En puckad krönika till, och vid det här laget har ni nog lärt er tågordningen. Först tar krönikören upp en osedvanligt svinigt brott för att sedan anklaga ”alla” i en viss grupp för det. Ibland invandrare, ibland romer, men denna gång män.
Denna gång är brottet en våldtäkt och gärningsmännen män. (Unik vinkel va?) Men överdrifterna överträffa det mesta jag sett, kolla på det här citatet:
”Händelsen i Steubenville och efterspelet handlar inte bara om två pojkar som våldtar en flicka. Det handlar också om hur en våldtäkt tolereras, hur den möts med uppmuntran och hur den hyllas och firas av omvärlden.”
Nåväl, vi tar den vanliga kontrollen. ”Uppmuntrar?” VEM uppmuntrar till våldtäkter? Är det en myndighet, eller en intresseorganisation? Eller är det ett företag eller någon annan sorts förening av större betydelse? Då borde det finnas en hemsida vi kan läsa eller ett telefonnummer dit vi kan ringa och fråga om de uppmuntrar män att våldta kvinnor.
Eller är uppmuntraren en privatperson med inflytande, i så fall vem då? Kommer han/hon försvara våldtäkter om jag mailar och frågar? Som vanligt får vi bara några diffusa hänvisningar till Facebook mm.
”Firar?” Då undrar HUR omvärlden firar och VEM som arrangerar. Är det en karneval eller har det utlysts någon allmän helgdag? Bjuder kommunen sina anställda på tårta, har idrottsklubbarna öppet hus på temat eller har familjerna börjat bunkra upp med festmat som dagarna före jul? Här får vi inga ledtrådar alls…
I vanlig ordning är det rent ordbajseri. Något övergrepp begicks och filmades, gärningsmännen dömdes till fleråriga straff. Sedan diskuteras gränserna lite extra på nätet eftersom de inblandade inte var okända, och diskussioner med känslor drar alltid till sig troll. Våra journalister läser trollens utspel och hävdar att det är allas åsikt. De skulle lika gärna kunna skriva om de som sagt ifrån. Ni fattar, så kan vi plocka sönder hela argumentationen. Det finns ingen våldtäktskultur, bara våldtäkter. Liksom det inte finns någon cykelstjälarkultur eller snatterikultur eller målarkultur (läs ”klottra”) eller något annat dussinbrott som är så mycket vanligare, också främst bland män. [Förtydligat i kommentar här.]
Den moraliska pekpinnen är också den klassiska: ”Vi kan säga emot när någon gör ner kvinnor eller drar sexistiska skämt. Vi kan vara tydliga med att vi inte känner oss bekväma i de maskulinitetsnormer som föreskriver känslomässig knapphet och aggressivitet. Vi kan låta bli att ursäkta sexuellt våld.”
Vad ”göra ner kvinnor” är förstår jag inte, men jag skämtar lika gärna om sex som om något annat med de jag känner väl. Passar det inte så välj ett annat umgänge. Inte heller ställer jag upp på att maskulinitet skulle innebära något avkall på känslor. Har du aldrig sett män älska? (Dubbeltolkning uppmuntras.) Aggressivitet är onekligen ett drag främst bland män, men orsaken till att de aggressiva försöker dölja impulserna är att beteendet inte respekteras av någon.
För en tid sedan konfronterades jag av en mycket missnöjd och aggressiv kollega. Han skrek åt mig, viftade med knuten näve och slog den i bordet så det ekade. Och han gjorde sig till fullständigt åtlöje!
Att sluta ursäkta sexuellt våld är en intressant poäng. För det kräver att man någonsin har börjat. Men fick jag bestämma skulle vi helt avskaffa termen ”sexuellt våld”, för vad det handlar om är misshandel med sexuella förtecken. Men det är också misshandel.
Det är en sak att som journalist skriva om befintliga saker/händelser. Men en annan sak när hälften måste hittas på eller förstoras fram. Jag tror inte att journalisten är ansvarig förr en enda våldtäkt, och han skulle nog aldrig våga anklaga mig för det heller. Ändå påstår han att män somgrupp skulle vara problemet snarare än enskilda män, men de är inte mer mitt problem än bankrånare (som också är män). Snarare så måste vi kunna förhålla oss till troll och digitala byfånar, de är ingen bra referens ens som politisk draghjälp. Men om det faktiskt skulle uppstå ett reellt problem, så är det ju dessa människor man måste resonera med! Att anklaga oss andra är ju helt värdelöst.
För nej! Jag har ännu inte sett en enda uppmuntran till våldtäkt i Sundbyberg eller Bjästa heller. Om jag händelsevis varit både blind och döv så upplys mig gärna om vem med politiskt/socialt inflytande som påstår något sådant. Socialstyrelsen? Kommunalråden? Folkpartiet? Någon idrottsklubb? En skola?
Denna text är givetvis bara politik, och det är absolut en tidnings rätt att skriva politiska artiklar. Det som bekommer mig är att värderingarna inte längre är demokratiska eller står för människors lika värde. Män och kvinnor har olikheter, men får inte ha det i värdesättning
Maskulinitetens svaga och starka sida
Det finns ingen brist på känslor bland män. Vare sig för kvinnor, för barn eller för varandra. Min erfarenhet är att män lättare betraktar andra som sina jämlikar då vänskap ofta centreras kring en uppgift, ett tema eller någon aktivitet. Den bär sig sällan själv som bland kvinnor, det är en skillnad mellan könen som verkar ha bärighet.
Däremot klär män sällan dessa känslor i ord. Och ännu mindre om det är känslor av rädsla eller obehag. Både kvinnor och andra män ser ner på män som ”gnäller”. Vill man ha förändring måste män respekteras precis som kvinnor, arrogansen mot känslosamma män är ett problem hos båda könen. Titta bara på hur föraktade Bronnies är, några som upptäckt att friendship is magic. Men de är i huvudsak män, och har ett gemensamt tema, så de skiter i vad andra tycker. Ett av maskulinitetens starka drag.
Men slutligen måste jag väll definiera min roll i ”våldtäktskulturen”? Jag tänker fortsätta förneka den tills någon förespråkare kan peka ut den. Den är sannolikt begränsad till insidan av några feministers huvuden.
[Läs gärna även Dolfs statistiska genomgång som tar avstamp i samma krönika.]Teo
En intressant vinkel på det här snacket som går om och om igen är att vissa vanligt förekommande sexuella läggningar har blivit lite tabu, typ sadomasochism och bondage. Rent statistiskt i såna sammanhang gillar kvinnor oftare ta den undergivna rollen om män den dominanta, även om det omvända förekommer och även i en och samma person (man kan switcha roller, man tänder på maktspelet i sig). Det är ingen slump att 50 shades of grey blivit en storsäljare.
