Avvikande djurarter och genusperspektiven
avatar

Jag har svårt att producera texter bara för att de ska produceras, och dessutom vill jag hålla tillbaka mitt engagemang i frågan om sexualpolitiken från Genusdebatten, vilken politik visserligen alldeles för ofta uppvisar exempel på genusvansinne, men som är så ”laddad” att jag ligger lite lågt.  Annars hade impulsen varit att skriva om EU-parlamentets beslut om prostitution under veckan, men nu hittade jag istället en text som jag repostar (eftersom jag tänkt mig att publicera minst en text i veckan):

Jag blev uppmärksammad på en text på ”Nationella sekretariatet för genusforskning”. Där frågar man sig hur sjöhästar, blågyltor och clownfiskar kan ”bidra till större medvetenhet om normer och könsroller”. Efter att ha läst texten så är jag fortfarande lika frågande. Det är på Göteborgs sjöfartsmuseum som två pedagoger(?) hävdar att de här udda och avvikande djuren är bra exempel ”att använda sig av för att diskutera föreställningar kring kön och genus”. På vilket sätt då? På vilket sätt skulle sjöhästen t ex säga att kön är en produkt av uppfostran och miljö istället för biologi? Är det det udda undantaget som utgör grunden för genusvetenskapen så är man sannerligen illa ute. Sjöhästen är också i annat sammanhang högst problematisk för genusforskningen, eftersom den är stöd för den s k ”föräldrainvesteringsteorin”.

”Föräldrainvesteringsteorin” brukar vara som ett rött skynke för många genustroende och radikal-/extremfeminister vilka istället hävdar att uppfostran under tusentals år, under ett manligt förtryck, gjort att kvinnor är mindre sexuellt aktiva än män. Vad ”föräldrainvesteringsteorin” säger är, att eftersom kvinnan/honan investerar mycket mer i avkomman måste hon vara mer restriktiv i sitt val av fader till sin avkomma och blir alltså mindre sexuellt aktiv.

En man skulle teoretiskt kunna bli far till cirka 30 000 barn under sitt liv (med kanske en genomsnittlig insats för varje avling om, högt räknat, cirka 20 minuter) och en kvinna kan teoretiskt bara bli mor till högst 45 barn (med en genomsnittlig insats av nio månader per barn, cirka 390 000 minuter) så är det, som Donald Symons (The Evolution of Human Sexuality. New York & Oxford 1979) säger, förståeligt att mannen har en mer ”promiskuös” prägling än kvinnan (total arbetsinsats för mannens 30 000 barn är cirka 600 000 minuter, för kvinnans 45 barn cirka 17 550 000 minuter – bara inräknat avling och graviditet). Vi vet också empiriskt att det är så att mannen är mer ”promiskuös” hos såväl människor (vilket visats gälla över hela världen i Schmitts studie, ”Sociosexuality from Argentina to Zimbabwe: A 48-Nation Study of Sex, Culture, and Strategies of Human Mating”. I Behavioral and Brain Science, vol 28, 2005, pp 247-311) som hos andra primater och däggdjur. Intressant nog bekräftar alltså sjöhästarna ”föräldrainvesteringsteorin”, eftersom det hos dessa är honorna som är de mer sexuellt aktiva och pockande och hannarna de mer restriktiva, eftersom det är hannarna som tar hand om avkomman.

Det blir ju ett märkligt fenomen, att sjöhästarna i ett synnerligen enstaka och avvikande mönster skulle bekräfta att biologin inte måste vara avgörande, men i ett allmänt mönster skulle de inte kunna bekräfta detta. Det luktar ideologi, och inte vetenskap, lång väg!

Vad jag också undrar över är hur blågyltans och clownfiskens förmåga att byta kön skulle bekräfta att våra könsidentiteter beror på miljö, och inte biologi? Den förmågan som dessa har till könsbyte är ju biologisk, eller menar de genustroende att det är en mental process hos dessa bägge djur? Menar de att en mental process skulle kunna få oss människor att byta kön? För mig har det ingen som helst bäring.

