Eders Ödmjuke lyssnar på radio
Det var Nora Dean som sjöng om en pojke som har taggtråd i underbyxorna och som hon skall slå i huvudet med en tegelsten.
Det är härlig kvinnokamp. Barbwire hette låten.
Och apropå det, ni har kanske märkt att det nästan bara varit tjejer som sjungit i det här programmet. Det beror inte på någon kvotering eller något sådant, utan på att jag helt enkelt tyckte det var en bra idé.
– Nisse Hellberg
Jo, det var ”nästan” bara kvinnor, förutom att han ”direktsänt” spelade sin egen tidigare outgivna ballad som han putsat upp just för sommarprogrammet så lyckades han faktiskt peta in en (1) låt – The Mavericks, Flaco Jimenez: All You Ever Do Is Bring Me Down – där det inte var en tjej som sjöng.
Det var det där med att det skulle bli mer opolitiska sommarprogram i år efter Athena Farrokhzads sommarhaveri förra året. En snabb glutt genom listan av årets sommarpratare ger en intressant bild (och då skall påpekas att jag har ingen aning om vilka många är eller var de står, så jag har garanterat missat en hel del):
Clara Henry, feminist
Saga Becker, transperson, queer och feminist
Liza Marklund, ”Naturligtvis är jag feminist, jag har ju hjärna” (och ljög med ”Gömda”?)
Nina Hemmingsson, feminist
Nilla Fischer, lesbisk feminist
Sanna Lundell, feminist som enbart spelar musik med kvinnor
Karl-Petter Thorwaldsson, LO-ordförande, ”lovar punkt och feminism”
Nisse Hellberg, efter inledningscitatet är det väl inte alltför vågat att gissa på feminist.
Gunilla Röör, ”Det är så självklart” feminist.
Zara Larsson, kan hon va feminist mån tro?
Kristina Sandberg, ”jag som feminist” sätter temat för programmet
Maxida Märak, feminist
Den sistnämnda som var dagens sommarpratare lät för övrigt obehagligt lik Athena Farrokhzad, och hennes (Maxidas) program var lika deprimerande som sommarvädret. Jag tröttnade och lyssnade ganska förstrött så vet inte om hon förordade att man skulle ta till väpnad kamp, men det lät som det drog åt det hållet.
Det är de, för mig, mer eller mindre uppenbara feministerna/vänsterpersonerna som hållit låda hittills den här sommaren. ICA-Stig är väl klar vänster också, men jag vet inte var han står när det gäller feminism, och jag hörde honom inte nämna något om det i vad jag hörde av programmet. Jag vet inte heller hur det är med de som kommer, bortsett från den uppenbara feministen Reinfeldt (fast han inte vill använda etiketten), men det är väl inte alltför svårt att gissa sig till att det blir en hel del feminism bland de kommande sommarpratarna också.
Sen har ju långt ifrån alla programmen haft ett vänsterfeministiskt stuk, många har varit politiskt neutrala. Jag vet dock bara ett som lutat lite lätt åt andra hållet, om man läser mellan raderna: Alice Teoderescus. Och så har man mage att klaga på hennes program …
Objektiv och neutral public service var det ja.
©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Eh, Vad menar du ? Vad ville du säga egentligen ?
Det heter ibland från journalistiskt håll att det är ett problem att människor söker sig till sådana (internet-)media som bekräftar de åsikter man redan har, och att ”folk” inte låter sig utmanas av ”ny” information etc. Man talar om ”ekokammare”, där redan frälsta bara bekräftar vad andra redan frälsta har sagt tidigare. Alternativet skulle då vara att lyssna på det ”mångsidiga, sakliga och opartiska public service”, får man väl anta. Vad de inte fattar är att folk flyr public service och även andra större privata medier just på grund av att de alltmer kommit att uppfattas som just den typ av ekokammare som journalisterna själva menar finns utanför deras egen mediasfär.
Det är uppenbart att SR och SVT går statens ärenden, när det kommer till feminism, HBTQ-frågor, identitetspolitik och invandring. I dessa frågor syns de mera agera megafoner för den politiska maktens credo (trosbekännelse) snarare än att vara granskare av densamma. Valet av sommarpratare i år utgör inget undantag därvidlag, vad jag kan se.
Att människor söker en slags ”mental asyl”, genom att söka upp medier och webbplatser (och en och annan skribent med integritet inom de stora medierna), tycker jag man bör se som ett hälsotecken, snarare än som ett problem. Problemet ligger snarare i att public service och andra större medier inte tillåter en friare debatt inom sina respektive ”medierum”. Existensen av det man kallar ”åsiktskorridoren”, är ett större hot mot demokratin, än att folk då och då smiter ut ur dena korridor till egna ”rum”, där de försöker forma sin egen förståelse av sin omvärld, oberoende av vad den politiska och mediala makten vill få dem att tro på.
Kanske behövs det en ”FATTA”-kampanj, för att flera journalister ska förstå det?
Har väntat på att någon skulle ta upp det här, mycket relevant. Vad heter hon som håller i trådarna för programmen, och som hycklade om hur neutralt det skulle bli i år? Dags att skriva till henne.
Överhuvud taget så behövs aktion, och här är en, Uppsalaprofessor, även om det är ett tag sedan. Nu behövs nya tag!
http://www.svd.se/feminism-ar-inte-lika-med-jamstalldhet
@John Nilsson:
Ja det är ett ytterst farligt spel man har valt att spela med skyhöga insatser. Den likriktning och dubbelmoral som idag kan ses inom gammelmedia, rättsväsende, politik och utbildning är inget lyckat koncept. Alla demokratins fundament håller på att vittra sönder till en följd av detta.
Ta bara SR/SVT som exempel där över 80% av deras journalister sympatiserar med vänsterblocket. Sedan har man mage att gå ut med att man ska börja räkna kön och hudfärg för att få en grupp som bättre speglar samhället, där fler åsikter och perspektiv ska få komma fram?! Som om åsikter sitter i kön och hudfärg? De ”rasifierade” de väljer har ju precis samma åsikter som dem själva. Å sen undrar de varför ingen tar dem på allvar.Varför folk söker sig till alternativa medier. Varför samhället blir mer å mer polariserat.
Man baxnar.
Feminister så långt ögat kan nå i statsradion i statsfeminismens förlovade land när statsradion själv bestämmer,vem behöver något annat feminismen täcker ju in allt,från feministiskt blöjbyte till feministisk utrikespolitik.En ism ett folk en stat feministisk såklart.