Radikalfeminismen och Josef Goebbels
avatar

Det kan vid en första anblick på rubriken verka stötande att man ens nämner radikalfeminismen och Josef Goebbels, nazitysklands propagandaminister, i en och samma rubrik. Radikalfeministerna kommer förmodligen indignerat att sparka bakut och ifrågasätta hur man kan koppla ihop dessa – enligt sig själva – ”goda demokrater” med en av historiens värsta krigsförbrytare. Naturligtvis vill jag inte heller påskina att den enskilda radikalfeministen kan jämställas med Goebbels, men däremot är det ett faktum att man hyllar den metod som man tillskriver honom: om en lögn upprepas tillräckligt ofta blir den sanning.

Det är tveksamt om Goebbels verkligen sagt detta, men det är av föga betydelse eftersom det så allmänt kopplas ihop med honom, att brukande av principen indirekt blir ett accepterande av metoder som nazisterna använde sig av. I ärlighetens namn ska det understrykas att metoden är långt mycket äldre än nazismen då den konsekvent har använts av fundamentalistiska rörelser och människor som velat genomdriva ”världsförbättrande” åtgärder. Det är därför väldigt besvärande för radikalfeministerna att de sällar sig till detta hyde av fanatiska och skrupelfria rörelser som genom århundradena har bedrivit häxjakter på ”fel” människor. Det sätter nivån på vad rörelsen faktiskt står för.

Ett uppenbart uttryck för denna goebbelska metod, att upprepa lögner till dess de blir sanningar, är sexköpslagen. Denna bygger helt och hållet på påstådda ”fakta” som inte har någon som helst substans i forskning och verklighet. Något som väldigt tydligt framgår i denna genomgång av Simon Häggströms pekoral ”Skuggans lag”, i denna analys av Melissa Farleys forskning och denna av Kajsa ”Ekis” Ekmans bok. Inte i något fall finns ens skuggan av vetenskaplig forskning eller kritiskt tänkande gentemot den egna övertygelsen. Flagranta brott mot akademisk och vetenskaplig metod är istället regel. Fakta förvrängs och rena lögner förs fram som fakta.

Detsamma gäller bilden av män och kvinnor hos radikalfeministerna. Man ignorerar fullständigt kvinnlig aggression och lyfter enbart fram manlig sådan – som man applicerar på alla män (t ex Gudrun Schymans goebbelska påstående att ”alla män är talibaner”).  Män framställs som onda och genuint korrumperade utifrån likartat fabricerade skäl som nazisterna använde mot judarna.  Strategin i detta är att legitimera allmänt trakasserande av den utpekade gruppen – för att gynna sig själv – och har använts mängder av gånger i historien.  Det gäller att skapa en bild av ”vi” (som är rättfärdiga) och ”dem” (som är behäftade med arvssynden ”ondska”).  Kyrkan har använt det framgångsrikt om dem som inte infogat sig, om ”sodomiter”, ”kättare” och ”syndare”.  Nazisterna använde det mot judarna, amerikanska konservativa om ”kommunister”, kommunister om ”folkfiender”, svenska nationalister använder det om muslimer, ”antirasiter” om sverigedemokrater och radikalfeminister om ”vita heterosexuella män”.

Syftet är, som sagt, att utpeka dessa grupper som så onda och avvikande att de ska kunna behandlas som andra klassens människor. Det är då inte en ond handling att bete sig som ett svin mot den som är stämplad som ”ond”, utan istället visar man hur ”god” man är som trycker dit den ”onde”. Eller som Simon Häggström så uppenbart illustrerar detta fenomen när han, med en ren myt, sorterar ner de ”onda” sexköparna till icke mänskliga, även fast de ser ut som sådana:   Hos en sexköpare finns nämligen föreställningar och värderingar som en vanlig man inte har. Där finns bland annat behov av makt, önskan om förnedring eller viljan att äga och/eller utnyttja en annan människa … Mest av allt handlar det om sexköparnas kvinnosyn (Häggström s 156). Att det inte finns någon som helst forskning som kan konfirmera detta, utan enbart ett rent påhitt, har ingen betydelse.  Sexköparna blir ”dem” (onda) som ”vi” (goda) kan trakassera.  Upprepar man påståendet tillräckligt många gånger kommer nämligen många människor tro att det är sant och instämma i att det är rätt att trakassera dessa ”onda”.  Precis som man kan göra om man övertygas om att judar är giriga och ondsinta, att alla män är talibaner eller kättare är djävulens frontsoldater.