Det fanns också en numera borttagen länk till en text om Malin Ah-King som efterlyser ett genusperspektiv inom biologisk forskning, eftersom hon menar att en stereotyp syn på kön influerar forskningen. Hon exemplifierar där med en studie på tallskrikor, där hannarnas aggressivitet tolkades som aggressivitet men honornas aggressivitet som att de var ”snarstuckna”. Det här måste ju vittna om vilket otroligt stereotypt könstänkande det finns hos radikal-/extremfeminister, som aldrig ser något våld från kvinnors sida, utan påstår att endast mannen är aggressiv och våldsam. I och för sig är det trevligt att genusforskningen för en gångs skull bekräftar radikal-/extremfeministernas stereotypa könstänkande – själva påstår de ju att de inte tänker så – men hur motsäger det egentligen att våra könsidentiteter formas av både biologi och miljö? D v s att biologin är en viktig del i detta. Ah-Kings konstaterande att det som bestämmer könet är olika för däggdjur/fåglar å ena sidan, andra djur å andra är ju ingenting som beror på mentala processer, som människans miljöpåverkan i stort sett är, utan styrs av yttre omständigheter som djuren är oförmögna att påverka. Hon menar att ett genusperspektiv är viktigt och avslutar med att säga: ”Det är extra viktigt eftersom biologiska argument ibland används i den politiska debatten”. Då kan man också säga, att det är extra viktigt att använda biologiska perspektiv, eftersom genusperspektiv snarast dominerar debatten.

Jag har inget emot att genusperspektiv anläggs, men att de ska få styra lagstiftning och normer på så sätt att självutnämnda experter i samarbete med stat, kommun och landsting tror sig ha rätten att ifrågasätta människors könsuppfattning – vilket nu är synnerligen vanligt – det motsätter jag mig å det bestämdaste!

Kommentarer

Avvikande djurarter och genusperspektiven — 21 kommentarer

  1. Som jag skrev när jag själv bloggade om detta, så är jag övertygad om att sjöhästar och blågyltor följer könsnormerna för sin egen art till punkt och pricka. Och jag betvivlar för övrigt att genusvetarna nämner den glupska svarta änkan som dödar sin man eller insektskoloniernas lata drönarhanar som låter kvinnorna göra grovjobbet.

    http://bashflak.wordpress.com/2013/08/16/transdjuren/

  2. Tycker jämförelse med fiskar är jävligt långsökt.
    Jämförelsen med högre primater kan i viss mån vara relevant, eftersom människan ligger nånstans mellan schimpanser och dvärgschimpanser (bonobo) i sitt parningsbeteende. Människan har ingen speciell parningsperiod på året och honan har ägglossning 12-13 ggr/år. Ungarna föds en och en, nån enstaka gång som tvillingar, de behöver lång passning och uppfostran efter födseln innan de klarar sig själva, de uppfostras ganska kollektivt (bonobon är extrem, ungarna valsar runt lite hipp som happ i flocken, honorna stjäl ungar för varandra), fadersskapet är relativt osäkert, varför hanar i allmänhet är rätt snälla mot dem då det skulle kunna vara deras egna, högre primathonor är inte fertila livet ut vilket kan bero på att det behövs ”grandmammys” som extra uppfostringsresurser etc. etc. En del beteenden känns väldigt ”mänskliga”, och kan mycket väl vara gemensamma instinkter som arterna har.

  3. Ja men, porko dio ska jag behöva slå dig?
    Skriv om EU-parlamentets beslut om prositution.
    Och släpp lös, skriv så mycket du vill om sexualfrågor.
    ”hålla tilbaka”, TRAMS!

