Politiska lärdomar från Finland – ett argument mot kvotering
avatar

Finlands riksdagsval i söndags väcker knappast några starkare emotioner hos Genusdebattens läsare. Det finns emellertid goda skäl att titta lite närmare på om inte valresultatet i sig, så konsekvenserna av det finländska valsystemet.

I Finland röstar man inte i första hand på ett parti utan på en person. Denna person tillhör visserligen ett parti, men valsedlarna är så utformade att det är omöjligt att enbart rösta på parti. En följd av detta blir att partierna försöker dels nominera sådana kandidater som tilltalar stora grupper väljare, men dels också sådana kandidater som kan tillföra partiet röster ur vissa mindre men specifika grupper, även om dessa kandidater i praktiken kan ha svårt att bli invalda. I slutändan är det dock partiernas totala röstsiffra som avgör hur många mandat de får, men exakt vem som blir invald är – i motstats till det svenska valsystemet – helt och hållet upp till väljarna.

Fördelarna med det här systemet är uppenbara. Politiken förblir visserligen partibaserad, men de individer som bedriver den väljs direkt. Partierna har rätt små möjligheter att t.ex. belöna någon för lång och trogen tjänst inom partiet med ett riksdagsmandat. En annan fördel är att riksdagsledamöterna blir direkt redovisningsskyldiga inför väljarna. Den enskilda ledamot som i viktiga frågor går emot sina väljares önskemål blir helt enkelt inte omvald.

Nackdelarna med systemet brukar framhållas av inte minst svenska iakttagare. Det kan kosta stora pengar att göra en synlig kampanj, inte minst i de större städerna. Kändisar, även med liten budget, har därför ett försprång mot vanliga politikens knegare. Erfarenheten visar dock att kändisskap i sig inte brukar räcka, utan det brukar krävas en hel del till. Pengar är heller inte avgörande, vilket en och annan krösus fått lära sig efter dyra fiaskoval. En annan invändning är att Finlands riksdag tenderar att vara mer värdekonservativ än Sveriges, eftersom påverkan går från väljare till vald, inte tvärtom. Som exempel kan nämnas att den nu valda riksdagen är den första där en entydig majoritet ställer upp bakom homosexuellas rättigheter. Inte så att tidigare riksdagar skulle ha varit emot dessa rättigheter, utan flera ledamöter har bara inte öppet deklarerat sin ståndpunkt.

Finlands riksdag är sålunda en återspegling av vilka personer – dvs. inte bara partier – Finlands väljare anser vara de mest lämpade. Ur detta kan vi dra en rad intressanta slutsatser.

Kvinnornas andel har under senare mandataperioder konstant legat på drygt 40 procent. Kvinnor kan i motsats till det svenska valsystemet inte kvoteras, utan de måste precis som männen bjuda på sig själva inför väljarna för att alls ha en chans. Att bli kandidat kräver en hel del initiativförmåga och självtillit, men partierna tackar sällan nej till någon som kan tänkas nå vissa grupper och som inte alltför mycket avviker från partiets allmänna linje. I princip är alltså startfältet öppet för alla kandidater på formellt sett lika villkor. Det är alltså under sådana förhållanden fördelningen män-kvinnor blir i stort sett 60-40.

Erfarenheter visar att de manliga kandidaterna totalt sett är fler än de kvinnliga, ungefär i förhållande 1300-800. Eftersom i princip vem som helst kan ställa upp (det finns alltid något parti som vill ha just dig!) kan man dra slutsatsen att fler män än kvinnor tenderar att ha politiska ambitioner, men att det inte föreligger en skillnad i magnitud. Faktum är dock att kvinnliga kandidater rentav har en lite bättre chans än manliga att bli invalda, statistiskt sett.