Det är den sansade individens uppgift att vända sig mot sådan totalitarism som radikalfeministerna och andra uppvisar, men inte genom att bete sig som dem. Bara för att de saknar respekt för andra åsikter än sina egna ska vi inte sakna respekt för deras.  Men däremot är det vår plikt att istället sprida upplysning som pekar på deras metoder och att debattera från en nivå som bygger på fakta – istället för på myter, påhitt, förvrängningar och lögner.

Kommentarer

Radikalfeminismen och Josef Goebbels — 17 kommentarer

  1. Är det inte du som vurmar för s.k. ”intergenerationellt sex”?
    Alltså vurmar för pedofili?

    Isåfall blir det med ens logiskt att du vill avskaffa ”sexköpslagen”.

    Varför skriver du aldrig något om ”intergenerationellt sex” här?
    Hur tror du att sådana åsikter gagnar ”genusdebatten” och samhället som helhet? Hur många tror du delar dina åsikter om ”intergenerationellt sex”?

    Du förstör och förgör betydligt mer än du tillför!
    I bästa fall är du ett typiskt ”nättroll”.

  2. @Konfederationens oömma moder:
    Det är en djupt orättfärdig anklagelse. Jag har aldrig sett Dick vurma för pedofili. Vad han har gjort är att han i sin bok Samlag eller salighet? : sexualitet och moral från forntid till nutid beskrivit hur synen på sex och vad som är sexuellt gångbart har skilt sig åt i olika kulturer genom historien. Han konstaterar att det uppenbart från historiska källor framgår att barnäktenskap och sex med (vad vi bedömer som) barn har varit helt normalt under historien. Bland annat kan man där läsa (ett typiskt stycke som handlar om just sex med minderåriga):

    Självklart var det i ett samhälle där den officiella nedre åldersgränsen för en flickas äktenskap var tolv år inte avgjort märkligt att en två-tre år yngre flicka hade sex. Särskilt inte heller som så unga flickor som sju fick gifta sig med kyrkans goda minne. Men, som tidigare påpekats, betraktade kyrkan, och alla andra, barnen som sexuella varelser redan vid sju års ålder, eftersom det var då som barnet ansågs kunna begå ”köttets synder”. Att barnäktenskap inte heller var ovanligt – och definitivt praktiserades i alla samhällsskikt – syns från engelskt material. Biskop Hugo av Lincoln ingrep till och med i Grace av Salebys flera äktenskap bland annat med hänvisning att hon blivit bortgift första gången vid fyra års ålder. Från den biskopliga rätten i Chester finns också kvar vittnesmål om inte mindre än 27 barnskilsmässor åren 1561-1566 i detta biskopsdöme, i vilka det påstods att ingen möjlighet erbjudits till ”konsumtion” av äktenskapet. Att sådan konsumtion var viktig att genomföra direkt eller snart inpå äktenskapet berodde delvis på denna kyrkliga regel; Skulle giftermålet, enligt kyrkans syn från högmedeltiden, vara bindande måste det ha ”konsumerats”, och hade det inte skett gällde inte de ekonomiska överenskommelser som var avslutna. Det var inte heller bara flickor som giftes unga. 1294 antecknades till exempel i London, att Walter, Ailriks son, blev gift med Helen, dotter till fiskmånglaren Adam Irman, vilken skulle ”förvalta” Walters egendom till dess han blev gammal nog att ta i besittning det land han ärvt av sin fader. Hostenius, kardinalsbiskop av Ostia (död 1271) säger också, att det sanna kriteriet för vad som gjorde någon redo för äktenskapet var sexuell kapacitet. En flicka som kunde och var villig att konsumera en sexuell förening var redo för äktenskap, oavsett hennes ålder, och en gosse som ville och kunde ha sex var redo för äktenskapskontraktet. Det handlade alltså långt ifrån om att ha uppnått fertil ålder.