Jag leker gärna med min partner med fasthållning, och binder fast till och med, men allt är väldigt kärleksfullt och jag är väldigt mån om att inte skada henne eller göra något hon inte njuter av. Och även om jag har en dominant läggning sexuellt så är jag inte alls dominant person i vardagslivet, och tvärtom min partner är inte alls undergiven utan mycket självständig.
Ändå har det blivit så att vissa försöker påföra skam och liksom knyta dessa lekar och fantasier till allmänt kvinnoförtryck eller rentav en ”våldtäktskultur”. Samma personer brukar vara starkt negativa till porr, oavsett form. Det känns lite som de har svårt att hålla isär fantasi och verklighet, och utgår från att alla andra har det också.
”Ändå har det blivit så att vissa försöker påföra skam och liksom knyta dessa lekar och fantasier till allmänt kvinnoförtryck eller rentav en ”våldtäktskultur”. Samma personer brukar vara starkt negativa till porr, oavsett form. Det känns lite som de har svårt att hålla isär fantasi och verklighet, och utgår från att alla andra har det också.”
Jag tror att de tänder på det och skäms för det. Att de ser dominans som skamligt och smuttsigt i sig självt. Och det mest frusterarande är nog att de inte kan sluta tända på det även om de vill, varpå man bygger en föreställning av människans inneboende ondska. Eller mannens i det här fallet.
Teo
Bra analys.
Jag hade gott om tillfällen att utnyttja däckade brudar i min ungdom. Men inte fan gjorde man det. I tonåren bar vi henne till vakterna i folkparken när vi hittade henne medvetslös i skogen intill parkeringen. Under högskoleåren hjälpte vi asfulla brudar hem till deras lägenhet några gånger. En som var helt väck lade vi på en madrass på sovrumsgolvet, i framstupa sidoläge som vi lärt oss i lumpen. En annan kunde gå själv om man stöttade henne, så vi ledde henne till sin dörr och såg till att hon kom tillrätta innan vi gick tillbaka till festen.
Nej, inte fan ingår jag i nån våldtäktskultur. Men det var faktiskt inte så jag läste Swedins artikel heller, utom den olyckliga rubriken då. Jag uppfattar det som en uppmaning att vi vanliga män ska bekämpa våldtäktskultur hos de urspårade männen. Och det är ju lite som att slå in öppna dörrar. Inte skulle man bara stå och heja på åt en sån händelse som den i USA.
Väl skrivet. Dock läste jag en tänkvärd bloggpost, ska leta fram länken, som gick ut på att det är fel att påstå att det inte finns en våldtäktskultur.
Istället ska man hålla med om att en sådan existerar men samtidigt säga att den är insignifikant i jämförelse med andra kulturer så som hjälpar/ställa-upp-kulturer – hur många män offrar inte allt för att hjälpa, skydda kvinnor? (eller tv/spel-våldskulturen, köttätarkulturen osv)
Här var den:
http://noelplum99.blogspot.co.uk/2013/02/rape-culture-or-just-culture.html
Jag vet inte vilket umgänge Daniel Svedin har men det verkar inte vara sunt men ute i verkligheten finns ingen våldtäktskultur vilket är ett ord feminister vill lansera för att fastslå könsmaktsordning alltså man använder brottslingar och offer för att torgföra sin politiska agenda vilket är ett vidrigt utnyttjande av människors lidande.
Sexualbrottslingar har egna fängelser i Sverige eftersom dom på andra kåkar misshandlas fryses ut och spottas på vilket visar hur fel feministers resonemang är att dom skulle vara hjältar.
Artikeln visar bara att feminismen inte drar sig för ren könsrasism med generaliseringar där man tar ut vad några få gör och gör dom till norm för den stora majoriteten som aldrig skulle göra detta för att kunna skuldbelägga män för att rättfärdiga sexism förtryck och diskriminering av män vilket numer blivit feminismens mål.
När jag är själv ute och går på kvällen så tar jag omvägar när jag ser ett gäng grabbar som ser ut att ha invandrarbakgrund.
Detta beror helt och hållet på att jag har kollat mycket på efterlyst och jag tycker mig skönja ett mönster i fall av oprovocerat våld, när det gäller förövare och offer.
Betyder detta att det råder en ”ut och sparka ned godtycklig svenne”-kultur bland unga män med invandrarbakgrund?
Nej jag tycker verkligen inte det och sunt j*vla förnuft säger mig att om så vore fallet så skulle detta land vara en krigszon.
Men likt förbannat så känner jag som jag gör och jag vet att jag inte är ensam om det, vet inte riktigt vad jag ska tycka om det men nån ”sparka ned svenne”-kultur är det då inte tal om.
@Bashflak: Men underförstått finns det en tanke att för att man själv är man har man ett ansvar att engagera sig i just denna fråga. Som samhällsmedborgare har jag givetvis ett ansvar att göra samhället bättre, men jag har ingen större plikt att engagera mig i en viss fråga bara för att jag tillhör en viss grupp per födsel. Den som skulle hävda att en kurd har större ansvar att ta avstånd från hedersvåld pga sin härkomst skulle anses rasistisk. En uppmaning till alla somalier att sluta omskära sina döttrar likaså. En uppmaning till alla homosexuella män att ta avstånd på övergrepp på pojkar skulle klassas som homofob. Med rätta. Man har ingen plikt att hålla rent i ”sin” grupp om det är etnicitet, läggning, kön.
När det gäller grupper man frivilligt är med i kan saken ändras. Om en liten del religiösa förstör ryktet för majoriteten, eller extremfeminister förvränger ordets betydelse har de som använder liknande epitet ett ansvar att skydda sitt varumärke. Inte i mitt namn era idioter! Eller byta epitet.
Men inte ens frivilliga grupper är ansvariga att städa i gruppen. Bara för att man är bilist har man inte större ansvar att stoppa en berusad person som tänker köra hem från festen. Uppmaningen Bilister ta avstånd från bildödarkulturen skulle ses som fånig. Jag har bara ansvar för hur jag framför mitt fordon, inte för vad alla andra med körkort gör. Det ingår inte något krav på att vara med i MHF eller NTF.
@Pinjata
När man ger något ett namn, så ger man det också ett liv. Om det är vad du menar.
I vår kultur äter vi kött, men köttätandet är en självklar del i vår kultur som ett fåtal valt att ta avstånd ifrån. Det är så att säga en del av helheten mer en en egen entitet.
Att dela upp en kultur i en myrriard små är ganska meningslöst. Istället brukar man lyfta fram avvikelserna. Vegetarianer och veganer tex, eller för den delen halal. Att tala om ”köttätarkultur” blir meningsfullt först i ett vegosamhälle.
Knappast ens om man skulle studera variationer inom gruppen, tex de som bara tillagar lamm mot de som bara äter nöt, borde man stöta på begreppet kulturer.
Att erkänna en ”våldtäktskultur” blir därför lätt att antingen själv hävda att man är en del av den, eller se sig som en bättre människa än andra män, att man själv är undantaget som inte våldtar. Och det är just vad jag anser att skribenten gör. Och sånt får mig att må illa.
