Semestrande poliser och ”force continuum”
avatar

I torsdags fick några semestrande svenska poliser anledning att ingripa på en tunnelbana i New York.

Poliserna själva tyckte att det var ett rutiningripande, och drog vidare så fort NYPD var på plats och kunde ta över. De var angelägna att hinna ta en öl innan Les Miserables började!

Rapporteringen är lite spretig, och tycks pendla mellan olika ytterligheter. NYPD bjöd in svenskarna till en improviserad ceremoni där de tackades för sin insats. Den svenska polisen har blivit nerringd av främst utländska journalister, och gör sitt bästa för att tona ned insatsen. Flera på nätet vill mena att amerikanska polisen borde lära sig av den svenska hur man gör ett ingripande utan att skada den gripne. Andra tycker att svenska poliser är riktigt sexiga.

Jag har inte sett någon manschauvinistisk vinkel än, och tänkte inte bidra med den själv heller. Dock kommer jag förstås slingra mig in på könsroller jag med – detta är ändå Genusdebatten! Hade fyra kvinnliga semestrande poliser gjort samma sak? Det är jag övertygad om. Det var som sagt ett rutiningripande, och den hemlöse förövaren såg inte ut att vara någon match för fyra poliser, oavsett kön. Hade det rört sig om fyra kvinnor hade dock nyhetsvärdet garanterat varit mycket större.

Att använda händelsen för att basha amerikansk polis känns löjligt. Själv har jag haft en del med amerikansk polis att göra (lång historia), och minns dem som oerhört professionella. Amerikanska poliser på semester i Sverige hade nog gjort exakt samma sak, och NYPD gör garanterat liknande ingripanden dagligen – det blir dock aldrig nyheter av dem så länge som inga övergrepp begås.

Till att börja med, hade de fyra svenskarna inget mandat att arrestera mannen, så de kontrollerade situationen tills polisen kom. Eftersom de var tvungna att vänta, är det förstås bäst att göra allt man kan för att lugna ned situationen. Hade de haft mandatet hade de förmodligen prioriterat att avlägsna männen snabbt och effektivt så att tågtrafiken kunde återupptas.

”Våldstrappan” vs ”Force Continuum”

Detta med att bedöma polisers våldsinsatser är ju ett återkommande tema. Vi minns den kvinnliga polis som på nolltid gick från verbal tillsägelse till hundattack och skur av batongslag (hon dömdes för misshandel, men friades efter överklagande). Yrkeskunskapen inkluderar att kunna använda så mycket våld som situationen kräver, men utöver detta, kunna avväpna situationen om möjligt.

Force Continuum

Force Continuum

Amerikansk polis använder begreppet ”force continuum”; i Sverige finns ”våldstrappan”. Jag föredrar ”force continuum”, eftersom trappmodellen riskerar att leda in i en statisk värdering av polisens handlingar – de förväntas tydligt kliva på varje trappsteg och ta nästa steg uppåt endast när de har uppenbart skäl. Begreppet har också kritiserats inom polisen som förlegat och fyrkantigt.

Våldstrappan (O. Egersted)

Våldstrappan (O. Egersted)

När jag själv gick instruktörsutbildning för OC [pepparspray] presenterades jag för en annan, mer situations- och personanpassad pedagogisk modell. Någon kallar den för våldsbollen eller våldsringen, där alla våra ”verktyg” ligger innanför ringen. I ytterkanterna av den diagonala linje (inte trappa) som bollen vilar på finns alltjämt tillsägelse och skjutvapen i vardera ändar. Det fina med denna pedagogiska modell är att den tar hänsyn till de unika omständigheter som jag och min kollega ställs inför i den specifika situationen. Det som avgör vilket verktyg jag plockar fram ur mitt välfyllda bälte är helt beroende på mina och kollegans egna och gemensamma förutsättningar och även på av vad och VEM vi möter. Riktlinjen för våldsanvändningen är då, inom ramen för lagen, min bedömning av situationen OCH min förmåga. Det är därför det är så oerhört viktigt att avrapporteringen blir utförlig och beskriver just bedömningen och omständigheterna i övrigt.

Men ärligt talat hamnar även amerikansk polis lätt i trappmodellen.

