På söndag medverkar Genusdebattens skribent Erik Wedin, också känd som Aktivarum, i P1 debatt med Alexandra Pascalidou. Temat för programmet är: Hur mycket ojämställdhet tål Sverige?
Ämnet är onekligen intressant även om frågeställningen är minst sagt korkad. Den är också högaktuell i debatten just nu, inte minst efter Spendrups uttalande om att det saknas kompetenta kvinnor i Sveriges näringsliv. Ropen skalla: Lyft fram kvinnorna! Kvotera mera!
Att Spendrups uttalande misstolkades och lyftes ur sitt sammanhang är symptomatiskt för debattklimatet idag. Aldrig någonsin sa han att kvinnor inte hade förmåga att bli lika kompetenta som män. Han sa enbart att det saknades kompetenta och kvalificerade kvinnor. Drevet och lynchmobben i svensk media gick i gång direkt. Vilken fruktansvärd kvinnosyn! Usch och fy!
Att det sedan finns fler kvinnor på höga poster i de företag där Spendrup är verksam i jämförelse med branscher där hans ivrigaste belackare är verksamma hörs knappast alls i mediabruset.
Spendrup fick göra en ”pudel” och försöka förklara vad det var han egentligen menade men slutsatsen var entydig från många debattörer. Sverige behöver mer kvotering, helt klart. I näringslivet härskar gubbväldet och det är endast med politiska styrmedel man kan råda bot på detta. Den slutgiltiga lösningen heter: KVOTERING. Jämförelsen kan verka magstark men leder i förlängningen till samma resultat som i länken. Samhället urholkas och dräneras på värdefulla individer.
Själv hyser jag betydligt större tilltro till kvinnors kraft än så. Kvinnor kan. Kvinnor kan om de vill. Kvinnor kan om de prioriterar det de själva vill satsa på.
Jag snuddar vid tanken på hur jag själv hade upplevt att bli kvoterad till en post eller en befattning enbart på grund av att jag är kvinna. I konkurrens med lika många andra kompetenta skulle jag alltså nå framgång enbart på grund av mitt kön? Jag misstänker att jag alltid skulle ha fått leva med den gnagande känslan inombords: Var det verkligen jag som borde ha fått den här posten? Duger jag och värdesätts jag utifrån min kompetens? Var det verkligen mig de ville ha?
När jag var 27 år blev jag erbjuden en plats på forskarutbildning inom mitt ämne och fick ett stipendium för att förlägga en del av mina forskarstudier utomlands. Jag tackade nej. Efter en hel del vånda ska villigt erkännas. Min biologiska klocka tickade men jag valde att prioritera familj och barn. Om jag hade väntat ytterligare 5–10 år bara för att göra akademisk karriär hade det kanske varit för sent. Jag ville inte riskera detta.
Det var mitt val. Även om det i mitt fall inte handlade om kvotering så hade inte detta spelat någon som helst roll. Jag gjorde ett val som kändes rätt för mig.
Så upp till kamp alla systrar! Vi kan mer än så. Vi behöver ingen kvotering. Vi är fullt kapabla att göra våra egna val och att bli bedömda utifrån den kompetens vi verkligen besitter. Våra val och prioriteringar har ingen annan med att göra. För vi vet att vi kan!
Ja det är en konstig värld när icke-feminister framhäver kvinnors styrka och agens, medan feminister framställer kvinnor som svaga i behov av särlösningar, oförmögna att ta rätt livsbeslut utan hjälp, fast i strukturer och kvinnofällor.
Feminismen ställer inga krav alls på att i vandrare ska kvoteras in i styrelser trots att det är mer sannolikt att invandrare diskrimineras från styrelseuppdrag än att kvinnor gör det.
Det är 0 % invandrarr i de högsta styrelserna och inte heller några invandrare från utomeuropeiska länder i övriga svenskägda f företag enligt DN http://mobil.dn.se/diverse/diverse-hem/ingen-invandrare-fodd-utanfor-europa-i-foretagens-styrelser/
Att feminister tränger undan denna grupp i sina krav på kvotering endast för kvinnor är rasistiskt!
Förmodligen beror det på att det finns mer outnyttjad kompetens bland invandrare än bland kvinnor och det vill Schyman, vår jämställdhetsminister mfl mörklägga.
Jag riktar den här kommentaren direkt till Erik:
Kom ihåg att radio är ett helt annat slag av medium än det skrivna ordet. Det finns ingen möjlighet till djupgående resonemang. Förbered i stället några korta repliker som täcker in ditt budskap och låt bli detaljerna. För att tillspetsa mitt budskap en aning: Tala i slogans!
Om situationen så kräver, håll dig till några uppenbara exempel utan komplikationer, som t.ex. pojkars sämre betyg trots minst likvärdiga kunskaper. Om någon invänder med ”antipluggkulturen” så är det bara att kontra med att sedan när har ansvaret för barns skolgånga flyttats över på barnen själva.
JA! Vi kan om vi vill!
Vi är inga barn, det hade varit skönt om vårt feministiska samhälle kunde inse det.
@Erik
Du behöver inga råd men eftersom hon påannonserat att mansdominerade styrelser kommer att tas upp så är det läge att ta upp Aftonbladets styrelse som exempel där 100% är män. Trots att det faktiskt finns många kvinnor inom media i motsats till mänga andra brancher.
När kvinnolöner kommer upp på agendan ka det vara intressant att fråga sig varför kvinnor söker sig till yrken inom den offentliga sektorn där lönerna är så pass låga. Tvingas de elller tror Alexandra att kvinnor styr sina egna val. Om det är så att kvinnor inte kan göra egna egna fria val över sitt yrkesliv. vilka är det då som tvingar kvinnor att bli sjuksköterskor och förskolelärare?