    Dick tar i sin bok inte bara upp intergenerationellt sex och pedofili, han tar också upp incest och tidelag och till och med hur nekrofili har varit accepterat i vissa sammanhang i en del kulturer.
    Ingenstans i boken, eller de artiklar jag läst som Dick sedan skrev på den nu saligen avsomnade Newsmill förespråkade eller vurmade Dick för pedofili. Det är ungefär lika välgrundat att anklaga honom för pedofilivurmeri som att anklaga någon som skriver en avhandling om kannibalism för att förespråka att man skall göra kalops av sina medmänniskor eller att anklaga de som skriver om folkmord för att vara psykopater.

  3. @Konfederationens oömma moder:

    Vad är detta för tramspåståenden? Dick är historiker visste du det? När en historiker beskriver saker som de var, så har det ingenting med ”vurmande” att göra. Vad det handlar om är att personer som du verkar skämmas så mycket för männislans historia att ni helst vill karaktärsmörda alla historiker så ni kan fantisera fram en egen historia (i media kallad narrativ) som passar era egna egon och självbilder bättre.

  4. Jag skulle vilja påstå, att ”Konfederationens oömma moder” utför precis det fascistiska beteende som artikeln understryker. Om man inte har annat att komma med måste man ta till smutskastning. Det hon påstår grundar sig i en skvallerartikel i Expressen som jag gick i svaromål mot på Newsmill (http://www.anstandigt.com/pdf/expressenhaxjakt.pdf). 80 procent av dem som läste min artikel var arga på Expressen, för de insåg hur ovederhäftig Expressens text var, men ”Konfederationens ömma moder” refererar hellre till tidningsskvaller än lyssnar till vetenskap. Man kan ju fråga sig vem som är ett ”troll”. Och hur trovärdigt är det att försvara ett fascistiskt beteende med ett annat?

  5. @Erik
    vad är ”tramsuppgifter” i detta:
    http://www.expressen.se/nyheter/val-2010/pp-man-avgar—efter-uttalande-om-pedofili/

    http://www.flashback.org/t973583p74

    http://www.ecpat.se/blogg/2009/01/22/osakligt-igen-om-ecpat-dick-wase

    unnidrougge.com/lyssna-pa-feministerna/?

    Jodå, visst känner jag till att Dick är historiker men en fin titel är väl inget argument eller garant i sig?

    I synnerhet inte när det handlar om just vurmande för suspekta detaljer, som antyder att barnäktenskap nog är ganska ok, eftersom det historiskt påstås ha varit det.

    Därtill kan läggas samma historikers vurmande och ställningstagande mot sexköpslagen. Varför väljer någon som princip att strida mot den lagen? Knappast i sin professionella roll.

    Du har rätt så tillvida att människans historia är allt annat än något att vara stolt över och det värsta är att den upprepar sig, utan att några lärdomar har gjorts.

    När det gäller narrativ, så kan man lika gärna vända på ditt resonemang och hävda att historikerns narrativ inte stämmer, utan att det har fantiserats fram, etc.

    Det kan nog te sig lockande för en historiker.