Frågan om ”force continuum” kom bland annat upp i den amerikanska rättegången mot George Zimmerman efter att han skjutit Trayvon Martin. Försvarsvittnet Dennis Root, som utbildar lärarutbildare i självförsvar, förklarar begreppet (ca 13:10 in i ovan länkat klipp, men titta gärna från ca 10:20). Han beskriver hur komplex bedömningen blir, dels beroende av vilka alternativ som rent juridiskt är acceptabla, och dels av vilka medel (t.ex. vapen, skicklighet) som är tillgängliga. I fallet med de turistrande poliserna, hade de alltså färre alternativ tillgängliga som turister än de hade haft som poliser, och de var dessutom obeväpnade.

42 minuter in i detta klipp kommer diskussionen in på vilka alternativ Zimmerman hade i det slagsmål som uppstod.

[46:45] Based on my understanding of his physical skills and things, he wasn’t physically trained. You know, asking of options, we go back to what we talked about for subject factors, variables involved in the individual in the event – what’s your background training and experience? You know, one of the training instructor certifications that I have is on one-on-one control tactics. And that is a ground fighting discipline, so yes there’s a lot of options that are available. But if I don’t have the training or skills to lead me down those paths, there is nothing else, so I’m very limited on options. There are always options in any force event. It’s only a matter of what you as an individual see as your options. […] I don’t know what else he could have done based on his abilities, because – not to be offensive to Mr. Zimmerman – he doesn’t seem to have any.

Zimmerman blev så småningom friad. En del av försvaret gick alltså ut på att han som privatperson, otränad i kampsituationer, helt enkelt inte kunde kontrollera ett ”force continuum”. Han blev utsatt för en våldsam misshandel, hade en pistol, och använde den.

Att behöva hävda sig

Det går förstås att lägga ett genusperspektiv på detta. En polis med större fysisk kapacitet har rent praktiskt större kontroll över våldskontinuum. Å andra sidan kan det tänkas att en manlig polis hotar mer än en kvinnlig – det är ett argument som ofta förs fram. Rent allmänt kan man nog säga att ju tryggare man är i sin förmåga att hantera de situationer som kan uppstå, desto mer avspänd kan man vara i sitt agerande för att undvika en eskalering.

I studien ”Hävdar sig kvinnor inom polisyrket?” (Östling, Andersson 2007), utreds huruvida kvinnliga poliser tenderar att använda mer våld än situationen kräver, för att ”hävda sig”, och kompensera för att de upplevs, eller upplever sig, behöva bevisa vad de går för i en mansdominerad miljö. Rapporten är lite vinglig, i det att den tampas med att förena de förväntade/förutbestämda uppfattningarna om hur det borde se ut, med det som de faktiskt observerar i fält. En överraskning är att de poliser som hävdar sig mest ofta är kvinnor. Man får inte känslan att de tvingas till detta av de manliga poliserna.

En ung kvinnlig informant hade medvetet sökt sig till ett mansdominerat yrke eftersom hon var så trött på att bara arbeta med kvinnor. Hon tyckte vidare att det bara fanns negativa aspekter av att arbeta med för många kvinnor eftersom det bara ”blev hönsgård” då. En av de yngre manliga informanterna tar upp den fysiska styrkan som en nackdel för den kvinnliga polisen då det är slagsmål med den man ingriper mot. Detta förutsätter enligt honom dock att kommunikationen havererat totalt innan det gått så långt. Han tillägger också att slagsmål är ytterst ovanligt, varpå detta knappast kan vara ett argument till en nackdel för de kvinnliga kollegorna.

Den kvinnliga författaren, Jenny, reflekterar:

Under en upploppsliknande situation fick de kvinnliga poliserna utstå oerhört mycket glåpord, kränkande kommentarer, och även en hel del fysiska påfrestningar såsom knuffningar. Huruvida det berodde på att kvinnorna eventuellt var onödigt hårda både vad gäller tal- och genom att själva sätta igång onödigt knuffande vet jag inte. Det kan även ha berott på att ungdomarna som deltog i upploppet hade en nedvärderande syn på kvinnliga poliser och att de inte vågade säga dylika saker till de manliga poliserna. Eventuellt hade de helt enkelt mer respekt för de manliga poliserna. Kanske var det så att de kvinnliga poliserna tvingades vara mer hårda och barska med tanke på att ungdomarna inte hade lyssnat på ett enda ord de hade sagt annars.

