Som kvinna har jag mött många förvånade blickar och höjda ögonbryn när jag säger att jag inte är feminist. Här nedan följer exempel på hur det kan låta när jag försöker förklara varför jag inte vill kalla mig feminist. För enkelhetens skull har jag använt mig av förkortningarna JA = Jag Antifeminist FF = Fiktiv Feminist
JA: – Jag är inte feminist.
FF: – Va? Är du inte för jämställdhet?
JA: – Jo, det är jag absolut.
FF: – Men hur kan du då inte vara feminist?
JA: – För att jag inte tror på eller håller med om kvinnors underordning eller patriarkatets existens.
FF: – Men vadå? Titta på alla styrelser i många företag. Män överallt. Det vimlar av gubbar. Och de är livrädda för att förlora sin makt och för att kvinnor ska ta plats. Hur kan du förneka detta? Vi måste lyfta fram alla kvinnor så att det blir jämlikt.
JA: – Jaså? Vad hindrar dessa kvinnor från att ta plats i företagsstyrelser? Och om någon man på allvar känner sig hotad i sin position av en kvinna så beror det kanske på att hon är mer kompetent?
FF: – Men inser du inte att det finns många problem som drabbar just kvinnor?
JA: – Jo, men tyvärr verkar inte dessa frågor få någon uppmärksamhet från dagens feminister. De tycks snarare upptagna med att bekämpa pseudoproblem och rikta fokus på den i deras tycke skadliga mansnormen.
FF: – Men du vet väl att feminism inte är detsamma som att hata män? Alla feminister är inte radikala extremfeminister.
JA: – Nej, jag vet! De flesta är trevliga och hatar abolut inte män. Och inte är de extrema heller
FF: – Men du kan väl inte vara helt historielös? Tänk på hur kvinnor alltid har fått strida för sina rättigheter och jämlika villkor. Rösträtt, abort, föräldraförsäkring, arbetsvillkor, rätten till sin egen kropp, sexuell frigörelse mm
JA: – Absolut! Jag är full av beundran och imponerad av dessa fantastiskt starka kvinnor. Jag känner djup tacksamhet också.
FF: – Men du vet väl att feminism inte är ett enhetligt begrepp? Det rymmer många strömningar som alla strider för kvinnans rättigheter. Du kanske inte är radikalfeminist eller likhetsfeminist men du kanske är särartsfeminist?
JA: – Nej, jag är ingen feminist alls. Särartsfeminist för mig leder tankarna till någon slags förlegad syn på könsroller som säger att kvinnor är si och män är så. Jag tror absolut på biologiska skillnader men vill inte gå tillbaka till en syn där människor tvingas in i ett kollektivt mönster.
FF: – Men liberal feminist då?
JA: – Möjligtvis! I alla fall i den mån liberal feminism står för att man ser individen och inte bara kön. Men tyvärr upplever jag att även liberal feminism utgår från premissen att kvinnor är underordnade och måste strida mot strukturer som upprätthålls av ett kollektiv utanför dem själva. Så nej, jag är nog inte liberal feminist heller.
Detta var ett litet axplock av de kommentarer jag möter när jag säger att jag inte är feminist. Jag skulle kunna räkna upp många fler exempel. Men nej, jag räknar mig inte som feminist. Och mot bakgrund av det som feminismen idag ägnar sig åt så ser jag mig själv snarare som antifeminist.
Jag föredrar att kalla mig jämställdist. Jag kan nämligen se både strukturer och problem som drabbar män och kvinnor i olika hög grad. Men jag vägrar att se jämställdhet som en fråga om kamp i lidande eller att det ena eller andra könet är underordnat det andra.
Vi är människor i första hand och oavsett kön har vi rättighet att få bli betraktade som dem vi är och inte ihopklumpade utifrån stereotypa generaliseringar. Könsskillnader finns absolut (tack och lov!) men jag vägrar att låta dessa begränsa mig.
Jag är också kvinna och vägrar kalla mig feminist. Jag tror inte på att patriarkatet existerar och feminismen som i grunden är en bra sak har blivit väldigt snedvridet och fokus läggs på fel saker.
När jag konfronterat feminister har jag fått samma reaktioner som du, de försöker hitta öppningshål där de kan placera in mig som feminist. ”Du kanske är si eller så”. Nej tack, jag är för jämställdhet men vill inte förknippas med feminismen utan hellre jämställdismen.
Det anmärkningsvärda med feminismens framgångar är att den tas på allvar trots att man inte klarat av att formulera ett enda konkret mål och vägen dit. Allting förblir svävande, den ena nycken följer på den andra. Jämför t.ex. med miljöfrågan, där det visserligen vimlar av utopier, men även en hård kärna av fakta. Då lyckas man också ställa upp mål som bevisligen kan nås. Feminsmen däremot handlar mest om självömkan och en total ovilja att försöka lösa problem – eller kanske rättare sagt att formulera konkreta problem, för då skulle det uppdagas det att verkligheten inte alls är så svartvit.
Ta till exempel det där med patriarkatet. Inga seriösa försök görs någonsin för att identifiera det, dess medlemmar eller tillvägagångssätt, utan det brölas bara om dess förmenta existens. Om någon till äventyrs råkar konkretisera så handlar det så gott som uteslutande om problem kvinnor emellan, som t.ex. utseendehets, med kvinnomagasinens benägna stöd.
Det är faktiskt fascinerande att genusvetenskap funnits så länge och ingen fakta…INGEN FAKTA i de frågor de driver har framkommit. Dvs att de beor på kön.
Löneskillnader män kvinnor. Nix, inga som beror på kön.
Det enda som framkommit är fakta på frågor de INTE driver, att män har sämre betyg numera och att män inte får vårdnaden för att de är män, att män dör tidigare, att prostatacancer inte satsas lika mycket forskning som bröstcancer.
Fyll gärna på.
När jag tänker efter finns det säkert ngn kvinnofråga som det finns fakta på att de drabbas negativt och att de beror på att de är kvinnor.
”JA: – Nej, jag vet! De flesta är trevliga och hatar abolut inte män. Och inte är de extrema heller”
Aj aj. Det där kommer inte leda till några framgångar inom antifeministiska rörelser.
@ Axel
Du dömer folk här efter feministisk måttstock. Det funkar inte. Folk här gillar att debattera olika ståndpunkter och perspektiv. Ingen kommer nu att leta rätt på Amazons arbetsplats och uppmuntra ett gäng tonåringar skicka mejl om hur kränkta de är.
@Amazon och Tack
Ja, hade jag fått en slant för varje gång jag fått höra ”Men, Ninni du ÄR feminist” så vore jag en rik kvinna.
Då jag dessutom pratar om strukturer, oftast är ense med feminister om en viss strukturs existens (Det är den feministiska Tolkningen/analysen av strukturer som jag menar är fel) så blir det än mer att man försöker klistra detta obehagliga epitet på mig.
Sen jag blev skribent här på GD slipper jag iaf den, för mig kränkande förolämpningen. Det är mycket skönt
@Amazon
Jag tror inte att det är något fel i att vara tydlig. Feminism är en ideologi som man väljer att stötta. Det betyder ju att alla olika feminist-grenar är irrelevant. Det blir bara ytterligare ett sätt för dem att ducka för kritik. Är man liberal feminist så får man dras med manshatet och hela köret. För antingen förespråkar man sådant, eller så tycker man att de saker man inte håller med om är sekundära. Alltså: ”Jag tycker kvinnors representation i bolagsstyrelser är viktigare fråga, än att ta avstånd från spridningen av manshat”.
Bara ös över en feministisk grupps dåliga åsikter på alla feminister oavsett vilken gren de tillhör. För i slutändan så går de ihop i demonstrationståg iaf.
Jämförelse på hur korkat NAFALT är: Jag är inte sådan nazist. Jag är minsann en liberal nazist. Vem skulle inte skratta om någon sa så?
Som jag påpekat tidigare. Feministerna försöker få det att verka som om de stora valmöjligheterna finns inom feminismen, medan utanför finns bara en typ av människa. Vi behöver påpeka att utanför den inskränkta feminismen finns oändligheten i valmöjligheter.
Även jag är en stolt jämställdist vi som kan skilja på äpplen och päron.
@PNy:
Haha, ja. Det är inte minst talande när de försöker klumpa ihop jämställdism med rasism och/eller nazism. Är man inte feminist så tillhör man på något sätt klumpen ”alla de andra”.
Lite som att bara för jag inte gillar bruna bönor så innebär det att jag gillar allt annat ätbart. Nä minsann, jag gillar inte lever HELLER.
Och ännu mer lustigt är det när hopklumpningen med rasister är att det kommer från det håll där rasismen är väldigt tydlig. (Ja, kära ”vita kränkta män”-feminister, lägger man vikt vid hudfärg ÄR man rasist. Det gäller även om hudfärgen man föraktar är den vita)
http://aliceteodorescu.blogspot.com/2011/05/feministerna-skjuter-sig-sjalva-i-foten.html
@Maria:
Ja om man tänker efter finns det någon annan ism i Sverige idag än feminismen,som kan vara så öppet nedlåtande mot kvinnor som inte stödjer den,och komma undan med det.
Jag tycker det säger en hel del.
@Maria:
Ur artikeln:
Det här är precis det jag pratar om, det här är det som är ”styrorganet i patriarkatet”. Man måste vara väldigt, väldigt stark som kvinna för att stå upp mot den intolerans som råder mellan kvinnor och vägra acceptera dessa fula spelregler.
Detta medför att kvinnor inte har samma villkor som män, det här är verkliga hinder för kvinnor. Men det ligger inte på män, det ligger inte på samhällsnivå, det är ett problem mellan kvinnor som behöver belysas.
Inte sällan efterfrågas kvinnofrågor på GD och ärligt … jag blir lite matt av att ni inte ser att jag gör det. Det finns inga ”hårda” kvinnofrågor kvar, vad jag kan se. Det är löst sen 1982. Detta ÄR Kvinnofrågan, i bestämd form.
@ Ninni
Jag har länge misstänkt att ”patriarkatet” består uteslutande av kvinnor
Ja, detta är den enda kvinnofråga jag också kan se idag. Jag spelar just nu tillfälligt rollen som ’dubbelarbetande kvinna’ med man och småbarn. (Förbereder en text om denna tid.) Kvinnofälla?pyttsan!
Teo
Problemet är väl att de extrema feministerna har tolkningsföreträde och dessutom politikernas och medias öra. De får inte bara bestämma vad som utgör problem utan också varför och vad som bör göras utan att någon får ifrågasätta. De är dessutom hjälpta av att folk är lata bara läser ”rubriken” i de flesta sammanhang.
Hur många av de som röstade på FI tror ni har tagit sig tid att läsa partiprogrammet? Inte många skulle jag tro och de som dessutom tagit sig tid att reflektera över vad det står är förmodligen ännu färre.
@Teodor:
Välkommen i klubben!
Heltidsarbete, småbarnsförälder och eget företag på sidan av.
MVH
Det är ju bra att det finns människor som inte köper dagens feminism men om vi ser utanför den här webbdomänen så är det ganska tydligt att något håller på att hända de det gäller feminismens genombrott i samhället.
Feminismen har idag nästan total kontroll över svensk media och inflytandet över politiken ökar för varje dag där feminism används av i princip alla etablerade partier som en slags kvalitetsstämpel. Till detta så har feminismen de senaste åren fått ett enormt stort inflytande över utbildningsväsendet vilket höjer anseendet enormt mycket i samhället.
Feminism har i praktiken redan vunnit kampen om det nu har funnits någon sådan sedan framförallt Pär Ström och Pelle Billing gav upp. Mur efter mur har bräckts, motstånd efter motstånd har nötts ned till att vi idag har en feminism som har full kontroll över situationen.
Inflytandet idag har blivit så stort att vanliga människor har börjat anpassa sig efter detta istället för att kämpa emot.
Antifeminism, jämställdism och liknande är inte mer än en subkultur som inte har något inflytande alls i det stora sammanhanget. Det är fruktansvärt tråkigt men jag kan inte se att det är på något annat sätt så varför inbilla sig något annat?
Jag tvivlar på att vi kan vända skutan nu!
@Maria: ¨
Perfekt beskrivning av ”Systerskapets” kostnad. Här är en till i samma anda.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/forodande-att-avvika-i-homogen-grupp_135273.svd
@JD:
Tvärtom igår var det feminismen som skapade modet idag har dom blivit Ellos katalogen nu bryter det fram allt fler kvinnor som vill skapa sin egen stil.
Att feminismen gapar högst idag är för att tomma tunnor skramlar mest,vilket dom alltid gjort.
Man pratar om att vi är inne i en ny feministisk våg,men vi som genomskådat skådespelet blir allt fler,därför måste dom skrika allt högre för att överrösta kritiken.
Denna våg har endast kommit till pga den allt större kritiken därför kraftsamlar feminismen,för att visa sig stark och sluter leden men detta är bara pga rädsla och ingenting annat.
Om du ser en person som tittar på en skräckfilm som blundar håller för öronen och ropar lalala högt så är det ingen person som är orädd snarare tvärtom.Fast dom säger tvärtom
@Erik: Det där förklarar ju i ett nötskal varför Sverige kan sägas vara ett feminint samhälle, det som den nederländske sociologen talar om.
Det här blir ju bara snurrigare och snurrigare…
@ Amazon
Du KAN inte vara en antifeminist oberoende av eller förrän du har byggt upp en rörelse med bestämda riktlinjer för feminismen att avvecklas parlementariskt. Om inte annat såsom en föreberedelse för den dagen då riksdagen själv, utan att tappa ansiktet alltför mycket ändå är inriktad på det. Feminismen KOMMER att avvecklas. Frågan är bara när och omfattningen av det reparationsarbete som tar vid.
Och då säger det sig självt att du INTE kan använda att ”du är ’jämställdist'” (lika lite som att ”du är god” eller att ”du är oskyldig” etc.) som argument för att du är anti-feminist. Det blir ju ett cirkelargument. Poängen med rörelsen själv är ju att den inte ska behöva försvara sig. Det är därför det heter ”anti”! (PS. Anti-feminism har inget med stolthet att göra…)
@Axel Edgren:
”Aj aj. Det där kommer inte leda till några framgångar inom antifeministiska rörelser.”
Jo, det tror jag faktiskt. Det är ingen fara med det
De flesta jämställdister och antifeminister jag har talat med har liknande erfarenheter. Många har vänner som är feminister och har inga problem med dessa personer vilket inte jag heller har.Problemet är ju att det är de radikala och extrema feministerna som hörs mest i debatten. Och tyvärr köper många vanliga människor denna retorik och analys, inte minst genom att det är den synen som ofta förmedlas i media. Jämställdister och antifeminister är kritiska mot ideologin feminism, inte mot feministerna som människor.
@Ninni:
”Inte sällan efterfrågas kvinnofrågor på GD och ärligt … jag blir lite matt av att ni inte ser att jag gör det. Det finns inga ”hårda” kvinnofrågor kvar, vad jag kan se. Det är löst sen 1982. Detta ÄR Kvinnofrågan, i bestämd form.”
Jag vet att du gör det. Jag ser det hela tiden.
Jag gör samma sak, dvs talar för kvinnor. Det är sorgligt att många inte ser det. Inte minst när man läser blogginlägg som nedan där kvinnor som inte vill kalla sig feminister utmålas som ”mansbekräftelsedrogande antifeminister”
http://wdarknessfalls.wordpress.com/2014/06/11/jag-vet-inte-om-vi-ska-tycka-synd-om-ninni-eller-se-henne-som-den-mansbekraftelsedrogande-anti-feminist-hon-ar-jag-lutar-at-en-blandning/
Sånt här gör mig sorgsen. Jag har hört många feminister säga att det är viktigt att kvinnor håller ihop kring kvinnofrågor. Den uppfattningen delar jag. Men detta är inget systerskap jag vill tillhöra. Som tur är har jag massor av kvinnliga vänner, både sådana som kallar sig feminister och inte, som jag räknar som mina goda vänner och som jag känner samhörighet med. Men gemensamt för dem är att de är vidsynta, toleranta och lojala vänner, både i med- och motgångar.
@Amazon:
Nja, för att få till en förändring så måste man vara hård och inte svävande i sin bedömning. Feminister vinner mycket på att få folka att bli rädda för att få diverse negativa etiketter stämplade på sig. Det handlar helt enkelt om att få folk att vilja ta avstånd från feminism av liknande anledning som man tar avstånd från rasism idag. Flesta människor vill egentligen inte sympatisera med icke humanistiska ideologier men de blir lurade. Därför kan inte heller vi vara otydliga i vår avsky av någon form av extremism. Först då kan vi få ett område där förnuftet segrar igen och inte medeltidsfasoner.
@Amazon:
Amen!
Jag skiljer benhårt på sak och person. Hur hård jag än är i sakfrågan, i synnerhet mot radikalfeminism, så är jag inte mot dem som personer. T.ex. har jag två gånger erbjudit Lady Dahmer stöd (hon har valt att inte ta mina erbjudande och det är okej). Men det är just för jag skiljer på debattör Lady Dahmer (vars retorik jag anser är helt förkastlig samt vars åsikter jag anser är felaktiga) och personen Lady Dahmer.
Förr hade jag en hel hög nära vänner som var feminister. Och hur oense vi än var jämställdhetspolitiskt så både kramade vi varandra och skrattade tillsammans. De tålde dock inte att jag hittade mina åsiktsfränder hos Pär Ström. Så idag är i stort sett allihop fd. vänner.