Det finns ingen järnregel om vad som kan defineras som kultur, varpå begreppet är luddigt och trubbigt. Och givetvis kan vi diskutera matkultur och variationer där utan att förneka en mer generell kultur.
—
Kan man vända på det och hävda att våldtäktsmännen kan definieras som kulturell i egenskap av minoritet?
Knappast, det kräver någon sorts gemensam medvetenhet/samförstånd för att bli meningsfullt, någon sorts mål och mening eller gemensamt rättfärdigande. (”Vi käkar människor/gris för att vi tycker att det är gott”.) Jag tror att våldtäktsmän agerar i stort sett isolerat och utan sammanhang med andra av sin sort.
Men ok, jag tvivlar inte på att man kan vaska fram något enstaka exempel om man försöker. Men det är inget att beskylla män i allmänhet för. Tvärtom har jag inga problem att hitta exempel på när kvinnor i förnedringssyfte förgriper sig sexuellt på varandra. Men jag skulle aldrig anklaga alla kvinnor för det.
Det närmsta vi kan komma tror jag är den mellan könen gemensamma tendensen att vilja förödmjuka sina slagna motståndare. Kan vi bara hålla den i schack så löser sig det andra nog on the fly.
Teo
@Daniel:
Det är onekligen intressant att föra detta resonemang vidare, enligt officiella siffror begår invandrare (utlandsfödda) våldtäkter sju gånger så ofta som födda svenskar när man ser till befolkningsmängd.
Det vill säga att rent rationellt har en flicka som går hem på kvällen sju gånger så stor anledning att vara rädd om det går en invandrarman bakom henne som hon har om det är en ursvensk.
Inte min åsikt, utan ett faktum baserat på offentlig statistik.
@Dolf:
Ja och vad beror detta på?
Finns det flera gemensamma nämnare?
Tex så skulle jag tro att risken att bli våldtagen av någon som tidigare är straffad för ett våldsbrott är många gånger större än av någon som är ostraffad.
Jag tror även att socioekonomiska faktorer spelar in, det är mycket större risk att bli våldtagen av någon som går på bidrag än av någon som har det bra ställt.
Eller varför inte arbetslöshet, kan det vara så att det finns en större riska att bli våldtagen av någon som har jobbat på väldigt länga?
Osv…
Så varför peka med hela handen?
Det ju lika smart som att säga att fetma beror på att man är lat och inget annat, punkt slut.
Hur många problem löser man när man tänker på det sättet?
Hans beskrivning av vad som hände i Steubenville är ju också extremt tillspetsad. Innan jag redovisar min förståelse får jag väl passa på att säga att jag aldrig förstått det där med killar som har s.a.s. sexuella upplevelser i grupp, och jag tycker att det verkar som om domen var helt korrekt – även om jag tycker att det är fel att kalla ”digital penetrering” våldtäkt, eftersom det urvattnar begreppet.
Till att börja med var det ingen brutal våldtäkt, utan snarare ett slags pubertalt sexuellt utnyttjande. Förkastligt, ja, eftersom hon i princip var helt utslagen och troligen omedveten om vad som hände. Åtminstone en kille tog sig friheten till lite petting, och försökte senare få till lite oralsex. WTF!, visst, men att kalla det brutal våldtäkt är rimligen en enorm överdrift. Eftersom ”digital penetrering” rubriceras som våldtäkt i delstaten, dömdes de för det.
Det fanns en bild där de bar på tjejen, men jag tror inte att man någonsin kunde slå fast annat än att den var riggad, då hon var så full att de behövde hjälpa henne, och de enligt egen utsago ”dramatiserade” lite.
”Festdeltagaren” som skrek hånande var inte där, utan det var ett senare tillfälle, då några killar tittade på den video som lagts ut på Youtube. Många kommentatorer har blandat ihop det, som om det inte spelade någon roll om det skedde samtidigt eller långt efteråt.
Pojkarnas skuld syntes inte i några foton. En kille vittnade att han filmade med telefonen när den ena killen stoppade in fingrarna i henne, men sedan raderade han filmen, eftersom han förstod att det var åt skogen. Notera att man bara talar om hur full hon var. Man kan anta att killarna var rätt dragna de också, men det är som bekant inget försvar för män – och skall väl inte vara det heller, när brott begås.
Det verkar inte otroligt att tjejen faktiskt hade haft sex (i någon form) med någon av dem om hon inte blivit så full. Detta enligt några av försvarets vittnen, som menat att hon gjort liknande saker förut, och redan innan sagt att hon var väldigt intresserad av den ena av de två killarna som sedan dömdes. Inte för att det gills som ursäkt, men frågan är hur långt man skall dra det? Det tycks helt förbjudet att ens diskutera hennes omdöme eller eventuella delaktighet.
Vidare talas mycket om att hon var bara 16 år, för att understryka vilket illdåd det var. Killarna var 16 och 17, men det har inte hindrat ’expertkommentatorer’ på CNN från att säga ”I think they should throw the book at them – state an example!”
Återigen, jag anser att det de gjorde var omdömeslöst, och har inga invändningar mot domen (annat än brottsrubriceringen, men den följde lagtexten i Ohio). Det som är vidrigt i sammanhanget är lynchstämningen, såväl bland vuxna som bland ungdomar. Huvudfrågan borde snarare vara var alla vuxna hållit hus, när 16-åringar kan dra från bar till bar och supa sig redlösa.
Man kan för all del tala om en destruktiv machokultur, men vad skall man kalla den kultur som flickan företräder. Budskapet man hamrar hem är att absolut ingenting hon gjorde den kvällen kan ursäkta det som hände sedan. Total ansvarsfrihet. Killarnas uppgift var att skydda henne från allt ont, eftersom hon saknade förmåga och eget omdöme, och till skillnad från dem åtnjuter total sexuell frihet*. Att killarna inte var äldre än hon, och troligen inte mycket nyktrare, spelar ingen roll.
Throw the book at them!
* Är det någon som tror att det hade blivit något efterspel om hon förgripit sig på en av dem?
@Bashflak:
Dito, men det ger liksom inga rubriker.
Jag har fått hjälpa aspackade män också. Det går iofs att utnyttja deras hjälplöshet också, på många olika sätt, men det har aldrig fallit mig, eller mina vänner, in.
@Ulf T:
Typexempel på hur man med semantiska glidningar skapar en helt felaktig och skev bild av vad som verkligen hänt.
@Dolf:
Hur fan kan du skriva så @dolf, då kommer ju sanningen fram!
Detta har jag försökt få fram ända sedan GenusNytt´s tid. Som vanlig hederlig någotsånär svensk man vill jag inte ha skit för vad vissa invandrare ställer till med och alldeles speciellt vill jag inte ha skit från PK-vänster-pöbelen. Samma PK-vänster som många gånger är feminister och månar om mångkulturen och ett generöst mottagande av alla från alla världens hörn. Jag vill inte ha skit för vad dessa ställer till med och därför måste media bli ärliga och tala om vem det är som begår de flesta grova brott och övergrepp. När media erkänner det så kanske, kanske vi kan börja ta itu med verkligheten och snedvridna feminister också.
