[Jag har uppdaterat inlägget med en lång lista länkar till dokument i slutet.]

En av de stora nyheterna förra veckan var att en ung (nåja, 43) man, vi kan kalla honom Julian, som sitter fånge på en ambassad i London lär bli sittande där ett bra tag till. Stockholms tingsrätt beslutade att inte upphäva häktningen av Julian. Och därmed är väl den besynnerliga titeln på inlägget delvis förklarat. De som har Gullivers resor i färskt minne kommer ihåg att Gulliver släckte branden på slottet i Lilliputtarnas land genom att pissa på det. Åtminstone i originalversionen. Gullivers resor var politisk samhällssatir och allegori, inte sagor. Konflikterna i Lilliput och kriget med grannlandet Blefuscu beträffande i vilken ände man skall knäcka ägg är allegoriska beskrivningar av konflikter i Europa. Och att Gulliver urinerar på slottet är en symbolhandling som, om jag förstått det hela rätt, säger en hel del om Jonathan Swifts syn på monarkin. Och rättsfallet med Julian får mig att tro att hade Swift varit svensk och skrivit Gullivers resor idag, så hade Gulliver pissat på något som representerat svenskt rättsväsen. Därav titeln. Inlägget har annars inget med Swift eller Gulliver att göra, jag tycker bara att hela affären med Julian är en sådan parodi på en travesti av sig själv, att den i det närmaste, i enlighet med Poes lag, utgör en satir som den går och står.

Fallet Julian utgör en rättsskandal och skamfläck utan like, och det har nu pågått i flera år och det finns väl egentligen inget nytt att säga om det. Bortsett från det, inte särskilt förvånande, utslaget från Stockholms tingsrätt igår. (Vilket bara bekräftar att många gånger är gammal lag mer rättvis än Ny.)

Fallet må vara gammalt och mögligt vid det här laget, men jag tycker ändå att det förtjänar att uppmärksammas. Det tronar över vårt samhälle likt Saurons öga över Mordor.

Julian som idag i praktisk mening är inspärrad på en ambassad i London har förlorat nästan 4 år av sitt liv, och i realiteten effektivt tystats. Brotten som Julian är anklagad för är ett fall av våldtäkt, olaga tvång och flera fall av sexuellt ofredande. Våldtäktsanklagelsen är, om jag uppfattade häktningsdomaren Lena Egelin rätt, av det mindre grova slaget. Julian riskerar alltså, om han återvänder till sverige och underställer sig den svenska ”rättsprocessen”, 4 års fängelse (våldtäkt ger 2–6 år, är det mindre grovt döms till högst 4 år, betraktas det som grovt ger det 4–10 år).

Det kan i detta sammanhang vara intressant att notera att Julian snart varit ofri i 4 år, men skulle han komma hit och bli dömd skulle förmodligen bara några dagar av denna tid avräknas från straffet eftersom han, enligt häktningsdomaren Lena Egelin, ”varit frihetsberövad 7–16 december 2010 och därefter varit förelagd vissa restriktioner”. Det är i hög grad ett semantiskt spel med tolkningar, eftersom han inte kan lämna ambassaden utan att bli frihetsberövad i sak. Och jag misstänker, cynisk som jag är, att inte ens tiden med fotboja innan han sökte asyl på Londonambassaden skulle avräknas vid ett eventuellt svenskt straff, det ses väl bara som att han varit ”ålagd vissa restriktioner”.

Julian har nu varit ofri i England i snart fyra år, åklagaren insisterar på att han skall komma hit och vägrar själv bege sig dit eller förhöra Julian på andra kanaler (t.ex. via videolänk) trots att Julian hela tiden har deklarerat att han är villig att bli förhörd, han är bara inte villig att bege sig till sverige för det. Här kan jag inte undgå att göra en liten personlig avstickare. Så sent som förra helgen satt jag och översatte ett brev från Serious Fraud Office (SFO), en brittisk myndighet med åtalsbefogenhet, där man begär hjälp av Riksenheten mot korruption vid den svenska åklagarmyndigheten. Fallet har vissa likheter med Julians fall, fast sverige och UK här har ombytta roller. UK begär alltså hjälp från sverige med att förhöra en i sverige bosatt asiatisk medborgare i ett korruptionsärende. Man inte bara ber sverige sköta förhöret, man ber också om att representanter för FSO skall få närvara om möjligt vid förhören. Det man utreder är mutor i samband med ett globalt företags upphandling i ett asiatiskt land. Mutorna uppgår till flera miljoner. Euro. Engelska myndigheter är alltså fullt villiga att låta förhör med en av de inblandade (som förmodligen har en längre tids vistelse bakom galler framför sig) ske i sverige. Men det är klart, det gäller ju inga allvarliga saker som spruckna kondomer. Lite parentetiskt och OT kan jag också nämna att ungefär hälften av de 12 sidorna utgjorde utdrag ur engelsk lagtext, över 3 sidor ägnades åt att, I kid you not, definiera brottet konspiration. Nästa idiot som fnysande klistrar epitetet ”konspirationsteoretiker” på mig löper allvarlig risk att bli tvångsmatad med dessa sidor tryckta på grovt sandpapper.