    Tror du själv på uppgifter som dessa:
    ”Självklart var det i ett samhälle där den officiella nedre åldersgränsen för en flickas äktenskap var tolv år inte avgjort märkligt att en två-tre år yngre flicka hade sex. Särskilt inte heller som så unga flickor som sju fick gifta sig med kyrkans goda minne.”
    eller:
    ”Men, som tidigare påpekats, betraktade kyrkan, och alla andra, barnen som sexuella varelser redan vid sju års ålder, eftersom det var då som barnet ansågs kunna begå ”köttets synder”. Att barnäktenskap inte heller var ovanligt – och definitivt praktiserades i alla samhällsskikt – syns från engelskt material. Biskop Hugo av Lincoln ingrep till och med i Grace av Salebys flera äktenskap bland annat med hänvisning att hon blivit bortgift första gången vid fyra års ålder.”?!

    Men det handlar inte så mycket om huruvida sådana groteska uppgifter är sanna eller inte, vilket jag betvivlar att de är, som varför någon, under skydd av en fin titel, långt senare väljer att till synes frossa i dem.

  6. @Dolf
    Ditt citat kombinerat med detta övertygar mig inte nämnvärt om bokens trivselfaktor:
    ”Dick tar i sin bok inte bara upp intergenerationellt sex och pedofili, han tar också upp incest och tidelag och till och med hur nekrofili har varit accepterat i vissa sammanhang i en del kulturer.”.
    Tvärtom väcker det fler frågor än ger svar.

    ”Det är ungefär lika välgrundat att anklaga honom för pedofilivurmeri som att anklaga någon som skriver en avhandling om kannibalism för att förespråka att man skall göra kalops av sina medmänniskor eller att anklaga de som skriver om folkmord för att vara psykopater.”

    Någon åsikt om länkarna längre upp? Är de ogrundade?

    Är inte pedofilvurmande betydligt vanligare förekommande än förespråkande av kannibalism?

    Om de som skriver om folkmord samtidigt råkar ha ett märkligt stort vapenintresse och vill införa dödsstraff, så bör en eller flera varningsklockor ringa.

  7. @Dick
    Du är fri att påstå precis vad du gör och det är väl också vad du gör i din ”trivsamma” bok ”Samlag eller salighet? : sexualitet och moral från forntid till nutid”, eller hur?

    T.ex. det här:
    ”Självklart var det i ett samhälle där den officiella nedre åldersgränsen för en flickas äktenskap var tolv år inte avgjort märkligt att en två-tre år yngre flicka hade sex. Särskilt inte heller som så unga flickor som sju fick gifta sig med kyrkans goda minne. Men, som tidigare påpekats, betraktade kyrkan, och alla andra, barnen som sexuella varelser redan vid sju års ålder, eftersom det var då som barnet ansågs kunna begå ”köttets synder”. Att barnäktenskap inte heller var ovanligt – och definitivt praktiserades i alla samhällsskikt – syns från engelskt material. Biskop Hugo av Lincoln ingrep till och med i Grace av Salebys flera äktenskap bland annat med hänvisning att hon blivit bortgift första gången vid fyra års ålder.”.

    Tror du själv på att ”kyrkan, och alla andra” betraktade ”barnen som sexuella varelser redan vid sju års ålder, eftersom det var då som barnet ansågs kunna begå ”köttets synder”.”?

    Men även om det mot förmodan skulle visa sig stämma, så är det väl i första hand ett slags argument för dig att sänka åldern för ”byxmyndighet” och att avskaffa sexköpslagen, snarare än att ge historisk behållning som tidstypisk beskrivning?

    På vilket sätt har jag betett mig”fascistiskt”?

    Då är väl länkarna fascistiska de också:
    http://www.expressen.se/nyheter/val-2010/pp-man-avgar—efter-uttalande-om-pedofili/

    http://www.flashback.org/t973583p74

    http://www.ecpat.se/blogg/2009/01/22/osakligt-igen-om-ecpat-dick-wase

    http://www.unnidrougge.com/lyssna-pa-feministerna/?

    Har du inte själv bidragit till den påstådda smutskastningen? Och du står väl även för det du kritiserades för?

