Mäns längd och kvinnors preferenser är ytterligare en av de där flodhästarna i vardagsrummet (det är visst en hel hord av dem). Kvinnor är bara inte intresserade av män som är kortare än de själva, men alla förväntas låtsas som om frågan inte fanns. Det intressanta är att kvinnor dagligdags talar om mäns längd, men ändå får ingen påtala det uppenbara.

@Matias:
”En sak som jag aldrig har förstått är varför feminister är lojala/engagerade med kvinnor oberoende av hur jämställda de är?”

Enkelt. Feminism har inget med jämställdhet att göra, det är en fackförening för kvinnor (se namnet).

@ Matias

Kvinnor tänker nog och förstår bra hur allt hänger ihop. De vill bara inte att man ska tala om saken. Varför har jag aldrig riktigt förstått. Faktum är att den första kvinna jag träffat som varit ärlig om detta är min fru. Hon har alltid sagt att hon inte kan föreställa sig att ha en kortare man. Inte heller en mindre intelligent man (men där kan hon ha tagit miste, är jag ibland rädd ).

För egen del tror jag att kvinnor – på ett generellt plan – påverkas mer av hur saker och ting förs fram, dvs. de vill att saker och ting ska framstå på ett givet sätt, oberoende av hur det egentligen förhåller sig. Det här är orsaken till att vi idag ser bilder på kvinnor i allsköns manligt dominerade verksamheter som t.ex. byggarbetsplatser. Ytterst få kvinnor vill egentligen vara där, men det viktigaste är att det ska se ut så. På motsvarande sätt ska det se ut som om helt andra kvaliteter är viktiga vid partnerval. Ytterst är dock parametrarna lätt räknade på ena handens fingrar.

@Rick:

Jag postar ännu min favorit predikan av honom:

”Naisille parisuhde on puolestaan enempi elämyskokemus, jonka pitää tuottaa mahdollisuuksien mukaan elämää rikastuttavia kokemuksia tai sitten liitosta ollaan valmiita lähtemään pois, koska suhde on väljähtynyt, rakkaus on loppunut tms..”

Prinsessakasvatuksensa, feministisen aivopesun, matriarkaatin, jossa elämme, ja ainaisen misandristisen mediapommituksen vuoksi naisillehan KAIKKI asiat ovat tuollaisia.

Työelämä on naiselle nimenomaan ’sosiaalinen elämyskokemus’, jolta on lupa odottaa vaikka sitten mitä jännittävää, kuten päivä-TV:n saippuaoopperoista voimme havaita. Näitähän naiset imevät itseensä, kuin tuulihattuja ja suklaata.

Miehille työpaikka on jotain, jonne mennään tekemään töitä. Naisille se on ”elämyskokemus”, jossa tärkeintä on juoruta, manipuloida ja puukottaa selkään, ja sitten kitistä, käyttää seksuaalista valtaa ja muodostaa klikkejä. Työnteko on jotain kummallista, ikävää sotkua siellä jossain takaraivon taustalla, josta ei niin paljon tarvitse joka päivä välittää, kunhan nuo muut asiat saa ensin koettua läpi.

Naisellehan tosiasiat eivät merkitse mitään ’kokemuksen’ rinnalla. Jos nainen vaikka meinaa ajaa päin sinistä autoa, ja hän kuitenkin ’kokee’ auton vihreäksi, hän voi aivan vakavalla naamalla kertoa auton olleen vihreä, koska oli paljon kivampi ’kokea’ se sellaiseksi.

Ja tämä ei ole edes vitsi tai liioittelu.

Onko siis ihme, että naisille parisuhteenkin täytyy olla jatkuva onnen ja ihanuuden täyttymys, jossa ei arkipäivän likaista sukkaparia saa olla näköpiirissäkään, tai nainen transformoituu välittömästi huumorintajuttomaksi justiinaksi?

Miehet ovat realisteja – eivät he oikein voi muutakaan olla, koska todellisuus lyö karvaisella paistinpannulla lujaa kasvoihin joka kerta, jos mies vähänkin yrittää elää illuusioissa tai fantasioissa.

Naiset kuitenkin saavat elää maailmassa, jossa mikään tai kukaan ei rankaise heitä tästä, joten he tekevät illuusioissa ja prinsessafantasioissa elämisestä (mitä muutakaan hääseremonia on, kuin pikkutytön prinsessafantasia, jonka eteen nainen valehtelee vaikka koko suvulleen, perheelleen ja läheisimmille ystävilleenkin – ja tälle esimerkille on perusta tositapauksesta jos toisestakin) suorastaan uran. Ja jos mies ei heti sovellu ja sopeudu täysin heidän fantasioihinsa, naisesta tulee tyytymätön mieheen, ja mies saa kohtapian kenkää.

Nainen ei tunne vastuuta, realismia, tai kovaa työtä jonkin asian eteen, koska naiselle kaikki asiat tippuvat joko timanttisateena taivaasta, tai tuodaan hopealautasella eteen. Vain vanhat ja rumat naiset tietävät, mitä on todellisuus, mutta senkin naisten paapotusta ja pehmennetystä näkökulmasta. Rumakaan ja vanhakaan nainen ei joudu yleensä nyrkkitappeluihin, puolustamaan kenenkään kunniaa, eikä moisenkaan naisen oleteta tutkivan asuntoa yömyöhään, jos jostain kuului kolaus.

Tietenkään naisen ei voi silloin olettaa tekevän työtä myöskään parisuhteen eteen – miksi parisuhde olisi mikään poikkeus naisen ahneelle ja itsekkäälle materian-, ja kiiltävyyden haalimiselle, ja prinsessafantasioiden sen kaiken keskellä vaalimiselle?

Mies näkee, miten asiat ovat, ja mitä on tehtävä, jotta asiat saadaan halutunlaisiksi.

Nainen näkee, mitkä asiat eivät ole, niinkuin nainen on etukäteen fantasioinut, ja manipuloi miestä niin kauan, kunnes saa asiat fantastisiksi. Ja kun tämä ei onnistu, tapahtuu kauheita.

Ja koska mies ei näe naisen sekavan pään sisälle, asia tulee yleensä suurena shokkina. Etenkin, kun miehille on pienstä pitäen aivopesty, miten jaloja ja ihania enkeliolentoja naiset ovat – suurin osa miehistä joutuu tämänkin karvaan todellisuuden katkeran kalkin nielemään, ja maksamaan suuren hinnan tästä viimeisestä illuusiostaan, joka miehen on sallittu pitää (koska se on ainoa illuusio, josta naiset hyötyvät suoraan).

Vasta sen särkyminen saa miehen havahtumaan todellisuuteen myös naisten suhteen. Vasta sen jälkeen miehen voi olettaa kertovan totuuden naisista. Mutta nuorempi sukupolvi ei tahdo sitä yleensä kuulla.. ja niin piiri pyörii.

– Vortac

p.s. Hyvin muuten luonnehdittu, tuo ”elämyskokemus”.

@Erik:

De var specifikt riktade till Rick och jag är inte säker på om jag klarar av att översätta dom på ett sätt att det inte blir ”lost in translation” för han skriver (och tänker) på ett ganska speciellt sätt. Ärligt sagt tror jag inte heller att särskilt många skulle uppskatta hans tankar.

Sorry för att jag postade text som majoriteten här inte kan förstå. Jag kan testa google translate och se om det går att göra den förståelig och trogen hans anda.

@Erik:

Så du menar att historien är sann?

Nå jag översatt nu ena, det blev inte bra, synd att ni inte har tvångsfinska.

Vortac svarar en feminist (Kukkala) som på Henry Laasanens (som skrivit boken Kvinnors sexuella makt och gästat här) blogg ifrågasätter och förlöjligar Henrys parmarknadstänkande.

”För Kukkala är romantisk mystik viktigare än äckelrealistisk [excessive realism]kunskap.”

När du ändrar ordet ”Kukkala” till ”kvinnor”, är vi i kärnan av saken, vilket  inte kan förändras lätt.