Bilden man får via media är dock väldigt onyanserad och grovt felaktig. Känner man inte till fallet är det väl värt att sätta sig in i det. Den ursprungliga häktningspromemorian som bland annat innehåller de förhör som läckte till en välkänd svensk skvallerblaska (expressen) finns att läsa här. Jag har mörkat efternamnen och andra personuppgifter på de 3 huvudpersonerna i den. En ganska meningslös gest kan tyckas, och meningslöst att lägga ned en massa arbete på att mörka särskilt Julians efternamn. Men jag vill principmarkera att även den anklagade borde ha rätt till samma anonymitet som målsägarna. För den som vill ha tag på versionen utan mörkning är det bara att googla på ”facsimile from forsvarsadvokaterna 23.11.10sökbar” [sic!] Dokumentet i sin helhet är ung. 100 sidor. Men en del är ren formalia som innehållsförteckning och ifyllda blanketter.

Jag tänker inte gå in på själva skuldfrågan i egentlig mening här, eller vad som hände mellan Julian och de två kvinnliga huvudpersonerna som jag här kallar Sofia och Anna. För den som vill ha en ypperlig analys av detta dokument hänvisar jag till Göran Rudlings ”Sex, lögner, inga videoband och mer lögner. Falska anklagelser i fallet [Julian]. | Samtycke Nu”. En mastodont, 100+ sidor, bland blogginlägg där till och med Tanja Bergkvist måste känna sig akterseglad med hästlängder. Rudlings inlägg är väl värt att läsa, fast man får avsätta några timmar till det, men lite lustigt i sammanhanget är att han, om jag förstått det rätt, är uttalad feminist och började intressera sig för frågan därför att han är en stark förespråkare för en samtyckeslag. Det märks dock inte direkt i hans analys, där han tvärtom (ofrivilligt och motvilligt) tar Julians parti och anklagar Anna för falsk tillvitelse. Jag återkommer till det.

Jag tänker här bara lite kort peka på några underligheter i själva hanteringen av fallet (Rudling tar också upp dessa mycket grundligt).

Anklagelsen om våldtäkt som Julian än idag är misstänkt för gäller hans samvaro med Sofia. Det kan här vara väl värt att notera förhörsledarens anmärkning till förhöret med Sofia (s. 14 i häktningspromemorian, min emfas):

Förhörsledarens anmärkning
Under förhörets gång underrättades jag och Sofia om att [Julian] anhållits i sin frånvaro. Efter det beskedet hade Sofia svårt att koncentrera sig på förhöret varför jag gjorde bedömningen att det var bäst att avbryta förhöret. Sofia hann dock nämna att [Julian] var arg på henne. Varför han var arg på henne eller hur det yttrade sig hann jag inte få närmare information om. Vi hann heller inte gå in närmare på vad som i övrigt hände efteråt. Förhöret är varken uppläst eller genomläst för godkännande men Sofia informerades om att hon har möjligheten att göra det vid senare tillfälle.

Förhörsledaren anger vidare i ett PM nästan två veckor efter det urpsrungliga förhöret (s. 15, kursiv emfas min, fetstil i orginalet):

Fredagen den 20 augusti 2010 höll jag förhör med målsägande [Sofia] i ärende 0201-K246314-10 på Klara närpolisstation. Förhöret påbörjades kl.16.21 och avslutades kl. 18.40. Därefter skrevs förhöret in i wordprogrammet i Durtvå. Förhöret skulle renskrivas nästkommande tjänstgöringsdag, måndagen den 23 augusti 2010. Detta var inte möjligt då jag nekades tillgång till förhöret jag hållit. Efter diverse brevväxling fick jag direktivet av handläggare Mats Gehlin att istället skapa och signera ett nytt förhör i DurTvå vilket gjordes torsdagen den 26 augusti med behövliga ändringar. Tyvärr daterades och tidsangavs det dokumentet med rättelsens tidpunkt eftersom detta sker med automatik i DurTvås system.