    Vad i ”skvallerartikeln” stämde inte menar du och är det inte smutskastning att kalla den så? Att även kalla den ”tidningsskvaller”?

    ”80 procent av dem som läste min artikel var arga på Expressen, för de insåg hur ovederhäftig Expressens text var”
    enligt SIFO, SCB, eller vem förutom dig själv?

    Sedan när upphöjdes fantasier till vetenskap, av en sagoberättare i bedräglig skepnad av historiker, och sedan när förväntades man tro på det?

    Om jag skulle försvara ett fascistiskt beteende med ett annat, så skulle jag väl tvärtom tillhöra dina fans på ”80%”, den stora skaran, av dem som läste Expressens artikel och försvara dina ståndpunkter?

    Och hur trovärdigt vore det, om jag inte bekänner mig till fascistiska beteenden?

  8. @Erik
    ”På tal om ingenting, Dicks syn på “barnäktenskap” handlar om forntiden men vet du vilket land som har samma syn i NUTID så snart det handlar om multikulturalism?

    @Jo Sverige 2016 så hyckleri much?”

    Jaha? Men han verkar ju trivas med det och enligt honom så verkar vissa länder i forntiden ha trivts med det, så vems hyckleri handlar det om?

  9. @Konfederationens oömma moder:

    ”vad är “tramsuppgifter” i detta:”

    Vad som är tramsuppgifter är 1. Rabiata ideologer som Ecpat som källa, den som undrar varför kan läsa om storbritanniens ”Pentameter” polisoperationer som knappt kan hitta NÅGON av alla dessa tusentals trafficking-offer som skall finnas. 2 Flashback-spekulationer som källa 3. Unni Drougge som källa och 4. Det mesta i Expressen-artikeln förutom det om att han försökt nyansera debatten och hoppade av för att det annars skulle skada Piratpartiet.

    ”Jodå, visst känner jag till att Dick är historiker men en fin titel är väl inget argument eller garant i sig?”

    Det är precis tvärtom. Att en historiker pratar om andra världskriget är inget argument för att denne skulle FÖRESPRÅKA krig.

    ”I synnerhet inte när det handlar om just vurmande för suspekta detaljer, som antyder att barnäktenskap nog är ganska ok, eftersom det historiskt påstås ha varit det.”

    Det är ingen som sagt att barnäktenskap är ok idag – förutom då nyligen svenska myndigheter gällande barnäktenskap som flyktingar/invandrare ingått. När det gäller flyktingfrågan är det minsann skillnad på debatt och debatt.
    http://www.dagensjuridik.se/2016/02/vi-kan-inte-padyvla-flyktingar-svensk-lag-nar-det-galler-barnaktenskap

    ”Därtill kan läggas samma historikers vurmande och ställningstagande mot sexköpslagen. Varför väljer någon som princip att strida mot den lagen? Knappast i sin professionella roll.”

    Så det tror du? Är det därför man hittar kritiska artiklar om svenska sexköplagen i stora tidningar som Washington Post, Time Magazine och Huffington Post? För att inte tala om Economy Watch. Det råder ingen tvekan om att det är vanligt att folk i professionell expertroll förkastar Sveriges sexköplag. Över 500 NGO:s är emot den lagen.
    http://www.washingtontimes.com/news/2014/dec/22/sweden-prostitution-reduction-models-success-a-myt/
    http://www.huffingtonpost.co.uk/ruth-jacobs/prostitution-laws_b_4851224.html
    http://time.com/3005687/what-the-swedish-model-gets-wrong-about-prostitution/

    ”Du har rätt så tillvida att människans historia är allt annat än något att vara stolt över och det värsta är att den upprepar sig, utan att några lärdomar har gjorts.”