  4. ”The role of sexuality in moral panics calls for close attention” [Goode, E., & Nachman, B.-Y. (2009). Moral Panics –The Social Constuction of Deviance, 2nd ed. Wiley-Blackwell. s. 19]

    Du är den av oss skribenter som har bäst kompetens i detta. Det är viktig av så otroligt många orsaker, ytterst för stigmatiseringen av sexsäljare ökar och försvårar deras situation men även för alla kvinnors skull. Genom att peka ut ”fel sex” (både vad gäller motiv, pengar är fel motiv till sexuella handlingar men helt okej om man sliter ut sin kropp på långvården för bråkdelen av ersättning och ”fel sätt” där tex BDSM och slave hackas ner på av feminister) så säger man samtidigt vilket sex som en ”riktig kvinna” vill ha. Och i dagens ”moralfina” Sverige så krymper genusramen vad gäller ”rätt sex” för kvinnor tillföljd av denna idioti som pågår i vårt land.

    Så jag håller verkligen med Dolf. Ut med det bara! Visa upp galenskapen, lögnerna och fulspelet inom området. På GD ska vi inte undvika att lyfta obekväma ämnen.

  5. Håller med Ninni och Dolf. Jag tycker själv att Dick ska ÖKA sina skrivelser om sexualpolitik, då detta utgör kärnan i genusvansinnet. Använd din kompetens till fullo.

  6. Jag köper inte riktigt föräldrainvesteringsteorin fullt ut (eller alls, kanske jag ska säga…), av flera anledningar.

    Först och främst blir jag alltid fundersam när man säger att mannen är mer promiskuös än kvinnan. Hur räknar man då? Förutsatt heterosexuellt vaniljsex, kräver inte varje samlag exakt 1 kvinna och 1 man?

    Jag lyssnade på något radioprogram för ett tag sedan där en panel bestående av killar och tjejer fick svara på frågan om (heterosexuella) killar oftare än (heterosexuella) tjejer hade ONS. Även om vissa flikade in disclaimers om att deras svar förstår var av generell natur, så var alla överens: Ja, killar har oftare än tjejer ONS.

    Ja’ ba’, va’???

    Sedan ligger förmodligen en genomsnittlig kvinna mer än en gång per graviditet. Kvinnor och män kan ha exakt lika mycket sex, och han kommer med det här resonemanget ändå att bli far till många fler barn än vad hon blir (vilket jag iofs invänder mot – se nedan). Skillnaden i ”investeringstid per barn” behöver alltså inte alls korrelera med promiskuitet.

    I en given befolkning kommer den genomsnittlige mannen inte att bli far till 30.000 barn. Givetvis kommer den genomsnittlige mannen att bli far till precis lika många barn som den genomsnittlige kvinnan, dvs <45. För varje gång han inseminerar en kvinna och det inte resulterar i en graviditet, så har både han och kvinnan ändå haft sex, och det exakt lika många gånger (1) med varandra.

    Att han teoretiskt kan bli far varje gång han ligger, stämmer i praktiken endast om han bara ligger med kvinnor som ännu inte har blivit inseminerade.

    Det är sent, och jag är trött, men jag får inte ihop matematiken, eller logiken, alls här…

    Min erfarenhet säger mig för övrigt att kvinnan har större sexuell energipotential än mannen. I de allra flesta fall så kan hon få multipla orgasmer och hålla på (i teorin) hur länge som helst, men inte han.

    Rent fysiologiskt så är Hon är den begränsande faktorn till det maximala antalet födda barn, men Hon är INTE den begränsade faktorn till det maximala antalet förekommande samlag.

    @Ninni:

    Detta.

    Jag är inte säker på hur feminister definierar makt, men för mig är en central del att ha frihet/valmöjligheter. Feminister har dock väldigt starka synpunkter på vilka val det är ok för kvinnor att göra (ju närmre sex ämnet ligger, desto starkare synpunkter), och begränsar därmed kvinnor istället för att ge dem mer makt.

  7. @MK:

    ”Först och främst blir jag alltid fundersam när man säger att mannen är mer promiskuös än kvinnan. Hur räknar man då? Förutsatt heterosexuellt vaniljsex, kräver inte varje samlag exakt 1 kvinna och 1 man?”