Förhöret med Sofia spelades inte in och transkriberades ord för ord som brukligt är, utan en skriven sammanfattning (med gott spelrum för minnes- och tolkningsfel från förhörsledarens sida) upprättades, men inte ens den ligger till grund här, utan det är en rekonstruktion nästan en vecka efter det ursprungliga förhöret. Dessutom framgår det att Sofia inte godkänt förhöret. Tillfälligheters spel? Nja, vad ska man säga om följande utdrag från vittnesmål av Sofias bror Joakim (sid 73–74):

Sofia har senare berättat att hon inte vill anmäla Julian utan bara ville att han skulle testa sig mot sjukdomar. Till polisen gick hon för att få råd och att polisen då tog upp en anmälan.
Sofia hade också berättat att hon hade pratat med Julian om att han skulle testa sig och att Julian hade svarat att han inte hade tid att testa sig och att hon fick tro på hans ord att han inte hade några sjukdomar.
…
Joakim sade att Sofia mest var arg över det som hade hänt och mådde illa av bromsmedicinerna hon fått. Hon var också upprörd över att händelsen hade kommit ut i tidningarna och den uppståndelse som det hade blivit.

Och vittnesmålet från Marie, en av Sofias arbetskamrater, (s. 78, min emfas):

Marie vill också säga att hon har pratat så mycket med Sofia och att de är svårt att minnas vad som sagts och inte har sagts. Marie ville säga att då Sofia varit på sjukhuset och gått till polisen blev det inte som Sofia ville. Hon ville bara att Julian skulle testa sig. Hon kände att hon blev överkörd av polisen och andra runt omkring.

Så var det med den våldtäkten.

Beträffande övergreppen på Anna, vill jag bara ta upp den klart dokumenterade underligheten med kondomen som Anna påstår att Julian rev sönder (s. 17). Detta är vad SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) har att säga om den (sid 82):

Resultaten talar för att delningsytan hos kondomdelen ’Kondom’ har uppkommit genom att delen har slitits sönder (Grad +2)

Gradskalan, lite lätt omskriven med mina ord, de korrekta formuleringarna hittas på sid 83, går från -4 till +4. Graden -4 står för visshet att hypotesen (dvs. att kondomen rivits sönder) inte är giltig, 0 står för ”duh, ingen aning” och +4 står för visshet att hypotesen är korrekt. +2 (den grad som angivits här) betyder ungefär att det verkar så. Som jämförelse kan man då se att närmaste lägre grad, +1, står för att det är möjligt, och närmast högre, +3, för att det är mycket troligt.

Ännu intressantare är ju DNA-frågan, ur PM om DNA-analys på kondom (s. 85):

Vid samtal med SKL fram kom [sic!] följande
På kondom från MÅ2 [Anna] Bostad har det inte hittats något DNA.

På en kondom som använts vid samlag finns alltså inget DNA. (Som jämförelse kan nämnas att analys av vaginal­topsning av Sofia och en kondom från hennes hem bägge visar på DNA från Sofia själv och en och samma man, som vi kan anta är Julian. Men det är ganska betydelselöst, eftersom det aldrig ifrågasatts att Julian och Sofia haft sexuellt umgänge.)

I övrigt är förhöret med Anna minst lika hafsigt hanterat som det med Sofia. Förhöret med Anna utförs dagen efter förhöret med Sofia, och sker över telefon. Inga inspelningar, ingen transkription, inga förhörsvittnen.

Det förekommer sedan flera förhör i promemorian med andra personer som varit involverad i Julians vistelse och umgåtts med Anna och Julian under tiden Julian bodde i hennes lägenhet. Jag går inte in på dem. Julian förhörs den 30 augusti (s. 86–97), det sker alltså efter att förhören med Sofia och Anna läckts till svensk hatpress och Julian redan hängts ut för världen som våldtäktsman, jag tar med det här bara för att jag tror det visar på hur Julian tänker och varför hans vilja att tillmötesgå svenska myndigheter är begränsad. FL är förhörsledaren, JA är Julian, och att ”Adv.” är en advokat (närmare bestämt Leif Silbersky) är kanske inte så svårt att lista ut:

FL: Och nu har vi bandspelare igång, det kommer att skrivas ut på förhör, så varje del kommer skrivas, alltså hela förhöret vaije ord kommer att skrivas ut.
…
FL: Och då är då frågan, kände du till, om man säger så här då, känner du till en händelse där ni har haft sex tillsammans?
JA: Innan jag säger det, kan jag utgå från att det här kommer gå till Expressen?
FL: Från oss? Jag kommer inte släppa iväg någonting. Och det enda som är här, det är vi tre som är med på det här förhöret och en utskriftstjej som kommer att skriva ut det sedan. Och jag är den enda som har tillgång till ärendet. Så kommer det ut till Expressen så får du bråka på mig.
JA: Och som ärendet fortsätter?
FL: Ja efter det här förhöret ska åklagaren ta ställning till om det ska fortsätta eller om det ska läggas ner.
JA: (ohörbart) tidigare uttalanden (ohörbart) alla tidigare uttalanden.
FL: Från?
JA: Från det här kontoret.
FL: Det har gått ut via en granskare. Och det är, som censurerar det som rör utredningen.
JA: Så det kommer bli samma sak här nu vad jag säger då?
FL: Ja men den här sens… ja man ska säga sekretesslagen säger att det kommer inte lämnas ut någonting om vad som har hänt. Inte några personer kommer lämnas ut. Så att det sker alltså, för varje dokument så sitter man och stryker över sådant som inte får komma ut. Men vi har den lagen att det måste sekretessprövas och det som inte enligt lag får sekretessprövas det blir vi tvungna att lämna ut.
JA: Så den här delen av konversationen, som ett exempel, kommer att släppas?
FL: Din frågeställning kring, om det inte är till men för dig.
JA: Och vem bestämmer det?
FL: Det är våran juridiska avdelning.
Adv: Jag tycker att du ska svara, för att om de anklagar dig för något du inte svarar på måste de acceptera vad flickan säger. Du måste försvara dig själv genom att ge din version. För att annars så kommer det ut, om du inte svarade, då måste åklagaren gå till rätten med det.
JA: Okej.
Adv: Men om du svarar får rätten, åklagaren, din version och flickans version då måste åklagaren fråga sig, kan jag bevisa att han har gjort detta.
JA: Och hur mycket av min version måste jag ge?
Adv: (ohörbart).
FL: En sak till, du äger rätten att under förhöret också ta en paus i förhöret. Och då stänger vi av bandspelaren och om du inte vill ha den här diskussionen som vi nu har, för förhöret ska egentligen bara röra det påstådda brottet.
Adv: Det är till och med lättare än så, jag tar det på svenska så, det är till och med lättare än så, du kan översätta. Antingen har du förstört kondomen medvetet som flickan säger eller så är det en olyckshändelse eller så har det inte använts någon kondom överhuvudtaget. De är de alternativen som gäller. Så ger du ditt alternativ som svar till polisen.
JA: Allt jag säger…
FL: Vill du att vi bryter så länge så vi kan prata klart om det här så att du känner att det är någorlunda lugnt?
Adv: Vill du ha en diskussion…
JA: (ohörbart) vi kanske borde ha en diskussion.
Adv: Okej vi tar en paus.
FL: Vi bryter för klarläggande kring förhöret och det sker då 17:55.

Ett par saker skall påpekas när det gäller förhöret med Julian. Först, vilket saknar betydelse för biten jag citerade, men det är av vikt om man läser hela förhöret, skall man notera att förundersökningen gällande våldtäkten av Sofia vid denna tidpunkt (30 augusti) är nedlagd sedan flera dagar enligt beslut den 25 augusti av chefsåklagare Eva Finné, denna förundersökning återupptas av överklagare Marianne Ny 1 september, alltså några dagar efter detta förhör. Sedan bör man notera att det är påfallande skillnad mellan detta förhör och förhören med Anna och Sofia. Här spelar man in och transkriberar. Närvarande är förutom advokat Silbersky också ett förhörsvittne och en tolk. Förhöret sker alltså blandat på svenska och engelska, vilket jag starkt ifrågasätter. Klarar man verkligen inte förhör på engelska i sverige? De engelska delarna är alltså översatta i det återgivna protokollet, så inte nog med att det finns spelrum för missförstånd i själva förhöret för att man på grund av språkligt underbegåvad personal ser sig tvingade till att använda tolk, det finns också en betydande risk för missförstånd och feltolkningar i översättningen. Sist men inte minst skall det sägas att Julian nekar till anklagelsen när förhöret återupptas.

För den som vill läsa analyser av själva vittnesmålen i fallet hänvisar jag till Göran Rudling. Han analyserar i (det relativt korta) inlägget ”Våldtäktsanklagelsen mot [Julian] | Samtycke Nu” vittnesmålet från Sofia och argumenterar trovärdigt för att det helt enkelt inte finns något ”case” mot Julian. I ”Sex, lögner, inga videoband och mer lögner. Falska anklagelser i fallet [Julian]. | Samtycke Nu” lägger han fram en alternativ, och trovärdig, teori för vad som hänt. I ett ”ank-test” kommer han fram till att Annas anmälan av Julian är falsk. I slutdelen av det över hundra sidor långa inlägget ger han så sin förklaring om ”Revenge by proxy”, eller hämd genom ombud.

Teorin om hämnd genom ombud kan kortfattat sammanfattas som att Anna, en politisk streber på karriärstegen, ser den sexuella erövringen av Julian som en rejäl statushöjning. När hon senare kontaktas av Sofia, som är orolig för att ha blivit smittad med HIV och vill att Julian skall testa sig, blir hon på det klara med att Julian också har varit där och doppat. Anna blir putt, men ser i Sofia ett verktyg för att utkräva hämnd, och övertalar Sofia att gå till polisen för att få hjälp med att tvinga Julian att testa sig. Anna är fullt medveten om att man inte kan tvinga någon att testa sig, men att det hela kan vändas till ett övergrepp, där Sofia är målsägare och Julian sitter på de anklagades bänk. Anna tänker själv inte bli indragen i fallet utan avser att hålla sig i bakgrunden, men när hon vid ett tillfälle försöker tippa saken åt rätt håll genom att ”stötta” Sofia och inflikar att hon själv blivit utsatt för liknande övergrepp, så gör hon övertramp och blir själv oavsiktligt målsägare. De påstådda övergreppen faller under allmänt åtal och Anna kan därför inte backa ut ur knipan hon försatt sig i. Så långt teorin.

Rudlings argumentation och analys är mycket övertygande. Det enda jag egentligen inte håller med honom om är hans något negativa syn på Julian, då han mer eller mindre viftar bort Julians oro för att bli utlämnad och menar på att Julian fjantar sig som inte vill inställa sig i sverige. Rudling menar bland annat på att det bara är paranoia från Julians sida att han oroar sig över en konspiration. Jag håller med honom i hans slutsats att det inte är någon konspiration som ligger bakom fallet (även om jag inte kan utesluta det), men jag tycker att han och många andra, missar att ta med en viktig aspekt i beräkningen. Den alternativa teorin om att Anna har iscensatt en hämndaktion på grund av att hon skulle tappa ansiktet är som sagt mycket trovärdig. Inget i händelseförloppet vare sig motsäger eller stöder att det skulle vara en gillrad fälla, och det kan helt enkelt lämnas utan hänseende, då det inte på något vis är avgörande i fallet. Kontentan är rätt och slätt att Anna, som Rudling hävdar, borde ställas till svars för falsk tillvitelse. Oavsett om det handlar om en konspiration eller, som verkar högst troligt, hela händelseförloppet är omständigheter och tillfälligheters spel.

Men … eftersom det gäller Julian, som är frontfigur för en kontroversiell organisation, så verkar det inte alls otroligt att politiska krafter har satts i spel ”after the fact” och att de genom fallet sett sina möjligheter att utnyttja det. Jag är ganska säker på att USA och CIA inte har iscensatt detta, men jag är också nästan lika övertygad om att fallet kom som en skänk från ovan för dem och att de nu ligger an på sverige och försöker driva utvecklingen på ett sätt som gynnar deras intressen.

Den andra politiska kraften som jag ser kan ha ett egenintresse av att driva fallet är de feministiska företrädarna i sverige, överåklagare Ny har vad jag förstår kopplingar till det feministiska nätverket Hilda, Borgström som biträder Anna och Sofia är uttalad feminist med politiska kopplingar (tidigare JämO, potentiell justitieminister), och Anna är själv vad jag förstår också feminist med förankringar i det feministiska arbetarpartiet. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att man driver en planerad kampanj, det kan mycket väl handla om ren opportunism. Men det är, i mitt tycke, en trolig förklaring till att fallet misskötts så som det har, därför att man helt enkelt vill att Julian skall vara skyldig, för det passar med den feministiska agendan att skärpa sexlagstiftningen och det allmänna politiska klimatet och det massmediala kampanjandet med ”mäns våld mot kvinnor”. Därför är Julians fruktan för rättegång bakom lyckta dörrar högst befogad, återvänder han till sverige blir han förmodligen dömd skyldig bakom lyckta dörrar.