    Skrattretande, de personer som inte är stolta SKAPADES av de saker som de tränats av kulturpessimistiska ideologer att inte vara stolta över. De kulturpessimistiska ideologernas mål var för övrigt – ifall du missat den lilla detaljen – inte att skapa ett bättre samhälle. Deras mål var att försvaga och destabilisera vår kultur för att hjälpa en främmande makt att vinna det kalla kriget. Det är deras åsikter som du presenterar som nån sorts ”gold standard” på vem världen historiskt borde rättat sig efter (vilket för övrigt hade varit omöjligt utan att först ha de ekonomiska förutsättningar vi fått)

    ”När det gäller narrativ, så kan man l”ika gärna vända på ditt resonemang och hävda att historikerns narrativ inte stämmer, utan att det har fantiserats fram, etc.”

    Inte utan objektiva källor som BEVISAR det är så. Men där är ju själva poängen, de har i regel inga bevis, ingen historisk källa att hänvisa till så de blir UPPRÖRDA istället och kräver att vad som gjorde dem upprörda censureras bort, ”shoot the messenger” är för dem ett ideal.

    ”Det kan nog te sig lockande för en historiker.”

    Återstår för dig att bevisa. Inte bara påstå.

    ”Tror du själv på uppgifter som dessa:
    “Självklart var det i ett samhälle där den officiella nedre åldersgränsen för en flickas äktenskap var tolv år inte avgjort märkligt att en två-tre år yngre flicka hade sex. Särskilt inte heller som så unga flickor som sju fick gifta sig med kyrkans goda minne.”

    Tror? Det är en fråga om källor har jag sagt. Däremot kan jag ju konstatera att det finns åtminstone ETT mycket väl dokumenterat historiskt fall och det är i Islam, och där är det minsann gott om folk som betraktar förteelsen som fullständigt okej när det är M-snubbens historia som diskuteras. Samma problem med ditt andra citat. Huruvida det är sant hänger inte på vad du eller jag tycker/tror. Det hänger på källorna. Jag råkar tillhöra de personer som förstår den saken.

    ”Men det handlar inte så mycket om huruvida sådana groteska uppgifter är sanna eller inte, vilket jag betvivlar att de är, som varför någon, under skydd av en fin titel, långt senare väljer att till synes frossa i dem.”

    Att någon gör det återstår för dig att bevisa, och det skall bevisas med källor, inte med upprördhet eller hänvisningar till ospecificerade moralkällor om vilka historiska fenomen det är okej att vara stolt över – och stolt enligt vem då om jag får fråga? Vems åsikter om historisk stolthet får du dina värderingar från?

    Du verkar tycka om att presentera Sovjets kritik av västvärlden som någon slags objektiva självklarheter men hur väl tyckte du Sovjetiska samhället levde som de lärde?

  10. @Konfederationens oömma moder:
    Jag försöker inte övertyga dig eller någon om att Dick Wases bok skulle ha en ”trivselfaktor”. Ditt ordval säger en hel del om din tendensiösa attityd i frågan. Jag valde bara ett ganska typiskt stycke som illustration på vad Dick skriver i boken om pedofili.

    Jag har läst en hel del artiklar om Dick Wase, jag har också läst vad Dick skrivit, artiklar av honom, boken Samlag och Salighet, hans bok om trafficking och en historisk roman med handlingen förlagd till Gotland i brytningstiden när kristendomen började tränga ut vikingkulturen. (Och jag får nog lov att säga att jag tycker Dicks berättelse känns långt mer trovärdig än Jan Guillous Arn-böcker.)

    En röd tråd i allt (även romanen) är att han ifrågasätter den rådande moralismen kring sexualitet. Inte specifikt pedofili. På 50-talet hade han förmodligen åkt ut i kylan för att han ifrågasatt den rådande synen på homosexualitet, på 1800-talet hade han hamnat i blåsväder för att han hävdat att onani inte är skadligt utan att den verkliga skadan orsakas av samhällets syn på onani.