@Amazon:
Åh, va skönt! Tack
Normalt så blir jag också sorgsen. Men inte när de hoppar på mig, jag tål det. (Har du sett att hon påstår jag hotar dem till tystnad? Det är väl precis min stil? ;D) Jag hade inte valt denna position om jag inte hade vetat med mig att jag har styrkan för att stå mot sånt.
Jag har börjat på ett inlägg, det kommer dröja, jag känner inte det är så viktigt så jag tar det när jag behöver tankepaus i andra seriösare inlägg jag jobbar på. Jag vill skriva min sida av saken dels för mina följare skull och dels för att de faktiskt bjuder på rent guld, de ger mig allt jag behöver för att visa hur deras drev-verksamhet fungerar och därmed även den negativa sidan av kvinnliga homosocialitetens natur.
@Alla
En sak jag kom på nu efter förra kommentaren och att Amazon la in länk till WDF.
Jag behöver inte stöd. Jag är mot all form av drev även om det händer våra motståndare. Och även om ni ger er in i det som en person utan syfte att dreva så blir det lätt att det blir ”många på en” och det vill jag inte. Så ignorera deras trams bara, jag är helt oberörd av det, jag lovar och jag kan hantera det själv.
@PNy:
”Nja, för att få till en förändring så måste man vara hård och inte svävande i sin bedömning. Feminister vinner mycket på att få folka att bli rädda för att få diverse negativa etiketter stämplade på sig. Det handlar helt enkelt om att få folk att vilja ta avstånd från feminism av liknande anledning som man tar avstånd från rasism idag. Flesta människor vill egentligen inte sympatisera med icke humanistiska ideologier men de blir lurade. Därför kan inte heller vi vara otydliga i vår avsky av någon form av extremism. Först då kan vi få ett område där förnuftet segrar igen och inte medeltidsfasoner.”
I sak delar jag helt din uppfattning. Och av den anledningen väljer jag att just kalla mig antifeminist. Jag tar avstånd från extremism och jag anser att dagens feminism är både extrem, sexistisk och verklighetsfrånvänd.
Däremot är många av mina vänner som har köpt feministisk retorik inte själva extrema eller sexistiska. Många av dem har helt helt enkelt bara svalt konceptet utan att tänka själva. De ser inte att den bild av strukturer och könsmaktsordning som feministisk analys bygger på i själva verket är falsk och har så gott som inget med verkligheten att göra.
På samma sätt som de säger till mig att jag nog innerst inne är feminist skulle jag vilja säga om dem att de egentligen inte är feminister. De är nämligen varken extrema, sexistiska eller rasistiska
Ja, verkligen fantastiskt! Snabb med att nedtumma varje knivigt problem (och det på en blogg som heter ”-debatten”).
Det enda Amazon hittills har övertygat:
1) hon är en anti-RADIKALfeminist (delaktig i en ”anti-radikalfeminist”-rörelse?);
2) hon bekämpar inte övrig feminism, som då automatiskt faller under en (mer eller mindre) ”liberal” form. Men eftersom hon UPPLEVER att även en sådan form verkar utgå från strukturer etc., så är inte heller ”liberal feminism” ett alternativ (åtminstone inte för henne själv).
Slutsats: Vi ska bilda en (i bästa eller i värsta fall) anti-feministrörelse grundad på hennes UPPLEVELSER…
Men för guds skull! Vad tror du orsaken till feminismens världsomfattande spridning är, annat än dessa upplevelser och dessa osäkerheter…?
Lär er åtminstone av era egna motståndare:
Axel: ”Aj aj. Det där kommer inte leda till några framgångar inom antifeministiska rörelser.”
Axel = 10 points, GD = 0 point
Känner igen mig så i detta. Har bland annat fått höra att jag har en ”vidrig syn” på mitt eget kön när jag inte är för kvotering till styrelseposter, och även bisarra saker som ”det spelar ingen roll om du inte känner dig som ett offer för patriarkatet, du är ett offer för förtrycket oavsett – som exempel så är en kvinna som blir våldtagen likväl ett våldtäktsoffer oavsett hur mycket eller lite hon ser sig själv som ett offer efteråt” och andra ytterst märkliga liknelser och exempel. Det är nästan lustigt att se hur människor (kvinnor) reagerar när jag berättar att jag inte vill kalla mig feminist. Ibland orkar jag inte börja tjafsa om det, men andra gånger kan jag tycka att det är rätt kul att se hur upprörda de kan bli för en sådan sak…
@Amazon:
Jag förstår verkligen om du inte vill bli ovän med dina kompisar. Men faktum är hör och häpna att jag håller med både Axel och Furste här. Vill man verkligen göra skillnad så gäller det att vara tydlig med att ta avstånd från feminismen och inte försöka med någon form av förlikning.
Strunta i att ta upp politik med dina vänner eller använd argument som finns här. Om dina vänner börjar gadda ihop sig åberopad då rätten att tycka vad du vill. Accepteras inte detta så skulle åtminstone jag ifrågasätta om dessa vänner var verkliga vänner eller followers. Du har inte utnämnt dig själv till någon förkämpe som t.ex. fursten tycks tro (även om du kanske skulle vara idealet) så jag förstår och respekterar dig oavsett vad du bestämer dig för att göra.
Kort sagt, vi måste enas om vårt motstånd mot vår opponent annars kommer vår otydlighet bli lika svag som feministernas otydlighet är stark.
@Emelie: Jag har likande erfarenheter som du. Men jag har också hört fler och fler kvinnor säga att de inte kallar sig feminister och vågar stå för det också. Jag tycker inte dagens feminism företräder kvinnor överhuvudtaget. Jag vet ärligt talat inte vems talan de för. Jag vill inte bli påklistrad en offerroll som jag inte har bett om eller ses som svag eller underordnad när jag inte känner mig så. Jag tror inte det hjälper någon kvinna att bli bemött på det viset.
@Amazon
in sista post
Jag håller med dig fullständigt. Utanför feminismen finns kvinnans verkliga frihet!
@ PNy
”@ Amazon…Du har inte utnämnt dig själv till någon förkämpe som t.ex. fursten tycks tro”
Jag har inte trott något sådant.
@ PNy
Jag har sagt att Amazon inte kan räknas som anti-feminist förrän hon bekämpar feminismen i dess HELHET, dvs. direkt eller indirekt deltar i ett ovillkorligt arbete i riktning mot dess parlementariska avveckling. Jag snackar alltså om det logiska hos själva beteckningen; man kan naturligtvis inte börja (som hon gör) rada upp en massa reservationer eller förtydliganden i efterhand. Det är det som skiljer ”-kritisk” från ”anti-”. (Hennes egen roll (förkämpe, medhjälpare, informatör, väckare etc.), kön, känslor eller hurdana hennes vänner är, är av samma anledning fullständigt ovidkommande).
@furste:
Aha!
Du menar att det skall startas en dogmatisk rörelse som arbetar för att feminismen skall ses som en odemokratiskt ideologisk/politisk rörelse?
Att man skall attackera dess ståndpunkter och deras ”trossatser” lagligt men med stor kraft.
Att man skall hela tiden ansätta all kraft att bekämpa deras argument och ta ifrån dem deras mediala maktbas?
Kan du snabbt ge 2-3 förslag på exakt hur man skall lyckas med detta? Och om du ser några svaga punkter där man kan sätta de första kilarna i deras nuvarande statsfeministiska rustning?
MVH
@Amazon:
” Jag tycker inte dagens feminism företräder kvinnor överhuvudtaget. Jag vet ärligt talat inte vems talan de för.”
Den frågan är både svårare och lättare än de flesta tror att besvara. Som ett första steg brukar jag rekommendera den här videon med Alain Soral
Underklasskvinnors mål är att komma bort från plikten att arbeta. Överklasskvinnors mål är att bli mindre uttråkade i tillvaron genom att ha intressanta arbeten. Vilket även gör det omöjligt för kvinnors löner att nå mäns löner för överklassmän står ut med tråkiga jobb för att tjäna mer pengar, öka sin status etc. Typiskt exempel är genusfällan jag bloggade om.
http://aktivarum.wordpress.com/2009/10/09/genusfallan-ger-man-hog-lon/
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologen-svarar/jag-ar-livradd-att-falla-i-en-genusfalla_3618341.svd
Ett ungt par som eventuellt kommer att bilda familj. Hon humanist i ett roligare jobb som ger okej lön. Han ekonom i ett tråkigare jobb som ger högre lön. Han har just tagit lån och köpt lägenhet.
@furste:
”Jag har sagt att Amazon inte kan räknas som anti-feminist förrän hon bekämpar feminismen i dess HELHET, dvs. direkt eller indirekt deltar i ett ovillkorligt arbete i riktning mot dess parlementariska avveckling. Jag snackar alltså om det logiska hos själva beteckningen; man kan naturligtvis inte börja (som hon gör) rada upp en massa reservationer eller förtydliganden i efterhand. Det är det som skiljer ”-kritisk” från ”anti-”. (Hennes egen roll (förkämpe, medhjälpare, informatör, väckare etc.), kön, känslor eller hurdana hennes vänner är, är av samma anledning fullständigt ovidkommande).”
Du verkar inte alls förstå innebörden i mitt inlägg. Men å andra sidan tycker jag dina kommentarer är ganska obegripliga så det kanske går på ett ut.
Ok! Jag kan försöka uttrycka mig ännu klarare. Jag kallar mig antifeminist därför att jag tar avstånd från alla former av feminism som den rörelsen ser ut idag. Anledningen är bl a att de alla utgår från en analys där kvinnor ses som underordnade och mindre priviligierade vilket är en syn som jag inte delar.
Jag räknar mig som jämställdist därför att jag vill se ett jämställdhetsarbete som utgår från båda könen, inte bara ur kvinnors perspektiv men inte heller bara ur männens. Klarare så?
MEN eftersom jag själv är kvinna och eftersom jag har många kvinnliga vänner varav en del kallar sig feminister är jag inte helt okunnig om vilka ”problem” som kvinnor upplever sig drabbade av idag. Dem ser jag gärna att man tar itu med men jag anser att feminismen som ideologi snarare förvärrar och fördjupar problemen än löser dem.
Jag tar avstånd från feminsmen, inte feminister, oavsett om de är kvinnnor eller män. Det brukar annars vara män som är bra på att sklja mellan sak och person men för mig är det också viktigt. Jag vill gärna debattera men på ett hederligt sätt och skulle önska att fler kvinnor ville och vågade säga ifrån och inse att feminismen snarare leder till fler kvinnofällor än tvärtom.
Om det inte var tydligt så riktar sig mitt inlägg i mångt och mycket till kvinnor som jag tror kan känna igen sig i beskrivningen som jag ger i mitt inlägg.
Sedan vore det förmätet av mig att se mig själv som någon slags officiell talesperson för kvinnliga antifeminister eller jämställdister. Jag redogjorde för min syn och inbjöd till diskussion. Men visst, jag skulle gärna se en officiell programförklaring till jämställdismen. I väntan på en sådan tycker jag att den här nedan duger gott och väl.
http://genusnytt.wordpress.com/2012/03/16/vad-vill-jamstalldisterna/
@ Amazon
Du är ”debattör”, du är ”kritisk”, du är stolt och du har goda feministvänner etc… Det enda du med ditt inlägg är ”anti”, är feministisk eller icke-feministisk misstro. Tack för den tusende påminnelsen…
Men låt (i dessa språkmissbrukande tider) beteckningen ”anti-feminist” vara i fred, så att det i framtiden kan få uppstå en icke-narcissistisk, ärlig och seriös rörelse kring den.
Fast särartsfeminist betyder inte att man uppmuntrar till stereotypa könsroller utan att man erkänner och accepterar de biologiska/psykologiska könsskillnader som generellt sett faktiskt finns.
@ Genusföljaren
Rätt upptagen egentligen… men, den väsentliga delen har du förstått rätt. Avståndet mellan mig/andra (på annat håll) och t.ex. dig/PNy verkar (av det lilla jag har läst) ändå ha minskat väsentligt. Dags att också ni själva tänker ut olika strategier… Jag har faktiskt redan förut nämnt några förslag, t.ex. en ny blogg med ett nytt namn…
”…Och om du ser några svaga punkter där man kan sätta de första kilarna i deras nuvarande statsfeministiska rustning?”
Det är DIN svaga punkt (som är feministens starka punkt) som du måste hitta och eliminera.
@furste:
Så det var allt som blev av allt ditt fagra tal,en tummetott att man ska byta namn på bloggen eller starta en ny.
”Det är DIN svaga punkt(som är feministens starka punkt)som du måste hitta och eliminera”
Jag gissar att ditt nick kommer från boken fursten av Machiavelli.
Folk väntar tydligen på en manual eller något. Tror folk här att feministen har haft en ”steg-för-steg”-manual för hela sin blixtsnabba progress, eller? För att kallas anti-feminist, räcker det inte med att du (i all din velighet som genomsyrar din artikel) inte tror på feminism. Tror du Napoleon skulle ha vunnit ett enda av alla de krigen genom att själv sitta och leka med sina leksakssoldater vid sitt mahognybord?
Ok! Låt oss (bara för att börja någonstans) som exempel på en av de säkert tusentals svaga punkter, som utgör feminismens styrka, ta vad Joakim (som är på väg att bli feminist?) strax ovan säger:
”Fast särartsfeminist betyder inte att man uppmuntrar till stereotypa könsroller utan att man erkänner och accepterar de biologiska/psykologiska könsskillnader som generellt sett faktiskt finns”
AntiFeministen: Och? Ville du prata ”särartism” eller feminism? Vad angår det där mig (att det finns en feminist som också är särartist eller om hon älskar jordgubbstårta som också är min favorit)? Slut på diskussion.
Sparad tid = ungefär två år (till skillnad från GD och GD:s Michael som det inte ens blev en tummetott av, jämfört med feministen som äger både honom och världen, medan han efter ett decennium (?) fortfarande GenusDebatterar).
Fortsatt process: Åter till ”feminism”, som skickas vidare till juridik-, statistik-, journalistik-, filosofi- etc.-etc. ”avdelningarna” (den intellektuella byggnaden)
Nytta: Feministen är förvirrad (Michael desperat?)
Jag brukar vända deras egen taktik mot dem istället, och hävda att de är (något godtyckligt) exempelvis moderater om deras ståndpunkter bitvis sammanfaller. Jag gör helt enkelt som de, hittar det lilla som förenar dem och det jag godtyckligt valt, och vänder det mot dem själva.
”Varför är det jag som är feminist, det kan lika gärna vara du som är ….”
Det är f.ö. det som jag retar mig allra värst på gällande dessa människor, de går omkring precis som om de vore ett vandrande facit på vad som är rätt och fel, som en jävla messias, som aldrig omprövar sina egna åsikter utan bara (negativt) kritiserar andras.
Personligen diskuterar jag inte för att övertyga andra, utan för att övertyga eller förkasta mina egna ståndpunkter inför mig själv.
Sticker någon hål på mina argument, måste jag gå tillbaka till mig själv och antingen hitta ett logiskt motargument eller inse att mina argument är felaktiga, och därefter ändra ståndpunkt.
Inte att förväxla med kappvändare som ändrar sig efter vinden.
Alla har rätt att ta miste, och alla borde inte vara sämre än att de kan ändra sig då de inser det….
Lika lite som man utvecklas genom att vända kappan efter vinden, lika lite utvecklas man om man envist håller fast vid en ologisk ståndpunkt.
@furste:
Du har en poäng där, gällande argumenteringen med dessa människor, ofta är de experter på att blanda bort korten i sakfrågorna.
Innan man vet ordet av har de förvandlat sakfrågan (exempelvis den ekonomiska frågan om hur vi skall finansiera något) till en generell fråga om rasism/sexism, etc.
Den fällan måste man som du säger undvika, och styra tillbaka till sakfrågan.
@Joakim:
”Fast särartsfeminist betyder inte att man uppmuntrar till stereotypa
könsroller utan att man erkänner och accepterar de
biologiska/psykologiska könsskillnader som generellt sett faktiskt
finns.”
Det håller jag helt med dig om. Jag har ingen lust att skämmas för att jag är kvinna, tänker som en kvinna och trivs med att vara kvinna. Jag behöver inte bevisa något och försöka bli en blek kopia av en man. Att förneka biologiska skillnader är även det en typ av kvinnofälla. Man måste inte vara hollywoodfru eller ärkekonservativ för att inse att vi faktiskt är olika. Dessutom tycker jag att det är bra. Könsroller framställs hela tiden som något negativt. Jag håller inte med. En del könsroller trivs jag ypperligt med och de får gärna vara kvar för min del.
Sen om man kallar det för särartsfeminist eller något annat kan man diskutera. Jag vill som sagt vad inte förknippas med någon feminism alls.
@Anders Senior:
Second that. Bortsett från första stycket så hade det precis lika gärna kunna ha varit jag som skrev det. (Jag har inga invändningar mot första stycket, har bara inte kört den taktiken själv.)
@furste:
Ok, jag tycker du är helsnurrig i ditt resonemang. Om du ser mig som velig så kan jag bara upplysa dig om att då känner du nog inte mig.
”Jag har sagt att Amazon inte kan räknas som anti-feminist förrän hon bekämpar feminismen i dess HELHET, dvs. direkt eller indirekt deltar i ett ovillkorligt arbete i riktning mot dess parlementariska avveckling. ”
Om det är något tröst kan jag upplysa dig om att du har inte en aning om vad jag gör eller inte gör i denna fråga. Det är heller inget jag har lust att redogöra för här.
Men kom gärna med konkreta förslag på hur du tycker att man bör agera. Mitt bidrag är bl a att ta avstånd från alla grenar av dagens feminism.
Vad gör du själv?
@ tummetott
Här, ett par ord om dina egna svaga punkter som du själv måste ta itu med (som jag påpekade förut, så är det ingen debatt att konsekvent ”nedtumma” en kritiker man ogillar och ”upptumma” sitt eget inlägg och inte heller att tiotusende gången yttra samma eller ungefär samma åsikt som alla andra ändå håller med, vilkas åsikter man själv för tiotusende gången håller med och därtill, i total avsaknad av självironi, förlöjliga a) förslag på blogg- och bloggnamnsbyte och b) påpekandet av det viktiga anti-feministiska delarbetet att söka efter, upptäcka, hitta … och eliminera sina svaga punkter vilka är feministens starka…)
Feminismen är som en amöba som förökar sig ohejdbart och den lever på alla DINA svagheter, förstår du? Dina upprepningar och upprepningar av upprepningar, din velighet, din eviga väntan på en manual, din otacksamhet, din orgie i självförhärligande, ditt behov av bekräftelse och hyllningar från ett anonymt kollektiv du lutar dig mot för att inte sammanblandas med en enstaka äckelindivid, vilket är samma kollektiv du värjer dig mot för att undvika all kollektiv skuldbeläggning….; i detta eviga pendlande som undgår dig själv (vem är du egentligen?) står du, hur du än beter dig, varannan gång där, sida vid sida med den där äckelindividen i alla fall, till någras politiska och ekonomiska nöje; och så förfallen och självupptagen som du är, märkte du inte ens att de två dagarna du inte nämnde ”kulturmarxism” var Axel här för att påminna dig om denna din plikt… Oj, oj snacka om svaga punkter. Ändå var det här bara en grov skiss. Den fullständiga versionen med alla dess detaljer och historien bakom dem får helt enkelt bli ett fall för den antifeministiska historikern, med din pärm vänster om feministens.
@furste:
Oj det var en heltäckande analys av mig
Jag ser inte feminismen som en amöba som förökar sig ohejdbart,utan endast som en ism jag är starkt kritisk till,om jag skulle se den på det sättet så skulle det lätt bli till en fixering som är ohälsosam.Där rädsla skulle styra mitt handlande istället för förnuft.
Jag ser inte dig som en äckelindivid kanske snarare som en individ som behöver tänka lite mer på sin impulskontroll.
Ibland skriver du intressanta saker ibland inte precis som oss alla andra,uppmuntran och bekräftelse ja det behöver vi ju alla då och då konstigt vore det annars.
Jag är inte desperat efter en manual,jag kritiserar bara att du kritiserar andra för att sakna en manual,när du själv saknar en mvh tummetott.
@ michael
Du har genus-”debatterat” i ett helt decennium (?) och allt talar för att du kommer att fortsätta göra det i ytterligare tio år på den här eller en liknande blogg och så förlöjligar du varje förslag på konstruktiv ändring – är det inte lika slagkraftigt som en militärkupp för att avveckla feminismen redan om några veckor, så är det en tummetott. Bravo! Du var mig en djup debattör.
Nu behöver jag tips jämställdister.
Först och främst, mina vana trogen så tar jag och skriver i det ämne som är nyast eftersom jag tror att flest personer tittar här.
Jag jagar en ny hona här i Gbg och har verkligen fått prov på den homosociala gemenskapen/mobbingen som kvinnor utsätter andra kvinnor för. Det här börjar gå mig på nerverna.
Min arbetsplats har på sistone fått en hel del nya kvinnor och överhuvudet av dessa är en mycket kaxig 27-årig singel-kvinna som jag absolut inte vill ha. Nu verkar hennes mission vara, efter att hon fått nobben flera ggr av mig, att sabba alla mina försök till att bonda eller använda PUA-teknik mot några kvinnor på arbetslatsen. Jag kör 3 stycken eftersom jag inte vill bli en-fixerad (pua term som innebär att man ska inte fokusera på en tjej, ditt game blir bättre om du har fler alternativ eftersom du sänder ut mindre desperata signaler eller något sådant) 1 som redan jobbade där och två nya. Alla 3 är intressanta och jag har tre stycken som jag försöker bearbeta med PUA. Varje gång jag lyckats efter en arbetsdag så stannar den elaka kvinnan kvar och snackar skit om mig samt påminner minst 2 av dom att dom har pojkvänner indirekt. Detta gör att den PUA-taktik jag använder blir neutraliserad eftersom kvinnorna är rädda för den elaka kvinnan. Det är så jäkla störigt. Hon har dessutom ögon och öron överallt och får reda på om jag flirtat med någon vid kopieringsmaskinen antingen omedelbart eller så får hon reda på det någon dag efteråt. Världens största cock blocker snackar vi om, extrem koll på mig och enormt svartsjuk. Satan vad jobbigt detta är, och jag har verkligen inga motdrag mot det. Ett exempel är när jag hade en på kroken, var tvungen att sticka och fick höra att hon indirekt påminnt tjejen om att hon hade kille med fråga ” Har du kille?!” .
Hon gör alltid detta direkt när jag lämnat ett rum och hon är där. Är jag inte där den dagen så gör hon det ändå genom att ständigt påminna 2 av dom. En annan variant är att hon säger intresserat till en av dom ” Berätta lite om din kille, han är fin va” osv. Den tredje kvinnan är jag inte säker på att hon vet om, för jag vågar inte visa intresse mot henne när den elaka kvinnan är i närhetenm för då hade hon sabbat den också. Hon har inte kille, och seriöst, när jag hade säljögonblick och precis skulle fråga om nummer så vems röst hör jag ? Jo den elaka kvinnan och så hann jag inte med det, jag gick snabbt ut från hissen och låtsades som att jag inte ens hade pratat med henne. Hon hade sabbat det då med samma skrämseltaktik. Vad gör jag ? Ja, jag vet att Neil Strauss hade klarat det under samma förutsättningar, men jag är inte Neil Strauss och dessutom så verkar PUA-teknikerna funka, men dom kvinnorna trycker undan sina känslor eller något efter att ha fått varningar av den elaka kvinnans mentala spel mot dom. Hur gör jag för att den elaka kvinnan inte ska sabba detta, speciellt inte med nr 3. Alla tips välkomna.
Hon har sabbat fler tjejer än de jag dragit upp. Men det är som så att jag är bara intresserad av 3. De andra hon sabbat har hon sabbat för att hon gissade fel. Jag var aldrig riktigt intresserad av dessa, men hon trodde det och nu undviker dom brudarna mig.
@Torstensson:
Vare sig man är intresserad av någon eller inte så är det aldrig en optimal situation att tvingas arbeta med personer som är illvilligt inställda. Om man dock tvingas göra det är det inte sällan de elaka sakerna som fungerar. Det är upp till var och en om de tycker det är värt besväret och det finns inga garantier. Med detta sagt så kan jag bara ge förslag på saker som kan fungera och kan ge ett hum om hur man kan tänka.
* Den elaka kvinnans elakheter funkar bäst om de verkar naturliga. Hon kan nämna andras pojkvänner så länge ingen har uppmärksammat hur ofta hon tycks nämna andras pojkvänner. Bara genom att nämna det får man henne att framstå som konstig och förutsägbar eftersom hon faktiskt beter sig konstigt.
* Fritt fram att spekulera ”Varför gör hon det?” Singel vid 27? Kanske hon är sorten som raggar på redan upptagna män och håller på att spana läget? Kanske hon har svårt att själv behålla kille och därför kommenterar andra människors relationer. Här finns mycket som en man och kvinna kan tissla om med varandra.
* Kan även nämna att de tjejer som är otrogna mot eller lämnar sin kille inte gör det för att de ”glömmer” att de hade pojkvän. Det finns ingen regel som säger att man måste undvika att ”påminna” om deras relation. Det är en fråga om intresse och ”framing” inte en fråga om hennes minne. Framing är viktigast av allting, vad som för en tjej är en obekväm situation är för samma tjej i annan ”frame” ett spännande äventyr.
* En annan sak man kan tänka på när man vill flörta är att behandla alla kvinnor på det viset, inte bara de få som man är intresserad av. Utvecklar man en naturligt flörtig stil så vet ingen riktigt vem man är riktigt intresserad av. Kanske rentav man själv inte vet det och behöver träffas mer avskilt för att ta reda på det?
Som sagt detta är bara förslag och inte alls en optimal situation. Man måste själv bestämma om det är värt besväret för romanser på jobbet. Att vara ihop med en tjej på samma arbetsplats kan leda till mer nackdelar än fördelar. Sedan är frågan om man vill bli ihop med en tjej som redan har kille, lätt att oroa sig för att hon gör samma sak igen och kan ju vara en kille man inte vill vara ojuste mot.
Personligen tänker jag att det är bättre att flörta men bara vara vänner med tjejerna på jobbet och sedan ragga på deras tjejkompisar istället. Är man charmig på jobbet så har i regel tjejerna där redan snackat in en hos sina tjejkompisars så kallade ”social circle”
från den där sidan som attackerade ninni:
”Vilka tragiska människor. Blir mörkrädd av den där Ninni. Det du skriver om drogen Manlig Bekräftelse tycker jag är lite i linje med de tjejer under min uppväxt som pratade vitt och brett om att killar är mycket rakare, schysstare och allmänt bättre att vara kompisar med än att vara det med andra tjejer.”
”Exakt. Det är ofta kvinnor som dels är besvikna på att sytserskapet inte var så bra som de trodde (vilket beror på att vi lever i ett patriarkat där kvinnor fostras till att vända ryggen åt sina systrar) och dels på att det självklart är helt jävla amazing för självkänsklan att bli höjd av män.”
herregud. hur förvirrade är egentligen dessa människor? patriarkatet hit och patriarkatet dit. snart är det väl patriarkatets fel när man får en sten i skon också.
@Torstensson: Lägg ner att ragga på jobbet om du inte vet vad du sysslar med. Det slutar bara med intriger och skit du inte kan hantera. Lämna det till de stora grabbarna som kan sköta det snyggt istället, för din egen skull. Det du kan göra är, precis som Erik är inne på att bli känd som det där killen som är skittrevlig och social mot alla utan att gå över gränsen och tjata om telefonnummer. Fråga dig själv vem du vill bli känd som hos tjejerna? Den tokdesperata som raggar på arbetstid, snackar skit om ”den elaka” eller klippan som är bra på sitt jobb, skittrevlig och verkligen skulle passa nåns tjejkompis?
@jaja:
Snillen spekulerar om ”den där Ninni”. Argument som kullkastar mina åsikter flödar fram i strid ström.
”Jag jagar en ny hona”
Hett tips: drick en liter whisky och hoppa i älven.
ninni
ja oja
har gd skrivit om den tilltagande missämjan mellan vita feminister och icke-rasister? intressant fenomen tycker jag.
Jag vet inte om det är jag som är för flirtig, för jag är lika trevlig mot alla som specifika, vilket lett till att vissa kvinnor tror att jag vill något mer än vad jag vill. Det enda telefonnummer jag sett röken av är mitt eget som jag lämnade ut till en kvinna i ett helt annan syfte än vad hon sedan tolkade det som. Det blev pinsamt för henne, inte mig. Det jag frågar mig är om det överhuvudtaget som man eller kvinna går att diskutera med någon av motsatt kön utan att tankar som ”pojkvänsmaterial/flickvänsmaterial” finns med undermedvetet.
J, jag har inte raggat i den bemärkelsen att jag springer runt och jagar på arbetsplatsen på ett tydligt sätt för omgivningen. Jag försöker skapa intresse hos några med tekniker som jag redan kunde och som Neil Strauss sedan skrev om och förfinade åt mig. Jag råkade läsa hans bok vid ett tillfälle. Mycket av det som skrivs gör jag redan spontant. Det negativa med den stilen är att jag får intresse även av kvinnor som jag inte är intresserad av, förvisso är det bra också, för det syns utåt. Problemet är helt enkelt att den elaka kvinnan av orsaker jag inte vet, men kan gissa på, rent objektivt förstör en del saker när hon ser mig prata med andra kvinnor. Det kan vara:
1) Kan inte hon få ett förhållande så ska inte andra kvinnor kunna.
2) Kan inte hon få mig så ska ingen annan kvinna få mig.
3) Kan inte hon få uppmärksamhet av mig så ska ingen annan få det.
Kvinnan ifråga är inte elak mot mig. Hon körde några shit-tests mot mig efter att jag nobbat flera inviter. Det var väl mest i försmåddhetens kranka eftervatten. Hon ville kanske se svagheter hos mig för att i efterhand lättare acceptera att jag inte var intresserad.
Att bli ihop med någon på sin arbetsplats kan bli väldigt konstigt om det tar slut och visst är det så att man bör se upp med kvinnor/män som lämnar en partner för någon annan. Det kan ju hände dig själv tillbaka.
Erik;
”Kan även nämna att de tjejer som är otrogna mot eller lämnar sin kille inte gör det för att de ”glömmer” att de hade pojkvän. Det finns ingen regel som säger att man måste undvika att ”påminna” om deras relation. Det är en fråga om intresse och ”framing” inte en fråga om hennes minne. Framing är viktigast av allting, vad som för en tjej är en obekväm situation är för samma tjej i annan ”frame” ett spännande äventyr”
Säkert så, men det finns PUA-experter som menar på att man ska byta ämne när tjejen ifråga börjar prata om sin kille. Jag tror Neil själv säger det. I det här fallet är det inte att hon ska glömma sin kille som är intressant, det jag ville få fram är att den elaka tjejen använder det som utpressningsmedel på vissa kvinnor jag pratar med. Ungefär som att ”Du har kille, var nu ingen slyna, jag har kolla på att du pratar med honom”. (Och ja, hon skulle mycket väl kunna uttrycka sig så).
Det är väldigt otrevligt som kvinna att höra talas om olika ”tekniker och taktiker” från män som är ”på jakt efter en hona.” Uppenbarligen också oavsett hon är ledig eller ej. För första gången någonsin känner jag att jag håller med Axel Edgren, något jag aldrig trodde skulle inträffa.
–
@ Amazon
Anledningen till att man vill förbjuda antifeminism är att ”anti” innebär ett potentiellt ”hot”. De personer som feminister utpekar som antifeminister (inkl. möjligen dig eller Ninni, eftersom ni så gärna vill sticka ut som sådana) för att möjliggöra ett sådant förbud, utgör egentligen inget ideologiskt hot. Det egentliga målet med förbudet är att förekomma det ”ideologiska” hot som utgörs av den antifeminism som jag här efterlyst. De vill alltså förekomma den genom att med ett sådant förbud hålla dem som ännu inte är feminister passiva innan de har hunnit omvandlas till ideologiskt hotande antifeminister (tänk dig feminister med än större EU-makt inom några år).
Du är än så länge en osäker icke-feminist (det finns bevis på att många sådana som du och Ninni med sitt påstående om att feminism inte är odemokratisk, har faktiskt till allas förvåning gått över till feminismen). Det framgår av ditt svar till Joakim:
”Sen om man kallar det för särartsfeminist eller något annat kan man diskutera. Jag vill som sagt vad inte förknippas med någon feminism alls”
Du har alltså missat åtminstone 3 viktiga antifeministiska fakta:
1) Det ska vara slut på alla sådana diskussioner!
2) Det ska inte vara din eller någon annans VILJA som ska vara grundstenen hos något så viktigt som en allmän rörelse.
3) Framtidens seriösa antifeministiska rörelse kommer inte att slösa mer tid på att ”den är jämställdist” som argument, då inget ska debatteras eller försvaras mot feministisk misstro utifrån kvinnohat, osynlig struktur etc.; Bara en oseriös ”anti-kvasifeminist” (!) eller ”kvasianti-feminist” eller andra fjantiga varianter fortsätter debattera feminismens alla former och till på köpet introducerar egna nya för att förstå (t.ex. ofeminism som givetvis rann ut i sanden) vilket ger feministen mer tid som ger mer makt. Så länge feministen har makten så är det hon som är ”jämställdisten”. (Fatta det någon gång TummetottDebatten.)
Antifeminismens argument ska vara att riksdags- och partifeminismen utgör ett (potentiellt) hot som måste undanröjas.
Slutsats: Sluta kalla dig anti-feminist förrän du har förstått att:
Antifeminismens mål är att ha rensat hela riksdagen från all form av feminism, dvs. den kräver att beteckningen med alla dess former försvinner från riksdagen (inte från samhället).
SÅ: Låt helst bli att missbruka beteckningen anti-feminism, så att det så småningom kan få uppstå en ren icke-egocentrerad sådan rörelse.
Feminismen (alltså riksdagsfeminismen) kommer att avvecklas förr eller senare (inget varar för evigt); säkert till och med stämplas som icke-demokratisk (såsom nazism etc). Frågan handlar egentligen om olika strategier för när och hur. Papegojförnuft och sådant eller civiliserat mänskligt förnuft…? Det är upp till folk…
@Alith:
Måste säga att det är rätt märkliga saker du säger här. Är du säker på att du förstår ämnet nu?
1) För det första så har tjejer en kultur byggd kring tekniker och taktiker där de ofta pratar med varandra om den och den killen. Främsta skillnaden på det och vad PUA-killar gör är att tjejer får tekniker från sina kompisar, filmer och och tidningar medan killar oftare får tekniker från killar som redan är populära bland kvinnor.
2) För det andra så är ”jakt på en hona” bara killars jargong. Den betyder samma sak som ”vill träffa nån” och det är stollerier att försöka ”tolka in” andra saker. Det är precis som hur många tjejer upplever raggning som något fult medan de tycker att flörta är något finare. Newsflash! De betyder precis samma saker på nattklubbar bortsett från att kvinnor i regel inte tar det första tydliga steget – vilket även det är en taktik för att sålla bort män som inte är starka/orädda nog för henne.
3) Sedan har vi en till jämställdhetsfråga. Tjejer går inte runt med ”singel” stämplat i pannan så givetvis kan det lika gärna visa sig att den där tjejen som killen var intresserad av hade pojkvän och givetvis påverkas inte hans intresse av huruvida hon i efterhand visar sig vara singel. Det är precis likadant för tjejer, många tjejers intresse ökar av att en kille redan har flickvän som har ”godkänt” honom. De flesta tjejer är dessutom ihop med killar som de inte alls tänkt stanna med eller bilda familj med.
4) Jag har en hel del erfarenhet av den här frågan och det är mycket vanligt att kvinnor reagerar på det viset. Faktum är dock att kvinnor själva favoriserar tekniker och taktiker från män. Män kan inte bestämma vilken sorts beteende kvinnor föredrar att raggas upp med, det kan bara kvinnor själva göra. Om kvinnor favoriserar egenskaper som uppstår till följd av träning så är det ju killar med träning som man vill ha också.
5) Vad består egentligen det otrevliga av? Det är ingen kille som föds ”bra med tjejer”. Det är ingen magisk egenskap. Den enkla sanningen är att några få killar råkar få en massa träning med tjejer som unga men de flesta tjejer föredrar som unga antingen äldre killar eller samma killar så de flesta killar får inte en massa träning med tjejer i ungdomen.
I och med internet så började de killar som fick mest träning som unga att demonstrera de beteenden som de visste gjorde kvinnor intresserade. Dessa beteenden är precis som vilken konst eller sport som helst, ju bättre teknik ju mer framgång. Det här är alltså inget som män väljer ut utan de saker kvinnor själva i åratal hade gillat mest.
@Torstensson:
När tjejen gör det javisst då det annars blir ”logisk konversation” som dödar spänningen men här var det en annan person som gjorde det och du som förslagsvis gör dig lustig över hur hon pratar om andras relationer.
Och då är det ju bara att ta upp ämnet före henne så blir hennes försök förutsägbara och konstiga. Förresten verkar… att hon springer runt och pratar om andras relaioner hela tiden är ju konstigt på riktigt.
@furste:
Bra, koncist och tydligt. Utmärkt!
MVH
@Alith:
Jag tyckte också det är opassande och kanske lite respektlöst. Sedan tänkte jag att vara mot feminism så hamnar man ju hos ALLA övriga som inte är feminister.
@furste:
Äntligen skriver du begripligt så man slipper kämpa för att hänga med I något som känns som ditt inre tumult. Kudos
Du har givet vis rätt i att kampen ska ju aldrig vara velig. Dock tycker jag även om lite nyanserat resonemang också som inte bara är ett utstuderat motstånd.
Min syn på feminism har skiftat ganska markant över detta år då jag verkligen brytt mig i att ta reda på saker i ämnet.
Min egen slutsats har blivit att jag är ren antifeminist nu. Anledningen till detta är att den är en förljugen ideologi som gör allt för att överleva oavsett vem eller vad som blir dabbat. Jag har helt enkelt svårt att lita på någonting som sägs. Jag anser att man ska bestraffa lögnare med bristande förtroende och inte (som idag) med ökat stöd enbart beroende på dramat i vad som sägs.
Feminism är en ideologi som är utsmetad över hela politiska spelplanen. Därför bör även motståndet se det som en sidofråga med en tydlig ja- och nej-gräns över hela politiska spelplanen. Alltså, teoretiskt kan även en socialist vara en antifeminist.
@Erik: Tja, du… Jag hade bara uppfattningen att kvinnor var människor också och förtjänade att omtalas som sådana också.
Det är min uppfattning att bra tjejer inte talar respektlöst om killar och bra killar talar inte respektlöst om tjejer. I alla fall inte efter högstadiet, eller på sin höjd gymnasiet. Det är bara så jag ser på saken…
För övrigt har jag aldrig någonsin talat om någon ”teknik” med mina tjejkompisar. På den tiden vi pratade om sådant handlade det mest om peppande och ältande. I vuxen ålder har vi inte diskuterat sådant som vi anser vara privatsaker, tex förhållanden…
@Erik:
Inte nödvändigtvis. Visst kan ”jakt efter hona” bara vara humoristisk grabbsnack som man kommer med i en manlig diskurs men som ändå betyder att man vill träffa någon, men det kan också betyda objektifiering av en kvinna dvs. att man inte är intresserad personen (”nån”) utan av personen som ett objekt dvs. ett medel. Att ”vilja träffa nån” kan betyda att personen du vill träffa är målet och inte ett medel. Men orden i sig betyder ingenting eftersom ord har inte en given mening utan det är personen som uttalar orden som menar något.
@Alith:
Och ska vi diskutera frågorna utifrån ett ideal eller utifrån hur vi faktiskt förhåller oss till varandra?
@Matias:
Jag vet inte vad du menar med det. Jag kan bara diskutera utifrån den verklighet jag känner till. Jag har sett tjejerna i Sex and the city tala ingående om dejting och sex och om killar som köttbitar, men jag har aldrig någonsin varit med om det i verkligheten. Aldrig.
@Alith:
Du håller väl med att det existerar en verklighet oberoende av dig själv som du kanske inte känner till?
Men är du representativ, eller icke-representativ? Om du är ett undantag, varför ska vi diskutera utifrån dig och dina upplevelser? Till skillnad från dig så ser jag det som regel att människor förhåller sig till andra människor som objekt och undantag att de de skulle förhålla sig till andra som personer. Feministisk ’förståelse’ skulle inte vara möjlig om det inte vore så. Jag har sett feminister skriva om killar som köttbitar. ’Svårigheterna’ eller schismen som vi ser nu mellan män och kvinnor är också en följd av detta. Trots att många hävdar det är det inte så svårt att förstå en annan människa eller det motsatta könets belägenhet, alltså om man verkligen vill och försöker göra det.
@Matias:
Självklart existerar det en verklighet utanför mig själv. Jag säger bara att i de olika grupper jag befunnit mig i under mina år, vänner, bekanta och arbetslag, så har jag inte varit med om något sådant snack.
I feministiska sammanhang har jag ofta varit med om att män beskrivits som icke-personer, men jag tycker inte att det var riktigt det vi pratade om just nu, även om det såklart är fruktansvärt.
@Alith: Du är menar att det är väldigt obehagligt för dig. Du kan inte ta dig rätten att tala för andra kvinnor på det där sättet. Jag tycker inte det är det minsta obehagligt. Snarare ganska kul. Pratar aldrig du raggningsrix med dina vänninnor?
@sandra: näpp! Det har jag ju redan sagt… Är ju inte aktuellt mer, eftersom jag lever i en relation, men jag har inte varit med om att man snackat så… Efter högstadiet.
@Alith:
Du och dina kompisar är endera otroligt vettiga och goda människor eller alternativt otroligt slutna.
@Alith:
”Det är min uppfattning att bra tjejer inte talar respektlöst om killar och bra killar talar inte respektlöst om tjejer.”
Vilken tur att vi kan dela in människor i ”bra” och ”dåliga” beroende på halvtaskigt raggsnack. Men de ska väl vara glada att omtalas som tjejer och killar (människor) iaf, det är ju det centrala tydligen….
Erik
Man får också passa sig för att ställa frågor om detta inför andra män, det finns män som inte blir glada över att andra män vill och kan förbättra sitt game. Det har jag märkt. Jag gissar att bokstaven ”J” var en kille. Det är bara min manliga intuition som talar. Men jag är ärligt med mina positiva sidor, och väldigt ärlig med mina misslyckanden. Det är för övrigt det som gjort att Neil Strauss och Mystery blev så bra på det. Deras community bestod av killar över hela världen som rapporterade in misslyckade ”set” och lyckade. Undan för undan växte det fram en evidensbaserad teori som enligt Neil Straus är långt fram. Och faktum är att det fortfarande ses som humbug i rent akademimiska kretsar. Jag menar att PUA bör bli ett universitetsämne i Sverige. Det är vetenskapligt beprövade framgångsrecept från hela världen. Det funkar i Belgrad och det funkar i New York.
När Neil hade en av alla sina workshops, som killar från Australien och Balkan kom till så kom två bröder som tog med sin syster. Bröderna var väldigt insatta i PUA och hade ”lärt upp” sin syster. Denna systern gick fram till Neil och sa ungefär ”Det du sysslar med kommer inte lyckas på mig, jag är väldigt påläst om era tekniker och kommer se det långt ifrån komma”. Hur slutade det?
Han knullade henne två gånger på raken i en bubbelpool några dagar senare. Så bra gick det för henne att stå emot. Som du säger så är det här något många kvinnor vägrar erkänna. Rent utav håna. Ofta kan de bli arga också och tycka det är patetiskt att killar lär sig sådant. Undra varför? Varför är det alltid så att när män går samman och finner hemligheter om kvinnor så bemöts det med motstånd från en hel del. Ungefär som den där nya sporten freesbee-golf här i götet, i början, en nördig sport för män, när män blev tillräckligt många så började en och annan kvinna undra vad det var. Jag tror inte det har så mycket med sporten i sig att göra, snarare att det alltid varit intressant för kvinnor att se vad män sysslar med om dom inte uppvaktar dom. Lite därför som en del genusfolk är arga på de dataspelande killarna.
Var det inte Casanova och den där svenska mannen som var älskarinna åt marie antoinette som man hade studerat och kommit fram till hur deras förförelsemetoder och beteende med kvinnor var? Man kom fram till att mycket av det som dessa herrarna sysslade med stämmer med den teori som finns inom PUA. Det här är inget nytt.
Det där med att bli för logisk tar jag med mig. Jag missade det i boken, men sen sträckläste jag den på 7 timmar ungefär så vissa sidor memorerade jag inte. Hur jag kom över boken är oviktigt, men jag beställde den inte. En dag bara fanns den i en bokhylla.
Tack för tipset.
@Matias: Knappast goda… Inte alltför snällt snack om andra tjejer har ju inte sällan förekommit… Men just sådan jargong som vi pratar om här har det inte varit.
Slutna… Nja, men vissa saker är ju bara privata.
@Torstensson:
Öva. Ju mer social interaktion du ägnar dig åt, desto bättre blir du på det, det är egentligen inte svårare än så. PUA är egentligen inte annorlunda än att sälja bilar, vara en lärare som kan engagera elever och lära ut saker så att man minns dem för livet, den där polaren på jobbet som alltid lyckas få med halva jobbet på after work etc. Jag tror att det handlar väldigt mycket om att kunna uppvisa självförtroende. Vadå, jag gillar män som är sådana, även om jag inte har nån sexuell dragning till dem. Jag gillar kvinnor som är självsäkra också, så det funkar åt andra hållet också.
Kroppspråk, förmåga att kunna hålla igång en konversation, kunna dra sig undan och få den andra att försöka återuppta kontakten m.m. det är ju 1000 år gamla knep. Klart man kan utnyttja dem för att ragga kvinnor också om man vill.
Magnus
”Kroppspråk, förmåga att kunna hålla igång en konversation, kunna dra sig undan och få den andra att försöka återuppta kontakten m.m. det är ju 1000 år gamla knep. Klart man kan utnyttja dem för att ragga kvinnor också om man vill.”
Så enkelt är det inte. Du gör kardinalfelet att tro att det är så enkelt. Tex du säger att hålla igång en konversation, det är till stora delar där PUA finns. Alla kan hålla igång en konversation, men det är inte alla som vågar titta en vacker kvinna i ögonen under tiden, det är definitivt inte alla som vet vad som funkar att säga och prata om, även om vissa saker funkar olika på olika kvinnor. Mystery säger att man ska absolut inte ställa 1000 frågor, risken är att du blir för logisk och det har visat sig appelera till fel sorts känslor i kvinnan. Det ingår också att ”negga”. Du måste vara förberedd om du inte redan har det här naturligt. Att hålla igång en konversation betyder inte framgång, det kan istället förstöra beroende på vad du säger i den konversationen. Resten köper jag. Du sa en gång att man ska inte överskatta kvinnor i det avseendet, vilket jag tolkade som att inte visa sig rädd för deras utseende. Jag har tänkt på det mycket, inte för att det är raketforskning, utan för att jag ständigt behöver röra mig i de tankebanorna. Det är lätt att falla in i den logiska och resonerande killen. Faktum är att Mystery menar att de killar som låtsas som att dom inte är intresserade för att försöka vinna henne den vägen begår ett misstag. Det blir bara ett sätt för henne att fatta att du tänker ta en omväg. Hon tror fortfarande du vill ha sex med henne. För mig är pua fascinerande och rätt svårt. Det är inget som farfar berättar på en kvart och så lossnar allt.
@Alith:
”Det är min uppfattning att bra tjejer inte talar respektlöst om killar och bra killar talar inte respektlöst om tjejer. I alla fall inte efter högstadiet, eller på sin höjd gymnasiet. Det är bara så jag ser på saken…
För övrigt har jag aldrig någonsin talat om någon ”teknik” med mina tjejkompisar. På den tiden vi pratade om sådant handlade det mest om peppande och ältande. I vuxen ålder har vi inte diskuterat sådant som vi anser vara privatsaker, tex förhållanden…”
Här delar jag din uppfattning. Jag har aldrig varit med om att diskutera ”tekniker” med mina tjejkompisar någonsin. När någon av oss var intresserad av någon kunde man pecis som du säger ägna sig åt ”peppande” och ”ältande”. Av förklarliga skäl mer i tonåren men i viss mån har jag sett det även i vuxen ålder.
Vad jag däremot har upplevt är att tjejer ofta hjälper till att ”para ihop” en med någon de vet att man är intresserad av eller tycker att man borde passa ihop med. Det har jag däremot aldrig hört talas om att män gör? Men det kanske förekommer?
@Alith:
”Tja, du… Jag hade bara uppfattningen att kvinnor var människor också och förtjänade att omtalas som sådana också.”
Först och främst vill jag påpeka att jag Jag talar till dig som människa här och nu. Jag lyssnar förmodligen mer noga på vad du säger nu än de flesta du träffar kommer att göra för det här ämnet är så svårt att det krävs en viss intensitet.
Vidare så vill jag som jämställdist påpeka att både män och kvinnor givetvis är människor, men med tanke på hur människor av manligt kön i regel behandlas nuförtden utan att någon klagar så får du ursäkta mig om jag inte riktigt vet vad din poäng är. Det får du gärna specificera.
”Det är min uppfattning att bra tjejer inte talar respektlöst om killar och bra killar talar inte respektlöst om tjejer.”
Ja men rent praktiskt så talar bra tjejer inte alls om killar, bara om vissa utvalda killar. För att tjejer exempelvis skall prata om mig måste jag först göra något som får dem att prata om mig. Annars talar de inte alls om mig varken i respektfulla eller respektlösa termer.
Det är ju en del av problemet. De överlägset flesta tjejer som talar om killar generellt är de tjejer som talar negativt om killar. Någon organiserad kvinnlig motröst som talar positivt om killar finns inte. Det är inte ditt fel, det är vara så det ser ut.
”I alla fall inte efter högstadiet, eller på sin höjd gymnasiet. Det är bara så jag ser på saken…”
Ja men där begränsade du ju dig till ”bra” tjejer utan att specificera vad som avgör om en tjej är bra och då hamnar vi lätt i ”True Scotsman fallacy” att alla tjejer som pratar respektlöst om killar räknas som ”dåliga tjejer”.
”För övrigt har jag aldrig någonsin talat om någon ”teknik” med mina tjejkompisar.”
Ok, har du aldrig pratat saker som smink, hårvård eller kläder med dina kompisar eller sett dem prata om sånt? Har du aldrig diskuterat när och hur ett vissa samtal är lämpligast att ha med en kille? Det är så kvinnliga tekniker ser ut, tjejmagasinen är fulla av dem så visst finns en eftefrågan hos tjejer ävne om den inte finns från dig.
”På den tiden vi pratade om sådant handlade det mest om peppande och ältande. I vuxen ålder har vi inte diskuterat sådant som vi anser vara privatsaker, tex förhållanden…”
Nej men nu pratar du ju om när ni redan har förhållanden. PUA-tekniker handlar om hur man träffas och har sex och behåller tjejens intresse efteråt. För övrigt kan jag påpeka att boken ”The rules, Time tested secrets for capturing mr right” publicerades redan 1995. Redan då såldes alltså tekniker för tjejer, det var långt innan PUA för killar uppfanns.
@Torstensson @Erik @Magnus
Jag har ingen större kunskap om PUA. Men jag tror absolut att män kan träna sig at bli bättre på att nå framgång hos det motsatta könet. Men som t ex Magnus säger tror jag att det väldigt mycket handlar om självförtroende och utstråla att man är trygg i den man är. Det kan säkert tränas upp men att se raggning som någon typ av mekanisk praktik känns konstigt för mig i alla fall. Vissa har det naturligt men många kan säkert bli bättre på det. Jag tror ändå att det mest framgångsrika konceptet är att vara sig själv.
@Torstensson:
Jag säger ju att du måste öva, övning ger färdighet även vad gäller sociala färdigheter. Öva, kom ihåg vad du gjorde när det gick bra och när det gick dåligt (människor är olika men många saker funkar på de flesta).
Jag tvingade mig själv en gång i tiden, för jag var så förbannat blyg och nervös p.g.a. en massa skit som hände när jag var tonåring. Bara en sådan sak som att ringa en okänd människa i telefon var jobbigt, nuförtiden tycker jag att det är kul. Att prata med en främling på tåget eller om man fikar ute på stan var inte att tänka på för 30 år sedan, nu gör jag det utan att tveka.
Kvinnor fungerar inte så olika män, skillnaderna blir mindre med åldern också – plus att jag blivit annorlunda med åldern. Jag har inga problem att titta kvinnor i ögonen, jag har inga problem att titta nån i ögonen. Övningsfråga det också.
Det värsta som kan hända är att du får nobben. Eller, tja, sitter man och stirrar på nån med extremt dåligt ölsinne kan man åka på en smäll, men det har nog inte hänt mig på 30 år det heller, och då av andra anledningar än att jag stirrat folk i ögonen.
stå på dig alith! jag tror att det finns stora grupper som är på både det ena och det andra sättet. det finns båda delarna. skulle dock tippa på att de flesta inte diskuterar ”tekniker” av det slaget med sina kompisar, utan det är nog mer allmänna reaktioner och pepp det handlar om i så fall. jag är precis som du.
@Amazon:
Mja, det kan funka så här – om man kan fejka att man har bra självförtroende så får man framgång hos det andra könet, får man framgång hos det andra könet så får man bättre självförtroende, och så blir det en god cirkel.
Jag tror många är omedvetna om den här mekanismen, men det är ju vad barn börjar göra vid bara några månaders ålder. Till och med min hund testar ju olika beteenden för att få vad den vill ha, och den är ju ljusår från att ha intellekt att fatta vad den håller på med. Den kör olika strategier på mig och min sambo när den vill ha något, så den har ju lärt sig.
Torstensson är ju betydligt smartare än en hund, så han kan ju reflektera över vad han håller på med och fundera på varför beteenden funkar och inte funkar.
@Matias:
”Inte nödvändigtvis. Visst kan ”jakt efter hona” bara vara humoristisk grabbsnack som man kommer med i en manlig diskurs men som ändå betyder att man vill träffa någon, men det kan också betyda objektifiering av en kvinna dvs. att man inte är intresserad personen (”nån”) utan av personen som ett objekt dvs. ett medel.”
Du förväxlar nog attraktion och intresse här. En man kan inte vara intresserad av en kvinna som person förrän han först lär känna hurdan hon är som person och hittar något med henne som tilldrar sig hans intresse. Annars säger du inte att han är intresserad av henne som person utan att han hade varit intresserad av vem som helst. Från början är mannen attraherad och vill därför lära känna henne. Han vet inte om hon är intressant som person. Det är vad han försöker ta reda på. Vidare så är hans intresse helt oviktigt om hon inte är intresserad av honom.
redan tidigt kan han dock skapa sig en bild av hennes person genom att fylla ut luckorna på egen hand. det är väl så det brukar funka.
@Torstensson: 1. Prova att se kvinnor som människor istället för ”honor”. Människor med goda och dåliga sidor precis som du själv.
2. ”Mystery säger…” ”Mystery menar…” And how does that work for you? Visst finns det korn av sanning i PUA men framförallt är det en smart affärside inriktad på den amerikanska dejtingkulturen.
3. Vem vill du ha, nån att ligga med eller nån för ett seriöst förhållande? Har du realistiska förväntningar, raggar du på brudar på samma ”attraktivitetsnivå” som dig själv eller siktar du för högt?
4. Lyssna på en erfaren man istället för att snurra in dig i olika ”tekniker”, Magnus här ovan verkar ha rätt bra koll på läget.
@Sanna:
”Har du realistiska förväntningar, raggar du på brudar på samma ”attraktivitetsnivå” som dig själv eller siktar du för högt?”
Hur menar du här? Låter lite elitistiskt, men jag hoppas jag har fel.
@jaja:
Det är just vad som inte alls brukar funka. Dels så får han en idealiserad bild av henne byggd på sina egna fördomar som ofta inte ens är riktig, dels är hans bild av henne helt oviktig om hon inte blir intresserad av honom och slutligen ju mer hon betyder för honom från början ju mindre självsäker blir han när han raggar på henne.
Ju mer självsäker en man är ju större är hans chanser att hon blir intresserad. Din beskrivning innebär att ju mer intresserad mannen är av henne ju mindre intresserad blir hon av honom. Modellen du beskriver är som gjord för ett enda specifikt syfte ”setting men up for failure”
Alternativt så kan mannen lösa problemet genom att supa sig full. Alkohol gör att han är lika självsäker med alla kvinnor. Det är ingen slump att statistik visar män som super en massa också ligger mest för med modellen ovan är män mer attraktiva när de är fulla än när de är nyktra.
@Sanna:
Hoppar in och påpekar lite saker som kanske inte alla tänker på.
Vad kvinnor visar som individer är vad män ser. Varken mer eller mindre. Tricket är inte hur män skall se saker, tricket är vad kvinnan visar för mannen.
Nej, det utvecklades inte som en affärside. Det gjordes till affärside senare eftersom det tar tid att ragga. Alltihop var gratis på nätet från början. Syftet var aldrig att tjäna pengar, syftet var gemenskap, delad kunskap och manlig tävlan.
Bägge börjar på exakt samma sätt, med ett ligg och om hon inte är nöjd så dumpar hon honom oavsett vad han tänkt skulle hända så frågan är oviktig för män. Man ligger lika mycket i relation. De som inte ligger har varken eller.
Ju bättre en man raggar ju mer attraktiv blir han. Raggning i sig gör en man attraktiv. Tricket för män är att höja sin nivå och våga gå efter de kvinnor de verkligen vill ha.
Tyvärr är det inte så det funkar. Magnus har koll för att han har erfarenheter (som han har berättat om). Det går dock inte att överföra erfarenheter till andra människor – vilket påpekas i den här debattartikeln.
”Identiteterna talar högt om gemensamma historiska erfarenheter, men ”tillhörighet är inte erfarenhet”, kommenterade Wieseltier. ”Den är, i själva verket, ett surrogat för erfarenhet.””
http://www.svd.se/kultur/kulturdebatt/reaktionar-politik-i-radikal-forpackning_3653258.svd
Tekniker är sätt att skaffa sig erfarenheter. Kvinnor har ofta svårt för det här eftersom de föredrar män som redan är ”färdiga”. En man som försöker bli rockstjärna är patetisk, en som redan är rockstjärna har koll. Det finns inget sätt att hoppa över den patetiska delen och ha koll från början.
@Alith (och Amazon):
Alith, först och främst, jag förstår din reaktion. Jag uppskattar inte heller ordet ”hona” och det är inget jag någonsin hört bland män. Men det jag kan säga om det är att jag har svårt att bedöma det utan att höra Torstensson säga det, för tonen kan vara av avgörande betydelse för att förstå ett budskap. Det kan, men behöver inte vara, nervärderande. Men … Hade inte du reagerat så hade jag gjort det, jag gick ifrån för att fundera på hur jag ville framföra min kritik angående ordvalet. Jag tycker inte den typen av ordval hör hemma på GD.
Talar kvinnor inte nervärderande om män? Lever vi på samma planet? Jag skulle vilja upprepa Matias fråga:
Läs gärna under rubriken ”- Vem ‘objektifierar’ vem?” i detta inlägg. Saken är att nervärderande språk kring män är en del av vår kultur så vi reagerar inte på det, medan vi är ytterst känsliga för nervärderande tongångar som rör kvinnor. Idag har män samma skyddsvärde som kvinnor för mig. Och det jag kan säga är att den förändringen i mig gör inte denna världen till en vacker plats. Det är inte sällan jag mår dåligt av hur kvinnor talar om män, det sker även rakt över huvudet på dem som om de vore hundar som inget förstår.
Och precis som Erik lyfter så diskuterar vi visst tekniker. Våra könsroller på dejtningmarknaden är helt olika, därvid är våra tekniker också olika.
Angående att ragga oavsett om de är singlar eller ej. Fråga männen här om effekten en vigselring har på dejtingmarknaden.
Formuleringen var inte den bästa, det är vi ense om. Nog om det från mig
Torstensson är den här som tydligast visar manlig sårbarhet. Jag skulle önska ni hörde det. Hör ni hans osäkerhet? Hör ni att han inte alls tycker situationen är kul, utan ett nödvändigt ont för att alls kunna finna en livskamrat? Använd er empati och försök leva er in dejtingsituationen ur männens perspektiv.
@Sanna:
”3. Vem vill du ha, nån att ligga med eller nån för ett seriöst förhållande? Har du realistiska förväntningar, raggar du på brudar på samma ”attraktivitetsnivå” som dig själv eller siktar du för högt?”
Vadå på sin egen ”attraktivitetsnivå”? Hur ska man för det första veta vilket ”attraktivitetsnivå” man ligger på om man inte testar den, för det andra kan man höja sin attraktivitetsnivå ganska påtagligt genom att ändra sitt beteende och i viss mån utseende, det är ingenting som är konstant eller som man föds med. Sedan är ”attraktionsnivå” är synnerligen subjektivt begrepp, jag kan ju inte påstå att de kvinnor jag haft förhållanden med som jag tyckt bäst om varit de som varit mest bildsköna eller lätta att umgås med, det finns en massa andra faktorer som definierar min syn på vad som är attraktivt. Försöker man analysera vad det verkligen är, utan att förfalla till meningslösheter som ”personlighet” (vad är ”personlighet”) så kan man ”intellektualisera” det.
Det är ju precis det som pua gör, och som människor gjort i alla tider. Trial & error-metoden. Man ändrar någonting i sitt beteende/utseende, man testar om det ökar eller minskar eller inte påverkar ens attraktionsförmåga, och sedan förkastar man det eller tar det till sig. Det är ju så basalt att däggdjur ägnar sig åt det – hur lär sig en hund tigga mat?
Vad människor kan göra, till skillnad från hundar, är ett dela sina erfarenheter.
Kvinnor gör precis samma sak, de manipulerar sitt utseende, beteende m.m. och kollar om det ger önskat resultat, funkar det så tar man det till sig. Fan, det är ju beteendevetnskap lektion 1.01 vi snackar om.
”4. Lyssna på en erfaren man istället för att snurra in dig i olika ”tekniker”, Magnus här ovan verkar ha rätt bra koll på läget.”
Det vet jag inte, jag har gjort mina misstag och lyckade ragg, och det är väl alltid bra att dela med sig av kunskap. Grejen är bara att Mystery & co är långt mer erfarna än vad jag ens är i närheten av.
Delar man med sig av sina erfarenheter så har man ju en större ”kunskapsbas” att dra sina slutsatser ifrån, och det är väl bara bra, oavsett vad det handlar om. Nätet är ju ett kanonbra forum för sånt.
Jag antar att Henrik Fexeus ”Alla får ligga” kan slängas i papperskorgen? Dels är det inte sant att alla får ligga, dels är de flesta tipsen inte är könsspecifika. Han menar att ”han” och ”hon” är utbytbara i de flesta fall när det gäller raggningstipsen.
@Magnus:
”Jag säger ju att du måste öva, övning ger färdighet även vad gäller sociala färdigheter. Öva, kom ihåg vad du gjorde när det gick bra och när det gick dåligt ”
Riktigt så enkelt är det inte. Det räcker inte att bara öva saker man måste ha rätt teknik också. Gör man fel från början så blir det inte rätt av att man övar mer på samma sak. Det var därför Bruce Lee föredrog att träna personer som hade bra fysik men ingen träning i kampsport. En basketspelare hade inte lagt flera hundra timmar träning på en teknik som enligt Lee var felaktig.
Sociala färdigheter är något alla människor vid en viss ålder har, men de flesta har det med dålig teknik. Det är därför så många har sina bästa sociala interaktioner under alkoholpåverkan, när de bokstavligen talat har supit bort sin normala sociala teknik.
”Kvinnor fungerar inte så olika män”
Jo det gör de faktiskt på detta område, men inte av de orsaker folk tror. Vad det handlar om är att kvinnor har höga sociosexuella krav på män som varken män eller för den delen kvinnor har på kvinnor. Så män både är och måste vara mycket bättre än kvinnor på social teknik för att uppnå likvärdiga resultat.
Det här kunde inte framgå tydligare än i Norah Vincents bok. Hon är homosexuell och van med att ragga upp kvinnor men de sociala färdigheter som vanligen funkade för henne när hon var kvinna fungerade inte alls som man. Av någon anledning var då kraven plötsligt mycket högre.
@ Genusföljaren
Visst. Fast vad hjälper det på en sådan här otacksam blogg som söndertrasar sina egna trådar så fort det hettar till en aning. Det är främst därför jag hade förbjudit mig själv att delta i sådana här diskussioner. Några år i rad har jag brutit detta löfte antingen pga sjukdom eller någon semester, för att ändå bidra med något konstruktivt. Efter en eller ett par månader var det bara att ge upp. På vänstersidor var man förresten nonchalerad eller rentav avstängd redan efter ett par eller tre inlägg. Resten av året brukar jag annars använda internet desto flitigare till så mycket annat roligt. Ta bara och besök en av Amazon-sidor och bläddra bland alla härliga skivor, böcker, filmer, spel, tekniska nyheter…, havsbris jämfört med denna unkna del av cyber. Men tyvärr har denna unkenhet nu tagit sig ut i den verkliga världen också, ersatt kafémyset. Det är nog därför det har blivit några extra inlägg från mig senaste tiden, trots jobb och så mycket annat att fixa.
Men kolla här:
’om det som sedan begynnelsen har hetat eller förståtts som särart ska kallas särartfeminism eller inte kan diskuteras… ’
Det är ju i princip ekvivalent med:
’om det som hittills hetat jämställdhet skall kallas feminism eller inte kan diskuteras, men jag vill helst inte kallas feminist och jag är en stolt anti-feminist.’
Ska man skratta eller gråta? Man vill säga: När det gäller ordet ”anti” involverat i en sådan grov kontradiktion som du begår här, så sitter faktiskt ”din vilja i skogen” (som någon sade). Anti är nämligen ett väldigt starkt ord. Det vet väl vemsomhelst.
Anti-feminism ska vara en röst för en utspridd massa som i nuläget är tyst, just för att den är utspridd. Feminismen vill kidnappa även denna beteckning och låta den referera till vad några äckeltyper på Flashback eller liknande ställen tycker. Behöver man säga mer…?
Så länge folk använder feminismfrågan på liknande sätt för politiska eller personliga syften så kommer vi inte bli kvitt feminismen. Det var någon kvinnlig högerpolitik som nyligen påstod: ”vänstern har kidnappat feminismen”. Vänstern = feminism; feminismen har kidnappat vänstern; vänstern har kidnappad feminismen. Har det funnits någon lika virrig tid i historien?
Fast Michael vill ändå helst ha en handledningsbok. Men herregud. Det finns tusentals olika strategier. Om jag t.ex. har lyckats väcka en eller annan själ, så har jag i så fall redan påbörjat min del av det antifeministiska arbetet. Visst är det teoretiskt möjligt att riksdagsfeminismen skulle försvinna inom relativt kort tid. Folks största misstag är kriget mot samhällsfeminismen, vilken du omöjligen kan besegra på kort tid och inte heller förrän du har besegrat riksdagsfeminismen. Vi har ju internet; varför inte t.ex. en sida med en utförligare valrelaterad beskrivning, sådan som ”vit eller svart, man eller kvinna, vänster eller höger, rik eller fattig etc. etc.; du som tycker att feminismen har blivit ett allvarligt demokratiskt problem … etc. etc.”?
erik: jag har inte följt er diskussion så noga, kanske missuppfattade. ville bara säga att det är så jag tror det brukar gå till i verkligheten.
Här är i och för sig en som tycker att boken är bra, men som också påpekar att tjejer inte behöver så mycket raggningstips. Det är i kategori med ”Hur man säljer kall Coca cola i öknen”.
http://martins-odds.blogspot.com/2010/11/tjejer-behover-inte-ragga.html
@Ninni:
”Och precis som Erik lyfter så diskuterar vi visst tekniker. Våra könsroller på dejtningmarknaden är helt olika, därvid är våra tekniker också olika.
Angående att ragga oavsett om de är singlar eller ej. Fråga männen här om effekten en vigselring har på dejtingmarknaden.”
Ja, en ring är snarare en fördel. Jag har en förlovningsring och en ingenjörsring, de syns tydligt. Det har inte hindrat en svart amerikansk kvinnligbartender (!!) att ragga öppet på mig, och det har inte hindrat en kvinnlig kollega som är alldeles för ung för mig att visa sig uppenbart intresserad. Det första var väl lite halvkul på sitt sätt (började med att jag tecknade av henne när hon showade med flaskor i baren – hon VAR kul, stor show!), det andra med kollegan var ganska pinsamt. Som sagt, jag är monogam, det är en hedersgrej, inget hoppande över skaklar här inte.
Sedan tror jag inte alls att mäns och kvinnors raggningstekniker skiljer sig i grunden. Att förändra sitt utseende genom att klä upp sig, sminka sig etc. och ”förbättra” sitt beteende är vad båda könen pysslar med. Visst kan man tycka att det är ett billigt trick, men det funkar ju. De flesta har väl nån kollega/kompis som lodar omkring på jobbet i blåjeans, tischa och hoodie, och som plötsligt dyker upp på nån AW eller nåt iklädd kavaj/klänning och som man plötsligt tycker ser riktigt bra ut. Same same oavsett kön.
@Erik:
Men det var inte det min invändning gällde, utan detta:
Det spelar ingen roll i vilket skede, alltså förrän man känner personen eller efter man lärt känna personen, utan vilka man avsikter man har eller från ett hurdant perspektiv man närmar sig den andra personen, en avgörande distinktion som du verkar försöka radera. Om sådana distinktioner inte skulle existera skulle psykopatens beteende inte skilja sig från en normal människas beteende, men det gör. Man kunde säga att PUA är från ett visst perspektiv (öppenhetens) psykopatiskt.
Man undrar över människor själsliv, som inte självklart förstår skillnaden.
@ PNy
”…teoretiskt kan även en socialist vara en antifeminist.”
Du slog huvudet på spiken mer än du är medveten om. Det teoretiska är nämligen självaste begreppet. Precis som med allting annat i detta samhälle så har det uppstått en rubbning även här. Eller se det så här: Man har över hela begreppet satt en svart ogenomskinlig etikett, med feta, vita (eller rosa?) bokstäver: ”FEMINISM”
”Vänster” eller ”höger” har egentligen aldrig funnits såsom folk föreställer sig. De är abstrakta begrepp, utan tydliga gränser, enbart till för att beskriva ett visst kraftförhållande. Ju besvärligare massa, desto grövre användning; som t.ex när man säger att vänstern är död, förlamad etc. då vill man beskriva att något inte står rätt till med kraftförhållandet. Man kan se feminismen som ett tillfälligt politiskt ekonomiskt verktyg som ”tjänar” både ”vänstern” och ”högern”, men till priset av en balansrubbning med allvarliga framtida problem, vilka båda vill skjuta upp så länge som möjligt. Ju längre tid, desto allvarligare förstås.
@Maria:
”Jag antar att Henrik Fexeus ”Alla får ligga” kan slängas i papperskorgen? Dels är det inte sant att alla får ligga, dels är de flesta tipsen inte är könsspecifika. Han menar att ”han” och ”hon” är utbytbara i de flesta fall när det gäller raggningstipsen.”
Beror såklart på vad man jämför med. Jämfört med riktigt PUA-material är Fexeus bok nog rena skräpet, en dålig kopia. Men riktigt PUA-material finns ju inte i handeln och om man istället jämför med alternativ som frilansjournalisten Bella Lindes obeskrivligt usla ”Stora dejtingboken” eller oanvändbara ”Singelhandboken” så framstår nog Fexeus som en raggningsgud i jämförelse. Fexeus är nog kort sagt ett av de bättre alternativen för de människor som inte kan tänka sig att köpa en bok på sociala ämnen om den inte är skriven av nåt känt namn från TV.
@Erik:
Jag tror du missuppfattar. Om man testar ett beteende och upptäcker att det inte funkar (fel teknik) så är det ju smart om man drar slutsatsen att ”hmmm, det här funkade ju inget vidare, nä, det här slutar jag med”, istället för att tänka ”om nåt inte funkar, ta till mer av samma sak”. Nångång bör man ju dra slutsatsen att det här mönstret inte funkar. Ska man hitta ”mönstret” så måste man ha ett antal case att utgå ifrån, därav vikten av erfarenhet.
ELLER så tar man en genväg och läser om andras erfarenheter och misslyckanden, så slipper man göra dem själv. Det är ju det nätet är så bra att använda till.
Det kan kanske ha sina poänger att vara autodidakt, men det är inte det snabbaste sättet att lära sig på, oavsett vad det gäller.
Funkar man bättre när man har druckit, så tycker jag man ska ta sig en fundera på vad det är man gör när man är på lyset, som man inte gör när man är nykter, och varför man inte törs/vill/kan göra det då, och vad det är för sociala konventioner man kanske ska överge, eftersom de mest är i vägen?
Jag är inte nykterist, men kombinationen alkohol-sex funkar skitkasst för mig personligen eftersom jag tappar lusten rätt snabbt, det blir efter ett tag roligare att supa än att ragga. 1-2 öl är OK, sedan är det kört. Upptäckte det här redan i tonåren.
@Erik:
By the way, kan du Erik som har koll rekommendera någon bra, öppen och gratis PUA-sajt om man vill lite läsa sig in på ämnet?
@Erik:
Jag ska återkomma mer ingående senare, men för tillfället så vill jag bara säga att jag verkligen håller med om att det inte finns någon röst som talar gott om killar/män och det är sorgligt!
Men när killar pratar om tjejer på det viset så ökar inte min egen välvillighet mot dem. Det fanns i princip något i varje mening som jag (personligen) utläser som respektlöshet mot kvinnor (oavsett vad Ninni än säger om sårbarhet). Det är något med sättet han uttryckte sig, som att vi är saker. På samma sätt som jag nu när jag skumläst på ett par PUA-forum tycker att en massa män där bara verkar se kvinnor som ett mer fancy runkande, och inte som en sex-partner.
Men, men… Går det inte att förstå vad jag menar, så gör det inte.
@Matias:
”By the way, kan du Erik som har koll rekommendera någon bra, öppen och gratis PUA-sajt om man vill lite läsa sig in på ämnet?”
Särskilda sajter var det längesedan man behövde, allt finns på youtube nuförtiden. Det enda du behöver veta är namnen på dem vars stil passar dig bäst. Här är exempelvis Real Social Dynamics-coachen Julien om könsroller i raggning.
@Alith:
Jodå, jag förstår dig. Inte så att jag nödvändigtvis skulle reagera på ”jagar hona”, det beror liksom på kontext och (som Ninni påpekade) hur det sägs. ”Ensam hane jagar åtråvärd hona” i kontaktannons skulle väl snarare sticka ut från alla tråkiga ”man söker kvinna” och uppfattas som småhumoristiskt och med lite självdistans. Men, ja, hela Torstenssons kommentar känns ofräsch. Så jag förstår din invändning.
@Alith:
Jag förstår vad du försöker säga men utvecklingen beror delvist på detta som du själv skrev:
Blir du överraskad av att män börjar alltmer förhålla sig till kvinnor som ting när kvinnor aldrig talar om män annat än ting?
Jag har själv nästan helt tappat intresset för kvinnor, finner kvinnor inte det minst attraktiva eller intressanta men man har ju sin libido så vad ska man göra? Om man är sexuellt attraherad (av kroppen) men inte av personen så är PUA ett funkande sätt att tillfredställa sitt behov. Beklagligt men nödvändigt.
@Erik:
Tack för länken.
Jag tror att ”sätta kvinnor på plats”-stilen skulle vara min grej
Jag skriver under fullt på vad Magnus säger. Jag funkade definitivt bättre i de övre tonåren och som ung man när jag var på lyset. Och i mitt fall var det helt klart att under alkoholens verkan så släppte spärren med att man måste vara ”artig och trevlig” mot tjejer. Och vad jag har sett av PUA och det lilla jag läst, så är det i princip det som PUA går ut på. Hitta den där naturliga, charmiga respektlösheten som man socialiseras bort från. Ninni tar i sitt senaste inlägg Ninni – FilosofenNils, Rond 6 Del 2: könssocialisering | Genusdebatten upp just hur kommunikationsnormen krymper och inskränks på manliga sidan. Det är just det som gör att man så ofta behöver alkohol för att ”ragga”, man behöver en krycka för att våga gå utanför kommunikationsnormen. Samtidigt är det som kille väldigt lätt att fastna för en tjej. (Neil Strauss kallar fenomenet för ”the only one” om jag minns rätt. Motsvarande på svenska blir väl ungefär ”den rätta” eller ”själsfränden”.) Så dessa två faktorer, flickor är väldigt värdefulla – så man måste dels vara rädd om dem så man inte skadar dem, dels vara väldigt noga med att inte göra något fel för då går man miste om högvinsten – och att man har tvingats in i en social tvångströja för hur man ska/får bete sig, gör att man använder alkohol som ett lösningsmedel.
Vilket förstås bara är ett substitut. Precis som Magnus säger så bör man då kolla vad det är som skiljer sig i hur man beter sig och uppträder när man är nykter kontra när man är på lyset som gör att man är mer framgångsrik när man är på lyset och börja arbeta på att odla den sidan även när man är nykter. Vilket framför allt innebär att börja luckra upp de sociala bojorna och ge sig ut utanför sin komfortzon. För det alkoholen främst gör är att hämningarna släpper. Tyvärr ryker omdömet samtidigt. Så det gäller att identifiera sina hämningar och befria sig från dem när man är nykter.
Och precis som för Magnus så funkar det inte bra med sex och alkohol för mig. Jag brukade inte förlora intresset för att jag blev packad, men väl förmågan, så jag har en ansenlig mängd One Night Stands, som inte innehöll något stånd alls, vilket är lite snöpligt när man väl har en naken och villig kvinna i armarna (men jag kan i alla fall med gott samvete säga att jag därmed inte utnyttjat kvinnorna som några ”runkmaskiner” och att jag gett mer tillfredsställelse än jag fått).
Kanske vore läge att skriva ett separat inlägg om detta, men den bollen får nån annan ta för jag sitter ute hos en jävligt strulig kund och det tar rätt mycket av min energi. Med tanke på att det på ganska kort tid drällt in 40 inlägg om detta så verkar det ju finnas ett stort behov av att prata om det.
@Matias:
Lustigt. Får jag fråga hur gammal du är?
För mig är det nästan tvärtom. Jag har mer eller mindre förlorat det sexuella suget. Det rycker till ibland, men är för det mesta knappt halvljummet. Däremot attraheras jag oerhört av kvinnors skönhet och känner ett behov av att ”vara tillsammans”. Inte så att jag kan tänka mig ett sexlöst förhållande, men jag känner inget fysiskt behov av sex, utan mer ett behov av intimiteten som det ger.
@Magnus:
Tror säkert det är läge för ett sånt inlägg, och skulle jättegärna se ett sådant från dig. Det behöver ju inte vara idag, eller den här veckan (eller hur länge du nu sitter hos den struliga kunden). Det är ju ett alltid lika högaktuellt ämne, inte något som är begränsat till dagsläget. Så, plz, skriv det när du känner att du har tid.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
33.
Kanske du råkar ut för intressantare kvinnor i din omgivning än jag i min? Min attraktion till kvinnor är nuförtiden ganska reaktiv, med vilket jag menar att den vaknar till först när jag upplever något intressant, vilket sällan händer.
@Magnus:
I’ll drink to that! Så är det för mig också, jag har aldrig lust att knulla i fyllan vilket är lite sorgligt då jag som full brukar attrahera mest intresse från kvinnor.
@Matias:
Eller kanske att jag är 20 år äldre? Fast knappast hela anledningen i så fall, det rent sexuella inslaget i kvinnors attraktion har minskat med åren för mig, men jag som person har väl också alltid varit ganska kärleksorienterad. Jag kan inte tänka mig sex utan att det är kärlek med i spelet. Även för engångsragg så älskar jag kvinnan, även om det är en ganska flyktig och kortvarig kärlek.
@furste:
Visst är det så att både vänstern och liberalismen har ockuperats av feminismen vilket lett till att dom tappat bort sin egen värdegrund,där vänstern blivit övre och medelklass kvinnans beskyddare och vita arbetarmän ses som en fiende,vilka man kan beskriva på det mest föraktfulla sätt.
Liberalismen ja det förstår vem som helst som är liberal hur absurt det är med att kalla sig liberalfeminist.
Men tvärtemot vad många tycker så anser jag att det var bra med Fis framgång i EU valet och nu hot om riksdagsplatser,eftersom när man surfar runt så märker man en stark mobilisering av dom som är kritiska mot feminismen,och som har tröttnat och säger nu får det fan i mig vara nog med stollefeminismen.
När man i framtiden skriver om vår nutid så kommer antagligen Fis framgångar inte beskrivas som det som fick feminismen att växa,utan det som fick den feministiska skutan att kantra.Deras bäst före datum håller på att gå ut.
För om vi ska vara ärliga så är Fis partiprogram den bästa julklapp som vi som vill minimera feminismens inflytande kunde få.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Jag är ganska likadan. Gillar nog mera att ha sex med en person som jag gillar än pga. att hon har vissa egenskaper tex. är kvinnlig och det gäller för alla livsområden, jag gillar att dela saker med personer som jag gillar istället för att samlas kring aktiviteten.
@Matias:
Extremt sorgligt om det är så, för alla…
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Skönt att någon förstår vad jag menar!
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Som det ser ut nu så lär jag bli sittande här året ut, och få ägna 95% av min tid att brottas med en dysfunktionell organisation, 4% åt att programmera och 1% åt att utveckla företaget åt min arbetsgivare.
Fan ta dessa ”moderna” projektstyrningsmodeller som scrum, xp, kanban och allt vad de heter, som gör att folk totalt flyttar fokus från målet till vägen. Ingen projektstyrningsmodell i världen hjälper ett i grunden dåligt hantverk…
@Alith:
Javisst är det sorgligt men det är den verklighet vi lever i att väldigt många kvinnor inte tycker eller tyckt detta är viktigt. Det här är vad kvinnor idag har lärt killar.
Men det är ju inte ”killar” som pratar om tjejer på det viset det är ju individer som gör det. Varför skulle du ha mindre välvilja mot 1 miljon killar för något som en eller några få killar säger? Hur kommer det sig att just de där killarna blev så representativa för hur du ser på ”alla killar” när alla andra killar blev så oviktiga?
Styrker inte detta vad jag sade från början? De bra killarna behandlas enbart som individer. Enda gången killar behandlas som grupp är i negativt syfte. De dåliga killarna ger ursäkter att klanka ner på ” alla killar”. De bra killarna leder inte till välvilja mot killar generellt.
Ok, om vi hypotetiskt säger att du har rätt där och det här verkligen är respektlöshet mot kvinnor. Då har jag någfra frågor på det ämnet.
1. Är det inte jämställdhet att männen inte ger kvinnorna respekt när männen som sagt inte får respekt av kvinnor?
2. Vad hos kvinnor är det som du tycker de här killarna skall respektera egentligen? Låt mig förtydliga….
Om vi hypotetiskt säger din tolkning är korrekt så menar jag att det finns inget hos strukturen kvinnor för de killarna att respektera idag. De killarna kommer att respektera eller inte respektera de kvinnor de träffar på individuell basis. Kvinnor som förtjänar respekt kommer att bli respekterade. Kvinnor som inte förtjänar respekt… well… varför skall de personerna ha respekt?
Jotack jag vet. Det är precis så kvinnoorganisationer och kvinnoforskare regelbundet uttrycker sig om män. De pratar inte om män som personer de pratar om män som strukturer.
Tycker du kvinnorna beter sig som partners?
Jo jag förstår precis vad du menar. Frågan är om du förstår att killar har föga eller ingen talan om de här sakerna. Vad PUA lär ut är ju vad tjejer bestämt skall funka. Killarna vill ligga – inget fel med det – tjejerna bestämmer hur en kille som får ligga skall vara.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Känner också igen mig i det här. När jag var 21 nånstans så hade jag ett vad man idag kallar KK, men det blev för känslomässigt jobbigt, så jag gjorde slut, vilket också var känslomässigt skitjobbigt, och det var lika jobbigt att ta sig ur det. Grejen var att för *mig* räckte det inte med sex, men för *henne* var det helt OK.
Jo, jag har alltid velat dela mer aktiviteter än att bara ha sex.
@Erik:
Bra frågor Erik, som du Alith och alla kvinnor bör ta en ordentlig funderare över.
Det är förbryllande att se kvinnor om och om igen i olika sammanhang beklaga över konsekvenserna av deras egna val. Förvänta er inte ömsesidig respekt om ni inte själv ger det.
Hannes Nykänen
Det här stämmer helt för den feministiskt-kvinnliga jämställdheten, och man blir ’överraskad’ att det inte leder till himmelriket. Vi får den jämställdheten som vi förtjänar.
@Magnus:
”Jag tror du missuppfattar. Om man testar ett beteende och upptäcker att det inte funkar (fel teknik) så är det ju smart om man drar slutsatsen att ”hmmm, det här funkade ju inget vidare, nä, det här slutar jag med”, istället för att tänka ”om nåt inte funkar, ta till mer av samma sak”.”
Problemet den där metoden är att i normal raggning vet du inte om du gjorde fel eller om det var fel tjej. PUA har fått svar genom att samordna testning via internet. Någon skriver en ide på internet som 10-20 personer testar samma kväll för att se hur det går och dessa går fram till många fler kvinnor på en kväll än den normala raggande killen skulle göra.
Det är helt enkelt en fråga om att en ensam kille inte kan skaffa den mängd empiri som krävs.
”Funkar man bättre när man har druckit, så tycker jag man ska ta sig en fundera på vad det är man gör när man är på lyset, som man inte gör när man är nykter”
Samma problem där, de flesta tror bara de råkade träffa rätt tjej. De går ut och dricker såpass ofta att det inte är konstigt för dem att det i stort sett bara är då tjejer verkar vara intresserade. Vidare så har ju tjejerna också druckit.
”Jag är inte nykterist, men kombinationen alkohol-sex funkar skitkasst för mig personligen eftersom jag tappar lusten rätt snabbt”
En mycket enkel lösning på det problemet är att ragga när man är full, ta tjejers telefonnummer och vänta med sex till ett annat nyktert tillfälle, helst nästa dag. Det är ju inte alla som vill ha ONS (varken killar eller tjejer)
@Erik:
”En mycket enkel lösning på det problemet är att ragga när man är full, ta tjejers telefonnummer och vänta med sex till ett annat nyktert tillfälle, helst nästa dag. Det är ju inte alla som vill ha ONS (varken killar eller tjejer)”
Been there done that. Eller så väntar man till tisdag, det brukade jag göra (ren vidskeplighet från min sida). I ett fall väntade jag tre månader, det resulterade i ett tolv år långt förhållande och två barn.
”Det är helt enkelt en fråga om att en ensam kille inte kan skaffa den mängd empiri som krävs.”
Mja, du kan ju förbättra din hit-rate rätt avsevärt genom att fundera igenom vad man gjorde. När jag var 20-25 fanns inte webben allmänt tillgänglig, så man fick försöka lära sig själv genom att studera andra, läsa beteendevetenskap m.m. Det är klart att det är enklare om du samlar en massa kunskap på ett ställe, men du måste ändå träna.
Största mentala spärren tycker jag var att komma bort från idén att kvinnor var nån slags sköra ömtåliga väsen som man var skyldig att visa respekt (WaW), och att detta skulle vara någon slags naturlag. Jag kan ge flera exempel på kvinnor som blivit skitsura när jag ignorerat dem, bara för att de vant sig att killar flaxat runt dem som om de vore guds gåva till mannen.
@ Michael
”Visst är det så att både vänstern och liberalismen har ockuperats av feminismen…”
Ja du, Michael. Nu säger du åtminstone halva sanningar. Ju fler människor börjar påstå att vänstern har varit ockuperad av feminismen, desto svårare slag mot feminismen själv. Här är nämligen roten till hela eländet, ren språkmisshandel, som tjänar vissas syften.
Det tog inte så lång tid för vänstersympatisörerna, att i stället för massprotest via internet t.ex., en efter en börja byta sida och till råga på det göra den till en egoistisk ekonomisk fråga. Men om sympatisörerna själva horar sig, varför vägrar de tro att ledarna har gjort det? Det är inte första gången som vänstern och högern haft cyniska överenskommelser bakom lyckta dörrar. Vilket leder oss till nästa sanning som hos dig blir falskhet:
”Liberalismen ja det förstår vem som helst som är liberal hur absurt det är med att kalla sig liberalfeminist.”
Vi har inte haft liberalism sedan högern tog makten. Vi har haft nyliberalism. De är väsensskilda. Såsom vänstern överläts till feminismen, överläts högern till nyliberalismen. Självklart föredrar feministen att kalla sig liberal och inte nyliberal i dagsläget. Hon är ju dubbelspelare. De flesta av oss är faktiskt liberaler och inte nyliberaler.
Om liberalfeminism är något absurt, är kommunistfeminism i så fall rent logiskt ännu mer absurd, eftersom kommunism ska innebära att leva som bröder och systrar under samma himmel. Anledningen till att de flesta av oss inte är kommunister är att vi helt enkelt inte tror på kommunismen, inte att vi avskyr det rena begreppet helt rensat från politik, lika lite som någon skulle avsky paradiset helt rensat från jordelivet… De flesta av oss skulle dessutom finna en sådan tillvaro som trist men det innebär inte att vi istället föredrar helvetet. Även här handlar det alltså om att välja den gyllene medelvägen som Aristoteles skrev om för snart 2400 år sedan.
”när man surfar runt så märker man en stark mobilisering av dom som är kritiska mot feminismen,och som har tröttnat och säger nu får det fan i mig vara nog med stollefeminismen.”
”För om vi ska vara ärliga så är Fis partiprogram den bästa julklapp som vi som vill minimera feminismens inflytande kunde få.”
Frågan är vad dessa reaktioner kommer att medföra. Såsom den genväg folk struntade i att ta för fem år sedan, har blivit en omväg idag; om den genväg som folk idag vill ta, inte blir en besvärlig omväg imorgon, inför en mängd nya problem, med en massa extremistiska inslag i sig. Men även om riksdagen imorgon avvecklade feminismen av en eller annan anledning, fråntar det hursomhelst inte dem eller dem, deras skuld i den redan skedda skadan.
Jag menar, ska vi vara ärliga, så har du och många andra varit kraftigt delaktiga i raserandet av samhällsbyggnaden, varom ni helst är tysta och ni hoppas andra ska återuppbygga genom ett fåtal anvisningar… Nyligen gnällde du t.ex. om ett par tusenlappar. Jag vet inte vilka lappar du syftade på. Det måste väl vara de där 700 som nu har ökat i värde, till för skolvård, gatuhållning, sjukvård, polis etc.; Varför skulle du betala allt det där, när inte heller de rika ville det, tyckte du. Så då ville du spela rik och väntade att tomten skulle dyka upp någonstans i penningscirkulationen. Tomten dök väl upp. Tomten hade fel kön. Det var det första priset. Du blev sur. De övriga effekterna lär du väl upptäcka längre fram.
Ändå har du fortsatt skylla allt elände, inklusive högern själv, på vänstern. Vilken du själv jämsides med feministen ju var med och tog kål på med ditt eviga papegojande om Lenin och ”staten”. Det finns tioåringar som vet att staten till att börja med, är vad man själv gör den till: nöjer man sig med den gyllenne medelvägen blir det på ett sätt; väljer man i stället girighet om en fjuttig tusenlapp, månadsförsörjningen för ett brasilianskt gatubarn, så blir det förstås på ett annat sätt. Varken Tomten, såsom små barn har föreställt sig, Patriarkatet, såsom feministen har föreställt sig eller Staten, såsom du har föreställt dig har någonsin funnits.
Och varför har ni som själva har varit så genomfalska, så svårt att ta in att även dagens vänster har varit lika genomfalsk (kan ingen annan vara lika falsk som ni, menar ni?). Fast egentligen är också det bara fortsatt teater, då ni mycket väl vet att alla de började hora sig, mutades, lät sig utpressas, nedtystas etc.
Och hur kan ni som under alla dessa år propagerat för storkapitalet (alltså inte den milda normala högern) lika länge ha saknat resurser (små fickpengar för vilken storkapitalist som helst) för att bilda en stark förening med tidning och allt för er kamp mot feminismen? Och ändå fortsätta propagera? Obegriplig ekvation!
”Men alla de där åsiktskorridorerna då”? Ska ni låtsas här också? Att ni var med och snickrat ihop de första? Har det fortfarande inte trängt in att de efterkommande på samma sätt har varit olika scenografier, av vilka några redan har lämnat en illaluktande rök efter sig, och de övriga, oavsett bredd eller längd, kommer att uppvisa nya överraskningar. Sanning och konsekvens, heter det ju.
Och apropå kontradiktioner, språkmissbruk etc.
Jag menar: inte kan man vara ”anti-feminist”, om man inte tycker feminism är odemokratisk? Vill man vara anti-demokratisk, eller?
Så får vi väl se om åtminstone artikelförfattaren här har lika mycket styrka som sin övertygelse (vad det nu är hon är övertygad om), för att bryta sin stolthet och erkänna att det var fel att kalla sig ”antifeminist”.
(Det är faktiskt ämnet för hela tråden, även om man till sist trasade sönder den (avsiktligt?)).
@Erik: Vad som gjorde de killarna så representativa? För min del, rädsla. Jag är i princip född med rädslan att bli förtryckt av en man, att jag aldrig haft en pappa är nog en stor anledning till det. Man blir ju lätt rädd för det okända. Sen blev jag feminist och ännu mer rädd. Så när jag hör sådana kommentarer så tar liksom ryggmärgsreflexen vid. ”Oj, nej , är det ändå så att män är känslolösa förtryckare!?” Ironiskt förresten om feminismen skulle vara det som skapade det vi var rädda för.
Ang vad du skrev om jämställdhet, jo så kan man väl se det. Men det är inte någon jämställdhet jag vill se, att man tävlar i respektlöshet. Jag vill att man ska lära sig ömsesidig respekt i stället!
Kommer förresten de där killarna du pratar om att ens respektera individuella kvinnor efter ett tag, eller kommer de inte att kunna se förbi strukturen kvinna? Det har vi ju varit med om förr (eller rättare sagt just nu)
Jag funderade tidigare på det där med ”tekniker”. Självklart har jag pratat kläder och smink. Men allt sådant handlar alltid om kvinnor och är inte riktat mot män, så det är väl inte något man tänker på som tekniker. Man pratar kläder och smink och det är ”bonding” mellan kvinnor. Sen klär man sig och sminkar sig, och då gör man det mest för andra kvinnor. (För att de ska värdera en) Man upplever inte att män ens är en del av ekvationen, även om de kanske (antagligen) är det.
@furste:
”Så får vi väl se om åtminstone artikelförfattaren här har lika mycket styrka som sin övertygelse (vad det nu är hon är övertygad om), för att bryta sin stolthet och erkänna att det var fel att kalla sig ”antifeminist”.”
Jag har både styrka och är inte ett dugg rädd för att bryta någon stolthet eller erkänna fel. Men jag väljer att fortsätta att kalla mig antifeminist just för att jag är mot (=anti) feminism.
Det är en definition du får köpa. Sen huruvida feminism är odemokratiskt eller inte var inte ens ämnet för mitt inlägg. Bara den frågon skulle i sig vara värt ett eget inlägg.
@Alith:
Ja det där är ju om något en ond cirkel. Rädslan för det okända leder till mindre kontakt med det okända, som i sin tur leder till större rädsla för det okända och så vidare. Att bli feminist verkar i det sammanhanget direkt kontraproduktivt eftersom det bara ökar avståndet till det okända och därmed leder till ännu mer rädsla. Märkligt nog inträffar det här också i vad som är KBT:ns storhetstid där man i andra sammanhan förespråkar att rädslan minskar genom kontfrontation av det okända.
”Så när jag hör sådana kommentarer så tar liksom ryggmärgsreflexen vid. ”Oj, nej , är det ändå så att män är känslolösa förtryckare!?” Ironiskt förresten om feminismen skulle vara det som skapade det vi var rädda för.”
Ja och det är ju precis vad som händer här. Istället för att se män som självständiga individer så verkar det vanliga inom feminism vara att man lär sig se män som en grupp, som en struktur. Vad som sedan betraktas som representativt för strukturen ”män” är de män som syns och hörs mest och ställer till mest problem. Dessa ”känslolösa förtryckare” utgör en liten promille av alla män. När dock alla andra män behandlas som om de vore den promiellen så uppstår givetvis ofta negativa känslor hos männen. Ironiskt javisst men de flesta män blir inte glad över iden att de skall straffas för något som någon helt annan man har gjort.
”Ang vad du skrev om jämställdhet, jo så kan man väl se det. Men det är inte någon jämställdhet jag vill se, att man tävlar i respektlöshet. Jag vill att man ska lära sig ömsesidig respekt i stället!”
Ja, det skulle jag också gärna se. Men då återkommer vi till min andra fråga: Vad hos kvinnor skall de männen respektera egentligen? Kom ihåg att jag personligen har ingen som helst makt över hur de ser kvinnor. Det är bara kvinnor som kan bestämma hur män ser kvinnor. Om kvinnor är rädda och mest håller sig borta finns det inte så mycket de kan vara för de flesta män förutom just sexobjekt.
Det är en självuppfyllande profetia. Kvinnor håller sig borta från män de inte känner och på grund av distansen så blir de för många män till slut bara sexobjekt. Vad skulle kvinnorna annars vara för de männen? Vilken roll fyller de män som en kvinna inte känner egentligen?
Rent praktiskt måste jag säga att om vi skall välja mellan att se varandra som sexobjekt eller som skrämmande monster så verkar sexobjekt vara det minst onda alternativet.
”Kommer förresten de där killarna du pratar om att ens respektera individuella kvinnor efter ett tag, eller kommer de inte att kunna se förbi strukturen kvinna? Det har vi ju varit med om förr (eller rättare sagt just nu)”
Men killar är ju som sagt olika individer. De flesta killar kommer att respektera individuella kvinnor som de lär känna javisst, så är det hos en klar majoritet. Sedan kommer vissa män inte att göra det. Men om kvinnor skall bedöma alla män efter de män som inte respekterar kvinnor så kommer de ju bara ännu färre män att respektera kvinnor.
”Jag funderade tidigare på det där med ”tekniker”. Självklart har jag pratat kläder och smink. Men allt sådant handlar alltid om kvinnor och är inte riktat mot män, så det är väl inte något man tänker på som tekniker.”
Precis, man tänker inte på tekniker som tekniker om man inte behöver. Men i vår kultur är det i regel killar som skall ta initiativen att överbrygga den här distansen som åtminstone till del verkar skapas för att många kvinnor är rädda för killar. Vad tjejer behöver teknik till är att se ut på ett sätt som gör att killar kommer fram. Det är därför som tekniker är så viktiga för killar.
Om det var kvinnoras uppgift att ta initiativ och överbrygga distansen skulle givetvis tekniker bli viktigare för kvinnor också. Den situationen skapade det svenska PUA-företaget ”Charismatic Revolutions” när de höll PUA-kurs för tjejer. Här är DN:s artikel om den kursen
http://www.dn.se/pa-stan/mer-pa-stan/tjejer-lar-sig-ragga-pa-kurs/
”Man pratar kläder och smink och det är ”bonding” mellan kvinnor. Sen klär man sig och sminkar sig, och då gör man det mest för andra kvinnor. (För att de ska värdera en) Man upplever inte att män ens är en del av ekvationen, även om de kanske (antagligen) är det.”
Man upplever inte att män är en del av ekvationen för att män kommer fram till tjejer tillhör redan det normala. Jämför med kursen där ledarna säger ”där! prata med honom!” och skickar fram tjejerna att ta första steget. Klart att det blir viktigare med teknik för den som skall gå fram medan det enda av betydelse för den som inte skall gå fram är att se någorlunda bra ut.
Det finns dock en nackdel som allt fler tjejer börjar märka:
”– Bara vissa killar kommer ju fram till mig på krogen, bara vissa av dem är intresserade på riktigt. Att bland dem hitta någon som också jag gillar gör utbudet väldigt litet.”
Här ser vi samma sak igen, bara ”vissa” killar kommer fram. Så om hon skall bedöma ”Män” utifrån bara de män som kommer fram så blir det snett och missvisande.
@Alith:
@PNy:
@Ninni:
[1] Jag ger dig medhåll
[2] det var befogat med en tillsägning.
[3] Du har sagt ifrån, finns ingen orsak att älta det vidare, inte minst för att Torstensson – så som jag uppfattat honom – är av typen ”känslig romantiker”.
Det jag säger därefter handlar alltså inte om kommentaren här utan Torstenssons medverkan på GD generellt.
Varför vände jag mig till dig i min kommentar?
@Alith:
Det vill inte jag heller, se ”tävlan i respktlöshet-jämställdhet”, just därför engagerar jag mig och just därför ville försöka få dig att kolla det jag menar du inte såg. Som jag ser det så står de feministiska samhällena i en T-korsning just nu, där bara kvinnorna har makten att styra vilken väg vi ska gå. Och det är kvinnor som kommer vara förlorarna om vi inte väljer den smarta vägen, männen klarar både höger- och vänstersväng.
Här, i denna diskussionen framkommer tydligt det jag pratar om hela tiden, inte minst i mitt senaste inlägg. Jag ska skriva ett inlägg där jag tydliggör det. Det är ett snabbt gjort inlägg, men det är midsommar nu, så jag har ingen möjlighet förrän efter helgen.
@Amazon
OkiDoki
Eftersom sånt du är ”mot”, enligt dig kan diskuteras, så ger vi dig rätten att vara ”mot sånt” då, tills du är stensäker.
Och med lite extra snällhet låter vi dig kalla dig ”anti-såntist”, eftersom du så önskar det (även om du vägrar ta in att ”anti” inte bara betyder ”mot” så där i största slapphet).
/glad midsommar!
@furste:
Du verkar tro att det finns någon slags lag över vilka kriterier som måste uppfyllas för att man ska få vara ”anti” samt att du sitter på något slags facit.
@furste:
Eftersom mitt motto är: ”använd god ton även mot de som inte förtjänar det” så ska jag svara dig ”med lite extra snällhet”.
Det är längesen jag klargjorde för dig att dina tankar inte är GD’s tankar och jag önskade dig lycka till någon annanstans. Du sa då att du skulle göra så: Det ska bli spännande att se vad du presterat sen dess utöver att gnälla på GDs metod och visa total disrespekt mot både mig och Amazon som skribenter. Har du en länk till det omfattande arbete som ska förändra världen?
Ärligt: Jag är personligen inte ett dugg imponerad av dina tankar. Inte alls.
I min åsikt stjäl du energi och leder till metadebatter, som inte för oss framåt minsta steg.
Du har fått Amazons förklaring till antifeminist, min definition av antifeminist finner du här. Det är bara för dig att respektera våra val att använda antifeminist, klarar du inte visa oss skribenter den respekten fortsättningsvis är du inte välkommen här.
@furste:
Det här blir min(förhoppningsvis)sista kommentar till dig.
”gnällde om tusenlappar”Det gällde skillnaden mellan teori och praktik och har inget med min personliga ekonomi att göra.
Dina kommentarer påminner om hur man komponerade klassisk musik,där man ramade in en melodislinga som var bra,med långa intetsägande och medelmåttig musik för att få den bra melodislingan att låta extraordinärt bra.
