Var skall man börja någonstans? Å ena sidan kommer jag att tillbakavisa argumenten i den NyTeknik-artikel där två KTH-studenter kräver genus i teknisk utbildning. Å andra sidan kommer jag som kritiker av nyvänstern att förkasta tanken att lösningen är att vi skall ha en motpart som precis på samma sätt som nyvänstern pekar ut och trakasserar enskilda personer. Då uppnår man ingenting förutom att skada enskilda personer, medan man samtidigt förstärker den världsbild där allt är en uppdelning mellan förtryckare och offer.

På enkel svenska: Kontakta INTE enskilda debattörer. De problem jag nämner löses inte av attacker på enskilda personer. Om någon skall kontaktas så maila de ansvariga institutionerna dvs tidningen NyTeknik (Susanna Baltscheffsky är Chefsredaktör där) och ansvariga personer på KTH. Kontakta institutioner ansvariga för den infekterade debatten, inte personer. Då blir det bara anklagelser om näthat vilket Toklandet har skrivit om här.

Med detta avklarat till mitt svar. KTH-studenterna Adelina Eriksson och Hanna Thenór Årström verkar ha dålig koll på sina egna självmotsägelser. Påståenden i artikel och rubrik ”Räcker inte att polera ytan för ökad jämställdhet” är om inte osanna så i alla fall klart missvisande då vad artikeln lutar åt inte är att öka könsbalansen, utan att minska den.

Andelen kvinnliga studenter var 62%, artikeln lutar mot en ökning
Andelen manliga studenter var 38%, artikeln lutar mot en minskning

Det föds 106 pojkar för varje 100 flickor i Sverige. Redan när man i något syfte utgår från 50-50 så har man diskriminerat de 6 pojkar som föddes utan motsvarande flickor. Det blir dock något jämnare könsfördelning senare i livet eftersom så många fler pojkar än flickor avlider.

Hur ser då argumenten ut i NyTeknik? De bägge studenterna börjar sin argumentation för ökad könsbalans genom att ignorera en tydlig brist på könsbalans. Trots att män uppenbarligen är en minoritet så beskrivs de inte någonstans i artikeln på det viset.

”I dagarna sökte drygt 400 000 personer till högskola och universitet i Sverige. Förra året var 62 procent av de sökande kvinnor, men könsfördelningen varierar stort beroende på utbildningens inriktning.”

Givetvis så varierar könsfördelningen med respektive köns generella intressen. Fler män än kvinnor tenderar att gilla en sak, fler kvinnor än män en annan. Om kvinnor och män hade exakt samma intressen vilket behov skulle då uppfyllas av könsbalans? Om kvinnor och män vore lika så vad vore problemet med 85% psykologer som är kvinnor eller 70% fysiker som är män?

”På landets civilingenjörsutbildningar däremot var endast 31 procent av de sökande kvinnor hösten 2015. En siffra som inte ökat med mer än 6 procent sedan 1997 (enl. Universitets- och Högskolerådet).”

Vadå endast 31 procent? Nyss så räknade de upp hur det var totalt 38 procent manliga sökande. Ingen användning av ordet ”endast” där. Var går gränsen för när ordet ”endast” skall användas? 33? 36? Eller kanske bara när det är saker man ogillar?

”Detta tyder på en stagnation i arbetet med att bryta upp könsnormer och locka fler kvinnor till tekniska universitet.”

#1 Nej, det tyder inte nödvändigtvis på en stagnation i arbetet. Det kan vara så men det kan lika gärna vara en indikation på att man har uppnått vad man kunde med de medel man har och antingen måste nöja sig med det eller använda andra medel för att komma vidare. Hanna-Adelina framställer det felaktigt som att det finns ett orsakssamband mellan graden av ansträngning och graden av resultat. Längre ner i inlägget finns motexempel***

#2 Nej, det tyder heller inte automatiskt på att man inte lyckas locka kvinnor till tekniska utbildningar. Det kan vara så, men det är kan lika gärna vara en indikation på att alla andra utbildningar misslyckas att locka män. Fast där är ju kruxet. Det är ingen utbildning som försöker att locka män. Samtliga utbildningar har som mål att ha fler kvinnor. Precis som samtliga riksdagspartier har som mål att ha fler kvinnliga väljare trots att alla förutom SD redan har fler kvinnor än män.

Skall vi prata om jämställdhet och könsbalans på riktigt? Reality check: Det finns ingen press på utbildningar med 75% kvinnor att ha fler män. Det skrivs inte artiklar i ledare, det krävs inte från regeringen, ingen anställs för att öka könsbalansen på högskolan (dvs andelen män). Det finns ingen press på grundskolan att ha jämnare könsbalans på betygen. Det finns ingen press på gymnasiet att ha jämnare könsbalans på betygen. Det finns ingen press på högskolan med 38% män att ha jämnare könsbalans. Den enda pressen som finns handlar om högskoleprovet där man vill gynna kvinnor vilket skulle leda till ännu sämre könsbalans på högskolan.

Ända sedan högskoleprovet infördes 1977 har män lyckats bättre, främst på de kvantitativa delarna. Men med de nya delproven, som ligger närmare skolans matematik, förväntades kvinnor gynnas, eftersom de har bättre betyg i ämnet.