    Jo varje samlag kräver 1 kvinna och 1 man men eftersom varje samlag inte behöver ske samtidigt hindrar ingenting 100 kvinnor att ha sitt samlag med samma man. På samma sätt kan enstaka män vara far till flera kvinnors barn. Min brorsas gamla klasskamrat (som var värsting och missbrukare) är far till 10 barn med 3-4 olika kvinnor.

    ”Jag lyssnade på något radioprogram för ett tag sedan där en panel bestående av killar och tjejer fick svara på frågan om (heterosexuella) killar oftare än (heterosexuella) tjejer hade ONS.”

    Det är tjejerna som bestämmer om det blir ONS och anledningen killar oftare har ONS är att de vill ha det med en större mängd av tjejerna de träffar medan tjejerna ifråga kanske vill ha ONS lika ofta men med färre personer och får därmed färre tillfällen.

    ”I en given befolkning kommer den genomsnittlige mannen inte att bli far till 30.000 barn.”

    Vad nu genomsnittet skall ha med det här att göra alls.

    ”Min erfarenhet säger mig för övrigt att kvinnan har större sexuell energipotential än mannen. I de allra flesta fall så kan hon få multipla orgasmer och hålla på (i teorin) hur länge som helst, men inte han.”

    Ja om kvinnor ville ligga med lika stor andel av befoikningen som män så skulle det stämma. Men det vill kvinnorna av allt att döma inte.

  8. Det kanske mest anmärkningsvärda i att jämföra med andra djurarter, som inte ens är i samma klass, är att det inte finns någon allmängiltig definition av hane och hona. Vad som ska kallas hane respektive hona är i viss mån godtyckligt och beror av storleken på gameterna, hur de överförs, beteenden, vilket kön som tar hand om avkomman mm. Som exempel kan nämnas att hos fåglar så är det hanarna som har två könskromosomer av samma typ liksom hos vissa fiskar, så den typen av enklare genetiska klassificeringar duger inte. Hos vissa djur bestäms könet efter temperaturen då fostret utvecklas och andra arter kan ändra kön. Beteendet hos det fiskkön som kallas för hane och det som kallas för hona har egentligen väldigt liten betydelse för komparativ biologi helt enkelt eftersom det är vi som tillskrivit det ena fiskkönet beteckningen hane och det andra beteckningen hona. Detta har vi dessutom delvis gjort utifrån hur de beter sig. Att då påstå att det skulle ha någon som helst relevans att sjöhästhanen tar hand om ungarna är direkt okunnigt och en konsekvens av en förvirring som uppstår för att vi råkar använda samma par av ord – hane och hona – för egentligen olika saker. Det är därmed ungefär lika begåvat som att dra långtgående slutsatser om fil (mejeriprodukten) utifrån studier av en fil (verktyget). Däremot kan vi se hur olika beteenden samvarierar, tex en eventuell korrelation mellan ansvar för avkomman och sexuell promiskuitet.

  9. @Erik:

    ”Jo varje samlag kräver 1 kvinna och 1 man men eftersom varje samlag inte behöver ske samtidigt hindrar ingenting 100 kvinnor att ha sitt samlag med samma man. På samma sätt kan enstaka män vara far till flera kvinnors barn. Min brorsas gamla klasskamrat (som var värsting och missbrukare) är far till 10 barn med 3-4 olika kvinnor.”

    Givetvis. Men då har ju alla de andra männen inte sex med några kvinnor alls (och är följaktligen inte far till några av deras barn heller). Genomsnittet är ju ändå detsamma för båda könen. Medianet blir ju dessutom lägre för männen. Hur gör det männen mer promiskuösa? Varför verkar man använda en sorts alfa-man, som är i minoritet bland männen, som någon form av typexempel på man/promiskuitet? Hur definierar man egentligen promiskuitet i det här sammanhanget?

