Affären med Julia Caesar håller väl på att försvinna i mediabruset av vandrande flyktningar i Danmark. Frågan är dock hur länge. Jag tror inte direkt att det var en tillfällighet att man outade Julia Caesar så lägligt med tanke på flyktingströmmar och drunknade treåringar.

Vi lär nog få höra mer om Julia Caesar så småningom. Men det finns, hur som helst, några saker jag inte fick med i Den kväljande stanken från svensk medialatrins lögner om Julia Caesar gör mig spyfärdig och dess efterspel som jag känner att jag vill kommentera lite snabbt på:

1. I Annika Hamruds artikel Hon är Julia Caesar på Expressen står att:
   

   Anonymiteten ger skribenten tyngd och status

   Oh shit, sen när då?

2. I samma tidning samma dag säger Karin Olsson i Haten och hoten utgör en påfrestning på den fria journalistiken:
   

   Hatet och hoten som Hamrud och Orrenius har fått ta emot efter Jöbergers krönika om deras arbete utgör en påfrestning på den fria journalistiken.

   Yeah, nu är det ju inte på något vis Julia Caesar som har hatat eller hotat Hamrud och Orrenius, och hon har inte heller uppmanat andra till att göra det. Det har, i den mån det förekommit faktiska hot, varit andra som har reagerat på vad hon skrivit. Det är vad som inom journalistiken brukar kallas för ”Konsekvensneutralitet”, dvs. men skiter i konsekvenserna när man publicerar något. Det brukar anses vara en fin journalistisk princip. Men det gäller förstås inte när det drabbar journalister själva.

3. Även om Julia Caesar återgav Orrenius telefonnummer (som han själv rikligt använt sig av på öppna medier där vem som helst kan se det), så gäller det inte i fallet med Annika Hamrud. Så det går inte på något vis att lasta Julia Caesar om Hamrud fått otrevliga samtal eller skräp i posten. Eller menar Karin Olsson att det är fel av Julia Caesar att tala om vilka det är som söker henne? Det vill säga att Julia Caesar skulle vara skyldig att anonymisera vilka journalister som är ute efter karaktärsmörda henne?
4. Det stod i DN-artikeln Uppgiftslämnare måste ha rätt till anonymitet för mindre än 2 veckor sedan att (min emfas):
   

   Tre gånger inom loppet av några månader har polis och åklagare brutit mot grundlagen. Det är anmärkningsvärt och visar att både kunskap och omdömen brister. Alla som pratar med medierna ska kunna lita på att de kan vara anonyma.

   Slaskmedias attityd tycks vara att anonymitet är bra när det gagnar dem, dåligt när det inte gör det. Inkonsekvent och hyckleri kallar jag det.

5. Jag påpekade redan i Den kväljande stanken … att Ulf Nilssons krönika Sverige är på väg åt helvete! från 2010, där han tog upp och implicit försvarade Julia Caesars anonymitet, var borttagen. Den togs tydligen bort samma dag som man gick ut med sin attack mot Julia Caesar. I Resumés artikel Därför raderade Expressen Ulf Nilsons krönika återges motiveringen från den tidigare nämnda Karin Olssons, Expressens kulturchef:
   

   När krönikan publicerades för fem år sedan hade tyvärr inte tidningen hela bilden av vem ”Julia Caesar” var. Via Annika Hamruds gedigna research i avslöjandet av pseudonymen i Expressen Kultur fick vi det, och som jag redan har berättat i ”Gomorron Sverige” ansåg vi då inte att vi kunde låta krönikan ligga kvar på sajten och riskera att ge ”Julia Caesar” legitimitet.

   Till och med Aftonbladets ärkekommunist Åsa Linderborg har tydligen reagerat på detta och kallat det historierevisionism. Men det tar Karin Olsson med jämnmod:

   – Jag såg att Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, av alla människor, idag beskyller oss för ”historierevisionism” för att vi inte har meddelat omvärlden detta. Men vår sajt är inget arkiv och det händer med jämna mellanrum att texter tas bort av olika anledningar, utan att vi skickar ut pressmeddelanden om det. Självklart ligger artikeln kvar i alla vanliga mediearkiv, så jag kan lugna Linderborg med att det inte föreligger någon som helst risk för att pressforskarna i framtiden inte skulle kunna läsa krönikan, säger hon [Karin Olsson].

   Sjysst inställning. Så man tar bort något man finner misshagligt så normala medborgare inte skall kunna läsa det, bara gamcertifierade medieforskare med rätt värdegrund, så därmed är det inte historierevisionism. I’ll be darned!

6. Samma Karin Olsson sa i den tidigare nämnda Expressenartikeln att:
   

   Det som den förra DN-journalisten [Julia Caesars verkliga namn] ägnar sig åt, …, är inget annat än ett slags missbruk av yttrandefriheten.

   Detta är både en terminologisk perversion och självemotsägelse. Frihet innebär just att man är fri att handla efter eget gottfinnande. Friheten har alltid gränser, och man kan överträda dessa gränser. Då har man gått utanför den frihet som finns, eller brutit mot villkoren för den. Men en frihet kan, per se inte missbrukas. Så länge man håller sig inom gränserna är friheten ovillkorlig. Annars är det ingen frihet. Inställningen att man missbrukar sin frihet är mycket otäck och unken. Det för närmast tanken till rösträtten i enpartistater.

Det finns egentligen bara en sak att säga om detta:

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.