Kom ihåg hur Hanna-Adelina tidigare när andelen kvinnor inte ökade tog för givet att det tydde på stagnation i arbetet*** Här har vi ett exempel på motsatsen. Man ansträngde sig mer med det tydliga syftet att gynna kvinnor.

Men så blev det inte. Istället ökade skillnaden från 6,1 till 9,4 poäng i snitt. Vad det beror på vet inte Högskoleverket.

3) Konsekvensanalys: Hanna-Adelina tycker inte det är ett problem att högskolan med 38% män misslyckas att locka män men de tycker att det är ett problem att deras egen lilla del av högskolan med 31% kvinnor misslyckas att locka kvinnor. En enkel analys visar att vad Hanna-Adelina förespråkar är att högskolan som har 38% män behöver ännu färre män så även teknikämnen kan se ut som övriga högskolan redan ser ut. Så om vi har 62% kvinnor blir det alltså enligt dem mer jämställt med ännu fler kvinnor?

Vad menar de då att jämställdhet betyder?

”Vi vill rikta fokus mot ingenjörsutbildningarna i Sverige och öppna för en bredare debatt kring jämställdhetsfrågan.”

Nej, det är inte en bredare debatt i jämställdhetsfrågan. Det är bara den lilla del där Hanna-Adelina har egenintresse. Den bredare debattens tema blir att vi har 38% män på högskolan. En större andel av den minoriteten män (få se om de klarar av att använda det ordet) finns på just de utbildningar där Hanna-Adelina vill se fler kvinnor. Det finns färre män på högskolan – och de vill se ännu färre män på högskolan.

Hur har det någonting med jämställdhet att göra?

”Maskulina attribut är associerade till funktion och värderas ofta högre än de feminina attributen som är kopplade till design och formgivning. Därmed tenderar synen på vad som är high-tech att ha maskulina övertoner och förknippas oftast med traditionella manliga sysslor och prylar.”

Trams! Detta är ett typiskt exempel på hur man i dessa frågor tycks kunna använda argument som hittats på ur tomma intet. Jag behöver bara ett namn som svar: Steve Jobs. Han var en av de högst värderade personerna i världen och han sysslade med design och formgivning. Det var Steve Wozniak som sysslade med funktion och byggde den dator som ledde till grundandet av Apple ett av de rikaste företagen i världen.

”Vi upptäckte även att ingen av lärarna som vi var i kontakt med ansåg att uppgifterna var neutrala från ett genusperspektiv – ändå var det inget som de verkade jobba aktivt med att förändra eller uppmärksamma i utbildningen.”

Det är en helt korrekt värdering att funktion går före design. Utan en Woz som bygger datorn så finns det nämligen ingen dator för Jobs att designa. Utan det första så finns inte ens förutsättningarna för det andra. Det är dock rent nonsens att påstå att Steve Jobs sysslade med feminina attribut medan Woz sysslade med maskulina. Om vi vill förespråka genusteori så kan vi lika gärna påstå motsatsen och bara vi beskriver det som att kvinnor drar tyngsta lasset så får vi en lika fungerande teori.

Det är nämligen så att det feminina attributet är att betrakta som grovgöra medan det maskulina attributet handlar om att ge produkten en lite annan form och presentera det hela som en egen ide som man kan ta äran för. Feministisk teori beskriver detta som manlig Härskarteknik: Osynliggörande.

Svårare är det inte att förvandla funktion till det feminina attributet medan design blir det maskulina attributet. Om det här med att separera funktion och design i maskulint och feminint inte vore idioti så vore det en barnlek att fortsätta. En feminint designad bil skulle handla om att göra det lättare att ställa in varor i bilen, fickparkera osv. En maskulint designad bil skulle vara en skrytig Ferarri där kopplingen till maskulinitet skulle framgå ännu tydligare av epitetet ”k*kförlängare”. Skall jag ta mer exempel på hur kvinnor vill ha funktion? Vad sägs om ”Årets kvinnobil 2013”?

”Här är kriterierna för den kvinnliga internationella motorjournalistjuryn (som saknar svensk representation):
Säker, prisvärd, estetiskt tilltalande, lastutrymmen, barnvänlighet, lättkörd, färg, sexig, miljövänlig.”

Utifrån den genusteori jag beskrev ovan där funktion är feminin och design är maskulin. Kvinnliga kriterier på årets kvinnobil var: Funktion, Funktion, Design, Funktion, Funktion, Funktion, Design, ”Funktion”, Funktion. Med undantag för att kvinnor bryr sig om vilken färg bilen har och vill den skall vara estetiskt tilltalande så var det tydligt långt mer funktion än design som prioriteras även när årets kvinnobil skall väljas.

Precis som kunde förutsägas av mina påpekanden ovan. Det handlar inte om att maskulin funktion går före feminin design. Vad det handlar om när man pratar om teknik är att funktion går före design för både män och kvinnor. Steve Jobs designade inte funktionslösa prylar. Han lade till design på saker som hade en överlägsen funktion och kombinerade dem till iProducts. Vi avslutar därför med en video där han tycker till om design.

Någon som fortfarande tycker design skall separeras från funktion?