Anta som tankelek att man skulle ha kvoterat att minst 40 procent av riksdagsledamöterna måste vara kvinnor. Mot bakgrund av senare tiders valresultat skulle en sådan regel inte bara ha varit överflödig, utan direkt kontraproduktiv. De kvinnor som sitter i Finlands riksdag har nämligen entydigt visat att de aktivt ställer upp för något som de tror på och att de har varit beredda att satsa hårt och lägga sig själva i blöt. Hade de i stället varit kvoterade hade man inte kunnat dra den slutsatsen. Det här förfarandet har medfört att kvinnor har en påfallande stark position i finländsk politik. För några få år sedan var faktiskt 2/3 av statsråden kvinnor (inklusive statsministern och därutöver presidenten). Det konstiga var att ingen i Finland tycktes reagera på den saken. Inga fanfarer eller feministiska brandtal kunde höras. Faktum är att jag inte ens kunde läsa om fenomenet någonstans, trots att jag följer finländska medier hyfsat aktivt. Jag vet det här bara därför att jag själv räknade.

Feminismen är visserligen stark i Finland, men de mest groteska överdrifterna har man lyckats undvika. Jag ser en delförklaring i att finländska kvinnor i maktposition har kämpat hela vägen dit och inte har för avsikt att förminska värdet av vad de uppnått. Skulle det gråtmilda tonläget från Sverige smitta av sig på kvinnliga finländska riksdagsledamöter misstänker jag att omvalet skulle bli ett problem. Folk kan nog klappa den på axeln som tycker synd om sig själv, men man anförtror ogärna skötseln av rikets affärer åt någon som gråter självupptaget.

En annan invändning som ofta från framför allt svenskt håll riktas mot det finländska valsystemet är att inga invandrare sitter i riksdagen. Detta var onekligen (nästan) sant fram till valet i söndags då en ung kvinna med ursprung i Afghanistan, Nasima Razmyar, lyckades med det till synes omöjliga och blev invald för socialdemokraterna i den extremt konkurrensutsatta Helsingfors valkrets. Likaså lyckades en ung man med turkiska föräldrar, Ozan Yanar, som invandrade till Finland som tonåring med samma konststycke och bli invald för Gröna förbundet (ungefär MP).

Två av 200, fnyser nu någon, är verkligen inte mycket. Sant förvisso, men om vi igen fokuserar på kvalitet i stället för kvantitet, så vet vi med säkerhet att dessa båda riksdagsledamöter klarar av en mycket tuff utmaning. Den som i ett nytt land beger sin in i en mycket personorienterad politik som den i Helsingfors och säger till ursprungsinvånarna något i stil med ”jag klarar av att ta ansvar för det här landet” har onekligen ett fenomenalt driv i sig. Dessa människor kan heller inte ses som ”invandrar-alibi”, eftersom det i finländska val helt enkelt inte går att vara något annat än den kandidat man är. Troligen kommer nu fler invandrare att följa, för det brukar finnas ett slags ketchup-effekt. Men invandrare är ingen enhetlig grupp. Det finns nämligen ingen självklarhet i att den ryske företagaren röstar på en afghansk socialdemokrat. Däremot kan han tycka något i stil med ”hon där kämpar hårt liksom jag för att uppnå något, så det får väl bli en röst på henne”.

Nasima Razmyar

Nasima Razmyar

Ozan Yanar

Ozan Yanar

Finlands riksdagsledamöter är givetvis sinsemellan väldigt olika, men de har en sak gemensam, nämligen att inte förakta folket, åtminstone inte öppet. Visst finns det de som hyser i mitt tycke bisarra uppfattningar (blivande statsministern är f.ö. laestadian) men allmänt väljarförakt går sällan hem ens i de egna leden. Av denna anledning tenderar Finlands riksdag att vara mer värdekonservativ än den svenska, men samtidigt upplever väljarna sällan att riksdagsledamöter helt förlorat kontakten med verkligheten, helt enkelt eftersom de är tvungna att verka i den.