@Pinjata:
Det finns ingen våldtäktskultur så det är alltid rätt att påpeka det inte finns någon våldtäktskultur. De män som hävdar en sådan finns är nästan alltid själva riktiga praktsvin och ej representativa för män. Inte sällan har de som unga gjort vidriga saker mot kvinnor och behöver nu inbilla sig alla andra män var lika vidriga bara för att stå ut med sig själva, alternativt har de bara insett det finns pengar att tjäna på att ”erkänna” fast inte för sin egen individuella del utan för män som kollektiv – det kollektiv som många feminister inbillat sig existerar genom att tro män är som kvinnor.
Varför skulle man hålla med om att den existerar när någon sådan bevisligen inte existerar? Det finns inget kulturellt system i vårt samhälle som strävar efter eller belönar våldtäkt.
@Daniel:
Dra in alla bidrag… Problemet löst?
@barfota:
”Dra in alla bidrag… Problemet löst?”
Vad är din poäng?
@Daniel:
Att det är ett korkat resonemang att man blir kriminell bara för att man är fattigare än grannen.
För några år sedan hade jag en blogg som tog upp problemet .med bristande rättstrygghet för män som var oskyldiga men anklagade för detta brott. Nästan varje vecka fick jag mail från killar som suttit inne eller som riskerade att få sitta inne pga en falsk anklagelse. Jag tror att detta har blivit bättre idag då inte sammanhang hybris råder men det vore intressant om alla som har råkat ut för detta kunde dela med sig av sin historia.
Jag hade 150 unika nyhetsartiklar från olika fall där det hade konstaterats att kvinnan ljugit. Jag tror att endast ett av dessa fall ledde till utredning om falsk tillvitelse.
Min inställning är att rötan och misstagen måste bort innan drt kan bli rättssäkert både för den oskyldige och de som har våldtagits. Det största orsaken till att det inte är så idag är enbart att feminismen har motarbetat en kompetenshöjning eftersom man enbart velat se den ena sidan.
Ni som är drabbade. Skriv eller maila till någon av dem på denna sida och berätta!
@Erik:
Det är retoriskt grepp för att undvika ”skyttegravskrig” med feminister där de påstår att något finns utan att kunna precisera några bevis för det. Ditt motargument, ”det finns det inte alls” övertygar ingen feminist och min tanke och den som förs fram än bättre på bloggen jag länkade, är att istället helt enkelt konstatera att det finns andra ”kulturer” i samhället som är större och mer påtagliga. Våld mot män ex.
Jag kommer troligen vara frånvarande under morgondagen, så vänta er ingen respons från mig då.
@Pinjata:
Mitt motargument är inte ”det finns det inte alls” …. ett påstående är i sig inget argument inom formell retorik. Mitt motargument löd: för att ingen belönar våldtäkt! Då är valet (här är ett nytt påstående) att hitta något belönande med våldtäkt eller hålla med mig.
Detta av den enkla anledningen (här är argumentet) att ingen kultur bygger på att man bestraffar det som eftersträvas. Att sedan feminister tror något annat verkar bero på att vad de vet om kultur ryms på baksidan av ett frimärke och feminismen som ideologi sätter okunniga människor framför kunniga människor.
@Ulf T:
Men saken är ju den att hon var däckad. Alltså var hon inte delaktig.
Samhället delades upp i två läger. I det ena ansågs pojkarna skyldiga och i det andra ansågs de oskyldiga.
Hade Anonymous inte uppmärksammat händelsen (långt senare) så hade pojkarna inte ens blivit dömda. Ungefär som vanligt, tonårstjejer förväntas ta ansvar inte bara för sin egen begynnande sexualitet utan också för andras (sjuka) sexualitet.
Inte dricka för mycket, inte klä sig si och så, inte vara för flirtig, inte gå ensam här och där, inte åka taxi, inte följa med någon hem, inte skratta och vara vänlig, använda rätt kroppsspråk, inte bli paralyserad om något händer utan alltid kunna säga NEJ klart och tydligt, göra motstånd på rätt sätt, inte göra sig för ynklig, men inte för hård heller. Och så vidare. Helt ärligt, jag har kommit på mig själv många gånger med att hämma mig själv när jag umgås med män, i många olika sammanhang. Och det har blivit så av upplevd erfarenhet inget annat.
Men jag tror inte det finns någon våldtäktskultur här, när jag hör det ordet tänker jag på till exempel Indien. Inte på Sverige. Men lika lite som vi förväntar oss från tonårskillar lika lite skulle vi kanske förvänta oss från tonårstjejer. De är trots allt inte vuxna även om de sminkar och klär sig så.
@Jenny:
Med andra ord, inget av lägren ansåg våldtäkt var ok? Istället var man oeniga om brottet våldtäkt hade begåtts?
Vad har detta med sexualitet att göra? Det är väl som vanligt alkoholintaget vi pratar om? Och de bägge killarna var väl i detta fall knappast nyktra de heller?
Inte dricka för mycket – gäller mig
Inte klä mig hur som helst – gäller mig
Inte vara för flirtig – gäller mig, hotad flera gånger
Inte gå ensam – gäller mig
Inte åka taxi – gäller mig
Inte följa vem som helst hem – gäller mig
Inte skratta och vara vänlig – gäller mig
Använda rätt kroppspråk – gäller mig
Inte bli paralyserad om något händer – gäller mig
Göra motstånd på rätt sätt – gäller mig omvänt, jag får inte göra motstånd
Vad hade dessa saker med kön att göra nu igen?
I måndagens ”Nordegren & Epstein i P1” drog Louise Epstein igång ett jämställdhetsinslag, så som det brukar kunna låta när sådana görs. Men det var rätt uppfriskande att höra Thomas Nordegren komma med synpunkter på ojämställdhet ur ett manligt perspektiv.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4058&artikel=5482869
@Erik:
Jag håller med dig men försöker hitta alternativa ”angreppssätt” på feministisk ”logik”.
@Pinjata och @Erik Klart man inte ska hålla med om att det finns en våldtäktskultur men det är en bra poäng att man kan framhäva den mycket kraftigare kulturen, women are wonderful och att kvinnor är särskilt skyddsvärda. Även om kultur är missvisande, det är förmodligen medfödda beteenden.
@Jenny Riskerna är både större och mindre för kvinnor. Män löper högre risk att utsättas för våld av främlingar. Däremot löper flickor högre risk att utsättas för våld av försåtliga främlingar de följer med hem eller för den delen närstående män. Problemet är att det bara är så. De flesta män och kvinnor hatar våld mot kvinnor. Ändå fortsätter det. Feminismen har gjort kvinnor en enorm otjänst genom att prångla ut budskapet att kvinnor inte bara kan men borde bete sig som de värsta bland unga män. Kvinnor bör vara försiktiga i sammanhang där män inte behöver vara det, som när de däckar med människor de inte känner väldigt väl. Kvinnor bör också lära sig att se skillnad på män och män. Vissa män är farligare än andra och alla män är medvetna om det.