Den manliga författaren, Rickard:

Det jag även reagerat på under fältstudieveckorna är att många, dock inte alla, kvinnor hade en överdrivet stöddig attityd. Det var faktiskt uteslutande yngre kvinnor som hade denna attityd, och känslan jag fick var att denna attityd var påklistrad på något sätt.

Mer allmänt hållet kan vi förstås fundera över vad som finns inbyggt i våldsberedskap – den mentala förberedelsen att kunna använda/utsättas för våld för att skydda någon annan. Vi har varit inne på det förut, t.ex. Ninni här och här, och även Bashflak på A Voice For Men. Att över huvud taget kunna sägas ha någon våldsberedskap förutsätter att man intresserar sig för problematiken, tar ansvar för sin fysiska kapacitet och, medvetet eller omedvetet försöker förstå idén om ”force continuum”. Möjligen ser vi detta avspegla sig tidigt i (framför allt) pojkars ”rough-and-tumble play”; när jag betraktar vår yngsta katt ligga i bakhåll för de äldre katterna för att öva överraskningsanfall, kan jag inte låta bli att undra över hur mycket av det som är biologiskt betingat. Wink

 

Kommentarer

Semestrande poliser och ”force continuum” — 23 kommentarer

  1. Jag lovar att de där poliserna ”manspreadar” på tunnelbanan. Hoppas de straffas hårt för det när de kommer hem /s

    SvaraSvara
     
  2. @ Ulf T

    ”Själv har jag haft en del med amerikansk polis att göra”, skriver du. Det vore spännande att veta hur. Dramatisk biljakt över Manhattan? Sheriffen jagar dig på hästrygg genom Arizonas obarmhärtiga öken? CIA:s hemliga agent har infiltrerat Genusdebatten?

    Jag är nyfiken Laugh

    SvaraSvara
     
  3. Enligt en bekant som bott i NY i flera år har det varit flera fall där förbipasserande kommit ivägen för NYPDs kulor, 16 pers ska ha dött sen 2011 (http://www.nytimes.com/2013/11/11/nyregion/bystanders-shot-by-police-face-uphill-fight-to-win-lawsuits.html). Jag har själv fått rådet att om man ser NYPD med full mundering så ska man springa så fort man kan därifrån. Twitterkommentarer som hyllar att poliserna inte använde mer våld än nödvändigt och att de var artiga kan man nog koppla till den debatten.

    Ang. den svenska polisen som slog en man med batong upprepade gånger så har jag undrat vad som hände innan; gjorde han inte som hon sade för att han var full eller dum, eller respekterade han inte henne som Polis?

    Ett annat, värre scenario; som ung lyssnade jag mycket på feminister som sade att jag inte skulle bli respekterad i min profession av männen. Det gjorde mig förvirrad när män kommenterade min prestation, jag visste inte hur jag skulle tolka det. Var det befogad kritik eller såg männen en chans att hävda sig? Om jag hade varit ung polis, och polis är ett utsatt yrke, kan jag tänka mig att jag hade kört på kaxighet i rent förbyggande syfte.

    SvaraSvara
     
  4. @ChristinaG:

    Fast 16 personer på fyra år i en stad med 8 miljoner invånare kanske inte är någon stor katastrof ändå. Och det var personer som träffats av kulor. Jag såg bara ett fall i artikeln där en person faktiskt dog, och i ett enskilt fall var det nio personer samtidigt som träffades av kulor. Illa, förstås, men brottsligheten i New York har sjunkit något otroligt sedan t.ex. 90-talet. 1990 begicks 2245 mord. Sedan dess har det sjunkit stadigt och 2014 begicks endast 328 mord.

    Om man jämför brottsstatistiken i New York med den över Stockholms Län (2.2 milj människor), så ser det ut att ha varit ca 33% fler dråp- och mordförsök i New York, 13% fler våldtäkter och 16% fler fall av misshandel i Stockholm. Detta alltså utan att justera för folkmängd, och med förbehåll för att rubriceringarna kanske inte är exakt lika. Dessutom finns det områden i Stockholms Län (t.ex. Skärholmen) som ligger skyhögt över länssnittet.

    SvaraSvara
     
  5. Det torde höra till ovanligheterna att poliser patrullerar i grupp om fyra, en omständighet som i det aktuella fallet naturligtvis underlättade ingripandet.

