Det får iofs jag också.

@Anna:
Det här gäller ju också åt andra hållet. Om man förbjuder barnet att välja ”fel” könssymboler hindrar man barnet hitta sig själv och säger att dess beteende är felaktigt

Givetvis, föräldrar som tror att deras barn ska bli homofiler av att leka med ”fel” leksaker har jag inte mycket till övers för. Tyvärr kommer det alltid att finnas ungar som har ”dåliga” föräldrar som lär sina barn vad som är pojk- och flicksaker så hur man än gör så kommer de få höra det. Själv undrar jag varför man överhuvud taget ska könskoda någonting?
Min främsta oro är att de när de försöker ”befria” pojkarna så väljer de att skuldbelägga lekar och leksaker som enligt deras definition har ”fel” könskod, typiska pojksaker, och därigenom så låter de inte pojkarna, och de flickorna som vill, utforska dom sidorna också.

@Anna:

Hur du kommer till den här tolkningen förstår jag inte. Men om du eller andra har uppfattat kampanjerna så är det olyckligt. Jag tycker en kampanj där man ifrågasätter könsroller i en reklam ger ett budskap åt det vanliga folket att man kan fundera över ifall man själv begränsar sitt barns leksaksurval beroende på barnets kön.

Det har att göra med perspektivet. Leksakskatalogerna talar inte om för folk vilka leksaker de skall köpa, eller till vem. De erbjuder produkter, och folk köper dem, eller inte. Katalogens utformning blir på så sätt en återspegling av vad folk efterfrågar, ungefär som tidningar som Elle och Amelia speglar det många kvinnor vill läsa om.

Att uppmärksamma dålig reklam och dåliga produkter är för all del inte fel, men det man kan göra är att försöka informera folk och hoppas att de fattar ett informerat beslut. Det kampanjen försökte göra utöver det var att försöka få myndigheterna att tvinga fram en ändring i marknadsföringen – inte utifrån antagandet att katalogen inte speglar efterfrågan, utan utifrån uppfattningen att folk borde efterfråga något annat, och företagen skall hjälpa dem att göra det.

@JonasBsson: Själv undrar jag varför man överhuvud taget ska könskoda någonting?

Det har jag också funderat på, många gånger! Men eftersom det är tryggt för vissa människor att använda könssymboler för det egna könet, samtidigt som andra väldigt gärna vill vara så o-könstypisk som möjligt och använda ”fel” symboler, därför finns det en efterfrågan på könskodade prylar.

@JonasBsson: Det är kul att se hur de utforskar, undersöker och försöker hitta var de själva passar in. ”Är Nemo en pojke eller flicka” ”Kan pojkar ha rosa” och alla möjliga omöjliga frågor. För min del så älskar jag vart enda ögonblick utav det och det ska bli spännande att se vad ”det” blir i slutändan.

Absolut, håller med! Men barn slutar inte utforska även om dom från början lär sig att ljusröd är en tillåten färg för alla. I stället frågar dom kanske varför flickor använder mera ljusrött en pojkar.

Sen är det en helt annan historia det där med Nemo. Jag är helt emot kvotering och att tvinga in vare sig kvinnor eller män på alla världens platser men en jämförbar sak måste jag erkänna att jag gör. Eftersom största delen av alla karaktärer i barnböcker och -sånger är manliga och man per automatik antar att ett djur är en hane har jag ändrat könet i visa sånger jag sjunger. T.ex. björnen i Mors lilla Olle är ibland en han, ibland hon när jag sjunger sången. Den värld som återspeglas i barnlitteratur är väldigt mansdominerad, vilket jag inte ser som ett problem, men jag tycker det är tråkigt. Eftersom det finns hälften kvinnor ute i världen, varför skulle karaktärerna i barnböckerna till största delen vara pojkar och män?

@Ulf T: Leksakskatalogerna talar inte om för folk vilka leksaker de skall köpa, eller till vem.

Nej, inte för dig och mej, men jag är övertygad om att det finns folk som faller i könsfällan när de ser katalogerna. Och det är olyckligt t.ex. för min dotter vars dockor blir liggande och samla damm medan byggsatserna slits. Men det här kanske vi kan diskutera mera senare?

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

?? Ja, ta gärna upp det i ett separat inlägg för det låter väldigt intressant. Har aldrig hört att man kan använda ”han” som neutralt pronomen.

@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): OK, ser fram emot inlägget. Men kan nu redan varna att du kanske kommer att få en del mothugg från mig. Jag är drygt 30 och har aldrig under min skoltid eller efteråt stött på att han allmänt kan avses gälla en flicka eller kvinna. Så du får nog motivera bruket av han som okönat väldigt bra om du ska övertyga mig

Jag har visserligen gått i skola i Finland, men på svenska – finskan har ju enbart ett okönat pronomen hän i stället för två olika, men som sagt, svenska är mitt modersmål. Men det kan hända att han används olika i Sverige och i Finland. Hur som helst, ser väldigt mycket fram emot den diskussionen.