Frågan är vilka som arbetat hårdast för att dölja livsviktig information för unga kvinnor?
Tack. Mycket bra skrivet, Teo.
Jag tycker inte man kan avfärda kulturvinkeln helt. Nog finns det t.ex. en graffitikultur? Jag tycker man kan påstå att det finns en hel mängd brottsutövning med kulturella förtecken, oftast subkulturella.
Men våldtäktskultur i Sverige? Knappast. I fallet Bjästad var det utan tvekan så att en mobb bildades mot den våldtagna flickan, hon blev inte trodd och pojken behandlades inledningsvis med silkesvantar av majoriteten av byinvånarna. Lyckligtvis korrigerades misstaget till slut. Viktigast är dock att han betraktades som oskyldig till våldtäkt av byinvånarna. Hade Sverige haft en våldtäktskultur så hade inte hans eventuella skuld behövts förnekas. Bjästad är således en indikation på att Sverige INTE har en våldtäktskultur.
Daniel Swedins artikel är en indikation på att han INTE kan tänka och att Aftonbladet är precis den skittidning vi redan visste att den var.
Dessutom som Erik redan varit inne på, jag känner rent allmänt en stor skepsis mot män som med emfas måste hävda sig som superfeminister och låtsas böja nacke och erkänna kollektiv manlig skuld. Jag tror man skall hålla ett extra öga på sådana män. De är nog lite mer skyldiga än genomsnittsmannen. Om inte i handling så i tanken.
@Adam Bek:
Det finns en graffittikultur där folk belönas för att klottra på väggar jovisst, det är en form av Xtremesport med tydliga likheter till exempelvis Snowboard-kulturen där man också gör en massa filmer och framställer sig som rebeller.
Nej givetvis inte. Du kan inte gå ner till Willys eller Lidl och köpa reality-filmer där våldtäkter filmas. Det finns inte våldtäkts-tröjor eller liknande… Det är nonsens.
Det betyder inte man gillar våldtäkter, det betyder man trodde/ansåg ingen våldtäkt skett.
Ja givetvis, poängen är dock att det argumentet förutsätter två olika personer anser samma gränser går för våldtäkt. Medan feminister regelbundet hittar på egna gränser och kallar alla lagliga handlingar som ingår där för våldtäkt.
En av de mer skrämmande sakerna med feminismen är tendensen att bara ljuga ihop vad som helst och sedan pressa folk lyda utan att ens veta källor eller ha några vettiga argument.
Javisst, samt att Daniel Swedin och Våldtäktsmän har EN sak gemensamt, bägge är puckade män som går helt och hållet på känsla och inte använder hjärnan till att tänka efter.
Det uppenbart ihopfantiserade påståendet om den hemska *våldtäktskulturen* är ju bara ännu en trött variant på att ikläda ett för dagen politiskt korrekt offerkollektiv, det vill säga ”kvinnor”, den förljugna offerkoftan. För att själv vara emot just den fantiserade hemskheten, och då såklart inhösta godhetspoäng ibland obildbara idioter som saknar förmåga att analysera och tänka själv.
@Jenny:
Återigen, jag anser att domen var korrekt, av den enkla anledningen att hon var redlös, och därmed var varje sexuell handling ett övergrepp.
Frågan om hennes delaktighet kommer innan, men om den vet vi inte så mycket, annat än att några av hennes vänner säger att hon gjort liknande saker förut, och att hon uttryckt tydligt intresse i en av killarna som sedan blev dömd.
Jag anser att hon förtjänar kritik för att hon gav sig in i en situation där det hade gått att räkna ut att en risk förelåg, och sedan söp skallen av sig. Än mer kritik förtjänar de vuxna runt omkring som inte gör något.
Betyder det att jag tycker att hon förtjänade att bli sexuellt utnyttjad? Nej.
Domen var korrekt.
Domen var korrekt.
Domen var korrekt.
Man gör inte tjejer någon tjänst om man intalar dem att oavsett hur de själva agerat, har de inget ansvar för eventuella konsekvenser. Notera kontrasten för killarna: för dem finns inga ursäkter. Här skall statueras exempel, och skribenter snubblar över varann för att beskriva det som hände som en ”brutal våldtäkt” som pågick i timmar. Jag satt i en timme och läste artiklar om vad som hänt, och hittade inga diskussioner jag själv upplevde som stötande vinklingar till killarnas fördel, eller hyllningar av vad de gjorde (nå, jag såg videoklippet där några grabbar beter sig högst olämpligt, men som jag förstod var det oklart vilka som filmat sekvensen, och hur mycket de själva varit delaktiga i att piska upp stämningen).
Den annars så vettiga Sanna Rayman lyfter fram ett CNN-inslag som ”häpnadsväckande stötande”, eftersom det bara talar om hur synd det var om de dömda killarna. Jag måste vara skadad av våldtäktskultur, eftersom jag inte upplevde inslaget som stötande. Det de beskrev var hur killarna reagerade när de fick sin dom, och hur pappan till den ena killen tog till orda och sade att han kände sig delaktig; att han, med en historia av alkoholism och fängelse, inte funnits där för sin son. Sedan talade de om hur man egentligen aldrig blir fri från en våldtäktsdom, eftersom det är så stigmatiserande.
Jag tycker att det är rimligt att belysa även den vinkeln. Det låter väldigt torrt och neutralt att konstatera att ”digital penetrering” rubriceras som våldtäkt, men om 10 år kommer ingen att minnas vad som egentligen hände. Däremot kommer säkert ekot av ”brutal våldtäkt i timmar” att finnas kvar, och i USA anser man dessutom att dömda ”sex offenders” (vet inte om det även gäller kvinnor) skall ha fotboja och hängas ut offentligt för all framtid, så att alla verkligen vet vilka de är och var de är.
Känslan av häxprocess är rätt tydlig. Det finns ingen sympati för de dömda – ingen! Egentligen borde vi kanske återinföra några medeltida bestraffningar och löpa linan ut på bästa sändningstid…
Jag har en dotter, och det jag och min hustru talar om är hur tufft det är att lära tjejer gränssättning, och att ta ansvar för sitt beteende. Det är så oerhört lätt att glida in i offerrollen, och det upptäcker de rätt tidigt. Jag ser den här cirkusen lite som en ritual där vi vill besvärja oss fria från sveket mot unga tjejer, där vi på alla sätt uppmuntrar dem att ta ut svängarna, men har så oerhört svårt att avkräva dem ansvar för konsekvenserna.
Notera också att idén om våldtäktskulturen används som härskarteknik från vissa feminister.