    SvaraSvara
     
  6. @Ulf T: det jag refererar till är alltså inte förmodade brottslingar eller poliser som blivit skjutna av polisen, det är (oskyldiga) tredje man/kvinna som hade oturen att vara på fel plats.
    Den typen av skjutningar ser jag som mer korrelerat till de lagar, regler och praxis som polisen har, än hur hög kriminaliteten är.
    Risken att utsättas för brott är högre i Skärholmen än i andra landsdelar, men mig veterligen har in polisen skjutit tredje man.

    SvaraSvara
     
  7. @ChristinaG:

    Risken att utsättas för brott är högre i Skärholmen än i andra landsdelar, men mig veterligen har in polisen skjutit tredje man.

    Nej, svenska poliser skjuter ju rätt sällan – klart mer sällan än amerikanska poliser.

    Men å andra sidan kan det ju delvis bero på lite slump också.

    http://www.svt.se/nyheter/inrikes/inget-brott-vid-dodande-polisskott

    Två rånare som kom ut från gallerian hade även de vapen på sig, varav minst en riktade vapnet mot poliserna. Tre poliser avlossade ett femtontal skott.

    Att polisen valde att öppna eld mitt i centrala Södertälje har också kritiserats.

    – Det var massor av oskyldiga människor runt om som kunde ha blivit träffade. Det kunde ha hänt en riktig olycka, sade Ronnie Qvist, som gömde sig bakom en pelare vid rånet för att inte bli träffad.

    I det fall där 9 personer skadades i NY, beskrevs skeendet på ett liknande sätt:

    As the police closed in, the gunman drew his .45-caliber handgun, and two officers opened fire, discharging 16 shots in all.

    Ten people were hit: the gunman, who was killed, and nine pedestrians caught in the hail and ricochet of police bullets.

    Tar du bort den händelsen, återstår 7 personer på 4 år, varav endast en (tror jag) sköts ihjäl.

    Men visst spelar det roll vilka regler man har kring skjutvapen. Svensk polis går regelmässigt beväpnad. Norsk polis gör det inte. Enligt denna studie använder svensk polis skjutvapen 5 ggr oftare, i förhållande till folkmängden, än norsk polis. Svensk polis avlossar skott i tjänsten ca 20-35 ggr/år, vilket tycks resultera i runt 5-7 skadade/år. Det framgår inte av denna studie hur många av dessa var det avsedda målet. Möjligen har inga oskyldiga blivit skadade under den period som studerats.

    SvaraSvara
     
  8. @ChristinaG:

    Ett annat perspektiv:

    A Queens ex-con was charged with attempted murder Sunday for shooting an undercover NYPD cop in the head, leaving him clinging to life, officials and sources told The Post.

    Moore is the fifth NYPD officer to be shot in as many months.

    SvaraSvara
     
  9. @Ulf : givetvis en oförlåtlig handling att ta lagen i egna händer. Hur relaterar detta till mitt påstående om att det finns en diskussion i NY om riskerna för ”bypassers”?

    SvaraSvara
     
  10. @ChristinaG:

    På så sätt att NYC är ett våldsammare ställe än Sverige. Det påverkar förstås hur polisen agerar i olika situationer, eftersom riskbedömningen blir lite annorlunda där än här.

    Om fem svenska poliser blev skjutna på lika många månader, kanske deras rutiner skulle förändras lite också.

    Antal dödade polismän genom våld [i Sverige] under 1900-talet sett i 10-årsperioder.
    1900 – 1909………………………… 7
    1910 – 1919………………………… 0
    1920 – 1929………………………… 6
    1930 – 1939………………………… 2
    1940 – 1949………………………… 1
    1950 – 1959………………………… 2
    1960 – 1969………………………… 5
    1970 – 1979………………………… 3
    1980 – 1989………………………… 1
    1990 – 1999………………………… 3
    Summa:….. 30

    SvaraSvara
     
  11. @Ulf T: jag har inte uttryckt någon åsikt om NYPD är våldsamma eller ej, inte heller om de skjutna är för få, lagom många eller för många. Jag har refererat till en debatt och den kopplade jag till vad du skriver att du läst på Twitter. Kärnan i mitt budskap är ”Twitterkommentarer som hyllar att poliserna inte använde mer våld än nödvändigt och att de var artiga kan man nog koppla till den debatten.”.
    Jag har inte hunnit kolla än vad som hände med de 16 bypassers/bystanders, återkommer med det.
    Det är otydlig för mig hur den statistik du visar det hänger ihop med det jag skrivit. Det får du gärna utveckla.
    Till exempel, sker debatten i en subgrupp och på så sätt inte är representativ? Är den överspelad? Vet du mer om den?