    ”Det är tjejerna som bestämmer om det blir ONS och anledningen killar oftare har ONS är att de vill ha det med en större mängd av tjejerna de träffar medan tjejerna ifråga kanske vill ha ONS lika ofta men med färre personer och får därmed färre tillfällen.”

    Men hur kan de ha det oftare?? Vem har de ONS med de gångerna tjejerna inte har det? Det var inte hur ofta man önskade att ha ONS som var frågeställningen (det är en intressant aspekt av det hela men det måste ju falla utanför alla definitioner av ”promiskuös”), utan hur ofta man faktiskt hade det.

    Och han som har sex med 100 tjejer kan ju välja och vraka. Han väljer ju definitivt vem av alla de tjejer som vill ha sex med honom men inte med andra män, som han vill ha sex med.

    ”Vad nu genomsnittet skall ha med det här att göra alls.”

    Det är väl genomsnitt och faktiska utfall/beteenden som vi har att utgå ifrån? Som jag skrev ovan, varför ska vi utgå från alfa-mannen, men den genomsnittliga kvinnan*, när vi pratar om promiskuitet? Jag säger inte emot den verklighet som du beskriver, men jag tycker å andra sidan inte att den är ett bevis på att män är mer promiskuösa.

    *Motsvarigheten till alfa-mannen finns ju hos kvinnor också. För att hålla oss utanför kommersiellt sex så ta kvinnan som går på swingerstillställningar och blir penetrerad av 20 män inom ett par timmar. Hennes partner, alfa-mannen, klarar oftast av en halv handfull på samma kväll. Att de kvinnorna existerar måste ju också vara med i statistiken/diskussionen.

    ”Ja om kvinnor ville ligga med lika stor andel av befoikningen som män så skulle det stämma. Men det vill kvinnorna av allt att döma inte.”

    Även om jag håller med om att samhället i stort inte ser ut så i nuläget, så stämmer det jag säger ju oavsett vad kvinnor vill eller ej. Men det är inget form av bevis på biologiska orsaker. Det är förmodligen inte sant i primitiva samhällen där skuld/skam kring sexualitet inte existerade och sexuell utlevelse inte var något negativt, oavsett kön. T.ex. pre-antika Kreta eller random samlar/jägar-samhälle där man återkommande hade festivaler av sexuell natur som förmodligen skulle ha sett ut som swingersfester, eller där det ansågs vara ansvarsfullt beteende av en kvinna att ha sex med så många män som möjligt, så att barnet fick alla mäns posivita egenskaper.

    Som sagt, de kvinnorna jag beskriver ovan, eller de kvinnor som ägnar sig åt tantra osv för att de har en väldigt stark sexuell drivkraft existerar ju också. Javisst är de undantag när det gäller den här diskussionen, men det är ju den ’promiskuösa alfa-hannen’ också.

    Som jag har skrivit på andra ställen här så kan ju de här 80% av männen som inte får ligga (så mycket) också utveckla sina alfa-drag, och höja sina möjligheter att ligga. Om de gör det, och vi samtidigt tar bort social stigma relaterad till sexualitet för kvinnor (vilket också är möjligt), vilket samhälle får vi då?

  10. ”Även om jag håller med om att samhället i stort inte ser ut så i nuläget, så stämmer det jag säger ju oavsett vad kvinnor vill eller ej.”

    Här skulle det stå ”vad kvinnor, generellt, vill eller ej.”.

  11. @MK:

    Jag är inte säker på hur feminister definierar makt, men för mig är en central del att ha frihet/valmöjligheter. Feminister har dock väldigt starka synpunkter på vilka val det är ok för kvinnor att göra (ju närmre sex ämnet ligger, desto starkare synpunkter), och begränsar därmed kvinnor istället för att ge dem mer makt.

    Håller helt med.
    Den helt avgörande orsaken till att jag valde att gå min egen väg var det som Fanny Ambjörnsson skriver om som ”ett påtagligt kollektivt tvång” [1]. Det här ”systraskapet” och ”vi kvinnor” har ”väldigt starka synpunkter” på vad jag som enskild kvinna gör eller inte gör och det på detaljnivå, som andra individer helt enkelt inte har med att göra. Och det är kvinnors egentliga hinder, det finns inga hinder i samhället så sådant, män hindrar inte kvinnor – tvärtom – män puschar och stöttar. Hindren finns inom ”systraskapet”. Feminism är inget annat än ett systraskap som lyfts till politisk nivå. Och det begränsar kvinnors makt över sitt eget liv.

    [1] Ambjörnsson, F. (2003). I en klass för sig. – Genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer. Stockholm: Ordfront förlag. s. 301

  12. @MK: ”Det är förmodligen inte sant i primitiva samhällen där skuld/skam kring sexualitet inte existerade och sexuell utlevelse inte var något negativt, oavsett kön. T.ex. pre-antika Kreta eller random samlar/jägar-samhälle där man återkommande hade festivaler av sexuell natur som förmodligen skulle ha sett ut som swingersfester, eller där det ansågs vara ansvarsfullt beteende av en kvinna att ha sex med så många män som möjligt, så att barnet fick alla mäns posivita egenskaper.” Även i jägar- och samlarstammar är männen betydligt mer på för sex än kvinnorna (du bortser i dett resonemang från Schmitts studie) och det är en självklarhet i den överlägsna överlevnadsmekanism som sexhandelnu
    utgör för honor att de kan fråga mannen (som fördummas av testosteronet), ”har du något åt mig då” (och det gäller även våra närmaste artfränder, som Frans ce Waal kan intyga för t ex dvärgschimpanserna)? Om inte hannarna hade varit på mera än honorna skulle inte fenomenet sexhandel vara så stort dominerat av manliga köpare (oavsett om köpet sker av en man eller kvinna). Så även om du inte vill tro på föräldrainvesteringsteorin är hannar bland de allra flesta arter betydligt mer sugna på sex än män. Sedan är det naturligtvis individuellt. Det finns kvinnor som är lika mycket på som män och män som föds asexuelle (ca 4 %). I USA gjorde man för ett antal år sedan en undersökning om hur ofta människor tänkte på/fantiserade om sex. 56 procent av männen gjorde det dagligen, eller flera gånger dagligen, men bara 20 procent av kvinnorna. 4 % av männen (som sagt) gjorde det aldrig, vilken siffra bland kvinnorna var 14 %. Det råder alltså ingen tvekan om att män generellt är mer ”på” när det gäller sex – det vet man – och vad föräldrainvesteringsteorin är, är att förklara varför. Angående detta med sexualpolitiken så ska jag ”öppna” mig mera här på forumet framöver.

  13. @Ninni:

    Exakt så. Varför får inte detta mer genomslag i media och politik??

    @Dick:

    Jag håller faktiskt med om att män verkar ha en starkare sexualdrift än kvinnor. Kvinnor som gör könsbyte vittnar ju ofta om testosteronets effekt på deras sexlust.

    Jag menar dock att kvinnors sexlust ändå är tillräckligt stark för att de ska vilja och kunna ha sex mer eller mindre hela tiden ändå. Så det är inte mycket av en faktor i praktiken. Skillnaden kan dock bli högst märkbar i ett modernt samhälle med tidsbrist, stress, slut shaming osv.

    Sedan är inte ’drivkraften att söka sex’ den enda faktorn att ta i beaktning, som jag skrev ovan. I en population med t.ex. 3 män med stark sexlust, och 1 kvinna med genomsnittlig sexlust, så kan resultatet ändå bli att männens samlade ansträngning ebbar ut innan kvinnans gör det. Hon kan absolut bli ’tillräckligt tillfredsställd’, men hon skulle ändå kunna fortsätta. Hon avslutar inte samlaget (samlagen) för att hon är ”färdig”, utan för att de tre männen är det.

    Många menar att bobonoaporna står mycket närmre människan både genetiskt och sexuellt än vad schimpanser gör.

    Problemet med föräldrainvesteringsteorin är att man försöker förklara observerade skillnader med biologiska förklaringsmodeller, utan att ta andra perspektiv (t.ex. socialisering) i beaktning.

    I en undersökning var män och kvinnor exakt lika benägna att ha ONS, när kvinnorna fick en garanti för att sexet skulle vara bra/leda till orgasm. Erik antyder ju ovan att om det fanns fler alfamän så skulle inte en massa kvinnor gå hem ensamma på kvällen, utan då skulle de också ha ONS. Det är alltså inte lusten som är problemet, det är utbudet på ’tilräckligt bra’ män.

    ”Det finns kvinnor som är lika mycket på som män”

    Min erfarenhet är att det inte handlar om *vissa* kvinnor, utan att det handlar om (i princip – asexuella osv borträknade) ALLA kvinnor, under RÄTT omständigheter.

    Ett rättså vanligt fenomen är ju t.ex. att en kvinna i en monogam relation har väldigt lite sex med sin man (som kanske t.o.m. betraktar henne som frigid), men sedan har en passionerad affär med en älskare, där både frekvens och typ av sex är helt annorlunda mot det hon har i sin relation.

    Eller så har de som par ett torrt sexliv, samtidigt som han kollar på nätporr och hon har startat en 50 Shades-bokklubb med sina väninnor. Det är inte kvinnans ”brist på lust” som är deras problem.

  14. I det här sammanhanget vill jag tipsa om boken ”Sex at Dawn: The Prehistoric Origins of Modern Sexuality”
    http://en.wikipedia.org/wiki/Sex_at_Dawn
    En väldigt kul och tankeväckande bok, som vänder upp och ner på många invanda idéer.
    Sen är frågan hur boken kan tas emot av feminister. Dessa är oftast så uppfyllda av halvsmälta idéer om hur saker och ting ”bör” vara – boken talar om hur det ”är”.

    ”The authors argue that human beings evolved in egalitarian hunter-gatherer bands in which sexual interaction was a shared resource, much like food, child care, and group defense.”
    ”They think that much of evolutionary psychology has been conducted with a bias regarding human sexuality. The authors believe that the public and many researchers are guilty of the ”Flintstonization” of hunter-gatherer society; that is to say projecting modern assumptions and beliefs onto earlier societies. Thus they think that there has been a bias to assuming that our species is primarily monogamous despite what they believe to be evidence to the contrary. They argue for example, that our sexual dimorphism, testicle size, female copulatory vocalization, appetite for sexual novelty, various cultural practices, and hidden female ovulation, among other factors strongly suggest a non-monogamous, non-polygynous history. ”
    ”The authors take a broad position that goes beyond sexual behavior, believing that humans are generally more egalitarian and selfless than is often believed. In an interview Ryan said, ’we’re not saying that sharing was so widespread because everyone was loving and sitting around the fire singing “Kumbaya” every night. The reason that sharing was so widespread—and continues to be in the remaining hunter-gatherer societies in existence—is because it’s simply the most efficient way of distributing risk among a group of people.’ However, with the advent of agriculture people’s lifestyle changed completely, leading to the advent of private property and the accumulation of power. This fundamentally changed the way people behave and has left the modern human being in a situation where their instincts are at odds with the society they live in.”

  15. ”Jag håller faktiskt med om att män verkar ha en starkare sexualdrift än kvinnor.”

    Jag tycker ordet sexualdrift är luddigt, och bara skapar förvirring. Män och kvinnor har inte exakt samma syn på sex och kvinnor är mer selektiva, det är helt uppenbart. Men att börja prata om vem som har starkast sexualdrift? En person som vill ha sex med vem som helst har inte starkare sexualdrift än någon som är beredd att göra vad som helst för att få ha sex med rätt person.

  16. @MK:

    Exakt så. Varför får inte detta mer genomslag i media och politik??

