– Vi har ett exempel på en Nobelpristagare som, inför ett auditorium som till 60 procent bestod av kvinnor, säger att ”bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna”. Med sådana attityder är det svårt att komma någon vart inom akademin.
Så uttalade sig Pam Fredman, rektor för Göteborgs universitet samt ordförande för Sveriges Universitets- och Högskoleförbund (SUHF). Ämnet var hur akademin tydligen behöver en spark i baken för att ytterligare särbehandla kvinnliga forskare och utnämna fler kvinnliga professorer.
Taget ur sitt sammanhang håller jag med påståendet ovan, men Fredman tycks inte förstå att skämtet, ”bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna” är misandriskt*. Att en manlig nobelpristagare kan stå inför ett kvinnodominerat auditorium av unga forskare, och racka ned på framgångsrika män, utan att någon tycker att det är märkligt, är inte ett argument för ökad särbehandling av kvinnor. Det är snarare ett klockrent exempel på att pendeln har svängt över åt andra hållet.
* Originalet är ”Behind every successful man is a surprised woman.” — Maryon Pearson
I artikeln kan man också läsa:
Och vi måste ta reda på om vi har kriterier som gynnar män när det gäller forskningsansökningar.
Det har förstås gjorts massor med studier på temat, och även ett antal meta-studier (studier som sorterar ut välgjorda studier och ser vad de kom fram till). Slutsatsen är att män inte särbehandlas vid forskningsansökningar, artikelgranskning eller tillsättningar. Men eftersom det var fel svar måste man fortsätta studera frågan.
Ninni gjorde en föredömlig analys här av en ambitiös studie om kvinnliga professorer.
Jag reagerade mest på Fredmans märkliga uttalande ovan, men tänkte sedan vidare: Pam Fredman är verkligen ingen dumskalle: civilingenjör i kemiteknik, fil. doktor och f.d. professor i neurokemi. Vi kan sluta oss till att hon har mer än tillräcklig analytisk kapacitet för att kunna genomskåda logikmissen i sitt resonemang. Varför gör hon inte det? Varför gör ingen annan, som skriver och granskar artikeln, det? Varför höjs inte kritiska röster efteråt (nå, utom min då)?
Det fascinerande är att även begåvade människor kan säga vilka dumheter som helst inom politiskt korrekta områden, och få stå helt oemotsagda. Ingen gör dem vänligheten att kritiskt granska deras påståenden för att filtrera bort de logiska vurporna och ogrundade påståendena – så länge budskap är i linje med det förväntade.
Bakom varje framgångsrik man står en förvånad kvinna, bakom varje framgångsrik man står det också en massa vänner/kollegor som inte är förvånade.
Troligen för att hon inte behöver göra det och aldrig så mycket kompetens är värdelös när den som har den inser att folk egentligen inte lyssnar utan håller med oavsett vad som sägs så länge det är i linje med gruppens egen homosocialitet.
Hurra! En röd tumme var två gröna vad? Jag har tre gröna tummar nu och leder stort
Håller med Erik . Man kan kläcka ur sig de flesta misandriska flosklerna utan eftertanke . De är ju som axiom.
Annie Lööf , som annars är sparsam med de det feministiska tungomålet , talade om gubbvälde och annat i Debatt Almedalen . Med lite av barnets troskyldiga självklarhet .
Ingen ifrågasätter ju barns charmiga tolkningar av världen .
Tyvärr ifrågasätter inte media de vuxnas uttalanden .
Vill ge Ulf T en blomma och Ninni en en smärre bukett för sitt svar till ”Filosofen Nils”.
Läste det än en en gång och ser vilket jobb hon lagt ner .
Tack till Er båda !