Om en man är upprörd, kommer med invändningar eller på annat sätt inte ställer upp på ett feministiskt tolkningsföreträde i en given situation så kastar en del feminister fram våltäktskulturen som trumfkort och påstår att det från mannens sida föreligger ett underliggande hot om våldtäkt som försöker tysta kvinnan. Lite som en kristen fundamentalist som säger ”du är uppfylld av djävulen” till en meningsmotståndare. Extremt billig debatteknik Helt klart en försåtlig vidareutveckling av myten om könsmaktsordningen.
Det var bara så fint skrivet att jag ville repetera det. Jag är inte insatt i historien ni skriver om men det värsta för mig är att man gör unga flickor en förbannad otjänst.
Inte riktigt ”on topic” men det är från texten så…
”Min erfarenhet är att män lättare betraktar andra som sina jämlikar då vänskap ofta centreras kring en uppgift, ett tema eller någon aktivitet. Den bär sig sällan själv som bland kvinnor, det är en skillnad mellan könen som verkar ha bärighet.”
I den manliga ”kulturen” så samlas man kring gemensamma intressen, aktiviteter eller mål medans kvinnor sammlas kring ”vänskap”. Här har vi kanske orsaken / beviset på att män faktiskt naturligt bildar gubbgäng på jobbet. Män har en inlärd eller, gud förbjude, medfödd förmåga att sammlas kring ett mål
Eftersom jag är för en inkuderande jämnlikhet så borde man verka för att lära filckorna hur man skaffar kompisar utifrån intressen i stället för vad de nu gör idag…. tappade tråden lite där eftersom jag inte har en aning om vad de bygger sin gemenskap på
@Pinjata:
Jag har försökt mig på en inledande analys av logiska felslut som ofta dyker upp i debatten – hoppas det kan vara till en hjälp (http://enstillaundran.wordpress.com/2013/03/24/logik-och-taktik).
@Erik:
Låt säga att du går hem från krogen/klubben en natt i ett berusat tillstånd. Du blir rånad och misshandlad på vägen. Hur kommer folk runtomkring dig att reagera? Vilka frågor kommer polisen att ställa? Hur kommer en eventuell rättegång arta sig och vilka frågor och anspelningar kommer du att få där?
@JonasBsson:
Vad jag vet, men det är helt baserat på egna erfarenheter av att vara kvinna. Kvinnor baserar sin vänskap på gemensamma intressen. Att ha grundläggande gemensamma värderingar hjälper också, till exempel vad man har för syn på homosexualitet.
Ibland hittar vi på olika aktiviteter, ibland sitter vi bara och snackar. Ibland tittar vi på film, ibland går vi ut och motionerar. Bara för att nämna en liten liten del av vad kvinnlig vänskap kan bestå av. Ibland reser vi tillsammans, ibland lagar vi mat tillsammans osv. osv. Ingen kvinna, kan jag nästan garantera, är vän med någon bara för vänskapens skull. Det behövs mer än så. Jag till exempel skulle aldrig kunna vara vän med en kvinna som var starkt religiös och satt och pratade om Gud hela tiden.
Vad gör män när de umgås?
@Johan Grå:
”Kvinnor bör också lära sig att se skillnad på män och män.”
Kan du inte skriva en instruktionsbok? Jag är seriös, det verkar behövas. Om någon skrev en instruktionsbok om män för kvinnor så skulle vi kanske få ner antalet våldtäkter och misshandelsfall osv.
@Ulf T:
”Jag har en dotter, och det jag och min hustru talar om är hur tufft det är att lära tjejer gränssättning, och att ta ansvar för sitt beteende. Det är så oerhört lätt att glida in i offerrollen, och det upptäcker de rätt tidigt. Jag ser den här cirkusen lite som en ritual där vi vill besvärja oss fria från sveket mot unga tjejer, där vi på alla sätt uppmuntrar dem att ta ut svängarna, men har så oerhört svårt att avkräva dem ansvar för konsekvenserna.”
Om jag inte har helt fel för mig så har du en son också? Uppmuntrar du honom att ta ut svängarna?
@Jenny:
Västerländska turister uppmamnas att undvika vissa områden i storstäder/fattiga länder för att undvika att bli rånade dvs. man kan i deras fall föra in aspekten av eget ansvar för situationen utan att skuldbelägga, varför skulle det inte förhålla sig likadant med kvinnor och risk för våldtäkt?
@Matias Hedström:
Jag förstår din ståndpunkt. Och jag håller med om att man bör vara försiktig som turist.
Men hur undviker kvinnor våldtäkt? I länder där kvinnor bär heltäckande slöjor och vantar på händerna blir de också våldtagna. Hur ska man förhålla sig som kvinna för att undvika att bli våldtagen? Hur långt ska man anpassa sig?
@Jenny:
Hej Jenny
Om vi försöker hålla oss till sverige så tror jag inte det är så vanligt här att en beslöjad kvinna råkar ut för någonting. Skitstövlar finns i alla länder och av båda könen. En av min frus bästa vänner är muslim och beslöjad. När hon var på besök och det var dags för henne att gå hem så ville jag (artig som jag trots allt är, utom när jag skriver här då) följa henne hem, det var en bit att gå och vi bor inte i något jättetrevligt område precis. När jag erbjöd henne så sa hon med ett leende på munnen ”nej tack det behövs inte de rör inte sådana som oss”.
Jag själv inklusive 3 män i min närhet har själva blivit utsatta för sexuella övergrepp av våra mödrar, hur förhåller man sig som barn då. Måste barnet anpassa sig? Både kvinnor och män som är vuxna kanske får anpassa sig till den hemska värld vi trots allt lever i och inse att även om du kanske har din fulla rätt att kanske bete dig på ett visst sätt så tar du risker. Riskbedömningen är helt enkelt upp till dig och går du t.ex. in i en moske och skriker att deras profet är si eller så då har du kanske inte gjort den smartaste riskbedömningen.
@Jenny
Du mer eller mindre bevisar min teori i ditt svar.
De saker du beskriver som gemensamma intressen är för mig saker som alla i hela världen gör varje dag. Vi äter, vi pratar och vi tittar på film.
Män som är intresserade av fotboll söker sig till andra fotbollsintresserade personer, män som är intresserade av motorer söker sig till andra motorintresserade personer och de som är intresserade av musik söker sig till andra musikintresserade. Manlig vänskap bygger på ett gemensamt grundintresse vilket innebär att även om man är oense om något så kan man alltid prata om det man har gemensamt.
Hur överlever en kvinnlig gemenskap att man är oense? Från vad jag sett så kan en kvinnlig gemenskap ta slut gå grund av en ”uppfattad” ton och eftersom ingen av de inblandade vill ta det första steget så träffas de aldrig mer. Män har inget val eftersom det kommer en ny fotbollsträning i morgon.