Det är intressant hur du nästan skrivit ett helt manus om hur jag är som person byggt på dina egna fördomar,för att sedan kritisera dessa,alltså du sitter och angriper dig själv och dina egna fördomar.
Tummetott debatten som du kallar den.Jag synade dina kort som visade sig innehålla ingenting,där ditt konstruktiva bestod i att starta en ny blogg eller byta namn på denna blogg,du och jag har olika syn på vad konstruktivt betyder för dig är det att pissa på GD.
@furste:
Här kommer lite kvinnlig härskarteknik. Hoppas du har fattat nu att kvinnor alltid har rätt
Puss och kram på dig och trevlig midsommar!
Ps! Jag hoppas att du åtminstone har lite humor! Ds!
@Ninni:
Jag vill gärna be om ursäkt för att jag inte såg det. Och kanske särskilt till PNy, för den kommentaren såg jag faktiskt. Sen gjorde affekt och tidsbrist, samt att jag fick frågor att besvara att jag skummade vissa delar.
Sen är jag inte dum, så jag begriper faktiskt att det här är en del i det du skriver om att krympa mäns område, men jag tror aldrig att jag personligen kan stå ut med att män pratar om kvinnor som saker. Och jag antar att jag tänker att man ska komma överens om ”umgängesregler”. Som givetvis ska gälla kvinnor också. Jag förstår inte hur män står ut med att bli omtalade som de blir.
Ang. Torstensson så tror jag att det var den första kommentar jag såg av honom, och där kunde jag inte se något av det du sa, men jag är ganska intresserad av att höra av honom om han känner igen sig själv i din beskrivning.
@Alith:
En sak som återkommer i många manliga sociala mönster är s.k. ”de-sensitization”, vilket möjligen skulle kunna översättas som ”avtrubbning”. Det hänger ihop med utveckligen mot att bli ”prestationsmaskiner”, beskyddare och försörjare. Det som löper som en röd tråd genom många saker som anses manliga är att en man skall kunna göra det som krävs och inte fundera så mycket. Mönstret är kanske tydligast i t.ex. militära utbildningar, där det ingår i utbildningen att ösa ovett över soldaterna och utsätta dem för så mycket stress som möjligt medan de tränas att kunna göra det de skall oavsett hur galet det blir runt omkring dem, och hur vettskrämda de själva är.
När det gäller kvinnor återspeglas det i dating-dynamiken där det är mannen som förväntas vara den mest aktiva. Det betyder att det är mannen som får ta störst risk att bli ratad – ibland under rent kränkande former. När ämnet kommit upp för diskussion kan jag inte minnas att jag råkat på någon man som faktiskt gillar att ragga – de gillar möjligen resultatet, men själva uppvaktandet tycker de flesta är skitjobbigt.
Att då ta distans till de kvinnor som möjligen kommer att bemöta ens försök med att himla med ögonen, markera äckel eller kanske skratta åt en tillsammans med tjejkompisarna, är en naturlig försvarsmekanism, ett sätt att stålsätta sig mot de bakslag som kommer att komma med rätt stor sannolikhet.
Det är lätt att fastna för okänsligheten hos vissa män och glömma att denna ofta är en tillkämpad avtrubbning, just för att det inte skall behöva göra så ont att ”vara som en man”.
Det man sedan kan diskutera är om det är typiskt manligt, eller om det är förknippat med de roller som normalt brukar lämnas till männen. Är kvinnor mer ’empatiska’ i samma roller? Inte nödvändigtvis. I rapporten Hävdar sig kvinnor inom polisyrket?, skriver en av författarna:
Rapporten lyckas inte klarlägga varför vissa av de kvinnliga poliserna blir mer dominanta än de manliga. En tanke är att dessa kvinnor inte integrerat ”den hårda huden” under lika lång tid och lika ”organiskt” som sina manliga kollegor, och har därför svårt att hitta en lagom nivå. Den kvinnliga polis som blev filmad när hon brukade övervåld med hund och batong mot en man, var möjligen ”offer” för samma sak: hon är mentalt och fysiskt oförberedd på situationen som uppkommer och överreagerar å det grövsta:
Amerikansk polis och militär brukar tala om ”force continuum”, där man tränas att kunna anpassa sina handlingar till den hotbild som uppstår: både hur man kan agera för att minska hotbilden, och hur man kan agera om detta misslyckas.
http://www.emeraldinsight.com/content_images/fig/1810320409001.png
Det som behövs för att man skall kunna behärska detta är främst (förutom en massa träning) distans och överkapacitet. Distans på så sätt att man kan styra sina egna känslor, och överkapacitet så att man kan projicera en självsäkerhet om att även om situationen eskalerar, är man fullt kapabel att hantera den.
Notera att detta inte är könsspecifikt. Kvinnor i samma situation möter samma utmaningar, såväl mentalt som fysiskt.
Det kanske blir lite tillspetsat att jämföra raggning med hantering av kriminella, men dynamiken uppstår i olika sammanhang som är mentalt utmanande, risken för personlig ’skada’ är påtaglig och det är svårt att förutse vad som kommer att hända.
@Daniel
”Du verkar tro att det finns någon slags lag över vilka kriterier som måste uppfyllas för att man ska få vara ’anti’ samt att du sitter på något slags facit.”
Att en person p är mot feminismen är inte (ens för feministen) ett tillräckligt skäl för att kräva ett förbud mot anti-feminismen. De anger vad enstaka äckeltyper gör och säger som skäl. Så starkt är nämligen ordet ”anti”. Feminismen vill ju framstå som demokratisk. Alltså är ”antifeminism” i deras ögon (dvs. vad dessa äckel gör och säger) odemokratisk, etc. Dessa äckeltyper själva bryr sig förmodligen inte om att kalla sig ”antifeminister” eftersom de inte har anledning att sticka ut mer än de redan gör. Så låt denna beteckning vara ren med sin styrka i behåll (inte bli urvattnad) tills den så småningom kan tjäna en partioberoende samling av folk som behöver den. (det är dumt att fortsätta förstöra)…
@ michael
Jag vet inte varför du fortsätter ljuga. Det finns otaliga ”common-sense” strategier, har jag sagt. Ingen handledningsbok. Du vet att jag, under bara några månader, har påpekat eller lämnat minst tio olika förslag på förändringar. Du då, under ditt tioårs genusdebatterande? Angående bloggnamnet: ja, där debatterar de, säger folk och går vidare till något annat (ingen stark strategi m.a.o.). Jag vill inte ha någon ”världsomvälvande” förändring (som någon här tycks tro). Snarare tvärtom: Jag vill att det blir stopp på den nyliberala och feministiska nedrivningen av samhällsbyggnaden. Och det är varken god eller logisk ton att på en debattblogg vägra besvara obekväma inlägg, som påpekar den ena absurditeten efter den andra, skrattretande och uppenbara motsägelser. Så nu ska vi alltså de kommande tio åren följa en intensiv tävling mellan dig (nyliberal) och feministen (nyliberal) om vem av er två som är den äkta liberalen. Liberal inkluderar ju både vänster och höger. Liberal är nämligen en bred mitt. Något gott. Varsågod då och tävla om vem av er två som är den godaste. (PS. min personskildring av dig är egentligen en politisk skildring av en högst anonym grupp representerad av dig, en högst anonym person, såsom du har förespråkat den genom åren. Alltså inget personligt menat, egentligen. Jag vet inte vem du är, lika lite som om Amazon verkligen är en ”hon” eller ”han”)
Så jag är inte välkommen? Okidoki. Debattera och sådant tjafs? Eller erkänna motsägelser och sådant? Det gör man väl bara i svensk media.
@Erik:
Jag tycker att du har många poänger som jag förstår, med PUA också. Jag förstår att det är något bra att lära sig att träffa tjejer/killar. Det är jargongen som är problemet för mig. Det är inte så kul att bli beskriven som en kvinnbot: ”Här är av/på-knapparna. När jag använde den här tekniken fick jag hem en ny tjej varje dag, på mindre än 10 minuter.” Fast förutom att jag finner det osmakligt så blir jag också nyfiken på om det verkligen fungerar…
”Rent praktiskt måste jag säga att om vi skall välja mellan att se varandra som sexobjekt eller som skrämmande monster så verkar sexobjekt vara det minst onda alternativet.”
Men måste vi verkligen välja något av de alternativen?
@Ulf T: Intressant synpunkt, som jag ska fundera på…
@ Michael
Inser nu felet med min näst sista kommentar till dig (tillkommen i relativ brådska). Jag borde ha varit mer konsekvent och ersatt alla ”du” med ”ni”. PNy nämnde något om mitt inre tumult. Rätt gissning, men det hade inte varit något problem, om jag bara hade sluppit mitt yttre kaos. Du kommenterade också något om min skrivarstil. Ibland skriver jag i brådska. Andra gånger blir kommentaren irriterande slingrig i ett försök att förmedla t.ex. en viss relation (antagligen p.g.a. den språkliga misär alla har skapat genom sin oförsiktiga hantering av språket. Därav vikten att försöka använda ordet ”anti” med omsorg, under det att vi bör hinna samla ihop folk som genom det, kan (i all enighet) kräva en ovillkorlig avveckling av riksdagsfeminismen, innan feministen har förverkligat sin dröm att förbjuda anti-feminismen (genom EU etc.). Det är alltså taktiken (kanske orealistisk) om riksdagsfeminismen; apropå din anmärkning om att jag saknar förslag, etc… Och jag förstår ärligt talat inte heller din upprördhet kring bloggnamn och ”jämställdhet”. Det blir bara som en inflyttning i en ny miljö. Om jag får tjata en sista gång här: Genus: står upp i halsen på folk; Debatt: folk är urless; ”Jämställdhet”: som att försöka ta svärdet ur handen på fienden…; På Flashback (som jag för övrigt egentligen inte gillar) och några filosofiska forum jag besökt har jag läst många som skriver otroligt insiktsfullt och inte bara om de här frågorna. Varför inte ta kontakt med dem och många andra med avsikt att bilda ett större forum? Men gör som ni vill.).
Faktum är att jag blev förbannad när du i din näst sista kommentar (som kanske var tänkt som en försoningsgest, som i så fall inte framgick, då du både hade nonchalerat och gjort narr av mig flera gånger innan; annars hade jag tagit emot den, men fortfarande varit delvis sur eftersom du) fortfarande låtsades vara liberal. Om det första en icke-feministisk socialist såg på denna blogg var några av dina senaste kommentarer skulle han säga, ”usch, nej och aldrig mer”. Då har du gått miste om en medkämpe. Jag har hittills använt en rejäl dos av välvillighetsprincipen mot sådana som du och andra här som vägrat spela med öppna kort. Ända från början och mestadels därefter mötts med tystnad, ordvrängningar och dylikt eller hån. Jag blev alltså förbannad, eftersom JAG är liberal, INTE du: eftersom jag, person P är socialist som sätter klara gränser mot vänsterns övertramp på individen I och jag är för fri marknad och sätter klara gränser mot högerns övertramp på nationen N. Du, som företräder en nyliberalism som propagerat för vad som mer eller mindre upplöser nationen N och ändå själv blir ilsken över en feminist som i sitt fortsatta dubbla spel drar den logiska slutsatsen därav och föreslår skändning av flaggan, etc (för att nöja sig med ett exempel på alla de inkonsekvenser hos vad du företräder, utöver den fortfarande olösta och besvärande gåtan att du själv saknar resurser)…. du, kan omöjligen vara liberal.
Vill du verkligen vinna den här kampen, låt oss då mötas i mitten (Misstag begår vi alla; politik gör oss alla mer eller mindre smutsiga). Först där och då kommer du reparera dina egna misstag och kan kallas ”liberal”. Vi borde egentligen ha ett feminismfri liberalparti.
/glad midsommar
@Alith:
”Jag tycker att du har många poänger som jag förstår, med PUA också. Jag förstår att det är något bra att lära sig att träffa tjejer/killar.”
Ja, det är om inte annat bra att det finns fler killar för tjejer att välja mellan. När det finns få killar så beter sig tjejer på ett väldigt negativt sätt inte bara mot killar utan även mot varandra. Något som uppmärksammas i exempelvis Ariel Levys bok ”Female chauvinist pigs”. På andra sidan av myntet är det bara att titta på samhällen med månggifte och se hur män påverkas när kvinnor klungar sig kring för få killar. Om en man skall kunna ha 4 stycken fruar måste det finnas 3 stycken män som varken har eller kan få fru. Så ser relationsmatematiken ut.
”Det är jargongen som är problemet för mig. Det är inte så kul att bli beskriven som en kvinnbot: ”Här är av/på-knapparna. När jag använde den här tekniken fick jag hem en ny tjej varje dag, på mindre än 10 minuter.”
Jo fast för att jargongen skall bli ett problem måste man först ha den idén om vad den betyder och den idén måste komma nånstans från. Jag tänker skriva ett inlägg där jag ger en annan bild av PUA, tills dess se gärna Zan Perrion.
Min poäng är att det finns helt andra sätt som man kan läsa jargongen på än att tro kvinnor är ”fembots”. Ingen PUA i världen plockar bort fri vilja hos kvinnor så vad texten säger är snarare att de tjejerna fick något de hade så stora behov av att de VALDE inom tio sekunder att vara mer med den killen. Tjejerna fick alltså något som de hade djupa behov av.
Det är väl bra de fick det?
Vidare så finns inga magiska tekniker eller knappar. Den som läser in sig på PUA kommer tvärtom inom kort att se att de flesta insatta personerna säger att det inte finns några ”magical pills” Det här fungerar för dem som blivit bra på det. Det kräver träning, det kräver ansträngning.
”Fast förutom att jag finner det osmakligt så blir jag också nyfiken på om det verkligen fungerar… Smile”
Precis som det mesta annat så fungerar det med en kombination av kunskap och träning. Kunskapen innebär att man har rätt teknik från början medan träning innebär att man blir bättre och bättre på det ju mer man gör samma sak. Ju bättre man blir ju mer självförtroende får man att göra det igen.
”Men måste vi verkligen välja något av de alternativen?”
Ja och nej. Det är inte ett ”val” i bemärkelsen medvetet val. När tjejerna distansierar sig från killar så blir de mer eller mindre automatiskt sexobjekt för killarna vid en viss ålder. Vad som sedan händer är att tjejers egen bekantskap med killar begränsas till vissa killar i regel de mest kaxiga och högljudda.
För de andra killarna kan tjejer i allmänhet på grund av distansen inte bli mycket annat än sexobjekt. Dessutom så gör tjejer sig själva till sexobjekt när de killar som de vill vara med är i minoritet. En tjej bär urringat och får mer uppmärksamhet, vips så har alla tjejer urringat.
Återstår då tjejers egen inställning. Där ser vi hur feministiska kvinnor slåss med näbbar och klor för rätten att dra ihop alla män över en och samma kam under begrepp som ”mansnormen”. Så min fråga blir om det är tjejer eller feminismen som bestämmer. Om feminismen bestämmer kan killar inte bli sedda som annat än förtryckare för det finns alltid killar som är förtryckare.
Min poäng är att killar är självständiga individer så man kan inte säga att killar är nånting från vad vissa killar gör. Se min kommentar på Nyheter24
”Det är inte alla MÄN som ”NÅNTING”. I stort sett ingenting stämmer på alla män. Att en man är någonting betyder inte en annan man är samma någonting. Män är individer och försöker som individer påfallande ofta göra saker som andra män inte gör. När män utmärker sig på detta sätt innebär det manlig dominans både i positiva utmärkande saker och negativa utmärkande saker Det misstag som jag ser allt fler människor göra är att se alla positiva saker vissa män gör som individuella prestationer, medan en stor mängd av de negativa saker som vissa män gör påstås visa något om alla män.”
http://nyheter24.se/debatt/771223-ambjorn-hedblom-det-ar-inte-alla-man-som-beter-sig-som-svin
Så nej vi måste inte välja sexobjekt, eller förtryckare. Men om inget ändras får vi automatiskt det resultatet. Det är ju kvinnor som distansierar sig och män som tvingas lära sig ta kontakt. Ju svårare kvinnor gör det för män att ta kontakt ju mer PUA-tekniker behövs. Kvinnligt avståndstagande leder till mer jargong, inte mindre.
@ Daniel
Som vanligt. Du frågar, jag svarar och sedan inget mer (det är detta beteende som har gjort att jag har uppehållit mig här längre än tänkt). Fråga om du fortfarande inte har förstått. Men en sista gång då: Att jag och du är anti-x förutsätter att vi är eniga om ”x”, inte att vi tjafsar om vem som ska köpa vems definition (se detta som ett exempel på sambandet feminism, nyliberalism, postmodernism (bli inte förvånad i fortsättningen, m.a.o.)) om ”anti”. Vill du inte t.ex. skada vissa delar av fiendens kropp (x) etc., så är du än så länge inte anti-x (ett aktivt definitivt sällningstagande).
Jag försöker hjälpa dig. Men visst, fortsätt att nedtumma om du tror att jag är här för att imponera och stjäla din energi genom metadiskussioner om ”anti” på en tråd som handlar om ”anti”. (När folk skrattar ut en, är det dags att börja gråta åt sitt eget elände eller göra något åt det).
@ michael
anmärkning om ”skändning av flaggan…”. Du har hoppas jag gissat att feministen ända in i det sista kommer att använda vänstern för sina egna syften. Hetsa delar av massan mot varandra -> internationalisera feminismen.