Tre minuter över sex denna morgon är det två år sedan Pär Ström lät meddela att han drar sig ur jämställdhetsdebatten. Det kan därmed vara läge att uppmärksamma att han den 21 augusti i år releasade boken Perukklubben: en saga om åsiktsfrihet i landet som kommit längst. Bortsett från ett inslag med Pär Ström på 12 minuter i SR:s Studio Ett mötte Main Lame Media boken med en öronbedövande tystnad. Några ensamma röster i form av bloggare uppmärksammade boken, däribland Ninni i sin recension på Genusdebatten, och Erik på sin andra blogg Aktivarum. Jag fick också ett recensionsexemplar, men eftersom både Ninni och Erik behandlat boken, valde jag att vänta med den tills idag.

Titeln Perukklubben är en hänvisning till en publicistisk kommitté i boken, som likt den engelska domarkåren sammanträder utstyrda med peruker. Denna kommitté som definierar och befäster åsiktskorridoren beslutar genom omröstning huruvida man skall hissa, dissa eller mörka olika ämnesområden. Något vi känner igen från vårt svenska debattklimat där man ”hissar” den lede Fi, dissar CO₂ och mörkar det vi aldrig hör talas om, som till exempel just boken Perukklubben, som uppenbart har mörkats trots att ett stort arbete lades ned på att få ut pressreleaser och recensionsexemplar till media.

Det är tråkigt att boken inte har uppmärksammats, för Pär Ström har skapat en väldigt tydlig allegori med en fabel, enligt samma modell som Orwells Djurfarmen, där han beskriver det svenska samhället. Ström ger för övrigt en bekräftande nickning till Djurfarmen genom att uppkalla två av getterna, Boxer och Majoren, i boken efter figurer i Djurfarmen. Just när det gäller Boxer skapade det lite problem för mig, eftersom jag inte kunde frikoppla namnet från den trogna arbetshästen på Djurfarmen.

Pär Ström gör inga direkta kopplingar till specifika individer eller händelser i den svenska debatten, specifikt skall påpekas att boken inte tar upp jämställdhetsfrågor, utan skapar en historia som skildrar relationerna mellan de olika delarna. Vi har en värld som är befolkad av gemene man i form av getter, vargar som utgör den mediala eliten (jag som är höggradigt förtjust i vargar hade nog personligen föredragit att han hade vikt denna roll åt gamar) och de styrande korna. Forskarvärlden representeras av ugglor där vi finner sådana intellektuella stjärnor som professor von Hochdenker, doktor Jennus och docent Lysenka. Samverkan mellan dessa grupper analyseras utifrån frågor som hur gödsel är skadligt och måste slutförvaras, vilket jag själv tolkade som en alludering till CO₂ men lika gärna skulle kunna handla om t.ex. kärnkraft, att simning är farligt och att gråa djur anses breda ut sig och vara privilegierade och att man därför vill vidta särskilda sanktioner mot dem. Något som intervjuarna i Studio Ett tolkade som att ”gråa djur” skulle symbolisera män, men det kan lika gärna ses som ett inlägg i den svenska rasismdebatten. En av bokens styrkor är för övrigt att det inte finns några uppenbart raka kopplingar mellan vår värld och bokens värld, utan att man är fri att välja sin egen tolkning.

En lustig detalj i sammanhanget är att vi i boken får följa hur frågan om husdjur kommer upp och behandlas av Perukklubben. Boken kom som sagt vad ut före valet, men inte långt efter att valet var överståndet fick vi höra om hur ett visst parti, som jag i anständighetens namn låter förbli anonymt, ville reglera förekomsten av akvariefiskar i Malmö. Det är inte utan att man undrar om Strömmingen, som väl får ses som en udda fisk i den svenska ankdammen, inte är lite synsk ändå.

Rent litterärt finns väl lite brister, detta är mig veterligt Ströms första skönlitterära verk, och jag tycker nog att han har gjort ett bra arbete, men det hade inte skadat med lite redigering. Särskilt i inledningen känns handlingen trög och språket lite knackigt. Det bättrar sig dock allteftersom, men jag är rädd för att detta innebär att han förlorar läsare redan i utgångsläget. Vilket är synd, för Ström har skapat ett mycket bra upplägg, med hög igenkänningsfaktor, och ett viktigt budskap. Den är väl värd att läsa. Stephen King berättar i sin ”On Writing” att han i en av de första refuseringar fick rådet att skära ned ordmängden med 10% utan att ändra innehållet.

Och han har anammat det som princip att han alltid skär ner 10% när han går igenom det första utkastet. Ett tips för Ström till kommande böcker. Jag tror definitivt det bor en bra författare och historieberättare i Ström, och en mycket bättre sådan än jag faktiskt hade väntat mig, han behöver bara lära sig behärska verktygen lite bättre. Det sagt, den skulle inte skämmas för sig i bokhandeln eller på biblioteken. Jag har läst bästsellers av etablerade författare som varit betydligt sämre.

Ni hittar Perukklubben: en saga om åsiktsfrihet i landet som kommit längst som gratis pdf här (helt legalt, det är Ström själv som gjort den tillgänglig utan kostnad) eller – om bokform föredras – hos Bokus, Adlibris och CDON

Avslutningsvis vill jag bjuda på ett litet stycke dialog från boken. Vargen Wolf har precis berättat sagan om Vargkungens nya päls (en variant av Kejsarens nya kläder där några varulvar lurat en vargkung, men en liten vargunge ställer allt till rätta) för polaren Luminoso:

Boken kan köpas på dess officiella webbplats där den också kan laddas ner kostnadsfritt

     ”Förylat bra saga”, sa Luminoso och nickade tankfullt. Sedan sänkte han rösten till en viskning. ”Men vet du vad? Så hade sagan inte slutat om den hade utspelat sig här på Klara.”
     Wolf körde fram huvudet och såg väldigt nyfiken ut. ”Hur … hur hade den slutat då?”
     ”Jo, då hade ungen blivit sliten i stycken av Twita och Tweta, och köttstyckena skulle ha spikats upp på matsalsväggen som en varning för andra, och efter det skulle ingen någonsin mer våga säga några jobbiga sanningar.”
     Wolf såg fascinerad ut, tänkte en liten stund och började sedan nicka. ”Baske mig, du har såå rätt, kompis. Så hade det slutat här.”
     ”Vet du vad?” viskade Luminoso. ”Det är alltid lättast att flyta med strömmen.”
     ”Jaaa, öhhhh, tänk, bara få uppskattning heeela tiden, alla håller med, jämt.” Wolf tänkte i några sekunder, och fortsatte viska: ”Men du – gå ut till en å i skogen så ser du att bara döda fiskar flyter med strömmen.”