@Jenny:
Många män och kvinnor har ett bra intuitivt riskmedvetande och det är ett intressant fenomen men det är förmodligen omöjligt att formalisera i bokform. Jag antar att du känner igen dig i att du får en intuitiv känsla av miljöer och människor du träffar. Om man litar på den känslan och har en hyfsat välkalibrerad intuition undviker man många risker. Det är tyvärr en anledning till att många som redan är utsatta råkar illa ut.
Vad man kan lära pojkar och flickor är förstås att vara försiktiga och ta risker på allvar. Bara för att ta ett exempel. Jag kan inte längre räkna alla kvinnor jag har hört som under tonåren blivit våldtagna efter att de föreslagit eller gått med på att det är mysigt att ligga och sova med en killkompis, särskilt när en eller båda är onyktra. Jag säger inte att det inte kan fungera men om min dotter tyckte att det var en bra idé att sova med killkompisar hade jag berättat ett och annat om blommor och bin för henne så att hon kan fatta mer välavvägda beslut.
@Adam Bek
”Jag tycker inte man kan avfärda kulturvinkeln helt. Nog finns det t.ex. en graffitikultur? Jag tycker man kan påstå att det finns en hel mängd brottsutövning med kulturella förtecken, oftast subkulturella.”
Jag ser att jag var lite för snabb på tangenten där, och var allt annat än tydlig. Javisst finns det en subkultur får målare, liksom den mer hårdföra kriminella världen kan delas in några olika subkulturer också.
Med mer korrekt betoning så är det ingen del av vår genrella gängse kultur, och därmed inget som män genrellt kan ”inse sin roll i”, lika lite som vi kan göra det i en påhittad ”våldtäktskultur”. Vi står helt enkelt utanför.
Beklagar,
Teo
Jag har inte satt mig in i fallet och har därför ingen åsikt i det. Jag har bara åsikter om krönikan hur det än är med det bakomliggande fallet.
Jag förstår tankarna som vädras. Självklart bör man aldrig behöva tänka sig för ur risktagarperspektiv, eftersom ingen miljö eller person bör vara farlig för andra. O andra sidan vet vi att så inte är fallet. Det finns allt från sexualförbrytare till ficktjuvar och man måste försöka göra en rimlig bedömning.
Kan man sedan anklaga någon för att ha gjort en felbedömning? Nä, det är att lägga skulden på offret. Vid en rättegång kommer advokater (självklart) att leta med ljus och lykta efter ”förmildrande omständigheter”, eller vad som kan fås att uppfattas så, vilket kan leda till en del absurda utfrågningar.
Sedan knäckfrågan, kan man skilja ut de ”bra” människorna/miljöerna mot de ”dåliga”? Ja, till stor del. Annars vore säkerhetstänkandet meningslöst. Men man kan aldrig gardera sig, och det är lätt att vara efterklok.
Däremot kan man knappast verbalisera riskerna på något effektivt sätt. Den som håller sig undan från ”skumma invadrargrabbar från miljonområdena” (ursäkta fördomen) och håller sig till vita rika områden, kommer med stor sannolikhet att bli ett lättare offer för vita och välbärgade brottslingar.
Ett förnekande är omöjligt utan att bekräftande i andra änden. ”Åk mindre bil” betyder också åk mer buss/cykel. ”Invandrare är farliga”, betyder också att svenskar (eller vita?) är ofarliga.
För det handlar slutligen inte om vad man själv säger, utan om vad mottagaren uppfattar. Vi bygger våra bedömningar på en uppsättning generaliseringar när vi saknar fakta. Oftas träffar de nog rätt, ibland inte. För en generalisering är inte sann, utan en fingervisning. I bästa fall pekar fingret åt rätt håll.
Teo
@Jenny,
Jag försöker lära båda att tro på sig själva, ta ansvar för sina beslut, och alltid bemöta andra med respekt.
Det jag syftade på var att jag kunnat observera i skolan hur man bemöter pojkar och flickor olika: pojkarna säger man till – ofta – så fort de visar tendens att bli stökiga; tjejerna förhandlar man med.
Ulf
Kan ju vara en stor anledning till att så många feminister av kvinnligt kön pratar om ”hat” när de får hård kritik . Pojkar får det från början och kvinnor får det först när dom gör något dumt i arbetslivet.
Hur rimmar det med en ”könsmaktsordning” där män alltid är de som drar längsta strået ?
Feminismen är åsikter och inte fakta. Dom har noll koll på hur det är för män.
Ulf
Tror det är viktigt att från början välja en kvinna som inte ser det som självklart att ligga runt. Kulturen runt omkring är svårare att ändra. Hade du velat gifta dig med Jenny och skaffa barn?
Jag hade inte vågat det.
@Jenny:
”Låt säga att du går hem från krogen/klubben en natt i ett berusat tillstånd. Du blir rånad och misshandlad på vägen. Hur kommer folk runtomkring dig att reagera?”
Först och främst verkligheten.
Poängen som du verkar missa är att jag aldrig tog de risker som krävdes för att jag skulle bli rånad och misshandlad på vägen. Jag har lämnat den ålder då de flesta killar blir rånade och misshandlade. Jag är en av dem som gjorde rätt varenda j-a gång och den enda skillnaden mellan mig och en kvinna i min ålder är att jag aldrig fått höra jag skall sitta och klaga över alla saker jag gjorde som ung för att inte bli en av killarna i statistiken – En statistik som DE FLESTA INTE FATTAT innehåller långt många fler misshandlade män än överfallna/våldtagna kvinnor.
”De som verkligen har anledning att vara rädda är föräldrar till unga män. Rent statistiskt är risken betydligt större att de blir misshandlade än att kvinnor blir våldtagna” Örebropolisens presstalesman Torbjörn Carlsson om serievåldtäktsmannen som härjade.
Observera att den kvinnliga statistiken inte bara inkluderar våldtagna kvinnor utan alla kvinnor som utsatts för något som rubricerades som FÖRSÖK till våldtäkt. Den manliga statistiken å sin sida inkluderar inte alla försök till misshandel utan bara faktiska fall – Ditt exempel dubbelgarderar med att jag blir både misshandlad (förmodligen grovt) och rånad.
Folks reaktioner hänger helt på omständigheterna. NÄR jag fick en smäll på käften vid busshållplatsen och omanligt började gapa om det så skrattade folk bara och tyckte mitt gapande var jobbigt. PONERA Att de sett en tjej få en smäll på käften och hon började gapa, då hade såklart några killar tryckt ner mannen direkt. Hade jag satt mig till motvärn hade kanske han hamnat i gatan och polisen åtalat mig istället. Hade en kvinna satt sig till motvärn hade hon inte blivit åtalad om hon så sparkade honom mellan benen, de hade tagit för givet hon måste haft en legitim orsak.
”Vilka frågor kommer polisen att ställa?”
Beror helt på hur jag bemötte händelsen och hur full jag är, hur jag är klädd, hur mycket respekt jag visar, vilken sorts språk jag använder osv.