Risken att politiska påtryckningar från USA sedan leder till att man hittar något kryphål som gör det möjligt att utelämna honom (kanske efter att han varit inspärrad en längre tid och inte längre är i allmänhetens fokus) är inte alls obefintlig. Så jag har full förståelse för att Julian inte vill komma till sverige, jag skulle också kämpa med näbbar och klor för att undvika det i hans kläder.

Julian kan mycket väl ha fel i sak vad gäller den behandling han skulle få och risken för en utlämning till USA om han återvände, men potentiellt gäller det hans liv, och han har inga som helst skäl att ha förtroende för det svenska rättsväsendet med tanke på hur fallet hittills har hanterats. Drevet från media och inblandade (till och med statsministern som uttalat sig ofördelaktigt) har hela tiden varit riktat mot honom, så varför skulle han tro på någon välvilja och rättvis behandling från svenska myndigheters sida.

Sist men inte minst, vad jag förstått, efter att ha granskat de dokument som Julians advokater i England lagt ut på nätet^*, så kan man inte utfärda en EAW (European Arrest Warrant – europeisk arresteringsorder) för att få förhöra en person. Det är ett oåterkalleligt villkor att personen man utfärdar en EAW på skall ställas inför rätta, dvs. att han är åtalad. Men en teknikalitet i den svenska lagstiftningen gör att åtal inte kan väckas innan han förhörs. Marianne Ny har själv intygat skriftligt att Julian är ”wanted” för att åtalas, men att ett formellt åtal inte kan väckas utan ett förhör. Utlämningen hade annars aldrig godkänts av den brittiska domstolen. Förhör är helt enkelt inte ett giltigt skäl för en EAW.

Som en liten parantes kan nämnas att Rudlings analyser som jag länkat till är gjorda före domstolsbesluten i England om att Julian skall utelämnas till sverige. Men Rudling är ett av vittnena i de brittiska domstolsförhandlingarna, och i mastodontanalysen där han kommer fram till att Anna har falskanmält Julian refererar han till sig själv som ”det tionde vittnet”. Hans vittnesmål ingår inte i häktningspromemorian, eftersom det kom senare. Anledningen till att han blivit indragen i fallet är att han upptäckte att Anna systematiskt raderade spår hon lämnat efter sig på nätet som talade mot att hon utsatts för övergrepp. Han beskriver detta i avsnittet »”FÖRHÖR” MED DET TIONDE VITTNET» av ”Sex, lögner, inga videoband och mer lögner. Falska anklagelser i fallet [Julian]. | Samtycke Nu”

Avslutningsvis vill jag bara nämna att även om det svenska häktningsbeslutet hävts hade Julian legat pyrt till, brittiska myndigheter vill nämligen arrestera honom för brott mot borgenslagen. Kanske förståeligt med tanke på att bevakningen av ambassaden så att Julian inte flyr lär kosta den brittiska polisen 11­000 pund om dagen, vilket bör motsvara nästan 100 miljoner för den tiden han hittills varit på ambassaden. Och hur mycket kostar cirkusen de svenska skattebetalarna för att åklagaren inte vill kosta på sig en flygbiljett till London (oroar hon sig för CO2-utsläpp kan hon ju ta båt).

Så går det när byråkrater och statstjänstemän inte tål att deras makt ifrågasätts och de vägrar prioritera förnuftet över prestigen.

^* Dokumenten finns inte längre på originalsajten. Jag har länkat till Wayback Machine. Men jag har laddat ner dem allihop, så skulle de försvinna därifrån också kommer jag att ladda upp dem till bloggen och uppdatera inlägget med länkar till dem. Men det rör sig om ganska många dokument, så jag gör det inte om det inte blir nödvändigt.

[Uppdatering: Jag insåg att jag ganska lätt kunde kopiera in hela länksidan från Wayback Machine, så tog och gjorde det. Det är fortfarande externa länkar, så fotnoten ovan är fortfarande giltig. Låt mig bara veta om någon länk är död, så fixar jag den.]