Att någon är domare, statsråd, professor i biokemi, VD i ett större företag eller liknande betyder givetvis inte att de skulle visa samma begåvning på alla andra områden, ligga i framkanten så fort de ger sig in i något här i livet. Exempel? Maria Arnholm är utan tvivel professionellt kunnig på ekonomi och marknadsföring och kanske också en skicklig organisatör, däremot är hennes förmåga att analysera politiskt och juridiskt lika med noll. Detsamma gäller Otto Sjöberg, Åsa Romson och Silvio Berlusconi (bortsett från att den sistnämnde utan tvekan är *taktiskt* skicklig som politiker).
Pam Fredman flyter bara med strömmen här och det är oftast precis vad politiker eller politiserande byråkrater gör när de håller den typen av tal numera. Hon är förstås inte dum, men det handlar mer om medieklimatet: den som yttrar sådana här sottiser i rätt riktning kommer aldrig att granskas av gammelmedia. När såg du sist en krönika av Linda Skugge, Liza Marklund eller Maria Schottenius utsättas för någon sorts hård och intensiv granskning i andra tidningar?
Pingback: Attack på Cissi Wallin. Igen… | WTF?
Ja det ligger väl flera saker som samverkar för att ett sådant uttalande fått sådan spridning bland kvinnor,vilket egentligen handlar om hur kvinnor är.
Kvinnor ser det som en självklarhet att män ska prestera eftersom det är så kvinnor alltid har selekterar män därför blir man förvånad att det ska uppmärksammas,och när det uppmärksammas så blir det ett hot mot förhållandet eftersom fler kvinnor får upp ögonen för vilket bra kap mannen ifråga är.
Det kvinnliga homosociala tänket att ingen får sticka ut och vara bättre/förmer än andra,och på detta sätt kritisera dom som gör det.Jag gissar att jantelagen som är så utbredd i norden,kommer sig av att kvinnor haft/har en stark påverkan på samhället här.
Kvinnors generellt sämre självförtroende lyser även igenom av ett sådant uttalanden,vilket även alla dessa satsningar inriktade på kvinnor är ett bevis på,där kvinnor inte tror att dom kan spela efter samma regelbok som män vilken endast är prestations inriktad och därför behöver en egen regelbok.
Hur orkar män vara heterosexuella med såna kvinnor!
Varför väljer inte heteromän att leva som singlar, för att ev. uppnå sin fulla potential och slippa dras med sänken som Pam Fredman i sina liv, eller om de är en gnutta bisexuella skaffa sig en samkönad partner?
Som homo tycker jag att det är obegripligt.
@Per:
Som tur är är inte alla kvinnor som Pam Fredman.
@Per: Det är väl det som händer mer och mer med MGTOW, ”Men on strike”, allt fler manliga singlar som hellre spelar X-box än gifter sig. Även om männen inte ”blir” homosexuella, minskar intresset att interagera med dessa kvinnor.
Det lustiga (?) är att när jag läste citatet första gången reagerade negativt, som Fredman. Sedan insåg jag var där faktiskt stod, som inte alls var anti-feministiskt utan snarare tvärtom… Eller ett skämt som inte är anti-någonting alls.
Det skulle betyda att även jag i viss mån blivit ”programmerad” att misstänkliggöra män, trots att jag är näst intill anti-feminist själv. Huh!
Sedan är jag inte så pessimistisk om att hitta en kvinna som inte är offer för offertänkande eller liknande, om det hade varit aktuellt (är lyckligt gift). Man får väl se det som att partnerletande alltid ger ett antal misslyckande, alltför feministiska kvinnor är bara ännu en faktor att ta hänsyn till.
Jag kan krafsa ned några detaljer här som möjligen (eller inte) har med saken att göra. Men eftersom jag gjorde jobbet att ta fram informationen vore det synd att kasta bort den.
I DN: Därför väljer kvinnor bort SD, sägs:
Artikeln återbloggades på Nyheter24, och bland kommentarerna där syns bl.a.
Någon fällde också kommentaren ”Kvinnor är mer lättlurade.”
Stämmer det?
På sätt och vis, ja. I Yale-studien Cognitive Reflection and Decision Making, använde man ett test med tre frågor, där varje fråga har ett intuitivt, men felaktigt, svar. Man tittade bl.a. på hur män och kvinnor skilde sig åt i hur de svarade:
”The ’widgets’ problem” är som följer:
En numera populariserad förklaring till fenomenet ges av Kahnemans Tänka snabbt och långsamt, där han beskriver hur vi alla har två system: System 1, som är snabbt och intuitivt, och System 2, som är långsamt och begrundande. Vi drar oss för att aktivera System 2, och det tycks som om kvinnor är mindre benägna än män att göra det. Man kan diskutera varför …
En intressant uppföljning är Overcoming Intuition: Metacognitive Difficulty Activates Analytic Reasoning, där man använder samma test, men ger vissa försökspersoner ett mer svårläst typsnitt. De som fick den mer svårlästa varianten fick bättre resultat på testet – hypotesen var att den introducerade svårigheten att läsa frågan automatiskt skulle trigga System 2, vilket skulle öka chansen att man använder det för att besvara frågorna också.
Tyvärr presenterade de inte några könsskillnader. Det vore väldigt intressant om det visade sig att könsskillnaderna försvann i sammanhanget.
Detta triggade en fundering hos mig: min egen erfarenhet är att det är rätt vanligt med dyslektiker i teknikbranschen, vilket verkar kontra-intuitivt. Jag kollade om det verkligen är så, och hittade följande statistik från Storbritannien
Ca 4% av befolkningen är dyslektiker. Andelen dyslektiker i högre utbildning ökar, men ligger f.n. på ca 1.84%. Andelen dyslektiker på ingenjörsutbildningar är dock 3.33%.
Min fundering var om det är så att den inbyggda lässvårigheten triggar dyslektiker att använda System 2 i större utsträckning, vilket torde vara en fördel för ingenjörer. Jag har inte sett någon studie som testar detta.
@Ulf
Den här länken kanske kan relatera det du benämner som snabbt och långsamt tänk till fysiologiska könsskillnader i hjärnan.
http://www.sciencedaily.com/releases/2005/01/050121100142.htm
Ända sen jag såg bilderna i länken har jag undrat om inte anledningen till varför kvinnor inte kan erkänna att de har fel möjligen skulle kunna förklaras:
Bara utifrån bilderna i länken vet vi att kvinnor har i genomsnitt mycket längre nervbanor än män (eftersom män även har många väldigt korta nervbanor inom hjärnbarken). Så en möjlig grov ansats är att det därför krävs långt större biologiska resurser för en kvinna att dra om ett feldraget kablage (t ex feminism) jämfört med en man?
@Andreas Ooka:
Det verkar vara flera som försöker säga med nedåttummar att din hypotes är fel.
Jag är tveksam, även om jag håller med om grundtesen att det är ett konkret och kostsamt arbete att bryta gamla associationer och skapa nya kopplingar i hjärnan. Om det kan vara så att det skiljer mellan kvinnor och män i hur mycket ombygge som krävs? Det har jag ingen intuition om.
Däremot kan det nog vara så att män och kvinnor emellanåt har ganska olika uppfattning om vad ’fel’ är. Det tycks rätt vanligt i debatten att män argumenterar att något är falsifierat medan kvinnor argumenterar att det känns rätt. Det kan möjligen hänga ihop med skillnaden mellan ’local processing’ och ’networking’.
Själv är jag som ingenjör, mycket mer av en ’networking’-typ, där jag kopplar samman saker till en helhet som många andra kan ha svårt att se. Jag kan stundtals krocka med mer faktaorienterade ingenjörer, som hänger upp sig på att jag misshandlar någon enskild datapunkt, medan jag är av åsikten att det inte påverkar helheten.
Den fråga man får ställa sig när man stöter på enskilda motexempel är om de falsifierar den helhetsbild man försöker bekräfta. Det är inte alltid så, och stundtals har man bara sin intuition att gå på. Ibland har jag fått vänta ett antal år innan jag kunnat få vissa hypoteser bekräftade. Samtidigt har förstås ett stort antal hypoteser visat sig fel – de flesta faller rätt snabbt.
Jag har på så sätt inget emot att t.ex. feminister förfäktar en hypotes som är svår att bevisa. Det jag vänder mig emot är att de förkastar observationer som ser ut att kunna falsifiera den, samtidigt som de hävdar som fakta saker som inte går att påvisa. Jag har för all del sett detta beteende hos män också, så jag vet inte om det i sig är typiskt ’kvinnligt’. S.k. ’confirmation bias’ är nog en allmänmänsklig svaghet.
Jag kan tycka att CRT-testet är väldigt intressant, eftersom det illustrerar tendensen att försöka lösa problem intuitivt kontra analytiskt. Det är troligen så att många studier som missar könsskillnader i analytiskt tänkande har använt tester som inte skapar denna tydliga konflikt mellan intuition och analys (dvs det kanske inte finns något intutitivt lockande svar på frågorna). Här gissar jag alltså att skillnaderna uppstår främst där det ”känns naturligt” att gå på en intuitiv lösning, och fler kvinnor än män går på känsla vs ett analytiskt perspektiv.
Jag kontaktade förresten forskarna ovan angående könsskillnader: de sade att de inte sett några, men att det sannolikt var för få deltagare för att könsskillnader skulle kunna uppträda. Shane Frederick, författaren till den ursprungliga CRT-studien, hade ett mycket större urval, och trodde att även Alter et al skulle ha sett könsskillnader om de utökat sin studie.
@Ulf T:
Något som möjligen kan illustreras av det faktum att min kommentar där jag redovisade forskningsresultat om CRT och ’disfluency’ i skrivande stund har 13 nedåttummar. Man kan fråga sig vad som är sakligt fel i kommentaren, och varför de inte kan formulera sina invändningar istället för att bara ’dekorera’ med sitt allmänna ogillande? Möjligen missade de i farten att jag faktiskt försökte identifiera en öppning där könsskillnader eventuellt skulle jämnas ut.
Hahaha! Jag förväntade mej inget annat. Kanske lite besviken över för få, snarare…
Tack för ditt svar, verkligen gediget. Jag har inget annat val än att be och få återkomma!
@Mangan:
Ja, hon kläckte en rätt uttjatad floskel, i syftet att ta en billig poäng. Uttjatade floskler är sällan roliga eftersom de saknar överraskningsvärde.
@Per:
”Hur orkar män vara heterosexuella med såna kvinnor!
Varför väljer inte heteromän att leva som singlar, för att ev. uppnå sin fulla potential och slippa dras med sänken som Pam Fredman i sina liv, eller om de är en gnutta bisexuella skaffa sig en samkönad partner?
Som homo tycker jag att det är obegripligt.”
Det gör män. För nåt år sedan gick det en programserie på radion, om ”osynliga” ungdomar, nästan alltid unga män. De pluggade inte, de jobbade inte, de sökte heller aldrig socialhjälp etc. så de syntes inte i statistiken. De bodde hemma hos sina föräldrar långt upp i åldrarna. Inga flickvänner. Ägnade dagarna och nätterna åt World of Warcraft. Undertonen i radioprogrammet var att dessa män på något vis var osolidariska som vägrade bidra med skatteintäkter trots att de var fullt arbetsföra. Det skulle röra sig om nästan 70 000 personer. Uppenbarligen finns det en massa MGTOW som flyger under radarn.
Det finns några trådar på Flashbacks relationsforum skrivna av, vad jag antar är, yngre män, som säger att de inte har lust att umgås med kvinnor annat än i rent sexuella sammanhang vid enstaka tillfällen, annars slipper de helst, eftersom det är ”för mycket jobb” med kvinnor.