”Hur kommer en eventuell rättegång arta sig”
Det är nästan inga fylleslagsmål som går till rättegång. Det finns i regel vänner till förövaren som är villiga att ljuga om vem som började så bli det ”ord mot ord”
”och vilka frågor och anspelningar kommer du att få där?”
Att jag var full, dryg och hade mig själv att skylla. Sverker på Plus hade som gäst en gång en kille som blev överfallen och nedslagen men försäkringsbolaget vägrade betala ersättning för att han själv druckit öl och för att han inte bara gick bort när han utsattes för förolämpningar. I samhällets ögon skall skötsamma personer som vill ha ersättning fly och lämna gatan åt svinaktiga personer. Bra budskap eller hur?
@JonasBsson:
Jag kan inte prata för alla kvinnor, men jag har ett gäng tjejkompisar som jag känt väldigt länge. En del hela livet (barndomsvänner) och andra de senaste tio / tjugo åren. Vi har gått igenom väldigt mycket och varit oense om många saker. Men jag känner dem utan och innan till och skulle aldrig riskera så starka vänskaper på grund av att vi är oense om något.
För att jag skulle säga upp vänskapen med någon av dem skulle de behöva göra något fruktansvärt dumt, jag kan inte ens ge ett konkret exempel. Inte ens killar/män har kunnat komma emellan oss. Det enda jag vet är att om inget fruktansvärt händer så kommer de att finnas hos mig tills jag dör. Bara som en liten parentes, jag har manliga vänner också som jag känt hela livet. Men det är långt ifrån den djupa vänskapen jag har med mina tjejkompisar. Tyvärr mister man kontakten lite med killkompisar när de skaffar tjej.
@Johan Grå:
Ja jag förstår vad du menar, tjejer måste vara lite mer på sin vakt. Tyvärr är ju tonåringars hjärnor inte fullt utvecklade och de kan ha problem med att bedöma risker och konsekvenser. Det ironiska är ju att om vi lär tjejer/kvinnor att vara på sin vakt kommer de/vi att bli ännu mer svårflirtade, något som män i dejtingsvängen ofta klagar på.
@Ulf T:
”Det jag syftade på var att jag kunnat observera i skolan hur man bemöter pojkar och flickor olika: pojkarna säger man till – ofta – så fort de visar tendens att bli stökiga; tjejerna förhandlar man med.”
Ja ok, jag förstår att du blivit irriterad över detta.
Mina föräldrar uppfostrade mig och min bror lika också och det fungerade jätte bra. Sen har ju såklart dina barn olika personligheter precis som alla andra. Det gäller väl helt enkelt att vara uppmärksam och lära känna dem. Det största varningstecknet som finns måste ju vara om de helt plötsligt slutar prata och vänder sig inåt oavsett vad det gäller.
@Torstensson:
”Hade du velat gifta dig med Jenny och skaffa barn?
Jag hade inte vågat det.”
Tegelstensvillan vi har redan haft den diskussionen. Lägg ner.
Jenny
Nu bestämmer ju inte du när jag lägger ner något.
Det gör moderator.
Pingback: Perspektiv och proportionerDel 1Våldtäkt | Genusdebatten
Hej
Jag heter Stefan Petterson och skriver till er med anledning av nedanstående problem.
Socialnämnden ansvarar för att ett barn, som utsatts för brott, och dennes närstående skall får det stöd och den hjälp som de behöver.
Socialnämnden ska särskilt beakta att ett barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående är offer för brott och ansvara för att barnet får det stöd och den hjälp som barnet behöver. Lag (2012:776).
6 § Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål. Lag (2010:429).
·
Jag försöker se problemen från ovanifrån med de lagar som redan finns.
Enligt de lagen skall barnets bästa alltid ses först, även att barnet skall ha kontakt med båda föräldrarna. Det jag märkt och som är problemet är att några kvinnor tar in på kvinnohus och hindrar barnets rätt till kontakt med sin pappa.
Många gånger finns det anklagelser, där ord står mot ord och att detta utgör den enda bevisningen. Det visar sig ofta att det faktiskt kanske inte förekommit våld på det viset mamman vill få det till.
i dessa fall skulle jag tycka att en skyddad bostad för kvinnan skulle vara mycket bättre, eller bara en vanlig bostad.
· Det svåra är när ord står mot ord blir att ta fram sanningen, Jag och hundratals av dem jag har kontakt med säger att utredarna inom Socialtjänsten intar en partisk ställning, Det är ett av Socialtjänstens största problem. Då det utgör ett hinder, att få fram sanningen.
Jag skulle vilja att det läggs större vikt vid att lagar skall gälla både kvinna och man. Det måste ändras mer i socialstadgar så att pappor är lika mycket värda som mammor – samma lagar samma stadgar – lika värde oavsett kön.
Att det skall läggas mycket större vikt på rätten till umgänget för barnet, än vad en mamma eller pappan vill, vid en vårdnads tvist.
Det med falsk tillgivelse är ett allvarligare brott än vad lagen säger,
· Bakgrund till min förfrågan: Ett exempel på något riktigt allvarligt
Mamman gör en polisanmälan som enligt lagen klassas som våldtäkt mot barn.
Lite beroende på hur anmälan ser ut, kommer olika åtgärder för att undersöka om barnet varit utsatt.
Åklagaren driver förundersökningen, den blir ofta sekretessbelagd, pappan får knappt reda på vad han är anklagad för. Barnet blir undersökt av läkare.
Läkaren har gjort rätt, läkaren måste undersöka, Problemet är att det är en falsktillgivelse.
· Den undersökningen som läkaren gjort klassas som våldtäkt om det utförs utan anledning.
Mamman har på grund av sin falska tillgivelse utsatt barnet för en våldtäkt på grund av sin anmälan.
Hon har även kanske blivit vålande till pappans död/ självmord. skulle han orka med, så har livet han haft ändras mycket, han får troligt vis flytta i från området han bor i, Även om han blir friad finns alltid det kvar i hanns liv.
I många länder bland anat USA är det upp till livstids fängelse för en sådan falsk tillgivelse. i Sverige är det ovanligt att det händer något med den som gjort en falsk tillgivelse.
Det är viktigt att inte ändra på hur lagen ser ut runt det sexuella brottet.
· Men uppsåtet för brottet måste klassas allvarligare en det gör i dag.
Jag vet att det kom en ny lag som gör att pappor inte blir dömda för dessa ord mot ord lika lätt längre, den lagen kom i år om jag inte minns fel. Men Barnet har blivit utsatt, och många gånger fortsätter mamman med att hålla borta barnet även efter undersökningen som kan vara helt med det klara att inget övergrepp har förekommit.
Barnet fortsätter att bli straffat igenom mamman, där kommer de problemen in som jag beskrev från början.
Anser ni att det finns det anledning att utreda begreppet våldtäkt och ansvar i frågor om anstiftan/falsk tillvitelse som leder till undersökning av minderårig?
Pingback: Daniel Swedin och Åsa Linderborg har också fetfel om Thente | Aktivarum