Modiga feminister läser GenusDebatten
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke gör framsteg i sitt väckelsearbete

Tänk vad glad man kan bli ibland.

Häromdagen skrev jag om Typiskt otacksamma feminister. Men tänka sig hur kul det kan bli. Feministen i fråga, Arsinoe, har sedermera börjat göra en egenhändigt tecknad serie om Den modiga lilla feministen Moa, där Moa då börjar med att konstatera ”Att vara modig är att snacka skit om andra feminister med antifeminster”, och hon började väl dra lite grand åt rätt håll då.

Idag kom då del två: ”Den modiga lilla feministen Moas resa.” Jag visar inte hela här, för jag vill inte göra intrång på copyrighten …, men tänk vad glad jag blev när jag fick se ruta 3 och 4:

Arsinoe läser GD

Arsinoe har inte bara kommit till insikt, hon sitter också och smygläser GD för att de andra feministerna inte skall komma på henne.

Hip, Hip Hurra, vad GD är bra!

Och hjälp till att få Arsinoe fullt sysselsatt med sin serie, gå in och läs hela Smile

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Modiga feminister läser GenusDebatten — 17 kommentarer

  1. Ja, det var värst. Hoppas att det håller i sig. Främst för hennes skull, då jag tror att hat förtär en människa ganska snabbt.

  2. Bra initiativ, Dolf, att ta upp det här. Många gånger när man tar del av feminiters utlägg börjar man tro att de helt saknar förmågan till vardaglig reflektion. Men tydligen ändå inte….

  3. Självkritik bör vi alla ägna oss åt, så det är väl en uppgift även för oss icke- eller antifeminister.

    Mimetisk teori stipulerar att vi utgör modeller för varandra, och att vi begär det andra begär – att begär alltid är förmedlat.

    Feminismen, kvinnors strävan efter ”jämställdhet” med männen, att komma ur sin ”underordning” – är inte denna strävan mimetisk? Och är det inte därför som kvinnor kan begära och kräva att ”få” det som (en del) män har (status, pengar, inflytande), samtidigt som de talar om hur dåliga ”vita medelålders heterosexuella män” är – just de män som står modell för deras strävan, det de vill ha eller vara?

    Så länge ens modell eftersträvar något som man kan dela med andra (intressen eller något som finns i överflöd), så länge kan vår mimetiska natur leda till att vi kan samlas runt det åtrådda och kan glädjas år vår gemensamma strävan. När det vi vill uppnå är begränsat (till exempel att bli tillsammans med någon eller erövra någon anställning eller position i samhället), kommer vår mimetiska natur att leda till konkurrens och rivalitet med vår modell, och ett behov av att distansera oss från denne/-a och ”skapa” skillnader mellan oss.

    Feministiskt inriktade kvinnor verkar så att säga vilja ha och vara det som (somliga) män synes ha och vara, men detta går ju inte att erkänna, eftersom det då blir tydligt att det bara är konkurrens och rivalitet om de bästa platserna det handlar om. Istället föds ett behov att tala om hur olik/-a man är, jämfört med den/de modeller man har valt, varför vi ser tal om ”kvinnliga perspektiv” etc, för att motivera kvotering av kvinnor till åtråvärda styrelseposter i börsnoterade företag och liknande, trots att man i andra sammanhang förnekar att män och kvinnor skulle kunna vara olika, något som i sig skulle kunna förklara skillnader mellan män och kvinnor i andra termer än förtryck och underordning.

    Självkritik i detta? Nä… Och varför det? Feministerna bekräftar ju bara med sin strävan efter ”mäns” positioner, att vi män har valt rätt från början. Eller?

    Kanske kvinnor i vilket fall kan utgöra modeller för oss män, på så sätt att vi kan börja kräva att vårt skyddsvärde skall vara lika högt som deras, och att vi kan bli medvetna om vår sårbarhet, en till vissa delar specifikt manlig sårbarhet. Kanske kan vi bli ”mera män”, och ta tillbaka eller erövra sådan egenskaper som omhändertagande, sinnlighet och att tillåta oss att bara få vara, snarare än att vara slavar under behovet att göra, för att rättfärdiga vår existens? Att på det hela erövra sådant som stämplats som feminint och göra det till vårt, i den mån vi upplever det vara något som vi vill ha eller vill vara. Inget krossande av ”mansrollen” alltså, men en utvidgning av den, eller dem.
    Men om, eller när, vi gör det, bör vi kanske inte förvåna oss över att detta kommer att leda till protester från kvinnors sida. ”Det här är ju vårt område, här skall inte ni vara” eller ”ni skall ju inte vara som oss”… Nej, en sådan utvidgad mansroll kommer onekligen att leda till ökad konkurrens och rivalitet om vem som skall få vara ”den omhändertagande”, ”den sinnliga/e” etc. Kanske ännu viktigare: det kommer inte längre att vara så självklart vem som skall få vara ”den sårbara/-e” eller ”den skyddsvärda/-e”, när det kommer till situationer och sammanhang, där de icke-åtråvärda platserna skall ”bemannas” (eller ”bekvinnas”?).