 

Kommentarer

Politiska lärdomar från Finland – ett argument mot kvotering — 27 kommentarer

  1. Anta som tankelek att man skulle ha kvoterat att minst 40 procent av riksdagsledamöterna måste vara kvinnor. Mot bakgrund av senare tiders valresultat skulle en sådan regel inte bara ha varit överflödig, utan direkt kontraproduktiv.

    Jag håller med dig fullständigt. Med kvotering skulle kvinnliga kandidater tappa stort i attraktionskraft och auktoritet: det blir mer motiverande att rösta på en manlig kandidat om de kvinnliga kommer in i alla fall.
    Den största och bästa skillnaden i politik mellan Finland och Sverige är i alla fall den, att politikerna i Finland är tvungna att följa folkviljan i stället för tvärtom, eftersom de är ansvariga inför väljarna i första hand och inte inför partiledningen.

    SvaraSvara
     
  2. ”Två av 200, fnyser nu någon, är verkligen inte mycket.”

    Nej kanske inte, men med tanke på att ca 3% av Finlands befolkning är utrikesfödda så speglar det ändå samhället ganska bra och det skulle ju kännas väldigt konstigt om man då tex. ställde krav att minst 10% av riksdagen skall vara utrikesfödda. Gruppen män representerar 60%, kvinnor 40%. Lägg till några grupper, låt oss säga ensamstående, homosexuella och akademiskt utbildade. Vissa grupper blir kraftigt överrepresenterade, andra underrepresenterade. Att då ställa krav på att alla grupper skall vara representerade lika mycket gör det ju till sist omöjligt att välja riksdag, det är alltid någon grupp som blir kränkt.
    Känns faktiskt lite konstigt med kritik mot ett system där de verkliga makthavarna är väljarna själva.

    SvaraSvara
     
  3. @Butter:

    Det brukar heta att idrottare är kraftigt överrepresenterade och visst finns det en kändisfaktor här, men å andra sidan har många idrottare visat sig vara riktigt duktiga politiker, kanske för att de lärt sig sätta långsiktiga mål och arbeta för dem. Dessutom finns det fortfarande en hel del folk som sysslar med idrott på sin fritid och då uppstår en viss identifikationsfaktor.

    Poängen är dock att Finlands riksdag alldeles utmärkt representerar vem väljarna vill se där, om så på bekostnad av att vara en spegelbild av folket. Jag behöver ju inte tycka att sådana som jag ska sitta i riksdagen.. Laugh

    SvaraSvara
     
  4. @Butter:

    ”“Två av 200, fnyser nu någon, är verkligen inte mycket.””

    Beror helt på hur man ser det. Visst kan man argumentera för att 2 av 200 inte är så stor andel som klarat av att bli valda men det är fler än 0/365 och det är ju den korrekta siffran i Sverige, ingen av våra invandrare klarade av att bli valda under finska förutsättingar så deras 2 är i praktiken 2 fler än Sverige har.

    På samma sätt när ett gäng kvnnliga sossetoppar satt och bestämde över huvudet på alla att det skulle vara en kvinna (Mona Sahlin) så hade vi fortfarande haft 0 kvinnor som klarat av att bli valda till skillnad från både Finland och Danmark som klarade av det utan fuskhjälp. Nu klarade inte Mona Sahlin att bli vald ens MED fuskhjälp.

    För att riktigt poängtera hur löjliga svenska makthavare blivit av sin höga ställning har Sveriges högerblock nu 4/4 kvinnliga partiledare medan Sverige som land inte har skuggan av chans att få en kvinnlig statsminister för S leds av en man och pga Decemberöverenskommelsen så har ”Borgarna” ingen chans i nästa val för där kommer med största sannolikhet SD att gå framåt. Men har man inga kvinnliga statsministerar får man hitta på nåt annat att genusgnälla över så nu kan vi se den vänsterpolitiska eliten sitta på twitter och klaga över att allianspartiernas kandidater till finansminister är män?

