Eders Ödmjuke är helyllesvensk
Trots vad vår kära feministiska och antirasistiska talesperson Mona Stahlin har sagt så finns det något sådant som en svensk kultur. Jag skulle vilja påstå att ”kultur” i det närmaste är en grupps personlighet. Ungefär som en normalfördelning är ett genomsnitt med en viss standardavvikelse, och man då kan säga att det som är normalt är det som ligger inom ett visst intervall runt genomsnittet. Jag tittade t.ex. hastigt på hur längd och vikt varierar i inlägget ”Skillnader mellan män och kvinnor är socialt konstruerade”. Män är i genomsnitt 1.80 m långa med en standardavvikelse på 6.84 cm. Var går gränsen för vad som är normalt ifråga om längd? Det är ju lite en definitionsfråga, men det torde troligtvis vara rimligt att definiera normal längd som inom 2 standardavvikelser. En man som är kortare än 166 cm eller längre än 194 cm betraktas förmodligen som avvikande med avseende på längd.
Utifrån det vill jag hävda att en person tillhör en kultur om den inte avviker alltför mycket från kulturens medelpunkt.
Min sambo är också helyllesvensk
Så vad är då en svensk? Rent juridiskt är det någon som har ett svenskt medborgarskap eller svenskt personnummer. Men i kulturell bemärkelse vill jag påstå att en svensk är en person som befinner sig tillräckligt nära det svenska genomsnittet för att inte avvika på ett sätt som anses vara onormalt. Det innebär förstås också att vad som är accepterat som svensk förändras med tid. Men jag vill påstå att en förutsättning för att man skall vara svensk är att man faktiskt fungerar smidigt i samhället utan konflikter eller behov av extraordinära åtgärder.
Därmed följer att kriminella inte är svenska. Oavsett hudfärg, födelseland eller språk. Och fängelse är en form av utvisning.
Och för att travestera Cato den äldre: För övrigt anser jag att radikalfeminister bör utvisas.
Grovt brott, rött kort och utvisning – oavsett födelseort
©2017 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Jo svenskar är kriminella men oftast är det småsaker som de stjäl. Sen finns det en vaneföreställning att folk från socialgrupp 1 och 2 inte kan vara kriminella för att de har god ekonomi. Folk är inte kriminella främst p.g.a. ekonomiska skäl, som många vänsterpolitiker framhärdar utan folk är det för att de kommer undan med det. Tillfället gör tjuven. Att utlänningar väljer att begå brott i Sverige beror mycket på att straffet om det skulle ertappas är väldigt lindrigt jämfört med var de kommer ifrån. Det är ganska lönsamt och nästan riskfritt att vara livsstilskriminell i Sverige.
Klimathotet: läs om, gör rätt.
@Klimathotet:
Jadu Klimathotet och merparten, begrunda noooga J.Gs, hehe, välvilliga rekommendation om att läsa det riktiga. Aktuell given läsning reglerar denne sedvanligt genom sin, bokbål.
Stor var Lenin…: en massmördare och hans statskupp av Kjell Albin Abrahamson. Läs den, ni kanske lär er något?
@Klimathotet:
Okej, ett litet förtydligande, när jag talar om kriminella i inlägget så syftar jag inte på småskit som att man snattat godis när man gick i högstadiet (jupp, jag har själv en viss skuld där, dock preskriberat sedan länge) eller brutit mot hastighetsbestämmelser eller liknande trams utan jag syftar på regelrätt grov kriminalitet såsom våldtäkter (äkta sådana), stölder, bränna bilar, grov misshandel (inte bara lite fyllebråk), rån, mord, knarkhandel och liknande.
@Klimathotet:
que?