    Se, så lika vi håller på att bli…

  4. Sen kanske Arsinoes/Fanny Åströms ”självkritik” är rätt begränsad… Tycker det verkar så, när hon skriver :

    ”Har gjort en ny karaktär som jag tänkte kunde vara kul att göra lite serier om. Inspirerat av antifeministers tendens att tycka att Vettiga Feminister™ är modiga när de gör precis det som premieras i patriarkatet, det vill säga bashar på andra mer ”extrema” feminister.”

    https://archive.is/mBXv6

    Tanken med serien synes snarast vara att försvara extremisterna, tycker jag att det ser ut som, och håna dem som inte går hela vägen med dem och med Fanny själv.

  5. Om ni inte gjort det så tycker jag att ni ska klicka på Fannys flik ”män”, helt underbart porträtt av hennes bitterhet.

  6. @John Nilsson: Hej.
    Skulle man kunna säga att de nutida radikala feministerna är memetiska, snarare än mimetiska i sin ideologi? Den första och andra vågen rörde ju en kamp för att likställas med männen i lagens och statens ögon i första hand (arbeten, utbildningar etc), medan den tredje och eventuellt fjärde är den som kört i postmodernismens dike.

    Jag ser inte att dagens mer offentliga och högljudda feminister är särskilt intresserade av att ta reda på vad människor vill, eller ta fram sociologiska data, utan snarare har ett högre, närmast religiöst, kall. Därmed bruket av memetik; egentligen detsamma som meme. Enkla lättfattliga slagord och bilder som låter bra och går direkt på känslor, komplett med ledarkult (Dworkin, Butler, Rosengren, Kakan för att nämna några), och ständigt föränderliga terminologi som omöjliggör debatt för motståndare. Lägg till den ontologiska förskjutningen inom svenska lärosäten, från att söka kunskap om verkligheten, till att resonera om vems verklighet som är verkligen verklig.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  7. @Ulf T:

    If feminists hate patriarchy, why are they so hell bent on bringing it back?

    För att feminism är ett uttryck för kvinnlighet.

  8. @Rikard,

    Slagord och ”memer”, javisst. När det gäller…

    …”den ontologiska förskjutningen inom svenska lärosäten, från att söka kunskap om verkligheten, till att resonera om vems verklighet som är verkligen verklig”…

    …är vi kanske inte ensamma om den. Även när det gäller mera naturvetenskapliga forskningsfält, försvagas det vetenskapliga förhållningssättet, på sina håll enligt denna serie i tre delar (har själv bara lyssnat på del 1 och halva del 2):

    ”Are we living through an Anti-Scientific Revolution? Scientists around the world are increasingly restricted in what they can research, publish and say — constrained by belief and ideology from all sides. Historically, science has always had a thorny relationship with institutions of power. But what happens to societies which turn their backs on curiosity-driven research? And how can science lift the siege? CBC Radio producer Mary Lynk looks for some answers in this three-part series. **This episode originally aired June 4.”

    http://www.cbc.ca/radio/ideas/science-under-siege-part-2-1.3098865

  9. @Rikard:

    ständigt föränderliga terminologi som omöjliggör debatt för motståndare.

    ”We’ve always been at war with Eastasia.”

  10. Jag hoppas du var dubbelironisk nu…
    …hon försöker sig ju på satir men hamnar omedelbart i klammeri med Poe’s lag…

  11. Tror problemet är att individen i serien är en underdog som blir utsatt för den mer kvinnliga typen av mobbing- ser väl även att arsinoe är en hatfull sexist.

    Arsinoes karaktär som är avbildad mycket ståtligare fryser sedan ut den mindre kvinnan som man ”rootar” för.

    Kan ni tänka er hur djupt i hat-träsket man måste gå för att vilja att den osäkrare svagare figuren ska straffas? Måste vart såhär nazismen såg ut i det senare skedet mot judarna- man sket fullständigt i att den så fruktade folkgruppen var extremt tandlöst och främst en grupp som jobbade hårt för att tolereras- inte för att erövra världen.

  12. Satir eller inte, jag ser lik förbaskat en person som tvivlar i sin övertygelse.

  13. @Alla
    Jag trodde alla skulle inse att jag skrev med tungan i kinden, men eftersom det verkar som en del tog det ”at face value”: Arsinoe ger inte uttryck för en omsvängning, hennes ”modiga feminist” är snarare menat att vara en satirisk skildring av en förrädare.