    SvaraSvara
     
  12. @ChristinaG:

    Nå, om det var din åsikt eller åsikter från twitter, spelar kanske inte så stor roll? Wink

    Det jag försökte peka på i mitt inlägg var just begreppet ”force continuum”, och hur våldsberedskap förutsätter att man lär sig förstå hur det funkar (vare sig man känner till terminologin eller inte).

    Redan i mitt inlägg skrev jag att jämförelsen mellan amerikansk och svensk polis var löjlig, eftersom man måste ta hänsyn till situationen, samt vilka mandat och verktyg man själv har. Svenskar på semester har inte mandat att göra mer än vad de svenska poliserna gjorde, men hade det funnits fyra NYPD-poliser i vagnen hade de naturligtvis inte börjat skjuta vilt omkring sig för att några hemlösa ligger på golvet och bråkar; de hade gjort ungefär samma sak som svenskarna gjorde, men hade fört männen av tåget så snart det kom in på perrongen, så att trafiken kunde flöda på. Svenskarna hade kunnat göra det också, men det hade krävt mer våld från deras sida.

    Batongtjejen finns på video, och det är svårt att se annat än att hon eskalerade situationen enormt hastigt. Visst kan man tänka sig att hon bar på en inre osäkerhet, men det hör till jobbet och situationen att man skall kunna hantera sådant. Detta hör till kärnan i processen med att bemästra ”force continuum”. Och det kallas ”continuum” just för att det hela vägen finns möjligheter att försöka de-eskalera situationen.

    Här gick det inom sekunder från samtal till hundattack och batongmisshandel. Misstanken är förstås att hon kände att hon behövde hävda sig, som den rapport jag länkade till diskuterade. Om det är ett utbrett problem med kvinnor i roller med våldsmandat, behöver det diskuteras och hanteras på något sätt. Grov misshandel kan inte ursäktas med att polisen kände sig osäker.

    SvaraSvara
     
  13. @Ulf T:

    Svenskarna hade kunnat göra det också, men det hade krävt mer våld från deras sida.

    ”… än det som de faktiskt gjorde”, menade jag alltså – inte mer våld än det krävts från NYPD-killarna.

    SvaraSvara
     
  14. Svarta män utan vapen blir i USA dödade av polisen sex gånger så ofta som vita män med vapen.

    Har aldrig hört någon jämställdist påpeka detta.

    SvaraSvara
     
  15. @Axel Edgren:

    Tror inte din utsaga är sann. Bevisa den!

    Däremot är det sant att ca 40 tusen vita kvinnor blir våldtagna av svartingar i genomsnitt per år i USA. Inga negresser blir våldtagna av vita, annat än i så liten omfattning att den inte kan registeras.

    Det senare är förmodligen rasism i kulturmarxisternas ögon?! Duger inte negresser som de är för att bli våldtagna?

    SvaraSvara
     
  16. ”Svarta män utan vapen blir i USA dödade av polisen sex gånger så ofta som vita män med vapen”

    Det säger absolut inget såvida man inte väger in omständigheterna.

    Det kan lika gärna vara så att svarta män utan vapen som är våldsamma slagskämpar och rånare i slummen är 100 gånger mer sannolika att konfronteras med polisen än vita jägare med vapen i skogen…. Och därmed även löper sex gånger risken att bli skjutna….

    SvaraSvara
     
  17. @Ulf T skrev ”Nå, om det var din åsikt eller åsikter från twitter, spelar kanske inte så stor roll? Wink”
    Håller inte med! Det är hela skillnaden! Om man inte gör skillnad mellan de två sakerna är det stor risk att kleta på någon en åsikt som de inte har. Om man inte gör skillnad kan man inte reflektera över t ex SCUM-manifest eller ett partiprogram. Det är många som börjat en mening med ”XX påstår att …” och sedan blivit anklagade för att vara XX-sympatisör och sedan gett upp och tystnat.

    För övrigt, tack för förklaringen.

    SvaraSvara
     
  18. @ChristinaG:

    Jag menade bara att eftersom jag argumenterade emot påståendet, spelar det inte så stor roll vem det kom från. Smile

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting