– Har man tagit till sig kunskapen om att feminismen behandlar frågan om kön och makt – alltså att det är en strukturell fråga – och vill arbeta med att förändra samhället mot målet jämställdhet, då är man feminist, säger Gudrun Schyman.
Jag arbetar hela tiden med frågan ”om kön och makt”, jag anser att det är en strukturell fråga och jag arbetar med att försöka förändra det, genom att visa på strukturer jag ser och har ökad jämställdhet som mål.
Då är jag alltså feminist? Jag kanske rent av ska rösta på det vidrigt sexistiska alternativet Fi som tycker att män behöver omskolas?
Gudrun missar den ”lilla detaljen” att man även måste dela den feministiska tolkningen av samhället som säger att kvinnan är underordnad och att det är denna underordning som ger olika observerbara statistiska utfall i samhället t.ex. könsfördelningen bland maktpositioner, för att vara feminist.
Gudrun, jag menar att våra strukturer bäst förklaras av kvinnans överordnade makt och att det medför t.ex. situationen på arbetsmarknaden och lönegapet.
Är jag feminist då?
Genom att dölja möjligheten till en annan analys så utmålar man den feministiska analysen som självklar och oemotsäglig. Många andra ideologier, och framför allt många religioner, har gjort samma sak. Det kan vara ett mycket starkt fulknep om den som blir utsatt för det inte tänker sig för.
@Grrblt:
Japp. Märk väl också hur det talas om ”kunskap”, inte ”perspektiv”. Uttalandet bygger på att flera olika antaganden tas för givet som sanna.
För några månaders sedan (tror jag det var) gick jag in för att kolla definitionen på feminism på Wiki och fann där nästintill definitionen på ”jämställdism” istället (vilket korrigerades efter bästa förmåga). Samma känsla fick jag när jag också läste denna artikel i Språktidningen. Och det är ju inte bara Gudrun som försöker sig på en ”omskrivning” av feminism.
Finns även flera intressanta saker i artikeln. Tar bara några reflektioner (nästan varje stycke är en diskussion i sig).
Kvinnan kommer bort i SAOL:s definition?! Personligen uppfattar jag att det är ”mannen” som kommer bort. Håller däremot med henne om att jämställdhetarbetet ska definieras som ”social rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män”. Men med annan motivering dårå. Sen undrar jag om jag skönjer lite särartsfeminism? Att män och kvinnor ska vara jämställda utan att nödvändigtvis vilja och vara helt lika?
Hennes sammanfattning (förslag) på minsta gemensamma nämnare är just språkligt intressant:
Det lilla ordet ”en” gör alltså för mig hela skillnaden. Japp språket är viktigt.
Sen har vi Gudruns försök att desarmera ”jämställdism”.
Klart man kan ”vara” jämställdist. Analysen är en annan (samt både feminism och maskulinism) och målet är jämställdhet. Tyvärr kan jag dock även förstå ”förvirringen” som råder kring jämställdism då även den är lika splittrad som feminismen. Samma sak som EBW säger om feminismen gäller enligt mig ”jämställdismen”.
Mitt val att inte kalla mig feminist beror alltså inte på att jag är förvirrad eller inte förstått, men ej heller inte att jag är anti all feminism (liksom jag ej heller är anti all maskulinism). Utan just för att det språkligt inte går ihop. Eller snarare eftersom det är precis som EBW skriver:
Jag vill vara för både kvinnor och män, För Jämställdhet (och härmed ”myntar” jag det ”begreppet” https://www.facebook.com/groups/562291013892123/ ).
@Mia.: Definitionen för feminism bör väl vara det feminister gör. De anser att kvinnor är strukturellt underordnade män på alla punkter som räknas. Då blir det rättvisande om man säger de kämpar för att kvinnan ska bli jämställd med mannen, dvs nå upp till män. Ska man istället säga att det ska vara en jämställdhetsrörelse mellan män och kvinnor måste man också erkänna att det finns olika arenor där respektive kön har makt och tolkningsföreträde och att det finns både kvinno- och mansfrågor. De tongivande feministerna i media och politik visar klart att så inte är fallet. Män (speciellt vita) är privilegierade och har det allt för bra för att kunna förstå andra. De ska bara hålla tyst och stiga åt sidan. Om de klagar är de bara ”kränkta vita män” man får håna fritt. Och ingen gillar ju gnälliga karlar. När man sökte en ”ny man” var det en som lyfter fram kvinnor och är inkännande på deras problem. Inte börja känna efter själva.
Kort sagt stämmer SAOL. Feminism är en fackförening för kvinnor som ser sig som underordnade.
Att skriva så kort och träffsäkert som Ninni i inlägget är ett robust hantverk. Det ser så enkelt och självklart ut i sin färdiga form, men bakom det ligger år av övning.
@ Ninni. Så är det med andra religioner också. Pratar du med valfri fanatiker kommer de säga: Jamen innerst inne är du kristen/muslim/hindu etc. Du lever bara i förnekelse och har inte hörsammat gud.
Innerst inne är du nog feminist iaf.
Överallt läser jag ”Ut med rasisterna, in med feministerna! Rösta rosa!”
Ser de inte själva hur mycket rasism och feminism har gemensamt?
”Vi- och dem”-tänk
Kollektiv skuldbeläggning
Svartmålning och demonisering av människor pga medfödda egenskaper
Låter en liten liten minoritets dåliga handlingar representera hela gruppen
Osynliggör allt bra gruppen i fråga bidrar med
Ursäkta att jag tjatar om detta i flera kommentarer men jag får snart krupp på dubbelmoralen. Den största skillnaden är att feministerna praktiserar sin agenda under skydd av politiskt korrekthet.
@Anders/AV:
Ja feminism är fackförening(ar), för kvinnor. Fackföreningar jobbar för att förbättra på de punkter där man tycker det behövs förbättring. Och ja enögdheten blir som sagt ett problem om man försöker göra en omskrivning till att försöka framställa sig som en fackförening för män och kvinnor, eller ens alla kvinnor.
Så jag håller alltså med EBW i att det behövs nog preciseringar för de olika typerna av feminism (men även olika typerna av jämställdism och maskulinism).
Ninni:
”Gudrun, jag menar att våra strukturer bäst förklaras av kvinnans överordnade makt och att det medför t.ex. situationen på arbetsmarknaden och lönegapet.
Är det så kallade ”lönegapet” det pris ”kvinnor som grupp” (om vi nu ska resonera så?) betalar för sin längre medellivslängd och kanske för tryggare livsvillkor (i arbetslivet är ju till exempel nio av tio som dör i arbetsolycksfall män)? Ibland kallar vi detta för att kvinnors ”överlevnadsmakt” är större än mäns, i genomsnitt.
Kvinnor och män verkar trots allt vara funtade på lite olika sätt, där ”den kvinnliga konstitutionen” (och den omgivande kulturens förväntningar på kvinnor) oftare synes leda till eller uppmuntra kvinnor, att inte ta så stora risker utan överlåta denna börda på männen i sin kultur. Med ett ökat risktagande följer större sannolikhet både för större framgångar och för större förluster än med ett lägre risktagande, där ”vinsten” snarast kan räknas in i tryggare, men inte lika potentiellt ”lönande” livsomständigheter. Det som feministerna sedan så påpassligt ”glömmer”, är att priset för den ”manliga konstitutionen” (och den omgivande kulturens förväntningar på män), verkar vara en större sannolikhet att dö på sitt arbete, bli relationsmässigt isolerad och slås ut socialt, leva i missbruk och kriminalitet (93% av de som sitter i fängelse är män), och begå självmord.
Om ”strukturer” betyder att det går att generalisera, att det går att säga att ”kvinnor oftare än män…”, ja, då går det faktiskt också att säga att ”män oftare än kvinnor…” (vad det nu än gäller). Att bejaka att det går att generalisera, att det finns mönster eller ”strukturer” som ser olika ut beroende av kön, förklarar dock inte feminismens gynocentrism eller dess oprecisa beskrivning av ”patriarkatet”.
Jag kan inte se att den feminism som Gudrun Schyman står för och som nu hyllas stort i massmedia, står för någon opartisk, neutral eller ”objektiv” hållning. Det är inte det att det någonsin kanske går att uppnå någon absolut opartiskhet, neutralitet eller ”objektivitet”, men dagens svenska feminister försöker ju inte ens (ge mig gärna exempel på motsatsen…).
Feminismen har tagit sitt namn ur sin identifikation med kvinnors liv och villkor, och det är genom ”kvinnligt slipade” genusglasögon som kvinnoisterna ser på världen; somligt som gynnar män och annat som drabbar kvinnor hamnar i knivskarpt fokus, medan det omvända, där det som drabbar män och sådant som gynnar kvinnor, oftast verkar betraktas med grumlig blick och ”förklaras” med ännu mera grumliga argument – om nu sådana förhållanden alls tillåts komma in i synfältet…
(Några frågor som aktualiseras hos mig:
Är feministernas kamp för ”jämställdhet med männen” verkligen en kamp för kvinnors rätt att vara kvinnor, eller är det en kamp för kvinnors rätt att bli och vara män? Beundrar feministerna oss män så mycket, att de vill överge eller förneka sin olikhet med oss män, sin kvinnlighet, eller det som gör dem till kvinnor? Präglas inte feminismens strävan för kvinnors sak, på ett paradoxalt sätt av en jakt på många aspekter av det traditionellt sett maskulina, snarare än efter en längtan efter en uppvärdering av det traditionellt sett kvinnliga? Och när sedan feminister kritiserar andra aspekter av ”manligheten”, och tillskriver maskulinitet (och män) sådana egenskaper som ”destruktivitet” och ”toxicitet”, praktiserar man inte då just samma typ av ”toxiska” och ”destruktiva” härskarbeteeenden, som man anklagar särskilt män för att använda – förlöjliganden, dubbelbestraffningar etc?
(Tips: Vill man få män att ifrågasätta sina värderingar av manlighet eller maskulinitet, visa då lite medkänsla och fokusera på hur sådana värderingar gör mäns liv svårare, inte kvinnors. Män som klarar av att vara snälla mot sig själva och mår bra, har förmodligen större förutsättningar att vara snälla mot andra (också mot kvinnor) och ge dem det utrymme för sitt mående som de behöver, än män som tvingas på en börda av skam för en medfödd egenskap de inte har valt och som mår dåligt av det. Men det förutsätter förstås att man klarar av att betrakta män som människor, och inte ser ner på dem som något mindre än just det – människor.))
Tyvärr verkar det komma många nya Gudrun från våra prestigeuniversitet .
Alva Eriksson berättar följande för tidningen Nya Åland :
Eftersom endast antirasister får definiera vad rasism är, så får endast antifeminister definiera vad feminism är.
@Bashflak: Inte första gången du bjuder på en klockren one-liner!
@Grrblt:
Japp, visst är det så.
@Rick:
Åh, vilken rosning. Då ska jag kanske inte avslöja att detta ”robust[a] hantverk” är ett ”pausjobb”, ett hastverk gjort på 5-10 min.
Mina åsikter är ju, som ni märkt, gediget grundade så att säga. Då är det lätt gjort att peka ut varför jag inte tillhör ett annat åsiktsperspektiv.
Jag håller på att skriva ”en serie inlägg i 3 delar + ett” där jag för första gången på allvar visar vad i könssocialisering och skillnad i kulturerna som jag menar orsakar en viss struktur resp problem följer med strukturen kölvatten. Det är allt annat än hastverk att förklara strukturer man ser, vill jag lova, så därför behövde min stackars överarbetade hjärna en paus
@Anders/AV:
Jo, men jag har inte sagt att jag aldrig kommer konvertera till feminismen, bara ifrågasatt Shymans påstående om att jag är feminist. Man ska aldrig säga aldrig, har min mamma lärt mig. En dag kanske patriarkatet visar sig för mig och jag inser hur underordnad och förtryckt jag är
De flesta jämställdister ställer upp helhjärtat på den första vågens feminism (rösträtt, arbetsrätt, utbildning, lika lön etc) och även delar av andra vågens feminism (p-piller, abort, föräldraförsäkring etc). Men allt detta är historia, kvinnor har redan alla dessa rättigheter sen decennier tillbaka.
Men dagens tredje och fjärde vågs feminister (har vi även en femte våg?) försöker ganska framgångsrikt att sälja in sina absurda ideer genom att klumpa ihop dem med första vågens självklarhet. Är man mot lesbisk omskolning, könskvotering och mansskatt, får man höra att man är mot likalön och kvinnlig rösträtt. Som Blondinbella får slängt i ansiktet titt om tätt: ”Utan feminismen hade du inte kunnat vara företagare överhuvudtaget”.
@Bashflak:
”Eftersom endast antirasister får definiera vad rasism är, så får endast antifeminister definiera vad feminism är.”
Tja… Och då Gudrun så välkomnande har definierat in oss i feminismen så torde vi kunna använda vår nyvunna definitionsrätt till att definiera ut oss igen
Teo
@Mia.:
Brat-Wittström har ju en väldigt bra poäng i mina ögon. Med SAOLs definition (som visserligen, som Anders säger, är vad feminism innebär i praktiken idag) så utgår man från mannen som norm, och allt som män gör/har är bra och därför ska kvinnor göra samma sak. Det blir ju jätteknas eftersom man samtidigt kritiserar den manliga normen…
Resultatet blir att ”manligt” beteende/egenskaper osv är dåliga när en man utövar dessa, men bra när en kvinna gör det.
Detta glider över i att könsstereotypt beteende blir dåligt, men normbrytande blir bra. Pojke leker med bilar = dåligt. Flicka leker med bilar = bra. Pojke klär ut sig till prinsessa = bra. Flicka klär ut sig till prinsessa = dåligt.
Det blir liksom inte bra då en jäkla massa människor inte kan uttrycka den de i själva verket är.
”social rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män” låter jättevettigt, men det kan aldrig vara feminism. Feminism har per definition ett fokus på kvinnofrågor, och även om man strävar att vidga definitionen så kommer det med en massa antaganden på köpet, bias etc.
Hon har ju också rätt om att det inte bara finns EN form av feminism, eller att dessa olika feminismer ens står på samma grund. Särarts- och likhetsfeminism är ju totala motsättningar, och någon som kallar sig för sexpositiv liberalfeminist kan lika gärna ses som antiradikalfeminist.
Så av liknande anledningar som dig, Mia, kallar jag mig inte heller feminist. För det första leder till en risk att man missar viktiga mansfrågor, eller viktiga perspektiv generellt (dvs även när det gäller kvinnofrågor), och för det andra är det ett jäkligt brett och luddigt begrepp som i slutändan inte står för något tydligt.
Som jag också har sagt tidigare så är jag för jämställdhet, men emot att jämställdhet ska vara ett övergripande mål. Samhällets syfte bör vara att människor ska må så bra som möjligt. Jämställdhet är endast en av flera faktorer som får oss att må bra, och om vi stirrar oss för blinda på den faktorn så kan vi missa andra faktorer och slutresultatet kan bli mindre, inte större, välmående för människor.
@Rick:
Jag skulle kunna skriva ett jättelångt inlägg om vikten av att vara kortfattad men jag har inte tid just nu.
@Bashflak:
”Eftersom endast antirasister får definiera vad rasism är, så får endast antifeminister definiera vad feminism är.”
Off-topic:
Om någon undrar varför 91% av alla som skriver på Wikipedia är män, så beror det på att kvinnor har fullt upp med hemarbete och att serva männen med marktjänst.
http://www.metro.se/kolumner/hillevi-wahl-ut-fran-tvattstugan-in-pa-wikipedia/EVHnet!YPFak4bpsdjHU/
@Bladet:
Trams. Men man kan skriva vilket trams som helst, i jämställdhetens namn. Man kan även hitta på saker ur tomma luften.
Nu är det ju inte så att kvinnor sköter tvätten och män sitter i soffan och skriver på wikipedia. Snarare är det så att gifta män arbetar mest av alla människor, när man lägger ihop förvärvsarbete och obetalt arbete.
En vänsterpartist i kommentarerna slänger också ur sig kommenteraren att pojkar är slappa i skolan och behöver förändra sin attityd.
Ja för unga pojkar kan ju bestämma helt och hållet själva över sin attityd, medan tjejerna bara passivt socialiseras in i sin roll. Är detta något biologiskt månne…?
Blir lite trött på att de som pratar allra mest om jämställdhet har de allra unknaste, och märkligaste, synen på kön…
@Bladet:
Jag trodde att det var för att dom har fullt upp med facebook instagram och bloggar.Vilket om jag inte missminner mig har kvinnlig dominans.
Jag tror att den manliga dominansen för skribenter på Wikipedia beror på att män har det väldigt svårt på dejtingmarknaden. De som skriver är helt enkelt alla de unga män som inte orkar med spelet. Och svenska kvinnor eller ja kvinnor överlag kan vara väldigt hemska. Svenska män eller ja män överlag kan också vara väldigt hemska, men då inte inom området dejting.
@Jenny:
”Jag tror att…”
Ja du tror väldigt mycket du.
@Daniel: +1
Men har det inte alltid varit så att dom som har makten skriver historian och idag skriver feminister historian om hur vi ska tolka den?
@Bashflak:
Va? P-piller är väl en teknisk landvinning (patenterad av patriarkatet)? Som alla standardhöjande innovationer har de inte ett smack med politik eller ideologi att göra.
@Bladet:
Om fruntimrena håller samma efterblivna standard när de skriver på wikipedia som Hillevi Wahl uppvisar i sin hantering av siffror bör de hålla sig därifrån.
@Jenny:
Oavsett om det beror på könssocialisering eller biologi, eller troligast en kombination så är män vanligen sak- & lösningsfokuserade jämfört med kvinnor som mycket oftare är relationsorienterade. Den skillnaden är markant. Det här går igenom i våra nätvanor. Därför dominerar kvinnor på ställen som Facebook där man är ”nätfikar” med vänner och män ställen som wikipedia.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Hehe. Så det kan bli.
@Ninni: Ja, tänka sig.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
P-pillret är en teknisk landvinning ja, men den måste implementeras juridiskt också. Det var den juridiska biten andra vågens feminister kämpade för. I Sverige gick det ganska fort, ett par-tre år tror jag, i andra länder gick det trögare.
Samma sak med aborter, det är en medicinsk landvinning som måste implementeras juridiskt. Det var ju tekniskt möjligt att göra säkra aborter långt innan det blev lagligt att göra det 1975.