    För övrigt så kan ju de andra partierna inte öka för de vill inte ha tillbaka SD-väljarna. Tvärtom så har ju moderaternas ledning sagt att de vill bli av med ännu mer väljare som tycker fel. Det finska systemets fördelar blir bara alltför tydliga när politiska makthavare med alla tänkbara fördelar i livet gnäller över att folket inte liknar dem själva mer.

    SvaraSvara
     
  5. @Rick:
    Här i vår ankdamm har våra aktivaste feminister högljutt påtalat att det finns en problematik i att kvinnor röstar på män.
    Man har alltså ett problem med demokratin, att folk röstar ju som de vill!

    SvaraSvara
     
  6. @Erik:

    Så är det, Sverige har inte haft någon kvinnlig satsminister, eftersom kvinnor inte tävlar på samma arena som män, utan blir omhändertagna och således mindre kompetenta. Jag har svårt att tro att finländska, norska, danska och isländska kvinnor annars vore så annorlunda än svenska (alla de länderna leds eller har nyligen letts av kvinnor).

    Jag leker med tanken att skriva något som jag skulle kalla reformagenda för Sverige för att kunna motverka de senaste decenniernas absurda teater. Det behövs ingen revolution, utan bara en rad balanserande faktorer, som t.ex.

    1)Personval, så att partiernas makt minskar och väljarnas ökar
    2)En konstitutionsdomstol, som ingriper mot grundlagsbrott, som t.ex. brott mot yttrandefrihet.
    3) Avpolitisering av domstolarna- de ska bli den tredje statsmakten och inte regeringens förlängda arm.
    4) Skilda valdagar för olika val, eftersom det är olika frågor som valen gäller.

    Detta är absolut ingen blåkopia av t.ex. det finländska systemet utan diverse element som jag lagt ihop. Jag återkommer vid lämpligt tillfälle med mer detaljerade funderingar.

    SvaraSvara
     
  7. har Sveriges högerblock nu 4/4 kvinnliga partiledare

    Vad hände med Björklund?

    SvaraSvara
     
  8. @Butter:

    Jag kan tänka mig det. Åland representerades ju av en kvinna i förra riksdagen. Nu förlorade hon mot en man i valet. Sådant händer i en demokrati, men för feministerna är detta oacceptabelt. Valresultatet ska ju vara fastslaget i förväg Laugh

    SvaraSvara
     
  9. @Erik:

    Visst kan man argumentera för att 2 av 200 inte är så stor andel som klarat av att bli valda men det är fler än 0/365 och det är ju den korrekta siffran i Sverige

    Ska det inte vara 0/349?
    (Inte för att det påverkar procenten.)

    SvaraSvara
     
  10. @Rick:

    Så är det, Sverige har inte haft någon kvinnlig satsminister, eftersom kvinnor inte tävlar på samma arena som män, utan blir omhändertagna och således mindre kompetenta.

    Jag tror inte alls att kvinnor är eller blir mindre kompetenta. Däremot är nog risken stor att de blir mindre benägna att göra de uppoffringar som krävs i en sådan roll.

    SvaraSvara
     
  11. @Tommy:

    I kompetens ingår erfarenhet. Jag är inte kompetent att leda ett börsbolag, eftersom jag har noll erfarenhet av sådan verksamhet. Visst kunde man rent hypotetiskt låta mig praktisera som VD, men även så skulle jag inte ha samlat på mig de nödvändiga erfarenheterna längs vägen till VD-posten.

    SvaraSvara
     
  12. @Tommy:
    Intressant fråga, finns det olika grader av noll? Det finns ju olika grader av oändlighet, så rent logiskt borde det ju också finnas olika grader av noll eftersom det 0 och oändlighet är inverser av varandra.
    Så, procenten blir den samma, men ändå känns 0 av 349 som lite mindre uppseendeväckande än 0 av 365, även om skillnaden är ganska marginell.
    Som jag ser det är 0 av 1 och 0 av 10 000 000 inte riktigt likvärdiga.
    Och vad skall man säga om 0 av 0? Det är ju 100% … eller?

    SvaraSvara
     
  13. @Rick:
    Jag förstår hur du menar, men det resonemanget innebär ju hårdraget att alla är inkompetenta som inte redan är experter – det blir liksom cirkulärt. Ingen, vare sig man eller kvinna, skulle kunna få sitt första jobb.

    Mer rättvist är väl att jämföra personer med ungefär liknande erfarenhet, och då är det knappast någon skillnad mellan en man och en kvinna i den potentiella förmågan att sköta jobbet (vilket jag inte tror att du påstår heller). Skillnaden är sannolikt större i viljan att göra uppoffringar och satsningar för att bli bättre på jobbet, just på grund av att fler kvinnor än män är vana att bli omhändertagna, precis som du säger.

    Jag tror vi menar samma sak, men jag hajade till på formuleringen i din första kommentar eftersom jag såg framför mig hur en illasinnad antijämställdistisk quote miner skulle kunna använda det för att påvisa ett förment ”kvinnohat”.

    SvaraSvara
     
  14. @Dolf:

    Och vad skall man säga om 0 av 0? Det är ju 100% … eller?

    Ur matematiskt hänseende är det ”odefinierat”. Grin

    Min kommentar till Erik berodde på att jag inte fått PM:et om att antalet riksdagsledamöter ändrats. Smile

    SvaraSvara
     
  15. @Rick:

    ”Så är det, Sverige har inte haft någon kvinnlig satsminister, eftersom kvinnor inte tävlar på samma arena som män, utan blir omhändertagna och således mindre kompetenta.”

    Precis, och som du kommer att kunna se i mitt kommande inlägg (Del 3 om Williams & Cei) så har de haft mage att kalla detta för sexism mot KVINNOR (fullständiga termen är ”Välvillig sexism”)

    ”Jag har svårt att tro att finländska, norska, danska och isländska kvinnor annars vore så annorlunda än svenska (alla de länderna leds eller har nyligen letts av kvinnor).”

    Givetvis är de inte det. Skillnaden är att i Sverige tävlar kvinnor och hederskvinnor på andra villkor och sålunda har kvinnor som har mindre kompetens en fördel i Sverige när de tävlar mot andra kvinnor.

    ”Jag leker med tanken att skriva något som jag skulle kalla reformagenda för Sverige för att kunna motverka de senaste decenniernas absurda teater.”

    Låter som en bra tanke. Skall bli intressant att se vad du kommer fram till.

    SvaraSvara
     
  16. @Tommy:
    Det har väl fallit i glömska vid det här laget, men anledningen till att det är just 349 ledamöter är ju i sig själv en manipulering av det demokratiska systemet.
    Det var 350 ledamöter, men så hade vi ett val där väljarna var så oförskämda att de gav 175 ledamöter till vänstersidan och 175 ledamöter till alliansen (eller de borgerliga som det hette på den tiden). Och så kan vi ju inte ha det. Så genast avskaffade man en ledamot (konstigt nog, hade mer förväntat mig att de skulle släppt in en parasit till så vi fått försörja 351 blodsugare istället) så att denna situation aldrig mer skulle kunna uppstå.
    Men tjosan, så gick tiden och hux flux hade vi en tre-enighet: vänstern, alliansen och SD. Och då funkar det inte längre med att manipulera antalet ledamöter, för oavsett om fulla antalet är jämt eller udda kan situation uppstå att den ohelige ande sitter med utslagsrösten.
    Så då får man försöka hitta på något annat sätt att ta DÖd på systemet. Undrar hur man ska bära sig åt för det.

    SvaraSvara
     
  17. Jag har letat efter en artikel jag läste för ca ett halvår sedan, som visar att glappet mellan Sveriges folkvalda och väljarna ökat i en en vänster-höger-skala. Tror den var i DN, men är osäker. Enligt den undersökningen var dessutom gapat mellan media och väljarna ännu större.
    Det finska valsystemet borde minska glappet mellan folkvalda och väljare och dessutom borde medierna ha större driv att granska de folkvalda (och därmed tilltala väljarna).