    Ingenstans har jag dock hittat att han skulle ”vurma” för pedofili eller förespråka pedofili. Vad jag däremot ser är att han förespråkar en mer nyanserad och balanserad syn på dessa saker. Att samhällets syn på pedofili och barnsexualitet är hysterisk och långt ifrån sund tycker jag framgår mycket tydligt av det så kallade Manga-målet för några år sedan (som jag tog upp i »“Barnporr eller inte barnporr?”det är frågan»).

    ”Samlag eller salighet” är en stor bok, nästan a4-format, min pdf-kopia (som jag fått av Dick) har 662 sidor totalt, varav nästan exakt 600 sidor är textsidor (varav kanske en fjärdedel är bilder, företrädesvis av historisk konst) när man skalat bort innhållsförteckningar, ordförklaringar och litteraturlistor. Och det är löpande text, inga blanksidor eller börja nytt kapitel på ny sida.
    Av dessa 600 sidor ägnas ungefär 100 sidor just åt att behandla barnsexualitet och pedofili.
    I inledningen till kapitlet säger Dick:

    Jag har blivit avrådd från att skriva om detta ämne! Och det är inte att undra på. Det förefaller vara stor konsensus i hela det svenska samhället om att sex är det absolut vidrigaste och skadligaste som kan drabba barn, och att vuxna som utövar det intergenerationellt är de värsta monster som går på denna jord. Samstämmigheten är så enorm kring detta, att inte ens de mest antifeministiska kritikerna tycks ha anledning att ifrågasätta de senaste 30 årens utropade, påstådda ”faktum”; sex skadar barn så fruktansvärt att de aldrig kan bli hela människor igen om de utsätts för det. Det tycks vara så fullständigt solklart, att vi i vårt land inte ens behöver ett uns av objektiv vetenskap i debatten för att ovedersägligt veta att det är så. Och om någon törs ifrågasätta denna diskurs så blir denne bara i bästa fall osynliggjord.

    Jag hade inte heller anledning att ifrågasätta denna diskurs innan jag började skriva denna bok. Men under drygt fyra års studier av antropologisk, primatologisk och annan litteratur började jag att bli tveksam.

    Att synen på barns sexualitet har varit helt annorlunda tidigare i historien styrks inte minst av att det är ett långt ifrån ovanligt motiv i konsten (Dicks bok innehåller gott om bilder på konst med barn i sexuell kontext; bilderna är anständigt maskade för att dölja genitalier och inte bryta mot barnpornografilagen, men poängen framgår). Samhällen och kulturer som är helt avskilda från västerländsk kultur (typ isolerade pygmé-samhällen som ”hittats” under modern tid) visar också genomgående en annan hållning i frågan. Inte minst tillåts barn springa omkring nakna. Något som i min ungdom var fullkomligt naturligt men idag är helt otänkbart.

    Om jag skall välja mellan att sätta tilltro till Dick Wase och sätta tilltro till media, så väljer jag utan tvekan Dick Wase. Jag dömer aldrig utifrån vad som är konsensus i media. Alla mina erfarenhet har visat mig med all önskvärd tydlighet att konsensus är flammande varningssignal om att det är något lurt på gång, och media har ungefär samma sanningsvärde som dasspapper.
    När man ger sig till att analysera uppgifter i media, eller går till faktiska källor, så får man nästan utan undantag en helt annorlunda bild en den som media förmedlar.

    Så ja, artiklarna du länkar till är bullshit. Jag har fullt förtroende för Dick Wase, och jag var också fullt medveten om hans historia när han inbjöds att skriva på GD. Inte bara det, att han inte direkt tar upp dessa tabubelagda ämnen på GD utan håller sig i gråzonen till att debattera de inte fullt lika infekterade ämnena prostitution och trafficking beror inte på att han har belagts med någon munkavel eller förhållningsorder från min, eller någon annans, sida här på GD, utan att han själv valt att hålla sig inom det ”acceptabla”. Jag har faktiskt tvärtom betonat för honom ett flertal gånger att det är fritt fram att köra. Och han har mitt fulla stöd i det.