    Det är två olika orsaker:
    1. Feminism som det enda perspektivet:
    Det är ju precis det som är problemet med att vi har statsfeminism som Erik försökte få fram i P1-debatten.

    Vi tror på det vi hört många gånger och under lång, lång tid så har hela samhällets strukturer beskrivits ur ett enda perspektiv vilket gör att det blir till en falsk kollektiv ”sanning” i människors medvetande.

    Det är grundkurs 1A i sociologi** att man måste växla perspektiv och teorier för att se vilket perspektiv som förklarar sociologiska fenomen bäst om man ska kunna närma sig en sociologisk sanning. Det är den totala frånvaron av andra perspektiv när man studerar samhällsstrukturet som gör att genusvetenskapen*** misslyckas så som jag visat på i min genomgång av material och att mansutredningen bäst fungerar för att omvandlas till toapapper.

    2. Kvinnors skyddsvärde, vi kvinnor och projicering
    Detta är förklaringen till varför vi hamnar i situationen med punkt 1. Kvinnans skyddsvärde är, menar jag, biologiskt programmerad hos både män och kvinnor. Den gör att vi har jättesvårt att byta perspektiv. Vi har lätt att se kvinnor som underordnade, som offer, i behov av hjälp och stöd. Vi ser på samma sätt män som agenter, ansvariga och skyldiga för sina handlingar och sina val. Att vända det upp och ner, så som jag gör, är därför en utmaning.

    ”Vi kvinnor”, ”systraskapet”… det är så stora delar av den kvinnliga kulturen att det är verklighetsfrämmande att det inte skulle vara likadant bland män. Det är därför man säger saker som att män väljer män. Man förstår inte att det där är ett unikt fenomen i den kvinnliga kulturen. Inte ens när man visar att forskning styrker det – att kvinnor, men inte män, har in-group bias – så går det in att män generellt inte har ett ”brödraskapet”, ”vi män”. Man tror det är så och man tolkar ert agerande utifrån den felaktiga premissen.

    Så, det är inget konstigt att det blivit så här. Men vi står inför ett paradigmskifte nu, det är tydligt. Så jag känner hopp för att det ska bli bättre framöver. Men det kommer ta tid, tyvärr.

    ** Det finns en bra nybörjarbok i sociologi som beskriver detta mycket pedagogiskt nästa poetiskt sätt som jag vill passa på att rekommendera Månson, P. (2010). Båten i parken – Introduktion till samhällsstudier (femte uppl.). Norstedts.

    *** Då jag vet att genusvetare suckar här för de tror sig ha olika perspektiv så vill jag föregå med att kontra det: Var är forskningen som utgår från en antifeministisk ståndpunkt, dvs ”könsmaktsteori: kvinnans makt är överordnad mannens makt”? Visa mig den så ska jag gärna göra en pudel.

  17. @Anders B:

    Det är en bra och jätteintressant bok.

    Mycket bra poäng om sexualdrift och det är lite det jag menar också.

    Dock tror jag inte nödvändigtvis kvinnor var mycket mer selektiva än män i mer primitiva samhällen. Alla män uppfostrades av gruppen och fick liknande, positiva, egenskaper och värderingar, man hade manliga ritualer för att övergå från pojke till man osv där pojkar skolades av gruppens äldre män. Dagens beta-hanne som kvinnor inte är särskilt intresserade av ser jag som ett resultat av avsaknaden av sådana traditioner.

    Den moderna kvinnan är inte selektiv pga biologiska orsaker, hon är selektiv för att hon söker ’tillräckligt bra sex’, vilket de flesta beta-hannar inte kan ge henne. Som jag skrev ovan, om alla man hade varit alfa-män, så hade inte kvinnor varit särskilt selektiva.

  18. @Ninni:

    Tack för ditt svar, intressant.

    Ja, genusvetare ser sig ofta sitta på den absoluta sanningen, och man väljer ETT perspektiv som det sanna och som kan förklara absolut alla fenomen i hela världen.