    Rick, hur är det med intresset för gammelmedia i Finland?

    SvaraSvara
     
  18. @ChristinaG:

    Rent generellt skulle jag säga att samma problem som finns i Sverige också finns i Finland, i mindre eller större utsträckning. Det som dock är obehagligt i dagens Sverige är att det politiska etablissemanget tydligen helt förlorat fotfästet i verkligheten. Jag har mycket svårt att föreställa mig att finländska riksdagsledamöter skulle göra något motsvarande. Enskilda fall finns förstås (alltid är det någon som nischat in sig på att få de verklighetsfrånvändas röster Smile ).

    Media i Finland, inte minst finskspråkiga, är faktiskt ganska läsliga. Det förekommer övertramp av det slag som i Sverige, men det är inte satt i system (än?).

    Det som däremot saknas i Sverige är finländska skvallerpressens tolkning av politik, där riksdagen förvandlas till en såpa med mycket dramatik och stora känslor. Folk har nämligen bättre koll i Finland på vem som sitter i riksdagen och då är det givetvis upplagt även för denna sorts historier. För tillfället t.ex. gråter de ut som inte blivit återvalda (”Jag har i 20 år gjort allt och detta är tacken, snyft…”) weep

    SvaraSvara
     
  19. @Tommy:

    Jag förstår hur du menar, men det resonemanget innebär ju hårdraget att alla är inkompetenta som inte redan är experter – det blir liksom cirkulärt. Ingen, vare sig man eller kvinna, skulle kunna få sitt första jobb.

    Många unga har väl precis det problemet – de har svårt att få jobb eftersom de inte har någon erfarenhet, och har svårt att få erfarenhet eftersom de inte har något jobb.

    SvaraSvara
     
  20. @Tommy:

    Jag håller nog inte helt med ditt resonemang nu. Det kan vara utmanande för vem som helst med uppgifter snäppet över den egna kompetensen (dvs. kunskap + erfarenhet). Således är det i sin bästa ordning att en ungdom får sitt första jobb på McDonald´s även utan kunskap om att tillreda hamburgare. Däremot är knappast positionen som generaldirektör för Strålsäkerhetsmyndigheten lämpad som första jobb.

    Nu tillspetsar jag förstås resonemanget, men kontentan är att om man inte tidigare behövt ta ansvar så kan man inte börja med ett mycket stort ansvar. I stället måste erfarenheten få växa fram.

    SvaraSvara
     
  21. @Erik, @Dolf:
    Jo, jag känner till bakgrunden till varför vi har just 349 ledamöter, och förstår givetvis att Erik också vet det. Men det är ju inte varje dag man kan påpeka ett sakfel i något som Erik skriver, så man får ju ta varje chans att känna sig som en Besserwisser. Grin

    @Mr Arne, @Rick:
    Första jobbet är ju alltid svårt, eftersom man inte kan visa på några riktiga meriter utan i bästa fall kan vifta med ett betyg som indikerar att man är bildbar.

    Du har givetvis helt rätt i skillnaden mellan McDonald’s och Strålsäkerhetsmyndigheten, Rick. Vi lägger nog bara lite olika värdering i just ordet ”kompetens”. För mig innebär det ‘förmåga att utföra arbetsuppgift’, medan det för dig innebär ‘kunskap och erfarenhet’. För mig är alltså kompetens och erfarenhet två saker jag skulle önska se hos en platssökande, medan du med begreppet kompetens innefattar båda.

    Jag hävdar definitivt inte att jag har rätt eller att du har fel. (BTW, jag råkar ha SAOL XII inom räckhåll och där förklaras ”kompetens” som ‘[tillräcklig] skicklighet; behörighet’, vilket passar in på båda tolkningarna.)

    Som sagt var det risken att formuleringen kunde ryckas ur sitt sammanhang, för att visa att vi hemska jämställdister anser att kvinnor överlag är mindre kompetenta än män, som föranledde min reaktion. (Jag utgår då från att jag inte är helt ensam om ”min” definition av ordet kompetens, även om den på intet sätt är allmängiltig.)

    Jag tror vi tycker lika i den här frågan, Rick, även om jag inte förmår uttrycka mig tillräckligt tydligt.

    SvaraSvara
     
  22. Edit: skrev ur minnet (slarvigt), riksdagsledamöterna tycker ju ungefär som folk i allmänhet.

    SvaraSvara
     
  23. Givetvis är det finska systemet avsevärt bättre än det antisvenska. Här är allt supertoppstyrt. Inte för att jag är någon expert på hur ett parlamentariskt system är tänkt/önskvärt att vara, så har jag ändå några funderingar:

    Riksdagen/parlamentet bör vara högsta beslutande organ. Regeringen ska i princip bara se till att det verkställs. Riksdagsledamöterna borde också vara en blåslampa i röven på både regering och partier, med hög integritet.

    Här är det tvärtom. Partierna är extremt toppstyrda och regeringen anser sig stå över de folkvalda. De senare har reducerats till knapptryckare, mutade med skyhöga arvoden, pensioner, andra förmåner och privilegier vanliga människor endast skulle kunna drömma om.

    Mitt förslag på lösning av den svåra situation vi utsatts för, särskilt efter DÖ-statskuppen, är i grova drag följande:

    För att få ett mycket, mycket bättre samhälle ska staten krympas så liten att inga yrkespolitiker längre finns och uppdragen sker på fritid. Ingen ersättning utgår och då slipper vi dagens psykopater med stora slevar och maktambitioner…

    SvaraSvara
     
  24. EdersÖdmjuke njaee ”0 och oändlighet är inverser” ehmm noll ärju noll, nada inget. Det oändlig vet man ej vad det är jämfört om vi utgår från att man vet vad noll är, appropå att veta vad som är inverterat av vad, vad tror du om att peta in kvantterori? oändligt noll.

    SvaraSvara
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Klicka för att sätta in Smiley

SmileBig SmileGrinLaughFrownBig FrownCryNeutralWinkKissRazzChicCoolAngryReally AngryConfusedQuestionThinkingPainShockYesNoLOLSillyBeautyLashesCuteShyBlushKissedIn LoveDroolGiggleSnickerHeh!SmirkWiltWeepIDKStruggleSide FrownDazedHypnotizedSweatEek!Roll EyesSarcasmDisdainSmugMoney MouthFoot in MouthShut MouthQuietShameBeat UpMeanEvil GrinGrit TeethShoutPissed OffReally PissedMad RazzDrunken RazzSickYawnSleepyDanceClapJumpHandshakeHigh FiveHug LeftHug RightKiss BlowKissingByeGo AwayCall MeOn the PhoneSecretMeetingWavingStopTime OutTalk to the HandLoserLyingDOH!Fingers CrossedWaitingSuspenseTremblePrayWorshipStarvingEatVictoryCurseAlienAngelClownCowboyCyclopsDevilDoctorFemale FighterMale FighterMohawkMusicNerdPartyPirateSkywalkerSnowmanSoldierVampireZombie KillerGhostSkeletonBunnyCatCat 2ChickChickenChicken 2CowCow 2DogDog 2DuckGoatHippoKoalaLionMonkeyMonkey 2MousePandaPigPig 2SheepSheep 2ReindeerSnailTigerTurtleBeerDrinkLiquorCoffeeCakePizzaWatermelonBowlPlateCanFemaleMaleHeartBroken HeartRoseDead RosePeaceYin YangUS FlagMoonStarSunCloudyRainThunderUmbrellaRainbowMusic NoteAirplaneCarIslandAnnouncebrbMailCellPhoneCameraFilmTVClockLampSearchCoinsComputerConsolePresentSoccerCloverPumpkinBombHammerKnifeHandcuffsPillPoopCigarette

Subscribe without commenting