Vem tvingade Alexandra att bli programledare i radio eller värd i melodifestivalen mm?
Hur står det till med SRs ledning eller styrelse eller vad de nu har?
Fakta. Fakta. Frågeställningar. Vänlig.
Vad Alex P står i frågan är ett slagträ att använda om du ej får tid att prata tillräckligt.
Hon är ju illa ute sen sist och får inte göra bort sig igen.
Ideologi.
Biologi.
Vetenskap.
Bjud in.
Ja den centrala frågan är ju varför man tror att det ser ut som det gör och därmed vad som därmed behöver förändras.
– Kommer det att komma fler kvalificerade kvinnor med tiden och vad om något bör göras för att driva på den utvecklingen?
– Kommer mäns och kvinnors ”deltagande” i det offentliga och hemma att jämna ut sig?
– Behöver kvinnor bli bättre på att löneförhandla?
– Prioriterar kvinnor annat i livet än pengar och offentlig makt?
– Förtycker män som grupp kvinnor som grupp?
….?
Jag har definitivt prioriterat annat framför pengar, makt och ansvar. Liksom en vän till mig som när hon kom upp i lön sa – Äntligen, nu kan jag gå ner på deltid.
Kan fortfarande inte de kvinnor om vill eller vill de inte även om de kunde?
@Rick:
Förslag på korta repliker och slogans?
Kan inte kvinnor om de vill eller vill de inte även om de kan?
Hur ojämställd jämställdhetspolitik tål Sverige?
(Så ja hur mycket ojämställdhet tål Sverige? Vem äger problemformuleringen?)
Hur är panelen ”kvoterad”?
Hej allihop, tack för alla tips. Förzöker läsa så mycket som möjligt och hinner därför inte skriva så mycket som jag brukar.
Mia & Erik
Man kan t.ex. parafrasera på sloganen ”kvinnor kan” när man vänder sig till en feminist:
”Kvinnor kan. Men de vill också. Och ibland vill de sådant du inte vill att de vill” (skulle låta rätt häftigt på radio!)
”Feminister, gå emot normerna. Lär er gifta er neråt i ålder, utbildning och inkomst, så får ni vad ni efterfrågar.”
@Mia.:
Är kvinnor dåliga på att löneförhandla?
Forskningen är kluven. Dels finns studier som visar att kvinnor mycket riktigt är sämre än män på att förhandla till sig hög lön, men andra studier visar att de förhandlar till sig andra saker i stället: mer flexibla arbetstider, färre resor, osv. Forskare tycks kluvna gällande huruvida kvinnor gör detta enbart för att kompensera för att de inte kan få högre lön, eller för att deras sätt att förhandla speglar deras prioriteringar – och att dessa prioriteringar skiljer sig från mäns.
@MK: ”Hur står det till med SRs ledning eller styrelse eller vad de nu har?”
9 kvinnor (64%)
5 män (36%)
Sveriges Radios styrelse
Styrelseordförande
Agneta Dreber
Styrelseledamöter
Tommy Adamsson, vd
John Brattmyhr, Skansenchef, vice ordf
Charlotta Fogde, kommunikationsrådgivare
Gunilla Kindstrand, chefredaktör
Lena Larsson, vd
Anna Omstedt Lindgren, vd
Gunnar Wetterberg, författare
Cilla Benkö, vd Sveriges Radio (ledamot enl bolagsordningen)
Personalrepresentanter
Ola Gäverth, journalist, SJF-klubben
Åsa Wisborg, ordförande, Unionen Sveriges Radio
Ulrika Hyllert, journalist, SJF-klubbenl (suppleant)
Erland von Heijne, tekniker, Unionen Sveriges Radio (suppleant)
Adjungerad, styrelsesekreterare
Kerstin Bröms-Lumpus
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3113&artikel=2623246
@Fredrik S:
Idel ädel traditionellt svenskklingande namn. #Vigillarolika…
@Fredrik S:
2/3 kvinnor, den är alltså väldigt jämställd i feministers ögon
@Ulf T:
Om kvinnor är dåliga på att löneförhandla? Jag vet inte, det var ju just min fråga
Tror man det så är det där man måste satsa. Tror man något annat blir lösningen en annan. Det var min ”poäng” med den kommentaren.
Ja feminismen som är likt en dominerande mor eller hönsmamma om man vill vara snäll där hon ser vad barnen/kvinnorna egentligen vill detta som dom själva inte vet.
Där om barnen/kvinnorna inte vill lyssna på hennes resonemang vilket på ren svenska betyder hennes enkelriktade monolog,så kan hon först straffa med att dra in veckopengen och om det inte hjälper så kan lite gammalt hederligt skitsnack och ryktesspridning av barnen/kvinnorna vara en bra strategi i uppfostringssyfte för hon gör ju det endast av kärlek och för barnen/kvinnornas eget bästa.
Enligt devisen hellre en fågel i förgylld bur som får mat och dryck än fri med risk att flyga åt fel håll utan mat och dryck.
@Mia.:
Då är vi överens på den punkten.
Jag föredrar att söka fakta snarare än att tro, men jag gissar att du och jag är överens även om det?
Och innan man satsar, bör man kanske också försöka förstå. Hur som helst, den hypotes som verkar stämma bäst med tillgängliga fakta verkar vara att kvinnor inte alls är sämre på att förhandla, men däremot förhandlar till sig lite andra saker än män. I en någorlunda vettig värld vore det en god nyhet…
@Ulf T:
Vi är överens
@Ulf T:
Självklart är fakta viktigt, och det borde vara det som politik utgår ifrån. I politiken är det dock, tyvärr, helt accepterat att bara tro något, eller ha en åsikt, för att starkt driva en fråga.
Jag brukar säga att det är för mycket politik i politiken.