I Dagens Nyheter har de senaste dagarna en umeåsociolog vid namn Charlott Nyman fått breda ut sig med svepande anklagelser mot män, som i enlighet med tidsandan påstås vara ekonomiskt ansvarslösa. Att publicera ett motsatt påstående i DN hade givetvis varit en sensation.

Nyman är alltså forskare. Vad exakt en forskare är, är inte helt entydigt, men i dagens Sverige tycks det handla om någon som får sin lön från ett universitet. Ibland med tilläggskravet att vederbörande även ska ha skrivit en doktorsavhandling, dvs. disputerat. Nyman har gjort det år 2002 och hennes avhandling finns tillgänglig på adressen:

http://www.avhandlingar.se/om/Charlott+Nyman/

Notera att det som är tillgängligt endast är den s.k. kappan, dvs. sammanläggningen till en avhandling som består av fyra artiklar publicerade i olika vetenskapliga tidskrifter. Dessa artiklar verkar inte kunna hittas i en avgiftsfri form (den som är beredd att betala 40 euro per artikel hittar enkelt artiklarna). Ur kappan framgår att Nyman gjort djupintervjuer med tio (!) par i Sverige om hur de fördelar sina inkomster. Hon har även senare delvis fortsatt på samma spår, men ingestans framgår huruvida hon skulle ha breddat sin studie.

Tio par, alltså, och slutsatser som rimligtvis måste ses som icke-avgörande. Hon skriver nämligen själv att kvinnorna i en viss utsträckning uppfattar att de inte har tillräckligt med pengar för sina egna intressen. Nyckelordet i texten är ”uppfattar”. Det görs tydligen ingen närmare granskning av vad detta egentligen innebär. Det är t.ex. teoretiskt möjligt att Amelia Adamo eller Cristina Stenbeck anser att de inte har tillräckligt med pengar, för det här handlar om strikt subjektiva omdömen. Dessa förmögna kvinnor kanske inte en viss dag kan köpa sådana lyxprodukter som de flesta av oss avskrivit för gott. Man kan alltså inte dra några som helst slutsatser om deras ekonomiska situation enbart på basen av denna sorts utsagor.

Nyman har således gjort djupintervjuer och ingen bredare undersökning. Det är i sig inget fel på djupintervjuer och s.k. fallstudier inom vetenskapen. Man måste bara känna till vad de säger och inte säger. De kan t.ex. bredda förståelsen för något känt fenomen. Som (fiktivt) exempel kunde nämnas en studie där man intervjuar tio kvinnor som stannat kvar i Norrlands inland i stället för att lockas till ”Sex and the city”-livet i Stockholm. De tio svar man på så sätt erhåller kan visa sig betydligt mer belysande än tusen svar man skulle få genom enkäter med svarsalternativen ja-nej-vet inte. Kanske skulle det t.ex. framgå att inte alla kvinnor tjusas av storstadslivet utan föredrar att i stället känna sig eftertraktade som några av de få kvarvarande kvinnorna hemma i glesbygdskommunen.

Den slutsats man däremot inte skulle kunna dra av en sådan undersökning är att kvinnor i allmänhet inte dras till storstäder.

Låt oss göra antagandet att en seriös studie indikerar att män faktiskt är ekonomiskt ansvarslösa medan kvinnor inte är det, vilket alltså är kontentan av Nymans utfall i DN. En seriös forskare skulle genast omge sig med ”disclaimers”, eftersom resultatet så uppenbart strider mot gängse iakttagelser. Forskaren skulle betona att vi har att göra med mycket preliminära resultat, att urvalsgruppen kanske inte var representativ, att ytterligare forskning krävs osv. All seriös forskning präglas av lyhördhet för invändningar, både beträffande metod och resultat.

Resultatet att män är ekonomiskt oansvariga är kontraintuitivt och borde vara det än mer för genusvetare, eftersom män enligt deras världsbild varit helt dominerande i såväl samhället i stort som hemmet i smått. Ifall män skulle vara ekonomiskt ansvarslösa skulle Sverige mot denna bakgrund vara ett land i yttersta armod. Nu har emellertid ingen genusvetare hävdat annat än att Sverige är ett välmående samhälle, vilket kullkastar tesen om mäns genomgående ekonomiska ansvarlöshet.

Men, invänder nu någon, samhället kan vara rikt men kvinnorna fattiga på en och samma gång. Det finns åtskilliga exempel på rika länder där invånarna oftare än inte är fattiga. De svenska männen kanske konsumerar för sig själva medan kvinnorna nås av smulorna.

Finns det något som talar för en sådan tes? Och vad talar emot? Män påstås – åtminstone enligt OECD – konsumera transporter, dvs. i praktiken bilar. Dessutom verkar de tanka dem. I de allra flesta familjer hänger dock biltransporterna samman med familjens vardagsliv, dvs. männen är inte ute och ”okynnesåker” med bilen (unga, ogifta män frånräknade). Män sägs i viss mån konsumera teknik, men detta handlar påfallande ofta om inköp av TV och dator, vilket i regel kommer hela familjen till gagn. Det finns således inga alldeles uppenbara indikationer på att män använder sina förment höga inkomster till övervägande del på sig själva medan kvinnors förment låga inkomster går till att ge familjen livets nödtorft. Visserligen konsumerar män mer än kvinnor det som kategoriseras som ”restaurangbesök”, men även här måste man vara lite försiktig med fördömanden, eftersom kvinnor oftare än män styr vem som kommer på besök i hemmet och det brukar i regel inte vara mannens bekanta. Män socialiserar utanför hemmet, kvinnor i det.

Studier i konsumtionsmönster tenderar dock att vara anmärkningsvärt oprecisa (detta gäller i högsta grad även ovan nämnda OECD-studie), men det framgår ironiskt nog tydligt att kvinnor i regel konsumerar betydligt mer än män. Ifall kvinnors löner är betydligt lägre än männens och ifall kvinnor ändå konsumerar mer medan männen inte i påfallande grad lägger pengar på sig själva, så måste männens löner antingen gå till kvinnorna eller till sparande. Sannolikt bägge.

Nymans resonemang verkar således inte följa forskningens metodik, utan påminner mest om ett ideologiskt testuggande parat med en hos vissa kvinnor förekommande irritation över att män alls använder sina pengar själva. Att skiljelinjen mellan forskning och ideologi upphört att existera i dagens Sverige kommer knappast som någon överraskning, men frågan är hur långt denna korruption tillåts gå. När kommer vi att tvingas acceptera tekniska lösningar som alldeles uppenbart är livsfarliga bara för att tillfredsställa ideologiska nycker? Jag tror inte vi är där än, men det finns flera exempel i dagens värld på underpresterande samhällen på grund av ideologiska låsningar.

Källa:
Gender and Sustainable Development: Maximising the Economic, Social and Environmental Role of Women, OECD 2008
Tillgänglig på: http://www.oecd.org/social/40881538.pdf