Och av denna anledning motsätter sig kvinnor sanning, sanningsenliga teorier och analytiskt tänkande i allmänhet. Information bör inte spridas och romantik och mystik kring frågorna bör upprätthållas. Känslor är viktigare än sunt förnuft, etc.

Sanningen är det sista som kvinnor vill höra, särskilt i när det gäller parbildning och manligt sexuellt begär. Reaktionen[Kukkalas]var mycket förutsägbar, vilket Henry själv gjorde. Kvinnor i allmänhet tolererar inte ”negativ kunskap”, och det är vad Henry serverade i rejäla portioner.

Kvinnor lever hellre i en romantisk illusion, än hör ens ett pip om den råa och rivande verklighet som män dagligen lider i. Det är lätt, i den sidenkuddes vadderade elfenbenstornet, att upprätthålla förljugna illusioner, när man inte dagligen behöver utsätta sig för riktiga människors lidande.

Å andra sidan vet kvinnor mycket väl att allt de någonsin sagt om sina ”mansideal” är rent nonsens. De har så många gånger blivit skakade i grunden när deras seksimodul häftigt brakat igång när en spännande ”bad boy” lagt märke till dom. Kvinnor ljuger så mycket, särskilt gällande dessa saker, att de har inte alltid ens själva på klara vad som är sant och vad som är inte.

Och sedan kommer Henry och berättar hur det är – klart, vältaligt utan försköning, eufemismer, slingrande och kvinnotypiskt skvaller! Såklart orsakar sånt en stor chock åt en kvinna som hela sitt liv så grundligt byggt, sina nät av lögner och romantiska världsbild baserad på illusioner, i skydd av ett glasgolv, skyddad från en hemsk värld och med en känsla av överlägsenhet.

Nu måste kvinnan plötsligt medge att hon trots allt sitt prat är en simpel honapa som lyder slaviskt sin sexmoduls hypergami och svallar av lögner för att dölja detta faktum. Det går ju inte!

Detta måste bekämpas, även fast man var tvungen att stiga ner från elfenbenstornet till verkligheten. Kvinnor vill inte på några villkor se sitt konstlade koketterande med sanningens ögon och medge att det bara handlar om en låg, lustbaserad, naken drift som man med konstlade uttryck försöker maskera till något upphöjt.

Inte börjar en jämställd kvinna, som vältrar sig i smutsen med mannen, att gapa på detta sätt bara för att någon har modet att säga sanningen. Dessa bortskämda kvinnor har kommit alltför lätt undan i en position ovan männen, därför har de förlorat sitt grepp om verkligheten och står över manligt lidande.

Och invånarna i elfenbenstornet inleder ett omedgörligt gapande, när deras ställnings berättigande och fasadens äkthet ifrågasätts. Vad annat kunde hända?

– Vortac

@Erik:

Jo allmänt så, men när det gäller tankar som Vortacs är det svårare, man kan inte översätta ett skönlitterärt verk någorlunda ditåt. Jag kan imorgon koka en panna kaffe och försöka översätta den andra, den är värre. Han har mera ”sakliga” tankar också, kan försöka översätta vid lämpligt tillfälle.

Ja man ska komma ihåg att kvinnor är lika självcentrerade och egoistiska som män,men att kvinnor själva sprider bilden av kvinnan som ett självuppoffrande offer medans männen framställs som egoistiska svin.
Denna bild är bara en del av gammalt könsstereotypt tänk av kvinnors skyddsvärde och mäns förbrukningsvärde som kvinnor själva upprätthåller just av egoistiska och självcentrerade skäl.
När kvinnor säger att män kan aldrig förstå vilket helvete det är att vara kvinna och män då försynt påtalar att män också har problem som är jämförbara,så möts detta med en fnysning från kvinnor som genast förminskar och förlöjligar mäns problem,man kan då ställa sig frågan vem som inte förstår vems problem och vem som gett sig själv tolkningsföreträde för vad lidande är av helt egoistiska skäl.